Visar alla blogginlägg från: december 2013

127 festivalen:beröring, motivation, kärlek och inspiration

Bakom den här oansenliga skylten händer det saker . Skärholmen kan snart stoltsera med en festival som bygger barn och ungas engagemang. Hanna Sundén, Teatercentrum från Stjärnkalaset berättar mer/ Elisabeth

Jag besöker  fältassistenterna och festival 127: s  kontor i Skärholmen för att få veta mer. Jag kommer in  i ett kontorslandskap där idéerna och engagemanget lyser igenom. Här träffar jag Naziha Hariri, Karim Aamer, Mantha Kasagianni och Aseffa Hailu.

Mantha, berätta lite om ditt arbete som fältassistent i Skärholmen:

Mantha: Vårt huvuduppdrag är att söka upp ungdomar 12-19 år.
Det vi erbjuder är att bland annat att lotsa de vidare till exempelvis ungdomsmottagningen, erbjuda skydd och stöd. Vi vill jobba förebyggande för att se till så att ungdomarna ska må så bra som möjligt.

Först och främst söker vi ungdomar genom festivalen, den senaste i somras hade 21 000 besökare. Blir så tydligt där vilka vi är och vad vi jobbar med. Det har gett tydliga resultat här färre personrån, vandalisering och istället fler som kommer ut i arbetslivet.

Vad är 127 festivalen för något?

Karim: 127 festivalen är en festival som tillhör Skärholmens stadsdel. Det är en festival för alla egentligen, men vi brukar säga att festivalens huvudfokus ligger mot
ungdomar och barn.  Vi brukar säga ”Av unga för unga”, för det är ungdomar som får vara med och jobba under hela året och planera diverse aktiviteter för att sedan genomföra de. Skulle jag beskriva festivalen med ett ord skulle jag nog bara säga kärlek.

 

Vad står namnet 127 för?

Aseffa: Det står  för postnumret för Skärholmens stadsdel.

 

Hur kom ni på idén till festivalen?

Aseffa: Det var  jag och Krister Eyjolfsson som är fältassistent här i Skärholmen
som träffades för fyra år sedan och tänkte att vi måste fixa någonting och då
blev det festivalen.

 

Var det något som ni tyckte fattades ?

Aseffa: När prinsessan skulle gifta sig så fick alla stadsdelar en liten summa pengar för att hålla i aktiviteter och då tog vi ut en basketkorg på Skärholmens torg. Sen såg vi behovet och startade festivalen. Det var så mycket ungdomar som kom dit och körde och bara hade någonstans att vara under de här två veckorna på sommaren. Efter det bestämde jag och Krister att varför inte göra detta varje sommar.

  

Hur har mottagandet varit från de besökare som festivalen haft?

Mantha: Festivalen har vuxit för att vi har märkt en så tydlig respons från unga och deras föräldrar. Det vi kunde se, dels som socialarbetare, men också boende i området
var att vi fick kontakt med nya ungdomar. Sedan var det väldigt många föräldrar
som kunde få en positiv bild av sitt närområde och vara stolta över sin
stadsdel. Nu har de dessutom en lättare form av kontakt med oss. Att vi inte
bara ska ta kontakt med de när det redan har gått snett för några av ungdomarna,
som kan vara en del av livet såklart, men vi ville vara steget före.  Också sätta Skärholmen på kartan och göra positiva saker som våra ungdomar själva styr. Responsen blir bara bättre och bättre. Vi får fler samarbetspartners, och sponsorer. Verksamheten växer för att man ser att det ger resultat. Där har kultur också har blivit en väldigt stor del i festivalen. Det började som ett starkt idrottsevenemang. Idrott vet
vi är väldigt viktigt, men nu kompletterar vi med mycket kultur. Det är också
en viktig arena att hitta sig själv på.

 

Hur gör ni för att få unga besökare till festivalen?

