Visar alla blogginlägg med kategorin:
Lgr11/Lgrs11

Kulturens väg in i klassrummen

folkoperanwebb

När Lisa Eklöv arbetade som lärare i naturkunskap på gymnasiet såg hon kulturinslag i undervisningen med samma ögon som andra läromedel. Att gå på en teater- eller dansföreställning var inte ”trevliga happenings” utan upplevelsen hade samma status som vilket annat läromedel. På kulturombudsträffen berättade Lisa hur hon arbetar för att sätta in kultur i ett lärandekontext.

Monica Eriksson berättar om kvällen och Lisas föreläsningen i blogginlägget.
/Elisabeth

Kulturombudsträff på Folkoperan

folkoperanfoaje

Skolverksamhet

Det har börjat bli sådär höstgrått ute. Kvällarna börjar mörkna allt tidigare och motståndet mot att gå ut ökar. Det tar emot att, istället för att ta tåget direkt hem från jobbet, ta tunnelbanan till Mariatorget och från uppgången gå i blåsten genom parken. Jag förbannar valet av alldeles för tunn jacka. Jag längtar efter en soffa, en kopp te, en filt och ett doftljus. Varför gör jag det här?

Väl inne på Folkoperan möts jag av ett sorl. Det är ett femtiotal lärare och kulturombud från Stockholms skolor som samlats i foajen. Jonas Palerius, producent på Folkoperan, tar till orda och berättar om Folkoperans skolverksamhet. Han berättar att de kan utföra operaattacker. Under en lektion dyker de upp i klassrummet. Helt oförberett för eleverna. Under devisen ”Gör din unga röst hörd – använd magstödet” uppmanas eleverna att träna sina röster. Genom att sjunga opera. Efter denna upplevelse, får eleverna se en föreställning på Folkoperan. Där kan de i sin tur studera aktörerna, se hur de gör sina röster hörda. Och vad de säger. Med magstöd, ljud, ljus, kostymer, peruker och rekvisita.

Ordet ”Operaattack” får mig att haja till. Det är ett sådant lysande ord att använda i dagar som dessa, tycker jag. Attack andas krig, våld och hetsiga presidentkandidatdebatter. Clowner härjar på gatorna och får oss att längta efter att Batman ska komma och rädda oss. Världen tycks vara upp- och nedvänd. Som en konstig, skrämmande serievärld fylld av märkliga karaktärer.

En operaattack, kan kanske vara något som världen behöver just nu? Särskilt en attack som är uppfyllt av det budskap som Philip Glass opera, Satyagraha, vill få fram. Satyagraha, sanningens väg, berättar om den unge Mahatma Gandhis tid i Sydafrika. En tid som skulle bli början på det vi kallar civilt motstånd och att göra sin röst hörd, med fredliga metoder. Den operan ska alla kulturombud från Stockholms skolor få uppleva ikväll. Men först får vi lyssna till Lisa Eklövs inspirerande föreläsning om hur hon använder konst- och kulturupplevelser i sin undervisning.

Folkoperanlisa

Kulturombud, lärare och numera även rektor, Lisa Eklöv

När Lisa Eklöv arbetade som lärare i naturkunskap på gymnasiet såg hon kulturinslag i undervisningen med samma ögon som andra läromedel. Att gå på en teater- eller dansföreställning var inte ”trevliga happenings” utan upplevelsen hade för henne precis samma status som vilket annat läromedel som helst. Lisa citerade ur läroplanen, Gy 11, att det är skolans ansvar att varje elev kan söka sig till saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till kunskap, självinsikt och glädje. Att eleverna ska kunna hämta stimulans ur kulturella upplevelser och att eleverna har förmåga att kritiskt granska och bedöma det han eller hon ser, hör och läser för att kunna diskutera och ta ställning i olika livsfrågor och värderingsfrågor.

Lisa citerade även Ellen Key: ”Bildning är det man har kvar när man glömt allt man lärt sig”, och berättade att en elev hon haft uttryckt sig på följande sätt efter att ha tagit del av några teaterpjäser: ”Jag minns inget av någon av pjäserna vi såg, men den där med rullstolen sitter kvar här inne i bröstet”. Trots motståndet från eleven, och konstaterandet att han inte mindes, eller hade lärt sig något av teaterpjäserna. Så fanns något kvar. Inom honom.

För visst är det så att elever och andra lärare kan känna motstånd till att använda sig av kulturinslag i undervisningen. Eleverna kan komma med invändningar och ifrågasättanden som att:
Varför måste vi gå på teater”?
”Ska vi inte ha någon uppgift- det blir så flummigt annars?”
”Ska jag anteckna under pjäsen, för att vara förberedd inför provet?


Andra lärare kan komma med invändningar och ifrågasättanden som att:
”Hur ska jag hinna få in det i en redan pressad kursplan?”,
 ”För krångligt att styra om schemat”,
”Jag är ingen kulturtyp, gillar inte teater och sånt”
 ”Jag vet inte vad som är bra, eller hur jag ska följa upp
det, än mindre använda i bedömning…?”

Ja visst är det så, kommenterade Lisa kring det motstånd som kan komma från elever och andra lärare. Det kan vara svårt och krångligt att få till en kulturupplevelse i undervisningen. Det krävs praktisk planering, ekonomiska förutsättningar, tid, samarbete med andra lärare, logistik och så ska eleverna ha lunch. Det krävs didaktisk planering. Hur ska det följas upp? Hur ska kunskaperna examineras? Det krävs mental förberedelse, självförtroende och omdöme. Vi lärare måste fråga oss själva vad som krävs för att jag ska finna något meningsfullt med att använda mig av kulturupplevelser i min undervisning. Elever förväntas ta till sig allt. Är vi själva beredda att ta till oss allt? Vilka invändningar kommer jag med? Varför gör jag det?

”Man kan inte leda någon dit man själv inte vill gå”.

