Visar alla blogginlägg med kategorin:
Samhällskunskap

HOPPET – för jag dog inte

Pantominteatern bjöd in till en lärarkväll för att presentera föreställningen HOPPET- för jag dog inte och berättade om den verklighet föreställningen bygger på. I anslutning till pjäsen fick vi vara med på en workshop. Läraren Alexandra Ljungkvist Sjölin från Liljeholmens gymnasium och skådespelaren Hanna Roth från Cirkonova avslutade kvällen med att berätta hur de arbetar med nyanlända elever. En starkt berörande, rolig och innehållsrik kväll som jag vill förmedla till er i blogginlägget.  Jag börjar med föreställningen Hoppet – för jag dog inte. 

Föreställningens berättelser har ett gemensamt: Barn och unga som lämnat sitt hemland och flytt till Sverige. De frågade en av pojkarna: Vilket var det första svenska ordet du fick höra? Han svarade: Välkommen!

Vi möts på nyheterna, på bussen, i skolan. Och de ensamkommande flyktingbarnen har en historia att berätta: Om en barndom som inte fick fortsätta. Om krig och flykt. Nu är deras historier en del av vår gemensamma historia.

Pantomimteatern har lyssnat till några av berättelserna. De handlar om lyckan över ett par nya sneakers, om längtan efter familjen och kompisarna, om bottenlös rädsla och ensamhet. Men förunderligt nog också om ett hopp som vägrar dö. Pantomimteatern vill ge röst åt några av de här barnens erfarenheter .

Pantominteatern har satt samman en ambitiös och innehållsrik lärarhandledning som är fri för alla att ladda ned. Ett material ni har glädje av oavsett om ni har möjlighet att se föreställningen Hoppet-för jag dog inte eller ej. I lärarhandledningen får du fakta och uppslag om hur du kan undervisa om flyktingsituationen, tips på fördjupningslitteratur, länkar och många  övningar för klassrummet. Men har ni möjlighet. Se föreställningen! Jag rekommenderar den varmt. 

Pjäsen är en mim-föreställning och jag trodde att det skulle vara tråkigt med en föreställning utan ord. Innan jag sett Hoppet förknippade jag mim med svartklädda personer i kroppsstrumpor som försöker gå igenom en glasdörr… Men jag blev fångad direkt och tänkte inte ens på att de inte pratade förutom på slutet och då tänkte jag att föreställningen inte skulle vara lika stark med ord.  Nu gick pjäsen rätt in i hjärtat.

"HOPPET –för jag dog inte"  För alla från åk 4

Flykten till Sverige gestaltas av tre skådespelare med olika sceniska inriktningar, mim och akrobatik. Scenbilden är enkel och vackert ljussatt med  projektioner som förstärker det som sker. Rekvisitan är enkel: Tre bord som blir båtar, tåg och arbetsstationer på fabriken med blixtsnabba scenbyten. När jag tar med eleverna på en kulturupplevelse vill jag att de skall återskapa det de upplevt, de skall dansa ut från dansföreställningar och brinna för att gestalta en scen efter att ha varit på teater. HOPPET – för jag dog inte är en sådan föreställning. Föreställningens skenbart enkla rekvisita triggar fantasin hos åskådarna. Vad har vi som vi skulle kunna använda? Mim är också ett språk som inte automatiskt gynnar de som alltid är bäst på att tala och skriva i klassen.


HOPPET – för jag dog inte har Kulanpremie om du bokar via Kulan, 50 kronor i rabatt per elev. Föreställningens målgrupp är från 10 år och uppåt, och den passar definitivt också på gymnasiet.

pantomin bilder

Så här arbetar jag med nyanlända elever

I teaterns foajé finns bilder och texter från samtalen med flyktingar. Föreställningen bygger delvis på berättelser av elever från Liljeholmens gymnasium, Roohollah Yosefi, Ali Hasanzadeh, Mohammad Yousefi och Ahmad Afzali. Vi får höra deras lärare Alexandra Ljungkvist Sjölin berätta om hur hon har arbetat med klassen. Alexandra har valt att arbeta med elever som har knappt har fått någon skolgång i hemländer.

Hon  berättade om vilken stor skillnad det var att arbeta med nyanlända under våren 2017 jämfört med våren 2016. För ett år sedan när Sverige tog emot många fler flyktingar än nu, fanns det hopp och framtidstro bland eleverna. I år vet eleverna och lärarna att åtta av tio elever kommer att utvisas. Den senaste tiden har också flera unga från Afghanistan försökt ta sina liv, vilket förstärker oron i klassen. Hur kan en undervisa en grupp där 20% är mycket motiverade och angelägna att lära sig svenska och 80% av eleverna lever med ett utvisningshot? Hur skall en lärare motivera de som skall utvisas att det är viktigt att lära sig svenska? Eleverna är frustrerade, men hur mycket frustration kan en ta in i klassen?  Alexandra menar att det är viktigt att ge alla en strimma hopp.

sprint 1

Förutom att arbeta med svenska har Alexandra sett till att alla elever fått lära sig att simma, en färdighet de kan ta med sig oavsett vilket land de hamnar i. Titta på den här  filmen, Våra drömmar på 10 minuter  som Polisen IF simhopp lagt upp. Där berättar några av Alexandras elever berättar om sin flykt. Filmen börjar med en filmsekvens som en av eleverna filmat från sitt gömställe under tåget på flykten till Sverige. Eleven låg gömd under tåget tre dagar. Men i  filmen får vi  också se några härliga stunder i Eriksdalshallens bassäng. De flesta av våra flyktingar som gjorde den farliga resan med båt till Grekland och Italien var inte simkunniga. Så förutom att besöken i simhallen blir välbehövliga avbrott med skratt och motion, så ger det ett nytt perspektiv på något farligt och skrämmande de tagit sig igenom.

En paradox: Nästan alla eleverna vågar hoppa från simhallens hopptorn, några från tian. Tanken svindlar, inte sant?

båten4

Dramalektionerna

Lärarna arbetar mycket med drama och rörelse under lektionerna. Flera i publiken frågade om alla starka känslor som kommer fram under lektionerna. Alexandra menade att det är viktigt att inte vara rädd för känslorna, hon tar ansvar för att skydda eleverna i känslorna men inte från känslorna. När de arbetar med teater väljer de ofta att använda sig av fysisk teater, commedia dell arte. I början när eleverna har kommit till Alexandra klass kan många inte ens säga ” Hej jag heter” på svenska men med kropp och mim kan de berätta och vara delaktiga i gruppen. När eleverna känner att andra förstår och är intresserade av vad de har att säga blir de också intresserade av att också ta del av vad andra har att berätta. En bra grund för att arbeta språkutvecklande.

Eleverna använder sin fantasi och bestämmer själva vad de vill berätta om. Alla är starka karaktärer och Alexandra ser till att höja konflikten i dramaturgin. Trots att Alexandra ibland har stöd av en skådespelare, Hanna Roth från Cirkonova, är de noga med att det är elevernas konstnärliga slott som skall byggas. De hjälper ungdomarna med att forma sina berättelser. Att som lärare ibland få vara två i klassrummet och dessutom med två olika yrkeskompetenser är en framgångsfaktor enligt Alexandra och Hanna.

När Alexandra lämnar klassrummet för ta med eleverna på scenkonst i staden prioriterar hon dans och mim, ett kulturuttryck som alla kan ta del av oavsett språklig nivå.

VERKET

Att uttrycka sig är livsviktigt!

På fritiden arbetar läraren Alexandra och skådespelaren Hanna med en dramaklass. Verket, som gruppen kallas, ser sig som motpol till Migrationsverket.

Ett verk som ständigt är i elevernas tankar… Dramakursen är frivillig och elever kommer varje torsdag från hela Storstockholm. Man arbetar med olika tekniker blandat med lek och fantasi. Kontinuitet och tydliga ramar, exempelvis inga mobiltelefoner under lektionen, ger fokus och trygghet.

Teaterlektionerna är ett avbrott i den vanliga kvällstristessens oroliga tankar på Migrationsverket, utvisningar och kamrater som avslutat sina liv. Scenerna de spelar utgår från elevernas egna berättelser. I arbetet med teater kan de hitta en vila eller konfrontera sin oro genom att gå in i tankarna och bearbeta dem.

