Visar alla blogginlägg med kategorin:
Dans

Kulturombudsträff på Scenkonstmuseet

Scenkonstmuseet-huset

Vår kväll på Scenkonstmuseet

Vi börjar med en guidad visning av huvudutställningen På scen: På Scen utforskar dans, teater och musik ur ett både konstnärligt och praktiskt perspektiv. Vad behövs för att en teaterföreställning ska fungera? Hur mycket måste en professionell musiker öva och vilka slags kroppar får egentligen visas på en scen?

Mal i frackarna?

skarsgårds frac

Stellan Skarsgårds frackar som skulle gestalta karaktärens åldrande och förfall. Från Ett Drömspel 1986 på Dramaten i regi av Ingmar Bergman. Kostym Marika Voos

Interaktivitet på museet

scenkonst 1

Visningen ger en inblick i det professionella arbetet med dans, musik och teater samt låter oss vara skapande med olika interaktiviteter. Samtidigt finns ingångar till historia, språk, kommunikation och frågor om norm och demokrati.

Kvällen avslutas på ett hemligt café på museet som bara öppnas för oss. Där äter vi och fikar och har gott om tid att resonera om kulturombudsuppdraget.

 Var när och hur?

Målgrupp: kulturombud och intresserade lärare
Tid: 10 maj, kl 17.00-20.00.
Plats: Musik- och teatermuseet, Sibyllegatan 2
Pris: utan kostnad, bekostas av Kulan
Här anmäler du dig

Varmt välkomna!

Elisabeth och Christina

Kulan i social media

kulan_avatarKulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.

Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

 

Tips på rörelse och dans som engagerar eleverna

koreografin6

”När rösten i hörlurarna säger “Nu är föreställningen slut, du kan ta av dig hörlurarna” är det nästan alltid någon elev som utbrister “Neeeej”. Eleverna vill inte så gärna lämna den tryggheten de upplevt i att få följa instruktioner och därigenom kanske vågat lite mer än de annars brukar. Många tycker också att tiden har passerat fort i den fantasifulla värld som de själva varit med och byggt upp.”

Dansgruppen Johanssons pelargoner via koreografen Annica Styrke berättar om den  interaktiva dansföreställningen Koreografin.” Ett inlägg som känns extra aktuellt med anledning av vi numera vet att arbetsminnet blir bättre, vi mår bättre och hjärnan tål stress bättre när vi rör oss. Allra helst 20 minuter per dag med förhöjd puls men så lite som 4 minuter per dag innebär en positiv effekt.   

Koreografin – 1 år med hörlurarna som verktyg

Nu är det över ett år sedan vi hade premiär för hörlursföreställningen Koreografin. Sedan dess har vi spelat föreställningen nästan 200 gånger, i Stockholm och runt om i landet, och mött elever från årskurs 4 upp till årskurs 9.

Koreografin är en interaktiv och deltagarbaserad föreställning som eleverna upplever i halvklass. Föreställningen tar plats i ett tryggt rum där publiken får vägledning av en röst i varsitt par hörlurar. Genom att följa instruktionerna i hörlurarna deltar de tillsammans i koreografier, förändrar scenografin och utforskar fantasifulla situationer.

Pirrigt att själv vara med på scenen

För många av eleverna som deltar i Koreografin känns det lite pirrigt när de förstår att det inte är en “vanlig” dansföreställning de ska uppleva. Istället för att titta på när andra dansar ska de nu själva ta plats på scenen och vara med och skapa Koreografin. Vi inleder därför alltid med att säga att deltagandet är helt frivilligt och att de kan strunta i de instruktion som de inte känner för att göra. Vi poängterar också att det inte går att göra fel, den egna tolkningen av instruktionerna blir alltid rätt!

Att leka tillsammans

När eleverna väl satt på sig hörlurarna och den snälla rösten inleder med att säga “Hej och välkommen till Koreografin”, så brukar den mesta av nervositeten ha gått över. Rösten i lurarna bygger upp tilliten och snart är alla i full gång med rörelser, uppdrag, improvisation, skratt och lek.

Vi tror att möjligheten att leka tillsammans med sina klasskompisar är viktigt. I leken får eleverna mötas på nya sätt och kanske för en stund få vara och se på varandra på andra sätt än i vardagen. Vi tror också att lekandet bär på förändringspotential. Genom att leka och experimentera försätter vi oss i ett tillstånd som möjliggör positioner och situationer som inte är ”vanliga”. Vi kan då expandera vårt sätt att tänka och förstå, expanderar ramarna för vår fantasi, och kan för en stund kanske stå lite utanför de normer som annars begränsar oss.

billie

Respons från deltagarna

Vi avslutar alltid föreställningen med ett kort publiksamtal där varje deltagare får säga ett ord som de tycker beskriver det de just varit med om. Vi får höra ord som roligt, häftigt, avslappnande, frihet, spännande, lycka, annorlunda, disco, lugnt, samarbete, och någon elev har till och med sagt att det är det bästa de varit med om i livet (!?!).

