Visar alla blogginlägg med kategorin:
Nyanlända

Teater- film- bok- och metodtips för att arbeta med ankomsten

ankomsten-hu beskuren

Från det ögonblick vi föds in i denna värld möter vi nya miljöer och situationer. Ibland kan det röra sig om vardagliga upplevelser som när vi går på träning eller en fest, ibland mer omvälvande förändringar som första dagen i skolan eller på arbetsplatsen, kanske i en ny stad eller rent av i ett nytt land. Vi hamnar i andra kulturer av olika slag som till en början kan verka obegripliga, ibland skrämmande men också fascinerande och rent av komiska. Hur sådana möten kan te sig skildras i Teateri  senaste produktion Ankomsten som bygger på Alma-belönade Shaun Tans gripande bildroman.

Blogginlägget om teaterproduktionen har Carita Jansson från Teateri skrivet. I inlägget tipsar Kulan också om hur du kan arbeta med boken och andra resurser kring Ankomsten.

Ankomsten

Efter en kylslagen båtresa kliver en man ut i en främmande stad med endast en resväska i handen och ett fotografi av sin familj i kavajfickan. I kampen för att överleva har han tvingats lämna sin fru och tioåriga dotter bakom sig. Nu befinner han sig ensam i en värld där språket är obegripligt och de sociala koderna svårtolkade. Helt plötsligt dyker en obekant och märklig men som det verkar vänligt sinnad varelse upp och vägrar lämna hans sida. Steg för steg börjar mannen bekanta sig med den nya miljön. Han hittar ett jobb och får vänner men samtidigt växer hans längtan efter sin familj och sitt hem allt starkare.

Produktionens egen resa började på två sidor av ett stort hav och föddes genom ett samarbete över två kontinenter. Vid samma tidpunkt som regissören Thaddeus Phillips av en händelse började bläddra i en bok hos en god vän i New York såg Teateris konstnärlige ledare Christian Arin samma bok i sin brors hylla i Uppsala. Ovetandes om varandra bestämde de sig för att detta var en historia som borde skildras på en scen.

Genom ödets försorg så korsade deras vägar när Arin såg Phillips kritikerhyllad uppsättning From Red Eye to Havre de Grace på off-Broadway. Han uppslukades av lekfullheten i föreställningen och förstod att detta var regissören som kunde skapa en färgsprakande, underfundig och gripande version av Tans mästerliga bildroman Ankomsten. Resultatet blev en föreställning som berättas med musik, fysiskt spel och på ett nytt språk som ingen talar men alla kan förstå.

man i rök web

 

”Elementen blir en båt, en flygande spårvagn, ett kök och mycket mer. Ibland används de för att projicera Shaun Tans bilder eller en filmsekvens. Det är lika enkelt som genialiskt, och det fungerar hela vägen.”  en fin och poetisk föreställning om människans utsatthet – för alla.” Jönköpings Posten om Ankomsten

Teateri fyller 20 år 2017 och för att fira detta kommer vi turnera med en av våra mest påkostade föreställningar någonsin. Tillsammans med ensemblen och musikern Juan Gabriel Turbay, samt dockmakarna på The Center for Puppetry Arts i Atlanta, USA och scenografen Lars Jansson har Phillips lyckats förvalta Tans förunderliga bildvärld. Vi på Teateri är stolta över att ha lockat så välrenommerade internationella konstnärer till oss i Jönköping och glada att kunna förmedla deras konstnärskap vidare ut i Sverige.  Ankomsten hade premiär på Jönköpings Teater i september och berättelsen kommer under året föra oss från Malmö till Umeå.

 Medverkande i föreställningen är Martyna Lisowska, Christian Arin, Nanny Nilsson och Sam Rigi. Ankomsten spelas på Kulturhuset/Stadsteatern Kilen, Stockholm 15-23 februari kl 19.

web-9324 (2)

Ankomsten som bok

index

Bilden kommer från författarens webbplats. Shaun Tan fick Almapriset 2011. I motiveringen står bland annat ”Shaun Tan är en virtuos visuell berättare, en vägvisare till bilderbokens nya möjligheter. Hans bildvärldar utgör ett eget kosmos där inget är självklart och allt är möjligt”. Kulturrådet lägger upp läsnycklar som guider till fördjupning av någon av alla Almapristagarnas böcker. Av Shaun Tans alla titlar valde de  Ankomsten  .

I Stockholm arbetar lärare och skolbibliotekarien på Hjulsta grundskola varje år i ett stort Almaprojekt, Världens Alma. På webbsidan får du tips och inspiration om hur du kan arbeta med Almapristagarnas böcker. Syftet med webbplatsen är att visa varandra och andra intresserade vad som händer i klassrum och bibliotek. Vad lär vi oss om ALMA-pristagarna? Hur läser vi böckerna och vilka tolkningar gör vi? Hur lägger vi upp vårt arbete? Så här arbetade Hjulsta grundskola med Ankomsten. Pedagogiskt café har skrivit ett längre inlägg om hur Hjulsta grundskola arbetar med Almapristagarna och världens böcker.

Ankomsten finns att låna i gruppuppsättning för lärare i Stockholms skolor på Cirkulationsbiblioteket och på You Tube finns många filmade ”bokblädderfilmer” med Ankomsten.

Ankomsten som film

En månad till kan vi se dokumentärfilmen Bortom Lampedusa, en ö i Europa där många av de barn , kvinnor och män kommer som första anhalt på sin flykt från länder i krig. På Medioteket/SLI finns många filmer på temat , både spelfilmer och dokumentärer.

Ankomsten i Stockholms skolor

I Sverige tog vi emot många nyanlända elever under 2016. På Liljeholmens gymnasium (fd. Sprintgymnasiet) iscensatte läraren Alexandra Ljungkvist Sjölin scener för att bearbeta flykten och ankomsten till Sverige. Det blev så stort engagemang att de fortsatte till Unga Klara och tillsammans med teatern blev det den gripande filmen Drömmar. Du kan läsa om arbetet i Alexandra blogg på Kulan. Filmen Drömmar ser du här:

Följ Kulan i sociala medier

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Dans och musik inspirerar till dialog, väcker känslor och knyter band

Zebradagen har blivit en återkommande tradition för oss som vill uppleva dans och få tips på hur vi kan använda det i undervisningen.  Denna dag var det fokus på hur vi kan använda scenkonst för asylsökande och ensamkommande barn och ungdomar som ett redskap för integration. odissity

Eftermiddagen på Zebra dans  började med att vi såg föreställningen Vi är grannar nu för barn mellan 6-9 år. Med utgångspunkt i indisk klassisk dans, flamenco och västafrikansk dans gestaltade dansgruppen Odissi grannliv, frivilliga och ofrivilliga möten i trånga hissar, vindlande vindstrappor och ute på gården. Att det kan vara både lätt och svårt att lära känna varandra och det finns oändligt många sätt att hoppa hage och att säga hej på. Inför framtagande av föreställningen bjöd Odissi in klasser i Handen och Västerhaninge med många nyanlända elever. Klasserna fick brevväxla med varandra innan de tillsammans såg en provföreställning av Vi är grannar.