Naziha: Unga besökare är deras aktiviteter. Vi brukar gå till skolor och ha skolträffar där de får berätta vad de vill se och göra på festivalen. Och så brukar vi ta med oss
det till våra möten och planera. Sen använder vi också sociala medier och
affischerar.

Mantha: Sen har vi bra kontakt med förskolor, skolor och andra verksamheter i förvaltningen som gör att de i sin tur kan sprida det till sina besökare eller brukare. Det har blivit ett tänk i förvaltningen att man har det här att erbjuda som en otroligt
bra sak för alla, oavsett ålder och situation som man befinner sig i livet. I
år märker vi att alla bara förväntar sig att det ska bli av, det är som en del
av kalendariet i planeringen av semester. Att ungdomarna inte vill resa bort vissa
datum för att man inte vill missa chansen att jobba på eller besöka festivalen.

 

Är det någon specifik åldersgrupp som är svårare att nå?

Naziha: Det kanske är åldersgrupper på dagtid. När det är aktiviteter på kvällstid så har äldre ungdomar kommit och på dagarna är det yngre. Det beror på vad vi gör.

 

Tror ni att kultur kan skapa ett bättre samhällsklimat och i så fall varför?

Mantha: Ja utan tvekan. Det vi har märkt genom att ta in kulturen i så stor utsträckning på festivalen. Både ungdomar och vuxna får pröva olika arenor. Att få prova på saker som inte kostar som man tänker att det här kanske är något för mig men jag har aldrig vågat prova eller vetat vart jag ska gå för att prova. Vi öppnar
upp ett buffébord där människor kan smaka och se vad som passar och inte
passar. Kulturen har också gjort att möten har ägt rum som kanske inte har ägt
rum på ett naturligt sätt innan. Till exempel så hade Parkteaterns sin
premiärföreställning på nycirkusen Le Lido här vilket gjorde att hela Storstockholm
tog plats i ett nytt centrum; Bredäng. Det var väldigt rörande att se hur våra
ungdomar gjorde så otroligt starkt intryck hos alla besökare. De visade så goda
egenskaper som de alltid har, men det är inte den synen andra kan ha på vår ort
och våra ungdomar. Nu fick det bli normen att det här var trevliga ungdomar som
tog emot alla besökare i alla åldrar. Det var ett vackert möte från 0-100 år på
publiken. Skärholmen fick vara Stockholms centrum, det är inte en förort där
ute. Också att kulturen fick ta plats. Den dagen hände något i Bredäng som var
viktigt för alla som bor här, och för de som inte bor här.

 

Vad saknas i utbudet av kultur för barn och unga?

Mantha: Med risk för att vi ska låta lite väl kaxiga här… Men med all ödmjukhet vill jag säga att när barnen och ungdomarna får bestämma innehållet i festivalen, vara proffsen  skulle jag nog säga att vi har det vi behöver. Det de önskat har vi med hjälp
av andra aktören lyckats åstadkomma att de får se. På Stjärnkalaset när jag tar
med mig ungdomar tänker jag att de får se ännu mer.

Naziha: På vinterfestivalen förra året var det inte lika mycket kultur, det var mer sport. I år har en som har hand om event kollat vad barnen vill ha och se. Så i år
kommer Jean Banan och en trollkarl som barnen ville se.

 

På Stjärnkalaset visas ett utbud för elever från förskolan och ända till gymnasiet. Tanken är att skolornas kulturombud och även andra kulturarrangörer ska få se vad de fria teatrarna och dansgrupperna spelar för respektive årskurs. Vad tänker ni
spontant när ni hör om det?  

 

Karim:  Det är bra tror jag. Man kan ta in så mycket genom kultur. Går man på en pjäs som speglar exempelvis samhället så kan man lära sig massor. Jag började gå på teater för tre år sedan, innan dess gick jag aldrig. När jag väl går så känner jag att det är så lätt att ta in. Det känns så äkta när det inte är en filmduk, utan riktiga människor. En del av skådespelarna kan man ha sett ute på gatan. Samma sak när några som bor här i området får spela teater. För mig blir det i alla fall lättare att känna igen mig i det de tar upp.

