Visar alla blogginlägg från: mars 2019

Lillholmsskolan arbetar med Alice i underlandet

Skolbibliotekarien My Froster från Lillholmsskolan såg Marionetteaterns föreställning Alice och förstod direkt att föreställningen skulle intressera skolans elever och tipsade lärarna. Alla elever i förskoleklass, årskurs 1 och 2, har fått höra ”Alice i underlandet” i skolbiblioteket eller i klassrummet.

my1001

Sedan fick de se den  magiska föreställningen om Alice på Marionetteatern. ” I denna specialskrivna version för dockteater av Margareta Sörenson växer en historia fram för vår tids barn. En brokig, rolig och tankfull berättelse om att bli stor. När den gåtfulla sagan görs på Marionetteatern blir det en skildring av barnets växande, vikten att hävda sin identitet och om krockar med den vuxna världens regler.”

Alicemy3

Efter teaterbesöket har eleverna fått bearbeta pjäsen i ord och bild. Bilden är från skolbibliotekets utställning av elevernas teckningar av från föreställningen. De närmare 100 teckningarna kommer även att visas på Skärholmens bibliotek under våren.

my60

 

my40

my50

Eleverna i årskurs 2 fick även två workshops på Marionetteatern: ”Möta dockorna” och ”Skuggspel”.

my10

my30

Vill du också arbeta med Alice i underlandet med din klass?

I ett tidigare inlägg tipsar om jag om filmer och lärarguider för alla åldrar.

Kulan

Följ oss på Kulan facebook så att du inte missar erbjudanden och information.
Prenumerera på Kulans veckobrev
Elisabeth Söder

 

10155406_301412560009659_1397385610_n

Hur görs bebisar?

Jag blev verkligen glatt överraskad, när jag såg föreställningen Hur görs bebisar? av Teater Mo. Jag trodde att det skulle handla om samlaget och äggets vandring fram till livmodern. Men inte då!

Teater Mo har inkluderat alla barn i sin berättelse. I föreställningen förekommer inte orden man, kvinna; mamma eller pappa, vilket är ett mycket medvetet val. Hur de löste det i föreställningen, berättar Ivan Monthan om i sitt blogginlägg. Ivan är regissör och musiker i föreställningen. I blogginlägget finns också deras innehållsrika lärarhandledning med en massa förslag på hur du kan arbeta vidare med ämnet.

Mo4 00638e638625c2d8d4fc311a66e675bd

Ivan Monthan: Hur kan vi inkludera alla barn?

Det var frågan vi på Teater MO ställde oss när vi skulle göra en föreställning om hur bebisar blir till. Hur en ny människa kommer till världen har berättats på många olika vis genom tiderna. Allt från att storken kommer med det nyfödda barnet, till 70-talets ingående fysiska beskrivningar. Men i en tid där det finns så många olika sätt att skaffa barn och vi öppet erkänner många olika familjekonstellationer, hur kan vi berätta detta på ett sätt som inkluderar alla barn?

Svaret hittade vi i boken ”Hur görs bebisar?” av Cory Silverberg, – han visar på att frågan hur bebisar blir till har två svar. Ett som handlar om varje barns unika sätt att komma till världen och ett annat som berättar om det som är gemensamt för oss alla.

Vad behövs för att det ska bli en bebis?

mo större andra ggrSkärmklipp

Det här var något som vi gick igång på, det handlar inte om att beskriva exakt HUR man gör en bebis. För att inkludera alla barn berättar man vad som BEHÖVS för att en bebis skall bli till.

Enkelt uttryckt ett ägg + en spermie + en livmoder = bebis! Genom att göra detta frångår man den gamla formeln; man + kvinna + samlag = du och öppnar upp för alla typer av barn och familjer!

