Visar alla blogginlägg från: februari 2017

Drottning eller kung Kristina?

Många teatrar anordnar lärarkvällar inför premiären av ny föreställning . De timmar du ägnar åt träffen får du igen många gånger om genom uppslag på hur du kan för- och efterarbeta föreställningen. Både för att sätta in den i ett lärandekontext och för att samtala om scenkonstupplevelsen.  Du får en inblick i arbetsprocessen bakom föreställningen och valet av perspektiv. På Strindbergs Intima Teaters lärarkväll inför föreställningen Kung Kristina Alexander fick vi efter vi sett en scen från föreställningen prata med regissören Elisabeth Ohlson Wallin och skådespelaren Aleksa Lundberg.

två

August Strindbergs teater

Lärarkvällen inleddes med att regiassistenten Tuvalisa Rangström berättade om Strindbergs Intima teater, August Strindbergs egen teater. Den första teater i Sverige som byggdes för att texten skulle stå i centrum. Du kan läsa mer om Strindbergs syn på teater och teatern på deras webbplats. Fortfarande vilar Strindbergs anda över teatern och eftersom hans anda är stor känner sig teatern fri att göra vad som helst. Som exempelvis den aktuella föreställningen Kung Kristina Alexander som var orsaken till vår lärarträff.

Kung Kristina

Regissören Elisabeth Ohlson och skådespelaren Aleksa Lundberg har inför manusarbetet läst Drottning Kristinas brev och texter utifrån ett transperspektiv och menar att det är tydligt att drottning Kristina egentligen var en man. Exempel på det är att drottningen efter konfirmationen i Peterskyrkan tagit namnet Christina Alexandra och ofta undertecknade dokument med namnet Alex.

Författaren Kjell Lekeby påstår i boken Kung Kristina att drottningen försökte byta kön genom att använda alkemi. I de brev som Elisabeth och Aleksa läste var det tydligt att Kristina kände sig som en man fångad i en kvinnas kropp. Du har själv möjlighet att läsa Kristinas brev och skrifter på Svenska akademins sida. Det finns ingen regent i Sverige som lämnat efter sig då mycket text som Kristina.

liggande Kristina mindre

För en generation sedan var de flesta av oss inte medvetna om att vi hade vänner, grannar och kollegor som var hbtq. Fast vi idag vet bättre, är hbtq-personer fortfarande tämligen osynliga på scenen. Därför var det en självklarhet för Elisabeth och Aleksa att ta sig an en av de få pjäserna som är skrivna om en transperson och viktigt att låta en skådespelare med transerfarenhet få huvudrollen för att synliggöra hbtq och visa att vår könstillhörighet är mångfacetterad.

Om en har svårt med begreppen inom hbtq finns en bra ordlista på transformering.se.

Samtal efter föreställningen

När du ser föreställningen med din klass ingår ett samtal med skådespelaren Aleksa och producenten Katharina Lind. Ett öppet samtal med utrymme för frågor både om pjäsens innehåll och uttryckssätt och hur det är att leva som transperson idag. Syftet med samtalet är att skapa rum och forum för transfrågor. Att  vi skall inse att vårt samhälle är heteronormativt och fundera på vad vi tycker är avvikande, gör oss provocerade och se på det som förenar oss för att skapa acceptans. Hur kan vi jobba med det? Jo genom att utsätta oss för miljöer och konst som gestaltar en värld vi inte är bekanta med. Alexa garanterade att hen ser till att samtalet med eleverna bygger på respekt och att normen i rummet är allas lika rättigheter.

rök

Forum för Levande Historia om hbtq, normer och makt

Under kvällen presenterade pedagoger från Forum för historia sitt lärarmaterial om hbtq, normer och makt , lärarguider och material för lärare och elever för årskurs 7-9 och gymnasiet. ”Syftet är att få elever och lärare att se hur normer och rättigheter formas, ifrågasätts och förändras. Utgångspunkten är historiska och nutida personberättelser och skeenden. I materialet finns en tidsaxel med tolv personberättelser från 1909-2013. Varje personberättelse är kopplad till ett historiskt sammanhang och en händelse då rättigheter och normer ifrågasattes och förändrades. Till varje avsnitt finns reflektionsfrågor och Quiz-frågor som hör till den specifika personberättelsen. Under rutan För lärare finns också också tips på några generella övningar som ger ytterligare möjlighet till reflektion och problematisering kring hur normer skapas, upprätthålls, ifrågasätts och förändras.”

