Visar alla blogginlägg med kategorin:
Hållbar utveckling

Klimathjältar med teaterns hjälp

Skall vi prata med våra yngsta om hoten mot vår miljö och i så fall, hur? I det här blogginlägget resonerar dramatikern Elina Mattsson som skrivit Klimathjältarna om hur hon tillsammans med skådespelare och provpublik bollat perspektiv och informationsnivå för en ung publik. /Elisabeth 

För några år sedan fick jag idén att göra en barnpjäs om klimatfrågan. Jag skrev en pjäs och satte igång produktionen och nu så är det dags. Föreställningen handlar om Sullet som berättar för kompisarna på förskolan att hon ska bli Klimathjälte. Det är bara det att Sullet inte har någon förebild och inte vet riktigt vad en Klimathjälte gör. Så därför ger hon sig ut på en resa för att ta reda på det. Jag visste tidigt att jag ville skriva pjäsen som ett äventyr. Likt de äventyrssagor som jag hade på kassettband när jag var liten och kunde lyssna på om och om igen. Men hur ska en skriva om klimatfrågan för en tilltänkt publik på 5-8 åringar? Vad vet de och vad kan de förstå?

Jag valde att skapa olika karaktärer som kan berätta för Sullet om hur klimatförändringarna påverkar dem. Publiken får vara med när hon träffar två träd i Amazonas som är rädda för skövlarna, ett istäcke som börjat svettas och smälta och snart inte kommer kunna spela stråltennis med solen och en sjö som blivit försurad och folkskygg av föroreningar och nedskräpning.

Min egen klimatresa

Min egen ”klimatresa” började med att jag såg Stefan Jarls film Underkastelsen. En dokumentär där han undersöker hur många farliga ämnen vi människor får i oss via mat och från vår närmiljö och som sen lagras i vår kropp och som på sikt kan skapa oväntade och farliga cocktaileffekter. Det är inte konstigt att så många drabbas av cancer! Jag började direkt ställa om och köpa ekologisk mat. De där ämnena vill jag inte ha i min kropp. Senare vidgades mitt synfält och jag började tänka på vad min konventionella, besprutade, mat hade orsakat där den odlats. Det är galet vad vi gör med vår jord! Och hur kan det vara billigare att göra skada på miljön än att odla på ett sätt som marken och vi människor tål? Det är det inte, för vi har precis börjat få räkningarna för all förgiftad mark, alla resurser utnyttjade till bristningsgränsen. Nu börjar Jorden säga ifrån. Så vi måste agera!

Vi är nu mitt uppe i repetitionerna av pjäsen och jag har fått en massa tankar och feedback från mina smarta skådespelarkollegor och bearbetat om delar av manuset. Eftersom att frågan är så stor och komplex så blir det ett ständigt bollande av perspektiv, informationsnivå och hur pass förklarade vi ska bli. Min tanke är att det ska finnas fler lager i föreställningen. Att barnen gör sina kopplingar och personer med mer livserfarenhet och andra referenser kan göra andra kopplingar. Däremot så har jag när jag själv arbetat i barngrupp på förskolor slagits av hur smarta slutsatser barn kan dra. Det ska bli så spännande att möta publiken med den här föreställningen! Jag är säker på att de kommer att uppleva och upptäcka saker som jag varit helt omedveten om.

Barn har bra idéer! Men hur mycket ansvar ska vi lägga på barnens axlar? En del verkar lämna sitt hopp till framtidens ingenjörer att dämpa effekterna av vårt ohållbara levnadssätt. Det är inte hållbart och jag tror att vi måste börja i det lilla, samtidigt som vi är medvetna om de stora frågorna och sambanden. Förhoppningen med föreställningen är att den ska ge barnen grundläggande kunskap om olika platser i världen där miljön hotas på ett eller annat sätt. Samt några praktiska kunskaper om vad en Klimathjälte kan göra. Men tanken är också att klimatfunderingarna ska fortsätta efter teaterbesöket. Att barnen, med hjälp av sina pedagoger, ska komma på egna sätt att ta hand om naturen och miljön på.

Jag tänker att en Klimathjälte är någon, som Sullet, som står upp för Jorden. Som blir naturens talesperson och säger det som vi innerst inne vet: att vi måste ta hand om Jorden tillsammans.

