Visar alla blogginlägg med kategorin:
Samhällskunskap

Spännande inblick i repetitionsprocess

Regissören för Vår tids fruktan som snart spelas på Tribunalen ger en inblick i repetitionsprocessen. Pjäsen belyser och problematiserar hur hotfulla situationer kan få människor att vika från en dittills hög moralisk hållning. Helt enkelt, vem är jag i skarpt läge?

Vill du och din klass ta del av repetitionen så vill teatern gärna ha er som provpublik. Hör av er till Maja på Tribunalen . Föreställningen kan bokas med Kulanpremie för gymnasiet och årskurs 9.

Tribunalen 3

En kort inblick i vår tematik och process

På Teater Tribunalen repeterar vi just nu Vår tids fruktan och elände, en slags antologi för scenen bestående av nyskrivna scener av flera olika dramatiker. Idén är på flera plan skamlöst stulen från Bertolt Brechts och Margarete Steffins pjäs ”Tredje rikets fruktan och elände” från 1938.

Dels är den dramaturgiska formen nästan rakt av kopierad – en kort vers inleder varje scen, en tydlig scenanvisning anger var och när scenen utspelar sig, och sedan kastas vi rakt in i en exempelscen ur vardagen. Verserna ger en ”brechtiansk” förhöjning och distans, de noggrant angivna platserna och årtalen låter oss ana en dokumentär autencitet, och själva situationerna bjuder på igenkänning och moraliska dilemman.

Dels är det idag tyvärr möjligt att associera vår egen tid med tidigt tyskt trettiotal. Inte att jämföra rakt av, bevars, men rädslorna, oron, osäkerheten och den eländiga tillvaron för många, många människor finns där, liksom det politiska och ekonomiska exploaterandet av allt detta.

Vi är fyra skådespelare på scenen, och har just klarat av första veckans ”genomtrampning” av hela materialet. Då prövas texterna för första gången på golvet och det blir tydligare (än vid skrivbordet) vad i texten som bör behållas och vad som känns överflödigt. Vid den här tidpunkten i en repetition känns en föreställning nästan alltid väldigt rapsodisk, ensemblen hoppar mellan scener och situationer som mellan ostadiga isflak. Därför är det skönt att vi också har hunnit med att musiksätta och öva en del på våra verser, som i slutändan är tänkta att ge någon slags formmässig stadga åt föreställningen.

Henrik Dahl, regissör och skådespelare. På bilderna: skådespelarna Jan Ärfström och Tiril Wishman Eeg-Henriksen från repetitionsfasen

Vill ni se mer av vår process så behöver vi både lärare och elever som referensgrupp. Kontakta i sådana fall Maja på Tribunalen

trib 2

Vår tids fruktan och elände

Delvis inspirerade av Bertolt Brechts Tredje rikets fruktan o elände vill vi med den här föreställningen teckna exempel på hur vardagliga förfaranden, i ett repressivt samhälle, kan bli till effektiva terrorvapen, och hur hotfulla situationer kan få människor att vika från en dittills hög moralisk hållning.I Europa putsas fascismen just nu upp och blir rumsren och presentabel. Lagar som var till för att skydda den parlamentariska demokratin – yttrandefrihet, demonstrationsfrihet, meddelarfrihet, konstnärlig frihet etc – vänds ut och in på, så att de börjar motverka sitt forna syfte. Demokratin som vi känner den (med alla sina tillkortakommanden) verkar långsamt slå sönder sig själv och lägga sin lit till att just antidemokratiska krafter ska skydda spillrorna.I ett sådant allt kyligare politiskt klimat aktualiseras frågan om den vanliga medborgarens vilja och förmåga till civilkurage på flera plan. Det kan gälla
vardagliga konfrontationer eller situationer som var och en för sig inte är avgörande, men som sammantaget riskerar att sätta sin prägel på ett samhälles mentalitet. Verbal misshandel på T-banan eller svepande generaliseringar om olika samhällsgrupper vid tre-fikat.Helt enkelt, vem är jag i skarpt läge? 26, 29 september, 10, 13 oktober klockan 13.00
Det går även att boka till våra kvällsföreställningar, mer info om dem på vår hemsida.
trib 1

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

Elisabeth Söder
elisabeth.soder@stockholm.se

Färdigheter och kunskaper som elever lär sig i Skapande skola

P1020207 (1024x683)

Catharina Dreiman har skrivit på  Kulan  om arbetsprocessen och finalen med teaterprojektet Den övergivna dockan. I det här inlägget berättar Catharina om vilka färdigheter och kunskaper elever erövrade under arbetet.

