Visar alla blogginlägg från: oktober 2013

Med kroppen som gemensamt språk

Om att spela utan ord, om kärlek till taskspeleri.

När jag gick en masterutbildning i Physical comedy på Stockholms Dramatiska högskola (fd teaterhögskolan) var en del i utbildningen var att åka med biståndsorganisationen Clowner utan gränser och spela föreställningar på barnhem i Burma.

När man spelar i ett land där man inte har något gemensamt språk med publiken, tja då får man ta till kroppen, trick och akrobatik är inte språkberoende. Det var Stacey Sachs, Axel Adlercreutz och jag som skulle åka till Burma. Både jag och Stacey är skådespelare, vi är vana att berätta historier och gestalta karaktärer. Hur berättar men en historia utan gemensamt språk och utan gemensamma kulturella referenser? Vi är ju bra på att möta barnen och gestalta situationer men vad skulle vi skådespelare arbeta med för material?Vi kunde inga trix och när vi försökte oss på akrobatik bröt tappade jag Stacey så hon bröt revbenet. Axel är magiker, för honom var det lätt att hitta material och snart fick vi vara med i hans maginummer.

Jag kom på att jag kunde cykla enhjuling när jag var tonåring så iväg och köpa en. Cykla gick ju bra men jag kunde ju inga tricks så jag tränade timme ut och timme in på min bakgård, Tja vid 42 års ålder lärde jag mig hoppa på enhjuling och ett snyggt tricks som bara funkar varannan gång. ; )

En föreställning behöver en värld och karaktärer som på något sätt är igenkänningsbara. Vi valde att vara skolbarn och fixade skoluniformer för de har de i Burma. Det var bara det att när vi kom dit så såg det inte alls ut som de europeiska uniformerna vi hade som förebild, så kan det går. Eftersom Burma är en militärdiktatur så ville vi leka med en karaktär som stod för det aktoritära, en högstausperson och antagonist. Det blev en lärare, en super kolerisk och korkade lärare med Grocuho Marx mask, (ni vet den där billiga masken med glasögon, näsa och mustasch) Läraren babblar oavbrutet på någon slags låtsasnorrländska, helt omöjligt att förstå, han är oerhört arg och sen trillar han omkull eller blir lurad, barnen skrattar gott. Och jag har väldigt roligt när jag spelar honom.

Det blev en föreställning, och en bra sådan och nu har vi alltså tagit upp den igen och börjat spela den i Stockholm. Vi spelar i parklekar och på skolor. Eftersom föreställningen är gjord för att det skall gå flyga med så har lite rekvista, tre resväskor en vagn med ljudanläggning och så enhjulingen, vi turnerar med SL. Vi var lyckliga när vi travade på längs vägkanten mot nästa gigg, det gav liksom en frihetskänsla att resa så lätt, och en skön taskspelar feeling, att vara en del i en låååång tradition av artister som går längs vägen med en väska full av tricks…

Att få någon att skratta kan ju låta banalt och som någonting som bara räcker för stunden, men skratt kan vara en förlösning för många känslor och ett gott skratt sitter kvar länge i både kropp och minne.

Camilla Persson
Dotterbolaget

Kanske något för Höstlovet och alla stunder som behöver muntras upp? Föreställningen som spelades i Burma heter The Macks och går fortfarande att boka / Elisabeth

Vad tänker barn och unga om Stockholms kulturutbud?

 

Alla barn och unga som växer upp i Stockholm ska ha likvärdig tillgång till professionell kultur. Barn och unga ska också kunna vara delaktiga och påverka det kulturutbud de får ta del av. Detta uttrycks i strategin Kultur i ögonhöjd som har antagits av Stockholms stad. Utgångspunkterna för strategin är hämtade från FN:s barnkonvention, de nationella kulturpolitiska och ungdomspolitiska målen, läroplanerna samt Stockholms förskole- och skolplaner.