Zebradagen 5zebradagen8Efter föreställningen fick barnen fundera på den första känslan när de tänkte på ett hem, eller att flytta och gestalta det i en känslolåda. Som dansarna sa: ”Det händer något när man kommer utanför ett A:4 papper”.

Barnen fick också göra en dansworkshop där de fick prova på att dansa indiskt, flamenco och västafrikanskt. Föreställningen avslutas med en kort dansverkstad vilket vi också fick prova på. Gruppen Odissi finns att boka på Kulan.


Vi ser filmen Väntan av koreografen Benno Voorham som bygger på ett projekt med asylsökande barn mellan 11-16 år. Barnen får delta i olika workshops som blandar dans, improvisation och arkitekturpedagogik. Dansare och konstpedagoger arbetar med grupperna under några helger. På ArkDes  /Arkitektur och designmuseet arbetar barn och pedagoger med att bygga, rita och reflektera på olika teman som drömmar, känslor, minnen och väntan. De får arbeta med improvisation och dansövningar. Missa inte att titta på filmen som verkligen tar fasta på temat för eftermiddagen: dans kan inspirera till dialog, väcka känslor och knyta band.

Katarina Rodopoulos från Clowner utan gränser berättar om möten med barn i flyktingläger på Lesbos. I början funderade clowngruppen mycket på om det var okey att skämta när det största problemet var att barn och vuxna frös och saknade mat. Skulle det väcka jobbiga känslor om de hade med resväskor i föreställningen etc med tanke på att de kanske inte ens fått med en resväska i flykten etc. Men alla analyser i gruppen bottnade till slut i att det viktiga var att låta barn få vara barn en stund, ge barn och vuxna lite andrum, sluta tänka på vardagen en stund och sprida skratt och hopp. Det enda de var tvungna att ändra på i föreställningen i flyktinglägret på Lesbos var att trummorna måste bort och ersättas med gitarrer. Flyktingarna var så ljudkänsliga.

Zebradagen2Eftermiddagen avslutades med Ulrika Törnqvist, teaterpedagog. Om Ulrika fick bestämma skulle vi börja med dans och drama som språkintroduktion. Istället för att läsa om hur det går till hos tandläkaren, hur vi beter oss i tunnelbanan, på restaurangen kan vi leka situationerna. Vad finns i ett väntrum? Hur beställer jag mat på restaurangen? Små lätta övningar som snabbt bygger upp en gemenskap med mycket skratt alla kan vara med trots att en del är analfabeter. Ulrika menade också att vi inte skulle fundera så mycket på vad eleverna hade med sig, barnen har sina trauman men det är hjälper inte eleverna att vi tycker synd om dem, att vi gråter framför dem. Vi får inte glömma att Sverige står för hopp och förtröstan så på med den glada minen i bemötandet, visa på de goda krafterna i samhället och få eleverna att fortsätta kämpa genom de frön du sår.

/Elisabeth Söder

Skapande skola för nyanlända elever

Författaren och läraren Annelie Drewsen reflekterar över vad som krävs för ett lyckat Skapande skola projekt med nyanlända elever. Annelie utgår från sina erfarenheter av författarbesök.

annelie3
Nyanlända elever i skolan har samma rättigheter som alla andra elever. De har också specifika behov som skolan ibland behöver ta särskild hänsyn till i undervisningen och i hela sin organisation. Det är glädjande att skolledare, huvudmän och politiker alltmer inser detta. Samtidigt är det inte ovanligt att de nyanlända eleverna enkelt glöms bort i olika sammanhang. Deltagande i kulturella aktiviteter är ett sådant. I värsta fall får inte ta del av samma aktiviteter som sina skolkamrater. Det händer också att de får följa med på en redan planerad aktivitet, utan att någon särskild hänsyn tas till deras behov och förutsättningar.

Det bästa är förstås om skolan inkluderar de nyanlända eleverna från början och ser till att de får den stöttning som behövs för att delta i och ta del av kulturella uttryck. Endast då kan skolan leva upp till sitt ansvar att alla elever efter grundskolan ”kan använda och ta del av många olika uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans samt har utvecklat kännedom om samhällets kulturutbud”.

Det borde vara självklart att de nyanlända elever får gå på teater, ta emot författarbesök, möta professionella musiker och uttrycka sig i dans i samma utsträckning som andra elever. Men då krävs att alla som är involverade, från lärare och skolledare till kultursamordnare och kultutövare, synar sin egen inställning till och verksamhet för till nyanlända barn och ungdomar och gör de anpassningar som behövs.

anneli 1

Sex  förutsättningar för ett lyckat författarsamarbete

Som författare av lättlästa böcker med erfarenhet av att undervisa nyanlända elever i svenska som andraspråk har jag varit inbjuden till ett antal författarbesök och Skapande skola-projekt med nyanlända elever i olika åldrar. I exemplet utgår jag från ett samarbete med en förberedelseklass på Hjulsta grundskola och läraren Viveka Bergh vårterminen 2016. Jag besökte gruppen vid tre tillfällen och eleverna skrev berättelser som sedan sammanställdes i en bok, inom ramen för Skapande skola.

1. En engagerad lärare och goda förberedelser

Det här är inget specifikt för nyanlända elever, utan gäller alla författarbesök. Det är fantastiskt att kliva in i ett klassrum där eleverna har förberett sig genom att läsa någon av ens böcker, kanske funderat ut frågor och dessutom är förväntansfulla på vad som ska hända. Varje gång det sker är förklaringen en engagerad lärare.

En stor del av förberedelserna har skett i klassrummet, men en del handlar om att kommunicera med författaren. Det är särskilt viktigt när det handlar om nyanlända elever. För att mitt besök ska bli så givande som möjligt vill jag veta vilka elever jag kommer att träffa. Hur gamla är det? Hur länge har de varit i Sverige? Vilka språk talar de? Vad har de läst? Vad vill de skriva? Finns det några särskilda behov? Hur lång är lektionen? Skriver de på dator eller papper? Utifrån den informationen planerar jag mitt arbete och försöker anpassa upplägget efter elevernas behov och lärarens önskemål. Jag brukar till exempel alltid ha en powerpointpresentation med bilder som stöd för det jag säger, och försöker repetera några fraser på elevernas språk inför besöket.

Viveka och jag hade haft kontakt via mejl för att resonera kring hur vi skulle lägga upp projektet och jag visste ganska mycket om eleverna här jag kom dit. De flesta var från Afghanistan, men där fanns även elever från Syrien, Bulgarien och Marocko. Nästan alla var ensamkommande och det fanns ett par elever som inte kunde läsa och skriva. När jag kom till klassrummet kunde jag se att Viveka hade förberett besöket genom att läsa en av mina böcker och skicka hem information om besöket till vårdnadshavarna.

annelie5

2. Rätt kompetens och verktyg på plats utifrån elevernas behov

Nyanlända elever har rätt till studiehandledning på modersmålet. På många skolor finns studiehandledarna på plats under lektionerna och bör givetvis vara med även under författarbesök och Skapande skola-projekt, om möjligheten finns. Det kan även handla om att eleverna har tillgång till rätt verktyg, som datorer, surfplattor, lexikon eller annat material. Informera även författaren om detta in förväg.