Kung Kristina Alexander (2)

 Kung Kristina 2017

”Den 100:ade uppsättningen på Strindbergs Intima teater öppnar alla portar på vid gavel och bjuder på Kung Kristina Alexander. Det handlar om drottningen som egentligen var kung. Det handlar om rätten till sitt eget liv. Ämnet rör sig kring uppbrott, förvandling och identitet. Intima teatern speglar en annan verklighet än den gängse. Vi bjuder på ett visuellt sceniskt verk. Vi möter kung Kristina i Aleksa Lundbergs gestalt på scenen. Genom Elisabeth Ohlson Wallins kameralins får vi ta del av nutida transpersoners kamp och liv. Film och foto möter teater. Barock möter nutid. August Strindberg bidrar med Kristinatexter liksom Kung Kristina själv. Strindbergsteaterns scen vrider sig knarrande både med- och motsols genom tider fyllda av kamp och förtryck. Urpremiär på Strindbergs Intima Teater 1 mars 2017.” Föreställningen har Kulanpremie vilket innebär 50 kronor i rabatt på biljetter du bokar via Kulan.

Foton från teaterns foajé

Ett exempel på hur barock möter nutid möter vi redan i teaterns foajé där det finns porträtt av olika hbtq personer fotade av Elisabeth Ohlson. Under föreställningen flankeras Kung Kristina av  hbtq-personer på foto och film. Elisabeth fick stor uppmärksamhet som fotograf för ecco homo 1998.

elisabeth guldram

Vill du veta mer om Drottning Kristina?

Referenslitteratur inför Kung Kristina som ensemblen läste:
Kjell Lekeby – Kung Kristina
Susanna Åkerman – Fenixelden: Drottning Kristina som alkemist
Veronica Buckley – Kristina Sveriges Drottning
Eva Borgström – Varför grävde man upp Drottning Kristina
Carl-Herman Hjortsjö – Drottning Kristina, gravöppningen i Rom

Mer lättillgänglig litteratur är, tidskriften Populär historia som har en artikel som sammanfattar Kristinas liv, Kristina fostrad som kung.  Via Mediotekets Cirkulationsbibliotek kan du också låna Jag, Kristina av Hans Petterson, LL_förlaget  i gruppuppsättning. Boken vänder sig till yngre barn men jag skulle utan problem läsa och samtala om boken med mina elever på gymnasiet.

Läs mer om Strindbergs Intima teater

strindbergs intima teater

Läs mer om Strindbergs syn på teater, Med egna ord

Läs mer om Strindbergs Intima teater då och nu

/ Elisabeth Söder för Kulan, för barn och ungas rätt till kulturupplevelser och skapande

Dramaövningar i klassrummet med Jordi Almeida

Du har börjat arbeta med en ny klass och märker att det är en trist stämning i gruppen. Det finns några självutnämnda ledare och en tyst majoritet. Hur skall du arbeta för att få gruppen trygg och att eleverna är schyssta mot varandra? Vi som var med på Kulanträffen med läraren Jordi Almeida har ett förslag. Pröva några enkla dramaövningar.

P1020750

Att drama påverkar klassrumsklimatet styrks också av internationell forskning. I en artikel i Sydsvenskan med rubriken, En satsning på drama ger mer rörelse under skoldagen plus lugnare och tryggare elever finns följande citat ”På en OECD-blogg beklagar forskare att drama och teater används i så liten utsträckning i skolan, trots de starka belägg som finns för att drama stärker elevers läsande, skrivande och textförståelse. Finland, som ju ofta betraktas som ett föregångsland i skolfrågor, har i sin senaste läroplan för grundskolan skrivit in drama som arbetsform inom i stort sett samtliga skolämnen. Att införa drama på schemat har alltså potential att bidra till ökad samarbetsförmåga och kreativitet, stärkt språkutveckling och fördjupat lärande inom olika ämnen – i kombination med mer rörelse under skoldagen.”

Jordi Almeida är lärare i engelska på Sturebyskolan men han är också utbildad skådespelare och det är kunskaper från den utbildningen han tagit med in i klassrummet. Inom teatervärlden vet alla även demonregissörer vikten av en trygg ensemble och många repetitionsveckor läggs på att bygga den kokongen.

Dramaövning 1

Efter en inledande uppvärmningsövning gjorde vi ”Ta och få ögonkontakt-övningen. En enkel övning som ledde till många leenden. Jordi betonade kvaliteten av att det är klassens lärare som leder övningarna. Vi kan göra något som en tillfällig lärare/kulturaktör inte kan göra genom att vi har en långsiktig relation och att vi känner eleverna.