Alexandra och Hanna har ett tydligt mål med dramalektionerna. Eleverna skall bli bättre på teater och gruppkänslan skall stärkas. Varje kväll avslutas med en reflektionsrunda och eleverna ser själva hur de utvecklas.

I höstas hade jag förmånen att vara med på en öppen repetition med Verket. Jag filmade och skrev ett blogginlägg för Kulan, i blogginlägget ser du några av dramaövningarna Verket gjorde.

Alexandra har i tidigare blogginlägg När vi dansar talar vi samma språk berättat om varför dans är språkutvecklande och blogginlägget: Våra drömmar, så här arbetar jag med nyanlända Elever som kommer til klassen utan att kunna mer än några ord svenska, men de kan tala. De kan uttrycka sig på sitt modersmål. Och det går att använda och förstärka genom estetiska uttryckssätt.

Alexandra och Hanna avslutade föreläsningen för oss med orden: Uppgivenhet är vår största fiende!

amarioneltt

Tack Pantominteatern för en hoppingivande kväll!

Här finns blogginlägget Samarbetsövningar för att skapa tillit. Jag berättar hur du kan göra några av de vänskapsworkshops vi i publiken fick vara  med och göra. Så mycket skratt! Pantominteatern erbjuder alltid klasser workshops  i mim i anslutning till föreställningar.

marionettscenworkhsop

 

Kulan i social media

Elisabeth Söder

kulan_avatar

Mina drömmars stad, våra elevers historia?

…eller, en Stockholmare för 100 år sedan. I blogginlägget berättar jag om hur läraren Annika Rosenius arbetade för att göra Stockholm för 100 år sedan, till en angelägenhet för sina elever, varav många har sina rötter i länder utanför Sverige. Bilden på IF Olympias badpojkar från 1914 är hämtad från Stockholmskällan, och Annika använde den för att få eleverna att reflektera om fritiden för 100 år sedan.

Stockholm uppmärksammar att Per Anders Fogelström skulle ha fyllt 100 år 2017. Utbildningsförvaltningen deltar i firandet genom ett digitalt galleri och ett erbjudande till 200 klasser om att få trycka en bok med temat mina drömmars stad utan kostnad. Inför det arbetet är det bra att fundera över hur det var att leva i huvudpersonen, Hennings stad. Här kan du läsa mer om utbildningsförvaltningens erbjudande.

IF Olympias badpojkar på klippa 1914 CC Stockholmkällan

Migration

Om eleverna inte upplever att det som skolan lär ut som historia är deras historia – var hamnar vi då? Annikas elever har läst om Dackefejden och Gustav Vasa men upplever elever från Eritrea, Libanon, Chile, Libanon, Polen och Indonesien att det också är deras historia? En fråga som läraren Annika Rosenius ställde sig när hon skulle arbeta med momentet migration i SO. I tidningen Alfa finns en artikel om Annikas migrationsprojekt där hon berättar att hon ville utgå från den lilla världen för att kunna göra en global utblick för att eleverna skall få syn på sig själva i historien.

”I stället för statyer, kungar, medeltiden och Stockholms blodbad har Annika Rosenius valt att skildra människoöden och det som kan knytas till dem. Hon valde medvetet att tala om Stockholm och stockholmare, inte Sverige och svenskar.– Nationaliteter och vad man känner sig som är så laddat. Det är lättare att känna sig som stockholmare och känna sig hemma i Stockholm. ”

Momentet bröts ned till att handla om Stockholm: Hur globalt var Stockholm för 100 år sedan? Vilka var stockholmarna? Hur såg man på invandring för 100 år sedan? Vilka utvandrade från Stockholm och vilka kom till Stockholm?  Hur påverkades Stockholm av världskrigen? Vilka varor kom till Stockholm från andra länder? Hur roade sig Stockholmarna? Vilka idéer kom utifrån?

Rollspel

Hon bestämde att eleverna skulle få möta gårdagens ungdom för att minska avståndet till dem och mellan nu- och dåtid. För att göra upplägget levande lät Anna eleverna redovisa faktaunderlaget i små korta rollspel. I ett av spelen fick de följande instruktioner, de skulle föreställa sig ett möte mellan en infödd stockholmare, en från landsbygden inflyttad stockholmare och en italienare som sålde gipsfigurer. Källmaterial till persongalleriet finns i Stockholmskällan. Enligt instruktionerna skulle de mötas på en spårvagnsstation. Scenen som de skulle spela upp skulle vara kort, ha en enkel handling med dialog och ett tydligt slut. Hur de arbetade med rollspelet och övningen Tre personer på tre minuter går att ladda ned från Stockholmskällan . Tidningen Alfa har också haft en artikel med Annikas upplägg    

rollspel

Vad lärde vi oss? Reflektion

Eleverna tyckte att det var ett roligt sätt att arbeta med historia och att arbetssättet bidrog till att levandegöra historien för dem. Efter varje rollspel samtalade klassen om det som hände och Annika ställde de viktiga frågorna:  var ett sådant möte möjligt? Vilka likheter och skillnader finns mot idag? Avslutningsfråga blev, Vems historia har vi inte fått veta nu? Vad saknas i källorna? Tror vi att de tänkte på samma sätt som vi? Utifrån vad tror vi det?  Arbetet satte också sin prägel på andra ämnen, i träslöjd fick eleverna fundera över monument från sekelskiftet och skissa och tillverka statyer utifrån vad de tyckte borde finnas som statyer i staden. Istället för kungar och kända personer blev det exempelvis en person med en potatis i näven för att illustrera hungerkravaller, potatisköer och ransoneringskort.

Ransoneringskort från första världskriget. CC Stockholmskällan Ransoneringskort från första världskriget. CC Stockholmskällan

Det bästa med projektet

Annika upplevde att eleverna nu känner att Stockholm är deras stad och att vi lärare har allt att vinna på att låta källstudier kompletteras med inlevelseövningar.

Primärkällor och inspiration

Mycket av materialet som eleverna arbetade med kom från Stockholmskällan . En inspirationskälla till upplägget var forskningscirkeln Historieundervisningens processer i det mångkulturella samhället. Cirkeln tog fasta på att elever som inte har sina rötter i Stockholm ändå kan se mönster och identifiera sig genom att lära känna människorna som kom till och var i staden. Projektet utmynnade i tidningsartikeln En stockholmare för 100 år sedan som är med i  senaste numret av So-didaktik.  För dig som blir intresserad av detta sätt att arbeta rekommenderar rekommenderar jag varmt artikeln som har med  många konkreta råd men också vad Annika skall  göra annorlunda vid nästa projekt.  Du kan också höra Annika berätta om projektet i en POD.

Annika Rosenius arbetar på St Eriks katolska skola

Kulan i social media

kulan_avatarKulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

 

Stockholms skolor och Fogelström-året

Per Anders Fogelström skulle ha fyllt 100 år 2017 och Stockholm stad uppmärksammar Fogelström-året med en mängd aktiviteter. Stockholms utbildningsförvaltning är framförallt involverad i ett digitalt galleri och bokprojekt med temat Mina drömmars stad.

Medioteket bidrar till Fogelström-året genom att skapa sammanhang och möjlighet till fördjupning i undervisningen via bland annat Stockholmskällans nya teman, De skriver om sitt StockholmMediotekets mediebas om Fogelström och Stockholms historia, Cirkulationsbibliotekets gruppuppsättningar av Mina drömmars stad och liknande böcker med tema Stockholm, fritt att låna för Stockholms kommunala grundskolor och gy.skolor med avtal.

964f03fc-56b8-4d19-92f5-bc8b1f343e6c

Mina drömmars stad, när Henning Nilsson är 15 år flyttar han till Stockholm. Året är 1860 och Stockholm är en lantlig stad där industrier börjat växa upp och där fattigdom, smuts och sjukdomar är vardag. Men Henning möter kärleken, får en vän och hyr en nästan egen stuga på Åsöberget. Mina drömmars stad är kanske den mest kända av alla Stockholmsskildringar. De fem delarna i romanserien Stad är: Mina drömmars stad, Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad och Stad i världen.

