Är programmering på väg in i den svenska skolan? Yes!

Jag måste erkänna, att om jag för två månader sen fått höra att programmering skulle in i svenska skolan så skulle jag rynkat på näsan och tänkt varför? Sedan hade jag tänkt att ok, det fungerar väl i matematiken, eller fysiken eller något annat av de naturvetenskapliga ämnena. Idag tänker jag väldigt annorlunda.

Mycket på grund av den kurs jag går på nu. Det är ett samarbete mellan SU, Utbildningsförvaltningen och Vetenskapens hus. Tillsammans har de slagit sina kloka huvud ihop och sytt ihop ett pilotprojekt som är en fortbildning för lärare om hur vi kan arbeta med programmering i skolan. And I´m hooked.

För vad är programmering? Och vad är en programmerare? Jag kan tänka mig att många bilder kommer för ditt inre. En ensam mycket nördig man med lätt kutig rygg som sitter framför en dator med fingrar som dansar över tangentbordet. Skärmen liknar en scen från filmen The Matrix där tecken efter tecken byggs på i oläslig rappakalja… ok, detta kanske bara var min bild, men tiden är mogen för att ändra stereotypen och visa vad programmering är på riktigt. För det är en yrkesgrupp som känns orättvist representerad i samhället. När man tänker på hur många saker i ditt hem som kräver programmering blir det snart lättare att räkna upp de saker som inte behöver det. Vi lever i en värld som blir mer och mer digital och vi kommer att behöva människor som kan programmera den. Hur ofta hör du någon säga ” jag ska bli programmerare när jag blir stor”? Jag kan inte dra mig till minnes ett enda tillfälle. Detta är en bransch som växer och vill vi att Sverige ska ha möjlighet att konkurera om marknaden så måste vi hjälpa våra elever att få upp ögonen för yrket. Vi måste hjälpas åt att tvätta bort de stereotypa föreställningar vi har om vad det är och vem som kan utföra det. Programmering är för alla. Du måste inte ha meckat med datorer sen födseln, utan du kan lära dig programmering på universitetet. Och det är verkligen inte bara för män. Programmering är en av arbetsmarknadens säkraste kort och vi i skolan måste hoppa på tåget.  

Att programmera är att samarbeta. Ingen kan allt men tillsammans kan man skapa en otrolig färdig produkt. Det är att sätta upp ett tydligt mål och sen arbeta effektivt och metodiskt för att ta sig till målet. Att sätta upp en tes och sedan systematiskt arbeta utefter den. Testa sitt arbete och hela tiden gå tillbaka för att kolla sitt arbete och förbättra det för att nå målet. Att vara så tydlig som möjligt i sitt arbete för att andra ska kunna förstå vad du gör och komplettera ditt arbete. Att logiskt attackera de problem man stöter på och felsöka i sin process. Låter det bekant? Är det inte det arbetssättet vi vill att alla elever ska tillämpa i sina studier?

Genom att träna programmering tränar du att arbeta metodiskt. Du tränar på att vara tydlig i ditt genomförande, du tränas i att tänka problemlösning och gå tillbaka i ditt arbeta när du fastnar. Bara en massa användbara talanger.

Så hur ska vi få in detta fantastiska i skolan? De naturvetenskapliga ämnena visst, men även i svenskan eller varför inte kursen kommunikation? Jag kännar att jag här kanske måste klargöra vad jag menar med programmering i skolan. Att programmera som hantverk, jag menar skriva egen kod från scratch, är en lång utbildning som ges på högskolenivå (några gymnasiekurser också). Det är inte den typ av programmering vi pratar om. Vi pratar om att använda program där vi tränar att tänka programmering, men med förbestämda program som är designade att hjälpa oss förstå de bakomliggande principerna. Så när jag menar att lärare ska programmera med sina elever så menar jag inte att nu ska vi alla bygga datorer på mentorstiden, nej, utan vi ska börja tänka på ett nytt sätt.

