Jag vill inte mäta mer.

Som stolt lärare reagerar jag väldigt starkt när jag om och om igen läser om dessa sk ”skolsatsningar” som innebär att det ska införas tidigare betyg och fler prov. För vad är det vi gör med betyg och prov? Jo, vi mäter och kollar av hur elever ligger till i förhållande till de kunskapskrav som finns. Behöver vi mäta mer? Är det verkligen vad som saknas för att vi ska få upp resultaten i skolan?

Alla lärare och skolledare jag känner och arbetar med svarar på den frågan: NEJ. Vi vet vilka elever som behöver stöd. Vi vill inget hellre än att få arbeta mer med undervisning, kunna ge elever den feedback, den tid, den trygghet de behöver för att utvecklas. Att mäta mer är ingen åtgärd för att förbättra resultaten. Detta ska inte blandas ihop.

Om vi vill prata om vilka åtgärder som kan göra skillnad i undervisningen och således i elevers resultat så kan vi börja med att läsa Skolinspektionens sammanfattning av forskning i frågan.

Den lyfter upp lärarens kompetens, förmåga och engagemang som avgörande faktorer.  Dessa är inte ”…statiska egenskaper utan kan påverkas och utvecklas. Framför allt kan en väl fungerande daglig arbetsmiljö och ett professionellt pedagogiskt klimat i en skola i hög grad påverka och förbättra lärarens förutsättningar visar forskningen. Det är rektor som ska borga för en god organisation och för ett sådant fungerande och stödjande pedagogiskt klimat.” .

Några relevanta frågor utifrån detta är:

  1. Hur skapar man en skola där lärare får utveckla sin kompetens och sina förmågor?
  2. Hur lär sig och utvecklas lärare på bästa sätt?
  3. Hur ser en daglig arbetsmiljö ut som tillåter detta?
  4. Vad behöver rektorer för stöd i sitt arbete kring att skapa en god organisation och ett stödjande pedagogiskt klimat?
  5. Vad kan vi lära av de skolor som lyckas?

I svaren på dessa frågor finns de åtgärder som behövs för att vi ska se en förändring på elevnivå.

På ingen av ovanstående frågor är svaret tidigare betyg och fler prov. 

Som lärare vill jag få se åtgärder som förändrar mina konkreta förutsättningar att få utveckla min undervisning och där igenom att kunna få fler barn att lyckas.

Tänkbara åtgärder:

  • Ge lärare möjlighet att planera, förarbeta och efterarbeta med kollegor.
  • Ge lärare möjlighet att ta del av forskning och andras erfarenheter och utifrån det kunna göra förändringar i sin egen undervisning.
  • Ge lärare möjlighet att få feedback på de förändringar man vågar prova; att få lära tillsammans, prova igen, se om det gör någon skillnad för eleverna.
  • Ge lärare möjlighet att faktiskt ägna varje elev den tid och uppmärksamhet den behöver för att kunna äga sin egen utvecklingsprocess
  • Ge lärare möjlighet att kunna fokusera på pedagogiska uppdrag genom att fylla på i elevvården med kuratorer, specialpedagoger, psykologer, socialpedagoger och studie- och yrkesvägledare.
  • Se över dokumentationskraven kring elever i behov av särskilt stöd och vilka konsekvenser det får för lärare och likvärdigheten i undervisningen. Många elever i behov av särskilt stöd = många kartläggningar och ÅP = mindre tid att planera, följa upp och individanpassa undervisning.

Jag önskar så att jag snart får läsa om en skolpolitik som faktiskt innebär faktiska förändringar för mina förutsättningar att göra ett bra jobb.

Jag vill inte mäta mer.

/Janna

46 kommentarer

  1. Helena Roth, 14 februari 2013

    Vad bra att du inte vill mäta mer. Skulle vilja uppmana dig att göra slag i saken och verkligen agera utifrån det!

    Tillsammans med kollegor, skolledare och engagerade och intresserade föräldrar & andra vuxna som oxå vill barnen & ungdomarnas bästa kan vi sätta stopp för detta här!