När jag kom till Vivekas klass fanns studiehandledaren Shideh Hadjithomas där. Hon talade persiska och kunde tala med de daritalande pojkarna från Afghanistan. Eftersom Viveka talade arabiska kunde hon själva översätta till de syriska eleverna och jag själv fick nytta av mina kunskaper i både spanska och engelska. Att Shidhe fanns med under alla besöken var en förutsättning för att vi skulle kunna få alla elever att skriva något.

3. En bra start och fokus på här och nu

Att första intrycket är viktigt vet alla. Det gäller både det intryck författaren får av skolan och det intryck eleverna får av författaren. Att bli mött i entrén, erbjuden att hänga av sig kläder och en kopp kaffe är trevligt. Jag vet att det kan vara ont om tid att ta emot besökare i skolan, men se till att någon tar emot och visar författaren rätt.

Samma sak gäller när lektionen ska börja. Jag föredrar att läraren hälsar mig välkommen och lämnar över ordet, och sedan går och sätter sig bland eleverna. Sedan vill jag att både elever och lärare är fokuserade på den tid vi tillbringar tillsammans. Ibland har jag faktiskt fått säga till lärare att sätta sig ner och lyssna. En lärares oro eller nervositet sprider sig omedelbart till eleverna. Kliv in endast om författaren ber om det eller om det är uppenbart att hen behöver hjälp med ordning eller att genomföra en aktivitet.

Jag inleder alltid mina författarbesök med att be alla i rummet att presentera sig. När det är nyanlända elever brukar jag be dem att säga sitt namn, vilka språk de talar om vilken idrott de gillar. Jag presenterar mig själv först för att visa vad jag menar, sedan får eleverna göra samma sak. Även om det tar en stund är det värdefullt att höra alla elever prata. Dels får jag en kontakt med alla, dels får jag en känsla för hur mycket svenska de kan. Läraren och andra vuxna i rummet får presentera sig på samma sätt som eleverna.

I Vivekas klass var det under presentationen som jag förstod att hon talade arabiska. Det blev också tydligt vilka som knappt förstod någon svenska och vilka som hade mycket att säga. Det är bra att ha koll på det när man ska jobba med en grupp vid flera tillfällen.

4. Rimliga mål utifrån elevernas förutsättningar

Ska alla skriva en berättelse eller en dikt? Vad ska den handla om? Vad händer om någon inte vill eller kan skriva? Det är frågor som man måste ställa sig inför varje samarbete mellan lärare och författare. Just när det gäller nyanlända elever finns ytterligare en fråga som i alla fall jag ställer mig: Ska de skriva självbiografiskt eller inte?

Min fasta övertygelse är att jag aldrig kan tvinga någon att skriva om sitt eget liv. Det måste vara ett eget val. Samtidigt vet jag att många elever inget hellre vill än att berätta. De har hur mycket som helst inom sig och behöver få uttrycka det, och kanske även få en läsare eller lyssnare. Därför tycker jag ofta att den bästa varianten är att låta eleverna själva välja. Jag kan ge dem verktyg att skriva texter som är spännande och berör, sedan kan jag överlåta åt eleverna att välja vad den texten ska handla om.

För somliga kommer en mening att vara ett stort steg framåt, medan andra snabbt fyller fyra sidor med text. Som författare lägger jag ingen värdering i hur mycket eleverna skriver, utan att de kan uttrycka sig i någon form.

I Vivekas grupp fanns elever som inte kunde skriva, men också elever som hade ett enormt driv att uttrycka sig i text. Några ville skriva om sina egna erfarenheter medan andra inte ens ville tänka på vad de hade varit med om. Vi bestämde oss för att låta skrivuppgiften vara öppen och att fokusera på berättande snarare än skrivande, för att alla skulle kunna delta.

5. Lyhördhet för elevernas behov och uttryck

När skrivandet väl är igång är min främsta målsättning att alla ska skriva något. Ofta kommer de flesta igång på egen hand, men det finns alltid några som behöver lite extra stöd. Här är det utmärkt om det finns flera vuxna på plats som kan hjälpas åt. En elev kanske bara behöver hjälp att finna rätt ord på svenska. Då kan studiehandledaren hjälpa till. En annan har inte riktigt förstått vad man ska göra. Då kan läraren förklara. En tredje kanske sitter och är helt nollställd inför alltsammans. Då kan författaren hjälpa till att hitta något att skriva om. Jag brukar börja med att prata lite med eleven om något helt annat än det vi skriver om. Ofta dyker någon liten detalj upp, som kan vara utgångpunkt för skrivandet.

I Vivekas klass såg jag en pojke som ställde sig med sitt papper mot världskartan på väggen. Han skrev och skrev. Jag betraktade honom. Det visade sig att han skrev om sin flykt från Syrien, och behövde kontrollera namnen på alla länder han hade passerat.

annelie 4

När jag gick till nästa elev, som inte kunde skriva och därför hade ett blankt papper framför sig, frågade jag varifrån han kom.
– Marocko, svarade han.
– Kom, sa jag och gick till världskartan. Jag tog med hans tomma papper och vi började prata om platserna och personerna. Han kunde ytterst lite svenska, men det visade sig att han hade varit en längre period i Spanien. Eftersom jag kan spanska hade vi plötsligt ett gemensamt språk. Han berättade om familjen och bästa kompisen som var kvar i Marocko, om tiden på centret för ungdomar i Spanien och om hur han kom till Sverige. Jag skrev det han sa, fast på svenska. Efter en liten stund vid kartan hade pappret fyllts med pojkens ord, utan att han hade använd pennan. Men han hade berättat. Därefter bad jag honom rita sin vän, och han tog upp blyertspennan och började rita.

6. En gemensam slutprodukt och en uppmuntrande publik

När man arbetar men skrivande i skolan är det ofta läraren som är mottagare, även om bloggar och andra typer av publicering naturligtvis också förekommer. I samband med Skapande skola-projekt kan det vara roligt att skapa en mer bestående produkt av texterna. Att låta trycka upp en bok med elevernas texter vara ett sätt att bekräfta att deras uttryck har ett värde även utanför klassrummet. Flera gånger har jag varit inbjuden till bokrelease i klassrummet. Salta pinnar, saft och musik skapar feststämning och alla elever får ta emot var sitt exemplar av klassens bok under högtidliga former. Om rektor, bibliotekarie, föräldrar och andra intresserade kan vara med blir det extra festligt. Kanske håller någon ett tal?

I Hjulsta hade Viveka sammanställt elevernas texter och bilder i en bok. Texterna handlade om allt från flykten och huset hemma i Afghanistan till en utflykt med klassen och en läskig historia om en mörk skog. Jag bidrog med ett förord.

På releasen fick alla elever varsitt exemplar och jag välkomnade dem som författarkollegor. Eftersom det var eid blev det inte snacks, men väl en afghansk sång framförd av en elev. Självklart hamnade ett par exemplar av boken i skolbiblioteket. Jag såg till att få mitt eget exemplar signerat av alla författare.

