Visar alla blogginlägg från: november 2016

Drama med unga män

Vad får elever att varje torsdag kväll åka från Gustavsberg, Huddinge, Nynäshamn och Bromma till en skola i Skarpnäck? På dagarna går eleverna på Globala gymnasiet, Kärrtorps gymnasium och Thorildsplans gymnasium. VERKET

Teaterlektion

Jag hade förmånen att träffa eleverna tillsammans med lärarna Alexandra Ljungkvist Sjölin och Veronica Ekeroth från Liljeholmens gymnasium och skådespelaren Hanna Roth från Circonova. Eleverna kommer från Afghanistan och Colombia:  Mahdi Rahimi, Ahmad Afzali, Mohammad Rezai , Zaid Mohammad Mosavi, Alireza Hosseini, Saro Zani, Ali Husseini, Nicolas och Seyed. Vi som satt med på åhörarbänkarna fick vara med om en öppen klass i teaterimprovisation och teaterteknik med teaterföreningen, VERKET. Namnidén kommer från Migrationsverket, ett verk som är mycket påtagligt i killarnas liv.

Teaterlektionen är en språklektion, såväl i ordlös- som verbal kommunikation även om eleverna betonar att de har en teaterlektion. Det är imponerande att se hur trygg gruppen är med varandra och i sina improvisationer trots att de denna kväll har publik. Det hade kanske varit annorlunda om de vetat att i publiken satt en person från ett filmbolag som på stående fot erbjöd två av killarna roller i en kommande Beckfilm.

Alexandra har tidigare berättat hur hon arbetar med drama som språkutvecklande arbete i  blogginlägget Våra drömmar – Så här arbetar jag med nyanlända. I det här blogginlägget ger jag en glimt av hur en lektion i drama kan gå till. Det senaste året är det fler och fler lärare som upptäcker vinsten med att arbeta med drama med nyanlända elever som en språkutvecklande metod, exempelvis Danderyds gymnasium

Teaterpass, uppvärmning

I filmen visar jag ett axplock från kvällens uppvärmning. Uppvärmningsövningarna kräver, samarbete, lyhördhet och koncentration.

Teaterpass, teaterteknik

I teknikpasset kan ni se känslostegringsövningar från 1 till 8 och vad som händer i bilen med förare och passagerare när de tar upp en liftare.

 Pimpa texten

Martin Göthbergs skriver i sin licentiatuppsats Pimpa texten om vikten av att skolan tar till sig de estetiska ämnenas potential, vi måste sluta att dela upp kropp och tanke, intellekt och känsla. ”– Läsförståelse sker också i ett socialt möte. Det är då texten får betydelse och blir meningsfull. Det sker mycket när eleverna får gestalta en text med ord, röstläge, kostymer och kanske musik, säger Martin Göthberg, tjänstledig gymnasielektor i svenska och teater vid Mora gymnasium. Han fördjupar nu sin forskning vid Göteborgs universitet.” Drama i skolan utvecklar läsförståelsen, från Skolvärlden 23 november 2016

Pimpa lönen

Alla vuxna som är med och leder tetergruppen VERKET gör det på sin fritid och utan ersättning. Jag som var med en kväll förstår att några av orsakerna till att de väljer att undervisa trots att det inte är arvoderat är stämningen i teatergruppen och att eleverna upplever lektionerna som meningsfulla. Men det vore skönt om  Alexandra, Veronica och Hanna också märkte det i lönekuvertet. En början till det är kanske att fler och fler uppmärksammar vikten av estetiskt lärande i skolan.

Alexandra Ljungkvist tilldelades priset Årets lärare 2016 i Stockholm med motiveringen ” Alexandra arbetar med nyanlända elever som saknar såväl skriftspråk som skolbakgrund på Liljeholmens gymnasium. Alexandra har med stor kunskap, kreativitet och betydande engagemang utarbetat ett effektivt arbetssätt för att eleverna ska kunna göra framsteg. Alexandras kunskap kring estetiska lärprocesser bidrar till att eleverna gör framsteg och utvecklar sina färdigheter även i situationer där deras kunskaper i svenska språket är låga. Exempel på detta är att Alexandra i sin undervisning möjliggör för eleverna att prova på allt från simhopp till att arbeta med skådespelare på ”Unga Klara”.