För oss som spelar Koreografin är det en ynnest att få möta alla dessa modiga elever och se dem ta sig an föreställningen på sina egna sätt. Nu i vår ska vi spela på Dieselverkstaden, Weld och även åka en sväng till våra hemtrakter i Västerbotten. Hoppas vi ses!

a24613abdcc1a16d3497bbf0d01def44

 

Koreografin går att boka med Kulanpremie

Läs mer och boka på Kulans webbplats

/Annica Styrke, koreograf Johanssons pelargoner och dans

Kulan i social media

PS. Du kan också läsa om hur du får in rörelse i matematiken på Pedagog Stockholm. Läraren Torben Lunden berättar

kulan_avatarKulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.

Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

 

Dans om stress

Med föreställningen TILLFÄLLIGT AVBROTT vill danskompaniet Framework belysa den stress som elever på högstadiet och gymnasiet idag känner genom skola, sociala medier och omgivningens förväntningar. I intervjuer och workshop med målgruppen har vi fått ta del av deras personliga erfarenheter om ämnet.

Under våren 2016 mötte vi högstadieelever på Skarpnäcks Fria skola/Filosofiska i intervjuer om stress. Intervjuerna spelades in då vår idé var att använda deras röster som bakgrund till vissa delar av föreställningen.

Vad är eleverna stressade av?

Några exempel på saker som stressade elever var skolan, prov, att bli bedömd och mobilen. iPhone 1

Hur känns stress fysiskt och mentalt?

“Det är som ett tryck i hjärtat och magen”

“Det är ganska lätt att man blir ledsen, inombords”

“Man kan få ont i huvet och så och då kan man inte hantera nånting av det man ska göra, man blir stressad av allt”

Eleverna delade också med sig av några tips på hur de brukar varva ner:

“Ta tre djupa andetag, räkna sju sekunder andas in och sju sekunder andas ut.

“Att inte hålla på med mobilen så mycket”

Sluta tänka på allt du ska göra och tänk lite mer på alla ljud som du hör istället, eller vilken temperatur luften har”

Så här blev dansföreställningen

Det färdiga resultatet blev ”TIllfälligt Avbrott”, en föreställning med humor och allvar som byggts på elevers tankar om ämnet och fakta om den fysiska påverkan som stress har på kroppen. Med dans, tal och interaktion med publiken vill vi informera om ett mycket aktuellt ämne och bjuda in till reflektion om hur vi kan hjälpas åt att hantera vardagens stress.

I april återvänder vi med föreställningen till Skarpnäck!

Datum och tid: 19/4 kl 10.00
Plats: Skarpnäcks Kulturhus
Biljetter: Ordinarie pris 120:-/elev, med Kulanrabatt 70:-/elev.
Boka här: https://kulturdirekt.se/kulan/?p=event&id=71014
Frågor: info@fwda.se 0768515251

Vilka vi är

Framework Dancing Art och är ett danskompani som gillar att kombinera dans, teater och humor när vi skapar scenkonst om vardagliga ämnen.

Kompaniet består av Veronica Lidén och Catrin Jonasson som är koreografer och dansare. Nu vill vi berätta om vår dansföreställning “Tillfälligt Avbrott” som handlar om stress och vad den gör med oss

Hoppas vi ses!

/Catrin Jonasson & Veronica Lidén

Efterlysning, klasser sökes för kulturprojekt

Det förgångna, nuet och framtiden är ett kultur- och forskarprojekt som söker elevgrupper på högstadiet eller gymnasiet som är intresserade av att arbeta med nya metoder och kultur. Det kan vara både elever som har valt estetiska ämnen eller vanliga klasser. Elevgrupperna får jobba workshop-baserat vid tre tillfällen. Övningarna bygger på idéer och metoder inom historia, samtida dans och bildkonst.

carima

Projektet utgår från forskning av historikern Theodore Zeldin som har en nydanande och kreativ syn på det förgångna och interdisciplinärt arbete. Målet är att ge stöd åt studenternas sociala och konstnärliga färdigheter och ge dem större möjlighet att skapa ett meningsfullt och produktivt liv för sig själva och sitt samhälle. I det identitetsskapande projekter lär eleverna sig konst, historia och dans i en övning. Carima Neusser och  Per Hüttner som ligger bakom projektet utgår från forskning och erfarenhet tillsammans med Lars Palm och Eva Cronqvist från Linné Universitetet.

Upplägg av projekt

Vi har en metod där eleverna  får lära sig  konst, historia och dans i en övning. Vi börjar inne i klassrummet och introducerar oss själva, metoden och det historiska tema som vi vill undersöka tillsammans. Efter detta kommer eleverna att i grupp att få gå ut i sin egen närmiljö och söka efter och undersöka historiska spår i sin vardag som de annars kanske inte skulle uppmärksamma.

Vi utgår sålunda från de metoder som vi själva använder i vårt dagliga, konstnärliga arbete för att låta eleverna lära sig om historia, konst och dans i dialog med gruppen.

