Forskningsfråga bortskänkes!

Jag har funderat på en sak. På många skolor tycks det vara så att det är samma elever som behöver stöd redan i förskolan eller på lågstadiet som fortfarande behöver det i år 8 eller i år 9. Det är i alla fall min erfarenhet och det som ofta lyfts fram när jag samtalar med lärare. I dagens resultatmätningshets hävdar vi lärare ofta att vi sedan länge redan vet vilka elever som behöver stöd, vi behöver inte mäta/bedöma/betygssätta oftare – vi behöver prata om åtgärder, hitta vad som fungerar.

Stämmer min bild? Är det så att lärare redan från tidiga år lyfter vilka elever som behöver stöd och att dessa elever fortarande behöver stöd när de lämnar grundskolan? Är det samma på alla skolor? Finns det vissa skolor där det inte stämmer? Vad gör dessa skolor?

Om det nu är så, vad säger det om skolan? Är det så att vissa elevers behov innebär att de under hela sin skolgång kommer att behöva stöd? Är det så att skolan helt enkelt har misslyckats med att hitta fungerande åtgärder? Är det så att klassrumsundervisningen inte är anpassad till alla elever?

Kan inte någon forskare kolla upp det här? I siffror. Helst hitta några skolor där det inte är så här. Där man faktiskt har hittat åtgärder som gör att de elever som var i behov av stöd i de tidiga åren faktiskt FÅR det stödet de behöver under sin skolgång – dvs det är inte olöst när eleven lämnar grundskolan. Handlar det om att förändra synen på elever/stöd/undervisning, att ändra den faktiska undervisningen eller allt samtidigt? Kanske något helt annat?

Trevlig helg!

/Janna

2 kommentarer

  1. Eva-Li, 14 december 2012

    Kloka ord Janna! Jag kostar på mig en liten personlig reflektion så här på fredagskvällen. Under alla mina år i skolan så har erfarna lärare och förskollärare bekräftat det som också är din erfarenhet.

    I en del fall hoppas vi på att det handlar om mognad, att barnet mognar i kapp sina klasskompisar. I bland har vi till och med diskuterat om eleven borde gå om en klass för att mogna i fatt. Jag har ingen källa på forskning kring om det kan vara så. Men erfarenheten (min egen begränsade) säger mig att så har det sällan varit. Behoven flyttas bara vidare genom stadierna i skolgången.

    Jag har ett par elever som jag möter nere i mitt förortscenter ganska ofta. Det är med sorg i hjärtat som jag konstaterar att deras behov har följt med vidare i livet. Nu när de är över 20 år gamla och har stora missbruksproblem. Jag bannar mig själv, skolsystemet och våra brister i samhället som inte förmådde att stötta på rätt sätt.

    /Eva-Li

    • Kalle, 13 maj 2016

      Hm, fick du någon feedback? Känner att det är rätt troligt, men jag har haft fel förr. Så det vore intressant om hur det står till?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

<p>Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även <a href='http://pedagogblogg.stockholm.se/janna-scheele/comment-subscriptions/?srp=241&srk=&sra=s'>prenumerera</a> utan att lämna en kommentar.</p>