Alexandra dokumenterar sin undervisning, bland annat genom filmer på Youtube och föreläser också regelbundet för lärargrupper.

Alexandra samarbetar med forskare från Göteborgs universitet och de har tillsammans tagit fram innehållet i läslyftsmodulen om grundläggande litteracitet. I samarbete med forskare från Malmö Högskola har Alexandra skrivit en artikel om hur man arbetar med nyanlända.

Alexandras arbete med nyanlända har bidragit till att andra lärare, på den egna skolan och på andra skolor, vågat pröva olika arbetssätt med nyanlända elever.”

/Elisabeth

Teatern – Ett rum för lek, fantasi och trampoliner

Hur ser mötet mellan den fria konsten och skolans styrdokument ut? Hur kan vi mötas?

 Ada Berger, Unga Dramatens  konstnärliga ledare reflekterar över vår syn på lek och fantasi: Att vår tid blir alltmer polariserad och att det känns allt svårare att hitta lekutrymme i de offentliga samtalen, att det inte går att leka med tankar i dagens samhällsklimat. Det är svårt att vara en oliktänkare och det är svårt att få ändra sig. Därför vill Ada se teaterrummet som ett rum för lek. Ett rum där det finns möjligheter till att identifiera sig med tankar och karaktärer. Blogginlägg från Kulans kulturombudsträff på Unga Dramaten

ensam

En bok som inspirerat Ada är Lek och verklighet av Donald W Winnicott. Teatern kan väcka elevernas lekförmåga och konstens betydelser är mycket mer basala än att bara vara ett nöje. Ada önskar att vi tillsammans ska bygga broar mellan oss. Mellan teatern, skolan och eleverna. Hon är intresserad av hur det mötet kan se ut. Hur ser mötet mellan den fria konsten och skolans styrdokument ut? Hur skulle vi kunna mötas? Ada ser två bilder framför sig när hon tänker på konst. Den ena föreställer en tratt. Den andra bilden föreställer en trampolin. Konstnärlig höjd innebär att ta hoppet från trampolinen. Och att bra konst alltid är pedagogisk.

Skolbibliotekarie och kulturombud som gärna hoppar från trampolinen

Lars Håkan Larsson från Höglandsskolan  berättade för oss hur han arbetar med för och det väl så viktiga efterarbetet för att få eleverna att samtala och reflektera om det upplevda. Här kan du läsa om vad Lars pratade om under kvällen och med flera konkreta metodövningar i Lars  blogginlägg .

Föreställningen Ensam och Esmaralda


Kvällen avslutades med att vi fick uppleva föreställningen Ensam och Esmeralda. Filmtrailern  är från en repetition någon vecka innan premiären. Föreställningen är en berättelse om hur en konstnär kan bli till, i det här fallet Ingmar Bergman,  fritt från Bergmans självbiografi Laterna Magica.

bergman

Föreställningen är skriven av Martina Montelius och på ett lika komiskt som sorgligt sätt visar Ensam och Esmeralda hur fantasin kan bli en väg ut ur krav och förväntningar och hur barnets upplevelser kan ge material till konstnärligt skapande.

I en timme befann vi oss alla i ett rum uppfyllt av lek, färger, drömmar och fantasi. Dagens och morgondagens vuxenproblem med jobbstress, överfyllda tvättkorgar och byte till vinterdäck var som bortblåsta. Utanför Tornrummet ven höststormen och löven virvlade i Berzelii park. Men vi lekte. Med Ensam och Esmeralda. Och hoppade från trampolinen.

dramaten foto5

Unga Dramaten vill ha kontakt med kulturombud

Ada välkomnar alla intresserade kulturombud och lärare att kontakta Unga Dramaten för att vara med i en referensgrupp där vi kan prata om scenkonst så att den blir en trampolin.
Tack Mia Hertler på Unga Dramaten för en lyckad kulturombudsträff!  

adaDramaten5

 Blogginlägg från Kulans kulturombudsträff på Unga Dramaten den 25 oktober 2016 För Kulan – för att barn och unga (och vuxna) växer med kultur /Monica Eriksson.

