Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Programmering

Tre anledningar till varför vi kodar på SO:n

imageDen här veckan så fick barn runt om i världen testa att programmera och koda. För en del är det första gången och för många lärare så är det första gången de låter sina elever koda. Nu är det inte alla som ser poängen med att grundskolans elever ska programmera. Är det inte viktigare att de lär sig läsa, skriva och räkna? Det ena behöver inte utesluta det andra anser jag. När världen förändras så måste vi möta förändringen med kunskap.

I år så var jag för första gången med på Internetdagarna. Det var spännande att höra Keynote-talarna och sedan hade vårt IKT-lag valt att lyssna på spåret: Ska alla barn bli programmerare? Flera av talarna där betonade vikten av att alla barn får möta digitalt skapande i olika ämnen. Även om flera menade att tonvikten kan ligga i teknikämnet.

Så peppad till tusen så anmälde jag min klass till Hour of Code. När veckan för genomförandet närmade sig bestämde jag mig för att köra med alla de tre klasser som jag undervisar. Vi har precis börjat jobba med religion och det kanske inte är det mest naturliga ämnet att börja skriva kod i. Men faktum är att steget inte är så långt som det kan tyckas. Vi har nämligen startat ett jättespännande bloggprojekt där eleverna ska få öva på webbpublicering. Jag motiverar det med Läroplanens allmänna kunskapsmål från kapitel 2,

Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola

  • kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande, och
  • kan göra väl underbyggda val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning.

I torsdags var det då dags att köra. Det finns ett stort utbud av entimmes-lektioner som ligger ute på olika organisationers hemsidor inför denna vecka. Jag hade valt Khan Academy’s Hour of Webpages. Här skulle vi få testa HTML och CSS! När jag informerade klassen vad vi skulle göra kom flera spontana utrop av glädje. ”Åh, vad kul!” tjoade flera av tjejerna. Några hade gått en kurs i somras och andra hade testat hemma med föräldrarna. För de flesta var det ändå nytt.

image

Engagemanget hos eleverna går inte att ta miste på och övervägande delen av klassen jobbar intensivt. Någon fastnar lite och jag går runt och stöttar med det lilla jag kan. Självklart är inte alla elever lika motiverade och ungefär tjugo minuter in i ”timmen”, så kommer jag fram till en kille som räcker upp handen. ”Jag bara undrar, varför gör vi det här på SO:n egentligen?” frågar han lite irriterat.

Ouch! Ja, varför egentligen? Hur kan jag motivera det här? Vill inte alla testa programmering? Hur hänger det här ihop med SO och vad ska jag säga? Allt det hinner fara genom huvudet, men sen kommer mitt svar. Förutom att det står i läroplanens övergripande del som alla i skolan ska verka för, så förklarar jag varför det är viktigt i just SO. Jag lyfter fram tre anledningar:

  1. Förstå hur vi kan publicera saker på nätet och vad vi kan publicera. På så sätt kan vi påverka andra människor och starta kampanjer.
  2. Förstå lite om hur nätet fungerar och vem och vad som styr olika funktioner, som vad som dyker upp när man söker något (så kallat SEO). Vem äger nätet? Vem styr och bestämmer över nätet? Som att GPS ägs av det amerikanska försvaret och det kan stängas av dem, om de vill det.
  3. Ge möjlighet att låta många testa vad man kan göra. Programmering används i många yrken, även samhällsvetenskapliga, till exempel för att bearbeta data eller för att presentera sina resultat. Om många får pröva så kan representationen inom programmeraryrket bli bättre. Fler tjejer kommer våga söka till utbildningar som leder till Stockholms vanligaste yrke.

Här ovan har jag utvecklat argumenten lite, men jag avslutar med att sammanfatta det hela till, att i grund och botten är det en demokratiaspekt. Sedan väntar jag på elevens kommentarer på vad jag just sagt och han svarar: ”Jaha, då fattar jag. Varför sa du inte innan vi började?”

Det har han ju verkligen rätt i. Varför sa jag inte det från början?

Att lära sig något nytt

imageDet blev en omtumlande första vecka i skolan. Det är alltid lika roligt att ta emot eleverna och jag har redan hunnit träffa alla mina klasser. Sen väckte mitt förra blogginlägg, om min egen ADHD, en hel del uppmärksamhet och har spridits av många. Flera har också kontaktat mig på olika sätt och jag har mött stor värme. Som grädde på moset så blev jag också nominerad till Guldäpplet tillsammans med mina kollegor Jannike Kohinoor och Helena Dalivin och 77 andra lärare i Sverige. Så ni förstår att jag är både stolt och omtumlad.

Sommarlovet är till för att vila upp sig och ett sätt att göra det är ju att läsa. Nu har jag inte bara vilat och läst i sommar, jag har ”pluggat på riktigt” också. Under hela sommarlovet så har jag deltagit i en kurs för att lära mig programmeringsspråket Python. Förra sommaren lärde jag mig Scratch. Busenkelt! Så när jag såg den här kursen och läste informationen om att det ungefär krävdes två timmar per vecka, så tänkte jag varför inte? Det fixar jag! Det har verkligen varit på en enkel nivå. Och ändå så svårt! Att byta perspektiv och sätta sig på elevens plats väcker många andra tankar och lärdomar än de man ursprungligen tänkt sig. Jag har varit nära att ge upp, jag har fått be om hjälp och jag har sökt i textboxen efter svaret. Jag har lärt mig att kämpa mig till kunskapen, jag fick hjälp att lära mig hitta lösningar på andra sätt och jag insåg att det inte fanns något facit, utan olika lösningar funkade. Det fick mig att fundera på hur lärandet går till egentligen. Vad har gjort att jag inte har gett upp?

En viktig faktor var att kursen var väldigt enkelt och bra upplagd med samma rutiner varje vecka. Se en till två videoföreläsningar, läsa i textboxen, göra ett quiz och lösa en programmeringsuppgift. En annan viktig faktor var att jag verkligen var motiverad. Våra tjejer i Girls Code har blivit jätteduktiga och om jag ska kunna fortsätta med dem så måste jag själv förstå det datalogiska tänkandet bättre. Jag tipsade några kollegor om kursen och fick med några på tåget. Tävlingslusten att lösa problemet först eller åtminstone lika snabbt ska inte heller underskattas. Slutligen så har jag haft världens bästa mentor som jag kunnat fråga när som helst (utom tidiga morgonar) eftersom vi delar hushåll och han är min son. Ibland blev han rätt irriterad när jag gjorde fel. För trots att han själv inte kan Python, utan ett par andra programmeringsspråk, så har han förstått logiken och det som kallas datalogiskt tänkande. Någon gång i början så gick han igenom problemet så snabbt att jag inte riktigt fattade hur ”vi” löste det. Då insåg jag att jag måste få göra själv för att jag ska lära mig. Oftast har han varit otroligt tålmodig och visat mig strategier för hur jag bör tänka och hur jag själv kan söka mig fram till lösningen genom andras instruktioner på nätet. Om du själv vill testa Python så finns kortare instruktioner här.

Så nu kanske ni förstår att sommarläsandet har varit en ren avkoppling för mig, vare sig det har handlat om pedagogik eller skönlitteratur. Dessutom har det ju regnat en del den här sommaren och därför har vi fått hitta på saker att göra inomhus. Att läsa och titta på TV har varit perfekta sysselsättningar. Så för första gången i mitt liv så har jag ”binge”-tittat på två säsonger av en TV-serie, nämligen Silicon Valley. Ett humorprogram för oss programmerare.