Att programmera i skolan kan vara att styra robotar genom att skriva en kod för hur de ska gå och röra sig på en spelplan. För att lyckas måste eleverna skriva tydlig kod och testa och felsöka. De måste kommunicera med varandra och tänka tillsammans. Du kan göra en uppgift till ett spel där eleverna måste programmera för att komma till rätt svar på spelplanen. Ska sedan en annan grupp läsa koden och programmera utifrån den så måste koden vara genomarbetad och effektiviserad. Vill du träna skrivning med dina elever kan du använda dig av programmet Twine. Där skriver dina elever en interaktiv berättelse där läsaren kan påverka historiens gång genom att välja olika vägar att gå genom historien. Vägar som skaparen har programmerat. Ta det här arbetssättet och låt elever skapa prov till varandra. Om du svarar rätt så kommer du vidare till nästa fråga, svarar du fel hamnar du på en sida med fakta om frågan du svarade fel på. Möjligheterna är oändliga. Programmering är ett verktyg som kan göra undervisningen lustfyllt och utmanande. Men framför allt hjälpa dina elever att börja tänka långsamt, systematiskt och effektivt. Att veta hur de dokumentera sitt arbete tydligt för att kunna gå tillbaka och felsöka om de fastnar. Att bli proffs på studieteknik helt enkelt.

 Kolla på denna lilla film om vad en Blue-bot är

Kom igång med att tänka som en programmerare med hjälp av Hour of code

Kan du inte få nog? Kolla in i IKTEKET för fler IKT tips och tricks

Social media i undervisningen?

heart-shaped-free-social-media-icon-coloured1Jag har ett mycket starkt minne av en konversation mellan mig och mina kursare på Lärarhögskolan. Vi hade kommit till insikten om att ett jobb i skolan värld är en garanti för att hålla sig ajour med vad som är hippt och inne. Vi kommer aldrig att bli gamla i sinnet för att elevernas ungdom kommer att smitta av sig till oss. Nu många år senare så inser jag att vi nog var liite naiva, men ändå inte helt fel ute. Att arbeta på en skola ger dig en direkt länk till vad som händer i ungas liv. Du får förstahandsinformation om vad som är det ”nya” sättet att umgås och dela information. Något som är positivt då skolan ska spegla ungas livsvärld. Problemet uppstår dock när vi ska ”göra skola” av det eleverna lever i. För hur gör man skola av Facebook, Instagram,Twitter, Snapchat, Periscope och Anchor?
Egentligen är det inte ett problem. Det är superkul att använda olika appar i din undervisning för många appar har mer att erbjuda än vad man först kan tro. Du måste bara ta på dig ”de pedagogiska glasögonen” när du tittar på apparna. Själv lärde jag mig precis hur jag skapar en sida på Facebook som inte är kopplad till min person utan till min webbplats. Du skapar lätt en sida genom att ladda ner appen Facebook pages. Låt eleverna följa ett flöde på Twitter och diskutera det på lektionen, med appen Periscope kan du filma det ni gör live för att dela med andra och Anchor ger dig möjlighet att sända en podcast live. Gör en teaser, en Grej of the Day, inför kommande projekt med Snapchat eller Instagram… alternativen är oändliga. Snacka om möjlighet till samarbete.Problemet är inte apparna, utan snarare vårat användande av dessa. Det är fantastiskt hur otroligt elaka och grymma människor kan vara, och det är därför viktigt att vi pratar om hur man beter sig online. Bara det att vi har ett ord för NÄTHAT säger något. Om du som lärare vill arbeta med interaktiva appar måste du även lägga tid på att prata om Nätikett. Ett förslag är att bjuda in Juridikinstitutet, en ideell organisation, som berättar om juridiken bakom näthat. Jag tror att man måste vara  öppen och ärlig med vad som händer om man begår brott på internet så får det konsekvenser IRL.

Men bjud in apparna i din undervisning, du kommer inte att ångra dig. Tycker du att det är svårt och vet inte vart du ska börja kan du alltid kolla runt  i IKTEKET. Annars ger dig en Googling svar på de flesta frågor du kan tänkas ha.

Allt finns online om man vet vart man ska leta efter det

Som IKT-pedagog vill jag hela tiden hitta och prova nya saker. Jag klickar lite här och följer en länk där och vipps så har man hittat något som man inte kan förstå att man klarat sig utan i ens liv.

