Efter många lektioner i filmskapande och dramatik är det ändligen dags för premiärvisning av elevernas filmer på tema trygghet inom projektetUng i STHLM.
På bilden ses tre av de viktigaste aktörerna för projektets genomförande: Elisabet Jonsved och Elin Jönsson, filmpedagoger på Medioteket och Alexandra Ljungkvist, teaterlärare på Medioteket.
Uppställning för gruppfoto innan filmvisningen. På bilden syns Östra Reals introduktionsklass med läraren Nadja Sandberg.
Och fler gruppfoton.
Några elever från Blackebergs gymnasium med skolborgarrådet Olle Burell framför biografen Grand.
Lärare och rektor från Blackbergs gymnasium svalkar sig med cider innan det är dags för film. Lärarna som arbetat med projektet heter Marianne Lindblad och Anna Bergqvist.
Läraren Marianne Lindblad i samspråk med skolborgarrådet Olle Burell.
Ja vi var många som passade på att samtala med Olle. Vi på Kulan, Elisabeth Söder i det här fallet, tar alla chanser att prata kultur och estetiskt lärande med viktiga beslutsfattare för skolan.
I dörren står Elin Jönsson och Alexandra Ljungkvist och hälsar elever och lärare välkomna. Biografen hade rullat ut röda mattan så vi kände oss varmt välkomna och hedrade.
Vår filmpedagog, Elin Jönsson hälsar välkommen från scenen och tackar lärare och elever för deras mod och engagemang i filmprojektet.
Även skolborgarrådet ville tacka lärarna. Rektorerna från Blackebergs gymnasium, Spånga gymnasium och Östra Real fick ett särskilt tack, eftersom de genom att bryta och ändra i schema sett till att klasserna fick en chans till att träffas under de tretton lektioner vi hade tillsammans.
Lärarna i sin tur bjöd upp sina respektive klasser på scenen för applådtack och säga hej till publiken.
Efter 34 filmer på i snitt 3 minuter, en bild på lyckliga och stolta lärare: Åsa Sahlström, Sophia Myrman och Alexandra Alevras från Spånga gymnasium. Är du nyfiken på filmerna vet jag att Blackebergs gymnasium ska lägga upp sina filmer på skolans webbplats.
Filmprojektet Ung i STHLM är ett kombinerat integrationsprojekt och kommunikationsprojekt. Nyanlända- och etablerade elever ska tillsammans lära känna varandra och göra korta filmer. För att eleverna ska känna sig trygga med varandra har vi sprängt in enkla drama- och teaterövningar mellan filmteknikpass. Kommunikationsövningar som du själv lätt kan göra med din grupp efter att sett filmerna i inlägget och hur teaterläraren Alexandra Ljungkvist Sjölin introducerar övningarna. Eleverna går på nationella program och språkintroduktion på Östra Reals gymnasium.
Kommunikationsövningar
Övningarna bygger på att eleverna skall se varandra i ögonen och vara tydliga med sin kommunikation, både hur de kommunicerar och hur de tar emot kommunikationen. I kommande inlägg på Kulan får du tips på enkla ledarskaps- och teaterteknikövningar
Vi tar kontakt och hälsar på varandra
Skicka och ta emot energi
Dra varandra i ett osynligt rep
Ta ögonkontakt och hälsa
Ordlös kommunikation i gruppen Gruppen känner av när den ska stanna och börja röra sig igen i rummet
”Mamma, hoppas vi träffas en gång till”. Det är Ashos hjärtskärande ord och de går inte värja sig mot. Hon flydde ensam från Somalia till Sverige endast 13 år gammal. Hennes mamma är kvar i hemlandet och sålde sitt hus för att Asho skulle kunna fly till ett drägligare liv i Sverige, till sin syster som redan bodde där. När Asho kom till Märsta kunde hon inte läsa eller skriva och det var där jag träffade henne.
Jag är scenberättare och dramapedagog och ledde ett projekt med målet att få nyanlända barn och ungdomar att skapa berättelser med utgångspunkt i personliga föremål. Ett språk- och identitetsprojekt.Första gången jag träffade Asho hade hon med sig ett papper där en berättelse om hennes mamma var nedskriven. Asho hade berättat, systern hade skrivit då Asho var analfabet. Men längst ner hade hon ritat två gråtande kvinnor. Den ena var Asho, den andra hennes mamma.
Du får bara ta med ett föresmål , vad skulle du välja?
Hundraåttio berättelser med utgångspunkt i personliga föremål
På bilden ser du Asho, Bushra, och Bayan. Asho var ett av 180 barn som var delaktiga i berättarprojektet som gjordes i två omgångar i Märsta och Sigtuna. Det skapades 180 unika berättelser om föremål som en minion från Mc Donalds eller om ett halsband med hajtänder från Syrien. En pojke valde att skriva om sin färgglada, hemsydda groda, en flicka om en pingisboll hon fått av sin kusin som flytt till Finland. Det var sedlar från hemlandet, spelkort, klänningar, fotbollar, mobiltelefoner. Ja, allt ni kan tänka er som är viktigt för barn i mellan- och högstadieåldern. Men berättelserna handlade inte bara föremålen. De innehöll saknad av en moster i Afghanistan, längtan efter fotbollsplanen i ett sönderbombat Mogadishu. Ett par rödvitrandiga kalsonger blev en berättelse om flykten från hemlandet. I kalsongerna hade Muhammeds mamma sytt in två fickor där han skulle ha sina pengar, närmast kroppen. Många berättelser handlade om sorg och saknad av vänner men även om drömmar om en framtid i Sverige.