Jag skrev en pjäs och satte igång produktionen och nu så är det dags: ett gästspel på Teater Tre med premiär lördag 3 december. Efter det blir det föreställningar för förskola och skola 6-8 december.

Elina Mattsson
Producent, manusförfattare och skådespelare i föreställningen Jakten på Klimathjältarna
Läs mer om föreställningen Klimathjältarna på Teater Tre  Du kan också följa klimathjältarna på facebook

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hur pratar vi med barn och unga om miljön?

blaonA3mane2 3

Hur kan vi uppmana till handling och fria tankar? Teater Tres föreställning Den blå ön vill ge hoppet tillbaka, men räds inte allvaret.

Jakob Stefanson är skådespelaren och manusförfattaren bakom Den blå ön, som riktar sig till barn mellan 9 och 12 år. Tanken att göra en monolog om klimatet har funnits med honom länge. Jakob berättar att han som barn besökte en utställning om klimathotet som påverkade honom starkt och inte lämnat honom sedan dess. Han har också på nära håll sett förändringarna i havet, under sina många somrar i skärgården. ”Jag har länge vetat att jag ville göra en monolog om miljön, om klimatet. Det kommer ur en frustration över att så lite har hänt på området, trots att så mycket har sagts under så lång tid. Det finns ju något i att vilja ställa vuxenvärlden till svars för detta. Vartefter jag hållit på med det här har jag upptäckt att det inte är så nattsvart som vi ibland tror. Det finns också ljusglimtar och trots allt en tro på människans förmåga att styra om.”

För att förstå vad skolorna har för behov och hur de förhåller sig till läroplanen har Teater Tre fört en tät dialog med lärare, bland andra Saila Vakoniemi i Haninge. ”Barnen har miljö i läroplanen sen innan, men det är såklart viktigt att väcka deras engagemang och lust” säger Saila och understryker att barn mellan 9 och 12 är vetgiriga och blir inspirerade. ”De vill ju rädda världen i den här åldern”. Dessutom har 6:a från Akebyskolan och 5:a från Ålstensskolan varit referensklass och deltagit i skapandeprocessen. Genom att involvera referensgrupper tidigt i processen får föreställning växa fram i dialog med publiken. Inte minst är samarbetet med skolan en förutsättning för att föreställningens pedagogiska delar ska bli begripliga och relevanta.

blå ön 20

Övningar i klassrummet  lade grund för pjäsens perspektivval

Regissören/ manusförfattaren och skådespelarna ville få reda på om målgruppen tror att de kan påverka miljön i det lilla och de stora. Dessa möten var under skrivprocessen och inspirerat av dessa övningar med eleverna utformades manus och delar av dialogen är direkt inspirerad av dessa samtal! Genom värderingsövningen ”stå på linje” eller barometern fick eleverna värdera sin möjlighet att påverka miljön. Värderingsövningar: En metod med utifrån John Steinbergs – Aktiva värderingar. Där formulerade frågeställningar öppnar upp för elevens egna tankar och ställningstaganden. I övningarna tar eleverna fysiskt ställning och därigenom skapas insikter och möjligheter att värdera och ventilera sina åsikter och tankar. Exempel: att man får ställa sig på en linje där nummer 1 och 6 markerar ytterlighetsuppfattningarna.

Workshops i samband med föreställningen

Teater Tre erbjuder en workshop kopplad till Den blå ön, som överför föreställningens innehåll till pedagogiska övningar och praktiska exempel. Workshopen syftar till att fördjupa den gemensamma upplevelsen och sätta den i ett faktasammanhang. Genom samtal, värderingsövningar och gestaltning öppna upp för hoppfullhet och kreativitet. Teater Tres dramapedagog Lena Yxner betonar att det rör sig om estetiska läroprocesser, som både är ett förhållningssätt och en metod. Enligt skolutvecklare Ulla Wiklund är estetiska läroprocesser ”ett sätt att arbeta på i skolan som gynnar en kunskapsutveckling där eleven får knyta samman känslor, upplevelser, kunskaper, erfarenheter och analys till en helhet.” (Ur När kulturen knackar på skolans dörr, 2009). Lena Yxner ser detta som ett nödvändigt led i elevernas lärande. ”Upplevelsen av föreställningen, dess berättelse och fakta fördjupas genom att eleverna själva får gestalta sina känslor, reflektioner och erfarenheter. På så sätt blir det tydligare vad de har varit med om och lärt sig.” Lärarmaterialet kommer att innehålla en hel del fakta, länkar till annat material och artiklar, värderingsövningar, kreativitet- och improvisationsövningar. Materialet kommer också att innehålla övningsexempel på enklare experiment som visar på sätt att omvandla energi, mikrokretslopp etc.  Teater Tre är inte klara med fördjupningsmaterialet än, tills dess har du glädje av Naturskyddsföreningens sida

