Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
statistik

Forskningsfråga bortskänkes!

Jag har funderat på en sak. På många skolor tycks det vara så att det är samma elever som behöver stöd redan i förskolan eller på lågstadiet som fortfarande behöver det i år 8 eller i år 9. Det är i alla fall min erfarenhet och det som ofta lyfts fram när jag samtalar med lärare. I dagens resultatmätningshets hävdar vi lärare ofta att vi sedan länge redan vet vilka elever som behöver stöd, vi behöver inte mäta/bedöma/betygssätta oftare – vi behöver prata om åtgärder, hitta vad som fungerar.

Stämmer min bild? Är det så att lärare redan från tidiga år lyfter vilka elever som behöver stöd och att dessa elever fortarande behöver stöd när de lämnar grundskolan? Är det samma på alla skolor? Finns det vissa skolor där det inte stämmer? Vad gör dessa skolor?

Om det nu är så, vad säger det om skolan? Är det så att vissa elevers behov innebär att de under hela sin skolgång kommer att behöva stöd? Är det så att skolan helt enkelt har misslyckats med att hitta fungerande åtgärder? Är det så att klassrumsundervisningen inte är anpassad till alla elever?

Kan inte någon forskare kolla upp det här? I siffror. Helst hitta några skolor där det inte är så här. Där man faktiskt har hittat åtgärder som gör att de elever som var i behov av stöd i de tidiga åren faktiskt FÅR det stödet de behöver under sin skolgång – dvs det är inte olöst när eleven lämnar grundskolan. Handlar det om att förändra synen på elever/stöd/undervisning, att ändra den faktiska undervisningen eller allt samtidigt? Kanske något helt annat?

Trevlig helg!

/Janna

Bredbyskolan eller Lundsberg?

Nu måste jag tyvärr bli lite arg. Min morgoncykeltur idag blev ett mentalt virrvarr av fula ord och fågelkvitter. Det finns flera saker jag egentligen skulle kunna gå igång på (t.ex. domen som säger att lärare ska stå ut med våld i sitt arbete, Lundsberg som lever vidare eller den snedsvängda diskussionen om det fria skolvalet), men det som fick bägare att rinna över i morse var rubriken och innehållet i en ledare i Expressen http://www.expressen.se/ledare/stang-usla-skolor/ med den tjusiga titeln Stäng usla skolor. Bara titeln hade kunnat räcka. Jag fortsatte tyvärr att läsa. ”Välinformerade föräldrar och elever ska ju välja bort de skolor som förtjänar att väljas bort.”.

Ni som känner mig eller har läst mig tidigare vet att jag brukar tacka Rinkeby för att jag är den lärare jag är idag. Jag jobbade i 9 år som lärare på Bredbyskolan. Det var den bästa, mest lärorika och mest frustrerande tiden i mitt liv. Jag älskar området och eleverna med hela mitt hjärta. Jag AVSKYR hur området och skolorna porträtteras i media. 1998 fick skolan pris som Stockholm Bästa Skola. Det räknas knappast. Däremot kan jag inte ens räkna hur många gånger vi blev listade som en av de sämsta skolorna i Stockholm. ”Hela listan” stod det på löpsedlarna. Jo, det var just det. Betygssnittet var inte så högt. Föräldrarna blev oroliga. Ville flytta på sina barn.

”Jo, jag är jättenöjd med den undervisning min dotter får här, men jag kan inte lämna henne till en dålig skola. Det står ju så. Hennes betyg är kanske inte lika mycket värda sen? Och hon får inga svenska kompisar.”

Vad svarar man som lärare eller skolledning på det? Vi vet att den undervisning vi ger är den bästa utifrån de förutsättningar vi fått tilldelat oss. Vi vet att alla våra elever utvecklas även om det inte hinner synas i betygstatistiken innan de går vidare till gymnasiet. Men vi kan inte styra vad tidningarna skriver. Vi kan inte styra att det inte längre bor så många med svenska som modersmål i området. Vi vet heller inte vad vi ska locka med för att få elever från andra områden att söka hit när bilden av området är så negativ. Vi har ropat i åratal efter stöd för att kunna lyckas bättre med vårt uppdrag.

Men vi fick inget. Istället fick eleverna möjlighet att flytta. Bredbyskolan var tydligen en skola som förtjänade att väljas bort.

Bredbyskolan skolan ska nu läggas ned. Anledningen sägs vara ett vikande elevunderlag.  Det är klart de har ett vikande elevunderlag.