En elev i årskurs 2 på gymnasiet som Lisa undervisat, berättade, efter att ha deltagit i kulturupplevelser med klassen:

Innan jag gick på Författarna så hade jag aldrig tänkt tanken på att gå på en teater självmant men nu så skulle jag nog kunna gå på en pjäs på min fritid förutsatt att den handlar om något som jag är väldigt intresserad av. Resten av besöken var bara flummiga enligt mig och det ledde till att jag inte var lika fokuserad så jag har inte så mycket att säga om dem. Det rörde mig inte alltför djupt med det öppnade definitivt mina ögon för kultur vilket jag aldrig riktigt varit i kontakt med.”

En elev i årskurs 1 på gymnasiet konstaterade:

Till en början förstod jag inte varför vi gick och såg dessa teatrar. Men efter alla händelser som pågått i Kärrtorp under hösten och vintern så har jag börjat förstå. Jag kan se att behovet av att se och höra om dessa pjäser är viktiga för att förstå att ideologier som t ex nazismen bygger på falska grunder och hur dessa kan påverka människor som inte kan tänka kritiskt och våga ifrågasätta”.

Lisa gav flera exempel på vilka slags reflekterande frågeställningar som eleverna fått arbeta med som uppföljning och examination efter att ha studerat kulturläromedlet.

  • Vad har filosofen Platon, konstnären Hilma af Klint och filmen the Matrix gemensamt? Förklara med filosofisk terminologi.
  • Vilken/vilka punkt(er) i centralt innehåll för kursen Nk1 berörs i denna pjäs? Motivera!
  • Vågen, Vårt förakt för svaghet, Dr. Glas, A Clockwork Orange – Vilken passar minst in? Motivera!

Efter Lisas föreläsning gick vi sedan in i Cirkus Cirkörs- Folkoperans, Philip Glass opera, Satyagraha, Mahatma Gandhis värld. Några av de texter, citat som projiceras på väggen under föreställningen hittar du längst ned i blogginlägget.

gungbräda

När jag steg ut i höstmörkret igen efter föreställningen var jag uppfylld av musik, visdomsord, balansakter på brinnande linor och jättegarnnystan. Jag hade fått förnyad energi. Jag kände glädje. Och jag kunde svara på frågan. ”Varför gör jag det här?”

Hur skulle du som lärare vilja använda operan Satyagraha i din undervisning?

Berätta för oss i Kulan. Vi och dina lärarkollegor vill veta.  Gör din röst hörd! Med eller utan magstöd men fredligt. Tack.

På Folkoperan har ungdom till och med 26 år  50 % rabatt på föreställningar. Bokar du i sista minuten betalar du 50 kr på utvalda platser i salongen.

För Kulan /Monica Eriksson

Citat och text i Satyagraha

Akt 1

Scen 1 Kuru Field

s 1 – 16

Jag ser dem samlade här
inför striden.
Sålunda talar Arjuna till Krishna
som placerar sin vagn mellan arméerna.
Arjuna sade:
Hela mitt vara är besegrat
av försvagande medlidande
Vilket är det rätta,
undrar jag förvirrad.

s 23

Krishna sade:
Se till att likställa
njutning och plåga,
vinst och förlust,
seger och nederlag.

Scen 2 Tolstoy Farm

s 42

Vis är den som har uteslutit
begär och syfte från sina handlingar,
och som har låtit sitt arbete
uppgå i kunskapens eld.

s 46 – 53

Teori och praktik
är två skilda ting
säger de enfaldiga.
Men utför det ena
och skörda samtidigt frukten
av det andra.
Gör ditt arbete
ty handling är bättre än icke-handling,

Scen 3 The Vow

s 74 – 79

Den som avstår från en handling
för att den är svår
eller medför fysisk smärta,
avstår av egennytta och
skördar aldrig någon frukt
genom detta offer.
Men om en handling görs
för att den måste göras,
och överger all tanke på frukterna,
skall detta ses som gott och sant.

 

s 84 – 87

Liv av föda, föda av regn,
regn av offer, offer av handling.
Den som på jorden
inte håller hjulet i rörelse
lever för njutningar, meningslöst.

Akt 2

Scen 1 Confrontation

s 128 – 148

”Uppfyll mitt begär!”
”Döda fienden!”
”Ge mig makt!”
”Gör mig lycklig!”

s 149 – 153

Så tänker de,
dessa förlorade själar
Besatta av ouppnåeliga begär,
fyllda av hyckleri, arrogans och stolthet
får de världen att gå under.

Scen 2 Indian Opinion 

s 174

De mindre kloka handlar
med en bindning till handlingen,
medan de kloka handlar
utan bindningar
och gör de handlingar som måste göras.
Så uppnår människan det högsta.

s 208

Om jag inte utförde mina handlingar
kommer dessa världar att gå under.

Scen 3 Protest

 s 216 – 217 

Krishna sade:
Människan skall inte hata någon,
vara fri från tankar om ”jag” och ”mitt”,
oberörd av njutning eller plåga.
Lyckliga de som kämpar
och befinner sig i en sådan strid.

Akt 3

 Newcastle March

s 267 – 268
Den vise som nöjer sig
med kunskap och insikt,
som står stadig och behärskad,
för vilken lera, sten och guld
är ett och samma
skall kallas upplyst och närvarande.

 

s 277

Eld, ljus, dag, månen blir allt större,
Jag har många födslar bakom mig,
Jag är ofödd och mitt jag
är oföränderligt,
men trots att jag är herre över allt levande
styr jag min egen natur
och skapar mig själv.

s 315

Närhelst orättvisan reser sig,
då framträder jag.
För att skydda det goda,
för att lägga grunden för rättvisa,
uppstår jag i varje tid.

Scener

Akt I Tolstoj 

Kuru – Rättvisans fält
Ett stort slag förestår. Guden Krishna samtalar med prins Arunja (eller är det Gandhi).

 

Tolstoj-farmen – Sydafrika (1910)
Gandhi organiserar motståndet mot Sydafrikas rasistiska förtryck av de indiska immigranterna.En kooperativ arbetsgemenskap upprättas.

Svärandet av eden (1906)

Samtliga indier i Sydafrika ska registrera sig, alltid medföra uppehållstillstånd och lämna fingeravtryck. Det beslutas att göra motstånd mot lagförslaget – intill döden.