Telefonkompis

När Jordi tar emot en sjua inleder han terminen med en telefonkompisövning.  Jordi och klassen mentor väljer ut två och två elever som under en veckas tid skall ringa till varandra. Tips på vad de kan prata med varandra om kan vara är : intressen utanför skolan, hemlis som ingen vet. Telefonkompisen skall vara någon som de inte umgås med varje dag. Eleverna skall hitta en tid som kommer att fungera under hela veckan. Det skall vara samtal så SMS är inte tillåtet. I slutet av veckan lämnar eleverna in en lapp till mentor där de berättar vad de fått för uppfattning av telefonkompisen under veckan som varit och berättar något bra med hen som de inte upptäckt tidigare. Det skall så klart bara vara positiva saker. I början av läsåret kan det räcka med att de kollar läget med den andra men längre fram på terminen går det att lägga till ämnespecifika uppgifter de också skall tala om.

För att övningen skall bli bra är det viktigt att lärarna signalerar att det är en viktig övning. Övningen går inte ut på att alla skall vara bästis med varandra men den och andra dramaövningar leder till större tolerans och trygghet i gruppen enligt Sturebyskolans lärare.

Röstövningar

Många av oss lärare och elever fastnar i ett för högt tonläge, Jordi visade en övning som vi kan göra själva för att hitta ett tonläge där rösten ligger bekvämt. Både för att spara på våra stämband och nå ut i klassrummet.  Jordi demonstrerade på sig själv med en glaskaraff för munnen. Ett annat tips var att pröva olika tonlägen i duschen. När rösten studsar tillbaka har vi hittat vår optimala tonläge. När du pratar i det tonläget blir du inte trött.

Vi vill använda drama i klassrummet för att:

P1020747

Förslag från deltagarna på vad sätt de ville använda drama i klassrummet.

  • För att skapa sammanhållning, när vi arbetar med drama i gruppen blir vi en del i ett sammanhang.
  • Arbeta med lyhördhet
  • Uppmuntra mod, våga följa en impuls, våga prova
  • Använda oss forumteater
  • Arbeta med processteater för att bearbeta det vi läser i dramaform, det går utmärkt att dansa dna-spiralen och när eleverna gör det har de verkligen förstått, inte bara lärt sig innantill.
  • Gestalta bilder och text, vilket leder till en förstärkt upplevelse. Utgå från Mona-Lisa och be eleverna gestalta vad som hände precis innan, sätta sig in i olika författare, vad säger August Strindberg i den här frågan?
  • Arbeta med konstnärliga kvaliteér, estetiskt lärande
  • Få in nyanlända i gemenskapen.

Ja det var många önskemål och alla han Jordi inte med att beröra. Vi behöver nog minst en till träff för att få höra hur vi kan få in nyanlända elever i klassgemenskapen. Något som Jordi arbetat mycket med de senaste åren. Förra våren utmynnade ett år med dramaövningar på Dansens hus, eleverna spelade upp föreställningen Signalfel . ”40 högstadieelever på Sturebyskolan, svenskfödda och ensamkommande, har jobbat med en teaterföreställning under våren. Ämnet för pjäsen är kommunikation och missförstånd – knäppa, vanliga, ovanliga och onödiga missförstånd.– Helt enkelt när kommunikationen havererar. Som den kan göra ibland” säger Jordi Almeida i en intervju med lokaltidningen

Nästa blogginlägg med drama i klassrummet

Det andra blogginlägget  från kulturombudsträffen med Jordi Skapa en tillåtande och kreativ stämning genom drama  tar vi med fler av övningarna vi gjorde som exempelvis , ja-leken och Följa John.

Kulan i social media

kulan_avatarKulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

 

Mina drömmars stad, våra elevers historia?

…eller, en Stockholmare för 100 år sedan. I blogginlägget berättar jag om hur läraren Annika Rosenius arbetade för att göra Stockholm för 100 år sedan, till en angelägenhet för sina elever, varav många har sina rötter i länder utanför Sverige. Bilden på IF Olympias badpojkar från 1914 är hämtad från Stockholmskällan, och Annika använde den för att få eleverna att reflektera om fritiden för 100 år sedan.

Stockholm uppmärksammar att Per Anders Fogelström skulle ha fyllt 100 år 2017. Utbildningsförvaltningen deltar i firandet genom ett digitalt galleri och ett erbjudande till 200 klasser om att få trycka en bok med temat mina drömmars stad utan kostnad. Inför det arbetet är det bra att fundera över hur det var att leva i huvudpersonen, Hennings stad. Här kan du läsa mer om utbildningsförvaltningens erbjudande.