    Förskola/skola/fritids måste ges förutsättningar att göra sitt jobb, ett av de sätten är bla att ha tillit till kompetensen, som Anna Kaya skrev om på Skollyftet: http://skollyftet.se/2013/02/07/iup-och-tillit/

    Jag säger som du – visa mig EN lärare som behöver ett betyg för att veta att elev x, y eller z behöver stöd. Tror inte det går att uppbringa en enda sådan lärare ärligt talat. Däremot tror jag det finns en uppsjö lärare som trots betygssättning, trots utredningar och magkänsla och erfarenhet inte ges möjlighet att säkra nödvändigt stöd till elever i behov av det, med största sannolikhet pga budget-i-balans-krav. Titta på det istället, säger jag!

    /Helena, Samordningsgruppen Barnverket

    • janna, 15 februari 2013

      Jag håller helt med dig, Helena. Efter att ha jobba med barn i behov av särskilt stöd i ett par år ser jag så tydligt att det är där vi måste sätta in krutet. Hur kommer det sig att det händer på skolor idag att samma elever som i förskoleklass behöver stöd fortfarande behöver samma eller mer stöd i år 9? Varför pratar vi inte om det?

      /Janna

  2. Nils Lundgren, 14 februari 2013

    Bra där! Det är ju otroligt att den pedagogiska forskningen inte kan lyssna på kognitionsvetenskapen och hjärnforskare som prof.Peter Gärdenfors och prof. Martin Ingvar. Pedagogiken måste reformeras och skapas utifrån elevernas förutsättningar. Den skola vi har idag skapar initiativlösa elever och är direkt menlig för för lusten att lära. Det är en farlig pedagogik! Det är möjligt att ökade samhällsklyftor, bristande resurser, fler uppgifter, omotiverade och svaga lärare, tokiga politiker och en massa annat är bidragande orsaker till att eleverna får allt sämre resultat men den urmodiga pedagogik som idag tillämpas gör det hela bara än värre!

    • janna, 15 februari 2013

      Hej Nils!

      Tack för din kommentar. Det finns en hel del bra pedagogik ute i skolorna också, det händer till exempel mycket kring formativ bedömning och lärande på många skolor. Vi måste också lyfta det som faktiskt fungerar ute på skolorna och ge alla skolor förutsättningar att börja arbeta på ett fungerande sätt kring sina elever.

      /Janna

    • Bertil Törestad, 15 februari 2013

      Det är en myt att hjärnforskningen i sitt nuvarande läge kan bidra till en bättre pedagogik. Forskningen om hjärnan är fortfarande väldigt ytlig och de fynd man söker slå mynt av är mycket ytliga och till föga vägledning för pedagoger.

  3. Annette, 15 februari 2013

    Jag håller med dig. Ge lärarna tid till dessa viktiga saker.

    Till Nils R vill jag bara fråga vilken pedagogisk forskning talar du om?
    Jag doktorerar själv inom området och känner inte igen mig alls i det du säger.

    Att SKL mfl väljer att highlighta viss forskning betyder ju inte att all pedagogisk forskning är gammal och mossig.

    Den pedagogiska forskning jag läser (och själv forskar om) handlar om att varje barn är unikt och att man som lärare måste hitta nycklar till lärande för varje barn.
    Den pedagogiska forskning jag läser (och själv forskar om) framhåller det kreativa och skapandeprocesser.

    Jobbar du i skolan tycker jag du ska läsa annan forskning än den SKL matar skolan med. För de väljer den forskning som ger en billig skola, t.ex. Stora klasser inger hinder för utveckling en pytteliten del i Hatties enormt stora studie och mycker uppmärksammade studie.

    • janna, 15 februari 2013

      Hej Annette!

      Du får gärna dela med dig av sådan forskning här så blir det lätt för fler att ta del av den.