 

Akt II Tagore

Konfrontation och räddning (1896)

Gandhi har utomlands rapporterat om de indiska immigranternas situation i Sydafrika. När han återvänder förföljs han av en uppretad folkmassa. Polischefens hustru ingriper och sluter upp vid hans sida.

Indian Opinion (1906)

Proteströrelsens egen tidning Indian Opinion blir ett viktigt internationellt vapen i kampen för rättvisa och spridandet av Satyagraha – Fasthållandet-vid-sanningen.

Protest (1908)

Gandhis anhängare provocerar fram arresteringar och fyller fängelserna. Om inte regeringen drar tillbaka lagen, kommer de att samla in alla indiska pass och bränna dem. Regeringen vägrar. Gandhi håller ett bönemöte innan samtliga pass läggs på bålet.

 

Akt III – King

 Newcastle-marschen (1913)

Gandhi samlar femtusen arbetare vid gruvorna i Newcastle. De ska marschera de fyra milen till Transvaals gräns. Antingen kommer de att arresteras vid passkontrollen, och skapa ett administrativt kaos. Eller så tillåts de fortsätta till Tolstoj-farmen och kan där utöka strejken. I bägge fallen kommer regeringen att pressas att dra tillbaka de rasistiska lagarna – allt enligt de regler som föreskrivs av Satyagraha.

Kulturombud, dansa på borden!

kia4 Clarisa och Kia från Cirkulationsbiblioteket

Ställ dig på bordet och sjung”,  Var inte blyg, ”fake it til you make it”. Citatet gäller skolbibliotekarien men stämmer i hög grad också in på kulturombud. Vilka kanaler har du för att nå ut och få in synpunkter från kollegor och elever?  Citatet är från en föreläsning med Edward Jensinger, rektor och områdeschef i Malmö. Som kulturombud förväntas du vara insatt i Stockholms kulturutbud och ge tips, både för kulturupplevelser och för större ämnesövergripande projekt med kreativa inslag. I det här blogginlägget berättar jag om stöd för ditt uppdrag. Hör gärna av dig och berätta om hur du arbetar med ditt uppdrag.

Stöd i ditt uppdrag som kulturombud

Nationella styrdokument

Kultur har fått mer tyngd i våra kurs- och ämnesplaner. Ulla Wiklund har gjort en sammanställning av vad som står om estetiskt lärande under respektive ämne. Lisa Eklöv har också skrivit flera inlägg för Kulan  exempelvis inlägget Utveckla variationerna av undervisningsformer ”i  läroplanen för gymnasieskolan uttrycks följande: det är skolans ansvar att varje elev … kan söka sig till saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till kunskap, självinsikt och glädje; kan hämta stimulans ur kulturella upplevelser och utveckla känsla för estetiska värden”.

Stadens styrdokument för kultur

I Stockholm är Kultur i ögonhöjd det barn- och ungdomskulturprogram som kommunfullmäktige beslutat om. Alla barn och unga som växer upp i Stockholm skall ha god och likvärdig tillgång till professionell kultur och till eget skapande. Styrdokumentet finns att ladda ned för förskola, grundskola och gymnasium. Handboken är varvad med styrdokument och konkreta tips. I häftet får du information om Skapande skola, lyckade kulturmöten, kulturprojekt, litteraturtips, bedömning och ”läsameratips”. Omslag huvudfolderOmslag Grundskolan Omslag Gymnasiet Omslag förskolanFörskola Grundskola Gymnasium Kulturombudsuppdraget Det finns inget krav på att varje skola skall skriva en kulturplan men det är ett sätt att synliggöra uppdraget som kulturombud. Det ger också överblick så att skolan snabbt kan kontrollera att alla klasser fått sina två obligatoriska kulturupplevelser per läsår. I Stockholm har alla skolor ansökt om Skapande skola bidrag och i verksamhetsplanen för att få bidraget finns redan ett embryo till kulturplan. Så här arbetar några av våra kulturombud med sitt uppdrag. Lars Håkan Larsson, på Höglandsskolan har i flera blogginlägg för Kulan berättat om hur han för och efterarbetar kulturprojekt. I filmen från Mötesplats Kultur Skola berättar Lisa Eklöv berättar om sitt kulturuppdrag under ett läsår  

Estetik, kultur och skapande i undervisningen

Skolans uppdrag att arbeta med estetik, kultur och skapande handlar både om att se till att alla elever får kännedom om samhällets kulturutbud och om att använda estetiska uttryckssätt och skapande arbetssätt som en del av undervisningen. Satsningen Skapande skola ska medverka till att kulturella och konstnärliga uttryck långsiktigt integreras i grundskolan, med utgångspunkt i skolans kulturuppdrag enligt gällande läroplan” Skolverket Som stöd i vårt arbete med  har Skolverket tagit fram häften, fritt nedladdningsbara: webb_skapandeskola_del2-6 skapandeskola3-1webb_skapandeskola_del1-6 Med fokus på språk, lärande och identitet

Med fokus på digitala verktyg, lärande och kommunikation

Med fokus på upplevelser, känslor och stämningar

Med fokus på demokrati, normer och värden. 

Pengar till kultur

Skapandeskola medel är ett komplement till skolans kulturverksamhet för att skolan ska kunna göra extra kultursatsningar. Det utgör inte skolans enda ”kulturpeng”. I skolpengen som baseras på antalet elever som skolan har ingår pengar för kultur. Men pengarna är inte öronmärkta och vad som avsätts för kultur varierar mellan skolor. I ett tidigare blogginlägg på Kulan berättar jag om kulturpeng och skolpeng. Varför vi skall använda pengar från ämnet till kultur skriver Lisa Ekdahl från Kärrtorps gymnasium om i en blogg på Kulan. För att ge kultursatsningar extra tyngd kan det vara bra att bygga vidare på redan existerande  projekt som exempel subventionerade författarbesök i klassummet genom  Läsning pågår och Skapande skola. Då blir ett + ett mer än två .

