Visar alla blogginlägg från: november 2014

Vilka får dig att en mörk februariekväll bege dig till Stockholms stadsmuseum?

Suecia_1-055_;_Stockholms_Stadsmuseum_1691

Torsdagen den 12 februari är KUL1415 i  museet. Vi anordnar oväntade, fantastiska happenings, workshops och seminarier för lärare och skolbibliotekarier. Men vi behöver er hjälp, vilka skall vi bjuda in för att fördjupa elevernas texter om Mitt Stockholm? Kanske också utvidga texten ocharbeta med dans, utställning, musik, drama, debatt, berättande, arkitektur, film, bild. Kvällen skall vara en trestegsraket inför finalen för KUL1415 skola i Kungsträdgården den 20 och 21 maj. De frö som väcks kan vi förhoppningsvis också vattna med hjälp av Lyskraft och ge elevernas gestaltande extra guldkant både under arbetet i att gestalta fram till finaldagerna då vi ser till att eleverna och deras produktioner blir professionellt omhändertaget och presenterat.

Vi ställde frågan på Kulan facebook och fick några förslag men vi behöver många fler. Många kulturuttryck saknas helt och vissa kulturuttryck har bara ett förslag. Tänk öppet och utan hänsyn till ekonomi och praktikaliteter. Utmana oss att göra denna kväll till en fantastisk inspirerande happening. Vi ser framemot era önskemål. Det här har kommit in än så länge:

Musik

Rostam Mirlashari, sångare från Iran i gruppen Golbang, André Monde de Lang, sångare från Kapstaden. ”Zifa” Mikael Eriksson, svensk artist född i Kongo som håller suveräna workshops i ”afrikansk” rytmik med kropp och röst som redskap.
Ett absolut måste att anlita och som binder ihop en massa viktiga och fina moment i det ni efterlyser är Somos projektet med Lisa Janbell !!!
Bröderna Lindgren, Jag har inte arbetat med dem men lyssnat mycket och sjungit/ spelat deras låtar med elever år 1-3. Barnen har verkligen gillat det och jag ser en möjlighet i att arbeta med barnangelägna texter till bra musik.
Maria Wells har gjort otroliga musikaler med elever på stora Essingen. Henne skulle jag vilja se med mina elever.
Jag skulle även vilja se Chleo från Femtastic på plats då hon har en vass penna, verkar tro på sig själv och vågar ta plats, något som jag upplever att flera av de ungdomar jag jobbar med bör göra.
Petter

Dans

Lisa Janbell är en bra danslärare, har varit en del på Kuba.
koreografen Cristina Caprioli  https://www.facebook.com/ccapsthlm
Damon Frost är en av de bästa danslärare jag har haft. Få kan inspirera till streetdance och skapa positiv energi som han!!!
Finns många danskonstnärer som arbetar fantastiskt bra  i skolan; Mikael Strid, Lotta Gahrton,   Ingrid Olterman, Jelnek Dance Company  och många fler som finns på Kulan. Camilla Reppen, något helt nytt och eget.
Minna Krok
Viveca från Kulturskolan Marieberg..jobbade med oss för flera år sedan med teater om Kungsholmen. Hon är oslagbar.

Teater, drama

Jag skulle gärna se någon från Teater De vill inspirera till att jobba med teater i klassrummet. Hur kan ett arbete från manus till uppsättning se ut? Kanske en workshop där vi provar på ett tillvägagångssätt som skulle kunna användas i klassrummet
Suzanne Osten
Teater Tre

Museum

Jag skulle vilja höra berättelser om huset och platsen och allt vad sim nyligen grävts fram i historiska lager under Slussen. Hur levde man på den platsen på 1600-talet? Då Wasaskeppet förliste? Hur såg en vanlig dag ut?
Jag skulle vilja höra någon berätta om huset och allt spännande som skett där och vad rummen använts till. Kanske i kombination med någon dramatisering av något spektakulärt som utspelat sig där?
Stockholmsguiden Christopher O’Reagan

Foto

Jeppe Wikström

Författare, boksamtal

En annan inspiratörer skulle vara Jonas Hassan Khemiri som verkar skriva inom alla genrer – vad har han för tips för att inspirera unga att läsa och skriva?
Katarina Lycken Rüter  gy. lärare i svenska

Berättande , språk

Dilsa Demirbag-Sten som startade Berättarministeriet.
Vill höra Özz Nûjen prata språk, språk-identitet o.likn. Han är så fantastiskt rolig och träffsäker.
Varför inte Zlatan om språk, status, skola, lärande och att se människan?
David Batra om språk och kommunikation; han säger en del träffsäkra saker. DN refererade till hans sommarprat där han påpekade att ett skämt som han säger och som inte är ”roligt” nog för hans publik skulle leda till att en partiledare blev avsatt. Han skulle nog kunna få till det….
Allihop från Fabula storytelling!
Vox Pacis, involverar och engagerar ungdomar i Stockholms förorter, konstnärlig ledare Gunilla Nordlund, ”En hiphopkabaré i orten”

Poesi

Revolution Poetry
Kobras avsnitt, hur når man ut med poesi?
Någon kvinnlig ung poet

Lasergraffiti

Låt unga göra om fasaden till Stadsmuseet. Interaktivt, roligt och engagerande. Dokumentera allt och låt graffiti konstnärerna berätta om sina tankar runt det som de gjort. När projektorerna stängs av är allt borta på fasaden men kan istället samlas i en bok.

Estetiskt lärande

Ulla Wiklund skulle absolut få mig att sätta på mig skorna och gå ut i mörkret. Ulla är fantastisk när hon berättar om hur allt hänger samman, fantasi och lekfullhet i estetiska processer. Det skapar kloka barn och vuxna

 

 

 

Missa inte:

Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden.
På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande.
KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temat, envishet och mod, långt borta och nära och gränser

Elisabeth Söder

 

Tips om bokproduktion och webbpublicering

lillholm

Varför trycka böcker ?

Elever som får uppleva att de har något att berätta blir också intresserade av att ta del av andras berättelser. Därför är bokproduktion ett viktigt inslag för Lillholmsskolan när de arbetar med språk och läsning. Texter som presenteras i ett professionell sammanhang uppmärksammans och läses på ett helt annat sätt än texter på skrynkiga A4-sidor.

När böckerna är tryckta tar nästa arbete vid, att se till att böckerna  når utanför klassrummet. Mycket tid läggs på att samarbeta med externa aktörer för att berättelserna skall nå utanför skolan.

Lillholmsskolan har en internationell miljö med många pojkar som varit i Sverige en kort tid. I förordet till en av de böcker de producerat under åren, Pojkboken skriver specialläraren Tuva-Stina Lindén ” Det pojkarna hade gemensamt var att de inte gillade att skriva. Några tyckte att det var svårt eftersom deras ordförråd inte var så stort och de hade vant sig vid att skriva så lite som möjligt för då blev det så lite som möjligt som kunde bli fel” .