IF Olympias badpojkar på klippa 1914 CC Stockholmkällan

Migration

Om eleverna inte upplever att det som skolan lär ut som historia är deras historia – var hamnar vi då? Annikas elever har läst om Dackefejden och Gustav Vasa men upplever elever från Eritrea, Libanon, Chile, Libanon, Polen och Indonesien att det också är deras historia? En fråga som läraren Annika Rosenius ställde sig när hon skulle arbeta med momentet migration i SO. I tidningen Alfa finns en artikel om Annikas migrationsprojekt där hon berättar att hon ville utgå från den lilla världen för att kunna göra en global utblick för att eleverna skall få syn på sig själva i historien.

”I stället för statyer, kungar, medeltiden och Stockholms blodbad har Annika Rosenius valt att skildra människoöden och det som kan knytas till dem. Hon valde medvetet att tala om Stockholm och stockholmare, inte Sverige och svenskar.– Nationaliteter och vad man känner sig som är så laddat. Det är lättare att känna sig som stockholmare och känna sig hemma i Stockholm. ”

Momentet bröts ned till att handla om Stockholm: Hur globalt var Stockholm för 100 år sedan? Vilka var stockholmarna? Hur såg man på invandring för 100 år sedan? Vilka utvandrade från Stockholm och vilka kom till Stockholm?  Hur påverkades Stockholm av världskrigen? Vilka varor kom till Stockholm från andra länder? Hur roade sig Stockholmarna? Vilka idéer kom utifrån?

Rollspel

Hon bestämde att eleverna skulle få möta gårdagens ungdom för att minska avståndet till dem och mellan nu- och dåtid. För att göra upplägget levande lät Anna eleverna redovisa faktaunderlaget i små korta rollspel. I ett av spelen fick de följande instruktioner, de skulle föreställa sig ett möte mellan en infödd stockholmare, en från landsbygden inflyttad stockholmare och en italienare som sålde gipsfigurer. Källmaterial till persongalleriet finns i Stockholmskällan. Enligt instruktionerna skulle de mötas på en spårvagnsstation. Scenen som de skulle spela upp skulle vara kort, ha en enkel handling med dialog och ett tydligt slut. Hur de arbetade med rollspelet och övningen Tre personer på tre minuter går att ladda ned från Stockholmskällan . Tidningen Alfa har också haft en artikel med Annikas upplägg    

rollspel

Vad lärde vi oss? Reflektion

Eleverna tyckte att det var ett roligt sätt att arbeta med historia och att arbetssättet bidrog till att levandegöra historien för dem. Efter varje rollspel samtalade klassen om det som hände och Annika ställde de viktiga frågorna:  var ett sådant möte möjligt? Vilka likheter och skillnader finns mot idag? Avslutningsfråga blev, Vems historia har vi inte fått veta nu? Vad saknas i källorna? Tror vi att de tänkte på samma sätt som vi? Utifrån vad tror vi det?  Arbetet satte också sin prägel på andra ämnen, i träslöjd fick eleverna fundera över monument från sekelskiftet och skissa och tillverka statyer utifrån vad de tyckte borde finnas som statyer i staden. Istället för kungar och kända personer blev det exempelvis en person med en potatis i näven för att illustrera hungerkravaller, potatisköer och ransoneringskort.

Ransoneringskort från första världskriget. CC Stockholmskällan Ransoneringskort från första världskriget. CC Stockholmskällan

Det bästa med projektet

Annika upplevde att eleverna nu känner att Stockholm är deras stad och att vi lärare har allt att vinna på att låta källstudier kompletteras med inlevelseövningar.

Primärkällor och inspiration

Mycket av materialet som eleverna arbetade med kom från Stockholmskällan . En inspirationskälla till upplägget var forskningscirkeln Historieundervisningens processer i det mångkulturella samhället. Cirkeln tog fasta på att elever som inte har sina rötter i Stockholm ändå kan se mönster och identifiera sig genom att lära känna människorna som kom till och var i staden. Projektet utmynnade i tidningsartikeln En stockholmare för 100 år sedan som är med i  senaste numret av So-didaktik.  För dig som blir intresserad av detta sätt att arbeta rekommenderar rekommenderar jag varmt artikeln som har med  många konkreta råd men också vad Annika skall  göra annorlunda vid nästa projekt.  Du kan också höra Annika berätta om projektet i en POD.