Boka föreställningar på Kulan

Som kulturombud behöver du inte vara ansvarig för att boka föreställningar Alla som vill och  har skaffat en bokningskod hos KulturDirekt support@kulturdirekt.se kan boka föreställningar. För att få Kulanpremien som är 50 kronor i rabatt per föreställning och elev är det viktigt att du bokar  via Kulanpremien på Kulanwebben.

Omvärldsbevakning

Genom Kulans kulturkort har du i hos de flesta kulturaktörer möjlighet att besöka utställningar, föreställningar utan att betala om syftet är att undersöka om aktiviteten passar din skola. Men ring gärna innan så de vet att du kommer. Det är kulturaktören själv som bestämmer vad som ingår i kortet. Ta hjälp av Kulans kulturrådgivare som har överblick och är väl förtrogna med aktuella uppsättningar. Vi har dans-, cirkus och filmkonsulenter. Dessutom finns Teatercentrum, Författarcentrum, Centrum för dramatik, Länsmusiken, Konstnärscentrum Öst. Kulans veckobrev , Kulan på facebook  och Kulans  blogg. Lärarkvällar, nästan alla kulturaktörer anordnar egna lärarkvällar, vi skriver om dem i Kulans veckobrev men utbudet är gigantiskt. Vill du inte missa din favorit är det säkrast att gilla deras facebooksida. Utöver detta så går många aktörer samman och ordnar lärarkvällar. Vi har skola+ Museum=Sant som alternerar på olika museer och ligger i januari. Närmare 50 av Stockholms museer och kulturinstitutioner samlas och lärare kan träffa utställare, mingla och  lyssna till föredrag . Stjärnkalaset, chans att ära känna teatrarna, vilka scener de spelar på och vilken omfattande verksamhet de genomför samt som en liten ”belöning” också bli bjudna på hela föreställningar. Allt detta under en och samma eftermiddag och kväll. Skolbiodagen, oftast heldagsseminarium som avlutas med visning av hel film på kvällen.  På  Mediotekets SLI sida  finns omvärldsbevakning in om filmområdet. Likaså på Filmdagar FilmcentrumDansmässa som anordnas av DIS , Dans i Stockholms län och stad.

Nätverka med andra kulturombud

Varje termin anordnar vi kulturombudsträffar och Mötesplats Kultur skola där du också träffar kulturaktörer En film från kulturombudsträffen på Zebradans med målgrupp F-3 och danstema.  När det är möjligt filmar vi träffarna för att underlätta för kulturombudet att sprida inspirationen vidare till skolan.   En film från Danscentrum med Cirkustema Film från Mötesplats på Kulturfyren Film från Mötesplats med tema Skapande skola . Hoppas att du tycker att du har skolans bästa uppdrag som kulturombud !

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Folksagor, en bra grund för värdegrundsarbete

Vill du få tips på hur du kan använda berättande för att arbeta ämnesintegrerat med värdegrundsfrågor? Lili Kapper berättar:

kapper 4

 

När jag ser mina elever fullt koncentrerade och närvarande under sagostunden med Eva Malmros, sagoberättare, känner jag stor glädje. Min klass lyssnar på ett helt annat sätt och visar intresse för något nytt  – fast det heter gamla folksagor, säger en pojke.

kapper 1

Värdegrundsfrågor

Att en gästande vuxen som med sitt berättande lägger grunden  för en  bra diskussion kring värdegrundsfrågor är av stort värde ”Människans okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla” Lgr 11 s.7

I år har alla elever på Klastorpsskolan träffat Eva Malmros inom vårt Skapande skola-projekt ”Kära Astrid”. Precis som Astrids böcker inspirerar folksagor till stora och viktiga frågor och tankar hos mina elever. Denna höst har min klass 4a lyssnat på sagan Östan om sol och västan om måne,  här kan du få sagan uppläst av Eva Röse.

Berättarbesöket gav upphov till frågor

– Får man offra sitt flickebarn bara så där?
– Är alla rika dumma?
– Varför är människor avundsjuka?
– Vad är lycka egentligen?
– Varför får de som är dumma en lång näsa och vad händer sedan när de blir snälla?
– Hur kommer det sig att prinsar alltid bor i slott och så blir de kära i en fattig flicka?

Det är bara några av frågor som uppkom efter sagoberättarens besök. En elev sa: ”Du Lili, har du tänkt på en sak? De fattiga är alltid på jakt efter jobb, mat och sånt och de rika på jakt efter lycka och någon snäll de ska leva med. Jag tycker att det är bra att de träffas då!”

Sagor leder eleverna till en annorlunda, ofta orättvis värld med utsatthet och elaka inslag –  och det är till stor hjälp när vi i skolan  ska främja förståelse för andra människor i allmänhet och skolkamrater i synnerhet.

Litterära förutsättningar för att möta sagor från olika tider och världar

Genom Eva Malmros närvaro på Klastorpsskolan ges våra elever annorlunda  litterära ”förutsättningar  att möta sagor från olika tider och skilda delar av världen” (Lgr, Svenska)Hennes berättande utvecklar elevernas språk , den egna identiteten, empati och förståelse för omvärlden.

 I ett ämnesintgrerat perspektiv

Sagan en viktig pusselbit för att arbete ämnesintegrerat. Den hjälper mig som lärare att få  eleverna motagliga att omfamna historiskt, internationellt och etiskt perspektiv i undervisningen. I den undervisningen låter jag sagan leva vidare i klassrummet via till exempel ämnen bild, teknik och matematik.

Utöver olika karaktärer präglas sagor av antal. Ibland väljer vi i klassen ett antal och arbetar med det hela dagen. Tre- dagen kan betyda att vi:

  • Bildar grupper med tre elever
  • Gör ett recept tre gånger större
  • Väljer ett större tal med siffran tre och gör en egen saga till de olika räknesätten med fokus på att formulera en fråga utifrån vissa kriterier
  • Skriver brev till tre klasskompisar inom projektet Min kompisbok
  • Läser uppgiften tre gånger innan man frågar om hjälp

Ibland pratar vi om sagans byggnader och inom ämnet teknik gör prototyper med mått och skala.
Vi har också tränat minne och kartlagt mat och husgeråd som förekommer i sagan vi hört.