Detta är vad som hände när jag ramlade in i Chromes webbshop (Goggles webbläsare). Jag har alltid föredragit att använda Chrome, men nu är jag frälst. Den vanligaste frasen jag säger till mina kollegor när någonting strular för dem är ”har du testat att köra i Chrome istället?” och 9 av 10 gånger så löser det problemen.Namnlös

Efter att ha nosat runt i Chromes webbshopp har jag hittat många program som jag saknat. Det finns program för bildredigering, video och audio. Väder och organiseringsappar, musik och konvertering. Träning, studieteknik och kartor. Allt man kan tänkas behöva. Till exempel Syotify. Det är ett program som du kör online och där du kan kombinera Spotifys användarvänlighet med YouTubes arkiv. För YouTube presenterar en pedagogisk nöt som är svår att hantera. Jag älskar YouTube, och det gör mina elever också. Tyvärr älskar de YouTube så mycket att de lätt fastnar i det.  De ska bara sätta igång en ny låt och sen är de lost. Där kommer Syotify in. Eleverna skapar en spellista utan att behöva frestas av allt annat där inne. Och det bästa är att det är gratis. Själv blev jag frälst över Post-it funktionen där jag kan skriva och dela Post-it lappar med mina kollegor. Dessa appar lägger sig snyggt i mitt Aktivitetsfält på datorn och jag kommer enkelt åt dem.

Samma gäller för ADD-ons (tillägg). Det är små program du gratis kan lägga till i ditt moln. Som till1 exempel ett utökat rättstavningsprogram när du arbetar i Goggle Docs (StavaRex och Spellright). Program som finns paketerade i Stockholm Stad, men som eleverna inte kommer åt om de vill arbeta i onlinedokument. För tillfället har jag dock enbart sett att just dessa Add-ons finns till Google docs och inte till O356. Eller varför inte ett program som gör snygga grafer, tillåter dig att skriva matematiska formler eller ett där du kan slänga dig med Shakespearecitat?

Till sist vill jag hinta om Formida. Ett onlineverktyg för dokumentation och formativ bedömning.  Det är två gymnasielärare som har samlat de vanligaste kommentarer som vi lärare skriver på elevers arbeten och systematiserat dessa och lagt allt ihop i en lätthanterlig app. Du rättar elevens arbete och klistrar enkelt in photo kommentarer från den gedigna listan. De har även samlat alla kriterier och centralt innehåll från Skolverket och skapar snygga och lättarbetade matriser. Jag har precis börjat använda deras tjänst, men jag som ständigt letar sätt att underlätta mitt arbete på måste säga att det ser mycket lovande ut.

Får du inte nog av IKT tips kan du alltid titta in i IKTEKET och gotta dig i vad som finns där. 

Jag är nog sist på den här bollen, men det är värt att slå ett slag ändå

skolappar2

Är du på ständig jakt efter en ny bra app att använda i din undervisning? Look no further. Jag ramlade över den här sidan och blev mycket nöjd med mitt fynd. Skolappar.nu samlar bra pedagogiska appar som fått en  Thumbs-Up-Emoji av pedagoger som använt och utvärderat apparna. Det finns något för alla smaker och ändamål. Så kolla in där nästa gång du är på jakt efter nya intressanta och inspirerande appar att använda.

Vill du har mer inspiration till din IKT-själ kan du kolla runt i IKTEKET

Mer filmskapande åt folket!

filmklappa_500px_205721547När jag gick i skolan så var det skrivande som stod på menyn. Det skulle skrivas det ena eposet efter det andra. Det spelade liksom ingen roll i vilket ämne uppgiften var kopplad till, kunskapsredovisningen skulle ske i skriftlig form. Sen gick jag och blev lärare själv och jag gjorde som andra gjort före mig, jag ville att allt skulle redovisas skriftligt. Tills den dagen jag satt med sjutioelva uppsatser framför mig och jag fick nog. Varför ska allt redovisas i skriftlig form?

