Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
media

Till Susanna Dzamic

På Twitter i morse var det någon som länkade till din krönika Framtidens lärare saknar passion.

Jag har nu läst den tre gånger och sitter fortfarande och kliar mig i huvudet. Vad är det du vill säga? Vill du bara göra dig rolig över ett redan hårt åtgånget yrke? Vill du på något bakvänt sätt försöka säga att det är viktigt att lärare är passionerade? I vissa meningar känns det nämligen som att du försöker hylla läraryrket medan du i nästa hånfullt trampar rakt över oss.

Vilka är de här passionslösa framtidslärarna du pratar om? Är det de som bor i Malmö och har valt lärarutbildningen som fjärdehandsval? Hur vet du att de inte kommer att bli bra lärare?

Bland oss lärare på Twitter har diskussionen varit het under dagen. Passionerade och engagerade lärare suckar och blir för stunden upprörda, ledsna och trötta lärare. Det är vi som river av 60 h i veckan för att hinna skriva alla omdömen, ge relevant feed back på elevarbeten, skriva nya LLP:er och helst läsa lite ny forskning också över helgen. Det är vi som läser din krönika och känner oss träffade, frågande och kränkta.

Många av oss har inte valt läraryrket i första hand. Några av oss gick ut gymnasiet och sa: Jag ska aldrig bli lärare. Men nu är vi här. I ett av de tuffaste, viktigaste och bästa yrkena som finns. Och vi gör ett jäkligt bra jobb. Även om vi sällan får höra det annat än av varandra.

Vi verkar alla vara överens om en sak: under rådande arbetsförhållanden, medieklimat och dagens lönenivå måste man vara passionerad och engagerad för att ens ge sig in i läraryrket. Den som blir lärare för att man inte har något annat att göra blir inte kvar mer än två veckor.

Men myten om den passionerade läraren som jobbar nästintill oavlönad för att hen brinner för barn/ungdomar är vår eviga fotboja. Läraryrket ska vara ett ”kall”. Det är inte en profession som alla andra där man får göra karriär och vilja utveckla sina kompetenser. Det räcker med att man brinner för det. Och kräver vi högre lön för det viktiga jobb vi gör får vi höra att vi inte är passionerade nog och kanske inte borde vara lärare egentligen.  Och tyvärr säger erfarenheten att vi som har passionen som grund och brinner för vårt jobb också är de som brinner upp. Utan att ha fått betalt för det.

Det tog mig många år att våga säga att mitt jobb inte är mitt liv. Och att jag är värd en bra lön. Jag kan vara passionerad och kompetent utan att jobba tills jag gråter av utmattning och fortfarande vara värd lika mycket i lön som en civilingenjör. Och jag vill bli den bästa jag kan inom den profession jag har valt.

JAG är framtidens lärare och jävligt stolt över det.

Kom gärna och häng med mig och mina kollegor i några veckor så kan vi kanske ändra din syn på framtidens lärare. Och du vår, på framtidens krönikörer.

/Janna