Under hösten 2013 vill Kulturförvaltningen inom ramen för Kulan, stadens mötesplats för skola och kulturliv, genomföra en studie för att få en bild av barns och ungas upplevelser och tankar om kulturutbudet i Stockholm. Projektet görs i samarbete med Centrum för barnkulturforskning (CBK), Stockholms universitet, och det är vi, Manilla Ernst, Moa Wester och Ylva Lorentzon, barnkulturvetare på CBK, som fått äran att genomföra studien. Fantastiskt roligt tycker vi! 

Studien genomförs i stadsdelen Rinkeby – Kista. Vi kommer möta barn och unga i förskolan, mellanstadiet och gymnasiet i samband med att de tagit del av olika scenkonstföreställningar. Urvalet har gjorts i samråd med kulturförvaltningen och kommer inte på något sätt avspegla hela Stockholms unga befolkning på ett representativt sätt. Istället får studien ses som ett första led i att få ökad kunskap om barns och ungas upplevelser av professionell kultur och är därigenom ett sätt att undersöka hur den unga publiken i förlängningen skulle kunna engageras i arbetet med Kulans kulturutbud.

 I skrivande stund har vi just genomfört våra första intervjuer med förskolebarn! Vi samtalar med 5 åringarna i anslutning till att de ser dansföreställningen Spåra av Livekonstkollektivet Melo. Spåra är en interaktiv föreställning där barnen bitvis betraktar föreställningen genom att samtidigt befinna sig mitt i verket. De bidrar på så vis till föreställningens helhet och performance. Och det märks i intervjuerna! Spåra har gjort intryck! Flera av barnen dansar oss igenom scen efter scen, energin smittar mellan barnen och intervjuerna blir ofta ett återupplevande av föreställningen i sig.

Initialt handlar denna slags intervjuer ofta om den specifika föreställning barnen sett. Vartefter samtalen utvecklas försöker vi bredda diskussionerna till att omfatta även andra kulturupplevelser som barnen tagit del av. Den aktuella föreställningen blir en gemensam referenspunkt att utgå ifrån, vilket är särskilt relevant i mötet med de mindre barnen.

Om ett par veckor möter vi mellanstadiebarn och gymnasieungdomar! Formerna för dessa möten planeras i skrivande stund. Vilka upplevelser och funderingar väntar då?! Vi väntar med spänning – det är alltid lika spännande att tala med barn och unga om kultur. För en sak är säker, när man talar med barn om hur de ser på världen blir man alltid förvånad. Det kommer alltid nya funderingar och nya sätt att se på saker.

Vid månadsskiftet november – december kommer resultaten av studien presenteras i en rapport. Dessförinnan kommer vi uppdatera hur arbetet fortlider här i bloggen. På återhörande! 

 

/Manilla Ernst, Moa Wester, Ylva Lorentzon från Centrum för barnkulturforskning

 

Får jag hjälpa din skola?

 

För ett par veckor sedan fick jag och Julia Lichtenstein möjligheten att berätta om Scenarmén på ett Kulanmöte för kulturombud på Teater Pero.
Vi berättade hur den helt och hållet elevdrivna musikalföreningen (som går att läsa om i ett tidigare blogginlägg) med sin blotta närvaro på Globala gymnasiet förbättrade studiesituationen för alla som var inblandade. Vi pratade om hur Scenarmén räddade skolgången på mig som var fullständigt omotiverad att plugga, och på samma gång skänkte ett socialt sammanhang och tillhörighet åt Julia som annars aldrig hade tittat upp ur studieböckerna.

 Efteråt fick vi fantastiskt positiv respons, jätteroligt! Ett par lärare uttryckte till och med en önskan att vi skulle komma och prata med deras elevkårer, eller till och med hjälpa till att starta upp ett kreativt föreningsliv. Och jag slogs av det, vilket underbart uppdrag det vore! Efter tre års lika delar kaos och framgång har både jag och Julia massor av erfarenheter av hur det är att styra en förening vid sidan av en hård studiemiljö. Att starta upp en förening inom scenkonst på en skola kan vara ett enormt projekt om man inte redan vet hur mycket jobb det är (fråga mig), men om skolan då istället tog in någon som hade den praktiska erfarenheten kunde det hela leapfroggas fram till ett smidigare resultat?