Jag började experimentera med andra medium för redovisning och fastnade stenhårt för rörlig bild med tillhörande ljud/ tal. Att låta eleverna skapa egna filmer där de redovisar sin kunskapsprogression och förmågor. Men en dator eller smartphone kan du idag enkelt skapa och klippa film. iMovie till Mac och iPad och iPhone. Moviemaker till PC. Det finns även många onlinetjänster som hjälper en i filmskapandet. Till exempel Creaza och Plotagon är där ni på ett enkelt sätt kan skapa animationer. Internet kryllar även av instruktioner om vad man ska tänka på i förarbetet inför själva filmskapandet. Arbetar du i Stockholm Stad så har du ett Mediotek som har film och redigeringsverkstäder. Jag har bokat in mig och mina elever där eleverna  fått förstklassig hjälp med att klippa och redigera i deras inspelade material.

Vart lägger man filmerna sen då? Det absolut enklaste är YouTube. Du kan ha en kanal där filmerna ligger dolda och inte till publikens nyfikna ögon. Alternativt så lägger eleverna in sina mästerverk i en molntjänst som de sedan länkar till den pedagogiska plattform ni arbetar med på skolan. Vill man köra retro kan du lägga allt på ett USB.

Fördelarna med filmskapandet är många. Filmen ger dig ett forum att klippa ihop bilder och ljud till en heltäckande produkt som enkelt ger dess skapare en möjlighet att visa olika perspektiv och tankesätt. Ibland är en bild mer talande än ord. Det skapar också en mycket översiktlig struktur som många elever kan ha svårt för i skriven text. Att se ”den röda tråden” blir lättare i ett visuellt material.

Något som är viktigt att tänka på när man skapar film är allt kringmaterial man använder för att fylla ut sin film. Musiken som är en stor del i filmskapandet är i många fall upphovsrättsskyddad. Men det finns ställen du kan hitta musik som är ok att använda. Epitonic.com har musik som kan användas, freemusicarchive.org är ett annat. YouTube har även musik du kan använda till dina filmer. Håll koll på CC (creative commons) när du letar och uppge alltid artistens namn.

Att skapa film, och låta eleverna stå för skapandet kan låta jobbigt. Det ska filmas och klippas. Programmen känns krångliga och allt tar en massa tid. Men precis som allt annat så måste man tillåta sig en liten period av träning. Som lärare behöver du ha koll på grunderna (som du får genom att titta på klippet), men sen sitter en generation av Youtubare i ditt klassrum som jag tror mer är gärna delar med sig av sin kunskap. Alla har något att tillföra.  Men du som lärare måste våga ta det första steget.

Det är också en fråga om inkludering. Alla är inte begåvade med skriftens gåva. Där kan filmskapandet flörta med fler kreativa förmågor hos eleven. Självklart kommer inte alla att jubla över detta nya arbetssätt, men många kommer att se detta som en chans att faktiskt få visa vad man kan. Man kan väl blanda sätten att redovisa ens kunskaper och förmågor?

Sen måste jag tillägga att det inte är så att jag predikar att vi alla ska bli filmskapare och att skrivandets konst är något för forna tider, nej. Att kunna uttrycka sig i skrift är något som jag anser att vi måste behärska och att vi måste träna oss på, men det är en del av de förmågor en framtidsmedborgare måste ha. Filmens medium har kommit för att stanna och där måste väl skolan hänga på? Vi är alla duktiga på olika saker, och filmen kan vara ett sätt att hjälpa elever (och lärare) att få komma till sin fulla rätt. Mer filmskapande åt folket!

Länktips om filmproduktion!
Voodoofilms Filmskola innehåller artiklar om filmproduktion från början till slut.
Multimediabyrån har också en filmskola i enklare videoproduktion.
Manusförfattande enligt Makete-metoden.

Blir du sugen på fler IKT-tips? Kolla in IKTEKET och låt dig bli inspirerad. 

Man måste göra det lätt för sig själv

Jag har alltid varit den typen som gillar att ha allt på ett och samma ställe. Allt från anteckningar till bilder.  Kalla mig effektiv eller lat, men tanken på att ha saker och ting på olika ställen och sen komma ihåg vart jag lagt allt får svetten att börja krypa längs min rygg. För visst är det så. Man skriver och dokumonenote-amazon-app-store-100361701-largeenterar, döper dokumentet (till något för stunden självklart och briljant) och sparar. Det går ett tag och sen ska man hitta det där dokumentet igen… Jag har ibland spenderar timmar på att söka efter dokument i min dator då jag inte längre kommer ihåg vad jag döpt det till eller vart jag valt att spara dem.