      Jag håller för övrigt med dig om att det finns mycket forskning som lyfter det kreativa och barns olika vägar till lärande. Ett problem idag är tyvärr att förutsättningarna att omsätta/implementera aktuell pedagogisk forskning i praktiken i skolan är rätt begränsad. Helen Timperley pratar mycket i sin bok ”Realizing the Power of Professional Learning” om vad som krävs för att det faktiskt ska ske en förändring i klassrummet. Det är en lång process från att läsa/lyssna till något nytt och klokt, till att faktiskt omsätta det i praktiken. Där kommer det kollegiala lärandet in!

      /Janna

  4. NInja Ister, 15 februari 2013

    Så bra skrivet, du satte ord på det jag inte har kommit fram till!

    Att MÄTA något gör ju inte det bättre, det bara beskriver hur det är. Det går att mäta förändring, men förändring sker inte genom mätningen.

    Tack för insikten, jag kommer att ha nytta av det i mitt yrke också!

    • janna, 15 februari 2013

      Tack snälla Ninja Ister!

      /Janna

  5. Pingback Skolpolitikerna kommer att döda våra barn… « Besatt av ord

  6. Bertil Törestad, 15 februari 2013

    Jag vet inte när man började tala om betygens betydelse för elevernas kunskapstillväxt. Men uppenbarligen ses betyg numera som en sådan
    utbildningsbefrämjande faktor. Men betyg är först och främst information till eleven och till föräldrarna. Betyg kann även användas för att jämföra skolor, länder och olika utbildningsinsatser med varandra.

    Lärares kompetens är en avgörande faktor. Tyvärr är inte dagens lärare så väl rustade att bedöma skolforskning eftersom de har en alltför fattig utbildning i metodologiskt och kritiskt tänkande.

    http://www.newsmill.se/artikel/2013/01/16/kunskapsprov-ger-b-st-l-rande

    http://www.newsmill.se/artikel/2013/02/15/diskussionen-om-betyg-leder-fel

    • Janna, 16 februari 2013

      Hej Bertil!

      Vi är helt överens om betygens användningsområde och hur viktig lärares kompetens är. Som välutbildad och analytisk lärare har jag dock lite svårt att hålla med om att lärare har för ”fattig utbildning” för att kunna ta till sig skolforskning.

      /Janna

      • Bertil Törestad, 16 februari 2013

        Janna!

        Om man har fått en fattig eller rik utbildning är man själv bland de sämsta att avgöra.

        • Marcus, 16 februari 2013

          Bertil,

          Av dina kommentarer att döma, drar du allt för snabba slutsatser kring engagerade pedagogers kompetens. Du verkar sitta inne med en massa kunskaper om allt som har med skolan, inlärning, formativ bedömning, summativ bedömning, betygsfrågor, utbildningsvetenskap och kognitionsvetenskap att göra.

          DET är imponerande!

          Men vad vinner du på att trycka ner på engagerade och tillsynes mycket kompetenta pedagoger såsom Janna och
          Susan Sall med din överlägsna attityd.

          Handlar det om fåfänga och ett behov hos dig att visa hur mycket du vet i teorin, eller handlar det för dig om att med din akademiska titel och med dina teoretiska kunskaper faktiskt utveckla, stötta och pusha alla oss pedagoger som dag ut och dag in brottas med praktiska, pedagogiska problem i skolvardagen?

          Utbildningsvetenskap, kognitionsvetenskap, Piaget, Vigotskij eller strukturalistiska idéer är bara termer och vetenskaper som förefaller abstrakta och långt ifrån den verklighet jag arbetar i.

          DÄR, i skolan. behövs det praktiskt kompetenta, socialt begåvade och engagerade pedagoger som ser till att skapa harmoniska klasser/grupper i vilka begåvade som mindre begåvade individer kan utvecklas utifrån sina förutsättningar mot de mål och kunskapskrav som Skolverket satt upp.

          Den viktigaste vetenskapen som gäller där, är förmågan att bygga relationer till ungdomarna och utifrån det börja motivera och pusha. Medvetandegör eleverna vart de skall nå och HUR de skall nå dit, DÅ sker utveckling och inlärning i mångt och mycket per automatik. Det har jag erfarit under 15 år och hoppas få göra det många år till.