Jakob Stefansson och regissören Robert Pukitis vill ge hoppet tillbaka till barnen. Samtidigt understryker de att det är viktigt att inte blunda för allvaret i situationen. Jakob illustrerar det metaforiskt: ”Det man behöver är två insiktsbägare. Det är superallvarligt, det är den ena. Den andra är att det finns hopp, det går att ändra, det finns tid. Det går inte att bara ha den ena bägaren. För det är inte bara mörkt, vi kan inte bara hamna i uppgivenheten. Hoppet är det viktigaste. Att barn kan få känna hoppfullhet och optimism på djupet.” Arbetet med föreställningen är just nu i full gång inför premiären den 24 januari. Teater Tre skapar en hoppfull föreställning om miljö, ansvar och mänsklig förmåga.

Teater Tre´s föreställning Den blå ön går att boka med Kulanpremie.

Det finns många kulturaktiviteter på Kulan med miljötema

    blå 13   blå 15   blå 11


Söker du i Kulans utbudssida får du upp 36 förslag på kulturaktiviteter. Du kan exempelvis läsa om :

  • Att skapa återvinningskonst i mosaik, Remakebolaget lär era elever miljö och hållbar utveckling genom att skapa med återvunnet material.
  • Den som har flest saker när den dör vinner, Tage Granit leder en workshop om konsumtion, hållbarhet och lycka
  • Göra världen bättre – workshop med Teater Barbara, delta i klimatworkshop där du själv får uppfinna klimatsmarta lösningar. Kan beställas fristående eller kopplas till vår föreställning Frossa.  Med relevant fakta, humor och bitsk satir speglar Frossa olika förhållningssätt till de pågående klimatförändringarna.
  • Hållbar utveckling – reportage om miljö och klimat. Filmcentrum erbjuder ett filmarbete där eleverna får fördjupa sig i aktuella miljö- och klimatfrågor.
  • Miljö- och snuskvandring,  Hör om hur staden har hanterat viktiga miljöfrågor från medeltiden fram till nu. Stadsvandring med Stadsmuseet.
  • Skräp – en återvunnen dansföreställning, Waste collective. Skräp är en absurd resa där begreppet skräp vrids och vänds ur alla vinklar.
  • Dansföreställningen Tango på en soptipp, I en tid då vi skaffar oss mer och mer prylar, samtidigt som sopbergen växer, vill Avart belysa vårt förhållande till existentiella och skapade behov.

Kulan i social medier

Missa inte att gilla Kulan på Facebook och twitter där finns kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

/Elisabeth

kulan_avatar

Inget är ”bara vitt”, kreativa roliga uppgifter

Moa Lindunger-Andersson från ungdomsgården Bagishuset berättar om  hur de arbetar för att förmedla kulturupplevelser, alltifrån opera till att mjölka kor:

bagis 2

Min pappa är konstnär

Jag minns en gång när jag var liten, vi satt i köket och jag hade troligen sagt att någonting ”bara var vitt”. Min pappa for upp, sprang till kontoret, hämtade ett (vitt) pappersark och drog ut mig i snön. Det var vinter och jag hade ingen jacka men det spelade ingen roll för vi utforskade färgspektra och det här med ordning och reda försvinner lätt när man gör det. Han lade pappret på snön och sade triumferande ”se, det finns oändliga nyanser av vitt i världen!”. Jag tittade och nickade förstående, som om vi just delat en hemlighet få kände till. Det finns oändliga nyanser av vitt, mumlade jag.

 Oändligt med nyanser av kultur

Det finns oändligt med nyanser av vitt. Det finns också oändligt med nyanser av kultur. I mina ögon är kultur en process där något växer fram, ibland är det till och med en process där ingenting (vitt?) blir någonting (oändliga färgnyanser). Den här processen kan ske var som helst, när som helst och hur som helst, vilket är vad jag sökte illustrera med min anekdot. Med andra ord så är det inte helt otänkbart att det finns en oändlig mångfald av arenor där kultur finns och därmed kan utforskas, skapas och omskapas.