Berättarprojekt blev ett scenprojekt
Barnens och ungdomarnas berättelser blev starkare ju mer tid de fick arbeta med sitt material. Deras kreativitet sprutade ut berättelser fulla av liv, så viktiga. Till sist skapade det sådana känslor i mig att jag var tvungen att fråga om barnen ville framföra sina berättelser på en scen. Det skulle bli som ett levande brev från dem till publiken. Alla ville vara med och i ett tredje projekt i Märsta fick jag möjligheten att jobba med en hel klass under några månader. Det blev en föreställning med personliga berättelser blandat med folksagor från deras hemländer. Men det blev endast ett tillfälle och det här behövde ju framföras i hela Sverige. Det var 2016 och Sverige hade tagit emot rekordmånga flyktingar. Jag visade berättelserna för min kollega, musikern Anders Peev, och vi insåg det enorma värdet i berättelserna. Skulle det vara möjligt att vi gjorde en föreställning med barnen på scen tillsammans med oss? Några enstaka föreställningar kanske skulle fungera men tyvärr inte en hel turné eftersom barnen går i skolan.
Riad är från Marocko och Aisha kommer från Uganda
Tretton starka berättelser
Men vi ville att barnen skulle vara på scenen tillsammans med oss, det är ju deras ord, deras berättelser som ska framföras under föreställningen. Hur skulle vi lösa det? Jo, självklart skulle vi filma dem och spela in deras röster, då kan vi vara på scen samtidigt. Jag framför deras berättelser live och Anders skapar magi med sin nyckelharpa i samspel med filmer på barnen. Vi valde ut 13 starka berättelser av 180, många fler ville vara med, och det blev ett unikt samarbete mellan Musikteater Unna och 13 nyanlända barn och ungdomar. Filmerna skapades av filmkonstnären Ida Lindgren. Vi lanserade idén för Kulturbryggan som nappade och tillsammans har vi skapat en stark och empatisk föreställning om saknad och framtidstro. En bit av mig är ett samarbete mellan generationer, mellan barn och konstnärer.
Zarif var analfabet när han kom till Sverige från Afghanistan. Nu är han en av 13 ungdomar som skrivit berättelser till föreställningen
Upplev föreställningen på Teater Tre
Nu har du möjlighet se hur det unika samarbetet blev på Teater Tre den 24 och 25/4. Musikteater Unna spelar endast fyra föreställningar i Stockholm. Är du intresserad så hör av dig till Anna Holmlin Nilsson som är teaterns producent. anna@musikteaterunna.se eller 070-7526445. Läs mer på www.musikteaterunna.se.
Anders Peev och Johan Theodorsson under en föreställning av En bit av mig
Blogginlägg av Johan Theodorsson, dramapedagog i de tre berättarprojekten i Märsta/Sigtuna och scenberättare i Musikteater Unna som har producerat föreställningen En bit av mig.
Vi hoppas få till ett samarbete mellan Drottningholms Slottsteater och scenprojektet Ung i STHLM i höst. Vi vill att elever skall få uppleva vårt gemensamma kulturarv, musik med rötter i persisk-, barock-, och nutida musik. Någon klass kanske också vill delta i workshops med musiker från Drottningholms Slottsteater?
Med anledning av detta besökte jag och Alexandra Ljungkvist Sjölin teatern för att tillsammans med Maria Lindal, musikalisk ledare, Sofi Lerström, teaterchef och Tuvalisa Rangström regissör och ansvarig för pedagogmaterial för skolor spåna och drömma hej vilt om vad vi vill åstadkomma.
Vad det innebär konkret för Stockholms skolor återkommer vi till. Tills dess, följ med på min och Alexandras rundvandring på Drottningholmsteatern, lyssna på åskmaskinen och förundras över scenbyten som sker manuellt. Men först, du har väl anmält dig till lärarträffen den 19 april?
LÄRARTRÄFF 19 APRIL
Kvällen börjar med en guidad visning av Drottningholmsteatern. Sen bjuder teatern på en matig smörgås i vackra Déjeunersalongen. Det blir samtal med regissören Pia Forsgren och Maria Lindal, Drottningholmsteaterns musikaliska ledare. De två står bakom idé och koncept för Syskonen i Mantua, en föreställning som tar upp frågor om utanförskap och integration. Vi lyssnar på underskön musik och får veta vad teatern kan erbjuda gymnasieskolor.
