Visar alla blogginlägg från: juli 2014

Inget är ”bara vitt”, kreativa roliga uppgifter

Moa Lindunger-Andersson från ungdomsgården Bagishuset berättar om  hur de arbetar för att förmedla kulturupplevelser, alltifrån opera till att mjölka kor:

bagis 2

Min pappa är konstnär

Jag minns en gång när jag var liten, vi satt i köket och jag hade troligen sagt att någonting ”bara var vitt”. Min pappa for upp, sprang till kontoret, hämtade ett (vitt) pappersark och drog ut mig i snön. Det var vinter och jag hade ingen jacka men det spelade ingen roll för vi utforskade färgspektra och det här med ordning och reda försvinner lätt när man gör det. Han lade pappret på snön och sade triumferande ”se, det finns oändliga nyanser av vitt i världen!”. Jag tittade och nickade förstående, som om vi just delat en hemlighet få kände till. Det finns oändliga nyanser av vitt, mumlade jag.

 Oändligt med nyanser av kultur

Det finns oändligt med nyanser av vitt. Det finns också oändligt med nyanser av kultur. I mina ögon är kultur en process där något växer fram, ibland är det till och med en process där ingenting (vitt?) blir någonting (oändliga färgnyanser). Den här processen kan ske var som helst, när som helst och hur som helst, vilket är vad jag sökte illustrera med min anekdot. Med andra ord så är det inte helt otänkbart att det finns en oändlig mångfald av arenor där kultur finns och därmed kan utforskas, skapas och omskapas.

För många barn och ungdomar är ett besök på museum, en plats i kulturskolan, eller en vecka på sommarkollo med skapande i fokus ingen självklarhet. De kulturella arenorna upplevs främmande, ibland skrämmande, eller också (vi ska inte hymla) otroligt tråkiga. I vår vuxna önskan att visa våra unga vilka berikande upplevelser kultur kan ge dem söker vi komma på allehanda sätt att locka dem till dessa kulturens arenor. Men information når oftast de som aktivt söker den och tillgången till information förblir därför hopplöst asymmetrisk. Därför tror jag att vi behöver tänka om, våga tänka nytt och tillsammans med våra unga utforska och skapa nya arenor för kultur. Här tror och hoppas jag att vi som jobbar med barn och ungdomar på fritidssidan kan bidra i en mycket större utsträckning än vi gör idag.

bagis 5

Om Mohammed inte kommer till berget får berget komma till Mohammed

Till Bagishuset där jag arbetar som ungdomsledare, liksom till andra ungdomsgårdar runt om i Stockholm, kommer dagligen många barn och ungdomar för att spendera tid med sina vänner och delta i de aktiviteter som erbjuds. Här ser jag outnyttjade möjligheter när det kommer till visionen om ett jämlikt tilltillgängliggörande av kulturen i Stockholm. Till mötesplatser som Bagishuset kan så väl projekt som verksamheter med kulturell prägel dockas in och på så vis nå även de som ofta upplevs utom räckhåll. Detta kräver dock en öppenhet för att tänka nytt och en vilja att röra sig från de egna arenorna från kulturaktörer och kulturella institutioner liksom det kräver ett ökat intresse för samarbetsprojekt och effektivt nätverkande från ungdomsgårdarnas och stadsdelsförvaltningarnas sida. Att samverka är att ge den bästa möjligheten för att skapa förändring. När vi tänker möjligheter istället för hinder så sätter bara fantasin gränser för vad vi kan skapa och uppleva tillsammans. Jag vill illustrera detta genom att berätta om en dag från det sommarkollo som jag i detta nu sitter och pustar ut ifrån.