 Egentligen tycker jag inte att någon som jobbar i skolvärlden ska behöva informeras om varför det är bra med en kreativ miljö i skolan. Men bra grejer med, till exempel, en musikalförening kan ju vara tillhörighet, trygghet, stresshantering, positiv betingning av skollokalerna, kreativt tänkande, entrepenörskap, ledarskap, samarbetsförmåga, bli av med scenskräck, förmågan att tänka utanför lådan och våga testa sina gränser.

Vad är det jag vill, då?

Jo, jag skulle vilja få hjälpa till att starta upp kreativa projekt och konstnärligt föreningsliv på högstadie- eller gymnasieskolor i Stockholm.
Jag har massor av erfarenhet av föreningsliv och studiecirkelledarutbildning. Jag vill hjälpa eleverna att starta upp någonting som de sedan kan ta
hand om själva. Jag tror att de är fullt kapabla till att klara detta, men att någon måste ta initiativet och forma en fungerande struktur.

Jag har massor av fler argument till varför föreningsliv är så himla viktigt, och varför just jag (och eventuellt Julia Lichtenstein) är den rätta att ta in.
Vill du höra dessa, eller är du redan övertygad?

Maila mig på toraenkvist@gmail.com !

Vi hörs!

Jag kan bara instämma i Toras bedömning av kvällen och kulturombudens gensvar. Tora och Julia genomförde en proffsig, rolig och engagerande föreläsning. Tora är också en duktig skribent med  synpunkter på kultur och skola som du kan läsa i tidigare blogginlägg på Kulan av Tora. 

Elisabeth Söder/Kulan

Ett helt vanligt underbart, underbart kulturombudsmöte

 På bilden ser ni Simon Almers, elev på Thorildsplans gymnasium och nordisk seniormästare i scenmagi. Men jag bad inte Simon vara med på Kulturombudsträffen enbart för att fängsla oss med vinnarnummret i magitävlingen: 

 utan främst för att han tillsammans med andra elever och  personal från skolbiblioteket arbetat med filmprojekt på fritiden.  

I filmprojektet som sträckte sig över ett läsår har eleverna gemensamt ansvarat för manus, inspelningsplatser, skådespelare, animerat, regisserat, producerat, fotat och filmat.  På bilden ser ni Simon som huvudsaklingen ansvarade för foto och film och Helena, regiasvarig för Saga. Filmen Saga kommer att visas på Bio Rio i höst.

På samma träff hade vi också med två elever, Tora och Julia från Scenarmén på Globala gymnasiet. De har också använt varje ledig stund för att arbeta med kulturprojekt, de satte upp en stor musikal med närmare 50 elever som  spelades vid flera tillfällen på Globala. Pedagog Stockholm var med på en av föreställningarna på Globala och har lagt upp en film om Scenarmén med inslag från föreställningen. Det blev också en film av elevernas lärdomar att arbeta med ett  stort kulturprojekt.

För att få med lärares erfarenheter av att arbete med drama i klassrummet var Maria Danielsson inbjuden. Maria har lång erfarenhet av kulturprojekt och har nyligen skrivit en magisteruppsats om detta. Läs mer i ett tidigare blogginlägg från Maria. 

 

Scenarmén fick ett erbjudande från rektor att elever skulle kunna tillgodoräkna sig musikalen i en kurs men avstod eftersom de tänkte att  betyg skulle påverka gemenskapen och engagemanget. Indirekt har det kanske ändå påverkat betyget eftersom teaterprojektet blev ett viktigt andningshål i skolvardagen.