Annika Rosenius arbetar på St Eriks katolska skola

Kulan i social media

kulan_avatarKulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

 

Filmpedagogik

I boken Introduktion till filmpedagogik ger forskare och filmvetare sin bild av film i skolan. En av författarna är Maria Söderling, gymnasielärare i svenska och historia. I sitt kapitel resonerar hon om filmval och vikten av att läsa film.

Hungerspelen

I kapitlet Rum för film och lärande skriver Maria om vår skyldighet att ta hänsyn till varje enskild elevs erfarenheter och tänkande, Lgr 11. Maria menar att vi lärare måste reflektera över hur vi kommunicerar olika texttyper. Texttyper och texter som vi inte tar upp på lektionerna uppfattar elever som mindre viktiga, ”om klassen ser Hungerspelen tillsammans och får i uppgift att jämföra filmen med andra filmer och texter sitter Laura tyst, trots att hon kvällen innan spelade ett spel som handlade om att var instängd och tvingas göra allt för att ta sig ut. Karl däremot räcker mer än gärna upp handen och kopplar samman Hungerspelen med myten om Minotarus som klassen läst tillsammans för några år tidigare.”

bend2 Skruva den som Beckham

Välja film

Elever ser redan mycket film både på biograf och hemma.  När de ser filmer som de själva väljer är ett kriterium på att den är bra oftast att den är rolig, spännande eller verklig. När vi ser filmer i skolan kan vi utmana eleverna med form och innehåll för att bredda deras repertoar.  Vi kan välja filmer som inte är elevernas förstaval men som de samtidigt inte helt avvisar. Tips på filmer som uppfyller det kriteriet hittar du på Skolbio  eller via SLI. Carina Häll, skolbioansvarig på Medioteket tipsar gärna om film. Filmer hon också kan arrangera som skolbiovisning på biograf i Stockholm.  Kontakta filmgruppens support om du vill få hjälp med att hitta och välja i filmutbudet på sli.se/medioteket

Bli bättre filmläsare

Två filmer som Maria Söderling resonerar om i kapitlet är Skruva den som Beckham  och Sjätte sinnet. Med Skruva den som Beckham är det främst innehållet som Maria använder för att göra eleverna till mer medvetna filmläsare. Filmen kan användas för att visa hur vi tolkar in olika saker i det vi ser och hur det styr hur vi upplever filmen. Filmen Sjätte sinnet upplever många elever som konstig eftersom den inte följer gängse västerländsk berättardramaturgi och vi kan prata om olika berättartekniker. Maria tips på många filmsekvenser och hur vi kan använda dem i klassrummet för att göra eleverna till bättre filmläsare.

Filmpedagogik

en handfull Jag har i ett tidigare inlägg på Kulan skrivit om en film som jag såg med gymnasieelever som definitivt definitivt inte gillade valet av film. I pausen vi hade innan vi skulle prata om filmen var eleverna upprörda över att jag tagit med dem på en sådan dålig film. Samtalet efter filmen som vi hade med en filmpedagog tog en helt annan vändning.  Filmpedagogen lyckades få eleverna att bli engagerade och prata om sekvenser i filmen. Det blev tydligt att vi hade uppfattat symbolik och händelser olika och tillsammans fyllde vi i luckor så att det blev ett stimulerande  samtal och nyfikenhet på att se om filmen. Efter passet med filmpedagogen var eleverna åter igen upprörda men nu för att inte fler elever skulle få chans att se filmen. Filmen visades bara en kort period på Zita.  Filmen som hette En handfull flugor går inte längre att se på biografer men upplevelsen att se film med tillhörande samtal med filmpedagoger rekommenderar jag varmt. Folkets bio  och Zita visar många filmer som går att boka med filmpedagog.

Verkliga och verklighetsbaserade filmer

wave-die-welle-8

I skolbiblioteket väljer elever gärna att läsa böcker baserade på en riktig historia och det gäller också när de väljer filmer. Litteraturvetaren Bo G. Jansson använder begreppet faction för gråskalan av filmer som ligger emellan fiction och icke-fiction.  Här är det viktigt att vi lärare hjälper eleverna att uppfatta skillnaden mellan icke- fiction och fiktion och samtalar om vad filmskaparen kan ha för syfte med sitt verk. Filmer som hör till faktion enligt Bo  är exempelvis A Beautiful Mind  och Die Welle  medan andra filmer endast har verklighetsbakgrund som exempelvis Titanic. Filmerna går att ser för skolor som har avtal med Medioteket SLI.

