Visar alla blogginlägg med kategorin:
Film och media

Välkommen till inspirations- och utbudsdagen Kolla Kultur på Kulturhuset Stadsteatern

nalle


Dagens konferencier Robert Fux leder oss genom ett fullspäckat program med utdrag ur aktuella scenkonstproduktioner, presentationer av konst- och kulturprojekt från förskola och skola och spännande föredragshållare.
I foajéerna finns stadens kulturaktörer på plats och bjuder in till medskapande och dialog genom till exempel rundabordssamtal, livekonst och olika former av workshops och prova på-aktiviteter.

Praktisk information

Plats: Kulturhuset Stadsteatern, Hörsalen, Foajé 3 och galleri Celcing
Pris: Kolla Kultur arrangeras av Kulan. Evenemanget är kostnadsfritt för dig som tillhör någon av nedanstående målgrupper:
kulturombud, skolledare, pedagoger i stadens skolor och förskolor , skolledare.

Här anmäler du dig

Datum: 20 september 2018
Tid: 13.00-20.00
Kolla Kultur är ett heldagsevenemang. Programmet är delvis målgruppsanpassat med fokus på kultur för de yngre barnen under första delen och de äldre barnen under andra delen. För att få ut mesta möjliga av Kolla Kultur rekommenderar vi starkt att du anmäler dig till heldagsprogrammet. Lätt förtäring och fika serveras under dagen.
• Akt 1 kl. 13.00-15.30. Scen- och foajéprogram för i första hand förskola och F-1
• Akt 2 kl. 15.30-17.30. Scenprogram för förskola och skola upp till årskurs 6
• Akt 3 kl. 17.30-20.00. Scen- och foajéprogram för i första hand årskurs 2-6
 
 
 

Dans och film – hela skolan dansar

Tips på Skapande skolaprojekt. Skarpnäcks skola har arbetat med samma kulturaktörer, fast i olika årskurser och teman.

Tillsammans med dansaren Amanda Norlander och filmaren Helene Berg har eleverna i årskurs 4 -8, samt i grundsärskolan utforskat hur dans och film kan användas som uttrycksmedel. Ann-Charlotte Hedegärd lärare och ansvarig för Skapande skola berättar om arbetet.

SKARP1

Filmiska begrepp blir kroppsrörelser

Arbetet är ett led i vår skolas arbete med att integrera kultur i undervisningen men också för att skapa en vi-känsla på skolan utifrån skolans vision, hjärna, hjärta och hälsa. Varje klass har haft en heldag tillsammans med pedagogerna där eleverna har fått undersöka hur filmiska begrepp som t.ex. bildutsnitt, tempo och perspektiv går att överföra till kroppens rörelser. De har arbetat i grupp och individuellt med att improvisera och koreografera.

Ämnesöverskridande projekt

Vi har arbetat med olika teman i våra årskurser. I årskurs 6 och 8 har vi även integrerat skolämnen i projektet. Dansfilmsprojektet kan också ses som ett sätt att undersöka och använda digitala verktyg. Det övergripande syftet med Skapande skola-projektet har varit att låta eleverna undersöka hur dansen kan användas för att utrycka och gestalta kunskap. Under skolans alla-visar alla-dag där elever och pedagoger möter varandra och visar vad de arbetat med under terminen visades ett urval av filmerna. Elever och lärare var mycket nöjda med den handledning de fick, och på kvalitén på filmerna som sedan blev resultatet. Eleverna utrycker att det var roligt att få möta professionella utövare, och att de fått fin hjälp.

Teman för de olika årskurserna

SKARP2

De här temana har de olika årskurserna arbetat utifrån.

åk 4 och 5 – ”Skapa dansfilm under en dag”:
Eleverna har i grupper skapat dansfilmer på tema känslor. Vi undersökte hur man kan använda en känsla som inspiration till rörelse och skapa gemensamma koreografier utifrån det materialet. Vi använde kameran som öga för att fånga sekvenserna på olika sätt med hjälp av olika bildutsnitt, perspektiv och kamerarörelser. Eleverna redigerade och la ljud till sina filmer.

åk 6 –” Rap battle” utifrån egna texter, filmat framför greenscreen:
Eleverna skrev texter på SO-lektionerna där en valfri kombattant skulle möte Gustav Vasa i ett battle. Eleverna agerade och filmade framför en greenscreen som byttes ut mot digitala collage som de skapat på bilden. Musiken till rap battle hade klasserna skapat på musiklektionen.

åk 7 – ”Dansfilmer”:
Vi skapade dansfilmer utifrån plats specifika miljöer på skolan. Eleverna arbetade i grupper och filmade både rörelser som de skapade själva och rörelser som de observerade i miljön. Den råda tråden för filmerna var ”en resa”. Vi tittade inledningsvis på exempel på dansfilmer som gjorts på liknande sätt för att få inspiration och idéer för hur kameran kan användas för att på olika sätt fånga och förstärka en rörelsesekvens samt hur baklängesrörelser kan användas för att förändra ett tidsförlopp

åk 8 – ”En poetisk rörelsetolkning”:
Eleverna skrev dikter på svenskan som användes som utgångspunkt för att i grupp skapa ett rörelsematerial. Sekvenserna filmade eleverna sedan på olika sätt på olika platser. Vi använde olika utsnitt, perspektiv och kamerarörelser för att gestalta sekvenserna. Materialet redigerades sedan ihop och ljudlades med de inlästa dikterna och musik.

SKARP6

Särskolan – animation och greenscreen:
Vi dansade och skapade filmer genom pixilation (stop motion), skuggspel och liveanimation med sand. Sandanimationerna användes som bakgrunder till sekvenser framför greenscreen där vi provade olika specialeffekter som t ex. att dubblera sig själv, dansa med sin egen kopia och att försvinna in i en vägg.

Klipp från ett Skapande Skola projekt om Dansfilm

Den 8 mars 2018 visades större delen av filmerna under skolans ”Alla visar alla-dag”. Klipp från ett Skapande Skola projekt om ”Dansfilm” med åk 4-8 och grundsärskolan på Skarpnäcks skola under ledning av Helene Berg och Amanda Norlander.
Musik trailer: Edgar Berg

Kontakt

Dansaren Amanda Norlander från WithinArt går att boka via Kulan

Filmaren Helene Berg och Create Motion går att boka via Kulan

Läraren Ann-Charlotte Hedegärd, ann-charlotte.hedegard@Stockholm.se

Filmer av elever från Stockholms gymnasieskolor visas på biografen Grand

Efter många lektioner i filmskapande och dramatik är det ändligen dags för premiärvisning av elevernas filmer på tema trygghet inom projektet Ung i STHLM.