Mantha: Sen stadsteatern fick en fysisk plats i Skärholmen så har det blivit fler barn och vuxna som tagit del av teaterns utbud. De är berörda som kommer ut och har sett
en föreställning, på ett eller annat sätt. Någonting har spelat en stor roll. Vi
ska ha också en teaterskola nu under vinterfestivalen. Förutom att uppleva så vill
många också vara den som förmedlar sin kompetens och sina berättelser genom
teatern.

 

Om ni fick välja ett ord vad en kulturupplevelse i form av en teater- dansföreställning kan ge den unga publiken, vilket ord skulle ni välja då?

Naziha: Beröring

Mantha: Inspiration

Karim: Motivation

Aseffa: Kärlek.

  

Nästa 127 festival
äger rum 2-5 januari. Mer information finns på  
www.127festivalen.se Finns även på Facebook och Instagram  under namnet 127 festivalen.

 

 

På bilden är fr v. Karim
Aamer, Naziha Hariri, Mantha Kasagianni, Aseffa Hailu

Hanna Sundén, Teatercentrum

 

 Gilla Kulan på facebook och följ oss på twitter så missar du inga erbjudandn

Vid vägs ände, rapport om barns rätt till kultur

Sista blogginlägget om barn och ungas syn och upplevelse av kultur från Centrum för barnkulturforskning. Tidigare inlägg finns publicerade här

 

Syftet med rapporten
Det har varit intensivt de senaste veckorna sedan alla fokusgruppssamtal avslutats.
Vi har transkriberat, sammanställt, läst, diskuterat, läst igen, diskuterat och
läst. Och skrivit, skrivit och skrivit. Funderat, resonerat och skrivit igen.
Nu är rapporten sammanställd  Barn kultur och kulturutbud – förutsättningar och förväntningar och vi kan konstatera att fokusgrupperna givit
mycket intressanta inblickar för arbetet med att tillgodose barnets rätt till
kultur. Syftet med rapporten var att illustrera, för Kulturförvaltningens räkning,
hur arbetet med att lyssna till barns och ungas röster om upplevelser av
kulturevenemang och utbud kan gå till och vilken slags kunskap som kan komma
berörda parter till gagn genom arbetet.

 

Fokusgrupper med barn i åldrarna 4-18 år
Sammanlagt ingår 108 barn i åldrarna 4-18 år. Kort om rapportens resultat kan nämnas att barn och unga främst talar om kultur i termer av estetiska uttryck men de också vidgar begreppet till att innefatta antropologiska aspekter. För många barn och
unga är skolan den huvudsakliga kulturförmedlaren och de upplever mycket
begränsat inflytande över det professionella kulturutbud de möter där. Barnen
och ungdomarna uttrycker också oro inför större medbestämmande, särskilt inför
risken att välja fel, något som framstår bero på svårigheten att hitta något
som passar alla barn såväl som själva skolkontexten. Däremot efterfrågar de
större variation och valfrihet i relation till det utbud de möter. Någonting
som framstår påverka barns upplevelser av kulturevenemang är tidigare
erfarenheter samt den information de fått inför ett besök. Barnen anser att
denna ofta är bristfällig. Barnen diskuterar kulturens egenvärde i termer av
lust, inspiration och utmaning för tanken, men också hur dessa aspekter
tillintetgörs av den nyttopräglade användningen av kultur de möter i skolan.

 

Hur skiljer sig barn och vuxnas kulturbegrepp åt?
För arbetet med att tillgodose barnets rätt till kultur är det viktigt att föra med
sig vetskapen om hur barns, ungas och vuxnas kulturbegrepp kan skilja sig åt,
något som framstår komplicera arbetet, för vems definition ska ges företräde?
Enligt Kultur i ögonhöjd, ska barnets perspektiv och det ”kulturliv barnen och
ungdomarna verkligen lever i” utgås ifrån. Vad betyder det egentligen? Och hur
kan detta realiseras i relation till skolans kontext, kunskapsmål och
kunskapssyn?