Men hur förmedlar man detta från scenen, hur omvandlar man en färgsprakande bilderbok utan en tydlig historia till en scenisk upplevelse för barn?

mo 2äggspermierlivmödrar

Vi bestämde oss för att utgå från tre ord; lekfullhet, värme och interaktion.

Genom att vi lät bokens starka färger och naivistiska formspråk (kommatecken) flytta in på scenen i scenografin och kostymen (kommatecken) skapade vi ett varmt och inbjudande rum, ett rum fyllt av möjligheter. Och det är där vi möts, vi och vår publik, i möjligheternas rum.

Tillsammans ger vi oss ut på en upptäcktsresa, vi lär oss vad man behöver för att en bebis skall bli till, vi lär oss vart och hur den växer och vi lär oss hur den kan komma ut.

Vi fyller också föreställningen med nyskriven musik och interaktion med publiken.

mo hur görs bebisar01

Just detta att, starta en dialog mellan scen och salong, ett utrymme för aktivt medskapande är något som ligger oss mycket varmt om hjärtat.

För det är där magin uppstår. I utrymmet mellan oss på scen och vår publik, det är där, ur vår gemensamma upplevelse som föreställningen växer och tar form.

Vi vet också att det ofta finns ett stort behov både hos elever och pedagoger att få diskutera och arbeta med de frågor och tankar som en föreställning väcker.

Därför har vi i samarbete med Rfsu tagit fram ett pedagogiskt material som kan laddas ned gratis och användas både innan och efter föreställningen. Där kan man hitta frågor och aktiviteter runt till exempel, familj, reproduktion och kropp, alla med tydlig koppling till Lgr 11 och Lpfö 98.

Så för att sammanfatta;  alla barn har en unik historia om hur de blev till, som kopplar dem till deras familj och kultur. Men vi delar alla också en gemensam historia. Det är genom att berätta den som vi kan inkludera alla barn.

Här kan du se föreställningen

Hur görs bebisar?, En icke-normativ pjäs för förskolan och förskoleklass om hur barn blir till. Gästspelar vecka 13 i Stockholm på Teater Pero, Bagarmossen Folkets Hus och Birkagården. Föreställningen har Kulanpremie när den bokas via Kulan. Mer aktiviteter av Teater MO

Kontakt med Kulan

Följ oss gärna på Kulans facebook
Elisabeth Söder
10155406_301412560009659_1397385610_n

Barn från förskolan Wollmar berättar om föreställningen Kurt och Kio

Efter det att barn i förskolan sett föreställningen Kurt och Kio på Teater Tre lät deras lärare dem berätta om teaterupplevelsen med penna och krita. I blogginlägget får du ta del av vad barnen tog med sig från föreställningen. Du som ser föreställningen med barn får som bonus säkert uppleva påhittiga lösningar på kojbyggen i förskolan.

KurtoKio8MINDRE

Kurt och Kio har tråkigt. Inte ens de utstuderade spottlekarna är roliga.

kurt 7

Kio tror att en koja kanske kan lösa problemet. Men var ska de hitta den? I jakten på den perfekta kojan ger de sig ut på ett oväntat äventyr i vardagsrummet. Scenrummet innehåller föremål som kommer väl till pass i kojbyggnadet. Så här berättar Karin Helander i SVD den 6 mars om föreställningen ”Lampor kan förvandlas till träd, några städgrejer, ett par pallar och skynken. Leken vandrar uppsluppet genom kortlivade sandkojor med havsutsikt, bilkoja med bilradiomusik, trappkoja, smarrig kioskkoja och danskoja”

KurtoKio_Press2MINDRE

kurt6

Kurt och Kio

Kurt och Kio är en föreställning om vänskap och lek. Med finurlighet och ett visst mått envishet lyckas de tillsammans skapa en egen magisk värld. Teater Tres Kurt och Kio är baserad på Lisen Adbåges bok Kurt och Kio vill ha koja, och är en föreställning fylld av rörelse, humor, påhittighet och fantasi.  Föreställningen har Kulanpremie

rio mindre

KurtoKio_Press1MINDRE

Kulan

Följ oss på Kulan facebook så att du inte missar erbjudanden och information.
Prenumerera på Kulans veckobrev
Elisabeth Söder

 

10155406_301412560009659_1397385610_n

Har den pedofila blicken blivit en norm?