På bilden ses tre av de viktigaste aktörerna för projektets genomförande: Elisabet Jonsved och Elin Jönsson, filmpedagoger på Medioteket och Alexandra Ljungkvist, teaterlärare på Medioteket.

minskat 1IMG_5469
Uppställning för gruppfoto innan filmvisningen. På bilden syns Östra Reals introduktionsklass med läraren Nadja Sandberg.

minskat3IMG_5489 (002) Och fler gruppfoton.

Minskat 2IMG_5485
Några elever från Blackebergs gymnasium med skolborgarrådet Olle Burell framför biografen Grand.

minskat1P1020096
Lärare och rektor från Blackbergs gymnasium svalkar sig med cider innan det är dags för film. Lärarna som arbetat med projektet heter Marianne Lindblad och Anna Bergqvist.

minskat 6IMG_5500
Läraren Marianne Lindblad i samspråk med skolborgarrådet Olle Burell.

minskat 7IMG_5505
Ja vi var många som passade på att samtala med Olle. Vi på Kulan, Elisabeth Söder i det här fallet, tar alla chanser att prata kultur och estetiskt lärande med viktiga beslutsfattare för skolan.

MINSKAT OLLEP1020095
I dörren står Elin Jönsson och Alexandra Ljungkvist och hälsar elever och lärare välkomna. Biografen hade rullat ut röda mattan så vi kände oss varmt välkomna och hedrade.

Minskat 4IMG_5491 minskat2P1020101
Vår filmpedagog, Elin Jönsson hälsar välkommen från scenen och tackar lärare och elever för deras mod och engagemang i filmprojektet.

minskat3P1020116
Även skolborgarrådet ville tacka lärarna. Rektorerna från Blackebergs gymnasium, Spånga gymnasium och Östra Real fick ett särskilt tack, eftersom de genom att bryta och ändra i schema sett till att klasserna fick en chans till att träffas under de tretton lektioner vi hade tillsammans.

Minskat 8IMG_5507
Lärarna i sin tur bjöd upp sina respektive klasser på scenen för applådtack och säga hej till publiken.

minksat 9IMG_5510 minskat5P1020125 Minskat 10IMG_5511 (002) minskat4P1020121
Efter 34 filmer på i snitt 3 minuter, en bild på lyckliga och stolta lärare: Åsa Sahlström, Sophia Myrman och Alexandra Alevras från Spånga gymnasium. Är du nyfiken på filmerna vet jag att Blackebergs gymnasium ska lägga upp sina filmer på skolans webbplats.

minskat 7P1020144

Inlägg för Ung i STHLM-film

Elisabeth för gruppen

avatar (1)

Kommunikationsövningar i Ung i STHLM

Filmprojektet Ung i STHLM är ett kombinerat integrationsprojekt och kommunikationsprojekt. Nyanlända- och etablerade elever ska tillsammans lära känna varandra och göra korta filmer. För att eleverna ska känna sig trygga med varandra har vi sprängt in enkla drama- och teaterövningar mellan filmteknikpass. Kommunikationsövningar som du själv lätt kan göra med din grupp efter att sett filmerna i inlägget och hur teaterläraren Alexandra Ljungkvist Sjölin introducerar övningarna. Eleverna går på nationella program och språkintroduktion på Östra Reals gymnasium.

alex

Kommunikationsövningar

Övningarna bygger på att eleverna skall se varandra i ögonen och vara tydliga med sin kommunikation, både hur de kommunicerar och hur de tar emot kommunikationen. I kommande inlägg på Kulan får du tips på enkla ledarskaps- och teaterteknikövningar

Vi tar kontakt och hälsar på varandra

Skicka och ta emot energi

Dra varandra i ett osynligt rep

Ta ögonkontakt och hälsa

Ordlös kommunikation i gruppen
Gruppen känner av när den ska stanna och börja röra sig igen i rummet


/Elisabeth

Hur jag bedömer multimodala arbeten

Enligt forskaren Anna-Lena Godhe är vi lärare osäkra på hur vi skall bedöma andra uttryckssätt än talad och skriven text. I avhandlingen Creating and Assessing Multimodal Texts. Negations at the Boundry skriver Anna-Lena ”Bedömning hamnade i fokus när jag var ute och samlade in material till studien eftersom eleverna började fråga om hur de multimodala texterna skulle bedömas och hur de relaterade till den kurs de gick i svenska.

feedback-3240007_1920

I det här inlägget kan du läsa hur Anna Bergqvist, lärare på Blackbergs gymnasium resonerar om bedömning av filmer som eleverna gör i ämnet svenska.  Katarina Lycken Rüter, också lärare i svenska har i ett tidigare inlägg för Kulan skrivit om modalitetens betydelse.

bildmanusexempel

 

Hur bedömer jag multimodala texter?

Min uppfattning är att allt som jag kan titta på och lyssna efter i traditionellt skriven och talad text, kan jag också se och höra i multimodala texter. Jag kan, förstås titta på en elevs språk, retoriska färdigheter, analytiska förmåga, på begreppsanvändning och litteraturanalys även i en film, men jag kan också se och höra så mycket mer!

Jag arbetar mycket med filmen som underlag för såväl lärande som bedömning i mina huvudämnen svenska och religion. Min erfarenhet är att eleverna gillar att arbeta med film och lusten till lärande är en framgångsfaktor som jag tror inte nog kan understrykas när det gäller undervisning. En annan erfarenhet jag har är att elever ofta är väldigt skickliga på filmarbete, inte bara tekniskt utan kanske främst i bildanalys och förmågan att tänka i och analysera ett ”filmiskt språk”. Detta gör filmen, menar jag, till en ypperlig ingång till att arbeta med många andra och kanske svårare färdigheter, som eleverna inte alls kanske har lika lätt för initialt. Svårigheten blir förstås att känna sig säker på bedömning av film och att få eleverna att förstå vad som faktiskt bedöms och vad som inte gör det.

Jag tänkte i min text dela in mina tankar kring bedömning av multimodala elevarbeten – i den här texten fokuserar jag helt på elevproducerade filmer, men tankarna torde gälla även för andra former av multimodala texter, såsom t ex poddar, radioprogram och bildspel – i tre delar:

  • Film för att öka elevernas lust att lära
  • Film som examination av filmkunskap
  • Filmen som presentationsmodell för litterär analys

Jag utgår ifrån hur jag använder den elevproducerade filmen som redovisningsmaterial utifrån tre olika grundprinciper, där grunderna för bedömning kanske kan komma att skilja sig åt beroende på vilket huvudsyftet med filmproduktionen är. Jag försöker i texten att på vart och ett av exemplen ge ett autentiskt exempel från min egen undervisning och kommentera hur jag tänkte vid utformandet av uppgiften och varför jag valde att gå till väga på det sätt som jag gjorde. Efter de tre exemplen lyfter jag några generella tankar kring bedömning av film i, främst, svenskämnet.