Mellan Dante och Big Brother

Mellan Dante.. Ett av de första som uppmärksammade behovet att av att in alla textvärldar var läraren och forskaren Christina Olin -Scheller som i boken Mellan Dante och Big Brother  berättade om  mötet mellan gymnasieelevers fiktionsvärldar på fritiden och den litteratur som presenteras i svenskundervisningen. Christina menar i sin avhandling att elever har svårt att relatera till texter som inte  tar avstamp från deras mediekonsumtion. Boken är slutsåld på förlaget men genom Karlstads universitet kan du hämta boken som PDF utan kostnad.

Kulan i social media

kulan_avatarKulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Efterlysning, klasser sökes för kulturprojekt

Det förgångna, nuet och framtiden är ett kultur- och forskarprojekt som söker elevgrupper på högstadiet eller gymnasiet som är intresserade av att arbeta med nya metoder och kultur. Det kan vara både elever som har valt estetiska ämnen eller vanliga klasser. Elevgrupperna får jobba workshop-baserat vid tre tillfällen. Övningarna bygger på idéer och metoder inom historia, samtida dans och bildkonst.

carima

Projektet utgår från forskning av historikern Theodore Zeldin som har en nydanande och kreativ syn på det förgångna och interdisciplinärt arbete. Målet är att ge stöd åt studenternas sociala och konstnärliga färdigheter och ge dem större möjlighet att skapa ett meningsfullt och produktivt liv för sig själva och sitt samhälle. I det identitetsskapande projekter lär eleverna sig konst, historia och dans i en övning. Carima Neusser och  Per Hüttner som ligger bakom projektet utgår från forskning och erfarenhet tillsammans med Lars Palm och Eva Cronqvist från Linné Universitetet.

Upplägg av projekt

Vi har en metod där eleverna  får lära sig  konst, historia och dans i en övning. Vi börjar inne i klassrummet och introducerar oss själva, metoden och det historiska tema som vi vill undersöka tillsammans. Efter detta kommer eleverna att i grupp att få gå ut i sin egen närmiljö och söka efter och undersöka historiska spår i sin vardag som de annars kanske inte skulle uppmärksamma.

Vi utgår sålunda från de metoder som vi själva använder i vårt dagliga, konstnärliga arbete för att låta eleverna lära sig om historia, konst och dans i dialog med gruppen.

Tonåren är den tid då vi skapar grunden för vår vuxna personlighet och de unga lägger sålunda stor fokus vid identitetsskapande processer. Men hur kan historien på ett inspirerande sätt ge oss stöd för att navigera på resan in i framtiden? Vi fokuserar på tre sammankopplade frågor:

  •  Hur kan varje individ hitta den inspiration och näring i historien som han/hon behöver för att bli del av att gemensamt bygga en mer dynamisk framtid?
  •  Vad kan samtida dans, konst och den teknologi vi använder lära sig av historiska idéer, erfarenheter och uttryck?
  • Hur kan vi förbättra vår kapacitet att kommunicera med andra former av uttryck än det talade/skrivna ordet? Vad finns det för historiska exempel på denna typen av kommunikation?

 carima2

Nya ideér och metoder för lärande

Morgondagens konstpublik drivs av Linköpings universitet, Vision Forum och Curatorial mutiny och är skapat för att introducera samtidskonstens arbetsmetoder i undervisning för barn och ungdomar. Vi hjälper pedagoger att utveckla nya arbetsmetoder, träffa likasinnade på andra platser i landet och hitta samarbeten mellan skolor, universitet och museer.

Det finns ett stort behov för nya idéer och metoder i lärandet. Vi arbetar för att vara del av en rörelse för att hitta lösningar på dessa svårigheter. Vi utvecklar med detta mål strategier för att fungera som en bro mellan skolor, museer och konstens utställningsplatser – så att barn och ungdomar skall få en glädjefylld undervisning och tillfälle att bli inspirerade av konst och kulturhistoria samt en bättre förståelse för sin omvärld.

Per Hüttner är konstnär och driver Vision Forum, organisationen som startade Morgondagens konstpublik. Han är bosatt i Paris och Stockholm och har visat sin konst i stort sett hela världen. Hans konst ställer metafysiska frågor och har en relation till performance. Han är mest känd för sina utställningar som förändras över tid och för foton där man kan se honom jogga på exotiska platser runt om i världen. Han har arbetat med pedagogik i olika former sedan 1997.

Carima Neusser är bosatt i Stockholm och arbetar med dans och koreografi och är en del  scenkonst kollektivet Hybrid på Tegelscenen i Hökarängen. Jag arbetar med projektet Morgondagens Konstpublik (MKP). Vi arbetar med att utforma nya idéer hur undervisning och samtidskonst/dans kan öppna nya dialoger. Metoderna vi utvecklar inbjuder till ett tematiskt och ämnesöverskridande arbetssätt och därmed också en holistisk syn på kunskap. Det gör att eleverna lär sig flera ämnen på samma gång (t.ex. historia, geografi och bild) och ger dem en mer övergripande förståelse för sin omvärld.

