Visar alla blogginlägg från: december 2016

Jonas Hassen Khemiri om livsviktiga texter

d20 Kulans julavslutning på Dansmuseet hade rubriken Låt musik och dans komma in i skolans textarbete Vi bjöd in författaren Jonas Hassen Khemiri samt läraren Rebecca Eriksson med några av hennes elever från Midsommarkransens gymnasium. Rebecka och eleverna berättade hur de arbetat med artikeln och boken Jag ringer mina bröder. Därefter berättade Jonas om livsviktiga texter. Kvällen avslutades med danceoke tillsammans med ÖFA-danskollektiv. En underbar kväll med ord, mod, blod, mingel, musik och dans P1020689

Så här arbetade vi med Khemiris text

Rebecca berättade hur hon arbetar med svenskämnet som demokratiämne, liksom utmaningen att kunna göra ämnet mer kreativt och lekfullt inom kursplanens ramar. Arbetet med Khemiris text Jag ringer mina bröder fungerade som en introduktion för olika texttyper,  genrekunskap . Artikeln är ett bra exempel på hur en kan hitta rytmen i språket genom att låta eleverna härma andras texter. Rebecca och eleverna samtalar om upplevelsen av textbearbetningen och skrivuppgiften. Momentet inleddes med två andra texter som också ville väcka opinion och påverka, kortfilmerna:  Kära pappa som är gjord av den norska hjälporganisationen Care samt kortfilm Svenne med avsändaren Svenska FN-förbundet. Kära pappa , hjälporganisationen Care Svenne av svenska FN-förbundet

Jag ringer mina bröder

Rebecka och eleverna har arbetat med Jonas artikel Jag ringer mina bröder som han skrev i samband med att en man sprängde sig själv och dog i en gränd i anslutning till Drottninggatan, mitt i julrushen, en dag i december 2010. Därefter fick de lyssna på Jonas uppläsning av sin artikel Jag ringer mina bröder . Artikeln närlästes gemensamt, Lässtrategier, textens innehåll, genre och språk. Meningar som ”Lämna Palestinasjalen hemma” analyserades. Vad betyder ”Palestinasjal”? Olika texttyper diskuterades. skärm rebecca 1 Därefter fick eleverna välja ett ämne som upprör dem i samhället och skriva en artikel om det och härma Jonas sätt att skriva.

skärmklipp rebecca2

En av eleverna delar med sig av sin text: ”Jag ringer min syster och säger: samhället fungerar som en morgontrött tonåring. Varningsklockorna ringer men vi orkar inte ta tag i det. Det löser sig, tänker alla. P1020693

Jonas Hassen Khemiris om litteratur

Texterna som räddade mitt liv, är Jonas Hassen Khemiris samtalsämne för kvällen. Jonas började med att tacka eleverna för att de arbetat med just hans text. Att det känns fint att skrivande blir som en stafettpinne. Att ord är fantastiska för att de överlever oss människor. Jonas berättade om sin första läsupplevelse som han som liten fick via pixi-boken, ”Dun till lillans täcke” och vidare till upplevelsen av att läsa The Outsiders av Susan. E. Hinton som tonåring. (The Outsiders finns att låna i gruppuppsättning på Cirkulationsbiblioteket, läs mer om boken på Cirkbloggen) Upplevelser av ord och förmågan, mycket tack vare sin pappa, att vrida och vända på ords betydelser och innebörd. Han tog ett ord som exempel: Återvändsgränd. Det ordet tyckte hans pappa om. Hans pappa kunde ordet på flera andra språk. Men det var det svenska ordet som han tyckte bäst om. Återvändsgränd. Inte ”dead end street” som är så definitivt uttryckt på engelska. Och andra språk. Att inte komma längre. Död. Slut. Det svenska ordet är bättre. Det tar stopp här, men det finns möjlighet att vända tillbaka. Att återvända. Från gränden. Jonas berättade att alla texter som han har läst under sin uppväxt och som han har tyckt om är texter som möjliggör för läsaren att ”vara i texten”. Att det finns tillräcklig med rum. Att läsa mellan orden och raderna. d31

Texter går också att lyssna på

Jonas kan inte separera böcker från musik. En låt kan vara som en novell. Ett tips han vill ge till lärare är gå in på webbsidan Rap genius . Det är svårt för de flesta av oss att hinna med att lyssna på varje ord i en hiphoplåt men på Rap genius kan vi läsa texten och få en förklaring rad för rad. Där finns det mängder av inspiration kring poetiska grepp med exempelvis homonymer som ofta används inom samtidsmusik och Hip-Hop. Passa på att briljera inför era elever. Ni kommer ”äga” klassrummet. En musiker som är betydelsefull för Khemir är rapparen Nas och 2015 fick Khemri för DN:s räkning åka till Berlin för att intervjua NAS. Vi fick under kvällen lyssna på låten Nas One Love - en låt i form av ett brev till en kompis som sitter i fängelse.