Sista styvens trappa

”Ur glömskans flod lyfte Per Anders Fogelström upp historien och de människor som skapar den – varsamt, med oändlig kärlek och oändligt medlidande med de betryckta. Han gav dem ansikte och röst, han gav dem namn och hopp – han gav dem värdighet och stolthet. Men icke att förglömma- i grund och botten är det ju själva staden som är huvudperson ” Mats Gellerfelt  SvD

”Dagens stad är resultatet av föregående generationers drömmar och arbete men också ett barn av nuet, ett uttryck för oss som lever och verkar här och nu. Staden blir aldrig färdig, fullbordad. Den förvandlas oavbrutet, förnyas och förändras. Samtidigt är den evig, på något sätt finns allt det förgångna kvar, lagrat” Ur Stad i världen 1986

”Det kan vara roligt att se tillbaka, men det är viktigare att se framåt. Nya problem dyker upp, nya tag måste tas.” Per Anders Fogelström 1984

vällingby Vällingby stockholmskallan.stockholm.se/post/29258

Digitalt galleri

Skolan får en egen ingång på webbplatsen Fogelström2017. På webben är alla klasser inbjudna att lägga upp arbeten på temat Mina drömmars stad i ett digitalt galleri. Temat fungerar bra för att arbeta med i ämnesövergripande projekt. Texterna kan vara brev, debatt, poesi, labbrapport, naturinventering, musiktexter, serier, prosa och facktexter. Vi är intresserade av alla bidrag som utgår från temat Mina drömmar stad. Tyngdpunkten behöver inte ligga på Stockholms historia, lämna gärna in bidrag som beskriver Stockholm 2017, det framtida Stockholm eller elevernas drömstad. Har du inte möjlighet att läsa Fogelströms böcker med klassen finns det många citat från böckerna, både på Stockholms källans tema Fogelström och på Stockholms stadsmuseums webbplats Fogelström2017.

renhållningsstrejek

Alla arbeten som klasser publicerat är sökbara på skola, stadsdel, språk och medieform. Det digitala galleriet blir en resurs för kollektivt lärande och inspiration. På webbplatsen kommer också att finnas tips från Stockholms stadsmuseums pedagoger med olika ingångar till arbeta med Fogelström i klassen som:

tvättbrygga

Bokproduktion

De pengar som avsatts för bokproduktion från Kulturförvaltningen räcker till 200 klasser som får trycka en bok på 40 sidor i 40 exemplar. Ett villkor för att få trycka en bok är att klassen först lagt upp text och bilder i det digitala galleriet. Det är i första hand klasser på högstadiet och gymnasiet som erbjuds att trycka en bok och det är först till kvarn som gäller. En bok per klass skall sparas som referensexemplar i skolbiblioteket. De tryckta böckerna kommer att digitaliseras och finnas tillgängliga på webben under 2017. När du anmäler dig får du tala om om du vill trycka böcker under vår- eller höstterminen 2017.  Först när skolsidan på Fogelström2017 är klar går det att anmäla sig för boktryck. Vi räknar med att webbsidan är klar vecka 10. Information om detta går till skolornas kulturombud. Ni som tryckte böcker under kulturåret 14-15 kommer att känna igen er men också bli positivt överraskade av de förbättringar som gjorts.

Under KUL1415 hade många skolor bokvernissage när böckerna anlände till skolan. I år kommer folkbibliotek att erbjuda skolor som vill att ha bokvernissage på sitt närbibliotek. Medlemmar från  Fogelströmsällskapet är positivt inställda till att bidra med en personlig hälsning till respektive klass som lägger upp material i det digitala galleriet . 

tegelbärarare

Film- och ljudproduktion

Medioteket erbjuder workshops för elever och eller enbart lärare i att göra film. Medioteket har en ljudstudio för dig som vill göra inspelningar och mån om bättre teknik än klassrummets.

Sällskapet Per Anders Fogelströms Vänner har samlat filmer om staden i Fogelströms böcker Exempelvis Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström som presenterar första boken i stad-serien. Filmklipp med PAF. Klipp ur dramafilmen Mina drömmars stad från 1976 regisserad av Ingvar Skogsberg

SSMFA021602S

Rundvandring i det historiska Stockholm

  • Under våren kommer Stockholms stadsmuseum att erbjuda lärare en gratis stadsvandring om Fogelström. Tillsammans med deras guider får du inspiration och information till att därefter göra vandringen med din klass.
  •  Stockholms stadsmuseum har lagt upp anvisningar och förslag på en rundtur i Gamla stan. Finns att hämta som PDF  .
  • Sällskapet Fogelströms vänner har lagt upp förslag på vandringar utifrån Fogelströms böcker.
  • Vägvisare till Lottens och Hennings Södermalm   På Stockholmskällan finns en karta med platserna som Per Anders Fogelström skriver om i ”Mina drömmars stad” och ”Barn av sin stad

gårdsinteriör

Kurser och seminarium för skolan inför Mina Drömmars stad

  • Under  kulturombudsträffen den 9 februari på Medioteket visar Elisabeth Söder hur böckerna ser ut som klasser får trycka och berättar vad som erbjuds skolorna under läsåret. Men tyngdpunkten för kvällen är drama i klassrummet med läraren Jordi Almeida.
  • Pedagogiskt cafékvällen den 15 mars ägnar vi oss helt åt tema Mina drömmars stad. Vi berättar om hur det går till att trycka böcker och du får se hur böckerna kommer att se ut.  På plats finns också aktörer som vi samarbetar med under Fogelströmåret och delar med sig av sina guldkorn.  

blockmakarens hus

Kontakt och löpande information om Fogelström

Vill du vara säker på att nås av information om när det går att anmäla sig till bokprojektet, kontakta Elisabeth Söder  elisabeth.soder@stockholm.se
D
et här blogginlägget kommer att uppdateras kontinuerligt och så fort det går att anmäla sig för att trycka böcker lägger vi upp det på bloggen.

Du kan också gå med i facebookgruppen  KULSTHLM   . Den facebookgruppen låter jag vara aktiv när staden har event som också kan vara en guldkant för skolan. Det är en gemensam grupp där vi alla är medlemmar  och kan lägga upp inlägg. På KULSTHLM  informerar jag om smått och stort som rör skolornas deltagande i bokproduktion  och det digitala galleriet. Jag hoppas  att du också gör inlägg, lägger ut frågor och önskemål och berättar hur du och klassen tänker lägga upp arbetet. Du och din klass vill kanske samarbeta med en klass på andra sidan staden, då kan du göra en efterlysning . Under KUL1415 då vi också fick trycka böcker, fick jag se många roliga bokvernissagebilder och filmer på sidan.

Kulan i sociala medier

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Kulturens väg in i klassrummen

folkoperanwebb

När Lisa Eklöv arbetade som lärare i naturkunskap på gymnasiet såg hon kulturinslag i undervisningen med samma ögon som andra läromedel. Att gå på en teater- eller dansföreställning var inte ”trevliga happenings” utan upplevelsen hade samma status som vilket annat läromedel. På kulturombudsträffen berättade Lisa hur hon arbetar för att sätta in kultur i ett lärandekontext.

Monica Eriksson berättar om kvällen och Lisas föreläsningen i blogginlägget.
/Elisabeth

Kulturombudsträff på Folkoperan

folkoperanfoaje

Skolverksamhet

Det har börjat bli sådär höstgrått ute. Kvällarna börjar mörkna allt tidigare och motståndet mot att gå ut ökar. Det tar emot att, istället för att ta tåget direkt hem från jobbet, ta tunnelbanan till Mariatorget och från uppgången gå i blåsten genom parken. Jag förbannar valet av alldeles för tunn jacka. Jag längtar efter en soffa, en kopp te, en filt och ett doftljus. Varför gör jag det här?

Väl inne på Folkoperan möts jag av ett sorl. Det är ett femtiotal lärare och kulturombud från Stockholms skolor som samlats i foajen. Jonas Palerius, producent på Folkoperan, tar till orda och berättar om Folkoperans skolverksamhet. Han berättar att de kan utföra operaattacker. Under en lektion dyker de upp i klassrummet. Helt oförberett för eleverna. Under devisen ”Gör din unga röst hörd – använd magstödet” uppmanas eleverna att träna sina röster. Genom att sjunga opera. Efter denna upplevelse, får eleverna se en föreställning på Folkoperan. Där kan de i sin tur studera aktörerna, se hur de gör sina röster hörda. Och vad de säger. Med magstöd, ljud, ljus, kostymer, peruker och rekvisita.

