Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
nyanlända

Att göra det osynliga synligt

För någon vecka sedan besökte jag ett klassrum i en förort till Stockholm. Det var engelska för åttor.  Kort introduktion och alla börjar jobba. Jag smyger mig fram till en tjej som tittar nyfiket på mig. Vi börjar prata. Hon berättar att hon kom till Sverige för tio månader sedan. Hennes modersmål är spanska. Engelska är helt nytt för henne och det är jättesvårt. Men hon vill. Hon ska lära sig. Allt berättar hon på svenska. Hennes svenska är fantastisk med tanke på att hon kom till Sverige så nyligen.

Hon tar upp engelskboken, slår upp rätt sida. Det är grammatik idag. Allt i boken står på svenska och på engelska. Både språken är nybörjarspråk för henne. Hon räcker upp handen och frågar om hon får gå till biblioteket och låna ordböcker. Hon kommer snabbt tillbaka med en svensk/engelsk ordbok och en spansk/svensk ordbok. Sedan börjar hon jobba.

Hon slår upp nästan vart enda ord i läroboken. Är det ett svenskt ord så slår hon upp det först på svenska till spanska. Så att hon förstår vad det betyder. Sedan slår hon upp ordet från svenska till engelska för att veta vad det heter på engelska. Är det ett engelskt ord blir det det omvända. Hon måste börja med att slå upp det från engelska till svenska. Nu vet hon det svenska ordet, men oftast säger det henne ingenting. Så då får hon gå vidare och slå upp ordet från svenska till spanska för att till slut få med betydelsen.

Jag blir pinsamt nog lite tårögd när jag ser henne arbeta. Vilket tålamod! Vilket engagemang, vilken vilja att gå framåt. Jag frågar henne om hon inte blir trött ibland.

– Jo, svarar hon. Men jag vill ju lära mig. Jag vill kunna både svenska och engelska. Först fick jag bara lära mig svenska men jag vill verkligen kunna engelska också. Jag tittar mycket på tv och lyssnar på engelska låtar. Men skriva och läsa… Det är mycket svårt. Jag har lärt mig lite redan, men jag vill bli bättre. Det är jobbigt att de andra hinner långt. Jag hinner inte lika mycket. Det tar lång tid.

Det sista säger hon medan hon pekar på sina ordböcker som ligger uppslagna och täcker hela bänken. 

Så är det ju förstås. För henne blir det så många processer som pågår samtidigt. Tre språk igång samtidigt plus att hon ska ta med sig innehållet också.  Hon gör ett fantastiskt jobb. Som lärare sätter det igång tusen funderingar i mitt huvud. Hur hade vi som skola kunnat göra hennes resa lättare? Jag kan inte låta bli att tänka på betygen. Hon kommer att få betyg nu till våren. Ett ledsamt F. Hon kommer att få betyg även nästa år. Med största sannolikhet även då ett ännu ledsnare F. I statistiken för den här skolan kommer den här eleven vara ”ett misslycklande”. Likaså för läraren. Fast det egentligen är en enorm framgång hur mycket den här tjejen har utvecklats, för henne, för läraren och för skolan!

Vad blir då utmaningarna för läraren i det här sammanhanget? En av dem är att göra det osynliga synligt. Att få den här flickan att se sin framgång trots det där j-kla F:et som blänker på betyget. Det är nog en av de största utmaningar man har som lärare i ett område där många elever bär på samma historia som flickan ovan. Och att inte låta sig nedslås av den taskiga statistiken vi får som betalning för vårt hårda arbete.

Men ni syns. Vi vet att ni finns och gör ett fantastiskt arbete.

Janna