 

Vi kan konstatera att många tankar väckts under det här arbetet. Vi hoppas att vi
lyckats förmedla det i rapporten (länk) och att vi med denna kan bidra
till att väcka fler – hos fler! Arbetet med barns  och ungas rätt till kultur går vidare!

 

Moa Wester, Manilla Ernst och Ylva Lorentzon
Centrum för barnkulturforskning

 

Vi på Kulan skall göra allt vi kan för att sprida denna rapport  Barn kultur och kulturutbud – förutsättningar och förväntningar och hoppas att den blir ett stöd i att involvera fler barn och unga. /Elisabeth

 

 

 

Öppna dörren, Mötesplats Kultur Skola

Under målade tak och tjusiga gobelänger genomfördes höstens stora mötesplats mellan kultur och skola som den första i en serie av tre med temat Det kreativa mötet.

Under  en intensiv eftermiddag och kväll  resonerade lärare och kulturaktörer från Kulan om lärande och betydelsen av att upptäcka och dra nytta av varandras kompetenser.

Kvällens värdpar var Ulla Wiklund,  utvecklingskonsult med inriktning på skolutveckling, och Paul Collard, VD för brittiska Creativity, Culture and Education, CCE. Paul har lång erfarenhet av att arbeta med att utveckla verktyg och strategier för mötet mellan skolan och kulturlivet.

 

Utan reflektion ingen kunskap
Ulla Wiklund gav en konkret bild av kulturens plats i skolan  i dag och hur det estetiska perspektivet har stort utrymme i läroplanen. I propositionen om den nya lärarutbildningen står att de estetiska uttryckssätten har ett egenvärde men att de även är vägar till kunskap i olika ämnen. Det gör att kompetenser inom de estetiska områdena är viktiga för alla lärare.  Skolans kulturuppdrag är starkt och tydligt  och Ulla förklarade hur själva lärprocessen bygger på att få eleverna att reflektera genom alla sina olika sinnen.

Utan reflektion – inget lärande. Genom att använda konsten och kulturen i skolan får eleverna flera sätt att pröva att  tänka kring en företeelse vilket även ger dem en djupare förståelse.

 

Vad är ett bra lärande?

Paul Collard lade ett internationellt perspektiv på vad kreativitet och inlärning är och lyfte fram helt andra testresultat från
PISA-undersökningen än vad vi är vana vid. Det visade sig att elever med höga värden i skolämnen sällan har motsvarande höga värden vad gäller kreativitet,entreprenörskap och självförtroende. PISA-resultaten säger i själva verket mycket lite om utbildningsväsendets förmåga att fostra nyfikna och engagerade elever med egenskaper som företag efterfrågar. Paul pekade på att uppskattningsvis så många som 60 % av de jobb som dagens skolelever så
småningom kommer att ha som vuxna har inte blivit uppfunna ännu och att det därför behövs helt andra kreativa och kommunikativa förmågor än dem som dagens skola lägger tyngdpunkten på.

 

När fungerar lärande som bäst?
Ett viktigt syfte med mötet var att alla deltagare skulle få jobba i blandade grupper så att skolan och kulturlivet kunde få möta varandra
på lika villkor. I en övning fick grupperna utifrån egna erfarenheter tillsammans formulera sju principer för vad ett bra lärande kunde vara.

Efter  ett timslångt samtal ritade de upp sina visioner på stora pappersark för att
kunna dela med sig till de andra grupperna. Materialet diskuterades intensivt
under ledning av Ulla och Paul. Ömsom på svenska och ömsom på engelska
resonerade de tillsammans med alla ca 75 personer som satt eller stod runt om i
biblioteket. Att vara ärlig, ha mod och ge processerna tid lyftes fram som goda
förutsättningar för lärande.