Ordet ”Operaattack” får mig att haja till. Det är ett sådant lysande ord att använda i dagar som dessa, tycker jag. Attack andas krig, våld och hetsiga presidentkandidatdebatter. Clowner härjar på gatorna och får oss att längta efter att Batman ska komma och rädda oss. Världen tycks vara upp- och nedvänd. Som en konstig, skrämmande serievärld fylld av märkliga karaktärer.

En operaattack, kan kanske vara något som världen behöver just nu? Särskilt en attack som är uppfyllt av det budskap som Philip Glass opera, Satyagraha, vill få fram. Satyagraha, sanningens väg, berättar om den unge Mahatma Gandhis tid i Sydafrika. En tid som skulle bli början på det vi kallar civilt motstånd och att göra sin röst hörd, med fredliga metoder. Den operan ska alla kulturombud från Stockholms skolor få uppleva ikväll. Men först får vi lyssna till Lisa Eklövs inspirerande föreläsning om hur hon använder konst- och kulturupplevelser i sin undervisning.

Folkoperanlisa

Kulturombud, lärare och numera även rektor, Lisa Eklöv

När Lisa Eklöv arbetade som lärare i naturkunskap på gymnasiet såg hon kulturinslag i undervisningen med samma ögon som andra läromedel. Att gå på en teater- eller dansföreställning var inte ”trevliga happenings” utan upplevelsen hade för henne precis samma status som vilket annat läromedel som helst. Lisa citerade ur läroplanen, Gy 11, att det är skolans ansvar att varje elev kan söka sig till saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till kunskap, självinsikt och glädje. Att eleverna ska kunna hämta stimulans ur kulturella upplevelser och att eleverna har förmåga att kritiskt granska och bedöma det han eller hon ser, hör och läser för att kunna diskutera och ta ställning i olika livsfrågor och värderingsfrågor.

Lisa citerade även Ellen Key: ”Bildning är det man har kvar när man glömt allt man lärt sig”, och berättade att en elev hon haft uttryckt sig på följande sätt efter att ha tagit del av några teaterpjäser: ”Jag minns inget av någon av pjäserna vi såg, men den där med rullstolen sitter kvar här inne i bröstet”. Trots motståndet från eleven, och konstaterandet att han inte mindes, eller hade lärt sig något av teaterpjäserna. Så fanns något kvar. Inom honom.

För visst är det så att elever och andra lärare kan känna motstånd till att använda sig av kulturinslag i undervisningen. Eleverna kan komma med invändningar och ifrågasättanden som att:
Varför måste vi gå på teater”?
”Ska vi inte ha någon uppgift- det blir så flummigt annars?”
”Ska jag anteckna under pjäsen, för att vara förberedd inför provet?


Andra lärare kan komma med invändningar och ifrågasättanden som att:
”Hur ska jag hinna få in det i en redan pressad kursplan?”,
 ”För krångligt att styra om schemat”,
”Jag är ingen kulturtyp, gillar inte teater och sånt”
 ”Jag vet inte vad som är bra, eller hur jag ska följa upp
det, än mindre använda i bedömning…?”

Ja visst är det så, kommenterade Lisa kring det motstånd som kan komma från elever och andra lärare. Det kan vara svårt och krångligt att få till en kulturupplevelse i undervisningen. Det krävs praktisk planering, ekonomiska förutsättningar, tid, samarbete med andra lärare, logistik och så ska eleverna ha lunch. Det krävs didaktisk planering. Hur ska det följas upp? Hur ska kunskaperna examineras? Det krävs mental förberedelse, självförtroende och omdöme. Vi lärare måste fråga oss själva vad som krävs för att jag ska finna något meningsfullt med att använda mig av kulturupplevelser i min undervisning. Elever förväntas ta till sig allt. Är vi själva beredda att ta till oss allt? Vilka invändningar kommer jag med? Varför gör jag det?

”Man kan inte leda någon dit man själv inte vill gå”.

En elev i årskurs 2 på gymnasiet som Lisa undervisat, berättade, efter att ha deltagit i kulturupplevelser med klassen:

Innan jag gick på Författarna så hade jag aldrig tänkt tanken på att gå på en teater självmant men nu så skulle jag nog kunna gå på en pjäs på min fritid förutsatt att den handlar om något som jag är väldigt intresserad av. Resten av besöken var bara flummiga enligt mig och det ledde till att jag inte var lika fokuserad så jag har inte så mycket att säga om dem. Det rörde mig inte alltför djupt med det öppnade definitivt mina ögon för kultur vilket jag aldrig riktigt varit i kontakt med.”

En elev i årskurs 1 på gymnasiet konstaterade:

Till en början förstod jag inte varför vi gick och såg dessa teatrar. Men efter alla händelser som pågått i Kärrtorp under hösten och vintern så har jag börjat förstå. Jag kan se att behovet av att se och höra om dessa pjäser är viktiga för att förstå att ideologier som t ex nazismen bygger på falska grunder och hur dessa kan påverka människor som inte kan tänka kritiskt och våga ifrågasätta”.

Lisa gav flera exempel på vilka slags reflekterande frågeställningar som eleverna fått arbeta med som uppföljning och examination efter att ha studerat kulturläromedlet.

  • Vad har filosofen Platon, konstnären Hilma af Klint och filmen the Matrix gemensamt? Förklara med filosofisk terminologi.
  • Vilken/vilka punkt(er) i centralt innehåll för kursen Nk1 berörs i denna pjäs? Motivera!
  • Vågen, Vårt förakt för svaghet, Dr. Glas, A Clockwork Orange – Vilken passar minst in? Motivera!

Efter Lisas föreläsning gick vi sedan in i Cirkus Cirkörs- Folkoperans, Philip Glass opera, Satyagraha, Mahatma Gandhis värld. Några av de texter, citat som projiceras på väggen under föreställningen hittar du längst ned i blogginlägget.

gungbräda

När jag steg ut i höstmörkret igen efter föreställningen var jag uppfylld av musik, visdomsord, balansakter på brinnande linor och jättegarnnystan. Jag hade fått förnyad energi. Jag kände glädje. Och jag kunde svara på frågan. ”Varför gör jag det här?”

Hur skulle du som lärare vilja använda operan Satyagraha i din undervisning?

Berätta för oss i Kulan. Vi och dina lärarkollegor vill veta.  Gör din röst hörd! Med eller utan magstöd men fredligt. Tack.

På Folkoperan har ungdom till och med 26 år  50 % rabatt på föreställningar. Bokar du i sista minuten betalar du 50 kr på utvalda platser i salongen.

För Kulan /Monica Eriksson

Citat och text i Satyagraha

Akt 1

Scen 1 Kuru Field

s 1 – 16

Jag ser dem samlade här
inför striden.
Sålunda talar Arjuna till Krishna
som placerar sin vagn mellan arméerna.
Arjuna sade:
Hela mitt vara är besegrat
av försvagande medlidande
Vilket är det rätta,
undrar jag förvirrad.

s 23

Krishna sade:
Se till att likställa
njutning och plåga,
vinst och förlust,
seger och nederlag.

Scen 2 Tolstoy Farm

s 42

Vis är den som har uteslutit
begär och syfte från sina handlingar,
och som har låtit sitt arbete
uppgå i kunskapens eld.

s 46 – 53

Teori och praktik
är två skilda ting
säger de enfaldiga.
Men utför det ena
och skörda samtidigt frukten
av det andra.
Gör ditt arbete
ty handling är bättre än icke-handling,

Scen 3 The Vow

s 74 – 79

Den som avstår från en handling
för att den är svår
eller medför fysisk smärta,
avstår av egennytta och
skördar aldrig någon frukt
genom detta offer.
Men om en handling görs
för att den måste göras,
och överger all tanke på frukterna,
skall detta ses som gott och sant.

 

s 84 – 87

Liv av föda, föda av regn,
regn av offer, offer av handling.
Den som på jorden
inte håller hjulet i rörelse
lever för njutningar, meningslöst.

Akt 2

Scen 1 Confrontation

s 128 – 148

”Uppfyll mitt begär!”
”Döda fienden!”
”Ge mig makt!”
”Gör mig lycklig!”

s 149 – 153

Så tänker de,
dessa förlorade själar
Besatta av ouppnåeliga begär,
fyllda av hyckleri, arrogans och stolthet
får de världen att gå under.

