Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
kärleksbomb

Där jag blev jag – Bredbyskolan

Ikväll klev jag åter på buss 179 i Vällingby för att åka till Rinkeby. Till Bredbyskolan. Jag hann till macken vid Spånga IP innan tårarna kom. Det var nästan fem år sedan jag slutade jobba där, men i den stunden var det igår. Så många minnen. Kroppen känner igen och reagerar.

Precis som jag trodde blev det en mycket känslosam kväll, tillbaka på skolgården i Rinkeby. Bredbyskolan. Skolan där jag växte upp som lärare. Där jag klev in på min praktik och sedan stannade. I nästan tio år. Skolan läggs nu ner och kvarvarande lärare och elever sprids över staden.

Alla dessa underbara lärare jag delat allt med; utvecklats, stridit, vuxit, skrattat, gråtit och inte minst lärt mig massor. Många av vilka nu är min närmaste vänner. Alla är personer jag respekterar och ser upp till.

Och eleverna då. Eleverna som ikväll också stod där. 26 år. 23 år. 14. 11. De samlades. Allt vi har delat. Allt vi har lärt oss. Och hur mycket har inte vi skrattat och gråtit! Så arg jag har varit… Och så stolt och glad jag har varit. Och är. Det är nog den känslan jag tar med mig i kväll. Stolthet.

Jag är så fruktansvärt stolt över allt vi har åstadkommit på Bredbyskolan. Alla elever som nu kommer tillbaka och berättar om sina liv, jobb, utbildningar, barn, kärlekar. Precis om det ska vara. Jag är så stolt över er! Och alla lärare som nu sprids över Stockholm; fortsätt att sprida vår Bredbyanda över staden, den behövs. Jag är så stolt över oss!

Så tack fina Bredbyskolan för allt du gett mig. Du har gjort mig till den lärare och människa jag är idag. Stolt är jag.

Janna

Tänk att få vara lärare i Vara

— Vi är trötta på felletandet och en bakåtsträvande nationell skolpolitik. Nu tar vi oss ton! Dessutom: I Vara är ingenting omöjligt!

Så säger Bildningschefen Nina Schmidt i Vara kommun angående initiativet Vara lyfter skolan (Klicka upp pdf-broschyren i höger spalten!). Alla i kommunen är trötta på den negativa bild som målas upp av skolan idag. I Vara samlas alla för att förändra den bilden: politiker, lärare, rektorer, fritidspersonal, facken.  Tillsammans vill man lyfta fram allt bra som görs och hoppas därigenom nyansera debatten och bilden av skolan.

En bra plats att vara – Vara!

/Janna

Passionen lever i den svenska skolan

En dag för någon vecka sedan var vi många som reagerade på en krönika i en av våra stora tidningar. En del av oss tyckte till redan då, andra av oss slog våra kloka huvuden ihop och formulerade ett svar tillsammans. För nog är det så att passionen lever i svenska skolan, trots allt:
Susanna Dzamic målar upp en pessimistisk bild av den svenska skolan och dess framtid i sin krönika “Framtidens lärare saknar passion” (Expressen 14/9-12), då hon menar att de lärarstudenter som idag utbildar sig till lärare saknar passion och intresse för sitt blivande yrke. Enligt Dzamic är denna nya “passionslösa” lärargeneration en konsekvens av att många av de studenter som i dag söker lärarutbildningen endast har det som tredje- och fjärdehandsval. I samma svep ger hon verksamma lärare en känga när hon hävdar att inte heller de känner tillräcklig passion för sitt arbete eller tillräcklig övertygelse inför sitt uppdrag “med tanke på hur skolmiljön ser ut i dag”. På plats ute i skolorna känner vi inte igen den brist på passion som Dzamic beskriver i sin krönika. Vi vill istället lyfta fram de positiva krafter som vi ser i den svenska skolan.

