Visar alla blogginlägg från: september 2014

Mitt liv som kulturombud

Ingen kulturombudskväll är den andra lik

Träffen på Teater Tre för kulturombud på högstadiet avslutades med att vi fick lära oss att dansa crumbling. Vet du inte vad det är? Då är du i gott sällskap, ingen av oss hade hört talas om den innan men dansgolvet blev fyllt av kulturombud som ville lära sig. Alla som deltog känner igen stegen från den här videon. En aggressiv dans kan tyckas men vi  hade roligt, svettades och kände att vi mådde bra av att få in ett kroppsspråk med attityd. Själv gjorde jag den reflektionen att det är en bra dans att göra med ungdomar i högstadiet. Dansen kommer från Los Angeles, ” The African-American ouths who started krumping saw the dance as a way for them to escape gang life] and ”to release anger, aggression and frustration positively, in a non-violent way” Från Wikipedia.

teater tre 1

Att vi lärde oss dansen hängde ihop med föreställningen #Sant enligt mej . Pjäsen kretsar kring en skolklass, där vänskap och kärlek står på spel.  En kort scen från föreställningen

Vi följer två personers upplevelser i ett närgånget drama som ställer frågor om missförstånd, hämnd och försoning. Rörelse och dans förmedlar situationer och känslor.
Dansen är som ni förstår crumbling eller på svenska krumping. Teater tre har gjort ett gediget pedagogmaterial i anslutning till föreställningen, ett material som du har glädje av även om du inte ser föreställningen med dina elever.

Mitt liv som kulturombud

Lars kommer att berätta mer om hur han arbetar som kulturombud på denna blogg längre fram.

lars kulturombud

 KUL1415 och skolan

Undertecknad berättade om Kulturförvaltningens generösa inbjudan till Stockholms skolor, KUL1415.se/skola : alla klasser i Stockholms kommun  erbjuds att trycka en bok i 50 exemplar, alla skolor får tillgång till webbplats med med plats för  ljud och film. Klasser som anser att de arbetat hårt med temat och vill dela med sig till andra erbjuds att vara med och delta i finalen för skolans deltagande i KUL1415 på Kungsträdgården i mitten av maj. Utöver detta  finns det möjlighet att få guldkant på framträdandet genom besök av författare, regissör, konstnär etc. Ansvarig för skolornas deltagande i Kungsträdgården är produktionsbolaget Amusement. Min presentation om KUL1415.se/skola KUL1415-skola-1 10 informationskväll Skapande skola

workshops

 

Kvällen avslutades med dans och började med musik, gruppen Kolonien. Kolonien går så klart att boka till skolan via Kulan.

teater 5

teater tre 4

 

sant_140228_5030_foaje

 

Visst vill du också bli kulturombud?

Elisabeth

 

 

 

 

 

 

 

Miljonstories, vi vill ge plats för de berättelser som gömmer sig likt glömda skatter i betongen

miljonstoris 4

 

Nittonhundrafemtiofyra. Då flyttade Sven till Bagis. Han bor fortfarande kvar i samma lägenhet. Med samma fru.

Nittonhundrafemtioåtta. Då flyttade Karin och Arne till Bagis. De träffades som nioåringar och har hållit ihop sedan dess.

Nittonhundrasjuttioåtta. Då gick älgen på gångvägen vid Byälvsvägen 20.

Femhundraåttiosex. Är summan år som de 12 medlemmarna i studiecirkeln för ”Bagis – min hembygd” huserat i Bagis.

 Samhällskonstprojektet Miljonstories

Häromveckan besökte ett gäng från PRO Bagarmossen Bagishuset för att som första seniorgrupp någonsin delta i samhällskonstprojektet Miljonstories. Mats Aronsson, konstnärlig ledare för Miljonstories, vill lyfta de röster som ofta inte hörs och ge plats för de berättelser som gömmer sig likt glömda skatter i betongen. Man vill samla in berättelser från både seniorer och juniorer för att sedan låta dessa – berättelser och berättare – mötas och tillsammans skapa en mångfald av bilder av Bagis. Därav ovan talrika fragment av berättelser.

miljonstori 2

Låt kulturen besöka folket, majoriteten står inte i Dramatens foaje

För två veckor sedan stod jag som ofta i den gröna dörren till Bagishuset och välkomnade besökare. Skillnaden denna gång var att somliga av mina gäster kom med rullator istället för med sparkcykel. Stämningen var nyfiken och lite nervös. Glada hälsningar och välkomnande omfamningar, sedan gick vi alla in i biosalongen för presentation av Miljonstories och dagens workshop. Samhällskonst, berättade Mats, är att låta kulturen besöka folket istället för tvärt om. Majoriteten står inte i Dramatens foajéer, konstaterade Mats ackompanjerad av leende nickar. Genom Miljonstories vill man ge plats åt röster från Orten för att komplimentera det större antalet röster om densamma.