Scen 2 Indian Opinion 

s 174

De mindre kloka handlar
med en bindning till handlingen,
medan de kloka handlar
utan bindningar
och gör de handlingar som måste göras.
Så uppnår människan det högsta.

s 208

Om jag inte utförde mina handlingar
kommer dessa världar att gå under.

Scen 3 Protest

 s 216 – 217 

Krishna sade:
Människan skall inte hata någon,
vara fri från tankar om ”jag” och ”mitt”,
oberörd av njutning eller plåga.
Lyckliga de som kämpar
och befinner sig i en sådan strid.

Akt 3

 Newcastle March

s 267 – 268
Den vise som nöjer sig
med kunskap och insikt,
som står stadig och behärskad,
för vilken lera, sten och guld
är ett och samma
skall kallas upplyst och närvarande.

 

s 277

Eld, ljus, dag, månen blir allt större,
Jag har många födslar bakom mig,
Jag är ofödd och mitt jag
är oföränderligt,
men trots att jag är herre över allt levande
styr jag min egen natur
och skapar mig själv.

s 315

Närhelst orättvisan reser sig,
då framträder jag.
För att skydda det goda,
för att lägga grunden för rättvisa,
uppstår jag i varje tid.

Scener

Akt I Tolstoj 

Kuru – Rättvisans fält
Ett stort slag förestår. Guden Krishna samtalar med prins Arunja (eller är det Gandhi).

 

Tolstoj-farmen – Sydafrika (1910)
Gandhi organiserar motståndet mot Sydafrikas rasistiska förtryck av de indiska immigranterna.En kooperativ arbetsgemenskap upprättas.

Svärandet av eden (1906)

Samtliga indier i Sydafrika ska registrera sig, alltid medföra uppehållstillstånd och lämna fingeravtryck. Det beslutas att göra motstånd mot lagförslaget – intill döden.

 

Akt II Tagore

Konfrontation och räddning (1896)

Gandhi har utomlands rapporterat om de indiska immigranternas situation i Sydafrika. När han återvänder förföljs han av en uppretad folkmassa. Polischefens hustru ingriper och sluter upp vid hans sida.

Indian Opinion (1906)

Proteströrelsens egen tidning Indian Opinion blir ett viktigt internationellt vapen i kampen för rättvisa och spridandet av Satyagraha – Fasthållandet-vid-sanningen.

Protest (1908)

Gandhis anhängare provocerar fram arresteringar och fyller fängelserna. Om inte regeringen drar tillbaka lagen, kommer de att samla in alla indiska pass och bränna dem. Regeringen vägrar. Gandhi håller ett bönemöte innan samtliga pass läggs på bålet.

 

Akt III – King

 Newcastle-marschen (1913)

Gandhi samlar femtusen arbetare vid gruvorna i Newcastle. De ska marschera de fyra milen till Transvaals gräns. Antingen kommer de att arresteras vid passkontrollen, och skapa ett administrativt kaos. Eller så tillåts de fortsätta till Tolstoj-farmen och kan där utöka strejken. I bägge fallen kommer regeringen att pressas att dra tillbaka de rasistiska lagarna – allt enligt de regler som föreskrivs av Satyagraha.

Vadå vardagsrasismen? Finns det något sådant?

Presentation av ett antirasistiskt och normkritiskt metodmaterial fritt för skolan att använda.

rasism 2 Jag börjar med att berätta lite om mig själv, vad jag gjort tidigare och … Förlåt vad sa du?” ”Ja jag undrade bara.. vart kommer du ifrån?” Tänk om detta kunde ha varit 1 miljon kronors frågan i programmet ”Vem vill bli miljonär”. Ibland har det känts så… För vad svarar jag egentligen på det?

Vanligtvis börjar jag rabbla upp mina halvor och kvartar: ”Ja jag är halvitalienare, en kvarts finsk och en kvarts svensk”. Sedan skämtar jag lite om att jag med dessa anlag antagligen har ett jävla temperament. Jag lägger även ibland till att jag ser väldigt mörk ut för att bära på dessa gener. Kanske har jag nordafrikanskt eller turkiska rötter någonstans? Ibland håller den andra personen med om att det är lite märkligt. ”Men är du bra på pastarätter då?” kan bli en halvseriös följdfråga. Oftast ler jag och svarar ”självklart”, halvt på skämt men även för att på något vis ändå passa in i den stereotypen jag vet att jag bäst hör hemma i.

Man kan säga att jag dels blir föremål för en annan människas behov att placera mig i ”rätt” kategori, men också för mina egna fördomar om hur jag borde vara utifrån det jag har sett och hört. Det värsta är ju att inte höra hemma någonstans alls, varför jag valde när jag var yngre att kalla mig ”italiensk” i hjärtat även om jag bodde i Sverige. Kanske gjorde jag detta val som en följd av att jag blev utpekad som annorlunda i samma stund som mina klasskompisar en gång skrek ”jävla apa!” på skolgården i lågstadiet? Det vet jag faktiskt inte. Det enda jag vet är att det har varit en smärtsam, förvirrande och djupgående identitetsproblematik till den dag jag kapitulerade i vuxen ålder, accepterade att jag inte hörde hemma någonstans och började kalla mig själv en alien. Dock kan jag inte påstå att den lösningen heller är exemplarisk. Vad jag vet är att krisen av att inte höra till, att inte ”höra hemma” någonstans, kan få vem som helst att känna utanförskap. Eller ett steg längre, sätta sig själv i ett utanförskap. Och som många samhällsforskare och andra människor säkert kan hålla med om, så är utanförskap ett av dem samhällsfenomen som genererar störst skada. Både på individnivå, men också på samhällsnivå.

rasism 3b

Ett sätt att komma ifrån detta, enligt mig, är att utmana och omforma tankemönster samt de existerande kategoriseringarna vi rättar oss efter. Istället för att se etniciteter och fysiska attribut behöver vi öva på att se enskilda unika individer. Både vad gäller de människor vi möter men också synen på oss själva. Istället för att fråga ”vart kommer du ifrån?” för att på så vis tycka oss kunna definiera en person bättre, så kanske vi ska börja med att ställa andra typer av frågor. Jag vill även markera att jag har förståelse för att de flesta som frågar denna fråga absolut inte menar något illa, men det är inte heller motivet bakom frågan jag önskar att peka på i detta fall utan snarare effekten samt följderna av den. För vad säger man egentligen med frasen ”vart kommer du ifrån?” ? Har den någon dold innebörd? Uppfattningen är alltid subjektiv, men jag har alltid kunnat översätta det till ”du ser inte ut att höra hemma här”. I nästan varje nytt möte med en annan människa, i ett land jag är född i och en stad jag har bott i under mina 30 år i livet, har jag alltså fått höra ”du ser inte ut att höra hemma här”. Och det är just när man anlägger det här perspektivet som begreppet vardagsrasismen, enligt mig, legitimeras och lyser igenom med full kraft. Låt mig då även få markera att detta bara är ett av flera exempel på hur vardagsrasismen förekommer i åtminstone mitt dagliga liv.

Under mina år som jag i vuxen ålder har arbetat på skolor och andra ungdomsverksamheter har jag fått intrycket av att vardagsrasismen är mer utbredd än någonsin, med en ribba som har höjts och med ungdomar som både stämplar varandra liksom sig själva i sitt vardagliga umgänge och tal. Många av dem känner antagligen, liksom jag, att de inte uppfattas som svenskar utifrån, och många av dem har nog istället valt att anpassa sig och sin självbild efter villkoren att ”inte höra hemma här”. Jag har sett vissa ta till olika medel för att försöka passa in bättre i det svenska majoritetssamhället, medan andra istället verkar ha gett upp och istället format sig en identitet på att vara ”icke-svensk”, vilket också är definierat utifrån ett stereotypiskt tankesätt. De flesta ungdomar hamnar dock någonstans där emellan.

