Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
lärande

Ses vi i Tumba på torsdag kl 19 på #Lärarkvällarna?

Är du nyfiken på vad coachning i skolan kan innebära? Hur är coachning kopplat till kollegialt lärande? Kan man prova? Hur gör man?

Alla det här och mycket mer pratar vi om på torsdag 14/3 på Tumbascenen då jag under Lärarförbundets Lärarkvällar ska dela med mig av mina erfarenheter av coachning i skolan och kollegialt lärande. Om du inte har möjligthet att ta dig till Tumba kan du antingen komma till Uppsala den 25/3 eller se föreläsningen live (eller senare) på webben.

Delta i diskussionen på Twitter under #Lärarkvällarna!

Hoppas vi ses och hörs!  

/Janna

Jobbar din kommun med coachning av lärare för lärande och utveckling?

Vill du träffas och utbyta erfarenheter av hur det är att jobba med coachning i skolan?

Lärarcoacherna i Stockholm bjuder nu in till en träff den 11 juni kl 13-16 här i Stockholm. Du som deltar är anställd av en skohuvudman för att arbetat med coachning av lärare för att utveckla undervisningen och öka måluppfyllelsen.

Läs inbjudan och hur du kan anmäla intresse genom att följa länken nedan!

Erfarenhetsutbyte kring coachning

Vid frågor maila: joanna.scheele@stockholm.se

/Janna

Skolplikt eller skolrätt?

Lek med mig nu. Vi fantiserar lite. Tänk om vi skulle släppa det är med skolplikt för en stund. Och prata om skolrätt i stället. Skolrättighet. Utbildningsrättighet. Lärorättighet. Elever har lärorätt. Elever har rätt till utbildning tills de har utvecklat de kunskaper och förmågor som beskrivs i Läroplan och LGR 11.

Är ni med?

Nästa steg. Lek med tanken att hela skolan skulle organiseras utifrån detta. Eleverna har rätt till utbildning tills de är ”klara”. Elever får växa i sin egen takt. Det är ingen som bestämmer att någon måste vara klar på nio år. Någon kanske bli klar på 7 år. En annan på 12. Och det är ok. För så är det här.  Hur delar man då in klasser/grupper? Kan man ens ha årskurser? Skulle vi ha förskola, grundskola och gymnasieskolan? Eller skulle det bara finnas SKOLA? Kanske skulle det heta något annat. Bildningsplats. Och skulle hela skolan då bli målstyrd på riktigt?

Men Janna, det kanske finns elever som aldrig kommer gå ut skolan då? Finns det? Är det så? Vad säger det om våra kunskapskrav? Behöver vi se över dem?

Vad tror du? Skulle det gå?

Skulle du vilja gå i en sådan skola?

Den mänskliga trädgården – där människor växer i sin takt.

/Janna

Är vi en grupp eller ett effektivt team?

Som lärare har man kanske en naturlig nyfikenhet kring gruppers processer och hur det påverkar inlärning och produktivitet. Som lärarcoach har jag fått möjligheten att återuppliva denna nyfikenhet och djupdyka på nytt i gruppsykologins dynamiska värld.

En bok jag och mina kollegor håller på att läsa tillsammans är Susan Wheelans ”Att skapa effektiva team: en handledning för ledare och medlemmar”. Den berör vilka faser en grupp kan röra sig emellan, vad som händer i gruppen och framför allt hur en ledare bör agera i de olika faserna för att leda gruppen framåt. 

Susan Wheelan är professor i psykologi och har forskat mycket kring gruppers utveckling. Hon har bland annat ägnat tid åt att följa vad som händer i skolan när lärare arbetar i grupp och hur kvaliteten på detta arbete faktiskt påverkar elevernas resultat.  

Och till min stora glädje (tack Karin Andrén) har Skolverket på Matematiklyftets sida lagt upp en föreläsning av Niklas Rydbo ”Gruppers utveckling i teori och praktik” som grundar sig just på Wheelans modell och forskning. Föreläsningen är 46 min lång och det finns anteckningar till som man kan ha framför sig när man lyssnar. Den väcker frågor kring skolans organisation, hur vi formar grupper kring elever, de lärargrupper som finns i skolan i dag och en massa mer.

För alla er som på något sätt arbetar med grupper eller är del av en grupp – se föreläsningen och/eller läs boken!

/Janna

 

I skuggan av politiken

I skuggan av politiken pågår lärande. Runt om i Sverige, i alla kommuner, i alla städer, i alla skolor pågår lärande.

Någonstans lär sig en elev att  läsa bokstaven S. En annan diskuterar skillnaden mellan demokrati och diktatur. Några använder sig av karta för första gången och hittar den stora stenen i skogen bakom skolan. Andra skriver en hypotes. Två flickor planerar ett framförande av en rap på engelska och somaliska, medan två pojkar och en flicka tillsammans analyserar vad en bild och en dikt har gemensamt. Lärare funderar över hur de ska bedöma sina elevers förmågor. En rektor kommer tillbaka från rektorsutbildningen med nya perspektiv och idéer.

I skuggan av politiken pågår lärande. Jag ville bara påminna om det eftersom ingen av deltagarna i partiledardebatten igår nämnde det ordet när framtidens skola debatterades. Det pratades läxor. Vinster. Prov. Mer prov. Att det ska vara jobbigt. Men ingen pratade om skolans huvuduppgift. Lärandet. Men nu vet ni:

I skuggan av politiken pågår lärandet.

/Janna

Almedalen i sängen

Nu ville ju SJ/norrtåg inte det jag och Lärarförbundet ville, dvs att jag skulle delta på plats i Almedalen i Lärarförbundets frukostseminarium om framtidens skola. SJ ville att jag skulle åka tåg tillbaka till Östersund igen och tröstäta ett MAXmål vid Storsjöns strand efter att ha suttit fast i skogen i ett trasigt tåg i en timme och därför missat flyget till Visby.