På ett KUL1415 seminarium för lärare berättade Tuva Stina om skolans bokproduktion från den första tiden  när  de skrev med penna tills dagens möjligheter med IT-teknik.

cane3

Utgångspunkt i skrivandet

En röd tråd genom alla år av bokproduktion har varit att de uppmuntrar eleverna att skriva personligt. Det paradoxala är att det mest personliga också är det mest allmängiltiga som  berör många. Tuva-Stina exemplifierade med Märta Tikkanens bok, Århundradets kärlekssaga .

Några  lärare berättade att de bad elever  att tänka över formuleringar i texter som var allt för personliga och som de upplevde som utelämnade. På Lillholmskolan har de ett annat förhållningssätt, de menar på att det är först när erfarenheter göms undan som det blir skamligt. Tuva-Stina berättade att de i Pojkboken valt att ha känslor som tema, ”att skriva om känslor är ett sätt att börja fundera över sitt eget agerande, orden hjälper en att förstå. Man tvingas ta sig själv på allvar och blir både klokare och modigare” .

Den enda text som Tuva-Stina har funderat på att låta bli att publicera är denna text på temat arg som en pojke skrev i sexan: ” En gång kom pappa hem till oss och hotade min mamma. Men då kom min brors pappa och stoppade honom. När min mamma ringde polisen sprang han iväg. Några veckor senare drömde jag att jag släppte min hund så att han sprang sin väg”. Tuva-Stina frågade pojken om han kunde skriva om en annan känsla för att undvika det känsliga innehållet men även i andra känslor kom samma text. Efter samtal med kollegor, pojken och pojkens mamma som alla ville att texten skulle publieras kom den med i Pojkboken.

Skrivprocess

Skrivandet varvas med att eleverna läser upp olika utkast för varandra. Applåder är bannlysta, i stället uppmuntras frågor och kommentarer och effekten blir att uppläsaren får nya infallsvinklar och insikter. Ett exempel på en insiktfull text från en elev i årskurs sex: ”Jag har varit arg sedan jag föddes… Jag vill att min arghet ska vara kvar. Jag känner att jag blir feg om min arghet försvinner. Men det som inte är bra med min arghet är att jag blir galen. Min galenskap och min kraft sitter ihop. Jag borde skilja på min galenskap och min kraft. Så att jag glömmer att slå och kan börja jobba.”

 

lillholm böcker

På Lillholmsskolans webbplats kan vi bläddra i några av alla de böcker de publicerat. På bilden syns en av Lillholmsskolans böcker, Fem flickor minns. Omslag från alla titlar finns här.

Utmaningen Ett halvt ark papper

Två flickor Samira och Raha med somaliska som första språk har skrivit texter om utmaningen med att ta sig an novellen Ett halvt ark papper webbplatsen, De finns också med i filmen från Final Strindbergsåret på Kulturhuset. Samira är född i Sverige och Raha kom till Sverige för två år sedan. Här berättar Samira om utmaningen med Ett halvt ark papper. Lillholmsskolan bytte ut Strindbergs telefonlista mot elevernas livslinjer .

livslinje

Sten Canevall, en fena på att hitta externa samarbetspartners

På bilden håller Sten i en tavla från projektet, Kliv i konsten med Nationalmuseet. Sten Canewall är förstelärare och lärare i bild på Lillholmsskolan . På Bildakademi delar Sten frikostigt med sig av tips för att arbeta med bild och olika It- verktyg. Där finns också några av  Lillholmsskolans böcker. Många av böckerna går att bläddra i.

cane2

I senaste Lära finns en artikel med Sten Canewall.  Sten har under många år arbetat med ämnesöverskridande projekt tillsammans med lärare i svenska, historia och samhällskunskap. En liten teaser hittar du på Pedagog Stockholm

Samarbete med kulturinstitutioner

cane4

 

En av de mest omtalade böckerna kom till genom ett samarbete med Nationalmuseet,  Kliv in i konsten. Sten Canevall har bloggat om projektet. Lokaltidningen Södra sidan skrev en förhandsrapport från samarbetet med Livrustkammaren. Eleverna valde varsin tavla från Nationalmuseet och med hjälp av kläder från Livrustkammaren har de gått in i tavlan med hjälp av Photoshop.  Uppgiften är att  bli en del av målningen och leva sig in i tiden så att de kan skriva en inre monolog till bilden  utifrån det århundrade de valt.

Tips på webbpubliceringsverktyg

  • Sten arbetar med webbpubliceringsverktyget WEEBLY: som är gratis. Behöver men använda ljud och video kostar det cirka 200 kronor per år. Då har läraren möjlighet att göra tio olika sajter. Eleverna kommer garanterat tycka att det är kul att lägga upp bläddbara böcker på webbplatsen. Ett exempel på detta är Kliv in i konsten finns tillgänglig på webben. Extra finess att det går att fokusera på detaljer genom zoomverktyget
  • Publiceringsverktyget ISSUU  är gratis om man accepterar reklam. Man laddar upp en PDF-fil, den blir dels synlig direkt på ISSUU´s sajt, vill man så kopierar man enkelt kod och klistrar in på sin egen sajt.
  • Print-on-demand-siten PEECHO: ladda upp en PDF-fil, ställ in vad man tycker att priset ska vara, förutom det som PEECHO tar förstås. Då får man en adress som man sedan kan lägga in som en trycklänk på sin egen sajt, där besökarna själva beställer och betalar vad de vill ha. Betalar man med kort och anger leveransadress kommer boken hem i brevlådan, i mycket bra kvalitet enligt min erfarenhet. Detta är möjligt genom att jag i förväg laddat upp en PDF-fil till PEECHO.

 Handbok i bild och bokproduktion

Sten Canewall har skrivit en bok tillsammans med Hans Norkvist, Fantasifabriken – Berätta med ord, bild och ljud, om språk, bilder och mediala verktyg i skolan, nu till extremt reapris, 150 kronor. Undertecknad rekommenderar boken varmt.

 

Sten Canevall, bildlärare och förstelärare på Lillholmsskolan
Tel: 076-1224793

Tuva-Stina Lindén, lärare i svenska och speciallärare emeritus på Lillholmsskolan.

 

KUL1415 och bokproduktion

Eftersom KUL1415 skola erbjuder alla klasser att tycka en bok utan kostnad anordnades detta inspirationsseminarium om hur vi kan arbeta bokproduktion. Blir du intresserad av att använda bild och text som ett språkutvecklande arbetsssätt har vi på Kulan tidigare publicerat  inlägg på temat: Bild som redskap i skrivande och berättande

Missa inte:

Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden.

På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande.

KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temana Envishet och mod, Långt borta och nära samt Gränser.

 

 

Elisabeth Söder

 

 

 

 

 

 

Läsadagen, årets händelse på Thorildsplans gymnasium!

forfattarna

Skolbibliotek, så mycket mer än bokutlån och MIK

Redan 2013 började jag fundera fram ett läsprojekt som jag i våras presenterade för lärare i svenska. En av de roligaste arbetsuppgifterna i ett skolbibliotek är att arbeta fram olika projekt för att få fram en verksamhet som innehåller mer än bara utlån och tillbakalämning av böcker, informationssökning och elevprojekt. Som verksamhetsansvarig bibliotekarie har jag nu turen och möjligheten att tillsammans med skolans ledning och kollegor att just kunna göra denna typ av projekt som Läsdagen, Bibliotekets Nobelfest, bokcirkeln Bokmalarna och andra småprojekt. Det är allt detta tillsammans som gör ett skolbibliotek så mycket mer levande.

Introduktion för språk- och läsprojekt

En viktig poäng med språk- och läsprojektet var att alla elever som började årskurs 1 hösten 2014 skulle få delta, sammanlagt 14 klasser. Ingen elev skulle utelämnas och det var viktigt att projektet skulle bli en uppstart och en början för att diskutera läsning och skrivande inför alla de tre år som eleverna kommer att gå på skolan. Jag och lärarna hade en massa idéer men alla gick såklart inte att genomföra eftersom det bara finns ett visst antal timmar under en skoldag. Vad vi tillsammans under våren bestämde var att det skulle vara en heldag och att den skulle vara schemabrytande så att ingenting skulle kunna störa och ta bort fokus från just läsning och skapande av text. Självklart var en av idéerna att boka en massa författare som skulle komma och hålla workshop för eleverna och att vi skulle ha en föreläsare i Stora Aulan. Det är viktigt att eleverna både får lyssna, prata om skrivande och möta författare som är verksamma så att de inte ser skrivandet som en företeelse för andra och någonting ouppnåeligt för dem själva.

Efter sommaren och semestern när jag åter var på jobbet började jag att tillsammans med ämnesansvarige Tova Rasmussen och läraren i svenska Katja Mölsä detaljplanera Läsdagen. Jag bjöd in och bokade fem olika författare genom Författarcentrum . Alla författarna detog i Läsning pågår Stockholm för gymnasiet och kunde bokas till ett klassrumsbesök  för 800 kronor istället för 3000 kr.

Program för 14 klasser under Läsadagen

Vi visade Tv-pjäsen  Jag ringer mina bröder av Jonas Hassan Khemiri. Pjäsen bygger på Khemiris bok Jag ringer mina bröder och har sin utgångspunkt från ett öppet brev till justitieministern, Bästa  Beatrice Ask.

gunnar ardeliusåsa strollo

 

maja

af-Kleen_hog-440x314

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fyra av författarna Gunnar ArdeliusÅsa Anderberg Strollo  , Maja-Maria Henriksson och Björn af Kleen höll workshop i klassrum vid två olika tillfällen under dagen.

Stephan Mendel-Enk höll två storförläsningar i Stora aulan för våra elever. Vi bjöd även in Samuel Branting som pratade om research och användandet av webbplatsen Stockholmskällan och min kollega i skolbiblioteket  Einar Spetz hade en Wikipediastuga. Programmet började 8.30 på förmiddagen och slutade inte förrän vid 15.30 på eftermiddagen. Det blev således ett fullspäckat program för våra alla 14 klasser med både författarbesök, andra inbjudna föreläsare, skapande uppgifter med lärarna och efterarbete av pjäsen för våra elever.

mendel_enk

Respons från lärare, elever och föräldrar

Mycket positiv respons har vi fått både från lärare, författarna och utomstående efter Läsdagen. Jag fick höra av en förälder att när sonen kommit hem hade sagt att han haft en jätterolig och intressant dag i skolan, att han fått lyssna på en författare som var otroligt bra och sett en pjäs som varit väldigt givande. Vilket gjorde föräldern positiv överraskad eftersom sonen inte var en bokslukare.

Förhoppningsvis har vi genom denna gemensamma dag sått ett litet frö hos de eleverna som inte är så intresserade av att läsa och skriva och gett den läsvana energi till att läsa fler böcker och att skapa fler egna texter.

Novelltävlingar för eleverna

  • Thorildsplans egen novelltävling, Som en fortsättning på läsdagen har vi börjat planera för att utlysa en egen novelltävling på skolan, vilket förhoppningsvis leder till att de även vågar anmäla sig till Lilla Augustpriset nästa höst.
  • Mitt Stockholm, KUL1415 skola. Jag hoppas även att flera klasser kommer skriva en bok där texten ska bygga på att eleverna berättar om Mitt Stockholm. KUL1415 erbjuder alla skolklasser i Stockholm att rycka en bok kostnadsfritt för skolan. Mitt Stockholm kan också ta fasta på något av följande underteman:
    Envishet och mod, kan handla om; människor från Stockholms historia, litteratur eller människor i ens omgivning.
    Långt borta och nära, kan handla om: kärlek, närhet, ömhet, längtan, vänskap, avståndstagande, saknad, fiendskap och försoning.
    Gränser, kan handla om kulturella, psykologiska, historiska, rumsliga och sociala barriärer; men också om brobyggande, gränsöverskridanden
  • Min Stockholmsskildring, Samfundet S:t Erik , Staden Stockholm – city och förort. Historia och nutid. Kända och okända händelser, platser, miljöer och människor! Vilka platser eller byggnader intresserar dig? Vilka undviker du? Vad har hänt eller kommer kanske att hända? Hur vill du att framtidens Stockholm ska se ut? Skriv en uppsats om Stockholm utifrån ett personligt eller objektivt perspektiv. Allt från stadsbyggnad (byggnader, miljöer, planläggning, infrastruktur osv) till stadens politiska, sociala och kulturella liv idag och i äldre tider vill vi ta del av! Uppsatsernas ämne och innehåll kan variera men skall utgå från platsen, staden Stockholm, igår, idag eller imorgon. Uppsatsen skall hålla sig inom ramen 10 000-20 000 tecken inklusive blanksteg. En väl meriterad jury bedömer uppsatserna utifrån tematisk Stockholmsanknytning, faktabakgrund och saklighet, originalitet, tillgänglighet och språkbehandling. Tre uppsatser belönas. 1:a pris om 5000 kr samt två stycken 2:a pris om 2500 kr vardera.

Läs mer om Thorildsplans bibliotek

Läs mer om Thorildsplans bibliotek på vår FB sida. På Pedagog Stockholm finns också artikeln , Skolbiblioteket som en kulturell oas. Elever från Thorildsplan berättar om bibliotekets betydelse.
Tehres Lindskog , gymnasiebibliotekarie på Thorildsplan

 

Missa inte:

Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden.