Om föreställningen Syskonen i Mantua är en nyskriven opera som bygger på en skatt av sällan spelad barockmusik. Det är den sanna berättelsen om ett ungt judiskt syskonpar som levde i Mantua för fyrahundra år sedan och utmanade föreställningen om att ingå i flera olika gemenskaper. Salamone Rossi var en nyskapande tonsättare som skrev den tidens moderna musik och Europa Rossi var en av världens första professionella operasångerskor. Tack vare sitt konstnärskap fick de möjlighet att röra sig fritt mellan det judiska ghettot och furstehovet. Men vem är man om man lever och verkar i två kulturer? Vilken gemenskap tillhör man?
Tid: torsdagen den 19 april kl 17.30–19.30 OSA 16 april tillelin.west@dtm.se Skolprogrammet för gymnasiet innehåller:
• Biljetter till en föreställning av Syskonen i Mantua 11, 13, 17 eller 20 september kl 19.30. Biljettpris gymnasieskolor 100 kr per elev.
I samband med föreställningen finns resurser som kan utnyttjas var för sig eller kombineras:
• Ett fördjupande skriftligt material
• Besök på skolan innan föreställning av personal från teatern
• Samtal med delar av ensemblen efter föreställningen
Följ med oss på rundvandring
På lärarträffen i april är det förhoppningsvis varmare, Alexandra är stel som en pinne som du ser. Bredvid Alexandra vår eminenta guide.
Plats på scenen, Alexandra och Elisabeth. Scengolvet sluttar och vi får testa den fantastiska akustiken och förmodligen för sista gången uppleva den vackra 1700-tals salongen från scengolvet.
Jag glömde att fråga vilken opera vi befinner oss i men det framgår tydligt av scenografin att vi är på havet och att vågorna sinnrikt kan ge sken av kraftig storm.
Under och ovanför scenen finns ett maskineri som drivs genom muskelkraft. Rekvisita kan komma från taket, sidan och från golvet. Oväder kan mullra med hjälp av åskmaskinen som sitter uppe på vinden. Det är en stor trälåda fylld med sten som med ett rep vickas fram och tillbaka, stenarna låter då som åska. Tillsammans med vindmaskinen kan det bli en ordentlig storm på scenen. Upplev effekten i vår enminuters film.
Det är spännande att få undersöka vad som finns under scengolvet.
Under en föreställning är det fullt med scenarbetare som nästan springer på varandra i de trånga utrymmena. Eftersom de är nära scenen och publiken är det viktigt att de vet vilka 1700-tals plankor de kan gå på så att inte publiken får höra oplanerad ljud.
Det är tungt arbete med tunga tåtar att dra i eller driva karusellen som drar fram olika kulisser. Men teaterarbetarna har nytta av Newtons lagar i maskineriet. På bilden ser du karusellen som drivs av 4 män eller kvinnor under föreställningarna. Under scengolvet ser vi också falluckor som gör att sångarna snabbt kan försvinna ned i underjorden.
Besök i en teaterns finaste loge som kallas Primadonnelogen. Trots det vackra rummet hade de skådespelare som uppträde på teatern på 1700-talet inte det så bra. De flesta hämtades från Frankrike och var inte förberedda på kylan i Sverige och det svenska hovlivet. Flera försökte rymma men blev oftast upphittade innan de hunnit till Drottningsholmsbron och återfördes till teatern.
På rundvandringen under lärarvisningen kommer du också få se några av de scenkostymer som burits av 1900 talets sångare.
Livet på Drottningholm under Gustav III
På vår rundvandring i teatern fick vi höra talas om Hedvig Elisabeth Charlotta som 15 år gifte sig med Karl X111. ”Med sitt kvicka och livliga temperament vann hon snart allas tillgivenhet, kanske med undantag för de bägge drottningarna Sofia Magdalena och änkedrottningen Lovisa Ulrika som tyckte hon var alldeles ”för yr och orädd om etiketten”. Hos sin svåger Gustav 111 blev hon däremot genast en favorit, och det berättas att han efter deras första möte skall ha sagt; ”så väljer den, som får välja själv”.” Citat hämtat från Historiesajten .
Det som gjorde oss så intresserade av Hedvig Elisabeth Charlotta var att hon skrev dagbok om livet på Drottningholm och med det också gav en inblick i hur slottsteatern nyttjades på 1700-talet. Dagboksanteckningarna är öppenhjärtliga om hovlivet. Dagboksanteckningarna finns förvarade i arkiven. De har även getts ut i bokform.
”Måndagarna är det opera och därefter stor supé hos kungen, tisdagarna kur och offentlig supé. Onsdagarna är det antingen supé, åtföljd av en bal hos änkedrottningen på Fredrikshov, dit den unga drottningen och hela familjen äro inbjudna, eller också franskt spektakel hos kungen jämte stor supé för änkedrottningen; det senare inträffar dock oftare än det förra. Torsdagarna är det operaföreställning, åtföljd antingen av stor supé hos kungen eller också supé hos någon af statsfruarna för ett mindre sällskap, varvid kungen och drottningen bruka vara närvarande. Fredagarna maskeradbal, före vilken det alltid är supé hos någon statsfru.”