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.

Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

 

Dans och musik inspirerar till dialog, väcker känslor och knyter band

Zebradagen har blivit en återkommande tradition för oss som vill uppleva dans och få tips på hur vi kan använda det i undervisningen.  Denna dag var det fokus på hur vi kan använda scenkonst för asylsökande och ensamkommande barn och ungdomar som ett redskap för integration. odissity

Eftermiddagen på Zebra dans  började med att vi såg föreställningen Vi är grannar nu för barn mellan 6-9 år. Med utgångspunkt i indisk klassisk dans, flamenco och västafrikansk dans gestaltade dansgruppen Odissi grannliv, frivilliga och ofrivilliga möten i trånga hissar, vindlande vindstrappor och ute på gården. Att det kan vara både lätt och svårt att lära känna varandra och det finns oändligt många sätt att hoppa hage och att säga hej på. Inför framtagande av föreställningen bjöd Odissi in klasser i Handen och Västerhaninge med många nyanlända elever. Klasserna fick brevväxla med varandra innan de tillsammans såg en provföreställning av Vi är grannar.

Zebradagen 5zebradagen8Efter föreställningen fick barnen fundera på den första känslan när de tänkte på ett hem, eller att flytta och gestalta det i en känslolåda. Som dansarna sa: ”Det händer något när man kommer utanför ett A:4 papper”.

Barnen fick också göra en dansworkshop där de fick prova på att dansa indiskt, flamenco och västafrikanskt. Föreställningen avslutas med en kort dansverkstad vilket vi också fick prova på. Gruppen Odissi finns att boka på Kulan.


Vi ser filmen Väntan av koreografen Benno Voorham som bygger på ett projekt med asylsökande barn mellan 11-16 år. Barnen får delta i olika workshops som blandar dans, improvisation och arkitekturpedagogik. Dansare och konstpedagoger arbetar med grupperna under några helger. På ArkDes  /Arkitektur och designmuseet arbetar barn och pedagoger med att bygga, rita och reflektera på olika teman som drömmar, känslor, minnen och väntan. De får arbeta med improvisation och dansövningar. Missa inte att titta på filmen som verkligen tar fasta på temat för eftermiddagen: dans kan inspirera till dialog, väcka känslor och knyta band.

Katarina Rodopoulos från Clowner utan gränser berättar om möten med barn i flyktingläger på Lesbos. I början funderade clowngruppen mycket på om det var okey att skämta när det största problemet var att barn och vuxna frös och saknade mat. Skulle det väcka jobbiga känslor om de hade med resväskor i föreställningen etc med tanke på att de kanske inte ens fått med en resväska i flykten etc. Men alla analyser i gruppen bottnade till slut i att det viktiga var att låta barn få vara barn en stund, ge barn och vuxna lite andrum, sluta tänka på vardagen en stund och sprida skratt och hopp. Det enda de var tvungna att ändra på i föreställningen i flyktinglägret på Lesbos var att trummorna måste bort och ersättas med gitarrer. Flyktingarna var så ljudkänsliga.

Zebradagen2Eftermiddagen avslutades med Ulrika Törnqvist, teaterpedagog. Om Ulrika fick bestämma skulle vi börja med dans och drama som språkintroduktion. Istället för att läsa om hur det går till hos tandläkaren, hur vi beter oss i tunnelbanan, på restaurangen kan vi leka situationerna. Vad finns i ett väntrum? Hur beställer jag mat på restaurangen? Små lätta övningar som snabbt bygger upp en gemenskap med mycket skratt alla kan vara med trots att en del är analfabeter. Ulrika menade också att vi inte skulle fundera så mycket på vad eleverna hade med sig, barnen har sina trauman men det är hjälper inte eleverna att vi tycker synd om dem, att vi gråter framför dem. Vi får inte glömma att Sverige står för hopp och förtröstan så på med den glada minen i bemötandet, visa på de goda krafterna i samhället och få eleverna att fortsätta kämpa genom de frön du sår.