Vill din klass vara med?

Ta kontakt med Per Hüttner och Carima Neusser

info@mkponline.org

Tips från rektor, så här får kulturen plats i skolan

I rollen som kulturombud på gymnasiet har jag ofta skrivit och talat om hur vi ska få in kultur på olika sätt i skolan. Som rektor har jag därför känt att jag ju måste visa att det går och att det inte behöver handla om lärare som enskilda eldsjälar. Lite rädd var jag nog att jag skulle drunkna i alla rektorssysslor och nödgas prioritera bort kultur, och lite rädd var jag också att jag inte skulle hitta naturliga sätt att få in kultur när jag nu inte har någon undervisning att knyta kulturinslagen till. Men det visade sig inte vara så mycket svårare som rektor än som lärare att få in kulturupplevelser som lustfyllda inslag i det vi ändå gör. Jag utgår alltid ifrån att kulturevenemang inte får vara något utanpå allt annat, utan tvärtom ska ingå på ett naturligt sätt. Några konkreta exempel på kulturfrämjande som inte krävt några större insatser: prata-hogre-karin-049_platt_fri_press_gul

  •  Utse flera kulturombud. Ordinarie mötestid får bytas ut mot kulturombudsträff.
  • Afterwork” med personalen när vi gått på något tillsammans ex X på Unga Klara, Mad Men Band på Capitol, Prata Högre Karin!kretsteatern… Istället för julbord i december gick vi på Dramaten i januari och såg Tänker på dig! Liv Strömqvist.
  •  Auskultera: lektionsbesök genom att följa med klassen på teater. Det är inte mindre lektion för att det är utanför skolan och läraren är verkligen inte mindre in action. Tvärtom får jag en bra bild av hur klassen är och hur läraren organiserar.
  • Föräldrasamverkan: många föräldrar uppskattar erbjudande om att följa med klassen och det är en ytterst liten kostnad att boka några extra biljetter.
  • Kulturerbjudanden av olika slag skickas ut, med möjlighet att bli kompenserad tidsmässigt.

Viktigt att bearbeta kulturupplevelsen

Samtidigt som jag vill erbjuda elever och personal många olika upplevelser, landar jag ofta i slutsatsen att vi ändå ska våga hålla oss till färre händelser. Däremot tror jag på att vi om och om igen ska återkomma till något vi upplevt. Forever Alone är exempel på det: tre klasser såg pjäsen, men vid olika tillfällen. (Den elev som råkat vara sjuk kunde då få gå med en annan klass.) Att klasser går vid olika tillfällen gör att händelsen hänger kvar längre och blir mindre flyktig. Första omgången kom tillbaka med affisch och tatueringar och skapade förväntningar hos andra klasser.

Biljettforum_1280x720-NY

Lisa Eklöv har i ett tidigare blogginlägg berättat hur de för och efterarbetade kulturupplevelsen ”Reflektion i klassrummet skedde direkt när eleverna sett Forever Alone och bilder på olika scener sattes upp i korridoren. Bilder nära kön i matsalen leder till naturligt pratande elever emellan. Efter ett tag bearbetades pjäsen inom bild: var och en ritade med vit pastellkrita på vitt papper = osynlig teckning. Därefter skickades de osynliga teckningarna runt och varje elev var utrustad med en vattenfärg och målade ett fält. När pappret var täckt framträdde teckningen. Tack vare samarbetet med färgläggandet hade vars och ens teckning blivit synlig. Vi gör varandra synliga.

Fler inlägg av Lisa Eklöv

  • Lisa har också skrivit om möjligheten att maxa kultur till skolan utifrån lärarperspektivet  och uppdraget som kulturombud i inlägget IKT-K som i kultur.
  • Om du funderar på hur och varför du skall använda kultur i  ditt ämne har Lisa också skrivit om det i blogginlägg för Kulan

Så här arbetade jag med kulturombudsuppdraget

Lisa Eklöv, rektor på Filosofiska i Skarpnäck

Kulan i social media

kulan_avatar Kulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Morgonsamling med guldbaggegala och förintelsens minnesdag

Rektor Lisa Eklöv på Filosofiska reflekterar över förra veckans morgonsamling.