Vi ses på lärarvisningen
Alexandra Ljungkvist Sjölin, lärare, Elisabeth Söder, Maria Lindal, musikalisk ledare, Sofi Lerström, teaterchef, Elin West och Tuvalisa Rangström regissör och ansvarig för pedagogmaterial . På bilden brainstormar vi om hur Stockholms skolor och Drottningsholms slottsteater kan samarbeta. Information om vad det blir kommer att gå ut till stadens kulturombud.
Hej! Jag heter Sofia Xu och går andra året på Södra latins gymnasium. Tillsammans med tre andra gymnasieelever har jag varit med och skapat den ideella föreningen Gränslöst skapande. Hannah Green har tidigare bloggat och berättat om projektet på Kulan men det har hänt en hel del sedan dess! Gränslöst skapande har som syfte att skapa en mötesplats mellan språkintroduktionselever och elever från de nationella programmen.
Kreativa workshops
Mötet kommer att ske med hjälp av kreativa workshops med inriktningarna konst, skrivande och musik. En ändring som har skett i upplägget sedan Hannahs senaste inlägg är att göra musikdelen fri, alltså att den är mindre uppstyrd. Istället kommer det bland annat finnas instrument, högtalare och noter på plats och det är upp till var och en vad de vill göra. Skriva musik, umgås, prova på instrument eller lära sig spela sina favoritlåtar på keyboard. Innan hade vi även tänkt att deltagarna skulle få välja en workshop och därefter hålla sig till den under alla fem veckor, men för att främja möten och uppmuntra kreativt skapande är det nu ändrat så att man inte är låst till en workshop utan kan gå mellan dem.
Skrivarworkshops
Vi har också bjudit in erfarna konstnärer och författare som ska föreläsa och handleda under vissa workshops. Bland annat lyckades vi ta kontakt med administratörerna för Skrivgäris, en grupp på Facebook med 4707 medlemmar. De kommer närvara på det tredje tillfället och vi är supertaggade!
Hur få kontakt med elever i språkintroduktionsklasser?
Den fjärde december lanserades Gränslöst skapandes hemsida och sociala medier. På Facebook publicerar vi information om projektet och hur man går tillväga för att anmäla sig. Där har vi just nu 260 gillamarkeringar och det är en effektiv plattform att kommunicera med målgruppen! Vi har även ett instagramkonto som heter @granslostskapande där vi peppar och avslöjar våra föreläsare och workshopshandledare!
En att våra största utmaningar har varit att nå ut till språkintroduktionselever och få de intresserade för projektet. Vår lösning har varit att gå runt till olika gymnasieskolors språkintroduktionsklasser för att presentera Gränslöst skapande och uppmana dem till att delta. Det har gått jättebra och de 100 platserna är nästan fyllda. Dock finns det ett fåtal kvar, så om du är gymnasieelev i ett av Stockholms kommunala gymnasium är du varmt välkommen att anmäla dig! Formuläret finns länkad på vår Facebooksida.
Snart dags för den första workshopen i Gränslöst skapande
Just nu befinner vi oss i slutspurten av planerandet och håller på att finalisera det sista. Till exempel går vi igenom workshop för workshop, ser till att allt material finns, köper in fika, affischerar på skolor och löser trassel som uppstår på vägen. Eftersom det är första gången vi alla gör detta stöter vi på många problem och inser saker vi borde tänkt på tidigare. Men hitintills har allt löst sig och vi lär oss massvis på vägen. Den första workshopen äger rum den 24 januari och vi ser fram emot den med skräckblandad förtjusning! Har ni frågor eller tankar kring Gränslöst skapande kan ni kontakta oss via våra sociala medier eller maila oss på granslostskapande@gmail.com!
Vi söker klasser från nationella program som vill arbeta med film tillsammans med klasser från språkintroduktion. Eleverna blir uppdelade i blandade grupper. Samarbetet underlättas om det är klasser från samma skola. Filmprojektet bygger på ämnesplaner i samhällskunskap, svenska, svenska som andra språk och bild. Ung i Stockholm passar bra för ett ämnesövergripande projekt, men det fungerar givetvis bra att enbart arbeta med det i exempelvis samhällskunskap och svenska som andra språk.
Bakgrund till filmuppgift och val av tema
Filmuppgiften ska skapa nya perspektiv och utmana elevernas tankesätt. Vi vill också utveckla elevernas förmåga att uttrycka åsikter och kunskaper med multimodal teknik. Årets tema för Ung i Stockholm är #trygghet. Temat skall vara en gemensam utgångspunkt för elevernas filmer. Trygghet förenar snarare än visar på olikheter mellan klasserna. Unga skall känna sig trygga och respekterade i klassrummet, skolan och staden.