Never more!

Jag hade fattat hur jag fungerar redan i skolan. Varför jag sedan valt att frångå ett system som bevisligen fungerade lämnar jag till professionella att reda ut. I skolan använde jag ett kollegieblock som hade fler kollegieblock i sig. De olika avdelningarna var tydligt uppmärkta i färg och åtskilda med en flik av färggladplast.  Varje ämne hade sin egen flik. Allt på ett och samma ställe men tydligt separerade. Jag vet inte hur många sådana kollegieblock jag avverkade. Efter skolårets slut fick man snällt gå igenom alla anteckningar och med omsorg välja de block som skulle sparas. Tänk om man kunde få detta briljanta sätt att arbeta, men digitalt?

Svaret stavas OneNote. Det är en del av Microsofts Office 365 lösning och är du en arbetare i Stockholm Stad så ligger det redan i din dator och väntar på dig. OneNote är mitt digitala kollegieblock där jag kan organisera mina anteckningar och tankar, dokument och allt annat genom att enkelt skapa nya flikar och sidor. För att göra saken ännu bättre kan jag även dela mina block med andra.

Jag delar mina block med både kollegor och elever. I en klass har vi ett block där ”lektionsloggen” bor. Jag dokumenterar allt vi pratat om på lektionen där så att elever kan gå igenom lektionen en gång till hemma. Jag kan spela in ljud och bild  direkt in i OneNote så är jag tillräckligt närvarande när jag har en genomgång så kommer jag ihåg att spela in den. Allt som står på tavlan fotograferas in i loggen. Eftersom det är en onlinetjänst kan jag arbeta både från min dator och smartphone. Ladda ner appen OneNote så har du alltid allting med dig på fickan.

Med mina kollegor delar jag andra block. Där kan vi dokumentera elevernas kunskapsprogression och idéer till vårat samarbete. Om det är någon del jag vill hålla privat så kan jag enkelt lösenordsskydda hela eller delar av mina block.

Summa summarum-  mina färgglada och organiserade anteckningsblock från skoltiden men i en digital tappning som skapar möjlighet till transparens och samarbete.

Vill du lära dig OneNote? läs här!

Vill du fler tips på hur du gör din lärar-vardag med digital? Kolla in IKTEKET här.

Hur ser ditt digitala lärarår ut?

Att vara eller icke vara digital i sin lärar-vardag

Det nya året har gjort entré och med det kommer dessa eviga löften vi lovar oss dyrt och heligt där vid 12 slaget. Sen kommer morgonen och de löften man gjorde är mer eller mindre bortblåsta.

Jag vill erbjuda ett alternativ. Ett mål. Ett ärligt försök att faktiskt ändra sin rutin. Självklart tänker jag på din lärar-vardag (det andra får du klura ut själv) och hur den ska bli mer digital.

Att sätta ett mål för sig själv handlar om att vara realistisk. Och ärlig. Vad tror jag på fullast allvar att jag ha en chans att fixa. Istället för att tänka att nu ska jag banne mig digitalisera hela mitt jag, allt ska in i molnet och datorn ska vara mitt enda sätt till kommunikation så kanske man kan försöka ändra lite här och lite där.

Har du en uppgift du kan knyta ett YouTube-klipp till? Kan du skapa en EXIT-ticket som du kör för att utvärdera ett område med? Kan du testa att arbeta med delade dokument genom en molntjänst?

Du behöver inte börja i en stor skala men du måste börja. Du måste ta ett första steg. Vågar du ifrågasätta dina tidigare val och sedan ärligt fråga dig själv hur du kan göra det annorlunda har du kommit en bit på vägen mot ditt digitala lärar-jag.

Hur ska ditt digitala 2016 se ut?

Kör du fast i din strävan mot det digitala arbetssättet så erbjuder IKTEKET dig ett skafferi av gottigheter. Smaklig spis!