Vad som blir tydligt för mig är att många av Sveriges ungdomar mår inte bra. Självbilden är beroende av de speglingar som ges utifrån, självförtroendet av de möjligheter som finns att visualisera samtidigt som klyftan mellan ungdomar med olika förutsättningar kraftigt ökar och fördomar kring vissa etniciteter normaliseras. I och med denna utveckling anser jag att det aldrig har varit viktigare för skolor samt barn- och ungdomsverksamheter att se över sitt värdegrundsarbete. Det finns ett behov av att uppdatera befintliga rutiner, handlingsmetoder samt kunskap om hur man genomför ett pedagogiskt, normkritiskt och antirasistiskt arbete tillsammans med barn- och ungdomar på ett framgångsrikt och långsiktigt sätt. Vi behöver medvetandegöra de rasistiska processer samt strukturer vi rör oss inom, tillsammans med våra unga, och etablera engagemang samt nya tankemönster som förhoppningsvis generar en positiv utveckling för kommande generationer.

rasismb

Teater Struktur är ett projekt inom organisationen Ungdom Mot Rasism och har nyligen lanserat ett innovativt och kostnadsfritt antirasistiskt metodmaterial som heter ”Leken Mellan Rum”. Materialet riktar sig till lärare och pedagoger och innehåller både information, begreppsförklaringar, ledarskapsövningar, tips samt färdiga lektionspass som går att applicera på ungdomsgrupper mellan 13-25 år. Projektet erbjuder även gratis utbildning till de verksamheter som önskar lite mer vägledning och stöd i sitt antirasistiska arbete. Välkommen att besöka vår hemsida!

 

/Julia Rosati, Utbildare på Teater Struktur

rasism

Lärare, skolbibliotekarier, fritidsledare, välkomna till Kolla Kultur

Under två eftermiddagar , den 7 och 8 september möts lärare, skolbibliotekarier,  kulturlivet,  skolledare och fritidspersonal för att ta del av det aktuella utbudet inom t.ex. scenkonst, film, litteratur och slöjd. Under eftermiddagen väljer du själv vad du vill ta del av, vi har scenframträdanden, workshops, föreläsningar, utställningar och så klart mingel med lätt förtäring.  Upptäck en helt ny mötesplats för kunskap, erfarenhetsutbyte och inspiration. Välkommen!

kolal bild kultur

Datum och tid: 7 och 8 september kl 15-20. 7 september vänder sig till pedagog på förskola upp till årskurs 6, 8 september till pedagoger från årskurs 5-9 och gymnasium. Föresläsningar om estetiskt lärande, workshops i att skapa, uppleva, scenkonst och utställningar.

Plats: Dieselverkstaden i Sickla, Nacka
Pris: Kostnadsfritt. Begränsat antal platser. Men eftersom vi bjuder på förtäring är anmälan obligatorisk
Program: Vi bjuder på smakprov på flera programuppträdanden, verkstäder om professionell konst och kultur och informella samtal med företrädare från branschen. På agendan står frågor om makt, normer, identitet och mångfald, och inte minst best case från förskola och skola.

7 september
Program för den 7 september:
Anmälan till den 7 september :

8 september
Program för den 8 september:
Anmälan till den 8 september:

 Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.

Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Spännande inblick i repetitionsprocess

Regissören för Vår tids fruktan som snart spelas på Tribunalen ger en inblick i repetitionsprocessen. Pjäsen belyser och problematiserar hur hotfulla situationer kan få människor att vika från en dittills hög moralisk hållning. Helt enkelt, vem är jag i skarpt läge?

Vill du och din klass ta del av repetitionen så vill teatern gärna ha er som provpublik. Hör av er till Maja på Tribunalen . Föreställningen kan bokas med Kulanpremie för gymnasiet och årskurs 9.

Tribunalen 3

En kort inblick i vår tematik och process

På Teater Tribunalen repeterar vi just nu Vår tids fruktan och elände, en slags antologi för scenen bestående av nyskrivna scener av flera olika dramatiker. Idén är på flera plan skamlöst stulen från Bertolt Brechts och Margarete Steffins pjäs ”Tredje rikets fruktan och elände” från 1938.

Dels är den dramaturgiska formen nästan rakt av kopierad – en kort vers inleder varje scen, en tydlig scenanvisning anger var och när scenen utspelar sig, och sedan kastas vi rakt in i en exempelscen ur vardagen. Verserna ger en ”brechtiansk” förhöjning och distans, de noggrant angivna platserna och årtalen låter oss ana en dokumentär autencitet, och själva situationerna bjuder på igenkänning och moraliska dilemman.

Dels är det idag tyvärr möjligt att associera vår egen tid med tidigt tyskt trettiotal. Inte att jämföra rakt av, bevars, men rädslorna, oron, osäkerheten och den eländiga tillvaron för många, många människor finns där, liksom det politiska och ekonomiska exploaterandet av allt detta.

Vi är fyra skådespelare på scenen, och har just klarat av första veckans ”genomtrampning” av hela materialet. Då prövas texterna för första gången på golvet och det blir tydligare (än vid skrivbordet) vad i texten som bör behållas och vad som känns överflödigt. Vid den här tidpunkten i en repetition känns en föreställning nästan alltid väldigt rapsodisk, ensemblen hoppar mellan scener och situationer som mellan ostadiga isflak. Därför är det skönt att vi också har hunnit med att musiksätta och öva en del på våra verser, som i slutändan är tänkta att ge någon slags formmässig stadga åt föreställningen.

Henrik Dahl, regissör och skådespelare. På bilderna: skådespelarna Jan Ärfström och Tiril Wishman Eeg-Henriksen från repetitionsfasen

Vill ni se mer av vår process så behöver vi både lärare och elever som referensgrupp. Kontakta i sådana fall Maja på Tribunalen

trib 2

Vår tids fruktan och elände

Delvis inspirerade av Bertolt Brechts Tredje rikets fruktan o elände vill vi med den här föreställningen teckna exempel på hur vardagliga förfaranden, i ett repressivt samhälle, kan bli till effektiva terrorvapen, och hur hotfulla situationer kan få människor att vika från en dittills hög moralisk hållning.I Europa putsas fascismen just nu upp och blir rumsren och presentabel. Lagar som var till för att skydda den parlamentariska demokratin – yttrandefrihet, demonstrationsfrihet, meddelarfrihet, konstnärlig frihet etc – vänds ut och in på, så att de börjar motverka sitt forna syfte. Demokratin som vi känner den (med alla sina tillkortakommanden) verkar långsamt slå sönder sig själv och lägga sin lit till att just antidemokratiska krafter ska skydda spillrorna.I ett sådant allt kyligare politiskt klimat aktualiseras frågan om den vanliga medborgarens vilja och förmåga till civilkurage på flera plan. Det kan gälla
vardagliga konfrontationer eller situationer som var och en för sig inte är avgörande, men som sammantaget riskerar att sätta sin prägel på ett samhälles mentalitet. Verbal misshandel på T-banan eller svepande generaliseringar om olika samhällsgrupper vid tre-fikat.Helt enkelt, vem är jag i skarpt läge? 26, 29 september, 10, 13 oktober klockan 13.00
Det går även att boka till våra kvällsföreställningar, mer info om dem på vår hemsida.
trib 1

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

Elisabeth Söder
elisabeth.soder@stockholm.se

Färdigheter och kunskaper som elever lär sig i Skapande skola

P1020207 (1024x683)

Catharina Dreiman har skrivit på  Kulan  om arbetsprocessen och finalen med teaterprojektet Den övergivna dockan. I det här inlägget berättar Catharina om vilka färdigheter och kunskaper elever erövrade under arbetet.

Teaterprojekt för att bygga en stabil grund för inlärning

Ni som följt mina blogginlägg på Kulan minns kanske varför jag drog igång detta teaterprojekt. Jag hade på hösten 2015 tagit emot  klass 4C och var införstådd med att det var en klass med en hel del problematik, problem med elever med negativa jargonger och maktspel. Jag tänkte att om klassen var intresserad av att jobba med en teater för att kunna nå ett bättre samarbete i klassen var jag beredd att göra det för att klassen skulle få en bättre tid tillsammans framöver. Klassen nappade direkt och ett viktigt samarbete påbörjades. 

Tar det tid från de ”viktiga” kunskaperna undrar föräldrar?

Eftersom pjäsen tagit en del tid har några få föräldrar varit oroliga att eleverna inte skulle hinna lära sig allt i svenskaundervisningen i klass fyra, mitt svar till dem har hela tiden varit att jag tror de lär sig minst dubbelt i stället. Så här i efterhand kan jag intyga att arbetet med pjäsen varit pricken över i:et i svenska undervisningen.