Temat går bra att förena med lektioner i samhällskunskap och är ett av utbildningsnämnden uppdrag till skolan 2018. ”Utbildningsnämnden ska stärka stödet och förutsättningarna för att höja elevernas upplevda trygghet och möjlighet att arbeta i lugn och ro. Särskilt viktigt är detta i de högre årskurserna i grundskolan samt på gymnasiet, där elevernas upplevda trygghet och studiero är som lägst. Stockholms stads barnombudsman visar i Rapport 2017 att var femte flicka känner sig otrygg i skolan. För att höja elevernas upplevda trygghet och deras möjlighet att arbeta i lugn och ro ska utbildningsnämnden fortsätta och förstärka det våldsförebyggande arbetet samt arbetet mot mobbning, kränkande behandling, diskriminering och trakasserier i skolan……. ”Skolorna ska också arbeta normkritiskt och antirasistiskt och motverka stereotypa könsroller och diskriminering”
Temat kan också vara en ingång för att arbeta med värdegrund med anledning av #tystiklassen, #ickegodkänt och #räckupphanden.
Upplägg för filmprojektet
Projektet är upplagt på tolv träffar. Utöver detta kan ungdomarna behöva lägga några träffar på sin fritid, beroende på hur grupparbetet fungerar. Vi är måna om att vara flexibla i upplägg och tid för att det skall gå att organisera i din skola.
Elisabet Jonsved, Mediotekets filmpedagog, håller genomgångar på skolan som varvas med workshops och handledning. Utöver detta får lärare stöd i att resonera kring multimodal bedömning av Katarina Lycken Rüter och gestaltning av Alexandra Ljungkvist Sjölin. Handledningen sker både på plats och via digitala kanaler.
Deltagande är gratis för skolan och iPads kan lånas utan kostnad.
Elevernas filmer visas på biografen Grand den 28 maj som en högtidlig final på projektet.
Informations- och inspirationskväll om filmprojektet
Den 15 januari anordnar vi en träff på Medioteket, Trekantsvägen 3, 5 trappor , Liljeholmen för dig som vill veta mer om projektet.
Vi serverar lätt förtäring från 16.30. Programmet pågår mellan 17-19.00.
Medverkande under kvällen:
Cecilia Rosengren och Kristina Ansaldo, samordnare för nyanländas lärare inleder med att berätta om ett av Utbildningsförvaltningens uppdrag, social delaktighet.
Alexandra Ljungkvist Sjölin från Liljeholmens gymnasium. Alexandra berättar varför och hur hon arbetar med estetiska uttrycksätt i svenska som andra språk. Alexandra har skrivit flera blogginlägg för Kulan, bland annat detta inlägg Så här arbetar jag med nyanlända. Vi hoppas också på medverkan av några av Alexandra elever.
Katarina Lycken Rüter, lärare i svenska och religion på Mediegymnasiet i Nacka. Katarina resonerar om den kluriga uppgiften vi ställs inför när det gäller bedömning av multimodala texter. Katarina har också skrivit lärarguider till Ett halvt ark papper och Alla tiders klassiker och driver den läsvärda sidan Ordfog. Lyssna gärna på ett sprillans nytt avsnitt av Didaktorn där Katarina berättar varför hon använder bilderböcker i gymnasiet. ” principen för textanalys är den samma oavsett längd på text. Det eleverna får med sig är verktyg och förmågor som de sedan kan använda när vi går vidare till andra böcker.”
Elisabet Jonsved och Elisabeth Söder från Medioteket. Elisabet är filmpedagog och har det senaste året också skrivit lärarhandledningar för Statens medieråd. Elisabet ansvarar för genomgångar och handledning i filmprojektet. Under kvällen berättar hon om mer konkret om lektionsupplägg och vad eleverna få med sig för färdigheter och kunskaper. På bilden ser du Elisabet i färd med att göra en animerad film om Stockholm med bilder från Stockholmskällan. Elisabeth Söder arbetar med Kulan, Stockholms stads mötesplats för samverkan mellan skola och kulturliv och ansvarar för nätverket kulturombud i Stockholms skolor. Elisabeth kommer framförallt att arbeta med dokumentation av projektet.
I mitt förra inlägg på Kulan bloggen berättade jag om ett nystartat projekt som går ut på att genom kreativa workshops skapa en mer integrerande gymnasiegång.
Workshops och final
Fokus kommer att ligga på språkintroduktionselever, men projektet kommer även rikta sig mot ungdomar på de nationella programmen, eftersom målet är integration. Det kommer att finnas tre workshops, en som har konstinriktning, en som har musikinriktning och en som har skrivarinriktning. Workshoparna kommer ta plats en gång i veckan under sex veckor mellan januari och februari, och kommer att avslutas med en utställning på Kulturhuset där de som arbetat med konst kan ställa ut, de som arbetat med musik kan spela upp och de som skrivit kan läsa upp sina texter, men även publicera dem i en tidning vi kommer att trycka med skribenternas texter och små intervjuer med deltagarna. Workshoparna kommer att ha totalt 124 deltagare, och kommer att hållas på Södra Latins gymnasium efter skoltid. Det kommer att vara helt gratis att delta, och de som är intresserade kan börja anmäla sig i december!
