Självkänsla, frustration och trots, likheter mellan 50 talet och 2014?

GGN_spel_0511_1920x0

Föreställningen  Götgatan på Dramaten– kärleksfull tonträff om historiska ungdomskravaller- Året är 1948 och Södermalm är Stockholms mest eländiga stadsdel.  Fattiga och frustrerade söderungdomar samlas vid Medborgarplatsen. Det är svårt att få jobb och om det inte syns på kläderna att man kommer från slummen så avslöjas man på dialekten. På danspalatset Nalen är ungdomarna från Söder portade trots att de kan betala inträde. Södermalm är en stadsdel som stigmatiserar. Söders ungdomar känner sig maktlösa och svikna och vid påsktid 1948 sätter ungdomskravaller bilar i brand på Götgatan.

 

Pjäsen om Götgatan är skriven av Jens Ohlin och Kristian Hallberg och bygger på verkliga händelser.  Jag såg den med en gymnasietvåa och det var en föreställning som både jag och ungdomarna förbehållslöst tog till våra hjärtan.  Då spelet börjar befinner sig pjäsens södermalmsungdomar nedanför Medborgarhusets trappa. Den gula neonslingan som signalerar bad lyser välbekant mot publiken. Högst upp på trappan talar en politiker i rävboa och spetshandskar om ungdomsproblem och till intet förpliktande satsningar. Publiken får sedan följa henne och fyra levnadsglada ungdomar tillsammans med en Kurt Olssonsk journalist dagarna innan kravallerna bryter ut.  Det hela är dråpligt och mycket komiskt.

 GGN_rep_008_1920x0

Utöver de fyra skådespelarna består ungdomsgänget av dansare från Fryshusets estetlinje. Tillsammans bjuder de på en fartfylld och medryckande föreställning. Det är mångbottnat och både roligt och sorgligt.  Den rörande optimistiske tattaren Burret – ett av samhällets riktiga olycksbarn – är omöjlig att inte älska!

 GGN_spel_1229_1920x0

Både eleverna och jag var lyriska över Dramatens kärleksfulla lektion i Stockholms historia med så uppenbara paralleller till Husbykravaller och utanförskap i vår samtid. Götgatan ger också många underhållande exempel på färgstark söderslang som kan förgylla språksociologin i Svenska 1.

 

Det är bara att hoppas att riktigt många Stockholmselever får möjlighet att uppleva den sinnrika Götgata som gestaltas på Målarsalen under våren.  

 

Eva Winiarski, lärare i svenska

Södra Latin

 GGN_rep_press_61_1920x0

  

Andra föreställningar på samma tema

Förorten brinner, teater Fryshuset

b7afc601e2e0aecd5874174a6a04d4d8

En föreställning om unga människor som bor och lever i programmen, baserad på verkliga öden, på intervjuer med killar och tjejer om deras liv. En bild av ungdomars hopplöshet och misstro mot polis, myndigheter och samhälle. Hur har det blivit så och varför?

Förorten brinner är en pjäs med påträngande realism. Ämnet är en av vår tids stora framtidsfrågor – situationen i våra förorter, ungdomars utanförskap och flykten in i en destruktiv livsstil. Föreställningen är skapad dels för att ge unga människor en ökad insikt om konsekvenserna av att göra fel val. Dels för att öka förståelsen för vad ungdomars utanförskap faktiskt leder till. Föreställningen går att boka med Kulanpremie

Missa inte:

Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden. På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande. KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temat, envishet och mod, långt borta och nära och gränser