På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande.

KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temat, envishet och mod, långt borta och nära och gränser

Elisabeth Söder

 

 

 

 

Författarskola med Magnus Ljunggren, del 2

magnus 6

Hur får vi vi en flyt i berättelsen?

Vilken turordningen av händelserna skall det vara i  beskrivningen? Viktigt och oviktigt?  Vad kommer först och sist?  Magnus slår ett slag för linbandemodellen , berättaren sitter i en korg i linbanan. Ibland  är berättaren i slutet av resan och vet allt och i bland i början.

Få igång flödet utan att fastna i felen, I en intervju för Skolverket berättar Magnus att ”när han besöker skolor som anordnar författarbesök vill han främst förmedla hur kul och inspirerande det kan vara att skriva. Men många elever som han möter ute på skolorna tycker att det är trist att skriva. Som dyslektiker vet han själv hur mödosamt det kunde vara att komma igång med skrivuppgifter och att slutföra berättelser. Han känner igen många med liknande problem ute på skolorna.

– Om en elev har skrivit något som hon är nöjd med, då känns det drygt att behöva skriva om, förbättra och utveckla. Jag vet, för jag får själv skriva om manus ibland upp till 50 gånger. Jag tror att det är viktigare att man får igång flödet och fantasin innan man påpekar fel och fastnar i detaljer. Skolan har nog tyvärr tappat en del skrivartalanger på det sättet. Ofta tittar man på korrekthet och utgår ifrån de uppsatta kunskapskraven, när man skulle vinna mer på att uppmuntra roliga, kreativa och okonventionella uppslag som främjar skrivandet i stort.”

Magnus besöker gärna skolor och pratar både om läsning och håller skrivarworskhops. Under flera år har Magnus deltagit i läsprojektet Läsning pågår, Stockholms stad erbjuder subventionerade författarbesök.

Berättelsens struktur

Skall författaren bestämma slutet först? För många elever kan det vara ett sätt att inte tappa den röda tråden. För att behålla läsaren, se till att det finns hinder på vägen. Veronica Grönte visar en  modell för detta på sidan Makete.  Veronica har också en sida där hon berättar om ett klassiskt dramaturgiskt upplägg, ta del av en föreläsning om dramaturgi på Multimediabyrån och underbart roliga filmer på You Tube som alla följer det klassiska upplägget, se ec. LottoÅke ( reklamfilm av Troell) eller en skräckfilm på några minuter; The black hole , tydligt uppbyggd efter dramaturgin. Denna film är en tragedi. Mittpunkten – HK är lyckligt ovetande om det tragiska slutet. Lifted Pixar , om en liten grön varelse som håller på att köra upp. Ska ta körkort på rymdskepp Jättefin. Här kan också vändpunkterna tydligt ses. Veronika delar frikostigt med sig av konkreta uppgifter för små och stora skrivuppgifter på Maketesidan

 

Berättarövningar för att komma igång

Övning 1, Helklass/ grupp En-ordsberättelse , skicka runt flera varv. Sedan fullfölja berättelsen. Berättelser som finns i rummet. Samma upplägg kan vi använda för att skriva sagor, skriva brev. Övningen hjälper till att ger riktning.

Övning 2, Först sitta var och en, därefter två och två för att avslutas i helklass. Vi fick tidningar och en sax var och en. Uppgiften var att klippa ut en okänd person i tidningen och fylla i: namn, ålder, familj, intressen, tycker illa om, tycker om, längtar efter, orolig för, pinsamt minne, den lyckligaste stunden i livet, hemlighet. Därefter sitta två och två och besvara frågorna: Nu är det ett möte, var någonstans är det möjligt att de träffats? När var och hur? Varför blir de osams?

Övning 3, Först sitta var och en, därefter två och två för att avslutas i helklass . Dagboksanteckning från mötet, hur skriver den här personen dagbok?

Övning 4,  Sexordsberättelse, Ernest Hemingway skrev en gång en berättelse som han tyckte var det bästa han någonsin åstadkom. ”For sale: baby shoes, never worn.”

Övning 5, Berättelsemaskin, görs i helklass på whiteboard eller liknande. Alla i klassen ger förslag på varför, händelse, sen, verkan. 10 gånger 5 spalter blir 500 berättelser. Bestämmer man att det skall vara en kyss så kan man hitta på 10 olika orsaker och 10 effekter. 10 saker man är irriterad på. Samma upplägg. Mycket går att göra en berättelse 

varför händelse händer   sen effekt/verkan
kär kyss örfil emigrerar
spelar   fotboll krossar   fot böter pank
hoppa fallskärm bryter   benet förlorar   jobbet måste   flytta
Och   så vidare      
       

 

Karaktärer i berättelsen

Skall man bestämma sig för berättelsens karaktärer är det många frågor att besvara innan man sätter igång. Yrken, familj, intressen spinner ihop personen. Principen är att man skall ta små steg. Sedan ordna ett möte. Var kan de ha träffats?  Var är det här? Hur har det gått till , det måste hända något.

Magnus menar att Jag är det viktigaste instrumentet för en författare. Låt eleverna fundera över vilka böcker de gillar? Inspirera dem att läsa om och om. Knycka och göra det de gillar i andras texter till sitt eget.

 

 Hur skriva repliker?

  • Låt personerna prata på, redigera sen.
  • Använd sa och frågade vid anföringdvs  Undvik att skriva sa hon med eftertryck, eller argt eller sarkastiskt. Texten ska i sig uttrycka det här. Gestalta det. Inte heller skrek hon, väste hon, deklamerade hon…
    — Jag hatar dig, sa hon.
    — Jag hatar dig jag med, svarade han.
    — Vet ni vem som hatar mig? frågade lillbrorsan.
  • Undvik utropstecken – det ska bara vara där när det är nödvändigt.
  • Aldrig fråga svar:
    — Vem är du?
    — Bosse.
    — Vad gör du här.
    — Spelar bowling
    — Får du vara ute så här sent?
    — Ja.
    — Var är din pappa då?
    — Hemma…

Utan:
— Du får inte vara här så här sent

— Jag är bättre än dig i alla fall.

— Din pappa borde hålla ordning på dig.

— Du ska inte bry dig om min pappa.

— Vad heter du?

— Jag har gjort trehundra poäng en gång, det har inte du.

— Du svarar inte på min fråga.

— Inte du heller.

 

  • Undvik På tal om det-vändningar.

— Jag har världens största samling av modellbussar, sa hon.

— Ja, apropå bussar ja, sa han. Vet du att jag ska resa hem till mamma i helgen?

 

  • Undvik små ord, och hälsningsfraser.

— Hej det är jag. Hur mår du

— Jag mår bra… och du då?

