Det var pirr och puh innan och under föreställningen av Den övergivna dockan

I det här inlägget delar läraren Catharina Dreiman med sig av erfarenheter  av att arbeta med drama i skolan. Catharina och elevernas arbete med pjäsen Den övergivna dockan pågick under ett läsår, framförallt i svenska och so. Eleverna gick då i klass 4 c på Gärdesskolan. Föreställningen  spelades för fullsatta hus i aulan 5 gånger, här kan du se resultatet.

Fjorton dagar innan föreställningarna om ”Sagan om den övergivna dockan” pendlade stämningen i klass 4C mellan att vara hög och något låg, hög och förväntansfull av att de sista pusselbitarna strax skulle komma på plats, låg eftersom något hände som inte fick hända.

Det som inte fick hända var att all vår egenkomponerade musik, de olika intron varje rollkaraktär hade var borta! Musiken hade funnits endast på en plats och det var hos Simon i klassen, i hans telefon, vi skulle göra en backupp till musiken men det blev tyvärr inte av, vårt största misstag under projektet.

Tyvärr hade Simons mobil glidit ur fickan vid en bänk på skolgården, strax därefter var den borta och upphittades aldrig, troligtvis blev den stulen.

Nå, hur löste det sig? Det fanns bara ett sätt, att Simon och jag satte oss ner igen och gjorde om musiken. som tur var mindes vi mycket av vad vi hade gjort tidigare, vi hade använt en app så kallad ”Garageband” där vi via olika sound och rytmer kunde skapa vår alldeles egna unika musik. Vi satte helt enkelt igång att åter räkna takter och försökte igen finna känslan till varje rollkaraktär.

Det blev många, många timmar beräknat för Simon och mig efter skoltid för att skapa denna musik men det var också ett stort nöje.

Som sagt, det finns inget ont som inte för något gott med sig för efteråt var vi överrens om att det faktiskt blev något bättre musik denna andra gång.

Det fanns också det som gjorde oss upprymda och glada dessa få dagar innan premiären. Vi hade så gott som fått ihop alla kläder, till och med köpt likadana glasögon till ”andra” Rosti, en av huvudpersonerna, nu liknade Nicholas och Victor mer varandra och man förstod att de spelade samma roll.

Under dessa stesssiga dagar fick vi också hjälp av syslöjdsläraren på skolan att lägga upp vissa byxor, sy i knappar och sy in här och där.

Den största huvudrollen ”Den övergivna dockan” blev också fixad av en teatersömmerska så att hon verkligen fick ”ett hjärta som nästan trillar ut, i själva verket en liten ficka fastsydd på bröstet med ett brett rött luciaband som ”trillar ut” över henne och scengolvet. Ett hjärta som huvudrollen Paco varsamt tar hand om tillsammans med de ömma hantverkarna på Valhallavägen.

Den sista dekoren kom endast en vecka innan premiären men allt smälte in fint under våra sista repetitioner.

Annat att glädjas åt var att ljuset från strålkastarna fungerade bra och August i klassen skötte det fint. Sabina i klassen skötte ridån galant och duktiga Annie i klassen såg till att alla kom in på scenen när de skulle och flyttade och stökade med rekvisita mellan scenerna, hon gjorde ett strålande jobb.

Sista dagarna finslipades slutscenerna av pjäsen och timingen mellan olika scener behövdes fortfarande bli bättre på vissa ställen, vi repade det mycket. Vi jobbade ännu mer med rösterna, att de skulle höras tydligare, vissa elever behövde ta det lugnare, sagtare och artikulera mer. Det är ingen lätt uppgift att få 10-åriga röster att fylla en hel  stor aula utan någon som helst förstärkning av mickar och liknande.

Mycket flöt på men visst var vi oerhört nerviga, jag förklarade för eleverna att det ändå är bra att vara lite nervös bara det det inte går överstyr.

Vi hade ett rum under scenen där alla satt innan de skulle upp på scenen under pjäsens gång, en stor utmaning har varit att få eleverna att förstå att de hörs upp på scenen om de talar högt eller bara normalt. Vi löste det hela med att låta eleverna sitta med I-pads, då blev det äntligen tyst därnere.

Något som verkligen blev klart i sista minuten var våra biljetter, programblad och affischer. Vi fick hjälp av bildläraren på skolan och som tur var kunde flera av eleverna göra klart allt hemma så att vi snabbt kunde kopiera i skolan. Allt hade vi klart innan premiären, vi hann sälja biljetterna till föräldrar, vänner osv… och vi satte upp affischerna och hade programbladen färdiga till föreställningarna. Det blev riktigt bra!

Efter fix och trix ända in i de sista dagarna stod vi äntligen där timmen innan premiären och allt var på topp och det pågick full aktivitet i klassrummet innan vi skulle bege oss till aulan för uppvärmning av rösterna och ta emot publiken.

…Med kristallkronor i taket och mattor mjuka som mossa, där bodde en liten pojke …PANG!…som hette Rosti…

Ja, pjäsen var igång, publiken var där och filmningen av föreställningen pågick.

Mycket nerv första föreställningarna men det gick hem och vi har fått mycket fin respons. Första föreställningen var en kvällföreställning sedan hade vi också tre dagföreställningar för skolklasser och skolpersonal, sedan en till kvällföreställning. Så här i backspegeln vet jag nu att dagföreställningar går mycket bättre med 10-åringar. Som tur var filmades förutom de två kvällsföreställningarna en dagföreställning, men tyvärr inte den sista då klass 4C verkligen gav allt och publiken var med 200%, allt satt perfekt! Att fått vara med om den föreställningen gjorde att man glömde mycket av all slitsam förberdelse, som när man föder ett barn.

Roligt har vi haft och mycket lärorikt! Ni som följt mina blogginlägg på Kulan kanske minns varför jag drog igång detta teaterprojekt. Jag hade på hösten 2015 tagit emot denna klass 4C och var införstådd med att det var en klass med en hel del problematik, problem med elever med negativa jargonger och maktspel. Jag tänkte att om klassen var intresserad av att jobba med en teater för att kunna nå ett bättre samarbete i klassen var jag beredd att göra det för att klassen skulle få en bättre tid tillsammans framöver. Klassen nappade direkt och ett viktigt samarbete påbörjades.

Med alla elevers fantastiska nytänkande kring den ”gamla pjäsen” förvandlades den till deras helt egen moderna pjäs. 13 elever på scen, en på ljus, en på ljud, en vid ridå och tre elever som allt i allo, sammanlagt 18 elever. De har varit dramaturger, ändrat repliker från dåtid till nutid, omformat kvinnliga roller till manliga och tvärtom, analyserat text och de har lärt sig samarbeta på hög nivå.

Stor kram till er alla!

Catharina Dreiman, mentor Gärdesskolan och klass 4C

Catharina Dreimans presentation av teaterprojektet på Mötesplats Kultur Skola

kulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

Elisabeth Söder
elisabeth.soder@stockholm.se

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.