/Elisabeth Söder

Klimathjältar med teaterns hjälp

Skall vi prata med våra yngsta om hoten mot vår miljö och i så fall, hur? I det här blogginlägget resonerar dramatikern Elina Mattsson som skrivit Klimathjältarna om hur hon tillsammans med skådespelare och provpublik bollat perspektiv och informationsnivå för en ung publik. /Elisabeth 

För några år sedan fick jag idén att göra en barnpjäs om klimatfrågan. Jag skrev en pjäs och satte igång produktionen och nu så är det dags. Föreställningen handlar om Sullet som berättar för kompisarna på förskolan att hon ska bli Klimathjälte. Det är bara det att Sullet inte har någon förebild och inte vet riktigt vad en Klimathjälte gör. Så därför ger hon sig ut på en resa för att ta reda på det. Jag visste tidigt att jag ville skriva pjäsen som ett äventyr. Likt de äventyrssagor som jag hade på kassettband när jag var liten och kunde lyssna på om och om igen. Men hur ska en skriva om klimatfrågan för en tilltänkt publik på 5-8 åringar? Vad vet de och vad kan de förstå?

Jag valde att skapa olika karaktärer som kan berätta för Sullet om hur klimatförändringarna påverkar dem. Publiken får vara med när hon träffar två träd i Amazonas som är rädda för skövlarna, ett istäcke som börjat svettas och smälta och snart inte kommer kunna spela stråltennis med solen och en sjö som blivit försurad och folkskygg av föroreningar och nedskräpning.

Min egen klimatresa

Min egen ”klimatresa” började med att jag såg Stefan Jarls film Underkastelsen. En dokumentär där han undersöker hur många farliga ämnen vi människor får i oss via mat och från vår närmiljö och som sen lagras i vår kropp och som på sikt kan skapa oväntade och farliga cocktaileffekter. Det är inte konstigt att så många drabbas av cancer! Jag började direkt ställa om och köpa ekologisk mat. De där ämnena vill jag inte ha i min kropp. Senare vidgades mitt synfält och jag började tänka på vad min konventionella, besprutade, mat hade orsakat där den odlats. Det är galet vad vi gör med vår jord! Och hur kan det vara billigare att göra skada på miljön än att odla på ett sätt som marken och vi människor tål? Det är det inte, för vi har precis börjat få räkningarna för all förgiftad mark, alla resurser utnyttjade till bristningsgränsen. Nu börjar Jorden säga ifrån. Så vi måste agera!

Vi är nu mitt uppe i repetitionerna av pjäsen och jag har fått en massa tankar och feedback från mina smarta skådespelarkollegor och bearbetat om delar av manuset. Eftersom att frågan är så stor och komplex så blir det ett ständigt bollande av perspektiv, informationsnivå och hur pass förklarade vi ska bli. Min tanke är att det ska finnas fler lager i föreställningen. Att barnen gör sina kopplingar och personer med mer livserfarenhet och andra referenser kan göra andra kopplingar. Däremot så har jag när jag själv arbetat i barngrupp på förskolor slagits av hur smarta slutsatser barn kan dra. Det ska bli så spännande att möta publiken med den här föreställningen! Jag är säker på att de kommer att uppleva och upptäcka saker som jag varit helt omedveten om.

Barn har bra idéer! Men hur mycket ansvar ska vi lägga på barnens axlar? En del verkar lämna sitt hopp till framtidens ingenjörer att dämpa effekterna av vårt ohållbara levnadssätt. Det är inte hållbart och jag tror att vi måste börja i det lilla, samtidigt som vi är medvetna om de stora frågorna och sambanden. Förhoppningen med föreställningen är att den ska ge barnen grundläggande kunskap om olika platser i världen där miljön hotas på ett eller annat sätt. Samt några praktiska kunskaper om vad en Klimathjälte kan göra. Men tanken är också att klimatfunderingarna ska fortsätta efter teaterbesöket. Att barnen, med hjälp av sina pedagoger, ska komma på egna sätt att ta hand om naturen och miljön på.