 

De nyanlända elevernas röster behövs

När jag gick hem från bokreleasen bar jag med mig berättelserna från var och en av eleverna i Vivekas klass. Jag hade också en märklig känsla av att ha klivit rakt in i en av mina egna böcker. Då hade jag precis skrivit klart manuset till ”Dagboken”. Den handlar om Tarek, som är ensam i Sverige och brottas med det svenska språket. Hans lärare tjatar om att verbet ska vara på andra plats medan hans huvud är fullt av minnesbilder från kriget han flytt från. Men så kommer en vikarie som kan hans språk, arabiska. Det blir en öppning mellan dem som gör att han till sist känner sig sedd. Försiktigt provar han att skriva på svenska.

Viveka var precis som den läraren och tillsammans fick vi alla hennes elever att uttrycka något på svenska. När jag arbetade som lärare fick jag varje dag vara med när unga människor fann sin röst på svenska. Som författare får jag då och då kliva in i klassrummet och se när det sker. Det är fortfarande lika stort varje gång.

Jag hoppas att fler som arbetar med kultur i olika former inser det, och söker nya former för att samarbete med nyanlända barn, ungdomar och vuxna. Lika självklart som det är med lättläst litteratur borde det vara med teater, utställningar, film och musik på lätt svenska. Genom att bjuda in fler till kulturens rum kan vi på sikt bredda de konstnärliga uttrycken – och det kan mycket väl ta sin början i skolan.

annelie 2

Annelie Drewsen, författare

 

 Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.
Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Lärare, skolbibliotekarier, fritidsledare, välkomna till Kolla Kultur

Under två eftermiddagar , den 7 och 8 september möts lärare, skolbibliotekarier,  kulturlivet,  skolledare och fritidspersonal för att ta del av det aktuella utbudet inom t.ex. scenkonst, film, litteratur och slöjd. Under eftermiddagen väljer du själv vad du vill ta del av, vi har scenframträdanden, workshops, föreläsningar, utställningar och så klart mingel med lätt förtäring.  Upptäck en helt ny mötesplats för kunskap, erfarenhetsutbyte och inspiration. Välkommen!

kolal bild kultur

Datum och tid: 7 och 8 september kl 15-20. 7 september vänder sig till pedagog på förskola upp till årskurs 6, 8 september till pedagoger från årskurs 5-9 och gymnasium. Föresläsningar om estetiskt lärande, workshops i att skapa, uppleva, scenkonst och utställningar.

Plats: Dieselverkstaden i Sickla, Nacka
Pris: Kostnadsfritt. Begränsat antal platser. Men eftersom vi bjuder på förtäring är anmälan obligatorisk
Program: Vi bjuder på smakprov på flera programuppträdanden, verkstäder om professionell konst och kultur och informella samtal med företrädare från branschen. På agendan står frågor om makt, normer, identitet och mångfald, och inte minst best case från förskola och skola.

7 september
Program för den 7 september:
Anmälan till den 7 september :

8 september
Program för den 8 september:
Anmälan till den 8 september:

 Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.

Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Skoldagarna i Kungsträdgården

Kungsan 6

P1020048P1020044 Sista dagen för årets skoldagar på Dammenscenen i Kungsträdgården. Det känns vemodigt att musikfesten för skolornas del är slut för denna gång. Med det här blogginlägget från torsdagens uppträdanden vill jag med bilder och filmer ge dig en känsla av vad vi fick uppleva. I blogginlägget finns också länkar till tisdagens och onsdagens uppträdanden. 

Trailer från torsdagens program

Filmer och bilder från tisdagens framträdande  och onsdagens uppträdanden finns publicerat i tidigare blogginlägg på Kulan. Allt är filmat och redigerat med iPad så ljudkvaliteten är inte den bästa men jag kan garantera att vi i publiken hade en helt annan ljudbild. Eleverna tog i och Kungsträdgårdens ljudteam gav järnet för att alla deltagande skolor skulle låta professionellt.

Deltagande skolor under torsdagen

Smakprov från Rödabergsskolans framträdande
Elever framförde tre sånger från årets musikal på skolan, Red Hill Story – ”a modern, humorous adaption of Romeo and Juliet and West Side Story.” Vi hörde:  Is she really going out with him?, text och musik Joe Jackson, Du kan gå din egen väg, text och musik Håkan Hellström, Don´t stop believing, text Steve Perry och Neal Schoon, musik Journey.   Rödabergs skolan uppträdode också i Kungsträdgården förra året då i samband med KUL1415. Ansvarig lärare nick.houghton@stockholm.se

Smakprov från Alviksskolans framträdande
Våren är här! Med Alviksskolans mellankör! 30 barn åk 4-6. Från scenen fick vi höra musik från nu och då och ifrån olika delar av världen.  Jam jazza, traditionell  svensk folkmusik, Awa, traditionell västafrikansk folkmusik och Våren är här.  Ansvarig lärare:  susanna.cederquist@stockholm.se

Våren är här, teckentolkas

Västafrikansk folkmusik

Smakprov från Södra Latins och Rytmus
Varma Kor är ett band från Södra Latin och Rytmys gymnasium. De spelade fyra egna  låtar.  De har spelat ihop i ungefär ett och ett halvt år nu och har släppt 6 låtar på Spotify och iTunes. Kontakt, eleven Samuel Axelsson, epost tjalaget@gmail.com

Smakprov från Grimstaskolans framträdande
Michael Jackson Tribute by the Grimsta Kids. 35 elever från mellanstadiet  uppträdde  med tre Michael Jackson-låtar: Black Or White, text och musik Michael Jackson & Bill Bottrell, They Don’t Care About Us, text och musik Michael Jacksson, Heal The World, text och musik Michael Jacksson . Ansvarig lärare johanna.rl.gard@stockholm.se

Smakprov från Sprintgymnasiet, Skärholmen
Du går förbi nästan varje dag…  ungdomar på Sprintgymnasiet i Skärholmen sjunger om längtan efter kärlek och att bli sedd. Hur är det att lämna allt bakom sig och låta drömmar bära en mot en ljusare framtid? På och framför scenen cirka 150 elever från Sprintgymnasiet  som framförde låtarna Så som i himlen av Danny Saucedo och Goliat av Laleh. Dessutom   Anna Lund på trummor och Gregor Bergman på piano under ledning av körledare/koreograf Aminah Al Fakir, ansvarig lärare: aminah@alfakirbergman.se

Smakprov från Rytmusgymnasiets framträdande
Isaac Lundholm och Nebay Araya  framförde en egen låt de har gjort. Isac spelade också en DJmashup med flera låtar i en.

Skolornas dag avslutades med att plats för dans, men som ni såg på filmen från Rytmus DJ är det främst de yngre i publiken som tog chansen, de hoppade dansade breake dance och hipp hoppade medan vi äldre försiktigt rörde oss till beatet. Alla ni som ser filmen och arbetar på skolan, visst borde vi ha en DJ på skolgårdarna ibland?