Sedan mitt förra inlägg har en hel del spännande och viktiga saker skett för projektet. Först så säkerställde vi de exakta datumen och lokalerna. Den första workshopen kommer att ske onsdagen den 17e januari 2018, och sista workshopen onsdagen den 21a februari och utställningen kommer att äga rum helgen efter det sista tillfället– så det börjar närma sig!
Många vill stödja ungas initiativ
Det största som har skett är nog att vi har fått till finansieringen till vår minimibudget men även tillräckligt för att ha utställningen på Kulturhuset. Jag har haft den underbara turen att gå på Södra Latin som genom utbildningsförvaltningen ska hjälpa oss att finansiera hela projektet. Vi har även blivit beviljade bidrag från Ung Media Stockholm. Vi är överlyckliga för det överväldigande stöd vi fått, finansiellt, strategiskt och emotionellt. Södra Latin är inte den enda gymnasieskolan som har engagerat sig, utan även Kungsholmens gymnasium och Globala gymnasiet. Det är fantastiskt att se hur det är så många som känner som vi i Gränslöst skapande gör vad det gäller integrationsfrågan, och att det är så många som är villiga att hjälpa till.
Vi har även börjat kontakta talare som vi hoppas kan komma och hålla inspirerande föredrag på workshoparna. Det är ingen som är säkerställd än, så vi kan inte berätta vilka vi kontaktat, men vi tror att de skulle vara mycket passande. Vi har också börjat slipa på vår PR-plan, vad det gäller grafisk profil för affischer, sociala medier och en eventuell hemsida, men även saker som vilket datum man kan börja anmäla sig.
Om någon av er har några tips på saker vi kan göra i workshoparna eller andra eventuella tankar eller frågor får ni jättegärna kontakta oss på granslostskapande@gmail.com. Vi välkomnar alla tips och tankar!
Jag heter Hannah Wikforss-Green och är initiativtagare och projektledare för den ideella föreningen Gränslöst skapande. Det här är mitt andra inlägg på Kulan. Här är mitt första inlägg
Jag heter Hannah Wikforss-Green och går andra året på bildlinjen på Södra Latins Gymnasium. Jag är initiativtagare för Gränslöst skapande, en nystartad ideell förening på tjugo personer som genom konst, musik och skrivande vill skapa en plats för kulturintresserade ungdomar att få ett utlopp för sin kreativitet, med särskilt fokus på nyanlända elever i gymnasieåldern. Vårt mål är att skapa en integrerande miljö där man kan träffa nya vänner, nyanlända såväl som icke-nyanlända, få utöva sin passion helt gratis och såklart fika.
Just nu håller vi på att planera inför en rad workshops som kommer ta plats sex veckor på raken i januari och februari med en musikdel, en konstdel och en skrivardel. På slutet av workshoparna kommer vi ha ett separat utställningstillfälle där de som skapat konst kan ställa ut, de som arbetat med musik kan spela upp och de som skrivit kan få läsa upp det de skapat samt få chansen att publicera sina texter i en tidning som vi kommer göra för projektet. Det hela kommer att äga rum på Södra Latin och det kommer vara 50 personer i konstdelen, 50 i skrivardelen och 24 i musikdelen.
Experimentera med 122 andra ungdomar
På de olika workshoparna får man tillsammans med 123 andra ungdomar chansen att experimentera med olika material, instrument och skrivtekniker. Vi ska även bjuda in människor som jobbar inom dessa områden och be dem föreläsa om sin skapandeprocess. Än så länge är vi fortfarande i planeringsstadiet. Vi har nu stiftat en styrelse på fyra personer, shoutout till Monti, Sofia och Miriam– hittills har vi lyckats säkerställa lokalerna för projektet.
Vill du vara med och stödja projektet?
Men vi söker fortfarande finansiering i form av olika stipendier, vi välkomnar tips! Vi kommer eventuellt också att starta en kickstarter samt söka stöd från utbildningsförvaltningen. Utbildningsförvaltningen har redan stöttat oss på andra sätt än ekonomiska och kommer dessutom hjälpa oss att annonsera projektet.
Skapande överbrygger gränser och skapar nya band
Jag har tänkt mycket på hur svårt det måste vara att lämna sitt land, sitt hem, sin skola, sina vänner, allt. Vi hoppas att ett gemensamt projekt runt skapandet ska kunna hjälpa den som kommer hit att hitta ett nytt sammanhang och nya vänner. Att få ett utlopp för sin kreativitet är något som vi ofta tar för givet och något som är så viktigt för att vi ska må bra. I vårt projekt hoppas vi att använda oss av kreativitetens frigörande krafter för att överbygga gränser och skapa nya band. Vi är taggade på att komma igång och är tacksamma för alla tips och allt stöd. Om ni vill följa processen för Gränslöst skapande kommer vi uppdatera här på bloggen och om någon vill nå oss kan ni göra det på granslostskapande@gmail.com .