Tonåren är den tid då vi skapar grunden för vår vuxna personlighet och de unga lägger sålunda stor fokus vid identitetsskapande processer. Men hur kan historien på ett inspirerande sätt ge oss stöd för att navigera på resan in i framtiden? Vi fokuserar på tre sammankopplade frågor:

  •  Hur kan varje individ hitta den inspiration och näring i historien som han/hon behöver för att bli del av att gemensamt bygga en mer dynamisk framtid?
  •  Vad kan samtida dans, konst och den teknologi vi använder lära sig av historiska idéer, erfarenheter och uttryck?
  • Hur kan vi förbättra vår kapacitet att kommunicera med andra former av uttryck än det talade/skrivna ordet? Vad finns det för historiska exempel på denna typen av kommunikation?

 carima2

Nya ideér och metoder för lärande

Morgondagens konstpublik drivs av Linköpings universitet, Vision Forum och Curatorial mutiny och är skapat för att introducera samtidskonstens arbetsmetoder i undervisning för barn och ungdomar. Vi hjälper pedagoger att utveckla nya arbetsmetoder, träffa likasinnade på andra platser i landet och hitta samarbeten mellan skolor, universitet och museer.

Det finns ett stort behov för nya idéer och metoder i lärandet. Vi arbetar för att vara del av en rörelse för att hitta lösningar på dessa svårigheter. Vi utvecklar med detta mål strategier för att fungera som en bro mellan skolor, museer och konstens utställningsplatser – så att barn och ungdomar skall få en glädjefylld undervisning och tillfälle att bli inspirerade av konst och kulturhistoria samt en bättre förståelse för sin omvärld.

Per Hüttner är konstnär och driver Vision Forum, organisationen som startade Morgondagens konstpublik. Han är bosatt i Paris och Stockholm och har visat sin konst i stort sett hela världen. Hans konst ställer metafysiska frågor och har en relation till performance. Han är mest känd för sina utställningar som förändras över tid och för foton där man kan se honom jogga på exotiska platser runt om i världen. Han har arbetat med pedagogik i olika former sedan 1997.

Carima Neusser är bosatt i Stockholm och arbetar med dans och koreografi och är en del  scenkonst kollektivet Hybrid på Tegelscenen i Hökarängen. Jag arbetar med projektet Morgondagens Konstpublik (MKP). Vi arbetar med att utforma nya idéer hur undervisning och samtidskonst/dans kan öppna nya dialoger. Metoderna vi utvecklar inbjuder till ett tematiskt och ämnesöverskridande arbetssätt och därmed också en holistisk syn på kunskap. Det gör att eleverna lär sig flera ämnen på samma gång (t.ex. historia, geografi och bild) och ger dem en mer övergripande förståelse för sin omvärld.

Vill din klass vara med?

Ta kontakt med Per Hüttner och Carima Neusser

info@mkponline.org

Tips från rektor, så här får kulturen plats i skolan

I rollen som kulturombud på gymnasiet har jag ofta skrivit och talat om hur vi ska få in kultur på olika sätt i skolan. Som rektor har jag därför känt att jag ju måste visa att det går och att det inte behöver handla om lärare som enskilda eldsjälar. Lite rädd var jag nog att jag skulle drunkna i alla rektorssysslor och nödgas prioritera bort kultur, och lite rädd var jag också att jag inte skulle hitta naturliga sätt att få in kultur när jag nu inte har någon undervisning att knyta kulturinslagen till. Men det visade sig inte vara så mycket svårare som rektor än som lärare att få in kulturupplevelser som lustfyllda inslag i det vi ändå gör. Jag utgår alltid ifrån att kulturevenemang inte får vara något utanpå allt annat, utan tvärtom ska ingå på ett naturligt sätt. Några konkreta exempel på kulturfrämjande som inte krävt några större insatser: prata-hogre-karin-049_platt_fri_press_gul

  •  Utse flera kulturombud. Ordinarie mötestid får bytas ut mot kulturombudsträff.
  • Afterwork” med personalen när vi gått på något tillsammans ex X på Unga Klara, Mad Men Band på Capitol, Prata Högre Karin!kretsteatern… Istället för julbord i december gick vi på Dramaten i januari och såg Tänker på dig! Liv Strömqvist.
  •  Auskultera: lektionsbesök genom att följa med klassen på teater. Det är inte mindre lektion för att det är utanför skolan och läraren är verkligen inte mindre in action. Tvärtom får jag en bra bild av hur klassen är och hur läraren organiserar.
  • Föräldrasamverkan: många föräldrar uppskattar erbjudande om att följa med klassen och det är en ytterst liten kostnad att boka några extra biljetter.
  • Kulturerbjudanden av olika slag skickas ut, med möjlighet att bli kompenserad tidsmässigt.

Viktigt att bearbeta kulturupplevelsen

Samtidigt som jag vill erbjuda elever och personal många olika upplevelser, landar jag ofta i slutsatsen att vi ändå ska våga hålla oss till färre händelser. Däremot tror jag på att vi om och om igen ska återkomma till något vi upplevt. Forever Alone är exempel på det: tre klasser såg pjäsen, men vid olika tillfällen. (Den elev som råkat vara sjuk kunde då få gå med en annan klass.) Att klasser går vid olika tillfällen gör att händelsen hänger kvar längre och blir mindre flyktig. Första omgången kom tillbaka med affisch och tatueringar och skapade förväntningar hos andra klasser.