Mingelbilder från torsdagen

P1020062

P1020068

Kungsan9

Kungsan4

kungsan2

P1020059

P1020073

P1020050

P1020041

Fem exempel på lyckade Skapande skolaprojekt

I det här blogginlägget från Mötesplats Kultur Skola presenterar lärare och kulturaktörer fem lyckade Skapande skola-projekt inom teater, film, dans, musik och scenografi. Du kan läsa mer om projekten och få kontaktuppgifter från ett tidigare inlägg på Kulan där programmet presenterades. Kulturaktörerna går att boka på Kulan.

/Elisabeth

th gerhard

thDen 24 februari arrangerade Kulan i samarbete med Skapande skola en mötesplats för kulturaktörer, kulturombud och andra intresserade lärare från Stockholms skolor. I anrika Citykonditoriet, som också varit ett nöjespalats under den tidigare delen av 1900-talet, minglade lärare och kulturproffs under kristallkronorna. Musikern Matti Norlin bjöd på blues från den scen där även Ernst Rolf, Karl Gerhard och Duke Ellington uppträtt.

Kvällens tema var att utbyta erfarenheter kring lyckade skapande skola-projekt. Timmarna tickade snabbt förbi och vi fick ta del av en hel kavalkad av goda exempel.

Dans

Höglandsskolan inledde med att berätta om deras skapande skola-projekt som blev en dansföreställning. Dansaren och pedagogen Linnea Sundling skapade tillsammans med eleverna en föreställning som hade sorg som inspiration. Ursprunget kommer från Ester Erikssons seriealbum ”Dottertumören” och Linneas personliga erfarenhet av att förlora en förälder som ung.

Eleverna fick i workshop-form, oftast i grupper med max 15 elever, arbeta fram rörelser och skapa texter. Mycket kraft lades på att jobba med relationer och tillit till varandra. Eleverna funderade på frågor som: Vad innebär det att vara beroende av någon? Vad är det att förlora någon? Vad är minnet av någon? Vad är saknad? Vad är sorg?

Enligt Höglandsskolan är de viktigaste ingredienserna i ett lyckat skapande skola-projekt lyhördhet och att elever, lärare och föräldrar informeras om processen under vägen.

Teater

Catharina Drejman är svenska och so-lärare på Gärdesskolan. Hon berättade om hur det var när hon satte upp en pjäs med klass 4C. Från idé till färdigt resultat. Klass 4Ca hade haft det lite stökigt en tid och Catharina tänkte att det här projektet skulle kunna vara ett sätt att arbeta med sammanhållningen i klassen. Med stöd från Kulan och skapande-skola medel anlitades en professionell scenograf, Caroline Romare, som skulle hjälpa dem att sätta upp pjäsen ”Den övergivna dockan”, Brechts Kaukasiska kritcirkel.

Eleverna analyserade pjäsen. Beskrivningarna passade liksom inte ihop med hur eleverna upplevde sin värld. Idag. Så en spansk by blev ett kvarter vid Karlaplan, till exempel. Och ett nytt manus växte fram. Meningar som ”Det var en vacker vårdag på Valhallavägen, skapades. Helt och hållet av eleverna själva. Trygghetsövningar behövdes under projektets gång. Med hjälp av ramsor övades magstöd och artikulation.

Klassens scenografigrupp besökte Operan där de fick visa sina ritningar i smedjan och snickeriet och komma tillbaka till skolan med ny inspiration. En elev i klassen dansar balett och fick bli koreograf. Andra, som nytillkomna elever i klassen, eller de som inte ville vara med på scen agerade ljud- och ljustekniker.

Catharinas slutord var: Ni som brinner för teater i skolan: Kom fram! Tänk inte mer! Bara gör det! Följ vågorna! Och använd Kulan och Skapande Skola!

Musik

Sen var det dags för sång. Äppelviksskolan bjöd in Svenska Gospelverkstaden för att sjunga med eleverna i ett skapande skola-projekt. Rektorn hade en enda målsättning. Att varenda elev skulle vara med och tycka att det var roligt. Men. Hur skulle de lyckas? Motsättningar fanns. Hur skulle vi få tid till det här? Det löste sig. Projektet startade den 9 februari. Den 23 februari var det föreställning. Under dessa två veckor lyckades Svenska Gospelverkstaden med konststycket att få 100 elever att sjunga så taket lyfte. Hemligheten låg i att under processen fick varenda elev känna att ”min röst duger”. Att alla fick vara sig själva. Och att alla är med och skapar. Redskapet var berättandet. Med Afroamerikas historia som tråd och inspiration av medborgarrättsrörelsen och Martin Luther King. Eleverna fick formulera sina egna drömmar, reflektera kring den musik och de låtar som de lyssnar på idag och lära sig sånger och citat utantill. Tillsammans med professionella musiker från Gospelverkstaden.

Teater – nyanlända

Kvällen fortsatte med att Sprint-gymnasiet berättade om sitt arbete med nyanlända elever. Gymnasieskolor kan ju tyvärr inte få pengar från Skapande skola, men istället så används bidrag från Konstnärsnämnden som går att söka.

Sprint-gymnasiet har bara nyanlända elever. Vissa har aldrig gått i skolan och kan inte läsa eller skriva. Men de kan tala. De kan uttrycka sig på sitt modersmål. Och det går att använda och förstärka genom estetiska uttryckssätt. Sprintgymnasiet har arbetat i projekt tillsammans med teatergruppen Unga Klara. De nyanlända eleverna fick skapa en väska. Ett minne, där de berättar hur det var, när de mötte Stockholm med sin väska. Med berättelserna som underlag improviserade Teater Klara, tillsammans med eleverna, fram en film som blev slutprodukten av projektet.

Några erfarenheter som läraren Alexandra Ljungkvist Sjölin har från projektet är att eleverna är väldigt beroende av läraren. Läraren är deras trygghet i livet. Är läraren med i projektet så vill eleven också vara med. Därför måste lärare, elever, regissör och skådespelare samarbeta. Nära. Det handlar om pedagogik och teater. I samklang. Alla måste ha lika stor del i processen. Sen är det viktigt att eleverna blir medvetna om att teater är ett jobb. De måste fokusera och vara med hela tiden. Teater är som att lära sig ett nytt språk. Det är ett hårt jobb, men vi gör det tillsammans. Under arbetets gång måste alla också vara beredda på att det kan bli rörigt. Man måste orka med det. Att känna att det är ok med kaos.

Sammanlagt så spenderar eleverna tre heldagar på teatern. Innan så har teatern växt fram under svenskundervisningen i skolan. Studiehandledning på modersmålet kan vara nödvändigt att ta till under tiden. Det är ett hårt jobb. Att genomföra detta. Men belöningen är effekten för eleverna. Att eleverna inte alltid känner sig begränsade av att inte kunna svenska, känslan av att inte kunna uttrycka sig och bli ansedda som dumma. Att de kan få känna. Att de kan få briljera på åtminstone en arena i samhället. Delar av föreställningen Drömmar  filmades:

Bild och film

Kvällen avslutades med att filmpedagogen Helen Berg och Cecilia Askesjö, lärare på Högalidskolan berättade om sitt filmprojekt med elever från årskurs 7. Temat var identitet i en ämnesövergripande mix av svenska, so och bild. Helen och Cecilia sammanfattade med att berätta om vilka faktorer som bidrog till att projektet blev lyckat:

  • Skolledningen stod bakom projektet.
  • Alla lärarlag var informerade.
  • Tid för stormöten med hela skolan.
  • Alla elever var informerade.
  • Eleverna fick se exempel på filmer som kunde skapas.
  • Tydliga förväntningar.
  • ALLA TYCKTE DET VAR KUL!