Sagoskål

kapper 3

 

I veckan har vi valt att göra sagoskålar när vi lärde oss hur man arbetar med blåstenslera.

Jag är oerhört glad att Eva Malmros hjälpt mig i min undervisning om värdegrund genom att en hel lektion fängsla mina elever i sagans värld tack vare sitt fantastiska berättande förmåga!

/Lili Kapper  lärare på Klastorpsskolan

kapper 2

 Andra berättare som du kan boka på Kulan:

  • Följ med på en annorlunda sagoresa till den Asiatiska kontinenten med berättaren Johan Theodorsson
  • Berättarrazzia  Fabula, Den ena berättaren efter den andra dyker upp, alla med olika historier.  Snart kokar skolan av rykten och berättelser – vad fick ni höra?
    Fabula Storytelling
  • Forntida sagor och myter, Historiska museet, Har du hört berättelsen om när Tor fick Midgårdsormen på kroken, eller om Idun och hennes äpplen av guld?
  • Indianmyter från Nordamerika, Nordamerikanska indianmyter – utgångspunkt för barnens berättelser. Berättarverkstad med Ulla-Carin Nyquist.
  • Mytresan,Inspirerad av en av världens äldsta myter om gudinnan Inanna som beger sig till dödsriket för att träffa sin syster och hur hon sedan återvänder. Badragaz Trumsagor
  • Nannas naturbord, Kom och samlas kring Nannas Naturbord. Titta, känn och dofta på allt spännande, klurigt och vackert från naturen som finns på Nannas naturbord. Kultiva folksagor
  • The stranger in the dark, A storytelling performance in English. Fabula storytelling

 

Blogginlägg som handlar om värdegrundsarbete

Under året har Kulan haft en värdegrundskampanj mot bakgrund av årets händelser med nazistiska förtecken. Kulan erbjöd ett särskilt rabatterat utbud på teater, dans och musik som skolorna kunde utgå ifrån för att ta diskussionen om värdegrundsfrågor och mänskliga rättigheter. Blogginläggen  i samband med värdegrundskampanjen finns samlade här

 

 

Missa inte:

Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden.
På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande.
KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temat, envishet och mod, långt borta och nära och gränser

Elisabeth Söder

 

 

 

 

 

 

 

Utveckla variationen av undervisningsformer

vart-forakt-for-svaghet-foto-martin-brunn

Ingen demokratisk tillväxt utan fri kultur. Så skriver Nöjesguiden i en artikel. Journalisten Maina Arvas har sökt upp kulturombudet och läraren Lisa Eklöv. I Kärrtorps gymnasium har  nästan alla klasser i Kärrtorps gymnasium sett föreställningen Vårt förakt för svaghet, en pjäs om nazismens förakt för svaghet som också kan spåras i dagens samhälle.
Lisa menar att kulturupplevelser och skapande är kraftfulla verktyg för att resonera kring svåra frågor och påverka attityder i demokratiarbetet. Kultur är i det sammanhanget det ultimata läromedlet. Lisas och Kärrtorps gymnasiums  arbete med kultur och värdegrundsfrågor har också uppmärksammats i SVD, Teatern tacklar svåra frågor.

 

kärrtorp 1

Kulan har tidigare skrivit om Lisa och hennes arbete som kulturombud i inlägget Kulturombud kan inte ensamma dra hela lasset. Där finns bland annat Lisas presentation från en kulturombudsträff där hon berättar om hur hon arbetar med uppdraget som kulturombud. Vi var många som ville veta mer om hur Lisa arbetar med kulturuppdraget. Vi bad därför Lisa skriva en utförligare text som vi publicerar i det här blogginlägget. Lisa avslutar med att ge oss tips på hur hon tänker och agerar för att arbeta med kultur i skolans alla ämnen.

lisa

Uppdrag att didaktiskt utveckla variationen av undervisningsformer.

”Ty de diktare som är gripna av en känsla är de mest övertygande, ty de talar till samma tendenser i vår egen natur, och det är den karaktär vilken på det mest övertygande sättet speglar själens stormar och vrede som uppväcker motsvarande känslor hos oss.”

Så skriver Aristoteles i Om diktkonsten. Det är enkelt och komplext på samma gång, och kanske är det just detta som ofta gör kulturupplevelser fruktbara för lärandet?

Som kulturombud och förstelärare med uppdrag att didaktiskt utveckla variationen av undervisningsformer, har jag senaste året fokuserat på kulturupplevelser, framförallt scenkonst. Läroplanens övergripande kulturmål kombinerat med personligt intresse utgör stommen i ett undersökande av hur kulturupplevelser kan främja skolans hela uppdrag, det vill säga både kunskap och demokrati, där kultur ses som ett bland andra läromedel. I denna text beskrivs några erfarenheter och tankar kring hur kulturinslag på gymnasiet låter sig göras.

I rollen som kulturombud har jag kartlagt vilka kulturinslag som görs på skolan samt försökt få igång ett större intresse för kultur. Exempelvis har kollegor tillsammans tagit del av några föreställningar som vi sedan följt upp med workshops om hur man kan bearbeta scenkonst med elever. En utgångspunkt har varit att man inte kan leda någon dit man själv inte vill gå. Vi förutsätter att elever i alla sina olika ämnen ska gå på allt möjligt – men vill vi själva gå på sådant som i förstone kanske inte ens intresserar oss?

 

magasin 13

Kultur 

Kulturbegreppet är brett och delikat att avgränsa. Jag har främst fokuserat på scenkonstupplevelser där eleven kan ses som konsument. Eleven tar del av estetiska uttryck som framställs av professionella kulturutövare. Det handlar alltså inte om estetiska lärprocesser där eleven mer är producent av egna estetiska uttryck. Just scenkonst ser jag som en betydelsefull kontrast till elevens ordinära vardag: den konsumeras inte digitalt och inte individuellt utan alltid tillsammans som publik. Den är kroppslig och involverar olika sinnen. Den kan inte spolas fram och tillbaka utan är en autentisk situation av närvaro.  Denna skärmfria, kollektiva, omedelbara och sinnliga upplevelse försätter eleverna i en annan stämning än vanlig skola. Aktörerna, skolade i en annan tradition än vi lärare, erbjuder något utöver den ordinära skolsituationen, något som utmanar på gott och ont. Likaväl som vissa elever tycker det är underbart att komma utanför klassrummet och lära på annat sätt, tycker andra att det är flum, och därmed inte riktig skola.