Jag tänker att en Klimathjälte är någon, som Sullet, som står upp för Jorden. Som blir naturens talesperson och säger det som vi innerst inne vet: att vi måste ta hand om Jorden tillsammans.

Jag skrev en pjäs och satte igång produktionen och nu så är det dags: ett gästspel på Teater Tre med premiär lördag 3 december. Efter det blir det föreställningar för förskola och skola 6-8 december.

Elina Mattsson
Producent, manusförfattare och skådespelare i föreställningen Jakten på Klimathjältarna
Läs mer om föreställningen Klimathjältarna på Teater Tre  Du kan också följa klimathjältarna på facebook

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Inbjudan till Kulans julfest, låt musik och dans komma in i textarbetet

Kulan arbetar för mångfald inom alla områden och vi är glada att ha med läraren Rebecca Eriksson som tillsammans med några elever berättar hur de arbetat med Jonas Hassen Khemiris angelägna artikel ”Jag ringer mina bröder”. Därefter ett samtal med Jonas om viktiga texter och att hitta rytmen i språket. Vi avslutar med en dansfest som gör oss glada och starka.

khemiri 8

Läraren Rebecca Eriksson samtalar med Jonas Hassen Khemri och oss om viktiga tex­ter och att hitta rytmen i språket. Vi får också lyssna på några av de hiphoplåtar som förändrat Jonas liv.

rebecca

På bilden ser du Rebecca och eleverna som håller fram texter de skrivit inspirerade av Khemiris text Jag ringer mina bröder :Jalal Revend Jag ringer samhället ,Linn Aastrup, Jag ringer mina systrar, Tim Gisseman Jag ringer den som vet bäst, Emily Yenidogan, Jag ringer mina systrar, Sara Leijonancker Jag ringer min syster ( Sara är inte med på bild) .

Utdrag från Khemiris text i DN

Jag ringer mina bröder och säger: Det hände en så sjuk sak i går. Har ni hört? En man, en bil, två explosioner, mitt i city.
Jag ringer mina bröder och säger: Nej ingen dog. Eller. En dog. Han dog. Han som inte är vår bror. Men visst. Vissa kommer försöka sammankoppla honom med oss. Hans namn, hans ursprung, hans hårfärg. Tillräckligt likt (eller inte likt alls).
Jag ringer mina bröder och säger: Akta er. Ligg lågt i några dagar. Lås dörren. Dra för gardinerna. Om ni måste gå ut: Lämna Palestinasjalen hemma. Bär inte på någon misstänkt väska. Höj volymen i lurarna så att ni inte blir berörda av folks kommentarer. Blunda för att slippa folks blickar. Viska på tunnelbanor, skratta lågt på biografer. Smält in, gör er osynliga, förvandla er till gasform. Väck ingens och jag menar ingens uppmärksamhet.
Jag ringer mina bröder och säger: Glöm det jag sa. Fuck tystnad. Fuck osynlighet. Gå ut på stan endast iklädda julgransljus. Ta på er neonfärgade overaller, orangea bastkjolar. Vissla i visselpipor. Vråla hål i megafoner (…)
Jag ringer mina bröder och säger: Det hände en så sjuk sak ikväll. Jag kom på tunnelbanan och fick syn på en väldigt misstänkt individ. Han hade svart hår och en ovanligt stor ryggsäck och hans ansikte var täckt av en Palestinasjal.
Jag ringer mina bröder och säger: Det tog bråkdelen av en sekund innan jag insåg att det var min spegelbild.”

danceoke

Kvällen avslutas med  en variant av ”jul-ringdans” danceoke under ledning av ÖFA-kollektivet, en dans som garanterat får med alla upp på dansgolvet. ”att vara alternativt, normbrytande och folkligt på samma gång är ÖFA-kollektivets stora styrka. Vi arbetar alltid normkritiskt och vi är övertygade om att vi måste frångå minoritetstänkandet och istället belysa och ifrågasätta den gällande normen inom en grupp, skola, organisation eller i hela samhället. Som ett konstnärskollektiv med bara kvinnor tar vi oss friheten att utmana det bipolära könstänkandet, vi framträder okommenterat och skapar plats för genusfria upplevelser”.
ÖFA-kollektivet går att boka med Kulanpremie på Kulan.