Teaterprojekt för att bygga en stabil grund för inlärning

Ni som följt mina blogginlägg på Kulan minns kanske varför jag drog igång detta teaterprojekt. Jag hade på hösten 2015 tagit emot  klass 4C och var införstådd med att det var en klass med en hel del problematik, problem med elever med negativa jargonger och maktspel. Jag tänkte att om klassen var intresserad av att jobba med en teater för att kunna nå ett bättre samarbete i klassen var jag beredd att göra det för att klassen skulle få en bättre tid tillsammans framöver. Klassen nappade direkt och ett viktigt samarbete påbörjades. 

Tar det tid från de ”viktiga” kunskaperna undrar föräldrar?

Eftersom pjäsen tagit en del tid har några få föräldrar varit oroliga att eleverna inte skulle hinna lära sig allt i svenskaundervisningen i klass fyra, mitt svar till dem har hela tiden varit att jag tror de lär sig minst dubbelt i stället. Så här i efterhand kan jag intyga att arbetet med pjäsen varit pricken över i:et i svenska undervisningen.

P1020208 (800x534)

Elevernas läs- och språkutveckling märks i test

Jag  fick också det bekräftat när vår speciallärare på skolan berättade att efter ett lästest hon gjort med klassen nyligen visat att snittet nu ligger enormt högt på läsningen, att en stor del av eleverna läser som elever i år nio fast de ännu går i klass fyra. Arbetet med teatern i klassen har fungerat som en stark motor för att få igång ett gediget intresse för språket, det kan 4C och jag bevisa.

Vi har haft roligt och lärt oss detta

Pjäsen tar tag i existentiella frågor och jag har sett att varje barn, var och en för sig har genomgått en personlig utveckling som bringar och bådar gott för deras utveckling och för undervisningen framöver.

På grund av pjäsens handling har också en fördjupning i ämnet samhällskunskap skett. Djupare identitetsfrågor har tagits upp, vi har vädrat olika värderingar och åsikter, även miljötänk, vårda i kontrast till slit och släng så kallad ”Hållbar utveckling” är beståndsdelar i pjäsen.

  •  Memorerande av repliker, analys, dramaturgi
  • Samspel på hög nivå, framföra inför publik
  •  Artikulation, inlevelse, konsten att beröra en publik
  •  Tålamod, mod, självförtroende, självkänsla och mognad

P1020214 (1024x683) (2)

Tack till alla som följt vårt arbete

4C och jag hoppas att vi inspirerat fler till att våga sig på att sätta upp en teater i skolan. Vi har delat med oss av smått och gott under teaterprojektets gång, se gärna tidigare bloggar! Nu kommer en välförtjänt vila och vi vaggar oss i bruset av vad vi åstadkommit.

Se gärna vår pjäs på Kulan Sthlm Youtube ” Sagan om den övergivna dockan”

Stor kram till er alla! Catharina Dreiman, mentor Gärdesskolan och klass 4C

dreiman

 Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.

Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Det var pirr och puh innan och under föreställningen av Den övergivna dockan

I det här inlägget delar läraren Catharina Dreiman med sig av erfarenheter  av att arbeta med drama i skolan. Catharina och elevernas arbete med pjäsen Den övergivna dockan pågick under ett läsår, framförallt i svenska och so. Eleverna gick då i klass 4 c på Gärdesskolan. Föreställningen  spelades för fullsatta hus i aulan 5 gånger, här kan du se resultatet.

Fjorton dagar innan föreställningarna om ”Sagan om den övergivna dockan” pendlade stämningen i klass 4C mellan att vara hög och något låg, hög och förväntansfull av att de sista pusselbitarna strax skulle komma på plats, låg eftersom något hände som inte fick hända.

Det som inte fick hända var att all vår egenkomponerade musik, de olika intron varje rollkaraktär hade var borta! Musiken hade funnits endast på en plats och det var hos Simon i klassen, i hans telefon, vi skulle göra en backupp till musiken men det blev tyvärr inte av, vårt största misstag under projektet.

Tyvärr hade Simons mobil glidit ur fickan vid en bänk på skolgården, strax därefter var den borta och upphittades aldrig, troligtvis blev den stulen.

Nå, hur löste det sig? Det fanns bara ett sätt, att Simon och jag satte oss ner igen och gjorde om musiken. som tur var mindes vi mycket av vad vi hade gjort tidigare, vi hade använt en app så kallad ”Garageband” där vi via olika sound och rytmer kunde skapa vår alldeles egna unika musik. Vi satte helt enkelt igång att åter räkna takter och försökte igen finna känslan till varje rollkaraktär.

Det blev många, många timmar beräknat för Simon och mig efter skoltid för att skapa denna musik men det var också ett stort nöje.

Som sagt, det finns inget ont som inte för något gott med sig för efteråt var vi överrens om att det faktiskt blev något bättre musik denna andra gång.

Det fanns också det som gjorde oss upprymda och glada dessa få dagar innan premiären. Vi hade så gott som fått ihop alla kläder, till och med köpt likadana glasögon till ”andra” Rosti, en av huvudpersonerna, nu liknade Nicholas och Victor mer varandra och man förstod att de spelade samma roll.