Så med torkade tårar deltog jag i stället i seminariet från sängen. Kaffe, mobilen med twitter (#JannaScheele) och dator och sedan är man en deltagare.

Från sängen fick jag lyssna till flera kloka skolpersonligheter. Ante Runnquist, Pär  Palmgren, Sandra Kristoffersson, Fredrik Svensson m.fl. Det bjöds på många kloka inlägg om både skola, lärare, elever och framför allt lärandet. Medan jag skriver detta är diskussioner fortfarande i full gång på twitter. De sociala medierna är verkligen ett hjälpmedel när det gäller att utvidga sitt lärarkollegium och främja pedagogiska samtal.

Nå ja. Ni som har läst min förfundering här på bloggen inför Almedalen vet att en av sakerna jag ville lyfta var just lärarnas gemensamma tid och uppdrag som ett viktigt medel för att nå målet om en mer likvärdig skola i framtiden. Coachning är ett av många arbetssätt som möjliggör detta.

I Stockholm har vi valt att prova lärarcoachning utifrån den modell de arbetat fram i Ottawa, Kanada. Den bygger på frivilligt deltagande av de som blir coachade och fokuserar på det pedagogiska samtalet, i förlängningen högre måluppfyllelse för eleverna. Den glädje och lust jag har mött hos de lärare jag arbetat med har varit obetalbar. Lärare vill prata om sitt jobb; lärare vill få samtala om sina lektioner, elevers lärande och hur undervisningen ska bli bättre. Och när lärare får möjlighet och tid att göra det sker utveckling och förbättring. Inte bara hos eleverna utan även i lärarnas arbetsmiljö, i att sjukfrånvaron minskar och att samtalsklimatet på skolan öppnas upp.

Det här är precis samma sak vi ser i Kambodja varje sommar via Teachers Across Borders Sweden. Lärare och lärarstudenter som blommar ut och växer när de får samtala om sitt yrke: likheter, skillnader, utmaningar och att tillsammans hitta vägar runt och framåt. Det gäller de kambodjanska lärarna så väl som de svenska, bittiska och de amerikanska.

Jag följde med stort intresse även SKLs seminarium igår där de berättade om PRIO-projektet. En del av det projektet är just coachning och att lärar tillsammans tar sig an sitt gemensamma uppdrag. Det har gett mycket positiva resultat i de två skolor där PRIO-prjektet under året varit igång.

Eftersom vi nu i tre dagar i sträck har kunnat följa samtal och diskussioner där alla (politiker, tjänstemän, rektorer, skolhuvudmän och lärare) verkar vara överens om att det där just detta som är en av nycklarna till att utveckla den skola vi har idag till att bli en skola för framtiden – hur gör vi då det?

Hur ska vi gå till väga för att ALLA lärare ska få tid och möjlighet att samtala kring sitt viktiga gemensamma uppdrag? Pär Palmgren som fått pris som innovativ skolledare pratade just om hur de gett lärarna gett lärarna en större frihet att  arbeta kring eleverna och uppdraget på skolan. Finns det fler exempel på skolor som gör så? Och hur har ni gjort rent kronkret?

Hur tänker ni politiker kring detta som ändå ska leda oss lärare framåt? Hur tänker andra rektorer? Hur tänker lärare?

Till sist vill jag bara säga hur insprirerad och glad jag är att det är så många som bryr sig om och brinner för skolan. Det ger mig hopp! Snart kommer mer om likvärdighet, en skola för alla, timplaner och fler kärleksbomber.

/Janna

 

Stockholm Summit – there is hope!

Ibland har man bara en sådan där dag. Ni vet, en dag där det känns som att allt faller på plats. Allt som snurrar i ens huvud på tunnelbaneresan, i kassakön eller när man ska sova. Helt plötsligt landar allt.

Idag var det så. Tack vare en massa spännande möten. Jag hade den stora äran att få vara med en dag på Stockholm Summit och där igenom fick jag också chansen att lyssna till och samtala med kloka människor och utbildare från hela världen. I och med det blev också min värld mindre. Och mer sammanhängande.

På plats fanns Avis Glaze, Jennifer Adams, Barry Bickerton och Susan MacDonald som alla på olika sätt och nivåer varit med och utvecklat arbetet kring lärarcoacher (instructional coaches) i Kanada vilket numera är mitt jobb här i Stockholm.

På samma plats fanns också utbildningsminister Mr Im Sethy och hans kollegor i utbildningsministeriet från Kambodja som vi i Teachers Across Borders Sweden är helt beroende av för att under somrarna kunna genomföra våra workshops på Lärarhögskolan i Siem Reap.

Det var något magiskt där vi satt. Alla i samma lokal. I Stockholm. I lilla Sverige. Så olika och långt ifrån varandra på ytan och geografiskt, men så oerhört nära i vår önskan att utveckla en likvärdig undervisning och utbildning i alla våra länder.

Jag vet att vi tjatar om det på TAB Swedens blogg, men jag gör det igen. Vi behöver dessa möten. Det är så vi utvecklas. Att lära av varandra och att känna samhörighet i vår dröm om utveckla skolan. Jag önskar att ni alla var där!

Jag kommer skriva mer om det här framöver, men jag lämnar er idag med några tänkvärda ord som jag fick med mig från dagen:

  • What happens when we focus on learning instead of teaching?
  • We educate minds as well as hearts!
  • Two goals for education in Ontario: excellence and equity (equity=likvärdighet!)
  • Parents send their best kids to school. They don’t keep the brightest ones at home.
  • Assume everyone do the best they can; students, teachers, principals, politicians..

Det finns hopp för skolan!

/Janna