Men är det verkligen skolans fel? Handlar det om att Bredbyskolan är en usel skola? Är vi lärare som jobbar där dåliga lärare? Jag VÄGRAR se det så. I de skolorna ni kallar usla finns fantastiska lärare som jobbar hårt under omständigheter och med förutsättningar inte många skulle klara av. I de skolorna finns också lika fantastiska elever som gör kunskapsresor inte ens betygen kan mäta (se mitt förra inlägg). Men det här syns inte i statistiken.

Så snälla, sluta prata om usla skolor och dåliga lärare! Börja prata om ett misslyckande för hela samhället. DET ÄR INTE SKOLAN SOM ÄR USEL! Om strategin framåt är att vi ska utarma skolor i ytterområden så de måste stängas och att alla sedan får konkurrera om innerstadsskolorna redan på grundskolan – ja, då har samhället lyckats.

Om vi är överens om att det är betygsstatistiken som avgör om en skola är bra eller usel, då vet vi svaret.

Bredbyskolan får stängas och Lundsberg håller öppet.

Janna

Att göra det osynliga synligt

För någon vecka sedan besökte jag ett klassrum i en förort till Stockholm. Det var engelska för åttor.  Kort introduktion och alla börjar jobba. Jag smyger mig fram till en tjej som tittar nyfiket på mig. Vi börjar prata. Hon berättar att hon kom till Sverige för tio månader sedan. Hennes modersmål är spanska. Engelska är helt nytt för henne och det är jättesvårt. Men hon vill. Hon ska lära sig. Allt berättar hon på svenska. Hennes svenska är fantastisk med tanke på att hon kom till Sverige så nyligen.

Hon tar upp engelskboken, slår upp rätt sida. Det är grammatik idag. Allt i boken står på svenska och på engelska. Både språken är nybörjarspråk för henne. Hon räcker upp handen och frågar om hon får gå till biblioteket och låna ordböcker. Hon kommer snabbt tillbaka med en svensk/engelsk ordbok och en spansk/svensk ordbok. Sedan börjar hon jobba.

Hon slår upp nästan vart enda ord i läroboken. Är det ett svenskt ord så slår hon upp det först på svenska till spanska. Så att hon förstår vad det betyder. Sedan slår hon upp ordet från svenska till engelska för att veta vad det heter på engelska. Är det ett engelskt ord blir det det omvända. Hon måste börja med att slå upp det från engelska till svenska. Nu vet hon det svenska ordet, men oftast säger det henne ingenting. Så då får hon gå vidare och slå upp ordet från svenska till spanska för att till slut få med betydelsen.

Jag blir pinsamt nog lite tårögd när jag ser henne arbeta. Vilket tålamod! Vilket engagemang, vilken vilja att gå framåt. Jag frågar henne om hon inte blir trött ibland.

– Jo, svarar hon. Men jag vill ju lära mig. Jag vill kunna både svenska och engelska. Först fick jag bara lära mig svenska men jag vill verkligen kunna engelska också. Jag tittar mycket på tv och lyssnar på engelska låtar. Men skriva och läsa… Det är mycket svårt. Jag har lärt mig lite redan, men jag vill bli bättre. Det är jobbigt att de andra hinner långt. Jag hinner inte lika mycket. Det tar lång tid.

Det sista säger hon medan hon pekar på sina ordböcker som ligger uppslagna och täcker hela bänken. 

Så är det ju förstås. För henne blir det så många processer som pågår samtidigt. Tre språk igång samtidigt plus att hon ska ta med sig innehållet också.  Hon gör ett fantastiskt jobb. Som lärare sätter det igång tusen funderingar i mitt huvud. Hur hade vi som skola kunnat göra hennes resa lättare? Jag kan inte låta bli att tänka på betygen. Hon kommer att få betyg nu till våren. Ett ledsamt F. Hon kommer att få betyg även nästa år. Med största sannolikhet även då ett ännu ledsnare F. I statistiken för den här skolan kommer den här eleven vara ”ett misslycklande”. Likaså för läraren. Fast det egentligen är en enorm framgång hur mycket den här tjejen har utvecklats, för henne, för läraren och för skolan!

Vad blir då utmaningarna för läraren i det här sammanhanget? En av dem är att göra det osynliga synligt. Att få den här flickan att se sin framgång trots det där j-kla F:et som blänker på betyget. Det är nog en av de största utmaningar man har som lärare i ett område där många elever bär på samma historia som flickan ovan. Och att inte låta sig nedslås av den taskiga statistiken vi får som betalning för vårt hårda arbete.

Men ni syns. Vi vet att ni finns och gör ett fantastiskt arbete.

Janna