IMG_5314 Blackan

Film för att öka elevernas lust att lära

Jag kan inte nog understryka hur viktig jag tycker att lusten är för elevernas inlärning. Att vilja lära sig är ofta detsamma som att faktiskt göra det. Film är ett utmärkt medel, anser jag, för att öka elevernas lust att lära. Många elever gillar helt enkelt att arbeta med film i klassrummet. Mitt andra bedömningsexempel är således av filmer vars mål egentligen är att öka elevernas lust för att lära sig något annat. Huvudsyftet här är alltså inte filmproduktionen i sig, utan något annat. Filmen blir det medel som används för att få eleverna att nå ett annat mål.

IMG_5296, blackan

Ett exempel här är mina elevers deltagande i UNG i Stockholm. Huvudsyftet i det projektet är ju integration: att elever från de nationella programmen (min klass är en årskurs 2 på samhällsprogrammet som deltar inom ramen för svenska 2) ska samarbeta under en längre tid med en klass från språkintroduktion. Eftersom huvudsyftet här är något annat än att undervisa eleverna i det filmiska språket, så kommer ju också bedömningen av de färdiga filmerna att bli lite annorlunda än i det första exemplet, men trots det måste jag ha tydliga exempel på vad som ska bedömas och hur. Det är viktigt både för mitt bedömningsarbete och för att eleverna ska kunna genomföra projektet på bästa sätt.

UNG i Stockholm har tydliga kriterier som inför projektet delades ut och gicks igenom med klassen. Dessa handlar dels om loggboksskrivande, dels om vad som ska finnas med i den färdiga filmen. Kriterierna tydliggör alltså förväntningarna som finns på arbetet. På det sättet liknar det min bedömning i det första exemplet. Dock har jag brottats lite med tankar om att filmen kan bli sämre (eller bättre?) på grund av faktorer utanför min kontroll, till exempel gruppsammansättning och språkförbistringar. Min lösning på detta problem har varit att lyfta blicken lite från projektbeskrivningen och också involverat svenska 2 i arbetet. Jag har alltså valt att komplettera filmarbetet med vanligt textarbete och mycket samtal, för att eleverna aldrig ska förlora kopplingen till svenska. Återigen tror jag alltså att tydlighet på vad som bedöms är A och O för ett lyckat arbete – för elever såväl som för mig som lärare och bedömare.

IMG_5312 Blackan

Film som examination för ”filmkunskap”

Mitt första exempel gäller den för en filmkunskapslärare kanske mest  självklara formen av filmredovisning, det vill säga den där den elevproducerade filmen används som examinationsform när något filmiskt, t ex dramaturgimodellen eller filmens språk, studerats. Jag brukar låta eleverna, som ett moment i t ex svenska, studera hur filmer är uppbyggda, hur den traditionella berättarstrukturen ser ut, samt vilka karaktärer som oftast finns med i västerländskt berättande. Kanske har man i klassrummet läst texter om detta, lyssnat på lärarens presentation, tittat på några filmexempel och sedan mynnar arbetet ut i produktionen av en egen, någon minut lång, film där de inlärda färdigheterna konkret ska visas.  Enligt min erfarenhet är detta inte bara en rimlig arbetsmodell för filmarbete , det är också  den tydligaste för bedömning, kanske pga av att lärare och elev oftast här är väldigt överens om vad som ska bedömas och  hur detta konkret ska gå till. Kort sagt finns det en samsyn mellan elevernas förväntningar och lärarens arbete.

Det är dock, anser jag, av yttersta vikt att ändå sätta dessa förväntningar på pränt och att ge eleverna, i god tid innan arbetet börjar, tydliga skriftliga instruktioner på vad de förväntas göra, vad de inte förväntas göra (jag brukar t ex vara tydlig med att eleverna inte ska skådespela eller ha dialog med i sina filmer, då detta är svårt att få bra och därigenom svårt att bedöma på ett objektivt sätt) och på vad bedömningen kommer att fokuseras. Jag brukar välja ut ett antal färdigheter som jag vill att eleverna ska visa att de behärskar (t ex etablerande anslag, vändpunkter, planteringar och avtoning) – de behöver, och ska inte, visa allt de lärt sig i denna enda film. Bättre för en vettig bedömning är att istället komplettera filmen med någon annan presentationsform om behov finns att kontrollera alla delar i det filmiska språket. Att ge eleverna dessa tydliga instruktioner gör filmen mer lättbedömd, det smalnar av det jag ska titta på och det gör det tydligare för eleverna hur de ska göra filmen bra. De kan fokusera på att finslipa detaljerna istället för att försöka visa allt.

Om filmen, vilket förstås kan ses som en självklarhet, görs som ett grupparbete brukar jag komplettera filmarbetet med en arbetslogg för att fånga in elever som arbetat bra i det tysta, men också för att kunna följa det arbete som eleverna gör när de tänker och planerar och som annars inte kommer mig som lärare till del. En arbetslogg är också ovärderlig att ha om det för någon elevgrupp, trots hårt arbete och rätt tänkande, av olika anledningar inte blir en bra slutprodukt eller ingen slutprodukt alls. Med en bra arbetslogg brukar arbetet ändå kunna användas som bedömningsunderlag.

IMG_5315 Blackan

Filmen som presentationsmodell för litterär analys

I svenska 3 ingår litterär analys som ett kunskapskrav och ett centralt innehåll. En sådan kan förstås med fördel skrivas på traditionellt sätt och jag propagerar ingalunda för att hoppa över en sådan. Däremot tycker jag att en skriven litteraturanalys med fördel kan kompletteras med en multimodal sådan. Min uppfattning är att eleverna, med rätt stöttning, har lättare att sätta multimodala ”ord” på sin analys än de kanske har att skriva den som traditionell text. En filmad ”analys” ger alltså fler elever möjligheter att visa sin allra bästa analytiska förmåga!