Under dessa stesssiga dagar fick vi också hjälp av syslöjdsläraren på skolan att lägga upp vissa byxor, sy i knappar och sy in här och där.

Den största huvudrollen ”Den övergivna dockan” blev också fixad av en teatersömmerska så att hon verkligen fick ”ett hjärta som nästan trillar ut, i själva verket en liten ficka fastsydd på bröstet med ett brett rött luciaband som ”trillar ut” över henne och scengolvet. Ett hjärta som huvudrollen Paco varsamt tar hand om tillsammans med de ömma hantverkarna på Valhallavägen.

Den sista dekoren kom endast en vecka innan premiären men allt smälte in fint under våra sista repetitioner.

Annat att glädjas åt var att ljuset från strålkastarna fungerade bra och August i klassen skötte det fint. Sabina i klassen skötte ridån galant och duktiga Annie i klassen såg till att alla kom in på scenen när de skulle och flyttade och stökade med rekvisita mellan scenerna, hon gjorde ett strålande jobb.

Sista dagarna finslipades slutscenerna av pjäsen och timingen mellan olika scener behövdes fortfarande bli bättre på vissa ställen, vi repade det mycket. Vi jobbade ännu mer med rösterna, att de skulle höras tydligare, vissa elever behövde ta det lugnare, sagtare och artikulera mer. Det är ingen lätt uppgift att få 10-åriga röster att fylla en hel  stor aula utan någon som helst förstärkning av mickar och liknande.

Mycket flöt på men visst var vi oerhört nerviga, jag förklarade för eleverna att det ändå är bra att vara lite nervös bara det det inte går överstyr.

Vi hade ett rum under scenen där alla satt innan de skulle upp på scenen under pjäsens gång, en stor utmaning har varit att få eleverna att förstå att de hörs upp på scenen om de talar högt eller bara normalt. Vi löste det hela med att låta eleverna sitta med I-pads, då blev det äntligen tyst därnere.

Något som verkligen blev klart i sista minuten var våra biljetter, programblad och affischer. Vi fick hjälp av bildläraren på skolan och som tur var kunde flera av eleverna göra klart allt hemma så att vi snabbt kunde kopiera i skolan. Allt hade vi klart innan premiären, vi hann sälja biljetterna till föräldrar, vänner osv… och vi satte upp affischerna och hade programbladen färdiga till föreställningarna. Det blev riktigt bra!

Efter fix och trix ända in i de sista dagarna stod vi äntligen där timmen innan premiären och allt var på topp och det pågick full aktivitet i klassrummet innan vi skulle bege oss till aulan för uppvärmning av rösterna och ta emot publiken.

…Med kristallkronor i taket och mattor mjuka som mossa, där bodde en liten pojke …PANG!…som hette Rosti…

Ja, pjäsen var igång, publiken var där och filmningen av föreställningen pågick.

Mycket nerv första föreställningarna men det gick hem och vi har fått mycket fin respons. Första föreställningen var en kvällföreställning sedan hade vi också tre dagföreställningar för skolklasser och skolpersonal, sedan en till kvällföreställning. Så här i backspegeln vet jag nu att dagföreställningar går mycket bättre med 10-åringar. Som tur var filmades förutom de två kvällsföreställningarna en dagföreställning, men tyvärr inte den sista då klass 4C verkligen gav allt och publiken var med 200%, allt satt perfekt! Att fått vara med om den föreställningen gjorde att man glömde mycket av all slitsam förberdelse, som när man föder ett barn.

Roligt har vi haft och mycket lärorikt! Ni som följt mina blogginlägg på Kulan kanske minns varför jag drog igång detta teaterprojekt. Jag hade på hösten 2015 tagit emot denna klass 4C och var införstådd med att det var en klass med en hel del problematik, problem med elever med negativa jargonger och maktspel. Jag tänkte att om klassen var intresserad av att jobba med en teater för att kunna nå ett bättre samarbete i klassen var jag beredd att göra det för att klassen skulle få en bättre tid tillsammans framöver. Klassen nappade direkt och ett viktigt samarbete påbörjades.

Med alla elevers fantastiska nytänkande kring den ”gamla pjäsen” förvandlades den till deras helt egen moderna pjäs. 13 elever på scen, en på ljus, en på ljud, en vid ridå och tre elever som allt i allo, sammanlagt 18 elever. De har varit dramaturger, ändrat repliker från dåtid till nutid, omformat kvinnliga roller till manliga och tvärtom, analyserat text och de har lärt sig samarbeta på hög nivå.

Stor kram till er alla!