För många barn och ungdomar är ett besök på museum, en plats i kulturskolan, eller en vecka på sommarkollo med skapande i fokus ingen självklarhet. De kulturella arenorna upplevs främmande, ibland skrämmande, eller också (vi ska inte hymla) otroligt tråkiga. I vår vuxna önskan att visa våra unga vilka berikande upplevelser kultur kan ge dem söker vi komma på allehanda sätt att locka dem till dessa kulturens arenor. Men information når oftast de som aktivt söker den och tillgången till information förblir därför hopplöst asymmetrisk. Därför tror jag att vi behöver tänka om, våga tänka nytt och tillsammans med våra unga utforska och skapa nya arenor för kultur. Här tror och hoppas jag att vi som jobbar med barn och ungdomar på fritidssidan kan bidra i en mycket större utsträckning än vi gör idag.

bagis 5

Om Mohammed inte kommer till berget får berget komma till Mohammed

Till Bagishuset där jag arbetar som ungdomsledare, liksom till andra ungdomsgårdar runt om i Stockholm, kommer dagligen många barn och ungdomar för att spendera tid med sina vänner och delta i de aktiviteter som erbjuds. Här ser jag outnyttjade möjligheter när det kommer till visionen om ett jämlikt tilltillgängliggörande av kulturen i Stockholm. Till mötesplatser som Bagishuset kan så väl projekt som verksamheter med kulturell prägel dockas in och på så vis nå även de som ofta upplevs utom räckhåll. Detta kräver dock en öppenhet för att tänka nytt och en vilja att röra sig från de egna arenorna från kulturaktörer och kulturella institutioner liksom det kräver ett ökat intresse för samarbetsprojekt och effektivt nätverkande från ungdomsgårdarnas och stadsdelsförvaltningarnas sida. Att samverka är att ge den bästa möjligheten för att skapa förändring. När vi tänker möjligheter istället för hinder så sätter bara fantasin gränser för vad vi kan skapa och uppleva tillsammans. Jag vill illustrera detta genom att berätta om en dag från det sommarkollo som jag i detta nu sitter och pustar ut ifrån.

bagis 1

Drömmen om att mjölka en ko

Två dagar efter skolavslutningen åkte vi med 22 ungdomar från Bagarmossen, Skarpnäck och Björkhagen till Orsa i Dalarna för att utforska och uppleva svensk landsbygd. Inför kollot frågade vi våra ungdomar vad de helst ville göra i Dalarna, denna, i deras fantasi, trolska plats där björnar och vargar vandrar utanför husen och skogarna viskar. Döm vår förvåning när svaret blev: att mjölka en ko. Därmed började en underbart underhållande jakt på en lugn och trygg gammal mjölkko. Det ringdes bönder och fäbodar, skrevs lustiga förfrågningar på Facebook. Som alltid när vi berättar om våra ungdomar skapade det engagemang långt bortom de kretsar där man förväntats finna det. En tisdagsförmiddag rullade vi så in på familjen Daniels bondgård i Hansjö, Orsa. Rapmusiken dundrade från de öppna dörrarna, hönsen sprang förskräckt in i närmsta buske alltmedan våra ungdomar stormade ut från bilarna med händerna för näsorna utropandes diverse chockerade läten över doften av kogödsel. Tio minuter senare var hönsen fortfarande spårlöst försvunna men händerna var upptagna med annat och doften var bortglömd. Gårdens ägarinna, Anita, berättade om mjölkbondens vardag och en mjölkkos årscykel. Våra ungdomar stod så tyst och stilla som ungdomar kan med händer som ständigt for upp i luften för att ställa diverse korelaterade frågor: vad betyder kalva?; vad betyder dräktig?; tjänar man mycket på att vara bonde?; är det samma mjölk som vi dricker hemma?; hur mycket kissar en ko?; vart kommer kisset ifrån?; hur mycket äter en ko? Sedan gick vi på guidad tur och såg hur kossorna stod i kö för att mjölkas i en robot, kliade stora kossor och klappade små kalvar, fick veta hur ensilage framställs och varför. Sedan var det dags att mjölka.

