Visar alla blogginlägg från: mars 2021

Lågstadiet skriver musiktexter

Eva Lotta Belin, producent och musikerna från Orkesterpop gästbloggar om digitala workshops.
I låtskrivarworkshop med Orkesterpop får barn utforska grunderna i musik samt skriva en egen text som resulterar i en egen klasslåt.Workshopen går utmärka att förena med Skapande skola.

Digital workshop

Själva projektet går till så att barnen först får titta på en inspirationsfilm där musikerna Mija och David går igenom grunderna i musik. De berättar om melodi, ackord, rytm, och hur de själva gör när de spelar in ett instrument i taget. Barnen får uppgifter i en film där de bland annat får testa att känna på rytm och rim. I Örbyskolan har hela lågstadiet arbetat med att skriva musiktexter. Alla tolv klasserna ska framföra sin låt på skolavslutningen. I inlägget kan du lyssna på tre av de tonsatta låtarna och läsa en fantastisk raptext av årskurs ett.

Information om Orkesterspops digitala workshop

Foto av två musiker som ligger på mage. Bakom sig har de gitarr och frmaför sig en hund

Klassens uppgift

Klassen ska rösta fram ett gemensamt tema och i grupper skriva en text som skickas till Orkesterpop . I den efterföljande streamingen spelar Orkesterpop upp resultatet samt pratar om olika teman man kan skriva om, att man kan skriva om precis vad som helst, inget är för litet eller larvigt att ta upp. Vi pratar om känslor, tillkortakommanden, tävling, hur man är schysst mot varann, hur man kan ta tag i melodier och ramsor som dyker upp i huvudet.

Interaktivt möte i klassrummet

Musikerna Mija och David ser till att så många som möjligt kommer till tals i klassrummet. Som  avslutning får barnen lära sig refrängen till den egna klasslåten så att alla kan sjunga med. Låten skickas också till klassen med och utan sång så att det lätt går att uppträda med den om man så önskar.

Rent kommunikativt fungerar den här workshopen över förväntan trots sin digitala form. Barnen är på en trygg plats i sitt klassrum och vågar prata, blir engagerade och tar för sig.

Barnen har sedan bestämt ett gemensamt tema i sin klass och därefter suttit indelade i grupper och skrivit. De har fått välja om de vill använda rim eller inte.

Så här skriver Mija om det digitala mötet med eleverna:
Under den efterföljande streamingen (där tekniken fungerat utmärkt) är barnen väldigt delaktiga. Vi pratar om vilka andra teman man kan skriva om, att man kan skriva om precis vad som helst, inget är för litet eller larvigt att ta upp. Vi pratar om känslor, tillkortakommanden, tävling, hur man är schysst mot varann, hur man kan ta tag i melodier och ramsor som dyker upp i huvudet t ex. Och vi ser alla i klassrummet, ser till att så många som möjligt kommer till tals. Vi läser först upp deras text, vi spelar den en gång och vi avslutar med sången och lär först ut refrängen så att alla kan sjunga med (vilket de stolt gör).

Klasslåten

Efter det har Mija och David sammanställt en låttext – valt ut vad som ska vara refräng (om barnen inte redan gjort det) och valt vilka meningar som passar in i verserna. De har sett till att alla grupper i klassen är representerade i slutresultatet. Allt är barnens ord, Orkesterpop har bara strukturerat texten och tonsatt melodin.

I filmen uppmanar vi barnen att skicka med  även melodi men det har ingen ännu gjort. Däremot har flera barn spontant sjungit upp egna kompositioner utan komp inför sina klasskamrater under den digitala workshopen. Och rent kommunikativt funkar den här workshopen över förväntan. Barnen är på en trygg plats i sitt klassrum och vågar verkligen prata, blir engagerade och tar för sig. Lärarna är bara med som åskådare.

Barnens texter tonsatta av Orkesterpop

Den första handlar om barnens upplevelser av Corona, den andra om djur och den tredje är en rap-låt om barnens olika ursprung i klass 1A.

Lyssna på låtarna

Årskurs tre har skrivit en text om sina erfarenheter av corona

Årskurs tre: en sång om djur 

Årskurs ett: en rap-låt om barnens olika ursprung i klass 

Raptext till: Barns olika ursprung

Här kan du läsa texten som elever i årskurs ett skrev. Originaltexten och den text som blev låten, så du kan se hur små ändringar det är. Vi har verkligen imponerats över vilka bra texter barnen har skrivit. Klass 1a är ett bra exempel på det, refrängen hade de redan bestämt och de hade jobbat i två grupper.