          Trist då att du i sann ”Janteanda” skriver till Janna att hon och alla pedagoger själva är de sämsta att avgöra huruvida deras utbildning har varit bra och att de känner styrka i den och sin erfarenhet.

          Jag misstänker att du har praktiserat alla dina teorier som du har i huvudet i verkligheten, i en klass och därigenom har fog för att komma med pekpinnar mot alla andra, i dina ögon, mindre kunniga.

          Kan tycka att det är synd och skam att du med din utbildning och med din erfarenhet från skolans verklighet, , som jag antar att du har, inte pushar och stöttar mer på sådana här forum istället för att vara Bror Duktig.

          Hade jag haft din kompetens och dina kunskaper, så hade jag, om du inte redan gör det, på ett ödmjukt vis åkt runt till skolor och stöttat, pushat och hjälpt pedagoger…Inte tryckt ner dem..

          /Marcus

          • jannas, 17 februari 2013

            Tack Marcus!

            /Janna

        • Janna, 17 februari 2013

          Bertil!

          Du vet ingenting om mig, min utbildningsnivå, vad och hur mycket jag studerar eller gör/har gjort innan och efter min lärarutbildning. Som du märker är tonen på den här bloggen positiv och uppmuntrande och jag önskar hålla den så. Vi kan diskutera sakfrågor och ha olika åsikter om det, men att sänka varandras kompetenser ogrundat tycker jag vi håller oss ifrån.

          /Janna

          • Bertil Törestad, 17 februari 2013

            Jag har inte sänkt din kompetens. I diskussioner får man inte bara vakta på eventuella kränkningar. Läs om vad jag verkligen skrev.

  7. Susan Sall, 16 februari 2013

    Kognitionsforskningen hjälper mig i alla fall att tänka kring enskildheter i den unika hjärnan. Nu arbetar jag i huvudsak med elever med neuropsykiatriska diagnoser inom särskolan. Kognitionsvetenskapen har levererat en del studier som förtydligar många delar i lärandeprocessen för unga i dessa belägenheter. Men, det är en ung vetenskap, till skillnad från utbildningsvetenskapen vars traditioner och perspektiv ägnat lång tid till reflektion och studium av vad lärande och kunskap är. Kognitionsvetenskapen positionerar sig inte i de frågorna, och lämnar därför en stor del av det som faktiskt är skolans verklighet i ”Undervisningen” utan svar. Så tycks också kognitivismen lämna en del att önska vad gäller grupper och ”skola”. Om fokus vore lärande som tillräckligt värde skulle skolan kunna se annorlunda ut. Men nu finns den här samhälleliga nyttoeffekten och därmed tvånget att selektera elever. Det, däremot, är en strukturalistisk idé, som inte handlar om lärandets konst. Denna konflikt gör somliga politiker populism av, och flyttar verktygen därtill lite som dom tycker. Och i den konflikten tvingas vi lärare leva. Utom vi som verkar i Särskolan, för de eleverna förväntas tydligen inget. Men vår verksamhet lever och vi är på det sättet föredömliga i lärandet för lärandets egen självförverkligande effekt.

    • Bertil Törestad, 16 februari 2013

      Det är en bedrövlig tecken att en lärare betecknar utbildningsvetenskap som bättre än kognitionsvetenskap när det gäller att definiera, beskriva och förmedla kunskaps. Bara minnesforskningen har en stor del i lärandet och den bortser ofta pedagogiken ifrån.

      • Marcus, 16 februari 2013

        Bertil,

        Av dina kommentarer att döma, drar du allt för snabba slutsatser kring engagerade pedagogers kompetens. Du verkar sitta inne med en massa kunskaper om allt som har med skolan, inlärning, formativ bedömning, summativ bedömning, betygsfrågor, utbildningsvetenskap och kognitionsvetenskap att göra.