Att vara eller icke vara digital som lärare. Del 3: Genomför undervisnig digitalt

Envisheten har både hjälp mig, och stjälpt mig  i min lärar-vardag. Den hjälper mig  när jag vet att jag har rätt. När jag vet att min elever är fullt kapabla till att genomföra en uppgift, men en skön mix av rädsla för det okända och en uns av jag-orkar-inte ställer sig i vägen. Då är jag tacksam för att jag är såpass envis att jag inte ger mig.

Men på samman sätt som mina elever ibland tar emot nytänkande uppdrag men en rätt stor dos skepsis, så gör även jag det. Och jag är envis i min övertygelse att nytänkande är jobbigt och läskigt. Vilket nu i efterhand enbart gjorde att jag fick streta och kämpa mig mot ett nytt sätt att tänka. Men snacka om att jag är glas att jag inte gav upp.

Denna del i bloggserien ”Att vara eller icke vara digital som lärare” kommer att handla om hur du kan arbeta digitalt under lektionstid.

Min envishet har länge fått mig att säga ”nu börjar lektionen så ner med mobiler och datorer”. Fram med böckerna och lyssna på mig… Inte så farligt kan man tycka, men funderar man på vad det betyder, så blir jag lite mörkrädd för mig själv. Hur ska jag förvänta mig att eleverna ska lära sig ett källkritiskt förhållningssätt om den enda källan är jag? Eller få ett nyanserat perspektiv om jag endast presenterar ett? Tänker man på detta sättet så inser man att vi behöver så många perspektiv och källor vi kan få in på den korta lektionen för att kunna ge kidzen en chans att lära sig. För det rätt sjukt när man tänker på det. Vi har seriöst tillgång till världens samlade kunskap i vår ficka, det är dårskap av oss att inte använda oss av den.

Att driva en lektion digitalt betyder att ni tillsammans arbetar runt en eller flera skärmar. Det kan vara datorer, paddor eller smartphones. Du som lärare leder arbetet, och eleverna skiftar mellan att titta på din skärm och sina egna. Har man lyxen att kunna arbeta med en interaktiv tavla så kan alla elever koppla upp sig mot tavlan och du som lärare kan skicka ut en fråga som eleverna svara på på sin enhet, och sen får ni alla svar tillbaka till tavlan och du kan leda diskussionen med allas svar framför dig.

Ett annat område där ett digitalt arbetssätt är värt sin vikt i guld är områden där man ska samarbeta. Tänk dig in i klassrumssituationen där dina elever håller på med ett grupparbete och den datorn där allt ligger på inte är där. Eleven är sjuk eller glömt datorn hemma. Det blir svårt att fortsätta arbetet. Om eleverna istället arbetar i gemensamma dokument online (genom en molntjänst) så kommer alla åt all information. Du kan dela dokument med dina elever, kollegor eller dig själv. Istället för att ett dokument ligger lokalt på din dator, så lägger du upp det i molnet och har vipps tillgång till informationen vart du är, från vilken enhet du än är på. Du kommer aldrig mer behövas släpa din dator fram och tillbaka.

Att arbeta digitalt är att bjuda in världen. Det kräver mer av dig som pedagog, och mer av eleverna. Men det är värt det. Det gör din lärar-vardag enklare och betydligt mer lättåtkomlig.

I nästa del i denna serie kommer jag att prata om att arbeta digitalt med feedback och EXIT-ticket. Men kan du inte hålla dig så hittar du många smarriga mumsbitar i form av IKT i IKTEKET. 

Att vara eller inte vara digital som lärare. Del 2: Planera undervisning digitalt

Varför ska man planera sin undervisning digitalt? En fråga jag får av mina kollegor.business-coaching-planning-tipNär jag får den frågan blir jag lite ställd, för jag har svårt att se varför man inte skulle arbeta digitalt. Fördelarna väger upp nackdelar många gånger om.

Att planera sin undervisning digitalt betyder att du snabbt kan dela all den information du sitter på utan att behöva ta turen förbi en kopiator. Aldrig mer lösa blad i våta ryggsäckar eller slängda i ett hörn av klassrummet.  Allt ligger till allas beskådan på en digital plattform. Din undervisning blir transparent och tillgänglig. Dina elever behöver inte vara oroliga för att de missar något om de är borta, allt ligger digitalt och de kan ta del av det hemifrån. Du kommer aldrig mer få höra att ett papper är borttappat och informationen förlorad till evigheten, för elever och vårdnadshavare kan se all information/uppgifter online.