 

  • Utveckling – inte omtagningar:

Har de som pratar nått klimax så ska man inte börja om igen.

— Vill du vara snäll och flytta på dig. Jag ser inte.

— Nej.

— Varför inte då.

— Jag har betalat dyrt för den här biljetten

— Du är väldigt självisk. Jag har betalat lika mycket, och ser inget för din hatt.

— Tror du jag bryr mig?

— Ska vi gå ut och göra upp om det?

— Gärna, om du törs.

— Jag kan slåss här inne om du vill?

— Nu?

— Självklart. Du får slå först…

 

  • Påstå istället för att fråga.

— Det här är visst vägen till Paris.

— De säger det.

— Då är det lämpligt att fortsätta på den då.

— Om det är dit du vill.

 

  • Vad vet de som pratar med varandra om?

´Äkta makar behöver inte tala om för varandra var deras dotter går i skolan

Två poliser behöver inte förklara för varandra vad fängelse är.

Bosse Parnevik berättar inte för Larry Normans fru att det är Larry Norman som ringer

 

  • Ett gräls struktur:

Generellt till personligt
Om saker, sedan handlingar och sist om egenskaper.

— Den här strumpan ligger alltid här.

— Släng den i smutsen då.

— Du är så lat.

— Du är latare

— Du är precis som din mamma

— Du är en egoist som inte tänker på andra.

 

Första delen i Magnus författarskolan handlade om:

En checklista för redigering, hur vi arbetar med det enklaste, textens yta. Här finns författarskola 1
Magnus Ljunggmarks webbplats
De workshop som Magnus hållit i att skriva för lärare har skett inom ramen för  KUL1415

de2c279bf3eb244c206bd78d24cca6e6

 

 

Missa inte:

Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden.

På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande.

KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temat, envishet och mod, långt borta och nära och gränser

Elisabeth Söder

 

Kulturombud mer än ett uppdrag

lars kulturombud

Lyckad kombination att vara skolbibliotekarie och ansvarig för skolans elevråd

Vid två tillfällen denna höst, år 2014 har jag fått möjligheten att berätta om mitt uppdrag som kulturombud för andra med samma eller liknande uppgift. Erfarenheten visar att förutsättningarna och tillgång till tid skiljer sig markant mellan skolorna och att kulturuppdraget allt som oftast ligger utöver ordinarie arbetsuppgifter. För egen del kombinerar jag mitt kulturombudsuppdrag med arbetet i skolbiblioteket och som ansvarig för skolans elevråd. En lyckad kombination helt klart och arbetet med elevrådet gör att jag kan få in kulturfrågan på dagordningen både vad det gäller planering liksom utvärderingen.

Höglandsskolan går elever från förskoleklass till åk 9, tvåparallelligt, och vi har en estetisk profil som innebär att eleverna har bild, musik och drama i halvklasser. Dramalektionerna kommer till uttryck att varje klass en gång per läsår sätter upp en föreställning som spelas upp för resten av skolan. Eleverna får scenvana och samtidigt erfarenhet att vara publik.

Omslag GymnasietOmslag GrundskolanOmslag huvudfolderOmslag fritiden

 

 

 

 

Riktlinjer i arbetet

Det blir lättare att utföra kulturombudsuppdraget om det finns ett uttalat mål. Jag utgår från riktlinjerna i Stockholms stads kulturplan Kultur i ögonhöjd. Det finns tre ledord; AV, MED och FÖR. Kan jag få med något av dessa ord när vi planerar aktiviteter så vet jag att jag är på rätt spår: Är det något för eleverna, t ex en föreställning eller är det en utställning med besök i verkstan där eleverna skapar något (av) eller kommer eleverna arbeta med något som de ska visa upp för andra? Det är frågor som bör få svar i planeringsstadiet. På Höglandsskolan vill vi också att eleverna när de slutar nian ska ha fått möjlighet att möta olika konstformer. Eleverna ska också få möjlighet att reflektera över det upplevda, sitt kunskapande och sin erfarenhet samt göra utvärderingar, både enskilt och i grupp. För lärarna är det också viktigt att aktiviteterna har stöd i Lgr 11.

Det gäller att inte drunkna

I början av mitt uppdrag som kulturombud handlade det mesta om att skicka vidare brev och utskick från olika kulturgrupper och institutioner men så jobbar jag inte alls idag. Istället gör jag mer aktiva val bland all inkommande post och telefonsamtal. Det gäller att vara lyhörd. Både för vad som erbjuds och för vilka behov som finns i klasserna. Det jag väljer sätter jag ihop som ett paket. Paketet består av information om föreställningen/utställningen samt en resplan som talar om hur lång tid alltihop tar från start från skolan tills det vi är hemma igen. Det kan låta enkelt men det är viktigt att skapa paketet som talar om tema eller handling samt hur mycket tid som kommer att gå åt till aktiviteten. Då blir det mycket lättare för läraren att bestämma om klassen ska gå eller inte. Min erfarenhet visar att det allt som oftast handlar om tid; Hinner vi tillbaka så att vi kan ha lektioner efter lunch? Hur långt bort är det? Behöver eleverna ha med sig egen lunch? Det gäller här att vara lyhörd och veta vad som är på gång i klasserna och det vet jag eftersom vi integrerar bibliotekets verksamhet i undervisningen och eftersom eleverna ofta kommer till skolbiblioteket och arbetar.

Förutom lyhördheten och att stå för en viss del av organiseringen är det bra att bereda sig för att ta i själv. Att vara den extra personal som följer med på aktiviteten gör det lättare för klasslärarna att komma till ett snabbt beslut. Jag brukar också se till att utflyktsblanketter och riskbedömningen blir gjord, om jag inte gör det själv ser jag till att påminna om att det måste göras.

En annan sida av all inkommande post är att det ofta föds nya idéer eller sätt att kombinera upplevelser och verkstäder med varandra. Just nu arbetar vi på ett projekt som består av författarträffar och dansverkstäder på temat berättande. Jag har redan varit i kontakt med DIS, Danskonsulenterna i Stockholms län. Att rådfråga någon av våra film-, dans- teater-eller musikkonsulenter gör att blir än mer genomförbart.

Jag har med åren även lärt mig att fråga om det går bra att ändra tid och speldatum. Om man vill komma med två klasser brukar det på de mindre teatrarna vara tillräckligt med publikplatser. Funkar det så får man ett ok annars är det bara till att hitta ett annat tillfälle. Det är alltid värt att fråga!