I år lät jag mina svenska 3-elever sätta tänderna i Majakovskijs ”Ett moln i byxor”. Det är en svår dikt på många sätt: svår att läsa och för en artonåring idag svår att analysera och förstå. Jag valde att låta eleverna arbeta med den i grupp och gemensamt välja ut strofer ur dikten som de analyserade, tolkade och konkretiserade genom att visualisera dem på film. Resultatet blev fantastiskt!  På intet sätt blev det heller svårbedömt. Jag hade sett eleverna arbeta i klassrummet och följt deras tankar och deras analys. Jag hade hjälpt dem att bena ut svåra textpartier. Jag hade hört dem diskutera texten och använda litteraturvetenskapliga begrepp. Vi hade parallellt med arbetet läst om modernismen och skrivit ett traditionellt prov och en litterär essä, så kunskapsmässigt var eleverna så förberedda som de kunde vara.

De fick inför det praktiska momentet mycket tydliga instruktioner på vad som skulle bedömas i filmerna. Här kunde det ju inte bli tal om att bedöma filmerna på samma traditionella sätt som i mitt första exempel, eftersom en modernistisk dikt ju saknar all logik och all ”dramaturgi”. Istället var jag tydlig med att jag i dessa filmer skulle titta på det analytiska, på det modernistiska språket och på vad de förstått och kunde tillämpa av modernismen som litterär epok. Min bedömning av deras filmer kom här alltså att i mycket likna den bedömning jag skulle ha gjort av traditionella skriftliga prov på samma tema. Eleverna fick även här skriftliga instruktioner och grund för bedömning. Då instruktionerna var tydliga med vilka färdigheter som faktiskt skulle bedömas i projektet, så hade eleverna också jobbat hårt med att visa just dessa färdigheter, varför filmskapandet som lärandesituation också blev mycket lyckat.

Eftersom filmarbetet i detta fall var ett grupparbete, kompletterades arbetet även här med en individuell arbetslogg.

 IMG_5307 Blackan

Sammanfattande tankar

Allt som jag kan bedöma i traditionella skrivna eller talade texter, kan jag förstås också bedöma i en multimodal text, till exempel en film. Film är en texttyp bland andra, och inte alltid ett självändamål. Att arbeta med elevfilm ger dock eleverna ofta känsla av variation och bidrar, enligt min erfarenhet, till en lustfylld lärandeprocess för många av dem.

Syftet med själva uppgiften måste få vara avgörande för hur en elevfilm bedöms och på vilka grunder bedömningen görs. Jag tror dock att grundtankarna måste vara desamma. Jag tror på tydliga instruktioner för hur arbetet ska gå till och vad som ska bedömas.

 

Jag tror att det är viktigt att vid bedömning av elevfilm ha lyhördhet för det som är bra. Låt lusten flöda och tillåt dig att blunda för missar som kanske bara är resultatet av elevernas kreativa glädje. Med tydliga bedömningsinstruktioner brukar det gå lätt att hitta det eleverna har lärt och förstått, även om det annars drunknat i ett kreativt ”potpurri”.

Loggbok är ofta bra för att följa arbetets gång, tydliggöra tankar och garantera ett bedömningsunderlag även om slutprodukten saknas. En arbetslogg brukar också dämpa eventuellt missnöje med en haltande grupprocess, eftersom elever kan skriva av sig och lyfta sina egna tankar och sin egen insats.

Skriftliga instruktioner om uppgiftens syfte är en självklarhet, men konkretisera – och minska gärna ned – vad som faktiskt ska visas upp denna gång. Det underlättar såväl elevernas arbete som din egen bedömning. Eleverna behöver inte alltid visa allting! Att skriftligt konkretisera vad som är underlag för bedömning denna gång brukar också hjälpa mig att bedöma slutresultatet på ett rättvist sätt – och med att hålla mig till kunskapskraven vid bedömning.

Slutligen: friskt vågat är hälften vunnet. Vi är ålagda att arbeta med multimodala texter och då dagens verklighets textvärld är multimodal, måste också skolans textvärld vara det. Det bästa med ett sådant arbetssätt är, tycker jag, att det är också är ett roligt och stimulerande sätt att låta eleverna lära. När de har roligt lär de, och när de lär har jag roligt! Mer film åt folket!

IMG_4911

Anna Bergqvist, lärare på Blackbergs gymnasium

Inlägg för Ung i STHLM-film

Modalitetens betydelse

Jag bad gymnasieläraren Katarina Lycken Rüter vara med på ett seminarium om multimodal bedömning för lärare som deltar i filmprojektet Ung i STHLM   Efter det att Katarina tackat ja bad jag också om en text om bedömning av multimodala texter till lärare.

IMG_4879

I brevet från Katarina tar hon upp hur lite stöd det finns för bedömning av ett breddat meningsskapande i kunskapskraven i svenska på gymnasiet. Brevet är riktat till lärare som är med i filmprojektet UNG I STHLM men jag tycker att det är så viktigt resonemang att jag bad om lov att få dela med fler på Kulanbloggen. Vill du höra hur Katarina och andra resonerar  i bedömning av multimodala texter är du varmt välkommen till ett seminarium på Medioteket den 7 maj, Multimodal bedömning, så här tänker vi. Det är gratis att delta men anmälan är obligatorisk eftersom vi bjuder på filmisk förtäring.

feedback-3240007_1920

Katarina har tidigare skrivit ett inlägg om varför det är bra att arbeta med film inom ramen för svenskämnet på gymnasiet 

Modalitetens betydelse…

ett brev till svensklärarna som deltar i Stockholms stads filmprojekt Ung i STHLM

Jag vill inte skriva den här texten! Tanken var – och är fortfarande – att vi skulle ha ett samtal, kanske att jag skulle föreläsa lite eller hålla en längre inledning till ett samtal om bedömning av multimodala texter… inte att jag skulle leverera en skriven text. När uppdraget omvandlas till en skriven text förändras så mycket av förutsättningarna. Ord och tankar sätts i en helt annan kontext. Möjligheten att genom röst och gester tona ner, lägga in tvekan, öppna för ifrågasättanden… det blir något helt annat med bokstäver på skärm eller papper. Modaliteten har betydelse.

Just därför, just för att modalitet har betydelse, tror jag att vi gymnasielärare i svenska verkligen behöver diskutera och utveckla vår gemensamma förståelse av hur vi lär elever att förstå och använda multimodala uttryck, och hur vi bedömer deras kunskapsutveckling. Ett samtal om detta, kopplat till projektet Ung i STHLM, kommer vi att ha den 7 maj. Se alltså denna text som en start på det samtalet, som de utgångspunkter jag vill bidra med i vårt gemensamma tankearbete framåt.