För det är såväl rappare, stå-uppkomiker som dramatiker som ger Jonas inspiration till sitt författarskap. Mod och blod är också viktiga ingredienser. Att på samma sätt som eleverna från Midsommarkransens gymnasieskola få skriva om det som engagerar. Och att få skriva fritt, på det sätt och med den stil som passar en själv.
d3

Får man skriva som man pratar?

En sak som eleverna reflekterade över när Rebecca frågade dem om hur det var att jobba med Jonas text var att de tyckte att det var skönt att få läsa något som är skrivet på samma sätt som man pratar. Och att de sedan fick skriva på ett sätt som de inte brukar få göra i skolan. Jonas mormor var lärare i svenska och han förstod precis vad de menade. Hans mormor hade ofta haft åsikter om hur hans böcker var skrivna. Att det inte var skrivna på ett korrekt sätt. Men Jonas är, liksom sin mormor, envis. Och fortsätter att skriva som han vill. Hans mormor blev mot slutet av sitt liv allt mer glömsk. Men bevisade gång på gång att ord och siffror kan hjälpa oss människor att skapa trygghet och stabilitet i livet. Ett ordspråk som Jonas mormor ofta återkom till, in i det sista, var: ”Jag är inte envis. Men jag ger mig aldrig.” Samtalet avslutades med att vi lyssnade på en rap-version av In the Cemetery Where Al Jolson is Buried av Amy Hempel. Därefter blev det dans. ÖFA danskollektiv bjöd in oss till danceoke. Kulan 2016 avslutades därmed med lite mod, lite blod. Och ganska mycket svett. P1020735

Varför Kulan behövs

Kulan finns för att Stockholms stad vill att alla barn och unga ska få uppleva kultur. Att alla stadens yngre medborgare ska få komma i kontakt med kulturaktiviteter som är för-, med och av barn och unga. Styr- och inspirationsdokument som finns till hjälp i detta arbete är läroplan och programmet Kultur i ögonhöjd. Kulan är ett verktyg som alla i stadens förskolor och skolor kan använda sig av. Läs allt om Kulan på pedagogstockholm.se/kulan. Kulan är inte bara en virtuell plats på webb- och i sociala medier. Kulan ordar också fysiska mötesplatser, där elever, lärare och aktörer från Stockholms fria kulturliv kan mötas för att dela med sig av tankar och idéer kring hur alla barn och unga ska få uppleva konst- och kultur. Vi ses 2017! För Kulan – Monica Eriksson. För att barn och unga växer av kultur. d306 dec 12   d11d10

Brobyggare mellan upplevelser och föreställning

- Det blir samtal efter föreställningen! annonserar jag i Unga Klaras foajé. Framför mig står 80 – 100 elever som jag inte känner, aldrig mött förut och som jag snart ska få att säga något om teaterupplevelsen de varit med om. Det är lite nervöst varje gång. Jag ska försöka vara en pedagog och en brobyggare mellan publikens upplevelser och föreställningen.

unga klara 7mg-2297-sarapborgstrom-mindre-640x427 Alltet, Unga Klara. Foto Sara P. Borgström

Jag brinner för teatern och det estetiska formspråket. Jag vill åt känslor, personliga tolkningar och subjektivitet. Men publiken jag möter kommer till teatern med skolan och de har troligen inte valt det själva. Dessutom vill de gärna visa att de kan sätta in det i ett skolsammanhang: Att förstå, att redovisa, att sätta i relation till ämnen i skolan. Kruxet är att inte hamna i det där förödande tyckandet, i det där läget där föreställningen och teaterupplevelsen blir lagda på en våg som mäter om det är bra eller dålig, tråkig eller kul, rolig eller töntig. Jag kan själv gå i ”fällan” genom att glatt fråga: Vad tyckte ni? Hur var det? Och sedan inte veta hur jag ska ta det vidare när samtalet bums landar i korta stavelser. Dött.

Vi ser olika saker, trots att vi delar samma pjäs

Estetiska uttrycksformer är kommunikation och får oss att tänka. Teater är sinnlig, symbolisk och väcker känslor. Det är en gemensam och kollektiv konstform då vi upplever samma föreställning, här och nu, men vi tolkar den alla på olika sätt. Det som fastnar i mig är kanske helt likgiltig för dig. Det som inte rör mig kanske är helt avgörande för dig i pjäsen. Det som kanske betyder mycket för en elev från Botkyrka kanske inte bekommer en elev från Östermalm. Det som fastnar hos en elev från Kungsholmen kanske inte alls slår an i en elev från Spånga.

Unga Klaras publik kommer från olika områden

Jag vill åt dessa skiljaktigheter när jag pratar med publiken. Jag vill gärna veta vad som landat, fastnat och vad som stannar kvar. Om vi vågar prata om att vi alla upplevt olika saker i samma pjäs, så tror jag att vi stärker vår empatiförmåga. En viktig aspekt i detta är att publiken på Unga Klara alltid kommer från olika områden och förorter med socioekonomiska differenser. När jag bokar in skolorna på våra föreställningar strävar jag efter att blanda elever från olika områden så att vi också kan få syn på varandra.

unga klara 5

Hur börjar jag ett samtal efter teaterupplevelsen?