Då jag arbetar på en kommunal gymnasieskola i Stockholm Stad så arbetar jag med skolplattformen Fronter (än så länge). Vilken plattform man jobbar med är mindre viktig, utan det är vad man gör med den som underlättar min lärar-vardag. Att arbeta digitalt med en plattform har ändrat hela mitt sätt att planera min undervisning. Där kan jag lägga upp en plan över hela kursen, skapa mappar som är kopplade till alla uppgifter, samla filmen/ länkar/digitala läromedel på ett och samman ställe samtidigt som jag driver en kalender där jag lägger upp deadlines och provdatum. Tydligare än så går det inte att bli. Det material jag använder är alltid uppdaterat så jag enkelt kan skapa och ändra i det material som är publicerat. Sparar jag det digitalt behöver jag inte oroa mig för att en pärm försvinner med alla mina uppgifter gå upp i rök. Det ligger digitalt och jag hittar lätt det material jag vill arbeta med.

Eleven kan inte längre komma och säga att hen inte har koll, för att allt finns i den digitala plattformen. Vårdnadshavare behöver inte längre jaga mig för att få uppgifter, nu loggar de enkelt in tillsammans med eleven och läser det som står. När, var och hur finns tillgängligt dygnet runt, alla dagar på året och jag behöver bara publicera det en gång. Då eleverna arbetar digitalt de med så kommer ingen information att gå förlorad. Hur många gånger har du stressad gått genom skolans korridorer och blivit stoppad av elever som vill ge dig handskrivna blad med veckans uppgift på? Du tackar och tar emot lappen, lägger den på ett bra ställe och glömmer bort den. När eleven sen undrar hur det gick kan du inte ens vara säker på att du fått den till att börja med. Eller att eleven skickar uppgiften i ett mail som drunknar bland alla andra 100 mail du får den dagen. Genom att mötas på den digitala plattformen får eleven sin uppgift digitalt, löser den digitalt, och lämnar in den digitalt på plattformen digitalt. Du har allt på ett och samma ställe och eleven riskerar inte att hens uppgift försvinner bland alla dina lärarpapper.

Sen måste man väl lägga till man man talar om att arbeta digitalt att det självklart betyder att man måste ha tillgång till internet. Och att det inte är en självklarhet för alla. Eller att man kan lita på att internetgudarna alltid står på en sida. Nej, så är fallet. Det kommer alltid att finnas de som inte kan ta del av information som ges digitalt, men då får man lösa det ett fall i taget. Jag tror att ett digitalt arbetssätt är framtiden. Det skapar tid för lärare och en tillgänglighet för alla som man inte kan få om informationen endast går att få från ett papper som sitter i en pärm i en bokhylla i ett låst lärarrum.

I nästa del i denna bloggserie kommer jag att prata om att genomföra undervisning digitalt. Kan du inte hålla dig tills dess så uppmanar dig dig att nosa runt i IKTEKET och låta dig bli inspirerad. 

Kom och låt dig bli inspirerad

Bild från: http://xandergc.deviantart.com/art/Inspiration-208676819

Är du gymnasielärare i Stockholms kommunala skolor och vill bli inspirerad? På måndag 26 oktober kommer en Inspirationsdag att hållas för alla skolor. Då vi är rätt många måste vi sprida ut oss. Alla skolor som tillhör område 4 kommer att få en dag på Thorildsplans gymnasium där vi kommer att prata om utbildning och hur den digitala världen kan underlätta din lärar-vardag. 

Självklart ska jag vara där och har lyckats flörta till mig en plats i solen. Under eftermiddagen kommer jag att få äran att hålla i två work-shops. Den första om Prezi, den nya sättet att presentera samt hur man bygger en hemsida i Weebly. Hoppas vi ses där. 

Är det så att du inte kan komma behöver du inte känna dig utanför. Gå in i  IKTEKET där du kan ge näring åt ditt digitala lärar-jag. Följ länken till Prezi och Weebly.