        DET är imponerande!

        Men vad vinner du på att trycka ner på engagerade och tillsynes mycket kompetenta pedagoger såsom Janna och
        Susan Sall med din överlägsna attityd.

        Handlar det om fåfänga och ett behov hos dig att visa hur mycket du vet i teorin, eller handlar det för dig om att med din akademiska titel och med dina teoretiska kunskaper faktiskt utveckla, stötta och pusha alla oss pedagoger som dag ut och dag in brottas med praktiska, pedagogiska problem i skolvardagen?

        Utbildningsvetenskap, kognitionsvetenskap, Piaget, Vigotskij eller strukturalistiska idéer är bara termer och vetenskaper som förefaller abstrakta och långt ifrån den verklighet jag arbetar i.

        DÄR, i skolan. behövs det praktiskt kompetenta, socialt begåvade och engagerade pedagoger som ser till att skapa harmoniska klasser/grupper i vilka begåvade som mindre begåvade individer kan utvecklas utifrån sina förutsättningar mot de mål och kunskapskrav som Skolverket satt upp.

        Den viktigaste vetenskapen som gäller där, är förmågan att bygga relationer till ungdomarna och utifrån det börja motivera och pusha. Medvetandegör eleverna vart de skall nå och HUR de skall nå dit, DÅ sker utveckling och inlärning i mångt och mycket per automatik. Det har jag erfarit under 15 år och hoppas få göra det många år till.

        Trist då att du i sann ”Janteanda” skriver till Janna att hon och alla pedagoger själva är de sämsta att avgöra huruvida deras utbildning har varit bra och att de känner styrka i den och sin erfarenhet.

        Jag misstänker att du har praktiserat alla dina teorier som du har i huvudet i verkligheten, i en klass och därigenom har fog för att komma med pekpinnar mot alla andra, i dina ögon, mindre kunniga.

        Kan tycka att det är synd och skam att du med din utbildning och med din erfarenhet från skolans verklighet, , som jag antar att du har, inte pushar och stöttar mer på sådana här forum istället för att vara Bror Duktig.

        Hade jag haft din kompetens och dina kunskaper, så hade jag, om du inte redan gör det, på ett ödmjukt vis åkt runt till skolor och stöttat, pushat och hjälpt pedagoger…Inte tryckt ner dem..

        /Marcus

        • Bertil Törestad, 17 februari 2013

          Låt oss inte falla ner i snällhetsgropen. Det jag påpekade var en gammal sanning som gäller oss alla nämligen att ingen vet hur mycket hen egentligen kan, men många tror att de kan mer än eller mindre än de verkligen behärskar. Var det så farligt. Sanningar har väl plats även på denna blogg!?

        • Bertil Törestad, 17 februari 2013

          Jag använder de kunskaper jag har och andra använder sina kunskaper.
          Skolan är komplex och dess nuvarande tillstånd kräver att var och en bidrar med sin kompetens. Vi har nog inte tid att fundera över om något är en aning kränkande eller Jante-liknande, om diskussionen ska föra framåt.

          Vilka pekpinnar har jag kommit med. Jag har bara påpekat att varje människa är dålig på att själv veta hur bra eller dåligt utbildad hen är. Gäller även mig. Koncentrera dig på sakinnehållet i stället för de toner du uppfattar.

          Du skriver ”till synes kompetenta pedagoger”. Vad menar du med till synes? Är du inte riktigt säker?

          • Marcus Elzer, 17 februari 2013

            Bertil,

            Härligt att diskutera med en man som kan så gamla sanningar.

            Jo då, jag tror visst att man har tid att tänka efter huruvida saker är kränkande eller Jante-liknande. Tror till och med att det är absolut nödvändigt att man tänker efter hur andra uppfattar det jag skriver. Det är INTE att falla i snällhetsgropen.

            Förvånar mig snarare att du som Fil dr. i psykologi (och universitetslektor på det) inte har reflekterat över det. Du är istället övertygad om att alla är som du, en man som ser allt sakligt och inte uppfattar några undertoner.

