Att sätta ihop en pjäs med en klass, från idé till färdigt resultat!

Det här blogginlägget är det första i en rad planerade inlägg som från ax till limpa låter oss ta del av ett Skapande skola projekt med drama och bild. Skapande skola projektet är ämnesövergripande, främst i svenska och samhällskunskap.

Catharina Dreiman,  lärare i klasss 4 på Gärdesskolan delar med sig av stort och smått, problem och glädjeämnen. Följ inläggen för inspiration och tips på hur du själv kan tänka när du planerar ett kulturprojekt/Skapande skolaprojekt. I vår kan vi se det färdiga resultatet i Gärdesskolans aula.

/Elisabeth

Att sätta ihop en pjäs från idé till scen, pricken över i:et i undervisningen
Jo, jag hade en idé om att eventuellt sätt ihop en pjäs tillsammans med min nya klass 4C på Gärdesskolan redan i början på terminen. Mina tidigare erfarenheter av att sätta upp teater med barn och ungdomar i skolan har alltid varit så oerhört roliga, givande och värt varenda slittag. Du får minst tio dubbelt igen i glädje, samstämmighet och inre tillfredsställelse. Till råga på allt utvecklar man sig själv och sina elever ytterligare i tålamod, samarbete, i fantasi, i användandet av sin föreställnings- och improvisations förmåga och man får uppleva kraften i sina tankar, känslor och erfarenheter.

Att jobba med gestalten av en roll och med allt annat som ingår kring att sätta upp en pjäs innefattar så mycket, inte minst är det pricken över i:et i undervisningen i svenska med analys av text och ord, röst övningar, övning i att stå inför publik och försöka beröra.

Nåväl, vi är i startgroparna, det började med att jag några veckor in på denna hösttermin 2015 bestämde mig för att föreslå en pjäs för klassen som jag tyckte skulle passa denna klass och tid. Det finns en poäng med pjäsen också med tanke på många stora frågor som vårat samhälle idag kretsar kring.

catharina

Den övergivna dockan med inspiration av Brechts Kaukasiska kritcirkeln

Jag presenterade pjäsen Den övergivna dockan för klassen lite kortfattat och berättade om rollerna och hörde mig för vad olika elever i klassen direkt lockades av angående pjäsen och rollerna.

Mycket kortfattat handlar pjäsen om en flicka vid namn Rosita som har “allt” och en annan flicka vid namn Paca som har “inget”, särskilt inte materiellt. Flickan som har allt får en fin docka av sin far men är inte intresserad utan  har sönder den och slänger den, Paca hittar den en dag och den blir hennes allt. Hon gör en lång resa bland stadens alla hantverkare och hennes älskade barn, docka blir helt som ny igen. Rosita, den första ägaren möter en dag Paca med dockan och hävdar att det är hennes. En stor konfrontation uppstår där många ögonvittnen i staden vittnar och ett dramatiskt utspel av en lump samlare, flickorna och en “kritcirkel” på gatan får avgöra tvisten.

Jag har satt upp pjäsen för några år sedan med elever som var cirka ett till två år yngre, de var alltså 8-9 år, mina nuvarande elever är 10-11 år, föreställningen då blev ett underbart minne som eleverna och jag inte glömmer och förhoppningsvis inte heller publiken. Alfonso Sastre heter dramaturgen som skrivit Den övergivna dockan .

Vad händer om Paca blir Paco?
Tillbaka till första dramalektionen med nuvarande klass. Redan under första tillfället hörde jag noggrant på vad de olika barnen sa om pjäsen och dess roller och det roliga var att en pojke utbrast med en upprörd och känslig röst: “men jag vill spela Paca!” “Jaha, vill du?” svarade jag i ackompanjemanget av några retsamma kamraters försiktiga buande. Vi pratade om hans önskan och jag lade det på  minnet. Kommande helg cirkulerade pojkens vision i mig och efter överläggning under helgen var jag så övertygad att jag på måndagen sa till klassen: “ det är klart vi kan ha två pojkar i huvudrollerna istället, ja, visst Patrik, visst kan du få spela Paca, kanske Paco?” efter en viss förtjusning hos klassen och när vi började se pjäsen lite med andra ögon blev den än mer intressantare och vi började redan efter att jag läst hela pjäsen för dem (cirka 50 min lång pjäs) med alla roll karaktärernas olika utspel denna lektion, dök vi ned i den första utmaningen vi plötsligt stod inför, att ändra något i vissa av Rositas och Pacas repliker som vi var överens om faktiskt inte fungerade och frågor varför  de inte fungerade dök upp.

Vi var mitt inne i analysen redan andra lektionen
Hör på det här alla läsare! “Pappa säger att jag är hans lilla ros”, nä det går inte, Nicholas som ska spela Rosita eller en så länge bara, Rosti, kan inte säga så, det blir helt enkelt fjolligt”, men vad ska han säga? Ja, denna lektion kom vi inte på något bättre, något senare kläckte vi “Pappa säger att jag är hans lilla prins” men vi vet inte om vi är riktigt nöjda med det, herregud vad säger pappor till sina söner nu förtiden? Vi har i varje fall bestämt att det inte ska vara en spansk gammal by som det står i manus utan utspela sig i modern tid (gjorde en spansk gammal by förra gången). Ja, det är väl där vi är någonstans, förutom att alla arton elever också fått två manus var, i plastmappar med etikett, namn och klass, en att lägga under huvudkudden tills det är premiär och en som jag tar hand om, som vi plockar fram när vi varje onsdagseftermiddag arbetar med pjäsen.

Stöd av Kulan och Skapande skola
Vi har glädjande nog tilldelas via Skapande skola en välsignad peng så vi har råd att anlita en professionell scenograf som kommer arbeta med barnen och mig under den här resan under ett antal tillfällen ända fram till en beräknad premiär i maj, pengen önskar vi också ska räcka till vissa materialkostnader.

Det känns fantastiskt att inte stå helt själv med projektet och eleverna, det är jag annars van vid att göra, utan denna gång får jag dela det med någon som arbetar med teater dagligen och brinner för det lika mycket.

Ni som brinner för teater,  kom fram!
Det finns faktiskt eldsjälar inom teater också i skolvärlden, fram med er nu! Våga! Jag tror inte ni kommer ångra er om ni drar igång ett teaterprojekt. Har man dragit ihop säcken en gång till föreställning, vill man göra det fler gånger. Med Kulan och Skapande skola kommer ni lättare kunna ta er igenom projektet, läraren behöver inte då stå helt själv med regi, scenografi, dekor, kostym, ljus, ljud, osv.

Nästa blogginlägg 
Jag ser fram emot detta och längtar som barnen till våra onsdagseftermiddagar. kommer kontinuerligt skriva, fota, filma och dela med mig till er som vill veta vad som går bra och om  svårigheterna och motståndet vi också kommer möta i vårt arbete. Har så mycket mer att  berätta, gissar att jag skriver om cirka två veckor igen,  välkomna då att kika in i klass 4 C:s bubbla igen. Kramar från oss!

Catharina Dreiman
Gärdesskolan

cathartina

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.