Lära för att leva tillsammans
Bilden av betydelsen av att ge bra förutsättningar för  lärande djupnade ytterligare när Paul Collard utvecklade The High Functioning  Classroom. UNESCO har formulerat Four pillars of learning som består av learning to know, learning to do, learning to live together och learning to be.

Hur utbildar vi eleverna till att leva tillsammans på jorden utifrån dessa? Med
konkreta exempel som var lätta att själv relatera till och känna igen, visade
Paul  vad som skiljer ett väl fungerande klassrum från ett mindre väl fungerande.
I ett bra klassrum utvecklas elevernas självkänsla, motivationen ökar och
samarbetet ökar. Hela skolans stämning förändras med ökad närvarofrekvens och
arbetsro som följd.

Från idé till konkret plan
Med Pauls ord i minnet satte sig deltagarna i mindre grupper
för arbeta med de idéer de blivit ombedda att ta med sig till mötet. Lärare och
kulturaktörer knådade vidare på dessa embryon till projekt, skissade på vilka
resurser ett fullskaligt projekt skulle kräva och tog fram realistiska planer
för ett genomförande. Så småningom kunde både konkreta genomarbetade planer och
övergripande koncept presenteras vid återsamlingen. Deltagarnas engagemang var
imponerande vid denna slutredovisning, i synnerhet mot bakgrund av att klockan
närmade sig 21.00. Utvärderingen av kvällen har visat många av deltagarna pekat
på vikten av återigen få mötas över professionsgränserna och önskar att fler
tillfällen ges.

 

Förhoppningsvis fick deltagarna många tankar, mycket
inspiration och flera nya kontakter att ta med sig tillbaka till sin
professionella vardag. ”När eleverna inser att de vuxna inte har alla svar får de
verkligen en wow-upplevelse. För det mesta lär sig barn att vuxna
inväntar ”rätt svar” som de själva redan vet.” /Paul Collard

Kajsa Fogelberg, rapport från Van der Nootska Palatset 15 oktober 2013

Paul Collards och Ulla Wiklunds presentationer  och filmer från kvällen
hittar du på mötesplatsens hemsida

/ PS. Nästa Mötesplats Kultur Skola är på Armemuseet den 10 mars.  Vi fortsätter processen mellan kultur och skola som påbörjade på Van Det Notska.

Information om program får du via Kulans facebook men även på webbplatsen Kultur Skola .  Du kan redan nu skicka in förslag på kulturprojekt som du vill dela med dig av  och få synpunkter på.  Elisabeth

Stjärnkalaset 2014

Stockholm. November. Dagarna blir kortare och kortare. Jag sitter med ett späckat program framför mig till Stjärnkalaset den 23 januari 2014. Stockholms största utbudsdag för barn och unga. För snart fem år sedan skulle jag spela i en föreställning som medverkade på Stjärnkalaset. Jag minns att som skådespelare tyckte jag det kändes som en viktig dag. Det kommer experter från skolans värld. Kultursamordnare från Stockholm och hela landet som har sett tonvis med föreställningar för barn och unga. Så lite nervöst var det allt… Men låt oss lämna en kulturutövares narcissistiska oro och istället flytta fokus till publiken. Vad rör sig i huvudet på en arrangör?

En novemberdag ringde jag upp tre arrangörer för att ställa några frågor om hur de uppfattar Stjärnkalaset och vad de önskar av kulturutbudet för barn och unga:
1. Hur många gånger har du besökt Stjärnkalaset?

2. Vad tycker du är det bästa med Stjärnkalaset?

3. Vad längtar du efter att få se mer av i utbudet av teater och dans för barn och unga?

4. Om du skulle beskriva med endast ett ord vad en teater- eller dansföreställning kan ge den unga publiken, vilket ord väljer du då?