            ”Tillsynes” skrev jag eftersom det kändes språkligt riktigt. Förstod du inte vad jag menade? Konstigt.

            Givetvis kan jag inte vara säker på att de är ”mycket kompetenta”. Lika lite kan jag vara säker på att du är en lärd man. Du är en ”tillsynes” mycket lärd man Bertil,

            (Jag kan inte vara riktigt säker eftersom jag vet för lite om dig)

            Damerna förefaller dock som kompetenta eftersom de båda visar ett brinnande engagemang. De kommer med kloka tankar kring skolfrågor och det faktum att de överhuvudtaget driver eller engagerar sig i en sådan här blogg är en stark signal om att de vill utvecklas ännu mer. Beundransvärt!

            Engagemang i sitt yrke och i eleverna är A och O för att lyckas nå dem och motivera dem ELLER?

            Hur känner du att din kompetens och dina kunskaper kommer mig till nytta i skolans verklighet? Är du ute och delar med dig och har du förresten själv praktiserat alla dina kunskaper och teorier i en skolklass under några års tid?

            Intressant diskussion det här. Den utvecklar. På riktigt.

            / Marcus Elzer

      • Susan Sall, 16 februari 2013

        Bertil, få, om ens någon, Kognitinsvetare gör anspråk på att ha en allomfattande instruktion om hur skolan med dess komplexa roll i samhället bör organiseras. Att avslöja den enskilda hjärnans(om du nu vill få det att se så ut) essentialism i processande av perceptioner o språk räcker inte. Skolan är mer än så, kunskap är större än så, och en hjärna säger intet om kunskapsbegreppet i ett socio-kulturellt perspektiv.

    • Janna, 17 februari 2013

      Hej Susan!

      Jag har alltid fascinerats över Särskolans fantastiska arbete. Det känns som att det finns en nyckel där kring hur man jobbar utifrån barns unika förutsättningar och motivation till lärande. Jag vill lära mig mer!

      /Janna

      • Susan Sall, 17 februari 2013

        Hejsan Janna!

        Ja, jag tror också att särskolan har mycket att ge.
        Speciellt i individualiserat lärande. och synsättet på eleven, normer, möten och responser skiljer sig mycket. Att använda kognitiva hjälpmedel och bilda lärandestrukturer utanför eleven är särskolan generellt sett bra på, tror jag.

        Sen är vi inte lika bra på att förstå stora gruppers processer.

        Eftersom jag arbetar i Partille kommun, är det långt för dig att komma och hälsa på, men har du vägarna förbi är du så välkommen!

        • Janna, 17 februari 2013

          Vad roligt det vore! Ska definitivt ha det med mig om jag kommer ditåt.

          /Janna

  8. Karina Bronell, 16 februari 2013

    Så väl formulerat Janna! //Karina

    • Janna, 17 februari 2013

      Tack snälla Karina!
      /Janna

  9. Erland Lundin, 16 februari 2013

    Mycket bra skrivet!

    • Janna, 17 februari 2013

      Tack Erland!

  10. Malin Appelgren, 16 februari 2013

    Håller helt med dig! En gång i tiden var det nästan ”fult” att mäta barns kunskapsnivåer, då var det rätt och riktigt att efterfråga fler och bättre mätningar. Ingen blev ju hjälpt av att ett eventuellt dåligt kunskapsläge doldes. Men så är det ju inte längre, nu utförs ju kontiunerligt olika mätningar som lärarna kan använda som underlag för att se om det behövs mer stöd eller mer stimulans. Och de minsta barnen har ingen glädje av det underlaget, det måste vara lärarens verktyg. Först när barnen själva är så stora att de kan ta eget stort ansvar för att planera och sitt skolarbete är det någon idé med betyg. Inte då heller om det inte är väldigt tydlig för eleven vad som krävs för varje betygsnivå, något jag tyvärr (som mamma till fyra skolbarn) väldigt ofta upplevt att lärarna inte alls vet eller klarar av att tydliggöra för eleverna. Så som du säger, det behövs mer fokus på vad som görs i skolan mellan alla tester! För det behövs förstås rätt förutsättningar och arbetsro. Det hoppas jag att vi i politiken ska kunna ge. Att tävla om vem som kan ställa tuffast krav och göra tidigast mätningar inger inte förtroende, det har jag all förståelse för… Keep upp the good work! /Malin

    • Janna, 17 februari 2013

      Hej Malin!