Biljettforum_1280x720-NY

Lisa Eklöv har i ett tidigare blogginlägg berättat hur de för och efterarbetade kulturupplevelsen ”Reflektion i klassrummet skedde direkt när eleverna sett Forever Alone och bilder på olika scener sattes upp i korridoren. Bilder nära kön i matsalen leder till naturligt pratande elever emellan. Efter ett tag bearbetades pjäsen inom bild: var och en ritade med vit pastellkrita på vitt papper = osynlig teckning. Därefter skickades de osynliga teckningarna runt och varje elev var utrustad med en vattenfärg och målade ett fält. När pappret var täckt framträdde teckningen. Tack vare samarbetet med färgläggandet hade vars och ens teckning blivit synlig. Vi gör varandra synliga.

Fler inlägg av Lisa Eklöv

  • Lisa har också skrivit om möjligheten att maxa kultur till skolan utifrån lärarperspektivet  och uppdraget som kulturombud i inlägget IKT-K som i kultur.
  • Om du funderar på hur och varför du skall använda kultur i  ditt ämne har Lisa också skrivit om det i blogginlägg för Kulan

Så här arbetade jag med kulturombudsuppdraget

Lisa Eklöv, rektor på Filosofiska i Skarpnäck

Kulan i social media

kulan_avatar Kulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Kulturdagar är lika viktigt som idrottsdagar

Kulan publicerar en efterlysning: Sofia skolas bildlärare, Anna Mautner söker efter kulturaktörer och institutioner som vill vara med och i skolans kulturdag . Vi på Kulan hjälper Anna att sprida efterlysningen och hoppas på många napp. Skolor som anordnar eller vill anordna kulturdagar, hör av er. Vi vill att ni skall synas på Kulan. /Elisabeth

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Öppet brev till kulturinstitutioner och kulturella aktörer

Vi skall ha en kulturdag på Sofia skola den 10 mars och behöver er hjälp. Som förstelärare i bild på Sofia skola arrangerar jag för tredje året i rad en kulturdag för eleverna på vårt högstadium. På samma sätt som idrottsdagar är och bör vara självklara anser vi på vår skola att en kulturdag bör vara det.
Elever bör inte bara förväntas producera kultur i de praktiska och estetiska ämnena, de måste få bli kulturkonsumenter och fostras in i en kulturell samtid också. Förra året fick vi skräddarsydda program hos Kungliga Operan, Tekniska muséets mediaverkstad, Dansmuséet, Östasiatiska muséet, Dramaten, Riksidrottsmuséet, Tensta Konsthall, Kulturhuset, Mångkulturellt centrum i Fittja med flera vilket var  uppskattat och därför fortsätter vi med att arrangera kulturdagar.

Operan visade kostymer

operan beskuren

Dansmuséet bjöd på Afrikansk dans

dansmuseet4

 Mångkulturellt centrum i Fittja lät eleverna pröva på att måla grafitti

IMG_0420 beskuren

Makode Lindes utställning på Kulturhuset

IMG_3555 beskuren och ändrad2

Släpp in elever i ateljéer, i teatrar, på muséer och i verkstäder

Sofia skola ligger i vår huvudstad med ett enormt kulturutbud som jag vill att våra elever ska få ta del av.  Visa dans, film och musikproduktion för dem och låt dem få göra masker, bygga rekvisita eller prova att agera på en scen. ”Kultur” kan låta gammalmodigt och dammigt i ungdomars öron men visionen är att det ska vara lika naturligt för svenska elever som OS, orientering och Gröna Lund.

Jag vänder mig till ER! När jag bokat aktiviteter tidigare år har jag fått kommentarer som: ”Vad Öppet brev till Kulturinstitutioner, muséer, konsthallar och privata kulturella aktörer?
”Roligt! Vi brukar undra var skolorna håller hus.” Men för oss på högstadiet är det inte så lätt att komma iväg från schemalagd undervisning så nu behöver vi er hjälp! Vi vill sy ihop ett smörgåsbord där eleverna kan välja bland olika kulturaktiviteter som helst kräver mer tid än en halv dag. Vi vill ha spridda aktiviteter och förutom input vill vi också ha en del interaktivitet inbakat i form av workshops eller verkstäder.

Utan er går det inte

Ni är experterna som nu kan vara med att skapa en oförglömlig dag för en grupp unga människor, våra framtida samarbetspartners, medborgare och kulturutövare! Så ta upp mitt brev på närmaste möte, skicka ett mejl eller ring mig på telefon och berätta om era visioner, förslag och erbjudanden, för jag vill ha er med allihop! Utan er går det inte och då blir det bara orientering och fotboll för högstadiet i år … Ser fram emot kontakt! Varma hälsningar Anna Mautner Telefon: 0706-822542 eller mail: anna.f.mautner@stockholm.se

Stockholm 20170113 Anna Mautner, Förstelärare i Bild på Sofia skola

Kulan i sociala medier

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Stjärnkalaset den 26 januari

Under dagen och kvällen presenteras ett stort utbud med både dans och teaterföreställningar för barn och ungdomar, från förskolan till gymnasiet. Över 25 programpunkter finns att välja mellan. Stjärnkalaset är inte en vanlig utbudsdag. Här kan en nämligen se hela föreställningar. Som kulturutövare är det ju extra roligt att kunna ge publiken en helhet av det en har att bjuda på. I det här inlägget ger några av de aktörer som medverkar i Stjärnkalaset en glimt av vad du kan få uppleva. /Elisabeth