Pigan Åsa väntade på oss med två stora, lugna kossor i ett bås. Åsa var fantastisk med våra, till en början, lite osäkra ungdomar och visade hur man greppar spenar ett tjugotal gånger – hela tiden med samma entusiasm, öppenhet och värme. När vi efter någon timme lämnade båset satt två ungdomar kvar och mjölkade med tvåhandsfattning och ville inte gå därifrån. När de väl slet sig från båset så stod jag stolt och rört och betraktade Naod som gick fram till kossan han just mjölkat, smekte hennes huvud och tyst sade: tack för att jag fick mjölka dig. En annan av ungdomarna, Nathan, frågade Anita om han fick komma tillbaka efter sommaren när han börjat åttan och praktisera en vecka på gården. Efter denna fantastiska förmiddag åt vi vår medhavda lunch på filtar i en kohage. Det var magiskt.

bagis 3

Hembygd- någonstans i Sverige

Vi tror som sagt på samverkan och försöker leva som vi lär. Som ett resultat av detta var vi inte ensamma denna sommardag i kohagen. Med oss var Susanna Zidén som är musiepedagog på Historiska Museet och Mats Aronsson som grundat och driver konstprojektet Miljonstories. På en filt i kohagen satt de med grupper om fyra ungdomar och pratade om hembygd och tillhörighet som en del i det bild/berättelse-projekt som skall visas i samband med vandringsutställningen ”Hembygd – Någonstans i Sverige” som har vernissage i oktober. Dessa möten och diskussioner kommer fortsätta under hösten, illustreras i bild och text för att sedan visas på utställningen som ett lokalt tillägg till denna mosaik av unga berättelser från hela Sverige. Detta skapande av digitala berättelser kommer att ske i samverkan med Kulturskolans Unga Berättar, vilket möjliggjorts genom ett stipendium från Nationalencyklopedins kunskapsstiftelse som vi mottagit under våren. Våra ungdomar kommer att vara med i så väl framställning av utställningsmaterial som skapandet av utställningen. Dessutom kommer de få presentera sina berättelser under vernissagen dit vänner och familj kommer ha en självklar plats. För, av och med ungdomar helt enkelt.

 Kulturskapande och kunskapande

Jag tror att vi är många på fritidssidan som är övertygade om att våra ungdomars berättelser skapar ett engagemang som i sin tur skapar nya möjligheter för dem och för oss alla. Vi är många som ser att vi har möjligheten och förmånen att i ännu större utsträckning bistå med verktyg för att skapa och uppleva kultur samtidigt som vi kan göra dem medvetna om hur kulturen skapar och omskapar dem. Tillsammans med våra unga kan vi utforska och utveckla de arenor där deras kulturskapande kan få tid och plats att födas, växa fram och blomma. Det kan ju faktiskt visa sig tillslut att arenan för kulturskapande och kulturutforskande faktiskt är en kohage.

Moa Lindunger-Andersson

 

Här kan du läs mer om ko-resan. Moa har lovat att återkomma med inlägg om hur ungdomsgårdens pedagogiska arbete.

 

/Elisabeth

Gilla Kulan på facebook så missar du ingen information och erbjudanden om kultur och estetiskt lärande.

 

 

 

Just nu vill Kulan utveckla utbudet inom bildkonst. Kom och var med!

Välkomna till ett informationsmöte om Kulan för bildkonstnärer!

Bilderna  kommer från projektet Återskapat, ett Skapande skola projekt från  Åsö grundskola 2012. Konstnärerna Petra Trygg och Anna Selander samt biträdande rektor på Åsö grundskola Christina Lindgren berättar om sina erfarenheter av att integrera bild i undervisningen.

 

Konstnärscentrum Öst och Elisabeth Söder från KULAN  berättar om hur lärare i förskolan och skolan använder Kulan. Camila Kempe från KULTURDIREKT visar vad du har för glädje av att vara med på Kulan och hur du går tillväga för att komma med. Hur  du kan ”förpacka” bildkonsten på ett bra sätt så att skolans representanter snabbt kan få en god bild av Ditt projekt.

Kulan drivs av Stockholms kulturförvaltning och utbildningsförvaltning.

Plats: Hornsgatan 103, sammanträdesrummet våning 10. Tid: Onsdag 20 mars, kl 16 – 18. Max 30 platser. OBS! Föranmälan till kc-ost@konstnarscentrum.org

För ytterligare information kontakta Maria Backman, på mailadressen ovan, eller tel 08-32 44 80, vardagar kl 10-12.

VÄLKOMMEN!