miljon stories 5

Jag minglade runt bland mina seniora vänner när de sedan satt i vårt café och skrev ned sina minnen från Bagis och markerade favoritplatser på en medhavd karta. På borden stod vackra chokladbakelser som Paulus och Linus, solid kärna i Bagishusets cafégrupp, bakat dagen innan. Sven berättade varför han trivs så bra i Bagis, ”Vi har så många goda vänner. Många av dem sitter här”. Medan Arne konstaterade att ”Det bästa med Bagarmossen är Karin. Hon är en jädra bra tant”. Arne har varit turnerande simhoppsartist i alla år. Han och Karin har bott i England där Arne bjöd på hisnande uppvisningar. Jag tycker väldigt mycket om Arne som själv benämner sig som ”en gnällig gubbe”. Han har glimten i ögat, Arne.

 Historiska är också ett museum för historier

Med oss var även Anna och Susanna som till vardags arbetar på Historiska Museet. Vi är inte bara ett museum för historia, menar Susanna, utan även ett museum för historier. De insamlade berättelserna kommer att visas som lokalt komplement till vandringsutställningen ”Hembygd – Någonstans i Sverige” som invigs den 4:e oktober på Historiska Museet. I sex veckor kommer röster från Bagis höras i den pampiga orangea byggnaden på Linnévägen. Sedan är det dags för nya Stockholmsområden att ta plats. Först är inte alltid störst, men vi är ändå stolta att vara konstprojektets ”pilot”-samarbetspartners.

miljonstor 3

Veckan därpå stod jag återigen i min gröna dörr och hälsade välkommen. Nu var Mats, Susanna och Anna åter på besök men denna gång på jakt efter ungdomarnas berättelser. Nakita, Sara, Gabriella, Zamer, Natnael, Lamis, Estelle och Nahom slog sig ned i sofforna och började berätta om minnen och ritade om kartorna i Skarpnäck och Bagis med nya, kreativa namn på gator och torg som berättade om gemensamma minnen från dessa platser. Estelle berättar att hennes favoritplats är mammas kök, Nahom att han minns hur han och en kompis åkte månbil och ramlade för länge sedan – ”det måste vara ett bra minne eftersom jag kommer ihåg det” resonerar han, skrapsår till trots. Naktita berättar om sitt bästa minne ”när jag fick spela DJ” och Lamis berättar att det bästa med Bagisbarnen är att ”de är sig själva, de försöker inte spela någon annan”. Mats tar roliga porträttbilder och några sitter kvar länge och filosoferar kring plats och minne.

 Vi tror på människor och möten

På vikten av att mötas och tala med varandra, inte om varandra. Vi tror också att det är genom att samarbeta som vi skapar nya möjligheter till förändring och gemensam utveckling. Vi brinner därför extra mycket för detta unika konstprojekt som vill skapa en mötesplats för två grupper som ofta står långt ifrån varandra, seniorer och juniorer, genom att lyfta fram det gemensamma – Orten och minnena som där bebor. Våra unga växer i workshops som denna med Historiska/Miljonstories där de får tid och plats att fundera kring sin hemort, kring sina minnen och den kultur som vi alla är med och skapar och omskapar.

 

Jag fascineras av de slående likheterna mellan dessa två grupper som vid första anblick tycks så olika: de har alla egna inofficiella namn på gator, torg och minnesvärda platser; de konstaterar alla att hemma är där hjärtat – vänner och familj – finns; att mötesplatser som vävstugor, kaffestugor och ungdomsgårdar inte nog kan understrykas när det kommer till att lära känna ett område och göra det till sitt. Jag ler när jag hör en äldre kvinna berätta om en för henne viktig plats: ”Min gård. Alla är väldigt aktiva. Man umgås mycket på gården. Det är bra sammanhållning och vi hjälper alla varandra”.  Gården. Vare sig prefixet är ungdoms- eller inner- så är funktionen densamma. En mötesplats för kulturskapande och tillhörighet.

 

 Vernissage

Varmt välkomna till Historiska Museet den 4:e oktober för vernissage. Välkomna även till Bagarmossen den 11:e oktober för vernissage av lokal utställning med insamlade berättelser. Vi kommer då finnas i Kulturskolans lokaler där Miljonstories samlar in fler berättelser samtidigt som vi finns på plats för samtal och gott fika bakat av ovan nämnda cafégrupp (nu utökad till fem medlemmar).

 

Moa Lindunger-Andersson, ungdomsledare Bagishuset
Telefon: 08-508 17 310/076-8250031
E-post: moa.lindunger-andersson@stockholm.se
/Elisabeth

Missa inte Kulan på  facebook och twitter där lägger vi upp tips och kulturerbjudanden

/Elisabeth

Teater Barbara och Medelhavsmuseet i spännande samarbete

Fördjupad upplevelse av antiken och dramatiken

barbara 1

Fördjupad upplevelse av antiken och dramatiken
I Medelhavsmuseets spännande omgivningar framför Teater Barbara föreställningen Lilla Odysséen – ett av världens äldsta actionäventyr, så som det kan ha berättats runt lägereldarna för tretusen år sedan.  Vi erbjuder också elever och lärare att få en visning av museets unika utställningar, samt delta i en masktillverknings-workshop, inspirerad av Odysseus äventyr.