Från det ögonblick vi föds in i denna värld möter vi nya miljöer och situationer. Ibland kan det röra sig om vardagliga upplevelser som när vi går på träning eller en fest, ibland mer omvälvande förändringar som första dagen i skolan eller på arbetsplatsen, kanske i en ny stad eller rent av i ett nytt land. Vi hamnar i andra kulturer av olika slag som till en början kan verka obegripliga, ibland skrämmande men också fascinerande och rent av komiska. Hur sådana möten kan te sig skildras i Teateri senaste produktion Ankomsten som bygger på Alma-belönade Shaun Tans gripande bildroman.
Blogginlägget om teaterproduktionen har Carita Jansson från Teateri skrivet. I inlägget tipsar Kulan också om hur du kan arbeta med boken och andra resurser kring Ankomsten.
Ankomsten
Efter en kylslagen båtresa kliver en man ut i en främmande stad med endast en resväska i handen och ett fotografi av sin familj i kavajfickan. I kampen för att överleva har han tvingats lämna sin fru och tioåriga dotter bakom sig. Nu befinner han sig ensam i en värld där språket är obegripligt och de sociala koderna svårtolkade. Helt plötsligt dyker en obekant och märklig men som det verkar vänligt sinnad varelse upp och vägrar lämna hans sida. Steg för steg börjar mannen bekanta sig med den nya miljön. Han hittar ett jobb och får vänner men samtidigt växer hans längtan efter sin familj och sitt hem allt starkare.
Produktionens egen resa började på två sidor av ett stort hav och föddes genom ett samarbete över två kontinenter. Vid samma tidpunkt som regissören Thaddeus Phillips av en händelse började bläddra i en bok hos en god vän i New York såg Teateris konstnärlige ledare Christian Arin samma bok i sin brors hylla i Uppsala. Ovetandes om varandra bestämde de sig för att detta var en historia som borde skildras på en scen.
Genom ödets försorg så korsade deras vägar när Arin såg Phillips kritikerhyllad uppsättning From Red Eye to Havre de Grace på off-Broadway. Han uppslukades av lekfullheten i föreställningen och förstod att detta var regissören som kunde skapa en färgsprakande, underfundig och gripande version av Tans mästerliga bildroman Ankomsten. Resultatet blev en föreställning som berättas med musik, fysiskt spel och på ett nytt språk som ingen talar men alla kan förstå.
”Elementen blir en båt, en flygande spårvagn, ett kök och mycket mer. Ibland används de för att projicera Shaun Tans bilder eller en filmsekvens. Det är lika enkelt som genialiskt, och det fungerar hela vägen.” en fin och poetisk föreställning om människans utsatthet – för alla.” Jönköpings Posten om Ankomsten
Teateri fyller 20 år 2017 och för att fira detta kommer vi turnera med en av våra mest påkostade föreställningar någonsin. Tillsammans med ensemblen och musikern Juan Gabriel Turbay, samt dockmakarna på The Center for Puppetry Arts i Atlanta, USA och scenografen Lars Jansson har Phillips lyckats förvalta Tans förunderliga bildvärld. Vi på Teateri är stolta över att ha lockat så välrenommerade internationella konstnärer till oss i Jönköping och glada att kunna förmedla deras konstnärskap vidare ut i Sverige. Ankomsten hade premiär på Jönköpings Teater i september och berättelsen kommer under året föra oss från Malmö till Umeå.
Medverkande i föreställningen är Martyna Lisowska, Christian Arin, Nanny Nilsson och Sam Rigi. Ankomsten spelas på Kulturhuset/Stadsteatern Kilen, Stockholm 15-23 februari kl 19.
Ankomsten som bok
Bilden kommer från författarens webbplats. Shaun Tan fick Almapriset 2011. I motiveringen står bland annat ”Shaun Tan är en virtuos visuell berättare, en vägvisare till bilderbokens nya möjligheter. Hans bildvärldar utgör ett eget kosmos där inget är självklart och allt är möjligt”. Kulturrådet lägger upp läsnycklar som guider till fördjupning av någon av alla Almapristagarnas böcker. Av Shaun Tans alla titlar valde de Ankomsten .
I Stockholm arbetar lärare och skolbibliotekarien på Hjulsta grundskola varje år i ett stort Almaprojekt, Världens Alma. På webbsidan får du tips och inspiration om hur du kan arbeta med Almapristagarnas böcker. Syftet med webbplatsen är att visa varandra och andra intresserade vad som händer i klassrum och bibliotek. Vad lär vi oss om ALMA-pristagarna? Hur läser vi böckerna och vilka tolkningar gör vi? Hur lägger vi upp vårt arbete? Så här arbetade Hjulsta grundskola med Ankomsten. Pedagogiskt café har skrivit ett längre inlägg om hur Hjulsta grundskola arbetar med Almapristagarna och världens böcker.
Ankomsten finns att låna i gruppuppsättning för lärare i Stockholms skolor på Cirkulationsbiblioteket och på You Tube finns många filmade ”bokblädderfilmer” med Ankomsten.
Ankomsten som film
En månad till kan vi se dokumentärfilmen Bortom Lampedusa, en ö i Europa där många av de barn , kvinnor och män kommer som första anhalt på sin flykt från länder i krig. På Medioteket/SLI finns många filmer på temat , både spelfilmer och dokumentärer.