Bland det roligaste jag vet är när kulturen kommer till skolan. Att se lektionssalar förvandlas till ett scenrum där någonting magsikt utspelar sig stannar kvar i väggarna och eleverna kommer ofta ihåg denna förvandling. Men att ta emot besök innebär ofta mer arbete, både före, efter och under. Glöm inte bort att du som värd ibland behöver hjälpa till att bära tunga grejer, bjuda på kaffe eller lunch. Förarbetet kan också ta sin tid om man måste mörklägga lokalen och att se till att det finns rätt förutsättning för elkontakter och liknande.

lisa2

Tid för reflektion och utvärdering

Att låta eleverna fundera, enskilt och/eller tillsammans, över upplevelsen är viktigt ur två perspektiv. Det handlar om att ge eleverna utrymme att pröva sina tankar och funderingar med varandra och att man som kulturombud och projektplanerare vet vad eleverna tycker om aktiviteten, vad som funkat bra och vad som funkat mindre bra inför planering av kommande aktiviteter.

Det finns förstås många ingångar till hur man pratar om det upplevda. På väg hem från föreställningen brukar jag ofta sätta igång de spontana smågrupper som blir när man åker tunnelbana med frågan ”vad var det du fastnade för i föreställningen”. Ställ inga frågor om bra eller dåligt eller frågor som leder till allmänt tyckande utan eleverna måste kunna motivera sina svar. Väl hemma genomför vi enkäter som besvaras både enskilt eller i grupper. Jag har med framgång genomfört gruppenkäter i s.k. kafésittning. Eleverna paras ihop i grupper om fyra till sex personer. Varje bord har sin speciella fråga och när eleverna svarat på en fråga går de vidare till nästa. Jag måste erkänna att en del av framgången helt enkelt ligger i att ordna med något att äta och dricka. Vi ett par tillfällen har jag även hållit i ett filosofiskt samtal för att låta eleverna fördjupa sig i bara en fråga med utgångspunkt från det upplevda.  Det handlar om att gemensamt undersöka en fråga och se vad man kommer fram till. Alla behöver inte vara överrens men alla ska få möjlighet att säga sitt. Samtalet genomförs i flera steg där gruppmedlemmarna bland annat uppmuntras till ta tankepaus och att hjälpa varandra att prata och resonera med ord som har samma betydelse. Att reda ut vad begreppen står för och att de betyder samma sak för alla är en stor del av samtalet. I senaste numret av Lära #4/2014, sid 10, kan man läsa mer att samtala filosofiskt, Våga utmana elevernas tankar.

Nedan följer ett antal länkar till det jag tagit upp som är till hjälp i mitt uppdrag:

 

Lars Håkan Larsson
skolbibliotekarie och kulturombud på Höglandsskolan

Vill du läsa mer om hur Lars arbetar med kulturombudsuppdraget  kan du läsa blogginlägget Mitt liv som kulturombud . Där finns bland annat Lars PP-presentation och elevers utvärderingar av kulturevenemang/projekt.

 

Missa inte:

Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden.

På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande.

KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temat, envishet och mod, långt borta och nära och gränser

Elisabeth Söder

Utveckla variationen av undervisningsformer

vart-forakt-for-svaghet-foto-martin-brunn

Ingen demokratisk tillväxt utan fri kultur. Så skriver Nöjesguiden i en artikel. Journalisten Maina Arvas har sökt upp kulturombudet och läraren Lisa Eklöv. I Kärrtorps gymnasium har  nästan alla klasser i Kärrtorps gymnasium sett föreställningen Vårt förakt för svaghet, en pjäs om nazismens förakt för svaghet som också kan spåras i dagens samhälle.
Lisa menar att kulturupplevelser och skapande är kraftfulla verktyg för att resonera kring svåra frågor och påverka attityder i demokratiarbetet. Kultur är i det sammanhanget det ultimata läromedlet. Lisas och Kärrtorps gymnasiums  arbete med kultur och värdegrundsfrågor har också uppmärksammats i SVD, Teatern tacklar svåra frågor.

 

kärrtorp 1

Kulan har tidigare skrivit om Lisa och hennes arbete som kulturombud i inlägget Kulturombud kan inte ensamma dra hela lasset. Där finns bland annat Lisas presentation från en kulturombudsträff där hon berättar om hur hon arbetar med uppdraget som kulturombud. Vi var många som ville veta mer om hur Lisa arbetar med kulturuppdraget. Vi bad därför Lisa skriva en utförligare text som vi publicerar i det här blogginlägget. Lisa avslutar med att ge oss tips på hur hon tänker och agerar för att arbeta med kultur i skolans alla ämnen.

lisa

Uppdrag att didaktiskt utveckla variationen av undervisningsformer.

”Ty de diktare som är gripna av en känsla är de mest övertygande, ty de talar till samma tendenser i vår egen natur, och det är den karaktär vilken på det mest övertygande sättet speglar själens stormar och vrede som uppväcker motsvarande känslor hos oss.”

Så skriver Aristoteles i Om diktkonsten. Det är enkelt och komplext på samma gång, och kanske är det just detta som ofta gör kulturupplevelser fruktbara för lärandet?

Som kulturombud och förstelärare med uppdrag att didaktiskt utveckla variationen av undervisningsformer, har jag senaste året fokuserat på kulturupplevelser, framförallt scenkonst. Läroplanens övergripande kulturmål kombinerat med personligt intresse utgör stommen i ett undersökande av hur kulturupplevelser kan främja skolans hela uppdrag, det vill säga både kunskap och demokrati, där kultur ses som ett bland andra läromedel. I denna text beskrivs några erfarenheter och tankar kring hur kulturinslag på gymnasiet låter sig göras.

I rollen som kulturombud har jag kartlagt vilka kulturinslag som görs på skolan samt försökt få igång ett större intresse för kultur. Exempelvis har kollegor tillsammans tagit del av några föreställningar som vi sedan följt upp med workshops om hur man kan bearbeta scenkonst med elever. En utgångspunkt har varit att man inte kan leda någon dit man själv inte vill gå. Vi förutsätter att elever i alla sina olika ämnen ska gå på allt möjligt – men vill vi själva gå på sådant som i förstone kanske inte ens intresserar oss?

 

magasin 13

Kultur 

Kulturbegreppet är brett och delikat att avgränsa. Jag har främst fokuserat på scenkonstupplevelser där eleven kan ses som konsument. Eleven tar del av estetiska uttryck som framställs av professionella kulturutövare. Det handlar alltså inte om estetiska lärprocesser där eleven mer är producent av egna estetiska uttryck. Just scenkonst ser jag som en betydelsefull kontrast till elevens ordinära vardag: den konsumeras inte digitalt och inte individuellt utan alltid tillsammans som publik. Den är kroppslig och involverar olika sinnen. Den kan inte spolas fram och tillbaka utan är en autentisk situation av närvaro.  Denna skärmfria, kollektiva, omedelbara och sinnliga upplevelse försätter eleverna i en annan stämning än vanlig skola. Aktörerna, skolade i en annan tradition än vi lärare, erbjuder något utöver den ordinära skolsituationen, något som utmanar på gott och ont. Likaväl som vissa elever tycker det är underbart att komma utanför klassrummet och lära på annat sätt, tycker andra att det är flum, och därmed inte riktig skola.