Min första utgångspunkt:

Vi som lärare har ett professionellt ansvar att läsa styrdokumenten med all den kunskap om världen vi besitter. I grundskolans svenskämnesbeskrivning kan texter vara “texter där ord, bild och ljud samspelar”, och där talas också dessa kombinats “dramaturgiska komponenter”, beskrivningar som betonar att mening skapas med olika modalitet. Grundskoleelever ska alltså kunna arbeta med att skapa mening i olika modaliteter. Vad säger det oss på gymnasiet?

I syftestexten för svenskämnet på gymnasiet står att vi ska ge eleverna “förutsättningar att utveckla sin förmåga i att orientera sig i, läsa sovra och kommunicera i en vidgad digital textvärld med interaktiva och föränderliga texter”. Vi som arbetar på gymnasiet behöver därmed ta ställning till vad en “textvärld” är. Innefattar den ljud, bild, rörlig bild? Mitt eget svar är ja. Det vill jag diskutera med er.

Min andra utgångspunkt
Vi har mycket lite stöd för vår bedömning av ett breddat meningsskapande i kunskapskraven. Svenskkurserna på gymnasiet har snarast snävats in till att verkligen fokusera på enbart det verbala, och i första hand skriftspråkliga, meningsskapandet. Nu vet vi att det är både nödvändigt och nyttigt att ha ett starkt fokus på skrivande – men utifrån förståelsen att textvärldarna våra elever (och vi) har att förhålla oss till är multimodala med betoning på multi, kan vi inte släppa att det utöver verbalspråket finns andra modaliteter som används och behöver värderas. Elever ska kunna producera “texter, som är sammanhängande och begripliga samt anpassade till syfte, mottagare och kommunikations­situation” (Sv1) – och då måste vi resonera, både med varandra och med våra elever, om vad som kännetecknar en sammanhängande, begriplig och mottagaranpassad multimodal text. Det vill jag diskutera med er.

Min tredje utgångspunkt
Det finns lärande där processen skapar större insikt och mer kunskap än slutresultatet alltid visar. Det är inte säkert att det behöver bli “en bra film” trots att elever lärt sig mycket om dramaturgi, rytm, berättarperspektiv, textens tomrum och annat i filmskapandet. Kanske har elever utvecklat ett nytt ämnesspråk, internaliserat begrepp och fått verktyg för fortsatt analys av multimodala texter – även om den film de producerat är ganska kass, eller kanske inte ens blev klar? Jag tror att det finns en poäng att i projekt som Ung i STHLM naturligtvis ha siktet mot en färdig produktion, men att kanske ha bedömningsfokus snarare i processen och de begreppsliga redskap som eleverna får använda där. Det vill jag diskutera med er.

Jag ville inte skriva den här texten – men nu är den här, bokstäver mot vitt. Den 7 maj ses vi, med andra förutsättningar. Jag ser fram mot det! Katarina Lycken Rüter

katarina

Inbjudan: Multimodal bedömning, så här tänker vi

Vi lärare behöver diskutera och utveckla vår gemensamma förståelse av hur vi lär elever att förstå och använda multimodala uttryck, och hur vi bedömer deras kunskapsutveckling.

feedback-3240007_1920

Kvällen har tillkommit för att vara ett stöd för de lärare på gymnasiet som tillsammans med sina klasser är med i film- och scenkonstprojektet Ung i Stockholm.  Men vi har vidgat målgruppen till alla lärare som är intresserade eftersom vi vet att det finns en osäkerhet bland lärare om hur multimodala texter skall bedömas. Vi hoppas även att du som redan känner dig trygg i att bedöma multimodala texter anmäler dig och deltar med dina erfarenheter och tips. Vi utlovar en biobiljett per tips.smiley-163510_960_720

Program

Upplägg för seminariet – vi varvar föreläsningar  och praktiska workshops med resonemang om multimodal bedömning. Medverkande under kvällen är Mediotekets filmpedagog, Elin Jönsson, lärarna Katarina Lycken Rüter och Anna Bergkvist.

  • Elin Jönsson, filmpedagog, pratar grundläggande om kamerans alfabet och grammatik. Elin visar exempel på hur hon planerar en filmuppgift för att underlätta bedömning och delar med sig av sina erfarenheter. Passet avslutas med en praktisk övning.
  • Anna Bergqvist talar om sina elevers deltagande i filmprojektet Ung i STHLM och vilken betydelse det haft för deltagande klasser. Anna kommer dessutom att berätta hur hon använder film – och bedömer densamma – i svenskundervisningen. Vi får se några elevexempel från litteraturundervisningen i svenska 3 och höra hur Anna tänker vid bedömning av dessa. Anna är lärare på Blackebergs gymnasium.
  • Katarina Lycken Rüter för ett resonemang om lärande, det finns lärande där processen skapar större insikt och mer kunskap än slutresultatet alltid visar. Det är inte säkert att det behöver bli “en bra film” trots att elever lärt sig mycket om dramaturgi, rytm, berättarperspektiv, textens tomrum och annat i filmskapandet. Kanske har elever utvecklat ett nytt ämnesspråk, internaliserat begrepp och fått verktyg för fortsatt analys av multimodala texter – även om den film de producerat är ganska kass, eller kanske inte ens blev klar?

bildmanus panorering_tiltKLAR

Kontakt och anmälan

Målgrupp: lärare på högstadium och gymnasium
Plats: Medioteket, Trekantsvägen 3, 5 trappor, Liljeholmen.
Tid: 7 maj, 17.00-20.00. I pausen serveras filmisk förtäring.
Kostnad: gratis för lärare i Stockholms kommun.
Ung i STHLM bekostar arrangemanget.
Anmälan Ung i STHLM

Första filmlektionen i Ung i STHLM

Vi kommer att berätta om alla lektionsupplägg så att du som inte är med i Ung i STHLM kan inspireras till filmarbete i din klass. Här är vår iPad vagn på väg till Östra Reals gymnasium.

29133433_231133360795715_1105924052603633664_n

Filmprojekt pass 2: Att berätta med kamera

Eftersom syftet med filmprojektet är att elever från nationella program och elever på språkintroduktion skall arbeta tillsammans under flera lektioner för att lära känna varandra och så klart göra bra filmer laddar vi upp med fika och frukt under varje pass. Eleverna skall känna sig betydelsefulla.  På bilden syns filmpedagogen Elin Jönsson samtala med en grupp som tagit för sig av våra mackor.

IMG_4877

Måste alla visa sin film på Grand?