Den svenska skolan är en plats, där alla är välkomna, oavsett språk, etnicitet, kön och sociokulturell bakgrund. Den svenska skolan är därför en fantastisk myriad av människor från flera generationer, från olika kulturer och med en stor mängd olika språk. Det är en plats där en hel värld kan rymmas inom ett och samma klassrum. Tänk vilka möjligheter det skapar för barn och unga som kommer att ha hela världen som sitt arbetsfält.

I denna kulturellt och språkligt rika mylla arbetar vi lärare och det är vi som möter alla dessa barn, ungdomar och vuxna som kommer hit med sina mål, drömmar, idéer och förväntningar. Vårt uppdrag ligger i att se till att undervisningen ”anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bak­grund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper” (Lgr 11). Många av oss lärare är passionerade, de flesta av oss är engagerade. En del av oss ser vårt yrke som ett kall, andra som ett vanligt kneg. Många av oss fortsätter år ut och år in, andra hoppar av och söker något annat. Oavsett vilket är vi professionella och lyder under samma skollag, läroplan och strävar mot samma mål. Gemensamt för oss är även vårt uppdrag att rusta eleverna för det framtida samhälle där de en dag ska leva. Vi arbetar alla engagerat och det vi gör tillsammans i klassrummet kan vara avgörande för våra elevers framtid.

Till lärarhögskolorna kommer det mängder av olika lärarstudenter. Somliga av dem halkade in på lärarutbildningen på ett bananskal, somliga var från början övertygade att de ville bli lärare. De kommer alla med olika bakgrund, rika på erfarenheter och kunskaper som vår svenska skola behöver för att kunna utvecklas och möta framtidens behov. Många trevar sig fram i det första mötet med skolan, andra tar hejdlöst för sig och känner sig hemma direkt. Susanna Dzamics ser ett problem med att många lärarstudenter har haft lärarutbildningen som sitt tredje- eller fjärdehandsval men vi är många lärare som kan vittna om att man kan bli en oerhört passionerad och övertygad lärare, även om man tidigare har haft ett annat yrke som sitt förstahandsval.

Det pågår en optimistisk och engagerad diskussion i sociala medier, på skolor och på lärarhögskolor om skolutveckling och läraryrkets framtid mellan lärare, förskollärare, fritidspedagoger, lärarstudenter och skolledare. Här gör passionerade och engagerade personer inom lärarkåren och lärarutbildningen sina röster hörda. Och det är denna diskussion som leder skolan och dess framtid in i nya dimensioner, där synen på lärande, kunskap och skolans organisation förändras för att möta nya generationer och nya behov. Om det vittnar t ex Lärartycket som är en stafettblogg av och med ett hundratal olika lärare och lärarstuderande. I vår skolvärld är således den passionerade debatten ständigt levande. I offentliga medier är vi dock inte lika synliga och det ger utrymme åt andra att definiera vår verklighet. Vi vill med den här repliken glänta på den dörren och låta fler ta del av vår bild av den svenska skolan och vår syn på framtidens lärargeneration.

Kritik som slår under bältet gör inte skolan till en bättre plats för våra elever. Missförstå oss rätt, skolan mår bra av kritik men då en konstruktiv sådan som utvecklar vår verksamhet till något bättre och större. Det är den konstruktiva kritiken som gör att våra elever och lärarstudenter vill välja läraryrket och stanna kvar i det.

Karin Brånebäck lärare 1-7, Täby @braneback
Anna Kaya lärare 1-6, Stockholm @anna_kaya
Janna Scheéle lärare 4-9/lärarcoach, Stockholm @JannaScheele
Oscar Semb lärarstudent, Göteborg @OscarSemb
Hanna Stehagen lärare 7-9, Malmö @stehagen

När vi alla gick i skolan tillsammans

På lunchen idag läste jag ett inlägg i den pågående skoldebatten i New York. Inlägget heter When we all went to school together och underrubriken är Integration is no longer a top priority.

Jag vill egentligen bara be dig att läsa inlägget. Och samtidigt skicka lite kärlek till alla er som på något sätt engagerar er för att Sverige ska vakna upp och förändra.

Fundera på på det här citatet medan du tar en eftermiddagskaffe i den saknade stockholmssolen:

”But is the best we can aspire to really a separate but equal system?”