Catharina Dreiman, mentor Gärdesskolan och klass 4C

Catharina Dreimans presentation av teaterprojektet på Mötesplats Kultur Skola

kulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

Elisabeth Söder
elisabeth.soder@stockholm.se

Fem exempel på lyckade Skapande skolaprojekt

I det här blogginlägget från Mötesplats Kultur Skola presenterar lärare och kulturaktörer fem lyckade Skapande skola-projekt inom teater, film, dans, musik och scenografi. Du kan läsa mer om projekten och få kontaktuppgifter från ett tidigare inlägg på Kulan där programmet presenterades. Kulturaktörerna går att boka på Kulan.

/Elisabeth

th gerhard

thDen 24 februari arrangerade Kulan i samarbete med Skapande skola en mötesplats för kulturaktörer, kulturombud och andra intresserade lärare från Stockholms skolor. I anrika Citykonditoriet, som också varit ett nöjespalats under den tidigare delen av 1900-talet, minglade lärare och kulturproffs under kristallkronorna. Musikern Matti Norlin bjöd på blues från den scen där även Ernst Rolf, Karl Gerhard och Duke Ellington uppträtt.

Kvällens tema var att utbyta erfarenheter kring lyckade skapande skola-projekt. Timmarna tickade snabbt förbi och vi fick ta del av en hel kavalkad av goda exempel.

Dans

Höglandsskolan inledde med att berätta om deras skapande skola-projekt som blev en dansföreställning. Dansaren och pedagogen Linnea Sundling skapade tillsammans med eleverna en föreställning som hade sorg som inspiration. Ursprunget kommer från Ester Erikssons seriealbum ”Dottertumören” och Linneas personliga erfarenhet av att förlora en förälder som ung.

Eleverna fick i workshop-form, oftast i grupper med max 15 elever, arbeta fram rörelser och skapa texter. Mycket kraft lades på att jobba med relationer och tillit till varandra. Eleverna funderade på frågor som: Vad innebär det att vara beroende av någon? Vad är det att förlora någon? Vad är minnet av någon? Vad är saknad? Vad är sorg?

Enligt Höglandsskolan är de viktigaste ingredienserna i ett lyckat skapande skola-projekt lyhördhet och att elever, lärare och föräldrar informeras om processen under vägen.

Teater

Catharina Drejman är svenska och so-lärare på Gärdesskolan. Hon berättade om hur det var när hon satte upp en pjäs med klass 4C. Från idé till färdigt resultat. Klass 4Ca hade haft det lite stökigt en tid och Catharina tänkte att det här projektet skulle kunna vara ett sätt att arbeta med sammanhållningen i klassen. Med stöd från Kulan och skapande-skola medel anlitades en professionell scenograf, Caroline Romare, som skulle hjälpa dem att sätta upp pjäsen ”Den övergivna dockan”, Brechts Kaukasiska kritcirkel.

Eleverna analyserade pjäsen. Beskrivningarna passade liksom inte ihop med hur eleverna upplevde sin värld. Idag. Så en spansk by blev ett kvarter vid Karlaplan, till exempel. Och ett nytt manus växte fram. Meningar som ”Det var en vacker vårdag på Valhallavägen, skapades. Helt och hållet av eleverna själva. Trygghetsövningar behövdes under projektets gång. Med hjälp av ramsor övades magstöd och artikulation.

Klassens scenografigrupp besökte Operan där de fick visa sina ritningar i smedjan och snickeriet och komma tillbaka till skolan med ny inspiration. En elev i klassen dansar balett och fick bli koreograf. Andra, som nytillkomna elever i klassen, eller de som inte ville vara med på scen agerade ljud- och ljustekniker.

Catharinas slutord var: Ni som brinner för teater i skolan: Kom fram! Tänk inte mer! Bara gör det! Följ vågorna! Och använd Kulan och Skapande Skola!

Musik

Sen var det dags för sång. Äppelviksskolan bjöd in Svenska Gospelverkstaden för att sjunga med eleverna i ett skapande skola-projekt. Rektorn hade en enda målsättning. Att varenda elev skulle vara med och tycka att det var roligt. Men. Hur skulle de lyckas? Motsättningar fanns. Hur skulle vi få tid till det här? Det löste sig. Projektet startade den 9 februari. Den 23 februari var det föreställning. Under dessa två veckor lyckades Svenska Gospelverkstaden med konststycket att få 100 elever att sjunga så taket lyfte. Hemligheten låg i att under processen fick varenda elev känna att ”min röst duger”. Att alla fick vara sig själva. Och att alla är med och skapar. Redskapet var berättandet. Med Afroamerikas historia som tråd och inspiration av medborgarrättsrörelsen och Martin Luther King. Eleverna fick formulera sina egna drömmar, reflektera kring den musik och de låtar som de lyssnar på idag och lära sig sånger och citat utantill. Tillsammans med professionella musiker från Gospelverkstaden.