Ankomsten i Stockholms skolor
I Sverige tog vi emot många nyanlända elever under 2016. På Liljeholmens gymnasium (fd. Sprintgymnasiet) iscensatte läraren Alexandra Ljungkvist Sjölin scener för att bearbeta flykten och ankomsten till Sverige. Det blev så stort engagemang att de fortsatte till Unga Klara och tillsammans med teatern blev det den gripande filmen Drömmar. Du kan läsa om arbetet i Alexandra blogg på Kulan. Filmen Drömmar ser du här:
Följ Kulan i sociala medier
Kulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se
Zebradagen har blivit en återkommande tradition för oss som vill uppleva dans och få tips på hur vi kan använda det i undervisningen. Denna dag var det fokus på hur vi kan använda scenkonst för asylsökande och ensamkommande barn och ungdomar som ett redskap för integration.
Eftermiddagen på Zebra dans började med att vi såg föreställningen Vi är grannar nu för barn mellan 6-9 år. Med utgångspunkt i indisk klassisk dans, flamenco och västafrikansk dans gestaltade dansgruppen Odissi grannliv, frivilliga och ofrivilliga möten i trånga hissar, vindlande vindstrappor och ute på gården. Att det kan vara både lätt och svårt att lära känna varandra och det finns oändligt många sätt att hoppa hage och att säga hej på. Inför framtagande av föreställningen bjöd Odissi in klasser i Handen och Västerhaninge med många nyanlända elever. Klasserna fick brevväxla med varandra innan de tillsammans såg en provföreställning av Vi är grannar.
Efter föreställningen fick barnen fundera på den första känslan när de tänkte på ett hem, eller att flytta och gestalta det i en känslolåda. Som dansarna sa: ”Det händer något när man kommer utanför ett A:4 papper”.
Barnen fick också göra en dansworkshop där de fick prova på att dansa indiskt, flamenco och västafrikanskt. Föreställningen avslutas med en kort dansverkstad vilket vi också fick prova på. Gruppen Odissi finns att boka på Kulan.
Vi ser filmen Väntan av koreografen Benno Voorham som bygger på ett projekt med asylsökande barn mellan 11-16 år. Barnen får delta i olika workshops som blandar dans, improvisation och arkitekturpedagogik. Dansare och konstpedagoger arbetar med grupperna under några helger. På ArkDes /Arkitektur och designmuseet arbetar barn och pedagoger med att bygga, rita och reflektera på olika teman som drömmar, känslor, minnen och väntan. De får arbeta med improvisation och dansövningar. Missa inte att titta på filmen som verkligen tar fasta på temat för eftermiddagen: dans kan inspirera till dialog, väcka känslor och knyta band.
Katarina Rodopoulos från Clowner utan gränser berättar om möten med barn i flyktingläger på Lesbos. I början funderade clowngruppen mycket på om det var okey att skämta när det största problemet var att barn och vuxna frös och saknade mat. Skulle det väcka jobbiga känslor om de hade med resväskor i föreställningen etc med tanke på att de kanske inte ens fått med en resväska i flykten etc. Men alla analyser i gruppen bottnade till slut i att det viktiga var att låta barn få vara barn en stund, ge barn och vuxna lite andrum, sluta tänka på vardagen en stund och sprida skratt och hopp. Det enda de var tvungna att ändra på i föreställningen i flyktinglägret på Lesbos var att trummorna måste bort och ersättas med gitarrer. Flyktingarna var så ljudkänsliga.
Eftermiddagen avslutades med Ulrika Törnqvist, teaterpedagog. Om Ulrika fick bestämma skulle vi börja med dans och drama som språkintroduktion. Istället för att läsa om hur det går till hos tandläkaren, hur vi beter oss i tunnelbanan, på restaurangen kan vi leka situationerna. Vad finns i ett väntrum? Hur beställer jag mat på restaurangen? Små lätta övningar som snabbt bygger upp en gemenskap med mycket skratt alla kan vara med trots att en del är analfabeter. Ulrika menade också att vi inte skulle fundera så mycket på vad eleverna hade med sig, barnen har sina trauman men det är hjälper inte eleverna att vi tycker synd om dem, att vi gråter framför dem. Vi får inte glömma att Sverige står för hopp och förtröstan så på med den glada minen i bemötandet, visa på de goda krafterna i samhället och få eleverna att fortsätta kämpa genom de frön du sår.
Kulanbloggen är en plats för reflektion kring mötet mellan förskola/skola och kulturliv.
Alla pedagoger och kulturproducenter är välkomna att dela med sig av erfarenheter och förhoppningar.
Ansvarig för bloggen är Elisabeth Söder.
Elisabeth arbetar på Medioteket/utbildningsförvaltningen med samordning av kulturombuds-nätverket, Skapande skola samt anordnar kulturevenemang till skolan.
Kulan är ett samarbete mellan utbildningsförvaltningen, kultur-förvaltningen och stadsdels-förvaltningarna i Stockholms stad.
Och fler gruppfoton.
witter
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}