 

Sherri Ullgren Short, kulturombud Enskedefältets skola
Jag arbetar med Skapande skola och har ansvar på skolan för att samordna aktiviteterna. Som kulturombud försöker jag ta fram program till de andra på skolan. Hitta aktiviteter anpassade för rätt målgrupp. Jag sprider information om vad som finns på marknaden, försöker hjälpa mina kollegor som försöker få tag på pengar till kulturaktiviteter.

  1. Tre gånger.
  2. Det är ett så brett utbud på en och samma dag. Man får utbyte av så många olika aktörer. Man kan samtala med organisatörer eller någon som är aktiv i gruppen innan eller efter att man har sett en föreställning. Det gör att man får reda på information om föreställningen och hur man arrangerar den. Det viktigaste med utbudsdagen är att man får en chans att komma i kontakt med en föreställning innan man beställer den. Att se en föreställning gör reklamen mer levande än att bara läsa på ett informationsblad.
  3. Jag längtar efter mer köttiga pjäser för mellanstadiet. Ibland tenderar föreställningar för den målgruppen att bli lite för tramsiga.  Eleverna är väldigt mogna och längtar efter mer kött på benen. Jag såg en pjäs på senaste Stjärnkalaset, ”Å andra sidan” som var kanonbra, skulle gärna sett den i en version för yngre publik.
  4. Inspiration.

 

Ulrika Eriksson Nilsfors, kultursekreterare Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltningKultursekreterare i Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltning med ansvar för barn och ungdomskultur. Förskolebarnens kultur och kultur på fritiden för barn och unga med ett speciellt fokus på skolloven.

  1. Tyvärr ingen gång eftersom Stjärnkalaset ligger på en torsdag och det är min hästdag. En kväll i veckan rider jag och det är på torsdagar. Däremot har jag i alla år gått på Dansmässan som brukar äga rum på fredag på Dieselverkstaden,  dagen efter Stjärnkalaset. Det här har jag inte sett som något större problem eftersom jag som kultursekreterare har goda möjligheter att ändå komma ifrån och se de fria teatergruppernas föreställningar. De som har egna scener. Ofta blir jag inbjuden redan vid premiären. Däremot kan det vara svårare att se dansföreställningar och då känns det viktigt att inte missa Dansmässan.
  2. Att förskollärarna i stadsdelens Barnkulturgrupp kommer iväg och ser många föreställningar så att vi kan diskutera och planera vad vi ska erbjuda förskolebarnen i stadsdelen.
  3. Nu i höst så hade vi en vecka med dansföreställningen Spåra med Livekonstkollektivet Melo här i Rinkeby-Kista. En interaktiv dansföreställning, så otroligt bra! Fler interaktiva föreställningar av hög kvalité. I Rinkeby-Kista så har vi många barn med annat modersmål än svenska. De största språkgrupperna förutom svenska är: arabiska, somali, tigrinja, turkiska, spanska och kurdiska. Fler föreställningar som upplevs som angelägna för alla barn. Fler berättelser där våra barn känner igen sig, fler skådespelare med olika bakgrund.
  4. Lek och fantasi!

 

 

Håkan Nordman, kultursekreterare i Sundsvall på Kulturmagasinet
Jag arrangerar offentliga barnteaterföreställningar inklusive dans och musik. Är också ansvarig för skolbioverksamheten i Sundsvall samt arrangerar lovverksamhet på Kulturmagasinet här.

 

  1. Fem.
  2. För mig som arrangör är det att jag får se hela föreställningar. Bra att jag kan göra mitt eget spår så att jag kan välja vilka föreställningar som jag är intresserad av. Vad jag också uppskattar jättemycket är att få besöka de fria teatergruppernas scener i Stockholm.  Man blir varmt mottagen och det är trevligt att träffa grupperna på hemmaplan.
  3.  Det jag tycker är viktigt är att föreställningarna förmedlar någon form av hopp. De kan handla om tunga ämnen men att det också finns ett hopp, en ljusning. Och ett förlösande skratt. Det finns tyvärr alltför många barn som inte får skratta.
  4. Kreativitet.