Kultur är kul. /För Kulan: Monica Eriksson

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

/Elisabeth

Vi mår bättre av musik

Vi kan också lära oss mer med musikens hjälp. Därför har Kulans träff för våren musik som röd tråd. Vi vänder oss till kulturombud och intresserade lärare: Till alla som vill använda musik som ett redskap i undervisningen och få en glimt av musikutbudet på Kulan under 2016.

Program på Musikaliska

Läraren Annelie Drewsen och organisten Mats Stenlund berättar om ett text- och musikprojekt med somaliska ungdomar som skall framföras i S:t Tomas kyrka i Vällingby. Verket Stabat mater av Karl Jenkins  skall framföras med delar av ungdomarnas texter insprängda. I texterna har flyktingbarn skrivit om sin längtan efter mamma. Stabat Mater, som vanligtvis spelas i kyrkan till påsk, handlar om moder Marias smärta inför sonens lidande. Ett sätt att få detta verk att landa i vår tid är att låta flyktingbarn berätta om sina erfarenheter, att skiljas från sina nära och kära. Ungdomarnas berättelser ger en stark koppling till vår tid och kommer att ge en otrolig nerv till konserten, säger organisten Mats Stenlund.”    ”Målet är att vi ska få en berättelse där alla ungdomarnas röster finns. Texterna ska läsas upp till musiken, och kanske tryckas, men inte tonsättas, säger Annelie Drewsen. Citat kommer från DN Prio 4 mars 2016. Här kan du läsa artikeln i sin helhet, text- och musikprojektet .

drewsson

Gästspel från Kuba, Barrida Quinteto, fem musiker som spelar bolero, cha cha cha, rumba, reggaeton. Rytmsektionen ångar av energi, nytänkande och afrokubansk puls! Vi får inblickar i både vardag och fest på Kuba. Sångernas innehåll är skiftande, jag hoppas att vi får höra  ”dra ut den värkande kindtanden” i  cha cha chan Sácate la muela och kärleksdramat De mal en peor. En salsa  som handlar om hur vi ibland vandrar ur askan in i elden. Innan kvällen är till ända hinner du  också fått pröva på grundstegen i salsa. Rytmsektionen ångar av energi, nytänkande och afrokubansk puls!

Elisabeth Berg, lärare på Eriksdalsskolan berättar om hur hon använder sig av  Länsmusiken för att få tips på intressant musik för skolan. Vi kommer att få höra om en  vecka för högstadiet med operatema. Under veckan fick alla elever  lyssna och vara delaktiga i Operaimprovisatörernas konsert. Elisabeth kommer också att ge tips på hur du kan använda musik för att konkretisera ämnet matematik.

Våga Mozart

Våga Mozart med Operaimprovisatörerna. Vi får vara med om en improviserad operaföreställning inspirerad av Mozarts musik där vi i publiken är med och bestämmer plats och handling, ja i stort sett det mesta. Efteråt blir det ett samtal med gruppen som berättar om sin metod som är en korsbefruktning mellan opera och improvisationsteater och hur vi kan arbeta med metoden i skolan.

Framtidskören av och med vanliga skolbarn i åk 3-5. Körpedagogerna Charlotte Rider Norlander och Marie Bejstam berättar och visar film om kultur- och konsertprojektet där barn får chansen att skapa och framföra en körkonsert på en riktig konsertscen tillsammans med professionella musiker och som stärker barnens känsla av delaktighet i Stockholms mångkulturella kulturliv.

Varmt välkomna! Kvällen arrangeras i samarbete med Länsmusiken i Stockholm.
Elisabeth Söder, ansvarig för kulturombudsnätverket

Plats , tid och anmälan

Framsida-WEBB1-1024x703

Plats: Musikaliska¸ Nybrokajen 11
Tid: 11 april. Lätt förtäring serveras från 16.30 Programmet pågår mellan 17.00-20.00 med paus för kaffe och sötsak
Pris. Utan kostnad för pedagoger i Stockholm, bekostas av Kulan
Klicka här för att anmäla dig.

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

/Elisabeth

Inspireras av lyckade Skapande skola-projekt

Kulan har anordnat flera möten för kulturaktörer och lärare där vi har resonerat om varför det är så svårt för kulturen att komma in i skolan. Nu går vi vidare och tittar in till några skolor där kultur används i undervisningen. På Mötesplats Kultur Skola den 24 februari berättar lärare och kulturaktörer om kultur-Skapande skola-projekt inom teater, musik, film och dans.

bild mötesplatsVi har bett dem berätta om ursprungstanken med kulturprojektet.
Vad det blev?
Framgångsfaktorer?
Hur lades samarbetet upp?
Har det satt avtryck i klassen?
Vad skall ni göra annorlunda nästa gång?

Följande Skapande skola-projekt presenteras från scenen:

sprint 3Sprintgymnasiet , Alexanda Sjölin, Aziza Ali och Hanna Roth från Unga Klara berättar om hur de arbetar med nyanlända och i många fall illiterata elever. Projektet utgår från elevernas erfarenheter och drömmar. Alexandra har tidigare skrivit ett blogginlägg om arbetet för Kulan.  Eleverna fick fylla en väska med ett innehåll. Innehållet bestod av ett minnen som också gestaltades i ett konstverk. Minnet fick tolkas fritt, se exempel i KUL1415 böckerna. Minnena berättades muntligt på modersmålet och dokumenterades på svenska och på modersmålet. Eleverna fick därefter tolka sitt minne i ett fotografi . Efter detta tog vi eleverna och deras berättelser till teatern och improviserade fram en föreställning tillsammans med två skådespelare, en regissör och en filmare. Improvisationerna baserades på elevernas berättelser. Detta blev sedan en kortfilm 

balett 1

Gärdesskolan, läraren Catharina Dreiman sätter tillsammans med sina elever i klass 4 upp pjäsen Den övergivna dockan i samarbete med bildkonstnären Caroline Romare. Ett ämnesövergripande projekt i svenska och samhällskunskap. Via Kulan bloggen har du möjlighet att följa arbetet med pjäsen från ax till limpa, stort och smått, problem och glädjeämnen. Du får konkreta tips på hur du själv kan tänka när du planerar ett dramaprojekt. I vår kan vi se det färdiga resultatet i Gärdesskolans aula.

sorg

Höglandsskolan; kulturombudet Lars  Håkan Larsson presenterar tillsammans med dansare från Dottertumören ett värdegrundsprojekt med dans och bild. När det värsta händer? Hur tar vi upp det i skolan och i klassen? I ett blogginlägg berättar Lars om hur de arbetade med sorg och saknad.