Teater tre

Vi kommer spelar Eli & Rio (3-6 år) hemma hos oss på Teater Tre, kl 14.30. Föreställningen har Kulanpremie. Precis som alla andra – helt olika. Klänningar och mustascher!  En tröja blir en byxa, en byxa blir en hatt! Hur påverkas vi av vad vi väljer att ha på oss?
Följ med Eli & Rio på ett äventyr i hemmets alla rum, där de delar med sig av sin överraskande och fantasifulla värld. Eli & Rio är en lustfylld föreställning där vi tar oss an roller och identitetsfrågor med rörelse, humor och öppenhet. Initiativtagare till projektet är Per Dahlström och Maria Selander.

teater tre

Zebradans, ett år sen sist…men nu igen…va kul!    

Den 26 januari kommer jag åter att stå i vår foajétrappa och ta emot kvinnor och män (mest kvinnor) som anmält sig till Stjärnkalaset. Denna utbudsdag i Stockholm, på olika scener, arrangeras av Teatercentrum i samarbete med fria teatrar och DANSISTAN.

Det händer alltid något där i trappan! Lite feststämning. Har alla kommit som står på listan? Vi måste börja i tid! Vanligtvis består vår publik mest av barn och unga, men på Stjärnkalaset är det enbart vuxna. Ofta glada, en del springande i sista minuten med frågorna: – Hinner vi, och när går bussen sen när vi ska vidare? -Har ni toalett? -Finns det kaffe? -Ska jag visa biljetten? Samma regler som för barnen; skostopp vid trappans början. Några protesterar, och då finns dom där; dom blå, snygga plastskydden (ni vet) att sätta på skorna. Med eller utan plastskydd är det här en viktig och kul dag för oss! Ett forum där vi har möjlighet att visa professionell scenkonst producerad för barn. Kulturombud och arrangörer bänkar sig och showen drar igång. Vi har visat ett antal föreställningar genom åren och nu är det dags för Våga vara  ( föreställningen har Kulanpremie). Målgrupp: 9-12 år. Dagen sjuder och inspirerar! Teater, dans, musik, workshop, seminarier och mycket mer… Välkomna! Än finns platser kvar! Kolla Stjärnkalasets hemsida

Vi ses på Stjärnkalaset! ZebraDans / Lotta

stjärnkalas

Circonova

För oss på Circonova är det första gången vi deltar. Vi är glada över att ha blivit uttagna och ser fram emot att vara en del av en heldag med riktigt bra kultur för barn och unga.

Vår föreställning Orka Drömma ( har Kulanpremie), som visas på Stjärnkalaset, har sitt avstamp i krav och stressmyllan som många av oss upplever att vi kliver runt i. Utifrån aktuell forskning och våra möten med referensgrupper och publik runt om i skolor i Stockholms län får vi uppslag om vad vår målgrupp vill se. Ett av tre barn i åldern 10-12år känner sig stressade p.g.a. läxor och prov. Hälften av barnen uppger att de har fysiska besvär i form av huvudvärk, magont, sömnsvårigheter, nervositet, nedstämdhet eller koncentrationssvårigheter. Nära 20 %, vilket motsvarar 89 000 barn i denna åldersgrupp, känner sig stressade på grund av höga krav på sig själva. Stress ökar dessutom markant med åldern. Stress är en del av livet, men måste hållas på rimlig nivå så att problemen inte växer sig för stora. Forskare är eniga om att den största stressoren som en människa kan utsättas för är utanförskap. I samhället pratar vi om hållbar utveckling. Hur kan vi skapa ett samhälle som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov? Fokus ligger på ekonomisk, social och miljömässig hållbar utveckling. Ofta hör vi mest om miljömässig hållbarhet, som förstås är mycket viktig. Social hållbarhet handlar om att bygga upp ett långsiktigt och dynamiskt samhälle där grundläggande mänskliga behov uppfylls. Att skapa stödjande miljöer där människor kan tillgodogöra sig kunskap, kompetens, utveckling och hälsa. I Stockholms län finns påtagliga sociala skillnader i livsvillkor, levnadsvanor och hälsa mellan olika grupper.

Jag tänker att vi borde fokusera än mer på att skapa ett socialt hållbart samhälle för de barn och unga som växer upp just nu. Att ge dem möjlighet att skapa goda förutsättningar för ett gott liv. En möjlighet att skapa goda relationer både till andra och till sig själva.

En del av det stora med scenkonst är att den upplevs tillsammans med andra men att tolkningen är individuell. En gemensam upplevelse som är omedelbar och sinnlig. Den sker här och nu. Den väcker tankar och känslor. Det jag tänker och känner skiljer sig från andra i publiken trots att vi delat en gemensam upplevelse. Jag tror på styrkan att få möjlighet till att reflektera och samtala om det en har upplevt. Om vi vågar prata om att vi har upplevt olika saker trots att vi sett samma pjäs så ökar vi förmågan att förstå andra och oss själva. Genom våra föreställningar och dramapedagogiska upplägg skapar vi möjlighet för barn och unga att bli sedda, hörda och respekterade utifrån deras egna känslor. Då ökar vi även deras möjligheter för ett gott liv. Scenkonsten synliggör och bekräftar barnens livsvillkor och tillvaro. Och deras fantasi!