Ingen på vår skola ensam är
alla kompisar dom är här.
Vi behöver inte träna
vi är redan suveräna.
Allting på vår skola det är bra
Allt på vår skola gör mig gla’
Scratch är bra
det vill alla ettor ha.
1as dag – alla vill ha den
men ingen får ta den
Ingen vänder ryggen till de andra
Vi finns där för varandra.
Det här är sången om vår klass
som alltid äter glass
Vår sång är bra som ingen annan vill ha.

Om någon vill ha den så tar vi tar tillbaka den.

Klassen hjälper gärna varandra

de som kan hjälper andra.

Ingen på vår skola är den andra lika

vi är starka vi är unika

Du är ju bäst ingen protest

Protest svämma över

När man inte har nåt att syssla med

Man kan sätta sig och pyssla

Alla i 1a är kompisar

Jag han alltid sätta mig och pyssla

När jag inte har nån annan syssla

Vi är barn från olika länder

Som badat på många/massa stränder

Vi gillar alla att tävla – fast vi inte borde

Vi gillar ju varann’

och kan inte alla vara den som vann

Räkna matte är kul

Både före och efter jul

Minus och plus

Vi hyr en buss

Till Waldemars udde

Där vi saknade kudde

Just Dance tills jag blir yr

En tröja jag syr

Som passar när vi rappar

I Örby går 1a

Inte i Moskva

Vi hoppar plint

och gör en fint

Vi leker kull

Och ibland ramlar vi omkull

Refräng: (?)

 1a är ni beredda?!?!

Den som behöver hjälp ska vi rädda

Allting ställs till rätta

Vi är världens bästa etta!

Kulturplanering utanför boxen

Karin Westholm från Teater Pero gästbloggar på Kulanbloggen

”When life gives you lemons, make lemonade” heter det i det välbekanta uttrycket. I den här artikeln ska jag beskriva hur vi på Teater Pero har försökt göra lite lemonad i denna kaotiska och dystra tid.

foto av en kvinna som blåser såpbubblor, på bilden står det teater pero Scenkonst för barn och unga

Kulturaktiviteter under pandemin

Jag, Karin Westholm, producent på Teater Pero  kommer inte att berätta om hur vi på teatern har Coronasäkrat alla våra föreställningar, repat om vissa delar, ändrat våra arbetsmetoder och rutiner för turné. Inte heller kommer jag att berätta om hur vi spritar, håller avstånd och utrustar oss med visir och munskydd, allt för att vi ska kunna fortsätta vår verksamhet under pandemin på bästa, mest smittsäkrade vis. Nej, i den här artikeln beskriver jag två specifika projekt där vi har fått tänka utanför boxen och utveckla oss själva och projekten i en annorlunda riktning tack vare pandemin.

Blir det lika bra scenkonst utomhus?

Ganska tidigt i pandemin insåg vi att vår stora premiär på Mamma Mu bygger en koja inte skulle gå att genomföra våren 2021 så vi sköt denna produktion till hösten 2021 och tänkte om. En idé som länge har funnits med vår konstnärlige ledare Peter Engkvist om en liten, lätt-turnérad berättarföreställning där varje skådespelare på teatern får blomma ut i sina specialkompetenser och berätta sina favorithistorier på sitt alldeles unika sätt. Nu fick denna produktion äntligen plats i vår repertoar, den fick namnet Hemliga Hörn – berättelser ur bakfickan och den har väl aldrig känts mer rätt i tiden.

Eftersom föreställningen kan spelas både inne och ute så passar den extra bra just nu när vi behöver hålla stort avstånd till vår publik. Dessutom var detta den mest Corona-säkrade repetitionsperioden någonsin eftersom regissören Peter Engkvist delvis kunde träffa skådespelarna över Zoom. På så vis behövde inte en rinnande näsa eller lite kli i halsen stoppa repetitionerna.