Högalidskolan3

Högalidsskolan, läraren Cecilia Askesjö och filmpedagogen Helen Berg berättar. Kulturprojektet inleddes med en halvdags workshop. Eleverna fick göra porträttfilmer med identitetstema. De filmade med iPads och använda sig av greenscreen-teknik. Projektet blev lyckat och fortsatte under hösten. När nu fyra klasser i årskurs sju ska göra film får eleverna arbeta i halvklass. Under terminen har de förberett sig genom att arbeta ämnesövergripande med både bild och text. De har fått måla teckningar och i svenskundervisningen har de, i grupp, skrivit texter som handlar om identitet. Bilderna och texterna blir sedan utgångspunkten för deras filmer. Läs om projektet på Kulanbloggen

axelsson

Östermalmsskolan tillsammans med Svenska Gospelverkstaden. Med Skapande skola projektet Keep The dream Alive vill de levandegöra den afroamerikanska historien med musik, bild  och berättelse som redskap. Keep The Dream Alive är en resa genom den musiken och historien. Från work songs och spirituals på slavfälten, via frihetsånger på gatorna och gospel i kyrkorna i 60-talets USA, till nutid och låtar som eleverna själva väljer. Allt vävs ihop till en föreställning som berör. Keep The Dream Alive har fokus på grundläggande värden enligt Lgr 11 och öppnar för ämnesintegrering mellan många olika ämnen, t ex historia, samhällskunskap, svenska, engelska och musik.

axelsson 2

Och mycket mer

Under kvällen kommer det att finnas tid att gå runt och titta på andra Skapande skola projekt som presenteras och så klart äta tillsammans med lärarkollegor och kulturarbetare för ett gemensamt utbyte av kultur i skolan. Kvällen inleds med en mingel- och mat-timme som ackompanjeras av musikerna Matti Norlin som spelar Kitchen sink blues. . Programmet från scenen pågår mellan 17.00 -20.00 med en rejäl kaffepaus och tid för samtal i mitten.

Anmälan

Kvällen bekostas av Skapande skola och är utan kostnad för skolan men anmälan är obligatorisk

kulan_avatar

Kulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

/Elisabeth

Våra drömmar – så här arbetar vi med nyanlända

IMG_4819

Vi, Alexandra och Aziza arbetar på Sprintgymnasiet med nyanlända gymnasieelever utan tidigare skolbakgrund. Dessa elevers första möte med skolan börjar hos oss. Första mötet kan vara att lära sig hålla i en penna, forma en bokstav och ljuda sin första mening. För att motivera dessa elever, som har en lång väg att gå, till att fortsätta vara kunskapssökande individer ser vi vissa inslag som extra viktiga.

  • Höga förväntningar: inställningen till att eleverna presterar och är kompetenta individer.
  • Modersmålet: möjlighet att uttrycka känslor, tankar och erfarenheter oavsett språklig förmåga.
  • Estetiska uttryckssätt: skapande genom bild/form och teater/film.
  • Samhällsförankring: skapa möjligheter att hitta vägar ut i samhället och insikten av att vara en del i ett större sammanhang.

Hur vi arbetat med ämnesprojektet väskan

sprint 1

Under hösten-14 och våren-15 fick eleverna möjlighet att gestalta sin väska i fysisk form med ett innehåll. Innehållet bestod av ett minnen som också gestaltades i ett konstverk. Minnet fick tolkas fritt, se exempel i
KUL1415 böckerna. Minnena berättades muntligt på modersmålet och dokumenterades på svenska och på modersmålet. Eleverna fick därefter tolka sitt minne i ett fotografi .

Efter detta tog vi eleverna och deras berättelser till teatern och improviserade fram en föreställning tillsammans med två skådespelare, en regissör och en filmare. Improvisationerna baserades på elevernas berättelser. Detta blev filmen Drömmar.

Dessa berättelser fick nu under hösten flytta in på Bagarmossens bibliotek i form av en utställning under deras tema På flykt.

bagis 3

Vi anser att elever som kommer med en väska fylld med erfarenheter men som ännu inte har svenska språket för att uttrycka sig behöver andra uttrycksmedel till att börja med. Projektet blev mycket uppskattat och lever fortfarande vidare genom böcker och film.

IMG_4817

Nya elever och nytt projekt – Mina drömmars stad
Vi har smygstartat med ett undertema som går under namnet: Mina drömmars stad. Eleverna har fått skapa ett drömhus utav returmaterial. Under detta arbete jobbade elever med olika modersmål tillsammans dels för att träna basfraser som: kan jag få en sax, kan du hjälpa mig osv.
Syftet med övningen var även att träna på samarbete. De resultat vi fick se när olika kulturer möts och bygger något tillsammans var exempelvis: ett hus som både fungerar som kyrka och moské med ett stort garage. Korset på byggnaden var avtagbart för att fungera som ett formbart andligt hus.

Nästa steg var att skapa en stad tillsammans. Eleverna använde både vaxkrita och vattenfärg samt använde geometriska former för att skapa husen. Allas hus ska sättas samman för att bygga en hel stad.

Bilduppgifter är mycket uppskattade av eleverna och det ger en ro för många, som annars har en stor stress över sin privata situation.

Onsdagen 18 november såg vi föreställningen Brev till en ängel (manus: Farnas Arbabi. Regi: Jasmin Sandra) på Unga Klara. En föreställning på svenska och arabiska om en tjej som skriver ett brev till sin avlidna mamma. En föreställning om svek inom familjen, saknad och ansvar. Eleverna uppskattade föreställningen mycket och efterarbetet pågår fortfarande. Vi skriver nu egna brev till någon vi saknar.

Tanken är att eleverna ska försöka formulera sina drömmar i brevet för att fortsätta arbetet inom projektet.

Allt detta är grundarbetet som kommer fortsätta till januari då vi tar med oss berättelserna till teatern. Det finns bara ramar i projektet eftersom det är eleverna och deras drömmar som kommer bestämma riktningen. När vi sedan kommer till teatern börjar en ny resa och temat får ytterligare en form.

”Knuten & Sjalen”

Alexandra L-Sjölin & Aziza Ali

sprint 4

sprint 2

Missa inte Kulan på facebook och twitter, där finns kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande
/Elisabeth
kulan_avatar

Tips om bokproduktion och webbpublicering

lillholm

Varför trycka böcker ?

Elever som får uppleva att de har något att berätta blir också intresserade av att ta del av andras berättelser. Därför är bokproduktion ett viktigt inslag för Lillholmsskolan när de arbetar med språk och läsning. Texter som presenteras i ett professionell sammanhang uppmärksammans och läses på ett helt annat sätt än texter på skrynkiga A4-sidor.

När böckerna är tryckta tar nästa arbete vid, att se till att böckerna  når utanför klassrummet. Mycket tid läggs på att samarbeta med externa aktörer för att berättelserna skall nå utanför skolan.