 

- i läroplanen

I läroplanen för gymnasieskolanuttrycks följande:det är skolans ansvar att varje elev … kan söka sig till saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till kunskap, självinsikt och glädje; kan hämta stimulans ur kulturella upplevelser och utveckla känsla för estetiska värden; har kunskaper om och insikt i centrala delar av det svenska, nordiska och västerländska kulturarvet; har förmåga att kritiskt granska och bedöma det han eller hon ser, hör och läser för att kunna diskutera och ta ställning i olika livsfrågor och värderingsfrågor.

Kultur påbjuds alltså tydligt i läroplanen, liksom i FNs barnkonvention, men varför vi ska ägna oss åt kultur uttrycks egentligen inte. Även i specifika kurser, exempelvis Naturkunskap 2 finns estetiska upplevelser med som centralt innehåll, men inte heller här uttrycks varför. Kultur och estetik verkar ha ett naturaliserat egenvärde. Likväl råder osäkerhet kring att och hur det ska ingå. Resonemangen handlar oftast om förlusten när estetisk verksamhet som eget ämne tas bort, men sällan om de grundläggande villkoren för kulturen.  Utöver kulturens eventuella egenvärde, som skolan skall överföra i form av kulturarv och traditioner, finns mer instrumentella värden: kulturen utgör ett kitt i samhället, ger oss gemensam referensram, stödjer demokratin, skänker individuell och gemensam mening, är trevligt och  stämningsskapande vilket främjar hälsa o.s.v… Men  förutom dessa generella aspekter vill jag framhålla den pedagogiska vinsten med kultur – kulturupplevelsens didaktiska värde som läromedel.

- visar kunskapssyn

Kulturupplevelser ger ofta möjlighet att praktisera en holistisk och pluralistisk kunskapssyn. Fakta och värderingar integreras där sinnlig upplevelse och teoretiskt innehåll blandas. Som lärare utmanas jag i  min kreativitet och eleven får tillfälle till metakognitivt tänkande. Om jag på allvar vill förmedla en holistisk kunskapssyn kan jag inte dela upp lärandet i först lite riktiga skolfärdigheter och sedan lite trevlig  teater. Inom skolan strävar vi efter att elever ska känna sammanhang, såväl gällande kunskapsuppdraget som demokratiuppdraget. Tidsramar och styrdokument begränsar och vi måste hitta kreativa lösningar för att maximera effekten av undervisningen, om vi ska få elever att känna meningsfullhet som resultat av ett integrerat lärande.

 

-  som läromedel

Trots resonemanget nedan om kulturens givna koppling till värdegrundsarbete, är min utgångspunkt främst att kulturinslag ska ses som ett bland andra läromedel. När jag planerar en kurs och plockar fram material går jag först igenom scenkonstrepertoaren för aktuell period. Förhoppningsvis finns någon föreställning som kan knytas till centralt innehåll, och först därefter söker jag lämpliga filmer, artiklar och avsnitt i läroboken. Traditionellt gör vi ofta tvärtom:  först ”skola” och sen blir kulturen lite trevlig illustration av det man lärt. Jag ser hellre att vi utgår från en gemensam kulturupplevelse – sen gör vi skola av det. Precis som Aristoteles redan under antiken hade insett fastnar det som berörts av känslorna. När en klass fått en känslomässig ingång till ett avsnitt kan resten  av undervisningen förankras till den. Det behöver inte alls vara fel att som final på ett tema sammanfatta med en föreställning, men jag tycker mig ha märkt att jag får med mig fler elever från början när de lockades in i ämnet med en känslomässig upplevelse som inte är ”vanlig skola”.

Men till skillnad från ”vanliga” läromedel är för- och efterarbetet än mer avgörande om kulturupplevelsen ska leda till lärande. Många elever har en förutfattad mening om kultur och blockerar sig själva. Inte sällan är det en fråga om identitet, då man anses vara en viss typ om man gillar ”teater o sånt”. Den problematiken finns inte på samma sätt när det gäller andra former av läromedel.

som betygsunderlag

Att betrakta kulturinslag som läromedel innebär för mig också att de utgör stoff vid examinationen.  Att göra skola av exempelvis en teaterpjäs innebär att vi använder pjäsen på många olika sätt och ett teaterbesök degraderas inte av att ingå i en examination – tvärtom! Bedömning av en elevs upplevelse kan inte göras, men att en pjäs blir föremål för analys i ett prov, är inte konstigare än att filmer och artiklar används i provfrågor.

Man kan tycka vad man vill om betyg överhuvudtaget och mätandet som princip. Men inom det system jag nu verkar ser jag inget problem med detta element av instrumentell syn på kulturen.

Gymnasieelever är rationella och prioriterar, vilket ingen kan klandra dem för. Jag måste möta dem där de är och inte utgå från mina egna intressen. Vi kan inte gå på en livsviktig pjäs, men sedan handlar provet om den vanliga lärobokstexten. Jag visar på kulturens värde genom att jämställa en scenkonstupplevelse med andra läromedel, låta den utgöra ett självklart stoff för undervisningen. ”Kommer det på provet?” är nog en fråga de flesta lärare känner igen. Vi kan fnysa åt att elever inte lär för livet utan för provet, men jag ser snarare provet som ett medel att visa på vikt. Prov bör alltid handla om det läraren anser vara viktigt och vara ett medel att nå djupare lärdom. Eftersom det kommer på provet måste det vara viktigt och förtjänar att repeteras.

Men måste allt bedömas? Nej, men det blir konstigt om vi gör en massa olika saker i skolan, och kultur alltid är det som undantas från bedömning.