Rapport från Zebradagen, en inspirations- och fortbildningsdag för pedagoger inom skola och förskola. Jag funderade länge på rubriken för detta inlägg. Rubriken känns inte heltäckande eller rättvisande för den tankeväckande eftermiddagen som jag upplevde. Programmet handlade om hur synen på nakenhet och hur vi kan beröra barns kroppar har förändrats. En omtumlande dag som inte gav några svar men öppnade för ett fortsatt samtal bland kollegor. I inlägget förmedlar jag min upplevelse av Zebradagen 2019. 

Stopp_Min_Kropp.1080

Anna Sparrman, professor vid Linköpings universitet pratade om relationen mellan seende, bild och nakenhet från barnkulturen och konstsfären. Anna menar att ”vuxenvärlden idag tittar på och granskar både bilder av barn, barn, sig själva och varandra med en pedofil blick. Med det menar jag att den pedofila blicken har blivit en norm. En norm som vuxna idag organiserar barns vardag utifrån.” Anna Sparrman, Children, sexuality and visual Culture

Barn och vuxna är väl förtrogna med den viktiga kampanjen Stopp min kropp. Men har vår förändrade syn på barns kroppar och  respekten för deras integritet också inneburit att personal, framför allt manlig personal på förskolan inte törs ta upp ett barn i famnen och trösta? Det är ju inte något kampanjen Stopp min kropp vill åstadkomma.

Anna tog exempel från andra länder där det finns skyltar vid ingången till lekparken om att bara vuxna som eskorteras av barn får vistas i parken. Hon tog också upp en skola i England där det var noga reglerat hur och vilka som fick ta i ett barn. Om ett barn ramlade och slog sig skulle lärare inte plåstra om barnet utan invänta hjälp från skolsyster. I Sverige är vi inte där än men visst har vi också fått den pedofila blicken? För 50 år sedan badade barn nakna, idag är det inte ovanligt att se baddräkter på bebisar. Vid sekelskiftet och några decennier framåt stod nakenhet för något hälsosamt. Men skulle Carl Larsson målat sin dotter naken 2019?

NAKENHET1

 

 Dansföreställningen OBS! Superviktigt

Vi tittar på Minna Krooks föreställning OBS! Superviktigt för barn från 4 år. En föreställning som på ett mycket finstämt sätt kretsar kring Stopp, min kropp. Föreställningen kan bokas med Kulanpremie.
I föreställningen ställs frågor som; Var på en hund kan man klappa? Var på en kompis kan man klappa?  Kan man säga nej när någon vill hälsa på?

 

Efter föreställningen pratar dansarna Minna Krook , Jonathan Sikell och Emelie Wahlman om hur de tänkte med föreställningen. Minna ville ta sig an de stora frågorna i livet utan att för den skulle bli för ”högfärdig” och filosofisk. Fantisera, vad kan livet bli? Våga lita på att barn klarar det. Att de också funderar på vad som är viktigt med livet.

Föreställningen handlar också om gränser, att känna efter vad som känns bra och när jag ska säga nej.

Dansverkstad med My

Zebradans erbjuder dansverkstad till alla sina föreställningar. Danspedagogen My Gren kommer ut till förskolan/skolan efter att barnen sett en föreställning. Tillsammans med My får de möjlighet att återuppleva föreställningen, element ur föreställningen plockas upp, fördjupas, omskapas och ägs av barnen: dansworkshopen har Kulanpremie 

zebra10

Vi fick prova på hur en dansworkshop kan vara efter det att barn har sett Bokstavsbyrån och OBS Superviktigt.

