En föreställning växer fram

Två exempel på hur en föreställning kan växa fram.  Teater De Vill involverar elever redan på manusstadiet och danskonstnärerna  Erika Pekula Pettersson och Disa Krosness samarbetar på ett tidigt stadium med  ljudkonstnären Dr Bu med föreställningen Duolog.

Bägge föreställningarna kan ni se på Stjärnkalaset den 23 januari. Den okända resan  visas som en Work-in-progress  kl 14.30 på Scenen Pipersgatan 4 och  Duolog visas kl 16.00 på Danscentrum på Jungfrugatan . I bloggen berättar Hanna Sundén från Teatercentrum mer om arbetet bakom föreställningarna.

/Elisabeth

Den okända resan
Jag följde med Teater De Vill till en tredjeklass på  Runbergsskolan i Haninge.  Teatern är i  full gång med att göra ett omfattande förundersökningsarbete till föreställningen  ”Den okända resan”. Skådespelarna Tobias Andersson och Maria Grudemo El Hayek har hittills hunnit träffa 100 lågstadieelever för att tillsammans undersöka  föreställningens tema flykt.

Eleverna får träffa skådespelarna under tre tillfällen och  både prova på att göra teaterövningar, diskutera frågor och berätta historier  som sedan kommer att influera manuset. Såklart kommer de också att få se föreställningen när den är klar.

Efter en namnpresentation av alla i gruppen inleder Tobias diskussionen. Vad är flykt? Många  händer åker upp i luften. -Att man rymmer. -En utflykt.

-Flykt kan vara att man går från sitt rum själv utan att  någon vet om det. En utflykt är att gå med sina kompisar eller i sin familj  till skogen, titta på saker och dricka varm choklad.  -Flykting är de som flyr.

Maria antecknar vad barnen säger på ett stort pappersark  innan teaterövningarna tar vid. Under rasten hinner jag byta ett par ord med läraren Garbriella Järnspets. Hon tror att eleverna tycker att det är roligt och  bra att få träffa skådespelarna innan de ser föreställningen. Att en  föreställning kan ge en upplevelse utöver det vanliga i vardagen. Under rasten får de elever som vill sätta på sig en mask och ställa sig framför en  videokamera och säga eller fråga något om flykt. Eller kanske vill man bara ta  tillfället i akt och berätta en hemlis för kameran. Till nästa besök får  klassen en uppgift. Tillsammans ska de skapa en historia om flykt. Tobias delar  med sig av en erfarenhet som skådespelare: -Man måste samarbeta när man spelar teater. Tillsammans kan  vi göra saker som man aldrig kan göra ensam.

 

Tobias och Maria kommer under eftermiddagen att åka till  teatern på Kungsholmen och repetera utifrån det rykande färska materialet. Vid  nästa besök kommer eleverna att få se skådespelarnas förslag utifrån deras tankar.  Avslutningsvis plockar Maria fram en diktafon:-Har ni historier om flykt? De kan vara sanna eller  påhittade.

Jag behöver nog knappast skriva mer än att Teater De Vill  nog fick med sig en hel del användbart material från dagens besök.

Den okända resan kommer att visas på Stjärnkalaset som en Work-in-progress
kl 14.30 på Scenen Pipersgatan 4.

Duolog

På Medborgarhuset på Södermalm repeterar danskonstnärerna
Erika Pekula Pettersson och Disa Krosness sin föreställning ”Duolog”. Det är
första gången dansarna medverkar på Stjärnkalaset men deras föreställning har
spelats för mellanstadieelever sedan premiären. Duolog  kommer även att visas på Dansmässan fredagen den 24 januari. Jag sitter med på repetitionen och blir väldigt avspänd bara av att kolla på hur medvetet och  lustfullt Disa och Erika jobbar med föreställningen.

 

Vad kommer titeln  Duolog ifrån?

Erika:  Jag tänkte  Dialog + Monolog= Duolog. Jag och Disa har en dialog samtidigt som vår  ljudkonstnär har en dialog med sig själv samtidigt som han har en monolog.

 

Vad har ni inspirerats  av när ni arbetade fram föreställningen?

Disa: Vi gick in i studion och bestämde oss för att vi ville
jobba med text. Sedan kom vi i kontakt med ljudkonstnären Dr Bu som skickade
ljudspår till oss. Vi gillade hans lite aviga humor i texterna och hans sätt
att uttrycka sig. Jag skulle beskriva det som typisk svensk humor där man inte
vet om man ska skratta eller gråta. Så vi har skapat ett material utifrån det.
Vi hittade också varandra och vår stil att jobba. Båda två regisserar och
spelar. Dessutom blir det en hel del producentarbete också.

 

Det bästa med att  spela för en ung publik?

Erika: Man får en sån tydlig respons på vad de faktiskt
tycker. De är med!

Disa:  Precis. Att det  går att relatera till. En fysisk humor som är tillåtande gör att man inte  alltid behöver förstå allt.

Hanna Sundén, Teatercentrum

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.