Filmprojektet Ung i STHLM utmynnar i en stor filmpremiär på biografen Grand den 28 maj.  Några elever berättar att de känner sig oroliga för att deras filmer inte skall bli tillräckligt bra. Elin förklarar att det är därför vi har så många lektioner tillsammans. Vi har god tid på oss att gemensamt utforska olika knep som gör att vi kommer att vara stolta när vi ser vår film på stora duken.

Scen, klipp och bildutsnitt

I det första passet introducerar Elin bildutsnitt och kameraperspektiv. Elin började med att visa två korta filmer med samma motiv och handling. En man som dricker kaffe. Vad är skillnaden? Jo i den ena filmen är mannen filmad rätt upp och ner. Den andra filmen består av flera klipp med olika bildutsnitt. Eleverna får jämföra med filmen de sett tidigare. Vad är skillnaden? Vilken scen känns mest intressant att titta på? Den senare har mer action som en elev säger. Med den filmvisningen har vi introducerat tre facktermer, scen, klipp och bildutsnitt.

kaffedrickande oliak längd b

Bildutsnitt

Vilket bildutsnitt du får beror på hur nära du går med kameran. Genom att behålla samma motiv men flytta kroppen upplever vi motivet på olika sätt: översiktsbild, helbild, halvbild, närbild och extrem närbild. Översiktsbild används ofta i början av en film för att etablera den miljö eller plats som filmen utspelar sig i. Med helbilden får du en uppfattning av hur aktören förhåller sig till miljön. Halvbild används ofta i scener med dialog eftersom den visar aktörens ansiktsuttryck och kroppsspråk. I närbilden kan vi  genom minspelet se känslor som skräck och ointresse. Vi tolkar omedvetet in personens inre tankar och personlighet. 

extrem närbild b Extrema närbilder där kameran befinner sig mycket nära motivet ger ofta ett dramatiskt intryck. Skräckfilmer har en förkärlek för extrema närbilder, där kanske bara huvudpersonens öga syns. En extrem närbild kan även användas för att beskriva en detalj som är viktig för handlingen. Till exempel i en scen där en person glömmer ett par nycklar kan en extrem närbild på nycklarna användas för att betraktaren tydligt ska förstå vad som pågår.

Kameraposition

Vi fotar ofta från ansiktshöjd, normal perspektiv. Men om vi kliver upp på ett bord eller lägger oss ned på golvet kan det bli mer dynamik, beroende på vad vi vill berätta med bilden. Vad har fotografen för syfte med bilden när kameran befinner sig lägre  än motivet och filmar uppåt? Det gör att motivet upplevs större. Denna typ av kameravinkel används t.ex. när en person ska upplevas hotfull, så kallat grodperspektiv. Det är ett vanligt perspektiv när syftet att är att beskriva en person med makt. När kameran befinner sig ovanför motivet och filmar neråt upplevs motivet upplevs mindre, fågelperspektiv. En person som är filmad uppifrån kan upplevs som svag och i behov av hjälp.

Objektiv kamera. Vi ser en person.​ Subjektiv kamera. Vi tittar igenom personens ögon, vi ser det personen ser som om kamera vore placerad i personens ögon.

objektiv kamera b

Bildrikets filmskolan

Den här korta filmen visar vilken skillnad det blir när du använder  olika bildutsnitt och bildvinklar när du spelar in din film.

Praktiskt övning

Elin går igenom bildmanuset. Eleverna ska sedan, i sina grupper, följa bildmanuset och spela in de två filmscenerna. De har trettio minuter på sig för att göra filmen.

IMG_4911

Därefter lägger de klippen på rad i iMovie. Övningen går ut på att:​ Praktiskt prova filma med ipad, Prova att filma korta klipp​, Prova att filma med olika bildutsnitt​, Prova importera filmklipp till iMovies tidslinje

IMG_4903

De arbetade praktiskt utifrån ett färdigt bildmanus där de provade att filma en kort sekvens, en person som klär på sig ytterkläder, går ut och möter vän. I den praktiska uppgiften fick eleverna träna på att använda det filmiska språket för att skildra en vardagssituation.

IMG_4887

övning närbild

Lyckades eleverna göra en film?

Jajamensan, alla var klara på utsatt tid så att vi hann titta på varandras filmer.

IMG_4879

 

Nästa lektion

I nästa blogginlägg berättar vi om en lektion där eleverna praktiserar tild och panorering och börjar fundera på sitt bildmanus.

Hej från Ung i STHLM, Elisabeth

IMG_4888

Tidigare blogginlägg

Ung i STHLM, film och scenprojekt i Stockholms skolor

Ung i STHLM

Ung i STHLM, film-och scenprojekt i Stockholms skolor

Stockholms grund- och gymnasieavdelning har gett Medioteket i uppdrag att erbjuda kommunala skolor film- och scenprojektet Ung i STHLM — ett språk-, demokrati- och integrationsprojekt.

Ung i STHLM

Med filmprojektet vill vi skapa möjlighet till naturlig samverkan mellan klasser på språkintroduktion och övriga gymnasieprogram. Under vårterminen 2018 deltar klasser från Blackebergs-, Spånga- och Östra reals gymnasium.

Till höstterminen breddar vi Ung i STHLM med ett scenprojekt och har då möjlighet att bjuda in tio kommunala högstadieskolor. Scenprojektet erbjuds till nyanlända elever på högstadiet som läser svenska som andra språk eller går i förberedelseklass och elever i ordinarie klasser.

Deltagande klasser får besök av film- respektive dramapedagog cirka åtta gånger. Resterande pass handleder respektive lärare själva utifrån ett färdigt upplägg.

Vårens filmprojekt avslutas högtidligt med filmvisning på biografen Grand den 28 maj med skolborgarrådet Olle Burell som invigningstalare. Scenprojektet under hösten avslutas i december 2018 med final på en av stadens större scener.

En av våra deltagande grupper i Ung STHLM

Samhällsvetarklass med medieinriktning och språkintroduktion från Östra Reals gymnasium

IMG_4969 (004) c

 

Temat är trygghet

Eleverna får reflektera kring begreppet trygghet och gestalta det i en film under våren eller i en valfri scenframställning under hösten. Vi har valt att arbeta med trygghet eftersom det är ett tema som förenar snarare än visar på olikheter. Unga ska känna sig trygga, respekterade och våga ta plats i klassrummet, skolan och staden. Projektet vilar också på värdegrundsord från Stockholms stads nya skolprogram: likvärdighet, kunskap och trygghet.

Filmprojekt pass 1: samarbetsövningar

Eftersom eleverna från de olika klasserna inte känner varandra, inte ens till namn, är den första lektionen upplagd med enkla namn- och samarbetsövningar med syfte att skapa en trygg storgrupp.