Göra bokstäver med kroppen
Första övningen var från Bokstavsbyrån, vi fick röra oss fritt till klezmermusik och när musiken stannade skulle vi vara en bokstav. Sedan fortsatte vi med att gestalta fler bokstäver. På bilden ser du My sittande i mitten av bokstäverna.

zebra1

Statyövning
Därefter närmade vi oss temat för dagen, kroppar och närhet. Vi arbetade två och två. En fick börja med att bygga en staty av den andre. Hela tiden testa. Känns det här bra? När vi var nöjda skulle vi knäppa som med en kamera och ta en bild av formen. På bilden ser du en av deltagarna, clownprofessorn Nalle Laanela arbeta. När paren var nöjda med sina statyer fick statyerna liv och vi dansade runt till musik, hela tiden i den form vi hade fått.

zebra2

Maskinövning
Sista övningen med My var en ”maskinövning”. My ställde sig i ringen och började agera som en maskin med något enahanda och upprepande rörelse. Därefter kallade My på förstärkning och nästa som kom in gjorde en rörelse som hängde ihop med den ursprungliga maskinens rörelse. Så höll vi på tills alla var involverade som viktiga kuggar i maskineriet. Det var en rolig övning som jag gärna skulle göra i en klass när de känns okoncentrerade och trötta. Den som gick in kunde välja att bara fortsätta på någon redan pågående rörelse eller att introducera ett nytt förlopp. Det var upp till deltagarna att bestämma när de gick in. Ledaren för övningen ser till att det är ett snabbt tempo för att minska risken att någon stannar upp och försöker klura fram någon riktigt rolig rörelse. Som de flesta samarbetsövningar är det viktigt med tempo. Att göra det som faller en in och inte börja klura ut något konstnärligt eller roligt. Jag har en film från övningen som jag inte vill sprida på nätet men om du vill se den för att själv kunna göra övningen med klassen kan du höra av dig till mig.

Bonsack_machine wikipedia/commons/c/ce/Bonsack_machine.png

Åsa Fagerlund, danskonsulent

Zebradagen arrangeras av Zebradans och Dans i Stockholms stad och län, DIS. En av danskonsulenterna, Åsa Fagerlund avslutade dagen genom att visa filmer från tre omdiskuterade dansföreställningar. Föreställningar med vuxna och barn som dansade tillsammans.

Filmen du kan se här, Boris Charmatz, Musée de la danse “enfant”. Hur upplever du den?


Det är en fransk föreställning, skulle föreställningen kunnat gjorts i Sverige? Hur tänker vi kring vuxna som tar på barn? Hur vet vi om barnen i föreställningen kunnat säga ifrån? Vad känner de medverkande barnen? Är det fantastiskt för dem att få medverka på en scen med professionella dansare, att få uppleva en konstnärlig process? Hur upplever barn i publiken föreställningen? Är det vi vuxna som har en pedofil blick ?

I andra akten är rollerna ombytta och det är barnen som hanterar de vuxna. Om du känner att du har den pedofila blicken när du ser föreställningen, innebär rollbytet att du omvärderar första akten?
Eller har det ingen betydelse på grund av de vuxnas ålder och profession?

En intervju med Boris Charmatz om den kontroversiella föreställningen

10155406_301412560009659_1397385610_n
Följ oss på Kulan facebook så att du inte missar erbjudanden och information.
Prenumera på Kulans veckobrev  Elisabeth Söder

Kulturarvets betydelse för identitets- och verklighetsuppfattning

Kulturombudsträff med dans, musik och skrivövningar på tema identitet.

stallet11

I inlägget berättar jag om:

  • Skrivövningar på temat identitet vi fick göra med författaren Anita Santesson. Skrivövningar som utgår från dynamisk pedagogik.
  • Musik och dans som en ingång till att prata om temat.
  • Workshop med artisterna i Bach in the Street.

stallet13

Bakgrund till föreställningen Bach in the Street

Producenten Anita Santesson kände dansaren Maele Sabuni och violinisten Semmy Stalhammar och kom att tänka på att dessa  artister borde göra en föreställning som bygger på deras gemensamma erfarenheter och olikheter. De är bägge andra generationens invandrare. Deras föräldrar har flytt krig och förintelse och tvingats hitta sin plats i Sverige. Båda växte upp med ett annat modersmål än svenska: jiddisch, swahili och bantuspråk.