Om du som kulturombud än inte har bokat ditt Stjärnkalas gör det på www.stjarnkalaset.se. Där kan du läsa mer om hur du bokar och om alla fantastiska föreställningar som du kan välja mellan. Allt är helt kostnadsfritt.
Marie Spörndly Verksamhetsledare och pedagog

Stjärnkalaset2

 

Följ Kulan i sociala medier

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Jonas Hassen Khemiri om livsviktiga texter

d20 Kulans julavslutning på Dansmuseet hade rubriken Låt musik och dans komma in i skolans textarbete Vi bjöd in författaren Jonas Hassen Khemiri samt läraren Rebecca Eriksson med några av hennes elever från Midsommarkransens gymnasium. Rebecka och eleverna berättade hur de arbetat med artikeln och boken Jag ringer mina bröder. Därefter berättade Jonas om livsviktiga texter. Kvällen avslutades med danceoke tillsammans med ÖFA-danskollektiv. En underbar kväll med ord, mod, blod, mingel, musik och dans P1020689

Så här arbetade vi med Khemiris text

Rebecca berättade hur hon arbetar med svenskämnet som demokratiämne, liksom utmaningen att kunna göra ämnet mer kreativt och lekfullt inom kursplanens ramar. Arbetet med Khemiris text Jag ringer mina bröder fungerade som en introduktion för olika texttyper,  genrekunskap . Artikeln är ett bra exempel på hur en kan hitta rytmen i språket genom att låta eleverna härma andras texter. Rebecca och eleverna samtalar om upplevelsen av textbearbetningen och skrivuppgiften. Momentet inleddes med två andra texter som också ville väcka opinion och påverka, kortfilmerna:  Kära pappa som är gjord av den norska hjälporganisationen Care samt kortfilm Svenne med avsändaren Svenska FN-förbundet. Kära pappa , hjälporganisationen Care Svenne av svenska FN-förbundet

Jag ringer mina bröder

Rebecka och eleverna har arbetat med Jonas artikel Jag ringer mina bröder som han skrev i samband med att en man sprängde sig själv och dog i en gränd i anslutning till Drottninggatan, mitt i julrushen, en dag i december 2010. Därefter fick de lyssna på Jonas uppläsning av sin artikel Jag ringer mina bröder . Artikeln närlästes gemensamt, Lässtrategier, textens innehåll, genre och språk. Meningar som ”Lämna Palestinasjalen hemma” analyserades. Vad betyder ”Palestinasjal”? Olika texttyper diskuterades. skärm rebecca 1 Därefter fick eleverna välja ett ämne som upprör dem i samhället och skriva en artikel om det och härma Jonas sätt att skriva.

skärmklipp rebecca2

En av eleverna delar med sig av sin text: ”Jag ringer min syster och säger: samhället fungerar som en morgontrött tonåring. Varningsklockorna ringer men vi orkar inte ta tag i det. Det löser sig, tänker alla. P1020693

Jonas Hassen Khemiris om litteratur

Texterna som räddade mitt liv, är Jonas Hassen Khemiris samtalsämne för kvällen. Jonas började med att tacka eleverna för att de arbetat med just hans text. Att det känns fint att skrivande blir som en stafettpinne. Att ord är fantastiska för att de överlever oss människor. Jonas berättade om sin första läsupplevelse som han som liten fick via pixi-boken, ”Dun till lillans täcke” och vidare till upplevelsen av att läsa The Outsiders av Susan. E. Hinton som tonåring. (The Outsiders finns att låna i gruppuppsättning på Cirkulationsbiblioteket, läs mer om boken på Cirkbloggen) Upplevelser av ord och förmågan, mycket tack vare sin pappa, att vrida och vända på ords betydelser och innebörd. Han tog ett ord som exempel: Återvändsgränd. Det ordet tyckte hans pappa om. Hans pappa kunde ordet på flera andra språk. Men det var det svenska ordet som han tyckte bäst om. Återvändsgränd. Inte ”dead end street” som är så definitivt uttryckt på engelska. Och andra språk. Att inte komma längre. Död. Slut. Det svenska ordet är bättre. Det tar stopp här, men det finns möjlighet att vända tillbaka. Att återvända. Från gränden. Jonas berättade att alla texter som han har läst under sin uppväxt och som han har tyckt om är texter som möjliggör för läsaren att ”vara i texten”. Att det finns tillräcklig med rum. Att läsa mellan orden och raderna. d31

Texter går också att lyssna på

Jonas kan inte separera böcker från musik. En låt kan vara som en novell. Ett tips han vill ge till lärare är gå in på webbsidan Rap genius . Det är svårt för de flesta av oss att hinna med att lyssna på varje ord i en hiphoplåt men på Rap genius kan vi läsa texten och få en förklaring rad för rad. Där finns det mängder av inspiration kring poetiska grepp med exempelvis homonymer som ofta används inom samtidsmusik och Hip-Hop. Passa på att briljera inför era elever. Ni kommer ”äga” klassrummet. En musiker som är betydelsefull för Khemir är rapparen Nas och 2015 fick Khemri för DN:s räkning åka till Berlin för att intervjua NAS. Vi fick under kvällen lyssna på låten Nas One Love - en låt i form av ett brev till en kompis som sitter i fängelse.