 

Boka biljetter
Från den 1 december kan du boka dina biljetter till Stjärnkalset december via hemsidan.  Både till föreställningar och minglet efteråt där du får chansen att träffa både andra arrangörer och kulturproducenter.

Hanna Sundén. Teatercentrum

 

Du kan läsa om alla föreställningar och aktörer från Stjärnkalaset på Kulan
Vi finns också på facebook och Twitter. Gilla oss på facebook så missar du
inte  tillfälliga erbjudanden.

 

 

/Elisabeth

Musik gör underverk i skolan

 

I höst har flera intressanta artiklar om musikens betydelse publicerats
som väcker frågor om lärande. Lärarnas nyheter hade till exempel en
artikel om musik och skola. Det är anledningen  till att Kulan ordnade
en kulturombudsträff med musiktema i samarbete med Konserthuset och Kungliga Operan . Här en kort film  från den magiska kvällen på operan.

Stadens kulturombud fick ta del av:
Unga på Operan som berättade om kommande uppsättningar för barn
och unga, vi fick höra fantastisk musik, bland annat utdrag ur ”Doktor Karins Magiska Tidsmaskinsflygel, sång och presentation av
Dido och Aeneas och Min bror är Don Juan.

Elinsborgsskolan berättade om samarbetet med operan i  produktionen Zemire och Azor.

Konserthuset  presenterade El Sistema, ett koncept på musikskola från Venezuela som påbörjades under 2013. El Sistema är extra intressant eftersom staden för 2014 och 2015 bestämt att öka tillgängligheten till musikundervisning bland barn i socialt utsatta områden. I Stockholm
är det främst Berwaldhallen som kommer att arbeta gentemot skolorna.

Vi har en film på några minuter från kulturombudskvällen som ger en bild av  kulturombudsträffen.

Stort utbud av musik på Kulan
Vi hade velat presentera alla aktörer i Stockholm som erbjuder musik för skolan. Men lokalen och tiden var begränsade.
Kulan finns det för närvarande  65 aktörer som erbjuder musik utöver de 6 som erbjuder musikal och eller opera till Stockholms skolor.
För målgruppen mellanstadiet är det 
3 aktörer som erbjuder opera, och 23 aktörer som erbjuder annan musik. För gymnasiet är
det 
3 aktörer som erbjuder opera och 12 aktörer som erbjuder annan musik.

Vi har stora aktörer som:  Länsmusiken , FolkoperanOperaimprovisatörerna , Musikcentrum Öst och  Stallet, folk och världsmusik som erbjuder ett varierat utbud med olika kulturproducenter men också många enskilda aktörer. Många av dessa arbetar också gärna
med Skapande skola projekt. Du kan söka efter det på Kulan.

Glöm inte möjligheten att boka med Kulanremien
Vilka produktioner som har Kulanpremien växlar likaså hur många
som erbjuds. Klicka i 
Boka med Kulanpremie så ser du utbudet just nu. Premien  kan du använda när du bokar en föreställning på en
scen men också när du anordnar ett kulturbesök på skolan.
Alla  elever som deltar får med sig Kulanpremien som är 50 kronor
oavsett om eleverna sitter i skolans aula eller i en salong. 

Fortbildning för lärare i musik
Plug In är ett projekt initierat av STIM som vill uppmuntra oss att
skriva musik med barn. Plug In har en hemsida där du får tips att
komma igång. 
De anordnar också kurser där du  får du träffa
tonsättare, musiker och musikpedagoger . 

Följ oss på facebook och twitter

 

 

 

Bilderna:
Från Folkoperans arbete med Viksjöskolan i Järfälla. Fotograf Linda Forsell.
Översta bilden , besök med provdirigering på Folkoperan därefter workshop i skolan.

 

/ Elisabeth Söder