P1020208 (800x534)

Elevernas läs- och språkutveckling märks i test

Jag  fick också det bekräftat när vår speciallärare på skolan berättade att efter ett lästest hon gjort med klassen nyligen visat att snittet nu ligger enormt högt på läsningen, att en stor del av eleverna läser som elever i år nio fast de ännu går i klass fyra. Arbetet med teatern i klassen har fungerat som en stark motor för att få igång ett gediget intresse för språket, det kan 4C och jag bevisa.

Vi har haft roligt och lärt oss detta

Pjäsen tar tag i existentiella frågor och jag har sett att varje barn, var och en för sig har genomgått en personlig utveckling som bringar och bådar gott för deras utveckling och för undervisningen framöver.

På grund av pjäsens handling har också en fördjupning i ämnet samhällskunskap skett. Djupare identitetsfrågor har tagits upp, vi har vädrat olika värderingar och åsikter, även miljötänk, vårda i kontrast till slit och släng så kallad ”Hållbar utveckling” är beståndsdelar i pjäsen.

  •  Memorerande av repliker, analys, dramaturgi
  • Samspel på hög nivå, framföra inför publik
  •  Artikulation, inlevelse, konsten att beröra en publik
  •  Tålamod, mod, självförtroende, självkänsla och mognad

P1020214 (1024x683) (2)

Tack till alla som följt vårt arbete

4C och jag hoppas att vi inspirerat fler till att våga sig på att sätta upp en teater i skolan. Vi har delat med oss av smått och gott under teaterprojektets gång, se gärna tidigare bloggar! Nu kommer en välförtjänt vila och vi vaggar oss i bruset av vad vi åstadkommit.

Se gärna vår pjäs på Kulan Sthlm Youtube ” Sagan om den övergivna dockan”

Stor kram till er alla! Catharina Dreiman, mentor Gärdesskolan och klass 4C

dreiman

 Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.

Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Det var pirr och puh innan och under föreställningen av Den övergivna dockan

I det här inlägget delar läraren Catharina Dreiman med sig av erfarenheter  av att arbeta med drama i skolan. Catharina och elevernas arbete med pjäsen Den övergivna dockan pågick under ett läsår, framförallt i svenska och so. Eleverna gick då i klass 4 c på Gärdesskolan. Föreställningen  spelades för fullsatta hus i aulan 5 gånger, här kan du se resultatet.

Fjorton dagar innan föreställningarna om ”Sagan om den övergivna dockan” pendlade stämningen i klass 4C mellan att vara hög och något låg, hög och förväntansfull av att de sista pusselbitarna strax skulle komma på plats, låg eftersom något hände som inte fick hända.

Det som inte fick hända var att all vår egenkomponerade musik, de olika intron varje rollkaraktär hade var borta! Musiken hade funnits endast på en plats och det var hos Simon i klassen, i hans telefon, vi skulle göra en backupp till musiken men det blev tyvärr inte av, vårt största misstag under projektet.

Tyvärr hade Simons mobil glidit ur fickan vid en bänk på skolgården, strax därefter var den borta och upphittades aldrig, troligtvis blev den stulen.

Nå, hur löste det sig? Det fanns bara ett sätt, att Simon och jag satte oss ner igen och gjorde om musiken. som tur var mindes vi mycket av vad vi hade gjort tidigare, vi hade använt en app så kallad ”Garageband” där vi via olika sound och rytmer kunde skapa vår alldeles egna unika musik. Vi satte helt enkelt igång att åter räkna takter och försökte igen finna känslan till varje rollkaraktär.

Det blev många, många timmar beräknat för Simon och mig efter skoltid för att skapa denna musik men det var också ett stort nöje.

Som sagt, det finns inget ont som inte för något gott med sig för efteråt var vi överrens om att det faktiskt blev något bättre musik denna andra gång.

Det fanns också det som gjorde oss upprymda och glada dessa få dagar innan premiären. Vi hade så gott som fått ihop alla kläder, till och med köpt likadana glasögon till ”andra” Rosti, en av huvudpersonerna, nu liknade Nicholas och Victor mer varandra och man förstod att de spelade samma roll.

Under dessa stesssiga dagar fick vi också hjälp av syslöjdsläraren på skolan att lägga upp vissa byxor, sy i knappar och sy in här och där.

Den största huvudrollen ”Den övergivna dockan” blev också fixad av en teatersömmerska så att hon verkligen fick ”ett hjärta som nästan trillar ut, i själva verket en liten ficka fastsydd på bröstet med ett brett rött luciaband som ”trillar ut” över henne och scengolvet. Ett hjärta som huvudrollen Paco varsamt tar hand om tillsammans med de ömma hantverkarna på Valhallavägen.

Den sista dekoren kom endast en vecka innan premiären men allt smälte in fint under våra sista repetitioner.

Annat att glädjas åt var att ljuset från strålkastarna fungerade bra och August i klassen skötte det fint. Sabina i klassen skötte ridån galant och duktiga Annie i klassen såg till att alla kom in på scenen när de skulle och flyttade och stökade med rekvisita mellan scenerna, hon gjorde ett strålande jobb.

Sista dagarna finslipades slutscenerna av pjäsen och timingen mellan olika scener behövdes fortfarande bli bättre på vissa ställen, vi repade det mycket. Vi jobbade ännu mer med rösterna, att de skulle höras tydligare, vissa elever behövde ta det lugnare, sagtare och artikulera mer. Det är ingen lätt uppgift att få 10-åriga röster att fylla en hel  stor aula utan någon som helst förstärkning av mickar och liknande.

Mycket flöt på men visst var vi oerhört nerviga, jag förklarade för eleverna att det ändå är bra att vara lite nervös bara det det inte går överstyr.

Vi hade ett rum under scenen där alla satt innan de skulle upp på scenen under pjäsens gång, en stor utmaning har varit att få eleverna att förstå att de hörs upp på scenen om de talar högt eller bara normalt. Vi löste det hela med att låta eleverna sitta med I-pads, då blev det äntligen tyst därnere.

Något som verkligen blev klart i sista minuten var våra biljetter, programblad och affischer. Vi fick hjälp av bildläraren på skolan och som tur var kunde flera av eleverna göra klart allt hemma så att vi snabbt kunde kopiera i skolan. Allt hade vi klart innan premiären, vi hann sälja biljetterna till föräldrar, vänner osv… och vi satte upp affischerna och hade programbladen färdiga till föreställningarna. Det blev riktigt bra!

Efter fix och trix ända in i de sista dagarna stod vi äntligen där timmen innan premiären och allt var på topp och det pågick full aktivitet i klassrummet innan vi skulle bege oss till aulan för uppvärmning av rösterna och ta emot publiken.

…Med kristallkronor i taket och mattor mjuka som mossa, där bodde en liten pojke …PANG!…som hette Rosti…

Ja, pjäsen var igång, publiken var där och filmningen av föreställningen pågick.

Mycket nerv första föreställningarna men det gick hem och vi har fått mycket fin respons. Första föreställningen var en kvällföreställning sedan hade vi också tre dagföreställningar för skolklasser och skolpersonal, sedan en till kvällföreställning. Så här i backspegeln vet jag nu att dagföreställningar går mycket bättre med 10-åringar. Som tur var filmades förutom de två kvällsföreställningarna en dagföreställning, men tyvärr inte den sista då klass 4C verkligen gav allt och publiken var med 200%, allt satt perfekt! Att fått vara med om den föreställningen gjorde att man glömde mycket av all slitsam förberdelse, som när man föder ett barn.

Roligt har vi haft och mycket lärorikt! Ni som följt mina blogginlägg på Kulan kanske minns varför jag drog igång detta teaterprojekt. Jag hade på hösten 2015 tagit emot denna klass 4C och var införstådd med att det var en klass med en hel del problematik, problem med elever med negativa jargonger och maktspel. Jag tänkte att om klassen var intresserad av att jobba med en teater för att kunna nå ett bättre samarbete i klassen var jag beredd att göra det för att klassen skulle få en bättre tid tillsammans framöver. Klassen nappade direkt och ett viktigt samarbete påbörjades.