Tillsammans vill vi väcka intresse och nyfikenhet på antikens tidsålder, historia, myter och dramatik. Med besök på Medelhavsmuseet får man en direkt koppling till historien, se föremål från Odysseus tid och komma i kontakt med museets kunniga pedagoger.

barbara2

Historien om Odysseus irrfärder berättades muntligt i hundratals år innan den skrevs ner på 700-talet f. Kr. På sina 300 sidor rymmer den människornas alla samlade erfarenheter, ständigt aktuell med sina sagolika äventyr, sin insiktsfulla psykologi och starka dramatik. Att Odysséen fortfarande lever beror inte bara på dess actionspäckade handling, fylld av jättar och monster, utan också att den ger oss en djup upplevelse av var vi kommer ifrån.

Regissören Ulf Evrén har tagit fasta på hur Kung Odysseus mot sin vilja tvingas ut i kriget, hur han förvandlas till en iskall krigare och till sist tvingas tigga för att överleva på sin väg hem till sin familj. Pjäsen belyser; Vad händer när kriget har tagit allt, när en far kommer hem efter år av våld? Vem har han blivit? Går det att hitta ett sätt att leva?

Lilla Odysséen väcker tidlösa frågeställningar om gott och ont, om människans drifter och mörka sidor, om makt och hämnd och om kärlek, om hur sann medkänsla med egna och andras svaghet kan leda oss till sann styrka.

Målgrupp för Lilla Odyssén är åk. 4-6. På Kulan kan du läsa mer om föreställningen och boka

Missa inte Kulan på  facebook  och twitter där lägger vi upp tips och kulturerbjudanden

/Elisabeth

 

Behöver barnen paraplyer även på teatern?

tuvastina

I dag repeterar vi i regn och full storm inne på Strindbergs Intima Teater. Johanna Holmström sköter molnen från teknikbåset och dansar med en liten plastpåse på scenen och håller paraplyer över de små besökarna. Hon är både tekniker och Teater-fe. Tuvalisa Rangström spelar Tussen som har tappat sin vante och som leder barnen genom regn och rusk på teaterns alla snåriga stigar. Och så är vår teaterproducent Katharina den Stora med och visar vägen. Vi vill ju inte att någon ska gå vilse! Särskilt inte när det är oväder!

Nu när vi repeterar så märker vi att “Det lilla Ovädret” är som en sagobok som man får gå in i. Vi har bestämt att publiken ska vara liten både i ålder och storlek ,bara 20 stycken per föreställning, och idag funderar vi över om alla ska få varsit paraply när vi går in i Tussen och Teater-fens magiska värld. Eller varsit gosedjur? Det kan vara bra att hålla någon i handen när det stormar.

Varje scen är som en boksida. En bild som ackompanjeras av några korta textrader. Kanske är det poesiteater? Kanske blåser alla ord bort och kvar blir bara nonsens och kaos? Kanske är det då Tussen hittar sin vante?

Med projektioner och nyskriven musik och nyuppsydda kostymer undersöker vi nu vidare. På väg mot premiären 10 november. Just nu är föreställningen 40 minuter och 75 meter. Och det är riktigt dåligt väder!

Hur skall vi få in kultur ovanpå allt annat?

Pipilotti-Rist

På Kärrtorps gymnasium var det nazistklottret som drev på kulturarbetet. På höstens ombudsträff för gymnasiet berättar  Lisa Eklöv, kulturombud och lärare i filosofi och naturkunskap om hur kulturen användas som för få igång ett samtal om nazism och rasism. Lisa delar med sig av konkreta tips och erfarenheter från sitt arbete med kultur kulturarbetet under kvällen.

Vi inleder träffen med en visning av utställningen I´m Still Here. Därefter serveras lätt förtäring och ett glas vin. Under tiden vi äter informerar Elisabeth Söder om viktiga kulturhändelser under läsåret 2014-2015 med betoning på skolornas deltagande i kulturfestivalen för barn och unga, möjlig-heten att trycka upp böcker gratis samt andra höjdpunkter och erbjudanden.

Kvällen avslutas med att Lisa pratar om KULTUR på gymnasiet– vad, hur, varför?

Målgrupp: kulturombud på gymnasiet och intresserade pedagoger
Datum: 7 oktober kl. 17.00-20.00
Kostnad: Kostnadsfritt, finansieras av Kulan. Vid uteblivet deltagande debiteras skolan 330 kr.
Plats: Magasin 3 Stockholm Konsthall, www.magasin3.com
Information: elisabeth.soder@stockholm.se
Anmälan