bagis 1

Drömmen om att mjölka en ko

Två dagar efter skolavslutningen åkte vi med 22 ungdomar från Bagarmossen, Skarpnäck och Björkhagen till Orsa i Dalarna för att utforska och uppleva svensk landsbygd. Inför kollot frågade vi våra ungdomar vad de helst ville göra i Dalarna, denna, i deras fantasi, trolska plats där björnar och vargar vandrar utanför husen och skogarna viskar. Döm vår förvåning när svaret blev: att mjölka en ko. Därmed började en underbart underhållande jakt på en lugn och trygg gammal mjölkko. Det ringdes bönder och fäbodar, skrevs lustiga förfrågningar på Facebook. Som alltid när vi berättar om våra ungdomar skapade det engagemang långt bortom de kretsar där man förväntats finna det. En tisdagsförmiddag rullade vi så in på familjen Daniels bondgård i Hansjö, Orsa. Rapmusiken dundrade från de öppna dörrarna, hönsen sprang förskräckt in i närmsta buske alltmedan våra ungdomar stormade ut från bilarna med händerna för näsorna utropandes diverse chockerade läten över doften av kogödsel. Tio minuter senare var hönsen fortfarande spårlöst försvunna men händerna var upptagna med annat och doften var bortglömd. Gårdens ägarinna, Anita, berättade om mjölkbondens vardag och en mjölkkos årscykel. Våra ungdomar stod så tyst och stilla som ungdomar kan med händer som ständigt for upp i luften för att ställa diverse korelaterade frågor: vad betyder kalva?; vad betyder dräktig?; tjänar man mycket på att vara bonde?; är det samma mjölk som vi dricker hemma?; hur mycket kissar en ko?; vart kommer kisset ifrån?; hur mycket äter en ko? Sedan gick vi på guidad tur och såg hur kossorna stod i kö för att mjölkas i en robot, kliade stora kossor och klappade små kalvar, fick veta hur ensilage framställs och varför. Sedan var det dags att mjölka.

Pigan Åsa väntade på oss med två stora, lugna kossor i ett bås. Åsa var fantastisk med våra, till en början, lite osäkra ungdomar och visade hur man greppar spenar ett tjugotal gånger – hela tiden med samma entusiasm, öppenhet och värme. När vi efter någon timme lämnade båset satt två ungdomar kvar och mjölkade med tvåhandsfattning och ville inte gå därifrån. När de väl slet sig från båset så stod jag stolt och rört och betraktade Naod som gick fram till kossan han just mjölkat, smekte hennes huvud och tyst sade: tack för att jag fick mjölka dig. En annan av ungdomarna, Nathan, frågade Anita om han fick komma tillbaka efter sommaren när han börjat åttan och praktisera en vecka på gården. Efter denna fantastiska förmiddag åt vi vår medhavda lunch på filtar i en kohage. Det var magiskt.

bagis 3

Hembygd- någonstans i Sverige

Vi tror som sagt på samverkan och försöker leva som vi lär. Som ett resultat av detta var vi inte ensamma denna sommardag i kohagen. Med oss var Susanna Zidén som är musiepedagog på Historiska Museet och Mats Aronsson som grundat och driver konstprojektet Miljonstories. På en filt i kohagen satt de med grupper om fyra ungdomar och pratade om hembygd och tillhörighet som en del i det bild/berättelse-projekt som skall visas i samband med vandringsutställningen ”Hembygd – Någonstans i Sverige” som har vernissage i oktober. Dessa möten och diskussioner kommer fortsätta under hösten, illustreras i bild och text för att sedan visas på utställningen som ett lokalt tillägg till denna mosaik av unga berättelser från hela Sverige. Detta skapande av digitala berättelser kommer att ske i samverkan med Kulturskolans Unga Berättar, vilket möjliggjorts genom ett stipendium från Nationalencyklopedins kunskapsstiftelse som vi mottagit under våren. Våra ungdomar kommer att vara med i så väl framställning av utställningsmaterial som skapandet av utställningen. Dessutom kommer de få presentera sina berättelser under vernissagen dit vänner och familj kommer ha en självklar plats. För, av och med ungdomar helt enkelt.

 Kulturskapande och kunskapande

Jag tror att vi är många på fritidssidan som är övertygade om att våra ungdomars berättelser skapar ett engagemang som i sin tur skapar nya möjligheter för dem och för oss alla. Vi är många som ser att vi har möjligheten och förmånen att i ännu större utsträckning bistå med verktyg för att skapa och uppleva kultur samtidigt som vi kan göra dem medvetna om hur kulturen skapar och omskapar dem. Tillsammans med våra unga kan vi utforska och utveckla de arenor där deras kulturskapande kan få tid och plats att födas, växa fram och blomma. Det kan ju faktiskt visa sig tillslut att arenan för kulturskapande och kulturutforskande faktiskt är en kohage.

Moa Lindunger-Andersson

 

Här kan du läs mer om ko-resan. Moa har lovat att återkomma med inlägg om hur ungdomsgårdens pedagogiska arbete.

 

/Elisabeth

Gilla Kulan på facebook så missar du ingen information och erbjudanden om kultur och estetiskt lärande.