Elisabeth Söder

4 kommentarer

  1. Elisabeth Söder, 28 januari 2015

    Så här tycker eleven Magdalena Scheid, Mu2b om Götgatan på Dramaten

    Föreställningen tar oss till en fartfylld Götgata år 1948. Götgatan är fylld av farligheter som brott, brinnande bilar och sprängda glasfönster. Ett Söder i utanförskap som skiljer sig från dagens Söder som idag är en av Stockholms mest attraktiva stadsdelar att bo i. Problemen har flyttats till de segregerade Stockholmsförorterna som Husby och Skärholmen och även förändrats, brett ut sig och blivit allt fler och multikulturen har även växt runtom i storstaden. Tro det eller ej men pjäsen visar att glädjen och gemenskapen bland människor även finns i mörka tider och utpekandet och utsattheten gör Söderborna till en stor familj.
    Den gula neonskylten med texten “bad” tagen direkt från Medborgarhuset vid Medborgarplatsen och den lyser upp hela salongen. Även söderslangen och 40-talsklädseln stärker känslan av att befinna sig på Götgatan 1948. Varje danssteg och rörelse skådespelarna tar gör de elegant och sinnena är skärpta under hela pjäsen och jag vill inte missa en enda sekund.
    En fantastisk föreställning att se om man vill leva sig in hur det var förr och fortfarande envisas om att “Allt var bättre förr” och låta det man annars bara ser på film bli verklighet för en stund.
    Skådespelarnas karisma lyser om dem och publiken känner att de verkligen vill ge allt. Det blir även en hel del skämt på köpet och jag vill bara se och höra mer och mer. Jag blir direkt sugen på att hoppa upp på scen och dansa med i buggen och knäppa fingrarna i takt till musiken. Götgatan blir för mig en ”Gåtgata” som väcker tankar och funderingar om bland annat Söders historia men också den värld vi lever i just nu.
    Magdalena Scheid, Mu2b

  2. Elisabeth Söder, 28 januari 2015

    Så här tycker Iris Johansson från Södra Latin Mu2b om GÖTGATAN Regisserad av Jens Ohlin

    15 minuter in i pjäsen var det tydligt att detta inte var en pjäs som endast berättar om Söders 40-tal. Med musik av Linda Pira och igenkänningsfaktorer från dagens rasism kände jag att detta var något alldeles extra. En pjäs som är skriven på ett sätt som gestaltar dagens samhällssituation och som passar en publik i alla åldrar, men framförallt den yngre generationen kan väl känna igen sig.
    Karaktärernas berättelser lekte med mina känslor och jag kände lycka, chock och sorg. Och jag skrattade! Ja, som jag skrattade! Fortfarande idag, sex dagar senare, härmar vi Burret och Niklas Svensson och skrattar.

    Kort sagt var (och är) Götgatan en av de bästa pjäserna jag någonsin sett.

  3. Elisabeth Söder, 28 januari 2015

    Så här tyckte Wilma Wall Mu2b,elev på Södra Latins gymnasium om Götgatan av Kristian Hallberg och Jens Ohlin på Dramaten

    Platsen är Södermalm och året är 1948. En typisk mediaman ska, uppfylld av sin egen förträfflighet, göra ett ”neutralt repotage om kidsen på Götgatan” – och vi får följa med.

    Det är bara några dygn före kravallerna på Götgatan 1948; vi ser det på kläderna och hör det på musiken, men hela tiden känns det också som nutid. Det talas om ”södersvenskan” men vi hör också modern slang som ”guzz” och ”para”. Vi hör klassisk 40-talsjazz men vid ett tillfälle kryddas den med en text av den nutida rapparen Linda Pira.

    De åtta ungdomarna från slummen på Södermalm kämpar för att bli tagna på allvar av resten av Stockholm. Situationen är inte olik den som många av dagens ungdomar i Stockholms förorter befinner sig i.

    Skådespelarinsatserna är extra bra ifrån Erik Stern som spelar den värst utsatta söderungen ”Burret” och Shebly Niavarani som spelar den självsäkra mediamannen ”Niklas Svensson”. De levererar sina karaktärer med mycket humor och känsla.

    Pjäsen väcker på ett snyggt sätt aktuella samhällsfrågor om utanförskap och medias del i samhällets negativa bild av de utsatta. Vi underhålls av inslag av musik och dans, uppmärksammas på hur historien upprepar sig och grips av en stark historia om de grymma öden som väntar dem på samhällets botten. Pjäsen passar en bred publik. Den är lättsam samtidigt som den berör ett så viktigt ämne som integration.

    Jag gillade den verkligen!