      Blir så nyfiken, du skriver ”vi i politiken” – betyder det att du är aktiv politiker? Blir otroligt glad om detta inlägg nått fram även till er. På twitter har vi haft en frustrerad diskussion kring hur professionen ska göra för att kunna nå ut till beslutsfattare i viktiga frågor.

      Hoppas du också jobbar vidare för en skola där alla barns lärande är i fokus!

      /Janna

  11. Ulrika, 16 februari 2013

    Hurra! Instämmer helt och fullt! Hoppas detta blir verklighet tills mina pluttar ska börja skolan. Tycker dessutom att det jag hört om senaste betygssystemet (infört eller förslap?) är riktigt dåligt – detta att man kan ha toppbetyg i alla delmoment utom ett där man fått ett lågt betyg och att betyget då rasar i botten för ämnet/kursen som helhet. Alla kan ju ha en dålig dag/period, kanske annat som tar fokus eller något som tar längre tid att förstå. Har själv haft vissa moment där det tog tid innan poletten trillade ner och moment i kurser där jag missförstått en fråga och fått dåligt resultat. Detta fast jag var typisk högpresterarelev som gick ut med bästa betyg o.s.v. Hade enorm prestationsångest under min skoltid vilket följde med på universitetsnivå när svårighetsgraden dessutom ökade så det blev för mycket. Jag är orolig för att denna betygshets och just det eviga mätandet både tar tid från undervisningen för dem som behöver extra stöd samt ökar på prestationsångesten och kraven hos de elever som redan upplever press inifrån på ett negativt sätt. Tycker inte heller om när politiker vill ha det till att det utan betyg och omdömen i tid och otid blir bara ”flum” av skolan helt utan krav. Lite högre tankar kan de väl ha om vår lärarkår i detta land!

    Stå på dig och jag hoppas så många som möjligt gör sin röst hörd kring detta och att det gör skillnad!

    • Janna, 17 februari 2013

      Hej Ulrika!

      Tack snälla för ditt stöd och uppmuntran, och din tro på lärarkåren – det betyder mycket. Vi är många som jobbar hårt för att minska din stress och ångest en del barn och ungdomar känner inför betygssättning och nationella prov, det är ju ingenting som främjar lärande. Jag tolkar det som att du skriver utifrån en engagerad förälders perspektiv och det vill jag också säga tack för. Vi kommer ingenstans om vi inte jobbar tllsammans!

      /Janna

  12. Tommy Lucassi, 17 februari 2013

    Hej Janna. Håller med om allt i din genomtänkta text, utom rubriken. Jag vill inte heller se fler prov eller tidigare betyg. Men jag vill mäta fast genom formativ bedömning. Vill bara att vi ska se upp med att sprida till allmänheten att alla former av mätning och bedömning är fel. Tack för ditt engagemang!

    • Janna, 17 februari 2013

      Hej Tommy!

      Jag är glad att du läst min text och att vi jobbar mot samma håll i skolan. Som du vet tycker jag din blogg om hur du använder formativ bedömning rent praktiskt i klassrummet på daglig basis är otroligt viktig och inspirerande.

      Rubriken kanske inte är den mest genomtänkta (så blir det inte alltid när man skriver utifrån frustration) men jag tycker nog att betyg är bara att mäta, det är inte kopplat till inlärning alls, och det vill jag inte göra mer än vi gör idag. Formativ bedömning handlar ju om så otroligt mycket mer än att bara mäta. Om att se hela sin lärandeprocess, var man är i förhållande till målet, vad ens nästa steg är osv.