Med alla elevers fantastiska nytänkande kring den ”gamla pjäsen” förvandlades den till deras helt egen moderna pjäs. 13 elever på scen, en på ljus, en på ljud, en vid ridå och tre elever som allt i allo, sammanlagt 18 elever. De har varit dramaturger, ändrat repliker från dåtid till nutid, omformat kvinnliga roller till manliga och tvärtom, analyserat text och de har lärt sig samarbeta på hög nivå.

Stor kram till er alla!

Catharina Dreiman, mentor Gärdesskolan och klass 4C

Catharina Dreimans presentation av teaterprojektet på Mötesplats Kultur Skola

kulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

Elisabeth Söder
elisabeth.soder@stockholm.se

Fem exempel på lyckade Skapande skolaprojekt

I det här blogginlägget från Mötesplats Kultur Skola presenterar lärare och kulturaktörer fem lyckade Skapande skola-projekt inom teater, film, dans, musik och scenografi. Du kan läsa mer om projekten och få kontaktuppgifter från ett tidigare inlägg på Kulan där programmet presenterades. Kulturaktörerna går att boka på Kulan.

/Elisabeth

th gerhard

thDen 24 februari arrangerade Kulan i samarbete med Skapande skola en mötesplats för kulturaktörer, kulturombud och andra intresserade lärare från Stockholms skolor. I anrika Citykonditoriet, som också varit ett nöjespalats under den tidigare delen av 1900-talet, minglade lärare och kulturproffs under kristallkronorna. Musikern Matti Norlin bjöd på blues från den scen där även Ernst Rolf, Karl Gerhard och Duke Ellington uppträtt.

Kvällens tema var att utbyta erfarenheter kring lyckade skapande skola-projekt. Timmarna tickade snabbt förbi och vi fick ta del av en hel kavalkad av goda exempel.

Dans

Höglandsskolan inledde med att berätta om deras skapande skola-projekt som blev en dansföreställning. Dansaren och pedagogen Linnea Sundling skapade tillsammans med eleverna en föreställning som hade sorg som inspiration. Ursprunget kommer från Ester Erikssons seriealbum ”Dottertumören” och Linneas personliga erfarenhet av att förlora en förälder som ung.

Eleverna fick i workshop-form, oftast i grupper med max 15 elever, arbeta fram rörelser och skapa texter. Mycket kraft lades på att jobba med relationer och tillit till varandra. Eleverna funderade på frågor som: Vad innebär det att vara beroende av någon? Vad är det att förlora någon? Vad är minnet av någon? Vad är saknad? Vad är sorg?

Enligt Höglandsskolan är de viktigaste ingredienserna i ett lyckat skapande skola-projekt lyhördhet och att elever, lärare och föräldrar informeras om processen under vägen.

Teater

Catharina Drejman är svenska och so-lärare på Gärdesskolan. Hon berättade om hur det var när hon satte upp en pjäs med klass 4C. Från idé till färdigt resultat. Klass 4Ca hade haft det lite stökigt en tid och Catharina tänkte att det här projektet skulle kunna vara ett sätt att arbeta med sammanhållningen i klassen. Med stöd från Kulan och skapande-skola medel anlitades en professionell scenograf, Caroline Romare, som skulle hjälpa dem att sätta upp pjäsen ”Den övergivna dockan”, Brechts Kaukasiska kritcirkel.

Eleverna analyserade pjäsen. Beskrivningarna passade liksom inte ihop med hur eleverna upplevde sin värld. Idag. Så en spansk by blev ett kvarter vid Karlaplan, till exempel. Och ett nytt manus växte fram. Meningar som ”Det var en vacker vårdag på Valhallavägen, skapades. Helt och hållet av eleverna själva. Trygghetsövningar behövdes under projektets gång. Med hjälp av ramsor övades magstöd och artikulation.

Klassens scenografigrupp besökte Operan där de fick visa sina ritningar i smedjan och snickeriet och komma tillbaka till skolan med ny inspiration. En elev i klassen dansar balett och fick bli koreograf. Andra, som nytillkomna elever i klassen, eller de som inte ville vara med på scen agerade ljud- och ljustekniker.

Catharinas slutord var: Ni som brinner för teater i skolan: Kom fram! Tänk inte mer! Bara gör det! Följ vågorna! Och använd Kulan och Skapande Skola!

Musik

Sen var det dags för sång. Äppelviksskolan bjöd in Svenska Gospelverkstaden för att sjunga med eleverna i ett skapande skola-projekt. Rektorn hade en enda målsättning. Att varenda elev skulle vara med och tycka att det var roligt. Men. Hur skulle de lyckas? Motsättningar fanns. Hur skulle vi få tid till det här? Det löste sig. Projektet startade den 9 februari. Den 23 februari var det föreställning. Under dessa två veckor lyckades Svenska Gospelverkstaden med konststycket att få 100 elever att sjunga så taket lyfte. Hemligheten låg i att under processen fick varenda elev känna att ”min röst duger”. Att alla fick vara sig själva. Och att alla är med och skapar. Redskapet var berättandet. Med Afroamerikas historia som tråd och inspiration av medborgarrättsrörelsen och Martin Luther King. Eleverna fick formulera sina egna drömmar, reflektera kring den musik och de låtar som de lyssnar på idag och lära sig sånger och citat utantill. Tillsammans med professionella musiker från Gospelverkstaden.

Teater – nyanlända

Kvällen fortsatte med att Sprint-gymnasiet berättade om sitt arbete med nyanlända elever. Gymnasieskolor kan ju tyvärr inte få pengar från Skapande skola, men istället så används bidrag från Konstnärsnämnden som går att söka.

Sprint-gymnasiet har bara nyanlända elever. Vissa har aldrig gått i skolan och kan inte läsa eller skriva. Men de kan tala. De kan uttrycka sig på sitt modersmål. Och det går att använda och förstärka genom estetiska uttryckssätt. Sprintgymnasiet har arbetat i projekt tillsammans med teatergruppen Unga Klara. De nyanlända eleverna fick skapa en väska. Ett minne, där de berättar hur det var, när de mötte Stockholm med sin väska. Med berättelserna som underlag improviserade Teater Klara, tillsammans med eleverna, fram en film som blev slutprodukten av projektet.

Några erfarenheter som läraren Alexandra Ljungkvist Sjölin har från projektet är att eleverna är väldigt beroende av läraren. Läraren är deras trygghet i livet. Är läraren med i projektet så vill eleven också vara med. Därför måste lärare, elever, regissör och skådespelare samarbeta. Nära. Det handlar om pedagogik och teater. I samklang. Alla måste ha lika stor del i processen. Sen är det viktigt att eleverna blir medvetna om att teater är ett jobb. De måste fokusera och vara med hela tiden. Teater är som att lära sig ett nytt språk. Det är ett hårt jobb, men vi gör det tillsammans. Under arbetets gång måste alla också vara beredda på att det kan bli rörigt. Man måste orka med det. Att känna att det är ok med kaos.

Sammanlagt så spenderar eleverna tre heldagar på teatern. Innan så har teatern växt fram under svenskundervisningen i skolan. Studiehandledning på modersmålet kan vara nödvändigt att ta till under tiden. Det är ett hårt jobb. Att genomföra detta. Men belöningen är effekten för eleverna. Att eleverna inte alltid känner sig begränsade av att inte kunna svenska, känslan av att inte kunna uttrycka sig och bli ansedda som dumma. Att de kan få känna. Att de kan få briljera på åtminstone en arena i samhället. Delar av föreställningen Drömmar  filmades:

Bild och film

Kvällen avslutades med att filmpedagogen Helen Berg och Cecilia Askesjö, lärare på Högalidskolan berättade om sitt filmprojekt med elever från årskurs 7. Temat var identitet i en ämnesövergripande mix av svenska, so och bild. Helen och Cecilia sammanfattade med att berätta om vilka faktorer som bidrog till att projektet blev lyckat:

  • Skolledningen stod bakom projektet.
  • Alla lärarlag var informerade.
  • Tid för stormöten med hela skolan.
  • Alla elever var informerade.
  • Eleverna fick se exempel på filmer som kunde skapas.
  • Tydliga förväntningar.
  • ALLA TYCKTE DET VAR KUL!

Kultur är kul. /För Kulan: Monica Eriksson

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

/Elisabeth