Vanligtvis har vi kulturaktörer och lärare som arbetar med estetiskt lärande på scenen men den här kvällen tyckte jag att det var bra att vi lärare satt i salongen och lyssnade på elever som var uppfyllda av kultur och som kanske inte skulle varit kvar i skolan om de inte fått arbeta med kultur jämsides med skolarbetet. Många vittnade om kulturprojektens inverkan på den sociala miljön i gruppen, att de fått större självkänsla och tilltro till sin förmåga i skolämnen. 

 Frågan för kvällen till kulturombud var : Kan vi ta in något av det engagemang, erfarenheter och färdigheter vi får se här i kväll till klassrummet ? Hur bedöma färdigheter i kulturprojekt?
Vi har fått  ta del av två fantastiska exempel på entreprenöriellt lärande men eleverna har inte fått med arbetsinsatsen i betyget. 

Kulturombudsträffen hade ett film och dramatema och för dig som är lärare och vill föra in mer av detta i din undervisning kan jag rekommendera följande resurser och stöd:

Film Stockholm  har kontakter med alla aktörer som har något att erbjuda skolan inom filmområdet och  förmedlar och bokar  filmpedagoger med erfarenhet och engagemang för att arbeta i skolan. Filmpedagogerna är specialiserade inom olika tekniker och åldersgrupper och representerar ett antal olika pedagogiska metoder.

Under hösten finns det ett brett skolbioutbud att ta del av. Medioteket anordnar regelbundet skolbio och erbjuder Skapande skolapaket. Medioteket har också nyligen börjat att blogga om klassiker och aktuella filmer i AV-mediautbudet. 

Det  pågår också ett antal spännande festivaler med  skolbio. Mellan den 4-9 okt anordnar filmfestivalen  Brazilcine   skolbiovisningar,  den 4:e nov har Tempo dokumentärfestival visning av indiska dokumentärer. Den 19-22:e nov pågår Antirasistiska  ARF filmdagar och  6-15:e nov  är det dags för         Stockholm filmfestival .

  

Vill du få stöd i att skriva manus, för scen eller film finns Centrum för dramatik. På bilden syns förutom jag själv Isabella af Klintberg från Centrum för dramatik. Isabella är involverad i projektet Ord blir film,  att arbeta från idé till färdigt manuskript, verka i inspelningsteam och tillsammans organisera så att de färdiga filmerna visas inför biopublik är att lära för livet.

Centrum för dramatik verkar för att fler ska komma i kontakt med dramatiskt berättande, särskilt barn och unga. Förmedlar uppdrag till professionella manusförfattare/dramatiker och översättare av dramatik inom scen, film, tv, radio och nya medier. På deras webbplats delar de med sig av tips och konkreta råd för att komam igång att skriva, som den här manushandboken. De ger studiedagar för lärare och elever: Dramatisera en novell, Readings, Skriva pjäs m.m

Teatercentrum anordnar varje år Stjärnkalaset Stockholms största utbudsdag som pågår mellan klockan 15.00–20.00. Ett unikt tillfälle för dig som är intresserad av scenkonst för barn och unga. Program för eftermiddag och kväll.

Mer tips på film och scenkonst hittar du på Kulans utbudssida. Klickar du på kulturformer kan du välja på teater , film och  tretton andra kulturformer.

Kulturombudskvällen var på Teater Pero och vi fick se ett inslag från deras föreställningen Å andra sidan … En dilemma föreställning om medmänsklighet och goda intentioner utifrån Stefan Einhorns berättelser. Armbanden var en viktig del i budskapet efter föreställningen och hade en rykande åtgång i pausen.

 

Nästa kulturombudskväll är på Kungliga operan den 8 oktober och programmet finns här

 

Vi ses, Elisabeth,  Ni följer väl Kulan på twitter och  Facebook

 

 

PS. kvällens förtäring var rawfood från Blueberry, Christina  Hargell serverade