Båda har blivit bland de främsta i vårt land inom sina respektive konstnärliga områden. Maele Sabuni är en av våra mest framstående streetdansare. Semmy Stahlhammer var under många år konsertmästare i hovkapellet är solist och specialist på Bachs musik och förvaltar ett arv av klezmermusik.

stallet21

Trots skillnad i ålder, kultur och konstnärligt uttryck eller kanske just därför sa det klick redan vid första mötet och snart därefter var akten Bach in the Street klar. En föreställning som bygger på frågorna: Vem är du? Vad kommer du ifrån ? Vart är du på väg?

Dans och musik på tema identitet

Efter föreställningen berättade Maele och Semmy kort om sina föräldrar och sin bakgrund. Något som de också gör när de är ute på skolorna med sin föreställning. De pratar om att ärva och bära minnen, att fly, rotas i ny jord, hitta sin plats och hur olika kulturer kan få en människa att växa. Erfarenheter som ledde fram till föreställningen Bach in the Street.

Artisterna bakgrund

9789100113230Semmy har skrivit en bok om sin fars historia, Kodnamn Frisör som. Vi får inblickar i hur antisemitismen och nazismen stegvis förändrar småstadslivet i Krasnik och därefter faderns liv som fånge i arbetsläger, den lyckade flykten och livet som partisan för att slutligen vid krigslutet komma till Sverige.

Maeles fars bakgrund finns i artikeln;  Mkyabela Sabuni flykting från Kongo. Där finns också bakgrundsinformation om Kongo. Artikeln blir en bra utgångspunkt för att diskutera kolonialism, politiskt förtryck, rasism och fördomar.

Skrivarworkshop på tema Identitet

Anita lät oss pröva tre snabba övningar för att introducera temat, identitet och de tre meningarna som var en röd tråd genom hela kvällen: Vem är du? Vad kommer du ifrån ? Vart är du på väg?

Baklängesnamn

I den första övningen fick vi skriva vårt namn bakåfram och därefter för oss själva associera kring varje bokstav i namnet. Inte längre än några minuter. Därefter satt vi i grupper och berättade om en valfri bokstav i namnet. Jag som har ett relativt långt namn tyckte att det var ganska svårt att skriva namnet bakifrån och tänker att det är en bra metod för att minska prestationskrav på associationsövningen.

stallet16

Forma ett minne med lera

På bordet ligger lera i olika färger, Panduro dough soft. Vi ska använda leran för att forma en inre bild, något som vi associerar med oss själva. Syftet med att arbeta med lera är att vi sänka prestationströskeln. Det är inget lätt material som vi kan göra något fint av. När vi koncentrerat knådar leran kan tankarna flöda fritt och det blir sedan ett bra underlag för samtalet i gruppen.

stallet3

Båtresan, fylla i ordövning

Anita läser en berättelse och vi ska när hon gör uppehåll fylla i ett ord. Uppehållet är inte långt, vi ska inte  hinna tänka utan bara fylla i det vi först kommer att tänka på: Du ska resa över havet, vilka får plats på båten …………………..? Vilka tar du med dig……………………….? Varje kväll när det är middag är det några som sitter vid kaptenens bord, vilka är det ……………………..? Vem är kaptenen ……………………..? Vad är båtens köl gjord av …………………..? Kölen är det första som båtbyggare börjar med. Båten har också ett ankare. Vad är det för ankare …………………….? Vad är det gjort av……………? Båten måste lossas från förtöjningen. Vad har den för rep………………………….? Vad bromsar färden…………..? Vart är båten på väg………………………..? Dessa frågor bygger föreställningen liksom de är refrängen i beatet. De rymmer många saker och har flera bottnar. Fundera och försök svara.  Titta på anteckningarna och välj ut något som du kan dela med dig av till de andra vid bordet.