För det är såväl rappare, stå-uppkomiker som dramatiker som ger Jonas inspiration till sitt författarskap. Mod och blod är också viktiga ingredienser. Att på samma sätt som eleverna från Midsommarkransens gymnasieskola få skriva om det som engagerar. Och att få skriva fritt, på det sätt och med den stil som passar en själv.
d3

Får man skriva som man pratar?

En sak som eleverna reflekterade över när Rebecca frågade dem om hur det var att jobba med Jonas text var att de tyckte att det var skönt att få läsa något som är skrivet på samma sätt som man pratar. Och att de sedan fick skriva på ett sätt som de inte brukar få göra i skolan. Jonas mormor var lärare i svenska och han förstod precis vad de menade. Hans mormor hade ofta haft åsikter om hur hans böcker var skrivna. Att det inte var skrivna på ett korrekt sätt. Men Jonas är, liksom sin mormor, envis. Och fortsätter att skriva som han vill. Hans mormor blev mot slutet av sitt liv allt mer glömsk. Men bevisade gång på gång att ord och siffror kan hjälpa oss människor att skapa trygghet och stabilitet i livet. Ett ordspråk som Jonas mormor ofta återkom till, in i det sista, var: ”Jag är inte envis. Men jag ger mig aldrig.” Samtalet avslutades med att vi lyssnade på en rap-version av In the Cemetery Where Al Jolson is Buried av Amy Hempel. Därefter blev det dans. ÖFA danskollektiv bjöd in oss till danceoke. Kulan 2016 avslutades därmed med lite mod, lite blod. Och ganska mycket svett. P1020735

Varför Kulan behövs

Kulan finns för att Stockholms stad vill att alla barn och unga ska få uppleva kultur. Att alla stadens yngre medborgare ska få komma i kontakt med kulturaktiviteter som är för-, med och av barn och unga. Styr- och inspirationsdokument som finns till hjälp i detta arbete är läroplan och programmet Kultur i ögonhöjd. Kulan är ett verktyg som alla i stadens förskolor och skolor kan använda sig av. Läs allt om Kulan på pedagogstockholm.se/kulan. Kulan är inte bara en virtuell plats på webb- och i sociala medier. Kulan ordar också fysiska mötesplatser, där elever, lärare och aktörer från Stockholms fria kulturliv kan mötas för att dela med sig av tankar och idéer kring hur alla barn och unga ska få uppleva konst- och kultur. Vi ses 2017! För Kulan – Monica Eriksson. För att barn och unga växer av kultur. d306 dec 12   d11d10

Teatern – Ett rum för lek, fantasi och trampoliner

Hur ser mötet mellan den fria konsten och skolans styrdokument ut? Hur kan vi mötas?

 Ada Berger, Unga Dramatens  konstnärliga ledare reflekterar över vår syn på lek och fantasi: Att vår tid blir alltmer polariserad och att det känns allt svårare att hitta lekutrymme i de offentliga samtalen, att det inte går att leka med tankar i dagens samhällsklimat. Det är svårt att vara en oliktänkare och det är svårt att få ändra sig. Därför vill Ada se teaterrummet som ett rum för lek. Ett rum där det finns möjligheter till att identifiera sig med tankar och karaktärer. Blogginlägg från Kulans kulturombudsträff på Unga Dramaten

ensam

En bok som inspirerat Ada är Lek och verklighet av Donald W Winnicott. Teatern kan väcka elevernas lekförmåga och konstens betydelser är mycket mer basala än att bara vara ett nöje. Ada önskar att vi tillsammans ska bygga broar mellan oss. Mellan teatern, skolan och eleverna. Hon är intresserad av hur det mötet kan se ut. Hur ser mötet mellan den fria konsten och skolans styrdokument ut? Hur skulle vi kunna mötas? Ada ser två bilder framför sig när hon tänker på konst. Den ena föreställer en tratt. Den andra bilden föreställer en trampolin. Konstnärlig höjd innebär att ta hoppet från trampolinen. Och att bra konst alltid är pedagogisk.

Skolbibliotekarie och kulturombud som gärna hoppar från trampolinen

Lars Håkan Larsson från Höglandsskolan  berättade för oss hur han arbetar med för och det väl så viktiga efterarbetet för att få eleverna att samtala och reflektera om det upplevda. Här kan du läsa om vad Lars pratade om under kvällen och med flera konkreta metodövningar i Lars  blogginlägg .

Föreställningen Ensam och Esmaralda


Kvällen avslutades med att vi fick uppleva föreställningen Ensam och Esmeralda. Filmtrailern  är från en repetition någon vecka innan premiären. Föreställningen är en berättelse om hur en konstnär kan bli till, i det här fallet Ingmar Bergman,  fritt från Bergmans självbiografi Laterna Magica.

bergman

Föreställningen är skriven av Martina Montelius och på ett lika komiskt som sorgligt sätt visar Ensam och Esmeralda hur fantasin kan bli en väg ut ur krav och förväntningar och hur barnets upplevelser kan ge material till konstnärligt skapande.