IMG_4953

Inför det allra första passet var vi lite oroliga för att eleverna skulle uppfatta lektionsupplägget som barnsligt och efterfråga filmteori från första stund, men alla elever gick in för uppgifterna och bjöd på sig själva. Vi fick uppleva många härliga skratt och fniss. En bidragande orsak till att det gick så bra är vår dramalärare i projektet, Alexandra Ljungkvist Sjölin.

IMG_4943 (002)

alex

Praktiska förutsättningar för att genomföra projektet

I filmprojektet lånar Medioteket ut iPads och stativ till de skolor som inte har. Utöver det krävs samplanering av deltagande lärare eftersom  klasserna arbetar tillsammans. Vi har hitintills inte stött på några problem som inte gått att lösa. Det svåraste har varit att hitta lokaler med plats för två klasser. När vi har dramalektioner krävs dessutom fri golvyta. På Blackebergs  gymnasium valde vi att ha samarbetsövningarna uppe på scenen i aulan. Det gick bra, men för säkerhets skull hade vi utposterat några trygga lärare framför scenen utifall någon elev skulle förivra sig utanför kanten. Innan eleverna gick upp på scen fick de skriva sitt namn på en tejpbit och sätta den på sig. Sitt namn skulle alla få höra många gånger under lektionen!

black13bc

Namnövning

I en av de första övningarna delades gruppen upp i två cirklar. (Antal cirklar kan varieras efter hur många som deltar i övningen.) I varje cirkel fick eleverna i uppdrag att söka ögonkontakt med någon annan i cirkeln och sedan säga dennes namn högt med hjälp av namnskylten/tejpbiten. Vi andra i ringen repeterade namnet högt gemensamt. Därefter bytte de två plats i ringen. Alla som fått sitt namn uttalat markerade det genom att hålla ena handen på magen. En bra instruktion för att inte missa någon i ringen. Alexandra var tydlig med att ingen i gruppen fick komma med några kommentarer alls till varandra under övningarna, även om de var välmenta.

Titta på varandra och ta kontaktövningar

I den här korta filmsnutten ser du en annan titta på varandra övning. Eleverna går runt på scenen. När de får/tar ögonkontakt med någon så hoppar de båda och klappar varandras händer. Det gäller att anpassa hoppet till den andres längd.

I en liknande övning gick eleverna runt på golvet. När de fick ögonkontakt lade de sig ned med örat mot golvet och sa hej på sitt språk. Den andre repeterade hejet och sa sedan hej på sitt vis.

black12b

black14b

Katapultövning

Här går vi runt i rummet, när vi får ögonkontakt  tar vi personen i handen, böjer på knäna och lutar oss bakåt och drar varandra framåt så att vi byter plats i rummet . Tänk katapult. En övning som definitivt får fart på eleverna med många skratt. På bilden ser du deltagande elever från Östra Reals gymnasium.

IMG_4923 (002)

Lektionen på Blackebergs gymnasium avslutades med att eleverna fick gå in i ringen och snabbt göra en gest som stod för trygghet eller otrygghet. Här var det viktigt med tempo betonade Alexandra eftersom det annars riskerade att bli för pretentiöst om vi skulle stå och fundera på någon bra gest.

Statyövning

Här visar Alexandra tillsammans med några elever från Östra Reals gymnasium hur statyövningen går till . En elev går in i ringen och gör en rörelse, rörelsen fryses och därefter går nästa in i ringen, och nästa och nästa…

IMG_4960

Bilder som visas i blogginlägget

Eftersom det är ett filmprojekt vill jag betona att det inte är vår filmpedagog Elin Jönsson som håller i kameran och dokumenterar utan undertecknad. Syftet med bilderna och filmerna är att ge dig ett hum om upplägget, i fall du vill göra övningarna med din grupp. Rekommenderar alla övningar som jag berättat som en bra ingång för att bygga upp ett bra samarbetsklimat i klassen.

Nästa inlägg handlar om filmprojektets upplägg.

Då får du hör Elins föreläsning som handlade om att ”Att berätta med kamera”. Eleverna blev introducerade till begreppen bildutsnitt och kameraperspektiv. Elin visade hur det filmiska språket byggs upp med hjälp av klipp, kameraperspektiv och olika bildutsnitt. Därefter fick alla grupper filmen en kort sekvens och i den visa att de förstått filmteorigenomgången. Alla grupper klarade uppgiften med bravur.

IMG_4879

grand

Vill du veta mer om Ung i STHLM?

I ett tidigare blogginlägg om Ung i Sthlm har jag berättat om bakgrunden till projektet och varför vi valde tema trygghet.
Katarina Lycken Rüter, lärare i svenska, har skrivit ett inlägg för oss om varför det är så bra att göra film på gymnasiet. Hon kommer också medverka i ett seminarium kring bedömning av multimodala texter.

För frågor om filmprojektet eller om du vill du vara med i nästa filmprojekt: kontakta Mediotekets filmpedagog, Elin Jönsson, elin.s.jonsson@stockholm.se
För frågor om scenprojektet eller om du vill vara med: kontakta Elisabeth Söder, samordnare på Kulan, elisabeth.soder@stockholm.se
Mer information om projektet finns på Mediotekets webbplats, Ung i STHLM. Sidan kommer att uppdateras kontinuerligt.

Medioteket genomför Ung i STHLM på uppdrag av grund- och gymnasieavdelningen, Kristina Ansaldo och Cecilia Rosengren.

Ung i STHLM

Från oss alla i Ung i STHLM
Hälsningar Elisabeth

Ung i STHLM finns på facebook, följ oss gärna där!

Olika sätt att arbeta med dokumentären Silvana i klassrummet

En text om filmen Silvana – väck mig när du vaknat. Filmen tar upp: feminism, social aktivism genom hiphop och rap, HBTQI, kändisskap och att vara en förebild. Genom efterföljande samtal med filmens regissör och producent har jag nedtecknat vad som kom fram om arbetsprocessen bakom dokumentärfilmen. Filmvisningen ingick i Kulans och Skolbio Stockholms temakväll om normer och normkritik.  Den andra programpunkten under kvällen Könsroller i bildspråket med filmpedagog Elisabeth Jonsved är publicerad i ett tidigare inlägg på Kulan.