Välkommen till en kväll där vi vidgar textbegreppet!

Praktisk information och anmälningslänk

Målgrupp: kulturombud, intresserade pedagoger och skolbibliotekarier
Plats : Dansmuseet , Drottninggatan 17
Datum: 6 december klockan 17.00– 20.00. Från klockan 17.00 står en buffé framdukat på Dansmuseet i Bistro Rolf De Maré.
Kostnad: Kostnadsfritt för pedagoger i Stockholm. Finansieras av Kulan.
Information: Elisabeth Söder ,telefon: 08–508 33 822 E-post: elisabeth.soder@stockholm.se
Anmälan: https://websurvey.textalk.se/start.php?ID=101447  Begränsat antal platser, först till kvarn  

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.

Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Får alla elever uppleva The Wow Factor?

När jag gick på Lärarhögskolan hade vi animerade diskussioner om utbildningen skulle hållas separat från näringslivet. Jag hävdade med emfas vikten av att skolan skulle stå för sig själv utan att ta hänsyn till näringslivets behov. Nu är jag inte lika säker. Vi har samma ämnen som för 100 år sedan och i takt med att vi rasar i PISA rankingen går vi också tillbaka till den metodik vi hade för säg 60 år sedan. Men är PISA det bästa testet för att utvärdera den svenska skolan?  Sverige ligger inte sämst på alla rankinglistor, tittar vi på Current innovation index  och innovation scoreboard ligger vi i topp. 

Våra elever skulle kanske må bättre och utnyttja sin fulla potential om vi närmade oss näringslivets och samhällets behov? Ett näringsliv som efterfrågar kreativitet, uthållighet, kommunikationsförmåga, samarbetsförmåga, världsmedborgare, emotionell intelligens, ledarskap, problemlösning, digital litteracitet och entreprenörskap. Kunskaper och färdigheter som ingår i alla kulturprojekt. Om detta handlar mitt inlägg som främst bygger på Ann Bamfords forskning och föreläsningar.

Vad behöver våra elever lära sig? I London beräknas ett av fyra jobb vara inom kultursektorn och kreativa näringar. Hur ser det ut för Stockholm? På bilden ser du Avicii en av våra kända dj:s. Jag kunde också lagt upp bilder på Rebecca & Fiona, Nause, Adrian Lux, Eric Prydz, John Dahlbäck som exempel på en kreativ näring.

avicii-wallpaper-5

När barnen är små märker vi att de lär sig genom alla sinnesorgan och det är något vi borde fortsätta med om vi tar hänsyn till nutida hjärnforskning. Numera vet vi mycket om hjärnan, vi kan se att ju fler sinnen vi aktiverar desto bättre för hjärnans utveckling. Trots den vetskapen har eleverna få möjligheter att uttrycka sig med alla sinnen i högre årskurser.
Tills dess elever får fler timmar med praktiskt estetiska ämnen och våra skolor har kreativa center med tillgång till konstnärligt material, kameror, symaskiner etc. och kulturpedagoger på samma sätt som vi har IKT-pedagoger har vi tillgång till modern teknik som innebär att elever kan skapa filmer, musik och programmera i alla ämnen.

ann bamford

The Wow Factor

Anne Bamford är fortfarande mest känd för sin forskningsrapport för Unesco, The Wow Factor  där hon undersökte 170 länders arbete med estetiska uttryck och kultur i skolan. Wow står för den känsla som uppstår hos en elev som är helt absorberad av sitt skapande. I rapporten visar hon på ett tydligt samband mellan länder som ligger i PISA-toppen och satsning på estetiska ämnen. Tydligast är det i USA ”där stater med mest traditionella system är de som har sämst resultat  medan de stater som har satsat på estetiska ämnen och mer kreativ undervisning har höjt sina skolresultat. Det gäller till exempel Chicago som hade några av de sämsta skoldistrikten men nu ligger de bland de bästa. ” Från Pedagogska  magasinet.