I en timme befann vi oss alla i ett rum uppfyllt av lek, färger, drömmar och fantasi. Dagens och morgondagens vuxenproblem med jobbstress, överfyllda tvättkorgar och byte till vinterdäck var som bortblåsta. Utanför Tornrummet ven höststormen och löven virvlade i Berzelii park. Men vi lekte. Med Ensam och Esmeralda. Och hoppade från trampolinen.

dramaten foto5

Unga Dramaten vill ha kontakt med kulturombud

Ada välkomnar alla intresserade kulturombud och lärare att kontakta Unga Dramaten för att vara med i en referensgrupp där vi kan prata om scenkonst så att den blir en trampolin.
Tack Mia Hertler på Unga Dramaten för en lyckad kulturombudsträff!  

adaDramaten5

 Blogginlägg från Kulans kulturombudsträff på Unga Dramaten den 25 oktober 2016 För Kulan – för att barn och unga (och vuxna) växer med kultur /Monica Eriksson.

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.

Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

 

Dans och musik inspirerar till dialog, väcker känslor och knyter band

Zebradagen har blivit en återkommande tradition för oss som vill uppleva dans och få tips på hur vi kan använda det i undervisningen.  Denna dag var det fokus på hur vi kan använda scenkonst för asylsökande och ensamkommande barn och ungdomar som ett redskap för integration. odissity

Eftermiddagen på Zebra dans  började med att vi såg föreställningen Vi är grannar nu för barn mellan 6-9 år. Med utgångspunkt i indisk klassisk dans, flamenco och västafrikansk dans gestaltade dansgruppen Odissi grannliv, frivilliga och ofrivilliga möten i trånga hissar, vindlande vindstrappor och ute på gården. Att det kan vara både lätt och svårt att lära känna varandra och det finns oändligt många sätt att hoppa hage och att säga hej på. Inför framtagande av föreställningen bjöd Odissi in klasser i Handen och Västerhaninge med många nyanlända elever. Klasserna fick brevväxla med varandra innan de tillsammans såg en provföreställning av Vi är grannar.

Zebradagen 5zebradagen8Efter föreställningen fick barnen fundera på den första känslan när de tänkte på ett hem, eller att flytta och gestalta det i en känslolåda. Som dansarna sa: ”Det händer något när man kommer utanför ett A:4 papper”.

Barnen fick också göra en dansworkshop där de fick prova på att dansa indiskt, flamenco och västafrikanskt. Föreställningen avslutas med en kort dansverkstad vilket vi också fick prova på. Gruppen Odissi finns att boka på Kulan.


Vi ser filmen Väntan av koreografen Benno Voorham som bygger på ett projekt med asylsökande barn mellan 11-16 år. Barnen får delta i olika workshops som blandar dans, improvisation och arkitekturpedagogik. Dansare och konstpedagoger arbetar med grupperna under några helger. På ArkDes  /Arkitektur och designmuseet arbetar barn och pedagoger med att bygga, rita och reflektera på olika teman som drömmar, känslor, minnen och väntan. De får arbeta med improvisation och dansövningar. Missa inte att titta på filmen som verkligen tar fasta på temat för eftermiddagen: dans kan inspirera till dialog, väcka känslor och knyta band.

Katarina Rodopoulos från Clowner utan gränser berättar om möten med barn i flyktingläger på Lesbos. I början funderade clowngruppen mycket på om det var okey att skämta när det största problemet var att barn och vuxna frös och saknade mat. Skulle det väcka jobbiga känslor om de hade med resväskor i föreställningen etc med tanke på att de kanske inte ens fått med en resväska i flykten etc. Men alla analyser i gruppen bottnade till slut i att det viktiga var att låta barn få vara barn en stund, ge barn och vuxna lite andrum, sluta tänka på vardagen en stund och sprida skratt och hopp. Det enda de var tvungna att ändra på i föreställningen i flyktinglägret på Lesbos var att trummorna måste bort och ersättas med gitarrer. Flyktingarna var så ljudkänsliga.

Zebradagen2Eftermiddagen avslutades med Ulrika Törnqvist, teaterpedagog. Om Ulrika fick bestämma skulle vi börja med dans och drama som språkintroduktion. Istället för att läsa om hur det går till hos tandläkaren, hur vi beter oss i tunnelbanan, på restaurangen kan vi leka situationerna. Vad finns i ett väntrum? Hur beställer jag mat på restaurangen? Små lätta övningar som snabbt bygger upp en gemenskap med mycket skratt alla kan vara med trots att en del är analfabeter. Ulrika menade också att vi inte skulle fundera så mycket på vad eleverna hade med sig, barnen har sina trauman men det är hjälper inte eleverna att vi tycker synd om dem, att vi gråter framför dem. Vi får inte glömma att Sverige står för hopp och förtröstan så på med den glada minen i bemötandet, visa på de goda krafterna i samhället och få eleverna att fortsätta kämpa genom de frön du sår.

/Elisabeth Söder