Om sambandet mellan samband och traggling

Ofta hör man många åsikter om att många matematikkunskaper måste ”tragglas in”. Multiplikationstabellerna är väl det exempel som oftast diskuteras. Undervisar man de yngsta eleverna handlar det kanske istället om tiokamraterna.
Jag undervisar flera ”svaga” elever i behov av särskilt stöd i matematik. Ingen av dessa elever har automatiserade kunskaper i talområdet 0-20. Så vad gör jag då med dessa elever? Tragglar tabeller?
Nej, det gör jag inte. För det hjälper inte dem, inte just nu iallafall.
Så vad gör jag då?
Jo, jag undervisar om samband i matematiken. Det visar sig att de svagare eleverna inte har uppfattat de samband som de flesta andra ”bara ser”. Te x att när man ska räkna 40-7 så kan man använda sig av kunskapen 10-7= 3. Eller att om 4+5= 9 så är 9-5=4. Detta visar jag om det behövs, med konkret material.

Idag under en sådan här ”sambandslektion” utbrast en elev:
”Ja! ÄNTLIGEN ett knep för hur jag kan tänka!”

Så, har då tragglandet någon plats?
Ja, det har det tycker jag. För tabellkunskaper automatiseras inte genom att man enbart känner till och kan använda samband. Men det är en förutsättning för att kunna automatisera tror jag.
Sedan vet vi alla att för vissa elever tar det längre tid än vad det gör för andra att automatisera efter att sambanden upptäckts. Och då måste man öva. Öva till man kan.

Matematiklyftets hösttermin – vilket lyft!

Så här sista veckan på terminen har vi utvärderat höstens arbete med matematiklyftet. Som handledare för grupperna känner jag mig verkligen stolt över den utveckling som skett under hösten. De allra flesta gillar matematiklyftet och att det äntligen avsätts tid för att diskutera undervisning. Andra aspekter som lyfts fram är:

– ett mer kritiskt förhållningssätt till den egna undervisningen

– större fokus i undervisingen på hur eleverna resonerar samt ges möjlighet att resonera

– ställer mer öppna frågor

– att få ta del av andras reflektioner kring liknande lektioner som genomförts och diskutera kring hur små skillnader vad gäller tex. materialval och  frågeställningar kan göra stor skillnad för eleverna

– eleverna har fått arbeta mer konkret och det gillar de verkligen

– ökat fokus kring hur matematiska begrepp behandlas i undervisningen

– att få diskutera undervisningen med kollegorna – det är det bästa med hela matematiklyftet

 

Ja, det verkar som att matematiklyftet verkligen är ett lyft!

 

Terminen i tal

Antal

vab-dagar: 1 (vilket är nytt personbästa sedan 2008)

sjukdagar: 0

 påbörjade kurser på magisterprogrammet: 2

avslutade kurser på magisterprogrammet: 1

oöppnade mail i inkorgen: 1536

ord skrivna i forskningsartikeln: 6634

följare på Twitter: 420

flipp-filmer: 1

föreläsningar om ”vad är ett mönster och vad är inte ett mönster?”: 2

 publicerade blogginlägg: 21

 

 

 

Synligt lärande?

Mina elever skriver beskrivningar av geometriska former i vår klassblogg. Här kan jag direkt få syn på missuppfattningar som vi kan uppmärksamma nästa lektion.

20131120-151930.jpg

Hattie vs fotboll: 1-0

Ikväll ser många på fotboll. Jag läser Hattie.

20131119-210813.jpg

Frågor till Hattie

I kursen Design för lärande som jag läser inom magisterprogrammet i didaktik, läser vi just nu Hatties ”Synligt lärande för lärare”.

Jag har läst valda delar av den förut, men nu ska jag läsa den igen och inta ett mer kritiskt förhållningssätt med nedanstående frågor till hjälp. Jag vill gärna dela med mig av dem eftersom jag tror att fler kan ha nytta av att läsa Hattie med dessa frågor i fokus.

Vad är det Hattie påstår och vilken grund bygger han sina antaganden på? Vilka data ligger bakom de slutsatser han drar? Skulle man kan kunna dra andra slutsatser av dessa data?

Hur ser han på lärande som fenomen och hur relaterar han detta till fenomenet undervisning? Vilka kunskapsformer hamnar i centrum för Hatties argumentation?