Teater – nyanlända

Kvällen fortsatte med att Sprint-gymnasiet berättade om sitt arbete med nyanlända elever. Gymnasieskolor kan ju tyvärr inte få pengar från Skapande skola, men istället så används bidrag från Konstnärsnämnden som går att söka.

Sprint-gymnasiet har bara nyanlända elever. Vissa har aldrig gått i skolan och kan inte läsa eller skriva. Men de kan tala. De kan uttrycka sig på sitt modersmål. Och det går att använda och förstärka genom estetiska uttryckssätt. Sprintgymnasiet har arbetat i projekt tillsammans med teatergruppen Unga Klara. De nyanlända eleverna fick skapa en väska. Ett minne, där de berättar hur det var, när de mötte Stockholm med sin väska. Med berättelserna som underlag improviserade Teater Klara, tillsammans med eleverna, fram en film som blev slutprodukten av projektet.

Några erfarenheter som läraren Alexandra Ljungkvist Sjölin har från projektet är att eleverna är väldigt beroende av läraren. Läraren är deras trygghet i livet. Är läraren med i projektet så vill eleven också vara med. Därför måste lärare, elever, regissör och skådespelare samarbeta. Nära. Det handlar om pedagogik och teater. I samklang. Alla måste ha lika stor del i processen. Sen är det viktigt att eleverna blir medvetna om att teater är ett jobb. De måste fokusera och vara med hela tiden. Teater är som att lära sig ett nytt språk. Det är ett hårt jobb, men vi gör det tillsammans. Under arbetets gång måste alla också vara beredda på att det kan bli rörigt. Man måste orka med det. Att känna att det är ok med kaos.

Sammanlagt så spenderar eleverna tre heldagar på teatern. Innan så har teatern växt fram under svenskundervisningen i skolan. Studiehandledning på modersmålet kan vara nödvändigt att ta till under tiden. Det är ett hårt jobb. Att genomföra detta. Men belöningen är effekten för eleverna. Att eleverna inte alltid känner sig begränsade av att inte kunna svenska, känslan av att inte kunna uttrycka sig och bli ansedda som dumma. Att de kan få känna. Att de kan få briljera på åtminstone en arena i samhället. Delar av föreställningen Drömmar  filmades:

Bild och film

Kvällen avslutades med att filmpedagogen Helen Berg och Cecilia Askesjö, lärare på Högalidskolan berättade om sitt filmprojekt med elever från årskurs 7. Temat var identitet i en ämnesövergripande mix av svenska, so och bild. Helen och Cecilia sammanfattade med att berätta om vilka faktorer som bidrog till att projektet blev lyckat:

  • Skolledningen stod bakom projektet.
  • Alla lärarlag var informerade.
  • Tid för stormöten med hela skolan.
  • Alla elever var informerade.
  • Eleverna fick se exempel på filmer som kunde skapas.
  • Tydliga förväntningar.
  • ALLA TYCKTE DET VAR KUL!

Kultur är kul. /För Kulan: Monica Eriksson

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

/Elisabeth

Hur pratar vi med barn och unga om miljön?

blaonA3mane2 3

Hur kan vi uppmana till handling och fria tankar? Teater Tres föreställning Den blå ön vill ge hoppet tillbaka, men räds inte allvaret.

Jakob Stefanson är skådespelaren och manusförfattaren bakom Den blå ön, som riktar sig till barn mellan 9 och 12 år. Tanken att göra en monolog om klimatet har funnits med honom länge. Jakob berättar att han som barn besökte en utställning om klimathotet som påverkade honom starkt och inte lämnat honom sedan dess. Han har också på nära håll sett förändringarna i havet, under sina många somrar i skärgården. ”Jag har länge vetat att jag ville göra en monolog om miljön, om klimatet. Det kommer ur en frustration över att så lite har hänt på området, trots att så mycket har sagts under så lång tid. Det finns ju något i att vilja ställa vuxenvärlden till svars för detta. Vartefter jag hållit på med det här har jag upptäckt att det inte är så nattsvart som vi ibland tror. Det finns också ljusglimtar och trots allt en tro på människans förmåga att styra om.”

För att förstå vad skolorna har för behov och hur de förhåller sig till läroplanen har Teater Tre fört en tät dialog med lärare, bland andra Saila Vakoniemi i Haninge. ”Barnen har miljö i läroplanen sen innan, men det är såklart viktigt att väcka deras engagemang och lust” säger Saila och understryker att barn mellan 9 och 12 är vetgiriga och blir inspirerade. ”De vill ju rädda världen i den här åldern”. Dessutom har 6:a från Akebyskolan och 5:a från Ålstensskolan varit referensklass och deltagit i skapandeprocessen. Genom att involvera referensgrupper tidigt i processen får föreställning växa fram i dialog med publiken. Inte minst är samarbetet med skolan en förutsättning för att föreställningens pedagogiska delar ska bli begripliga och relevanta.