    Wilma Wall Mu2b, Södra Latins gymnasium

  4. Elisabeth Söder, 28 januari 2015

    Så här tycker /Eric Lindh, elev från Södra latins gymnasium om Götgatan på Dramaten

    Götgatan – En humoristisk väckarklocka
    Målarsalen, Unga Dramaten, samhällskritik som breder sig över flera decennier! Kan det bli bättre!?

    Den 24 januari hade pjäsen ”Götgatan” premiär i Målarsalen i Dramatenhuset vid Nybroplan. För manus och regi stod Kristian Hallberg och Jens Ohlin. Medverkade gjorde skådespelare ur Unga Dramatens ensemble och elever från danslinjen på Fryshuset.

    ”Götgatan” utspelar sig runt Götgatan och på Södermalm och handlar om samhällssegregation, korrupthet och människorna som blir utsatta för detta. Vi får följa reportern ”Niklas Svensson”, (Shebly Niavarani), en reporter som skriver det fördomarna säger honom, då han för första gången, ger sig ut till Södermalm för att skriva ett ”neutralt” reportage om den trasiga stadsdelen. Han träffar då fyra ungdomar som kommer att förändra hans syn på tillvaron helt och hållet under resans gång.

    Söder på den här tiden var ett av Stockholms fattigaste områden och den nya, kalla och beräknande ordföranden för Södermalms stadsdelsförvaltning ”Arpi” (Sanna Sundqvist) hurrar därför inte direkt för uppdraget hon tilldelats. Hon ljuger dock ändå ihop det plikten kräver som politiker, att här ska en förändring ske. Förtroendeskimären hon bygger upp lockar ”Henning” (Bahador Faladi), en ungdom som vill stiga i klasserna och ta sig från slummen på Södermalm, till att följa hennes minsta vink vilket gör att han förlorar sin flickvän, eller ”Brallis”: ”Alice” (Maria Hansson Bergqvist) och barndomskompis ”Burret” (Eric Stern) på vägen.

    ”Snygg” var det första ord jag kom på när jag skulle försöka beskriva pjäsen ”Götgatan” för en annan person. ”Snygg” var just vad den var. Den enorma skicklighet som krävs för att göra en berättelse om förtryck, orättvisor och oansvar humoristiks visade sig här. Pjäsens underhållande övertoner och allvarliga, obehagliga undertoner gör att den framför ett allvarligt budskap till den som även endast riktar sitt intresse till komedier.

    Med ett kärnfullt språkbruk så klarade ensemblen av att spela upp en pjäs som innehöll lika mycket information som en universitetsföreläsning på tre timmar, på en timme och en kvart.

    Pjäsen övergick sakta från att vara fylld av svart humor till att bli ett seriöst drama då söderungdomarnas nystartade danspalats stormades och förstördes under kravallerna på Södermalm år 1948. Den inofficiella anledningen var att det föråldrade etablissemanget inte tyckte om hur samhällsutvecklingen på stadsdelen Södermalm tedde sig. De styrandes starka vilja att stanna kvar i de nationalistiska grunder, som tog sin form under sekelskiftet, och Per Albin Hanssons folkhemsideal, var den drivande kraft som till slut fick polisen att begå ett rasmord på den 17-åriga ”Burret” efter en stillsam arrestering.

    ”Götgatan” utspelar sig i början av det skedet då det svenska samhället började övergå från de gamla nationalistiska idealen till de nya och mer moderna samhället som vi har idag. Denna övergång har Kristian Hallberg och Jens Ohlin lyckats med att konkretisera oerhört bra i och med skapandet av pjäsen. Ett av pjäsens mål är att vecka debatt. De problem som vi i pjäsen stöter på bland invånarna på Södermalm existerar lika mycket nu som det gjorde då. Demonstrationerna i Husby är ett exempel men det finns fler.

    Genom bland annat språket lyckas Kristian Hallberg och Jens Ohlin att skapa en igenkänningsfaktor som får de flesta att reagera på ämnet, och med en inbjudande användning av humor blir ”Götgatan” ett perfekt, eggande och underhållande argumenterande tal som får oss att bli mer medvetna om vår samtid!

    /Eric Lindh Mu2B 2015-01-27

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.