- som del av skolans kompensatoriska uppdrag

Som pedagog ska jag leda eleven till en större värld än den kunde ha erfarit på egen hand. Det är min uppgift att varsamt leda eleven till nya rum. Men det räcker inte att bara leda eleven någonstans, då kommer kanske bara de redan kulturvana att känna sig hemma och kunna uppleva. Att avhända mig mitt pedagogiska uppdrag leder lätt till snobbism. Jag bör inte utgå från att alla kan uppleva på egen hand (men heller förstås inte underskatta eleverna!) Det finns så mycket i mångas bagage som kan blockera en upplevelse. De som känner sig alienerade eller obekanta har också rätt till en upplevelse.

Vägen till upplevelsen kan gå via uppgifter där jag med en sokratisk ansats ställer frågor som tvingar eleven att bearbeta. Det kan tyckas typiskt läraraktigt att elever alltid ska komma utrustade med en mängd frågor så fort de ska uppleva något, men det är just uppgifterna och frågorna som är nycklarna till de nya rummen. (vad som är bra uppgifter och frågor är dock en annan sak.) Om gängse ”skolform” fungerar kan det vara en väg till innehållet.

Vad gäller skolans kompensatoriska uppdrag och strävan efter likvärdighet bör kulturinslag inte göras frivilliga eller vara förlagda utanför skoltid. Kvällsföreställningar, (där elever ibland även förväntas betala en del själv) främjar inte synen på kultur som ett bland andra läromedel. Elever har tillräckligt svårt ändå att stå emot fotbollstränaren, arbetsgivaren, familjen… Visst kan det ha ett särskilt värde att besöka en teater kvällstid för att få en mer autentisk situation, och det kan dessutom vara mycket praktiskt fixande i det vanliga schemat, men frågan om hur alla, ska få del av kulturupplevelser är överordnad.

Sammanfattande tips

Som lärare letar jag oftast efter något som direkt knyter an till ett avsnitt i kursen, och som kulturombud söker jag ta vara på allt som verkar intressant. I båda fallen krävs ett visst arbete, både attitydmässigt och praktiskt, för att rama in kulturupplevelsen. Efter en del trevande och famlande tycker jag mig ha kommit fram till några principer (förmodligen självklara för många):

– Upplevelser i sig räcker inte! De måste ingå i övrig lärandekontext. Kulturupplevelser av vilket slag det än är, får inte hanteras slarvigt och bli sammanhangslösa händelser. Hur bra ett erbjudande än är, blir det inte bra om vi inte hinner för/efterbearbeta. Det riskerar då att bli just en sammanhangslös händelse.

– Informera och förankra! Skriv in i provkalender, kursplanering, övriga informationskanaler för att öka allmän kännedom. Schematekniskt blir det ofta krockar där man kan behöva avlastas och ju fler som vet om ett upplägg, desto lättare är det att involvera fler kollegor, ex mentorer, EHT, rektorer…

– Undanröj källor till grinighet! Omgivande faktorer kan vara skillnaden mellan flopp och succé. Kolla att lunchen inte drabbas, att det inte ligger prov lektionen/dagen efter. Ge kompledigt vid annat tillfälle om aktiviteten inkräktar på fritid.

– Släpp kontrollbehov! Man kan inte  själv hinna se allt i förväg, utan måste våga gå på saker osedda. Använd den tillgängliga information som finns, ex recensioner, och erkänn för eleverna att det finns  ingen garanti  att det blir superspännande. Diskutera istället frågor i förväg om vems ansvar det är att få ut något av något.

– Återanvänd! Återkom till kulturinslag om och om igen. Även ett år efteråt kan en pjäs förtjäna att refereras till. Förutom att pjäsen eventuellt växer och dess liv förlängs, skapas sammanhang för elever när samma inslag behandlas ur flera olika aspekter.

– Skapa masseffekt! Boka många klasser till samma aktivitet, det blir ett allmänt samtalsämne och skapar vi-känsla när flera klasser upplever samma sak. Kringmaterial känns roligare att sammanställa om fler klasser/fler kollegor ska nyttja det.

– Öka kulturens status! Hävda ofta relevansen för värdegrundsarbete då många anser att resurser till värdegrundsarbete oftast kan försvaras. Jämför med annat: naturvetenskapliga ämnen har både halvklasstimmar och laborationsmaterial. Ska inte humaniora få några exklusiva bitar? Föreläsare för personalen eller teambuilding med elever – en teaterpjäs kan mycket väl fylla den sortens syften.

– Bjud med kollegor! Många har erfarenhet av att kultur ofta hamnar på humaniorans  planhalva och att det alltid är samma lärare som drar iväg med elever. Inte lika givet är det exempelvis för ma/fy/ke-lärare varför och hur de ska involvera kultur. ”Klassen behöver gå tidigare från mattelektionen för att hinna till teatern, men du kan väl följa med?”, kan vara en replik som ger en öppning.

Beaktande av kritiska aspekter

Även om många i skolan är positivt inställda råder en ständig tidsbrist som gör att kulturinslag prioriteras lågt. Trots läroplanens tydliga direktiv riskerar övergripande mål som inte direkt återfinns i olika kursplaner att hamna i skymundan. Varken elever eller lärare har tid att lägga in något utöver det centrala innehållet. Det måste kännas relevant för eleven såväl ur personlig livssynpunkt som ur konkret betygssynpunkt. Och det måste vara praktiskt möjligt för läraren, sett till arbetsbelastning. Det är inte givet att jag som lärare för egen del tar del av kultur. Och om jag själv går på exempelvis teater i underhållande syfte, är det inte alls självklart att fundera på hur teater kan främja kursinnehållet, än mindre hur det ska kunna utgöra betygsunderlag.

”Det var fett ovärt.” är en typisk elevkommentar som sällan förekommer efter vanliga lektioner, men inte sällan sägs efter ett teaterbesök. Inte nog med att det krävs såväl ekonomi som tid till praktiskt organiserande, för- och efterarbete – det är också en mental press att legitimera aktiviteten. Som lärare måste jag vara trygg i min uppfattning och syftet med aktiviteten för att orka med både det praktiska fixandet och det mentala ansvaret. Även om jag inser att jag inte kan ansvara för vad alla får ut, tar jag ändå åt mig om jag märker att kulturupplevelsen inte föll i god jord.