blå ön 20

Övningar i klassrummet  lade grund för pjäsens perspektivval

Regissören/ manusförfattaren och skådespelarna ville få reda på om målgruppen tror att de kan påverka miljön i det lilla och de stora. Dessa möten var under skrivprocessen och inspirerat av dessa övningar med eleverna utformades manus och delar av dialogen är direkt inspirerad av dessa samtal! Genom värderingsövningen ”stå på linje” eller barometern fick eleverna värdera sin möjlighet att påverka miljön. Värderingsövningar: En metod med utifrån John Steinbergs – Aktiva värderingar. Där formulerade frågeställningar öppnar upp för elevens egna tankar och ställningstaganden. I övningarna tar eleverna fysiskt ställning och därigenom skapas insikter och möjligheter att värdera och ventilera sina åsikter och tankar. Exempel: att man får ställa sig på en linje där nummer 1 och 6 markerar ytterlighetsuppfattningarna.

Workshops i samband med föreställningen

Teater Tre erbjuder en workshop kopplad till Den blå ön, som överför föreställningens innehåll till pedagogiska övningar och praktiska exempel. Workshopen syftar till att fördjupa den gemensamma upplevelsen och sätta den i ett faktasammanhang. Genom samtal, värderingsövningar och gestaltning öppna upp för hoppfullhet och kreativitet. Teater Tres dramapedagog Lena Yxner betonar att det rör sig om estetiska läroprocesser, som både är ett förhållningssätt och en metod. Enligt skolutvecklare Ulla Wiklund är estetiska läroprocesser ”ett sätt att arbeta på i skolan som gynnar en kunskapsutveckling där eleven får knyta samman känslor, upplevelser, kunskaper, erfarenheter och analys till en helhet.” (Ur När kulturen knackar på skolans dörr, 2009). Lena Yxner ser detta som ett nödvändigt led i elevernas lärande. ”Upplevelsen av föreställningen, dess berättelse och fakta fördjupas genom att eleverna själva får gestalta sina känslor, reflektioner och erfarenheter. På så sätt blir det tydligare vad de har varit med om och lärt sig.” Lärarmaterialet kommer att innehålla en hel del fakta, länkar till annat material och artiklar, värderingsövningar, kreativitet- och improvisationsövningar. Materialet kommer också att innehålla övningsexempel på enklare experiment som visar på sätt att omvandla energi, mikrokretslopp etc.  Teater Tre är inte klara med fördjupningsmaterialet än, tills dess har du glädje av Naturskyddsföreningens sida

Jakob Stefansson och regissören Robert Pukitis vill ge hoppet tillbaka till barnen. Samtidigt understryker de att det är viktigt att inte blunda för allvaret i situationen. Jakob illustrerar det metaforiskt: ”Det man behöver är två insiktsbägare. Det är superallvarligt, det är den ena. Den andra är att det finns hopp, det går att ändra, det finns tid. Det går inte att bara ha den ena bägaren. För det är inte bara mörkt, vi kan inte bara hamna i uppgivenheten. Hoppet är det viktigaste. Att barn kan få känna hoppfullhet och optimism på djupet.” Arbetet med föreställningen är just nu i full gång inför premiären den 24 januari. Teater Tre skapar en hoppfull föreställning om miljö, ansvar och mänsklig förmåga.

Teater Tre´s föreställning Den blå ön går att boka med Kulanpremie.

Det finns många kulturaktiviteter på Kulan med miljötema

    blå 13   blå 15   blå 11


Söker du i Kulans utbudssida får du upp 36 förslag på kulturaktiviteter. Du kan exempelvis läsa om :

  • Att skapa återvinningskonst i mosaik, Remakebolaget lär era elever miljö och hållbar utveckling genom att skapa med återvunnet material.
  • Den som har flest saker när den dör vinner, Tage Granit leder en workshop om konsumtion, hållbarhet och lycka
  • Göra världen bättre – workshop med Teater Barbara, delta i klimatworkshop där du själv får uppfinna klimatsmarta lösningar. Kan beställas fristående eller kopplas till vår föreställning Frossa.  Med relevant fakta, humor och bitsk satir speglar Frossa olika förhållningssätt till de pågående klimatförändringarna.
  • Hållbar utveckling – reportage om miljö och klimat. Filmcentrum erbjuder ett filmarbete där eleverna får fördjupa sig i aktuella miljö- och klimatfrågor.
  • Miljö- och snuskvandring,  Hör om hur staden har hanterat viktiga miljöfrågor från medeltiden fram till nu. Stadsvandring med Stadsmuseet.
  • Skräp – en återvunnen dansföreställning, Waste collective. Skräp är en absurd resa där begreppet skräp vrids och vänds ur alla vinklar.
  • Dansföreställningen Tango på en soptipp, I en tid då vi skaffar oss mer och mer prylar, samtidigt som sopbergen växer, vill Avart belysa vårt förhållande till existentiella och skapade behov.