Silvana -väck mig när ni vaknat

”Välkommen till den svenska rapparen Silvana Imams värld

Uppvuxen i Stockholmsförorten Jakobsberg med en mamma från Litauen och pappa från Syrien är Silvana en Third Culture Kid som skapat sin egen identitet. Hon är fast besluten att störta patriarkatet, bekämpa rasismen och vara en förebild för HBTQI-ungdomar – något hon själv saknade under sin uppväxt. Silvana Imam slog igenom under antirasistdemonstrationen i Kärrtorp i slutet av 2013 varpå hennes karriär, hela tiden präglad av politiska budskap, fick raketfart. Silvana har beskrivits som en orädd ledare för en hel generation, som med sylvass tunga fångar vår samtid. Men 2015 behövde artisten en timeout från rampljuset. När hon kom tillbaka igen var det med större kraft än någonsin och 2016 mottog hon Grammisen för årets artist.

Den kvinnliga trion Gustafson, Kastebring och Tsiobanelis har fått komma Silvana väldigt nära inpå livet och skapat en laddad film om kändisskap, kärlek och konstnärskap. Det är en historia om att brottas med rollen som förebild och samtidigt med sina egna och samhällets förväntningar. Publiken får möta personen Silvana, bakom den offentliga mediebilden. ” Texten är hämtad från Influence club film, en sida fylld med bonusmaterial kring filmen.

IMG_4718
Filmproducenten Anna Weitz och en av filmens tre regissörer  Mika Gustafson inledde samtalet med att knyta an till filmpedagogen Elisabet Jonsveds föreläsning Könsroller i bildspråket,  det är viktigt att tänka på normativa mönster i bild och film och välja med omsorg.

normbild

Mika som är en av filmens tre regissörer berättade om bakgrunden till filmen. Mika och de andra två i filmteamet, Olivia Kastebring och Christina Tsiobanelis började göra film ihop för att slippa vara ensamma som filmskapare. På samma sätt som de sett sina killkompisar göra saker i grupp som exempelvis starta band. De bestämde sig för att göra några kortfilmer på tema starka tjejer och hiphop. Kvinnor som inte är subjekt, kvinnor som gör något.  De valde Silvana för hennes vilja att berätta. Då var Silvana inte känd, hon slog igenom och vann en Grammis under filmarbetet vilket självklart ändrade filmteamets förutsättningar.
 De ville skapa bilder som de saknat när de växte upp, där vi och andra som inte så ofta får ta plats på film finns representerade och där kvinnor får vara subjekt. ”Vi ville göra den här filmen både för oss själva och andra.” Om den här filmen kan stärka andra betyder det väldigt mycket.

Filmerna tänkte de lägga upp på YouTube.  De tre regissörerna turades om att fota, ansvara för ljud och filma. Det blev ett bra sätt att komma nära Silvana, helt klart en bra metod eftersom filmen 2017 fick en Guldbagge för bästa dokumentär.

sz802cfd

De började med filmen våren 2014, en politiskt laddad  tid med Kärrtorpskravaller och val till riksdagen på hösten. Filmteamet ville fånga den politiska tiden med en underground artist. De bestämde sig för att följa Silvana och tanken var först att släppa materialet på YouTube innan valet.

Mika berättade att de satt långa tider vid klippbordet och vände och vred på filmmaterialet. De ville att filmen skulle vara mångfacetterad och funderade mycket på, ”vad är nya bilder?” Räcker det med att vi slänger in en stark tjej? De ville att Silvana skulle framstå som självklar samtidigt som det fanns vissa bitar av rasism och homofobi i hennes liv.  Vi som såg filmen kände alla empati för Silvana när hon dolde sin homosexualitet för en släkting i Litauen. Hur stor plats får problemen ta i filmen? I klassisk dramaturgi måste det finnas en konflikt. I Silvanafilmen fick samhället stå för den dramaturgin. Varje bildruta vägdes på guldvåg samtidigt som det var viktigt att energi och pepp skulle få ta plats. De ställde sig så klart frågan Vem gör vi filmen för? Målet med filmen var att stärka personer i sin identitet, speciellt HBTQI personer som inte förekommer så  ofta i media och känner ett utanförskap.

636465114822399869_79de6eb357d648c69b5e05429103ba4a

Producenten för MANTARAY FILM, Anna Weitzi berättade att alla på produktionsbolaget läste många manus och fick göra avvägningar där de funderade på möjlig finansiering och publikframgång men till Silvana sa de ja på ren magkänsla. De har också fått många bevis på att det var rätt satsat. Förutom Guldbagge och stor publikframgång har de fått brev från unga människor som är tacksamma att de har fått en film att spegla sig i, en film där huvudpersonerna är lesbiska på ett självklart sätt utan att det hör till filmens drivande dramaturgi. En brevskrivare skrev till Silvana ” förlåt att du behövt vara den här förebilden” För det är klart att det i filmen blir tydligt att det kostar på att vara i det främsta ledet för feminism, homosexualitet, antirasism. Det visar sig också i filmen och Silvana tar ett en paus från allt under några månader.

Hur kan jag se filmen med mina elever?

Silvana – väck mig när ni vaknat går som Skolbio under våren. Biljetter för unga kostar 25 kronor. Läs mer om hur du bokar och skolbio Stockholm. Om du arbetar med filmen i klassen blir vi på Kulan glada om du vill berätta om hur du lägger upp arbetet. Har du elever som vill skriva en några rader om filmen blir vi också glada. Som ett ringa tack skickar vi filmcheckar. Hör av dig till elisabeth.soder@stockholm.se

Prata om filmen med elever

Förslag från Anna och Oliva: Sätt på musik av Silvana och tala om att vi lyssnar 10 minuter och under tiden kan ni fundera på vilka scener ni särskilt  kommer ihåg. Här är filmens soundtrack. Vad fick filmen dig att känna? Blev du provocerad av någon scen? Mer om filmen och filmskaparna kan du på influencefilmclub . På samma sida hittar du också en lärarhandledning. Kan vara vara intressant att jämföra Influence clubs handledning med Svenska filminstitutets filmhandledning, Silvana

Filmens producenter vill veta lite om er filmupplevelse! Om det finns tid och möjlighet får ni som har sett filmen gärna fylla i nedanstående enkäter.
Enkät för elever/de som sett filmen: http://bit.ly/2xLfKNz
Enkät för lärare/dig som visat filmen: http://bit.ly/2y681xn

Medioteket_SkolbioStockholm_VT18_Silvana

Andra blogginlägg på tema stereotypier och normer

10155406_301412560009659_1397385610_n Elisabeth Söder för Kulan en digital och fysisk mötesplats för inspiration och guide till aktuellt kulturutbud för förskola och skola. Följ Kulan på facebook