      Men tidigare betyg och fler administrativt krävande nationella prov som tar tid från undervisning, relationsbyggande och det formativa arbetet, det vill jag inte ha!

      /Jann

  13. Ann-Gerd, 17 februari 2013

    Tack! Så rätt! Är tacksam för att du har gjort en sååå bra sammanställning. Jag funderar allvarligt på att lämna jobbet efter snart 40 år i ett fascinerande, utmanande och viktigt yrke. Detta beroende på droppen: förslaget om betyg från trean!!! Mot all forskning! Mot all min empiriska erfarenhet!!!

  14. Bertil Törestad, 18 februari 2013

    Att engagemang och kompetens har ett samband är tveksamt. Det är däremot sant att jag försöker vara sansad och måttfull när jag skriver. Jag bygger på egna kunskaper och erfarenheter från universitet och ungdomsskolans alla stadier. Du verkar ha svårt att diskutera öppet utan faller ner i diskussion om detaljer. Att jag frågade om tillsynes var för att få klarhet.

    • Marcus, 18 februari 2013

      Bertil,

      Okej.

      Jo, så är det nog. Jag fastnar i detaljer och du diskuterar med öppet sinne.

      Skall läsa dina inlägg på din sida med intresse. Hittade mycket intressant där. Du har helt klart koll på oerhört mycket intressanta fakta.

      Ha en bra dag.

      / Marcus

      • Janna, 18 februari 2013

        Hej Marcus!

        Jag vill säga tack för dina inlägg här. Det betyder mycket att få höra att engagemang lyser igenom och jag tror som du att det är en förutsättning när man arbetar tillsammans med människor.

        /Janna

  15. Janna, 18 februari 2013

    Och ni missar väl inte Pernillas granskning av forskninggrunden till förslaget: http://pedagogblogg.stockholm.se/larandebedomning/2013/02/18/jag-ar-inte-betygsmotstandare/

  16. Marcus Elzer, 19 februari 2013

    Janna,

    Så gott att läsa det du skrev.

    Förstår att inte ENBART engagemang räcker.

    Engagemang är STARKT förknippat med lärarkompetens, eftersom jag utan engagemang ALDRIG kan bli kompetent till att lära ut eller fånga någons intresse.

    Jag skulle till och med vilja vända på det Bertil skrev ovanför:

    ”Att engagemang och kompetens har ett samband är tveksamt.”

    Innebär kunskaper kring utbildningsteoerier eller kring komplexa kognitiva processer, per automatik att jag är en kompetent pedagog?

    Givetvis inte.
    För att kunna förmedla det jag vet och kan, (Om vi tänker avsnitt där det handlar om ren förmedlingspedagogik) så MÅSTE jag engarera mig, visa intresse i vad eleverna redan kan och vilka erfarenheter de har kring ämnet, läsa av deras sinnesstämning, se till individuella insatsbehov..osv..osv.

    DET är omöjligt att genomföra utan engagemang.

    Kierkegaards kloka rader kan kännas klichéartade att ta till, men de säger ALLT då det gäller undervisning och bemötande:
    ……………………………………………….
    ”..Om vi vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste vi först finna henne där hon är, och börja där. Detta är hemligheten i att hjälpa. Den som inte kan det lurar sig själv när han tror att han kan hjälpa andra.

    För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör men först och främst förstå det hon förstår.

    Om vi inte kan det så hjälper det inte alls att jag vet mera.
    Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så är det för att jag är högmodig så att jag istället för att hjälpa henne vill bli beundrad själv istället för att hjälpa henne.

    All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den man vill hjälpa och därmed förstå att detta med att hjälpa är att inte vara härsklysten utan att vara tålmodig.
    Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa någon…”
    …………………………………

    På tal om engagemang.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

<p>Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även <a href='http://pedagogblogg.stockholm.se/janna-scheele/comment-subscriptions/?srp=266&srk=&sra=s'>prenumerera</a> utan att lämna en kommentar.</p>