Kulan i social medier

Missa inte att gilla Kulan på Facebook och twitter där finns kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

/Elisabeth

kulan_avatar

Att sätta ihop en pjäs med en klass, från idé till färdigt resultat!

Det här blogginlägget är det första i en rad planerade inlägg som från ax till limpa låter oss ta del av ett Skapande skola projekt med drama och bild. Skapande skola projektet är ämnesövergripande, främst i svenska och samhällskunskap.

Catharina Dreiman,  lärare i klasss 4 på Gärdesskolan delar med sig av stort och smått, problem och glädjeämnen. Följ inläggen för inspiration och tips på hur du själv kan tänka när du planerar ett kulturprojekt/Skapande skolaprojekt. I vår kan vi se det färdiga resultatet i Gärdesskolans aula.

/Elisabeth

Att sätta ihop en pjäs från idé till scen, pricken över i:et i undervisningen
Jo, jag hade en idé om att eventuellt sätt ihop en pjäs tillsammans med min nya klass 4C på Gärdesskolan redan i början på terminen. Mina tidigare erfarenheter av att sätta upp teater med barn och ungdomar i skolan har alltid varit så oerhört roliga, givande och värt varenda slittag. Du får minst tio dubbelt igen i glädje, samstämmighet och inre tillfredsställelse. Till råga på allt utvecklar man sig själv och sina elever ytterligare i tålamod, samarbete, i fantasi, i användandet av sin föreställnings- och improvisations förmåga och man får uppleva kraften i sina tankar, känslor och erfarenheter.

Att jobba med gestalten av en roll och med allt annat som ingår kring att sätta upp en pjäs innefattar så mycket, inte minst är det pricken över i:et i undervisningen i svenska med analys av text och ord, röst övningar, övning i att stå inför publik och försöka beröra.

Nåväl, vi är i startgroparna, det började med att jag några veckor in på denna hösttermin 2015 bestämde mig för att föreslå en pjäs för klassen som jag tyckte skulle passa denna klass och tid. Det finns en poäng med pjäsen också med tanke på många stora frågor som vårat samhälle idag kretsar kring.

catharina

Den övergivna dockan med inspiration av Brechts Kaukasiska kritcirkeln

Jag presenterade pjäsen Den övergivna dockan för klassen lite kortfattat och berättade om rollerna och hörde mig för vad olika elever i klassen direkt lockades av angående pjäsen och rollerna.

Mycket kortfattat handlar pjäsen om en flicka vid namn Rosita som har “allt” och en annan flicka vid namn Paca som har “inget”, särskilt inte materiellt. Flickan som har allt får en fin docka av sin far men är inte intresserad utan  har sönder den och slänger den, Paca hittar den en dag och den blir hennes allt. Hon gör en lång resa bland stadens alla hantverkare och hennes älskade barn, docka blir helt som ny igen. Rosita, den första ägaren möter en dag Paca med dockan och hävdar att det är hennes. En stor konfrontation uppstår där många ögonvittnen i staden vittnar och ett dramatiskt utspel av en lump samlare, flickorna och en “kritcirkel” på gatan får avgöra tvisten.

Jag har satt upp pjäsen för några år sedan med elever som var cirka ett till två år yngre, de var alltså 8-9 år, mina nuvarande elever är 10-11 år, föreställningen då blev ett underbart minne som eleverna och jag inte glömmer och förhoppningsvis inte heller publiken. Alfonso Sastre heter dramaturgen som skrivit Den övergivna dockan .

Vad händer om Paca blir Paco?
Tillbaka till första dramalektionen med nuvarande klass. Redan under första tillfället hörde jag noggrant på vad de olika barnen sa om pjäsen och dess roller och det roliga var att en pojke utbrast med en upprörd och känslig röst: “men jag vill spela Paca!” “Jaha, vill du?” svarade jag i ackompanjemanget av några retsamma kamraters försiktiga buande. Vi pratade om hans önskan och jag lade det på  minnet. Kommande helg cirkulerade pojkens vision i mig och efter överläggning under helgen var jag så övertygad att jag på måndagen sa till klassen: “ det är klart vi kan ha två pojkar i huvudrollerna istället, ja, visst Patrik, visst kan du få spela Paca, kanske Paco?” efter en viss förtjusning hos klassen och när vi började se pjäsen lite med andra ögon blev den än mer intressantare och vi började redan efter att jag läst hela pjäsen för dem (cirka 50 min lång pjäs) med alla roll karaktärernas olika utspel denna lektion, dök vi ned i den första utmaningen vi plötsligt stod inför, att ändra något i vissa av Rositas och Pacas repliker som vi var överens om faktiskt inte fungerade och frågor varför  de inte fungerade dök upp.