 

- i läroplanen

I läroplanen för gymnasieskolanuttrycks följande:det är skolans ansvar att varje elev … kan söka sig till saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till kunskap, självinsikt och glädje; kan hämta stimulans ur kulturella upplevelser och utveckla känsla för estetiska värden; har kunskaper om och insikt i centrala delar av det svenska, nordiska och västerländska kulturarvet; har förmåga att kritiskt granska och bedöma det han eller hon ser, hör och läser för att kunna diskutera och ta ställning i olika livsfrågor och värderingsfrågor.

Kultur påbjuds alltså tydligt i läroplanen, liksom i FNs barnkonvention, men varför vi ska ägna oss åt kultur uttrycks egentligen inte. Även i specifika kurser, exempelvis Naturkunskap 2 finns estetiska upplevelser med som centralt innehåll, men inte heller här uttrycks varför. Kultur och estetik verkar ha ett naturaliserat egenvärde. Likväl råder osäkerhet kring att och hur det ska ingå. Resonemangen handlar oftast om förlusten när estetisk verksamhet som eget ämne tas bort, men sällan om de grundläggande villkoren för kulturen.  Utöver kulturens eventuella egenvärde, som skolan skall överföra i form av kulturarv och traditioner, finns mer instrumentella värden: kulturen utgör ett kitt i samhället, ger oss gemensam referensram, stödjer demokratin, skänker individuell och gemensam mening, är trevligt och  stämningsskapande vilket främjar hälsa o.s.v… Men  förutom dessa generella aspekter vill jag framhålla den pedagogiska vinsten med kultur – kulturupplevelsens didaktiska värde som läromedel.

- visar kunskapssyn

Kulturupplevelser ger ofta möjlighet att praktisera en holistisk och pluralistisk kunskapssyn. Fakta och värderingar integreras där sinnlig upplevelse och teoretiskt innehåll blandas. Som lärare utmanas jag i  min kreativitet och eleven får tillfälle till metakognitivt tänkande. Om jag på allvar vill förmedla en holistisk kunskapssyn kan jag inte dela upp lärandet i först lite riktiga skolfärdigheter och sedan lite trevlig  teater. Inom skolan strävar vi efter att elever ska känna sammanhang, såväl gällande kunskapsuppdraget som demokratiuppdraget. Tidsramar och styrdokument begränsar och vi måste hitta kreativa lösningar för att maximera effekten av undervisningen, om vi ska få elever att känna meningsfullhet som resultat av ett integrerat lärande.

 

-  som läromedel

Trots resonemanget nedan om kulturens givna koppling till värdegrundsarbete, är min utgångspunkt främst att kulturinslag ska ses som ett bland andra läromedel. När jag planerar en kurs och plockar fram material går jag först igenom scenkonstrepertoaren för aktuell period. Förhoppningsvis finns någon föreställning som kan knytas till centralt innehåll, och först därefter söker jag lämpliga filmer, artiklar och avsnitt i läroboken. Traditionellt gör vi ofta tvärtom:  först ”skola” och sen blir kulturen lite trevlig illustration av det man lärt. Jag ser hellre att vi utgår från en gemensam kulturupplevelse – sen gör vi skola av det. Precis som Aristoteles redan under antiken hade insett fastnar det som berörts av känslorna. När en klass fått en känslomässig ingång till ett avsnitt kan resten  av undervisningen förankras till den. Det behöver inte alls vara fel att som final på ett tema sammanfatta med en föreställning, men jag tycker mig ha märkt att jag får med mig fler elever från början när de lockades in i ämnet med en känslomässig upplevelse som inte är ”vanlig skola”.

Men till skillnad från ”vanliga” läromedel är för- och efterarbetet än mer avgörande om kulturupplevelsen ska leda till lärande. Många elever har en förutfattad mening om kultur och blockerar sig själva. Inte sällan är det en fråga om identitet, då man anses vara en viss typ om man gillar ”teater o sånt”. Den problematiken finns inte på samma sätt när det gäller andra former av läromedel.

som betygsunderlag

Att betrakta kulturinslag som läromedel innebär för mig också att de utgör stoff vid examinationen.  Att göra skola av exempelvis en teaterpjäs innebär att vi använder pjäsen på många olika sätt och ett teaterbesök degraderas inte av att ingå i en examination – tvärtom! Bedömning av en elevs upplevelse kan inte göras, men att en pjäs blir föremål för analys i ett prov, är inte konstigare än att filmer och artiklar används i provfrågor.

Man kan tycka vad man vill om betyg överhuvudtaget och mätandet som princip. Men inom det system jag nu verkar ser jag inget problem med detta element av instrumentell syn på kulturen.

Gymnasieelever är rationella och prioriterar, vilket ingen kan klandra dem för. Jag måste möta dem där de är och inte utgå från mina egna intressen. Vi kan inte gå på en livsviktig pjäs, men sedan handlar provet om den vanliga lärobokstexten. Jag visar på kulturens värde genom att jämställa en scenkonstupplevelse med andra läromedel, låta den utgöra ett självklart stoff för undervisningen. ”Kommer det på provet?” är nog en fråga de flesta lärare känner igen. Vi kan fnysa åt att elever inte lär för livet utan för provet, men jag ser snarare provet som ett medel att visa på vikt. Prov bör alltid handla om det läraren anser vara viktigt och vara ett medel att nå djupare lärdom. Eftersom det kommer på provet måste det vara viktigt och förtjänar att repeteras.

Men måste allt bedömas? Nej, men det blir konstigt om vi gör en massa olika saker i skolan, och kultur alltid är det som undantas från bedömning.

- som del av skolans kompensatoriska uppdrag

Som pedagog ska jag leda eleven till en större värld än den kunde ha erfarit på egen hand. Det är min uppgift att varsamt leda eleven till nya rum. Men det räcker inte att bara leda eleven någonstans, då kommer kanske bara de redan kulturvana att känna sig hemma och kunna uppleva. Att avhända mig mitt pedagogiska uppdrag leder lätt till snobbism. Jag bör inte utgå från att alla kan uppleva på egen hand (men heller förstås inte underskatta eleverna!) Det finns så mycket i mångas bagage som kan blockera en upplevelse. De som känner sig alienerade eller obekanta har också rätt till en upplevelse.

Vägen till upplevelsen kan gå via uppgifter där jag med en sokratisk ansats ställer frågor som tvingar eleven att bearbeta. Det kan tyckas typiskt läraraktigt att elever alltid ska komma utrustade med en mängd frågor så fort de ska uppleva något, men det är just uppgifterna och frågorna som är nycklarna till de nya rummen. (vad som är bra uppgifter och frågor är dock en annan sak.) Om gängse ”skolform” fungerar kan det vara en väg till innehållet.

