En föreställning som skapar nytänkande och medkänsla hos publiken

eng skola

Fyra elever delar med sig av upplevelsen av att vara med på genrepet av föreställningen Hedwig and the Angry Inch :  Hanna och Fedelia, från Internationella Engelska Gymnasiet och Ella och Julius  från Södermalmsskolan.

Hanna och Fedelia 

Utan förkunskaper om vad vi snart skulle se, satte vi oss förväntansfulla i Göta Lejons teatersalong. Pjäsen introducerades med en snabb förklaring om var vi befann oss och vilket årtal det skulle föreställa. Efter det gör Hedwig en storslagen entré och lyser upp scenen med ett coolt musiknummer.

Genom föreställningens gång får vi följa kampen och se det svåra i att hitta sig själv och sin sexualitet. Som en liten pojke, utan den moderliga kärleken som ett barn behöver, dras Hedwig, då kallad Hansel, in i något han inte kan kontrollera eller förstå sig på. Han upptäcker kärlek och sex, vilket förändrar honom och hans syn på livet. Denna nya insikt fyller honom med glädje, den får honom att känna känslor han aldrig känt förut och får honom att ändra hela sin identitet. Men han upptäcker snabbt att även kärleken har sina baksidor. Han blir besviken, utnyttjad och ensam genom historien. Vi tror att när Hedwig träffar sin första stora kärlek eller som hon uttrycker det, sin andra halva får hon för första gången bekräftelse och uppfylls av en kortvarig kärlek. Det leder till att hon “hoppar på tåget” för att fly från sitt förflutna, och hon gör det utan att tänka efter. Med Hedwig’s syn på livet blir denna tragiska historia skildrad med komiska monologer och storslagna musikframträdanden. Allt detta leder fram till Hedwig and the Angry Inch’s fascinerande berättelse.

Berättelsen visar en kamp som på senare tid har växt fram i samhället. Det gör Hedwig and the Angry Inch till en väldigt aktuell pjäs för flera generationer att se. Berättelsen är inte baserad på en sann historia, men man ser tydligt att pjäsen är byggd på flera iaktagelser av Östberlin under 80-talet. Det som gör pjäsen relevant än idag är att normerna som var som starkast då, fortfarande lever kvar och påverkar oss idag. Normen har alltid inkluderat attraktionen till det motsatta könet och relationen mellan den hetrosexuella cis mannen och kvinnan. Transsexualitet står utanför allt vad normen säger är rätt, vilket bygger upp en skam och en osäkerhet om förhållandet till omvärlden. Hedwig bryter alla normens “lagar” vilket skapar nytänkande och medkänsla hos publiken.

Att som en ungdom idag, få bevittna Hedwig’s svåra livsresa gör att vi kan jämföra samhället nu och då. I Sverige kan vi se märkbara skillnader. Till exempel så är samkönade äktenskap en självklarhet idag, ingen av parterna behöver genomgå identitetsavgörande förändringar för att det ska vara lagligt. Vi har inte samma ramar att anpassa oss efter och vi ställer inte samma krav. Det går dock inte att undgå det faktum att utvecklingen har en lång väg kvar tills vi kan nå ett ultimatum där alla är jämlika. Därför tror vi att många kan känna igen sig i pjäsen.

Sammanfattningsvis tycker vi att förställningen var en cool och annorlunda upplevelse med Ola Salo hårt inlindad i Hedwigs galna karaktär och framförde den på ett underbart och konstnärligt sätt.

Ella och Julius

Jag tycker först och främst att musikalen var jätte bra och att man fick känslan direkt efter musikalen att man ville se den igen. Det som gjorde pjäsen så bra var först och främst att skådespelarna var väldigt bra och dom hade bra kontakt med publiken (speciellt Ola Salo). Pjäsen kändes väldigt levande då man blev en del av den. Jag skrattade mycket och blev väldigt tagen av allt som hände! Det var en bra handling och lätt att hänga med i fast ibland svårt att höra vissa meningar eller ord då det ibland gick fort så man fick lyssna med stort öra så att man inte missade något! Jag tycker att det var väldigt bra uppbyggt på scen med rekvisita som passade bra ihop med historien.
Ella

Ola Salos insats som den alltmer slitne Hedwig ger karaktären en tidigare outforskad vinkel, en attityd och en apati gentemot de många tragedier är en fräsch och underhållande Hedwig. Med nytt material och mindre skådespelare än vad som är väntat ger denna saga en ny intimitet, en värme när man sitter i salongen och hör Hedwig snubbla runt på scenen och återberättar hela hennes liv.
Julius

 

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

Elisabeth Söder
elisabeth.soder@stockholm.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.