Hur skiljer sig Hatties perspektiv på lärande från ett sociokulturellt resp. designteoretiskt perspektiv? Vad hamnar i skuggan resp. i fokus för Hattie i relation till de andra perspektiven?

(Frågorna är en del av de instuderingsfrågor vi använder vid litteraturläsningen i kursen).

Så, innan vi börjar referera till olika effektstorlekar som argument för eller emot olika arbetssätt, skulle vi kanske behöva fundera över ovanstående först?

Coachning för att utveckla undervisning?

I media har coachning i skolan fått kritik de senaste dagarna. När jag läste artikeln i Svenska Dagbladet och några av de synpunkter som lades fram som kritik mot modellen som metod för att utveckla undervisningen, tänkte jag precis som Janna Scheele, fd lärarcoach i Stockholm, att om man liknar coachning vid en kurs så vet man väldigt lite om vad coachning innebär.

Och vad gäller argumentet att coachning inte är tillräckligt beforskat, så tänker jag att coachning väl är en form av kollegialt lärande? Och detta har ju relativt hög effektstorlek enligt Hattie.

Styrkan med coachning jämfört med en del andra former av kollegialt lärande, tex Matematiklyftet, är att man utgår ifrån ett av lärarna upplevt problem/dilemma, och arbetar mot ett gemensamt uppsatt mål, vilket ju inte är fallet i Matematiklyftet där innehåll och mål redan är förutbestämda.

Min bild av lärarcoachens arbetsuppgifter är att leda en kollegial process mot ett gemensamt uppsatt mål. Och just det är relativt väl beforskat, även om personen som leder det kollegiala lärandet kanske inte alltid kallas eller kallats för coach.

Boktips igen

20131108-180334.jpg

Har du läst den här?

Om inte så kanske det kan vara något att skriva upp på önskelistan.

Boken bygger på en doktorsavhandling av samma författare och är skriven på ett lättillgängligt sätt med särskilda teoriavsnitt som kan läsas av den som är intresserad av en fördjupning men som även kan hoppas över.
Boken fokuserar hur lärares muntliga återkoppling i matematikklassrummet kan se ut och vilka konsekvenser den kan ha för elevers lärande.
Här föreläser författaren om resultaten av avhandlingen som också presenteras i boken:

Med Björklund Boistrups forskning som grund har Skolverket tagit fram ett materiel som kan användas för att göra en lägesbedömning av matematikundervisningen på en skola som ska börja arbeta med Matematiklyftet. Självklart kan den även användas även om man inte deltar i Matematiklyftet.
Materielet hittar du här.

Boktips

20131104-204459.jpg
Den här boken är en riktig guldgruva för mattelärare. Den innehåller många exempel på bra frågor/uppgifter som utvecklar elevers begreppsförståelse och även en handledning i hur du själv kan göra egna sådana uppgifter. Innehållet är indelat efter matematiskt innehåll samt ålder på eleverna.
För mig är boken en bra hjälp för att utveckla en formativ undervisning.

Mitt mål i det digitala skollyftet

Jag heter Johanna Stjernlöf och arbetar på Ekensbergsskolan i Stockholm. Just nu undervisar jag i matematik i åk 4, leder ett FoU-projekt på min skola samt är handledare i Matematiklyftet. Dessutom studerar jag på magisterprogrammet i didaktik på Stockholms Universitet.

Jag och en kollega har i höst startat upp en klassblogg som är under utveckling. I matematik har vi hittills inte använt den särskilt mycket, men tanken är att vi ska göra det mer. T.ex. fick eleverna i uppgift för ett par veckor sedan att skriva egna textuppgifter om subtraktion i bloggen, vilket ledde till ett oanat engagemang hos eleverna och de vill ha fler liknande uppgifter. Eleverna har också fått börja spela in mattefilmer med iPads.

Eftersom jag märker att digitala, och ganska enkla sådana, inslag i undervisningen leder till ökat engagemang hos eleverna, så vill jag vidareutveckla det vi påbörjat.  Jag vill lära mig att göra egna enkla ”flippfilmer” och vidareutveckla bloggen så att den blir ett redskap för elevernas lärande. Jag vill även gärna försöka samarbeta med andra lärare som också bloggar med sina elever i samma syfte så att eleverna därigenom upplever bloggen som mer meningsfull – att vi har andra mottagare än bara oss själva och föräldrarna.