Vad gäller skolans kompensatoriska uppdrag och strävan efter likvärdighet bör kulturinslag inte göras frivilliga eller vara förlagda utanför skoltid. Kvällsföreställningar, (där elever ibland även förväntas betala en del själv) främjar inte synen på kultur som ett bland andra läromedel. Elever har tillräckligt svårt ändå att stå emot fotbollstränaren, arbetsgivaren, familjen… Visst kan det ha ett särskilt värde att besöka en teater kvällstid för att få en mer autentisk situation, och det kan dessutom vara mycket praktiskt fixande i det vanliga schemat, men frågan om hur alla, ska få del av kulturupplevelser är överordnad.

Sammanfattande tips

Som lärare letar jag oftast efter något som direkt knyter an till ett avsnitt i kursen, och som kulturombud söker jag ta vara på allt som verkar intressant. I båda fallen krävs ett visst arbete, både attitydmässigt och praktiskt, för att rama in kulturupplevelsen. Efter en del trevande och famlande tycker jag mig ha kommit fram till några principer (förmodligen självklara för många):

– Upplevelser i sig räcker inte! De måste ingå i övrig lärandekontext. Kulturupplevelser av vilket slag det än är, får inte hanteras slarvigt och bli sammanhangslösa händelser. Hur bra ett erbjudande än är, blir det inte bra om vi inte hinner för/efterbearbeta. Det riskerar då att bli just en sammanhangslös händelse.

– Informera och förankra! Skriv in i provkalender, kursplanering, övriga informationskanaler för att öka allmän kännedom. Schematekniskt blir det ofta krockar där man kan behöva avlastas och ju fler som vet om ett upplägg, desto lättare är det att involvera fler kollegor, ex mentorer, EHT, rektorer…

– Undanröj källor till grinighet! Omgivande faktorer kan vara skillnaden mellan flopp och succé. Kolla att lunchen inte drabbas, att det inte ligger prov lektionen/dagen efter. Ge kompledigt vid annat tillfälle om aktiviteten inkräktar på fritid.

– Släpp kontrollbehov! Man kan inte  själv hinna se allt i förväg, utan måste våga gå på saker osedda. Använd den tillgängliga information som finns, ex recensioner, och erkänn för eleverna att det finns  ingen garanti  att det blir superspännande. Diskutera istället frågor i förväg om vems ansvar det är att få ut något av något.

– Återanvänd! Återkom till kulturinslag om och om igen. Även ett år efteråt kan en pjäs förtjäna att refereras till. Förutom att pjäsen eventuellt växer och dess liv förlängs, skapas sammanhang för elever när samma inslag behandlas ur flera olika aspekter.

– Skapa masseffekt! Boka många klasser till samma aktivitet, det blir ett allmänt samtalsämne och skapar vi-känsla när flera klasser upplever samma sak. Kringmaterial känns roligare att sammanställa om fler klasser/fler kollegor ska nyttja det.

– Öka kulturens status! Hävda ofta relevansen för värdegrundsarbete då många anser att resurser till värdegrundsarbete oftast kan försvaras. Jämför med annat: naturvetenskapliga ämnen har både halvklasstimmar och laborationsmaterial. Ska inte humaniora få några exklusiva bitar? Föreläsare för personalen eller teambuilding med elever – en teaterpjäs kan mycket väl fylla den sortens syften.

– Bjud med kollegor! Många har erfarenhet av att kultur ofta hamnar på humaniorans  planhalva och att det alltid är samma lärare som drar iväg med elever. Inte lika givet är det exempelvis för ma/fy/ke-lärare varför och hur de ska involvera kultur. ”Klassen behöver gå tidigare från mattelektionen för att hinna till teatern, men du kan väl följa med?”, kan vara en replik som ger en öppning.

Beaktande av kritiska aspekter

Även om många i skolan är positivt inställda råder en ständig tidsbrist som gör att kulturinslag prioriteras lågt. Trots läroplanens tydliga direktiv riskerar övergripande mål som inte direkt återfinns i olika kursplaner att hamna i skymundan. Varken elever eller lärare har tid att lägga in något utöver det centrala innehållet. Det måste kännas relevant för eleven såväl ur personlig livssynpunkt som ur konkret betygssynpunkt. Och det måste vara praktiskt möjligt för läraren, sett till arbetsbelastning. Det är inte givet att jag som lärare för egen del tar del av kultur. Och om jag själv går på exempelvis teater i underhållande syfte, är det inte alls självklart att fundera på hur teater kan främja kursinnehållet, än mindre hur det ska kunna utgöra betygsunderlag.

”Det var fett ovärt.” är en typisk elevkommentar som sällan förekommer efter vanliga lektioner, men inte sällan sägs efter ett teaterbesök. Inte nog med att det krävs såväl ekonomi som tid till praktiskt organiserande, för- och efterarbete – det är också en mental press att legitimera aktiviteten. Som lärare måste jag vara trygg i min uppfattning och syftet med aktiviteten för att orka med både det praktiska fixandet och det mentala ansvaret. Även om jag inser att jag inte kan ansvara för vad alla får ut, tar jag ändå åt mig om jag märker att kulturupplevelsen inte föll i god jord.

Kultur har ingen gräddfil utan måste tåla samma kritiska förhållningssätt som skolans övriga verksamhet. Skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, vilket automatiskt ger exempelvis naturvetenskapliga ämnen en fördel. Det är svårare att visa hur en surrealistisk performance-föreställning platsar i en sådan kontext. Samtidigt förväntas skolan ligga i tiden och hantera allt. Visserligen ska jag utveckla individens egenart, men jag ska också skola henne i akademisk form, en form som ibland är motsatt kulturens ”flummiga” karaktär. Flumstämpeln är för mig inget negativt, men det finns ingen riktigt bra term för den omätbara, icke-kvantitativa estetiken som rymmer subjektivitet och känslor. Gymnasieskolan, som på de flesta håll är strikt kursutformad, har av naturliga skäl olika läger i fråga om kultur. Men även lärare respektive kulturutövare är skolade inom olika traditioner och det är långtifrån självklart att vi förstår varandras villkor och utgångspunkter. För att nå varandra, vare sig det gäller inom skolan eller gentemot externa aktörer, tror jag en del av lösningen är att våga ifrågasätta kulturens egenvärde och mer krasst se vad kulturen tillför lärandet och hela skolans uppdrag.

 

Lisa Eklöv, kulturombud,  förste lärare i filosofi och naturkunskap på Kärrtorps gymnasium

Missa inte:

Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden.

På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande.

KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temat, envishet och mod, långt borta och nära och gränser

Elisabeth Söder