Kultur har ingen gräddfil utan måste tåla samma kritiska förhållningssätt som skolans övriga verksamhet. Skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, vilket automatiskt ger exempelvis naturvetenskapliga ämnen en fördel. Det är svårare att visa hur en surrealistisk performance-föreställning platsar i en sådan kontext. Samtidigt förväntas skolan ligga i tiden och hantera allt. Visserligen ska jag utveckla individens egenart, men jag ska också skola henne i akademisk form, en form som ibland är motsatt kulturens ”flummiga” karaktär. Flumstämpeln är för mig inget negativt, men det finns ingen riktigt bra term för den omätbara, icke-kvantitativa estetiken som rymmer subjektivitet och känslor. Gymnasieskolan, som på de flesta håll är strikt kursutformad, har av naturliga skäl olika läger i fråga om kultur. Men även lärare respektive kulturutövare är skolade inom olika traditioner och det är långtifrån självklart att vi förstår varandras villkor och utgångspunkter. För att nå varandra, vare sig det gäller inom skolan eller gentemot externa aktörer, tror jag en del av lösningen är att våga ifrågasätta kulturens egenvärde och mer krasst se vad kulturen tillför lärandet och hela skolans uppdrag.

 

Lisa Eklöv, kulturombud,  förste lärare i filosofi och naturkunskap på Kärrtorps gymnasium

Missa inte:

Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden.

På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande.

KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temat, envishet och mod, långt borta och nära och gränser

Elisabeth Söder

 

Praktik och skapande i läran om livet

Ämnesintegrerat läroprojekt
För ca ett år sedan sökte vi pengar från Skapande Skola för att driva ett
ämnesintegrerat läroprojekt. Jag ville så gärna visa eleverna ett
praktisk-estetiskt förhållningssätt till lärandet som ett alternativ till det
teoribaserade arbetet som ofta får prägla klassrummet då man utgår ifrån
läromedel som går i arv från klass till klass, lärare till lärare.

Samarbete med dans- och fimpedagoger
Resultatet blev ett sammarbete med danspedagogen Amanda Norlander och filmpedagogen Helene Berg. Tillsammans planerade vi och genomförde ett kunskapsprojekt där lärandet levandegjordes av många praktiska moment och ämneskunskaper förankrades genom  estetiskt skapande

Reflektera över livsfrågor
Projektarbetet i Sticklinge skola var en del av undervisningen i ämnet religion. Syftet var att eleverna skulle utveckla sina kunskaper om och få möjlighet att reflektera över livsfrågor, levnadsvillkor och betydelsen av olika religioners roll för människan.

Man tog avstamp i de stora världsreligionerna men även naturreligioner, forntida religioner och folksagor och berättelser kom upp under arbetet.  Kulturbidraget från Skapande Skola söktes för att få samarbeta med en dans- och en filmpedagog som inom ramen för kunskapstemat kom ut till skolan och arbetade fram ett filmmaterial tillsammans med eleverna där elevernas texter och tankar omsattes i koreografier och filmades.

Så här blev det
Resultatet blev en film ”Meningen med livet”, om barns tankar kring livet på jorden, vårt uppdrag här och allt mellan ”början och slutet”. Filmen visades för föräldrar och elever vid en gemensam avslutning i Lidingö Stadshus den 30 januari 2013.  En mer utförlig pedagogisk planering finns att ta del av.

Skapande process viktig för lärandet
Att arbeta ämnesintegrerat är ett naturligt förhållningssätt för mig personligen då
min pedagogiska grund står rotad i en lärarutbildning med praktisk- esteiska
läroprocesser som inriktning. Inriktningen levde under några år i början av
2000-talet på Lärarhögskolan i Stockholm och var unik då den gav en bred
metodisk grund där barnet och lärprocessen var i centrum. Ett pedagogiskt
förhållningssätt som Lgr 11 lyfter fram med sina uppmaningar om att eleverna ska
ges möjligheter att arbeta entreprenöriellt och utveckla skapande förmågor
samtidigt som akademiseringen av lärarutbildningen cementerar den traditionella
kunskapssynen där återigen teorin går före praktiken. Min förhoppning är att
genom att genomföra och inspirera andra med vårt arbete nå förståelse för hur
viktig den skapande processen är för lärandet och hur man kan integrera
undervisningen med skapande inslag, både i stort och smått.

 

Kädi Reemets, Sticklinge skola Lidingö åk 4-6

Här kan ni följa arbetet i klassens blogg

I ett tidigare blogginlägg berättar Kädi  om vilka mål som uppnås och bedömningsgrunder. 

 

/Elisabeth

Värderas en gestaltande eller tillämpande redovisning på samma sätt som ett traditionellt prov?

Har vi blivit ängsligare med det nya betygssystemet ? I ett tidigare blogginlägg  skriver  Tora Enkvist (elev på Globala gy.)   ” I svenskan har vi någon gång fått spela in små filmer, många positiva exempel finns i fler ämnen. Men dessa uppgifter räknas sällan som ”på riktigt”. 

 Så här säger Skolverket ” Vi får ibland frågor från elever där eleven berättar att hon eller han fått betyget A på alla prov förutom ett där eleven endast visat kunskaper för betyget E. Eleven säger då att det här har lett till att eleven ska få betyget D i terminsbetyg. Inget prov, inte ens ett nationellt prov, kan ensamt utgöra betygsunderlaget. Det är viktigt att eleven får flera chanser att visa vad han eller hon kan. Vid betygssättningen ska läraren utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper och göra en allsidig bedömning av dessa kunskaper. Det betyder att eleven får visa sina kunskaper på olika sätt och inte bara genom skriftliga prov. Om eleven bara får en chans att visa sina kunskaper inom en del av kunskapskraven kan underlaget påverkas av slumpmässiga faktorer, som elevens dagsform, och därför inte ge en rättvisande bild av vad eleven kan. På vilka olika sätt kan eleverna visa sina kunskaper? Hur kan du arbeta för att eleverna ska få förutsättningar att visa vad de verkligen kan?”
Elisabeth