Kulturplanering utanför boxen

Karin Westholm från Teater Pero gästbloggar på Kulanbloggen

”When life gives you lemons, make lemonade” heter det i det välbekanta uttrycket. I den här artikeln ska jag beskriva hur vi på Teater Pero har försökt göra lite lemonad i denna kaotiska och dystra tid.

Kulturaktiviteter under pandemin

Jag, Karin Westholm, producent på Teater Pero  kommer inte att berätta om hur vi på teatern har Coronasäkrat alla våra föreställningar, repat om vissa delar, ändrat våra arbetsmetoder och rutiner för turné. Inte heller kommer jag att berätta om hur vi spritar, håller avstånd och utrustar oss med visir och munskydd, allt för att vi ska kunna fortsätta vår verksamhet under pandemin på bästa, mest smittsäkrade vis. Nej, i den här artikeln beskriver jag två specifika projekt där vi har fått tänka utanför boxen och utveckla oss själva och projekten i en annorlunda riktning tack vare pandemin.

Blir det lika bra scenkonst utomhus?

Ganska tidigt i pandemin insåg vi att vår stora premiär på Mamma Mu bygger en koja inte skulle gå att genomföra våren 2021 så vi sköt denna produktion till hösten 2021 och tänkte om. En idé som länge har funnits med vår konstnärlige ledare Peter Engkvist om en liten, lätt-turnérad berättarföreställning där varje skådespelare på teatern får blomma ut i sina specialkompetenser och berätta sina favorithistorier på sitt alldeles unika sätt. Nu fick denna produktion äntligen plats i vår repertoar, den fick namnet Hemliga Hörn – berättelser ur bakfickan och den har väl aldrig känts mer rätt i tiden.

Eftersom föreställningen kan spelas både inne och ute så passar den extra bra just nu när vi behöver hålla stort avstånd till vår publik. Dessutom var detta den mest Corona-säkrade repetitionsperioden någonsin eftersom regissören Peter Engkvist delvis kunde träffa skådespelarna över Zoom. På så vis behövde inte en rinnande näsa eller lite kli i halsen stoppa repetitionerna.

Föreställningen hade premiär i februari och vi har träffat några små grupper inomhus under våren. För en vecka sedan var det äntligen dags att få möta barn utomhus. Vi träffade 30 förskolebarn i en ganska blåsig skogsdunge i Skarpnäck under en bitvis klarblå himmel. Skådespelaren Charlie Challis fick träffa barnen ensam den här dagen eftersom hans medskådespelare Pernilla Göst vaknade med lite kli i halsen. Det fiffiga med föreställningen är att den snabbt kan ställas om till att bli en enmansföreställning så det var inga problem för oss att genomföra dagen som planerat även om delar av ensemblen är krasslig.
Hemliga hörn har Kulanpremie

Charlie Challis. Foto Peter Engkvist

Hur är det att spela utomhus?

Tre snabba frågor om skillnaden med att spela utomhus till skådespelaren Charlie Challis om hans utomhuspremiär:
– Vad är största skillnaden på att spela föreställning utomhus mot inomhus?
Den största skillnaden är att utomhus så sker det saker som jag måste hantera som ljud, ljus och annat. Det gör att föreställningen blir spännande och levande. Allt kan verkligen hända.
– Vilka fördelar ser du med att kunna spela utomhus?
Man får så mycket gratis utomhus eftersom omgivningen skapar scenrummet. Varje föreställning blir helt unik och får sin egen magi.
– Vilken respons har du fått från barn och pedagoger när du mött barnen utomhus?
Jättefin respons. Samma som inomhus. Barnen brukar fråga oss om ifall allt vi berättar om har hänt oss på riktigt vilket känns som ett jättebra betyg.

När Charlie träffade barnen var det minusgrader och ganska blåsigt. Nu ser vi fram emot vår och varmare väder och hoppas på ännu fler möten med barn i skogsdungar, på skol- och förskolegårdar framöver.

Digital berättarworkshop

Ett annat projekt som med största säkerhet aldrig hade blivit av om det inte var för pandemin, är vår Digitala Berättarworkshop där vi låter barnen utforska scenframställning och historieberättande. Denna workshop genomförs helt Corona-säkert eftersom vi endast träffar barnen via länk. Eleverna har, innan mötet, fått ta del av en filmad introduktion i berättande som delvis bygger på föreställningen Hemliga Hörn och de har själva arbetat själva med sitt eget berättande i klassrummet handledda av sin lärare utifrån vårt kompendium.
Här har vi fått utveckla helt andra, och för oss nya, färdigheter som hur man kommunicerar kring digital teknik i klassrummen med lärarna och hur man får alla i en klass att känna sig sedda genom en kameralins. Efter att ha genomfört workshopen kan vi konstatera att det faktiskt funkar.

Hemliga hörn har Kulanpremie

Inspelning av digital workshop, skådespelare Charlie Challis och Pernilla Göst

Hur funkade det?

Frågor till skådespelarna Charlie Challis och Pernilla Göst strax efter att de har haft ett Zoom-möte med en skola i Spånga;

– Hur upplever ni det digitala mötet med barnen?
Eftersom vi längtar så mycket efter vår publik så känns det jättehärligt, även om det är via en skärm, att möta publiken. Det är överraskande hur bra man kan skapa kontakt även om det inte är i samma rum, svarar Pernilla.
Charlie håller med; Jag är positivt överraskad över hur bra det funkar. Det är roligt och underbart att de är så modiga. Det är härligt.

Vad behöver pedagogerna tänka på?

Pedagogerna behöver vara en hjälpande hand i det fysiska rummet. Eftersom skådespelarna oftast inte kan se hela rummet och alla barn samtidigt behöver man tänka till när det gäller placering av barn, dator och smartboard. Det blir också deras uppgift att skapa förutsättningar för de barn som för tillfället inte är aktiva i workshopen att ändå känna sig delaktiga hela tiden, t.ex. genom att se till att de kan följa sina kamrater på stor skärm.
– Hur upplever ni stämningen i klassrummet när ni kör?
Till en början är det pirrigt men blir sedan mer avslappnat. Hela tiden är barnen nyfikna och koncentrerade.
Det är alltid uppfriskande att beträda ny mark och ta sina kompetenser vidare på nya stigar. Det har de här två projekten verkligen lärt oss och dessa lärdomar tar vi med oss långt efter att pandemin ebbat ut. Det har varit utmanande och roligt.

Men digitala lösningar och utomhusarrangemang i all ära, det är ju trots allt det fysiska mötet vi alla brinner för och längtar efter… ja, herregud vad vi längtar tills vi obehindrat får träffa vår publik igen!
Karin Westholm, producent på Teater Pero