Något som kom fram i Unescorapporten och som förvånade mig är att alla konstnärliga projekt inte uppvisade det sambandet. Det räckte inte med att eleverna fick möjlighet att uppleva kultur och skapa. Kulturprojekt som upplevdes som dåliga försämrade tvärtom elevernas kreativitet. I The Wow Factor identifierades ett antal faktorer som gav kvalitet: att externa kulturaktörer medverkade och att eleverna lockades att utmana sig själva.

Effekter av kulturprojekt i skolan

”Forskningen visar också att estetiska ämnen ökar elevernas självförtroende och samarbetsförmåga, och det stärker det sociala samspelet i en klass.
– Om barnen jobbar tillsammans i en pjäs, med en väggmålning eller sjunger i en kör är de inte längre enskilda individer utan en grupp som arbetar tillsammans. Det är mycket viktigt för den sociala sammanhållningen, inte minst nu när vi har så många mångkulturella klassrum med barn från hela världen bredvid varandra, säger Anne Bamford.
Ytterligare en effekt är att eleverna skolkar mindre i skolor med bra estetisk undervisning. Barnen trivs helt enkelt bättre i de skolorna, vilket inte ska underskattas.
– Om eleverna har roligt i skolan är chansen större att de anstränger sig och den energin överförs till alla ämnen.” Från Pedagogiska magasinet

Ann Bamfords råd för att uppnå kreativ stämning i klassrummet

• Man måste våga röra sig utanför sin bekvämlighetszon och ta risker. Både elever och lärare måste lära sig att utmana sig själva.
• Det måste finnas en täta kontakter mellan skolan och det omgivande samhället såsom kulturskapare, föreningar, företag, och institutioner.
• Tid för reflektion kring det egna skapandet är oerhört viktigt. Eleverna måste ges tid och uppmuntras att reflektera över vad de har gjort och hur de gjort det.
• Eleverna måste få visa upp det de har gjort i form av en konsert, en föreläsning, en utställning eller på något annat sätt. Att få visa upp vad de har skapat är lika viktigt som själva skapelseprocessen för att elevernas kreativitet ska stärkas.
• Att vara kreativ tar tid. Det finns inga snabba lösningar för att bli mer kreativ utan man måste våga experimentera, misslyckas och testa på nytt för att bli riktigt duktig inom ett område.
Råden fick vi som besökte Skolforum och de nedtecknades  av Pedagog Stockholm /blogg

P1020013

Kreativitet och den svenska skolan

I november 2016 var Ann Bamford inbjuden av Karlstads universitet och Region Värmland för att prata om kreativitet i den svenska skolan. Tack till Tobias Berger på Pedagog Värmland som filmade.  Jag rekommenderar varmt att ni tar er tid och ser filmen för att sedan gemensamt reflektera över vilka åtgärder som kan vidtas på den egna skolan.
I filmen pratar Ann Bamford om skoldagens struktur, en erfarenhet jag har är att det är bra att schemalägga block på EM för ämnen som kan tänkas samarbeta i ämnesövergripande projekt, exempelvis, samhällskunskap, historia och svenska. Då finns det tid för kulturbesök, rejält med tid för skapande utan att avbrytas av schemat. Lärare som jobbar i team blir också modigare och vågar utmana eleverna, något som vi vet är viktigt för att kulturprojektet skall bli utvecklande. På Kulan hittar du kulturaktörer och rådgivare inom dans, cirkus, teater, drama, film, dramaturger, serietecknare och författarförmedling och mycket mer.
I föreläsningen pratar Ann bland annat om Sveriges resultat i olika rankinglistor. Det jag tycker är mest nedslående för Sveriges resultat i PISA är definitivt att de elever som inte lyckats uppnå ens lågt ställda baskrav ökar. I det första PISA testet var det 2% av eleverna som inte uppnådde den nivån nu är det 18% . Det är siffor jag vet skulle se annorlunda ut om eleverna arbetet med kulturprojekt där det fått en chans att lära och uttrycka sig på sitt sätt. Men det värsta av allt är att bakom dessa siffor är det unga människor som känner sig olyckliga och misslyckade i skolan.

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se