Föreställningen hade premiär i februari och vi har träffat några små grupper inomhus under våren. För en vecka sedan var det äntligen dags att få möta barn utomhus. Vi träffade 30 förskolebarn i en ganska blåsig skogsdunge i Skarpnäck under en bitvis klarblå himmel. Skådespelaren Charlie Challis fick träffa barnen ensam den här dagen eftersom hans medskådespelare Pernilla Göst vaknade med lite kli i halsen. Det fiffiga med föreställningen är att den snabbt kan ställas om till att bli en enmansföreställning så det var inga problem för oss att genomföra dagen som planerat även om delar av ensemblen är krasslig.
Hemliga hörn har Kulanpremie

Foto av en skådespelare i en skog Charlie Challis. Foto Peter Engkvist

Hur är det att spela utomhus?

Tre snabba frågor om skillnaden med att spela utomhus till skådespelaren Charlie Challis om hans utomhuspremiär:
– Vad är största skillnaden på att spela föreställning utomhus mot inomhus?
Den största skillnaden är att utomhus så sker det saker som jag måste hantera som ljud, ljus och annat. Det gör att föreställningen blir spännande och levande. Allt kan verkligen hända.
– Vilka fördelar ser du med att kunna spela utomhus?
Man får så mycket gratis utomhus eftersom omgivningen skapar scenrummet. Varje föreställning blir helt unik och får sin egen magi.
– Vilken respons har du fått från barn och pedagoger när du mött barnen utomhus?
Jättefin respons. Samma som inomhus. Barnen brukar fråga oss om ifall allt vi berättar om har hänt oss på riktigt vilket känns som ett jättebra betyg.

När Charlie träffade barnen var det minusgrader och ganska blåsigt. Nu ser vi fram emot vår och varmare väder och hoppas på ännu fler möten med barn i skogsdungar, på skol- och förskolegårdar framöver.

Digital berättarworkshop

Ett annat projekt som med största säkerhet aldrig hade blivit av om det inte var för pandemin, är vår Digitala Berättarworkshop där vi låter barnen utforska scenframställning och historieberättande. Denna workshop genomförs helt Corona-säkert eftersom vi endast träffar barnen via länk. Eleverna har, innan mötet, fått ta del av en filmad introduktion i berättande som delvis bygger på föreställningen Hemliga Hörn och de har själva arbetat själva med sitt eget berättande i klassrummet handledda av sin lärare utifrån vårt kompendium.
Här har vi fått utveckla helt andra, och för oss nya, färdigheter som hur man kommunicerar kring digital teknik i klassrummen med lärarna och hur man får alla i en klass att känna sig sedda genom en kameralins. Efter att ha genomfört workshopen kan vi konstatera att det faktiskt funkar.

Hemliga hörn har Kulanpremie

Foto av två skådespelare som förbereder en digital workshop Inspelning av digital workshop, skådespelare Charlie Challis och Pernilla Göst

Hur funkade det?

Frågor till skådespelarna Charlie Challis och Pernilla Göst strax efter att de har haft ett Zoom-möte med en skola i Spånga;

– Hur upplever ni det digitala mötet med barnen?
Eftersom vi längtar så mycket efter vår publik så känns det jättehärligt, även om det är via en skärm, att möta publiken. Det är överraskande hur bra man kan skapa kontakt även om det inte är i samma rum, svarar Pernilla.
Charlie håller med; Jag är positivt överraskad över hur bra det funkar. Det är roligt och underbart att de är så modiga. Det är härligt.

Vad behöver pedagogerna tänka på?

Pedagogerna behöver vara en hjälpande hand i det fysiska rummet. Eftersom skådespelarna oftast inte kan se hela rummet och alla barn samtidigt behöver man tänka till när det gäller placering av barn, dator och smartboard. Det blir också deras uppgift att skapa förutsättningar för de barn som för tillfället inte är aktiva i workshopen att ändå känna sig delaktiga hela tiden, t.ex. genom att se till att de kan följa sina kamrater på stor skärm.
– Hur upplever ni stämningen i klassrummet när ni kör?
Till en början är det pirrigt men blir sedan mer avslappnat. Hela tiden är barnen nyfikna och koncentrerade.
Det är alltid uppfriskande att beträda ny mark och ta sina kompetenser vidare på nya stigar. Det har de här två projekten verkligen lärt oss och dessa lärdomar tar vi med oss långt efter att pandemin ebbat ut. Det har varit utmanande och roligt.

Men digitala lösningar och utomhusarrangemang i all ära, det är ju trots allt det fysiska mötet vi alla brinner för och längtar efter… ja, herregud vad vi längtar tills vi obehindrat får träffa vår publik igen!
Karin Westholm, producent på Teater Pero