Detta skall och vill jag ta tillvara när jag pratar med eleverna. Och jag skall göra det utan att själv tolka, berätta för och lägga ord i munnen på eleverna. Just det är lätt hänt när jag är nervös eller när jag är lite osäker på vart samtalet bär. Då har jag en tendens att ställa frågor med många olika svarsalternativ, att prata för mycket, att gärna berätta för eleverna hur de kan tolka det och det i pjäsen. Då kommer vi inte långt, då är det inte intressant. Så var börjar jag? Hur kan jag göra ett eftersamtal så bra som möjligt? Hur kan jag komma förbi det värderade tyckandet? Jag brukar be eleverna först gå till själva. Jag ber dem blunda, titta ner, vara i egna tankar. Jag ställer frågor: Vad har du sett? Vad handlar föreställningen om för dig? Vad känner/tänker du? Vilka funderingar/frågor har väckts? Var det något du blev berörd av? Var det något du kände dig igen i? Var det en något som fastnade, en scen som stannar kvar i dig? Jag tror det är viktigt att kunna vara lite för sig själv efter en pjäs. Att få eleverna att stanna upp en liten stund i den egna upplevelsen och samtidigt ge dem några krokar att hänga tankarna på, som en bra ingång till ett samtal. Jag ber sedan eleverna öppna ögonen, titta upp, vara med i rummet. Många elever är trygga på att prata, beskriva och sätta ord på känslor. Många elever är vana vid teater och kan snabbt säga något om både innehåll, tematik, budskap och dramaturgi.

Publiken har olika erfarenheter och förutsättningar

Men i och med att publiken i salongen sitter med många olika erfarenheter och förutsättningar vill jag att alla ska ha en chans att hänga med från början. Jag tar tag i det konkreta och går steg för steg från det trygga. Jag påminner också om att teater inte har rätta svar, det handlar om upplevelser och egna tolkningar. Vem var med i pjäsen? Vilka karaktärer såg vi? Vad hände? Var någonstans var vi? Vem var huvudpersonen? Var det flera huvudpersoner? Hur var relationerna i pjäsen?  Kan vi säga något om godhet/ondska, ljus/mörker, komik/tragedi? Vad handlar föreställningen om, enligt dig? Nu lär vi ha kommit in på tematik och budskap. Jag försöker fråga varför och på vilket sätt så ofta jag kan, så det kan bli fördjupande reflektioner.

Balkongscenen (detalj). Frank Dicksee (1853–1928) Balkongscenen (detalj). Frank Dicksee

Ingångar till Shakespeares Romeo och Julia

  • Kärleken kan aldrig bli helt fri.
  • Vi ärver konflikter.
  • Vänner betyder mer i våra liv än våra familjer.
  • Kärlekens vägar är hotfulla gentemot makten.

Här kan eleverna tycka till, reflektera och diskutera större teman och ändå studsa det mot pjäsen, något som både stärker reflektionsförmågan och fördjupar teaterupplevelsen. Det bästa vid denna punkt är att låta det ta tid. Våga stanna upp och låta eleverna ta ställning. Det kan vara att eleverna får hålla med, inte hålla med eller vara neutral. Som avslutning på ett samtal med publiken tycker jag om att få den personliga teaterupplevelsen från varje individ. Antingen ber jag eleverna skriva på en lapp, berätta för en som sitter bredvid eller säga högt i salongen. Jag försöker få fram en essens från pjäsen och ger uppgiften ut ifrån den.
T ex från pjäsen Romeo och Julia: Vad betyder det för dig när jag säger förbjuden kärlek?

Kulan har tidigare under året skrivet ett inlägg med tips för dig som vill arbeta med Shakespeare.

UK_outline

Jag vill, med Unga Klaras teatersamtal, utveckla publiken och min egen förståelse för upplevelsen. Jag vill bearbeta en kollektiv konstform i gemenskap och jag vill upptäcka och lära av mina medmänniskor då vi alla ser på teater, på konsten och på livet med våra egna ögon och tolkar dessa genom våra egna erfarenheter. Som teaterpedagog på Unga Klara tycker jag mycket om att möta publiken innan och efter en förställning. Jag ser det både som en utmaning och en lustfylld aktivitet där jag kan komma lite närmre den publik som betyder så mycket för teatern. Våren 2017 spelar Unga Klara Avsked för högstadiet och The Sexual Contract för gymnasiet. Vissa dagar har vi eftersamtal, håll utkik på vår hemsida.

Skapande skola med Unga Klara

Det finns flera olika uppslag för dig som vill samarbeta med Unga Klara i större kulturprojekt och Skapande skola , Antingen att ni utfår från en föreställningen ni själva valt och tillsammans med Unga Klara bestämmer upplägg , ni kan också tillsammans med pedagoger arbeta med teaterövningar, improvisation, koncentration och gestaltning.

Gunhild Aubert Opdal, teaterpedagog på Unga Klara, gunhild@ungaklara.se