Lillholmsskolan har en internationell miljö med många pojkar som varit i Sverige en kort tid. I förordet till en av de böcker de producerat under åren, Pojkboken skriver specialläraren Tuva-Stina Lindén ” Det pojkarna hade gemensamt var att de inte gillade att skriva. Några tyckte att det var svårt eftersom deras ordförråd inte var så stort och de hade vant sig vid att skriva så lite som möjligt för då blev det så lite som möjligt som kunde bli fel” .

På ett KUL1415 seminarium för lärare berättade Tuva Stina om skolans bokproduktion från den första tiden  när  de skrev med penna tills dagens möjligheter med IT-teknik.

cane3

Utgångspunkt i skrivandet

En röd tråd genom alla år av bokproduktion har varit att de uppmuntrar eleverna att skriva personligt. Det paradoxala är att det mest personliga också är det mest allmängiltiga som  berör många. Tuva-Stina exemplifierade med Märta Tikkanens bok, Århundradets kärlekssaga .

Några  lärare berättade att de bad elever  att tänka över formuleringar i texter som var allt för personliga och som de upplevde som utelämnade. På Lillholmskolan har de ett annat förhållningssätt, de menar på att det är först när erfarenheter göms undan som det blir skamligt. Tuva-Stina berättade att de i Pojkboken valt att ha känslor som tema, ”att skriva om känslor är ett sätt att börja fundera över sitt eget agerande, orden hjälper en att förstå. Man tvingas ta sig själv på allvar och blir både klokare och modigare” .

Den enda text som Tuva-Stina har funderat på att låta bli att publicera är denna text på temat arg som en pojke skrev i sexan: ” En gång kom pappa hem till oss och hotade min mamma. Men då kom min brors pappa och stoppade honom. När min mamma ringde polisen sprang han iväg. Några veckor senare drömde jag att jag släppte min hund så att han sprang sin väg”. Tuva-Stina frågade pojken om han kunde skriva om en annan känsla för att undvika det känsliga innehållet men även i andra känslor kom samma text. Efter samtal med kollegor, pojken och pojkens mamma som alla ville att texten skulle publieras kom den med i Pojkboken.

Skrivprocess

Skrivandet varvas med att eleverna läser upp olika utkast för varandra. Applåder är bannlysta, i stället uppmuntras frågor och kommentarer och effekten blir att uppläsaren får nya infallsvinklar och insikter. Ett exempel på en insiktfull text från en elev i årskurs sex: ”Jag har varit arg sedan jag föddes… Jag vill att min arghet ska vara kvar. Jag känner att jag blir feg om min arghet försvinner. Men det som inte är bra med min arghet är att jag blir galen. Min galenskap och min kraft sitter ihop. Jag borde skilja på min galenskap och min kraft. Så att jag glömmer att slå och kan börja jobba.”

 

lillholm böcker

På Lillholmsskolans webbplats kan vi bläddra i några av alla de böcker de publicerat. På bilden syns en av Lillholmsskolans böcker, Fem flickor minns. Omslag från alla titlar finns här.

Utmaningen Ett halvt ark papper

Två flickor Samira och Raha med somaliska som första språk har skrivit texter om utmaningen med att ta sig an novellen Ett halvt ark papper webbplatsen, De finns också med i filmen från Final Strindbergsåret på Kulturhuset. Samira är född i Sverige och Raha kom till Sverige för två år sedan. Här berättar Samira om utmaningen med Ett halvt ark papper. Lillholmsskolan bytte ut Strindbergs telefonlista mot elevernas livslinjer .

livslinje

Sten Canevall, en fena på att hitta externa samarbetspartners

På bilden håller Sten i en tavla från projektet, Kliv i konsten med Nationalmuseet. Sten Canewall är förstelärare och lärare i bild på Lillholmsskolan . På Bildakademi delar Sten frikostigt med sig av tips för att arbeta med bild och olika It- verktyg. Där finns också några av  Lillholmsskolans böcker. Många av böckerna går att bläddra i.

cane2

I senaste Lära finns en artikel med Sten Canewall.  Sten har under många år arbetat med ämnesöverskridande projekt tillsammans med lärare i svenska, historia och samhällskunskap. En liten teaser hittar du på Pedagog Stockholm

Samarbete med kulturinstitutioner

cane4

 

En av de mest omtalade böckerna kom till genom ett samarbete med Nationalmuseet,  Kliv in i konsten. Sten Canevall har bloggat om projektet. Lokaltidningen Södra sidan skrev en förhandsrapport från samarbetet med Livrustkammaren. Eleverna valde varsin tavla från Nationalmuseet och med hjälp av kläder från Livrustkammaren har de gått in i tavlan med hjälp av Photoshop.  Uppgiften är att  bli en del av målningen och leva sig in i tiden så att de kan skriva en inre monolog till bilden  utifrån det århundrade de valt.

Tips på webbpubliceringsverktyg

  • Sten arbetar med webbpubliceringsverktyget WEEBLY: som är gratis. Behöver men använda ljud och video kostar det cirka 200 kronor per år. Då har läraren möjlighet att göra tio olika sajter. Eleverna kommer garanterat tycka att det är kul att lägga upp bläddbara böcker på webbplatsen. Ett exempel på detta är Kliv in i konsten finns tillgänglig på webben. Extra finess att det går att fokusera på detaljer genom zoomverktyget
  • Publiceringsverktyget ISSUU  är gratis om man accepterar reklam. Man laddar upp en PDF-fil, den blir dels synlig direkt på ISSUU´s sajt, vill man så kopierar man enkelt kod och klistrar in på sin egen sajt.
  • Print-on-demand-siten PEECHO: ladda upp en PDF-fil, ställ in vad man tycker att priset ska vara, förutom det som PEECHO tar förstås. Då får man en adress som man sedan kan lägga in som en trycklänk på sin egen sajt, där besökarna själva beställer och betalar vad de vill ha. Betalar man med kort och anger leveransadress kommer boken hem i brevlådan, i mycket bra kvalitet enligt min erfarenhet. Detta är möjligt genom att jag i förväg laddat upp en PDF-fil till PEECHO.

 Handbok i bild och bokproduktion

Sten Canewall har skrivit en bok tillsammans med Hans Norkvist, Fantasifabriken – Berätta med ord, bild och ljud, om språk, bilder och mediala verktyg i skolan, nu till extremt reapris, 150 kronor. Undertecknad rekommenderar boken varmt.

 

Sten Canevall, bildlärare och förstelärare på Lillholmsskolan
Tel: 076-1224793

Tuva-Stina Lindén, lärare i svenska och speciallärare emeritus på Lillholmsskolan.

 

KUL1415 och bokproduktion

Eftersom KUL1415 skola erbjuder alla klasser att tycka en bok utan kostnad anordnades detta inspirationsseminarium om hur vi kan arbeta bokproduktion. Blir du intresserad av att använda bild och text som ett språkutvecklande arbetsssätt har vi på Kulan tidigare publicerat  inlägg på temat: Bild som redskap i skrivande och berättande

Missa inte:

Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden.

På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande.

KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temana Envishet och mod, Långt borta och nära samt Gränser.

 

 

Elisabeth Söder