båtChurch-Goers_in_a_Boat_(Carl_Wilhelmson)_-_Nationalmuseum_-_18800 Kyrkfolk, Carl Wilhelmson, Nationalmuseum



Dynamisk pedagogik

Dynamisk pedagogik utgår från att när vi arbetar koncentrerat med skapande kommer vi lättare i kontakt med vårt inre bagage, en förutsättning för utveckling av fantasi och inlevelseförmåga.

Övningarna att tänka baklänges, arbeta med lera och fylleriövningen är tre exempel på hur den metodiken kan tillämpas. Fokus är alltid på berättelsen, lera och de andra övningarna är bara en teknik för att öppna vårt eget flöde. 

När vi sedan delar med oss till gruppen och är det lätt att sätta ord på våra associationer. Anita kallade övningarna dörröppnare. Genom att också lyssna på andras berättelser är det lättare att relatera till sig själv och vidga sitt perspektiv. Viktiga villkor för övningarna är att ge tid så att alla hinner prata klart. Att alltid ge en utväg, deltagarna kan välja på att hitta på eller berätta något personligt. De som lyssnar  kommenterar inte under berättelsen. 

stallet2

Dansworkshop

Ja visst går det att dansa streetdance till Bach Partita no1 b-minor tempo di bourrée, med danslärare som Maele Sabuni och musikern Semmy Stahlhammar. Här kan du se slutet på vår dansworkshop.

Medverkande under kvällen

  • Anita Santesson är författare, regissör och lärare. 2014 fick hon Barnens romanpris för sin och Ralf Novak Rosengrens bok om resandeflickan Rosita. Hon gjorde även TV-serien Aarons nya land om Sveriges judiska historia 2016. Anita är utbildad inom dynamisk pedagogik och har under många år även arbetat som lärare i kreativt skrivande.
  • Maele ”Reeflex” Sabuni är dansare, koreograf och lärare på Balettakademien. Han är en av våra främsta battle-dansare och har uppträtt runt om i världen. Han är flerfaldigt prisbelönt.

maele_sabuni_Balettakademien

    • Semmy Stahlhammer är förste konsertmästare på Kungliga Operan, lärare på musikhögskolan och grundare av Stahlhammer Klezmer Classic Trio. Han har spelat över hela världen och vunnit många priser bland annat i J.S. Bach International Violin Competition, Washington DC.

stallet30

Koppling till kursplan

Kvällens inslag med dans och musik passar självklart bra i ämnet musik och idrott och hälsa. Med artisternas personliga berättelser och Anitas skrivövningar blir det också en ingång till historia och samhällskunskap.  I syftet för historia står det ” Undervisningen ska därför ge eleverna möjlighet att utveckla förståelse av och värdera hur olika människor och grupper i tid och rum har använt historia, samt möjlighet att reflektera över kulturarvets betydelse för identitets- och verklighetsuppfattning.” I samhällskunskap, ”reflektera över hur individer och samhällen formas, förändras och samverkar”.

Boka på Kulan

Bach in the Street finns på Kulan och har Kulanpremie. De kan erbjuda skolan ett paket med föreställning, föreläsning och workshops. Maele Sabuni är en av våra mest framstående streetdansare och går också att boka enskilt för workshops i streetdance.

10155406_301412560009659_1397385610_n
Följ oss på Kulan facebook så att du inte missar erbjudanden och information.
Prenumenera på Kulans veckobrev  Elisabeth Söder