Trevlig helg! /Janna

Nu kärleksbombar vi skiten ur krisen

Genom tunnelbanefönstret strålar vårsolen in. Till höger om mig sitter två fnissiga tonårstjejer. De går igenom helgens planer blandat med allt spännande som hänt i skolan under veckan. Den ena är lyrisk över att hon fått veta av sin lärare att hon är på väg upp mot VG nu i No:n (hon går alltså i år 9 med det gamla betygssystemet).

 ”Slutbetyg VG i NO, fattaru!?”, utropar hon till sin kompis som spontant börjar att klappa händerna.  ”Jag hade aldrig klarat det om min lärare inte hade tjata på mig. Fan, jag hade aldrig pallat annars..”, fortsätter hon.

 I helgen ska de fira och jag kisar in i den varma solen och tänker vidare på vilket fantastiskt jobb jag har. 

Tjejerna på tunnelbanan sätter fingret på något jag tycker synliggörs alldeles för sällan idag. Vilka fantastiska lärare vi har i Sverige! Jag har lyxen att uppleva och verka mitt i detta fem dagar varje vecka, både som lärare och som lärarcoach. Och nu räcker det med gnäll! Sluta såga mig och mina fantastiska kollegor. Vi har en lång utbildning att falla tillbaka på. Vi vet vad vi gör. Vi kan det här. Och är jäkligt bra på det också.

Ni som har läst mitt inlägg på gästbloggen vet att jag pratar om vikten av kärleksbomber.  Så här kommer några små kärleksbomber till alla fantastiska lärare jag träffat eller ännu inte träffat: 

  • En kärleksbomb till dig som verkligen gör ditt bästa för att se varje elev på lektionerna. Som faktiskt har en plan för att med små medel hinna få även de tysta att känna att de har blivit sedda. Varje lektion.
  • En kärleksbomb till dig som utmanar de elever som behöver det för att komma vidare i ditt ämne,  och du som stöttar de som behöver det. Du som ser var eleverna fastnar, har en plan för hur de ska se nästa steg och hur de ska komma vidare.
  • En kärleksbomb till dig som med värme och omtanke sätter gränser i klassrummet, i korridorer och utanför skolan. Du som visar att vuxensamhället inte försvunnit utan faktiskt bryr sig.
  • En kärleksbomb till dig som skriver inspirerande och roliga LPP:s. Kanske till och med tillsammans med eleverna. Pedagogiska planeringar som inte bara gör att eleverna blir sugna på att ta sig an ett nytt arbetsområde utan också att de vet vad och hur de ska lära sig samt hur de ska få visa det.
  • En kärleksbomb till dig som ringer hem till en elev för att berätta om något nytt de lärt sig under dagen eller något bra de gjort.
  • En kärleksbomb till dig som sätter dig två minuter med en ensam elev i korridoren trots att du egentligen behöver springa för att hinna på toa innan nästa lektion börjar.
  • En kärleksbomb till dig som stöttar din kollega när det går lite tungt ett tag. Genom att lyssna, genom att ta en lektion. Genom att planera tillsammans, genom att skriva en av alla jäkla listor.
  • En kärleksbomb till dig som lyssnar när eleverna ställer frågor som du redan svarat på tre gånger och tänker att du nog måste ändra ditt att svara.
  • En kärleksbomb till dig som alltid vill utvecklas och som vågar dela med dig av dina erfarenheter och misstag för att andra ska växa och våga.
  • En kärleksbomb till alla lärarutbildare som gör ett fantastiskt jobb med att utbilda mig och mina kollegor. Min lärarutbildning gav mig en bra grund att stå på. När den kompletterades med verkligheten blev den utmärkt. Jag är en jättebra lärare tack vare den.

Jag tänker fortsätta kasta kärleksbomber. Jag hoppas att fler hänger på.

Vi är experterna på vårt yrke. Vi är bra på det vi gör. Vi kan det här. Låt ingen säga något annat utan att stå emotsagd.