Alla elever från förskoleklass till och med årskurs 9 är med på morgonsamlingarna . Denna gång handlade det om Guldbaggegalan och Förintelsens Minnesdag.  Avståndet mellan dessa båda händelser kan verka långt, men när vi började tänka på kopplingar vecklade massor av samband ut sig och det kändes med ens helt logiskt att den glittrande galan går hand i hand med svåra och tunga ämnen.

lisa collage

Det är inte helt lätt att tala inför spannet förskoleklass-åk 9 och inför varje samling är det en utmaning att finna ämnen som känns meningsfulla för alla elever. Denna samling funkade ovanligt bra där det kändes som att var och en fick något på sin nivå. De yngsta var mest intresserade av Jättens ansikte, (Guldbaggevinnaren, Jätten 2016), de något äldre mindes hur de upplevde pjäsen Forever Alone (Unga Klara 2016) medan de äldsta som nyss läst om andra världskriget inom SO nog kände mer av allvaret i de djupare frågorna.

jatten

Priser och utmärkelser, viktigast är att få en bekräftelse

För just ett år sedan samlades också hela skolan när jag hade fått ett pris av Hédi Fried för mitt arbete med värdegrundsfrågor inom naturkunskap och filosofi på gymnasiet.  ”Fick du en pokal?”, var elevernas spontana fråga. Nej, jag fick ingen pokal, men har burit med mig en inre pokal och funderat mycket över vad ett pris innebär.

Är det betydelsefullt med priser? Ja, vare sig det gäller glamorösa guldbaggar eller utmärkelser till enskilda lärare för vardagligt arbete med värdegrundsfrågor, så är det viktigt att få erkännande och bekräftelse på att det jag gjort ingår i något större. Det är också som att när någon annan sett vad jag gjort och formulerat vad det handlar om framträder det tydligare. Samma är det nog med de flesta galor galor: i det stora flödet av allt som produceras behöver vi stanna till vid vissa verk och uppmärksamma lite extra. Vi behöver nog urskilja och särskilja och låta somligt framträda mer i relief, för att inte allt ska försvinna i flödet. Likväl finns det något obekvämt med konkurrens och tävling och uppmärksamheten är nog sällan helt rättvis. För min del har priset inneburit en bekräftelse som gett extra energi och säkerhet samt lett till nyfikna frågor.

Färre kulturupplevelser och mer tid för reflektion

Samtidigt som jag vill erbjuda elever och personal många olika upplevelser, landar jag ofta i slutsatsen att vi ändå ska våga hålla oss till färre händelser. Däremot tror jag på att vi om och om igen ska återkomma till något vi upplevt. Forever Alone är exempel på det: tre klasser såg pjäsen, men vid olika tillfällen. Den elev som råkat vara sjuk kunde då få gå med en annan klass. Att klasser går vid olika tillfällen gör att händelsen hänger kvar längre och blir mindre flyktig. Första omgången kom tillbaka med affisch och tatueringar och skapade förväntningar hos andra klasser.

lisa händer

Reflektion i klassrummet skedde direkt när eleverna sett Forever Alone och bilder på olika scener sattes upp i korridoren. Bilder nära kön i matsalen leder till naturligt pratande elever emellan.

Efter ett tag bearbetades pjäsen inom bild: var och en ritade med vit pastellkrita på vitt papper = osynlig teckning. Därefter skickades de osynliga teckningarna runt och varje elev var utrustad med en vattenfärg och målade ett fält. När pappret var täckt framträdde teckningen. Tack vare samarbetet med färgläggandet hade vars och ens teckning blivit synlig. Vi gör varandra synliga.

lisa osynligvägg

För varje gång som vi pedagoger aktivt ger kulturen uppmärksamhet ger vi den också status. Att något återkommer i olika former gör att det inte bara fastnar bättre i medvetandet, utan också växer.

Det är inte alls säkert att ettagluttarna förstod sambandskartan där Forever alone finns med bland guldbaggar, filmer och förintelsen… men de kanske i alla fall fick en känsla av att deras teaterupplevelse platsar bland andra betydelsefulla saker? Förhoppningsvis har varje elev känt att något den upplevt är en av alla trådar som vävs samman till en större väv, såväl vars och ens personliga väv, som den väv vi väver tillsammans över tid.  Både yngre och äldre elever har vid flera tillfällen stannat upp vid sambandskartan i korridoren, pekat och pratat och följt pilarna.

Varje gång något känns splittrat och otydligt – testa om det ändå går att länka ihop!

Lisa Eklöv, rektor på Filosofiska i Skarpnäck

Kulan i sociala media

Kulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

kulan_avatar