Vi var mitt inne i analysen redan andra lektionen
Hör på det här alla läsare! “Pappa säger att jag är hans lilla ros”, nä det går inte, Nicholas som ska spela Rosita eller en så länge bara, Rosti, kan inte säga så, det blir helt enkelt fjolligt”, men vad ska han säga? Ja, denna lektion kom vi inte på något bättre, något senare kläckte vi “Pappa säger att jag är hans lilla prins” men vi vet inte om vi är riktigt nöjda med det, herregud vad säger pappor till sina söner nu förtiden? Vi har i varje fall bestämt att det inte ska vara en spansk gammal by som det står i manus utan utspela sig i modern tid (gjorde en spansk gammal by förra gången). Ja, det är väl där vi är någonstans, förutom att alla arton elever också fått två manus var, i plastmappar med etikett, namn och klass, en att lägga under huvudkudden tills det är premiär och en som jag tar hand om, som vi plockar fram när vi varje onsdagseftermiddag arbetar med pjäsen.

Stöd av Kulan och Skapande skola
Vi har glädjande nog tilldelas via Skapande skola en välsignad peng så vi har råd att anlita en professionell scenograf som kommer arbeta med barnen och mig under den här resan under ett antal tillfällen ända fram till en beräknad premiär i maj, pengen önskar vi också ska räcka till vissa materialkostnader.

Det känns fantastiskt att inte stå helt själv med projektet och eleverna, det är jag annars van vid att göra, utan denna gång får jag dela det med någon som arbetar med teater dagligen och brinner för det lika mycket.

Ni som brinner för teater,  kom fram!
Det finns faktiskt eldsjälar inom teater också i skolvärlden, fram med er nu! Våga! Jag tror inte ni kommer ångra er om ni drar igång ett teaterprojekt. Har man dragit ihop säcken en gång till föreställning, vill man göra det fler gånger. Med Kulan och Skapande skola kommer ni lättare kunna ta er igenom projektet, läraren behöver inte då stå helt själv med regi, scenografi, dekor, kostym, ljus, ljud, osv.

Nästa blogginlägg 
Jag ser fram emot detta och längtar som barnen till våra onsdagseftermiddagar. kommer kontinuerligt skriva, fota, filma och dela med mig till er som vill veta vad som går bra och om  svårigheterna och motståndet vi också kommer möta i vårt arbete. Har så mycket mer att  berätta, gissar att jag skriver om cirka två veckor igen,  välkomna då att kika in i klass 4 C:s bubbla igen. Kramar från oss!

Catharina Dreiman
Gärdesskolan

cathartina

Våga ifrågasätta! – Stockholm

Under 2015 erbjuder stiftelsen Expo föreläsningen Våga ifrågasätta! för skolor i Stockholms stad. Föreläsningarna som är kostnadsfria vänder sig lärare och elever på högstadiet och gymnasiet.

expo

Satsningen är en del av Stockholms stads värdegrundskampanj som utlystes hösten 2014. Målet är att stärka skolans värdegrundsarbete kring olika former av rasism och alla människors lika värde. Lärarna får möjligheten att ta del av en utbildning som belyser rasismens och intoleransens idé, struktur, organisering och konsekvens. Fokus läggs också på hur rasism kommer till uttryck i skolan idag. Vi genomför även gemensamma övningar där lärare tillsammans får möjligheten att dela med sig av sina erfarenheter i klassrummet och skolkorridorerna. Eleverna utmanas genom en kritisk diskussion kring fördomar och andra former av intolerans ur ett källkritiskt perspektiv. Vanliga påståenden och frågeställningar om flyktingskap, kriminalitet, kultur och svenska traditioner lyfts fram och ifrågasätts. Vi visar på rasismens och intoleransens konsekvenser samt vad som händer när vi låter fördomar styra hur vi handlar.

Stiftelsen Expo har sedan 1995 kartlagt, granskat och informerat om den organiserade intoleransen. Vår utbildningsverksamhet vänder sig till skolor, organisationer och myndigheter för att höja kunskapen om intolerans och konsekvenser för det demokratiska samhället. De kostnadsfria föreläsningarna som erbjuds kan anpassas efter skolornas egna behov och förutsättningar. Möjligheten för oss att besöka era skolor är givetvis större ju snabbare ni kontaktar oss.
För mer information eller bokning: Mohammed Tuffaha mohammed.tuffaha@expo.se eller 08-400 219 67

 

På Kulan kan du välja bland många kulturuttryck som dans, teater, film, berättande och musik med temat värdegrund

13bbe5bb2d2a1a2cc3591afe4d540111

Ett exempel på en nyligen insatt teaterföreställning med temat värdegrund är Det flygande barnet på Orionteatern.
Föreställningen som vänder sig till gymnasiet går att boka med Kulanpremie. Föreställningen passar bra att arbete med i följande ämnen: Filosofi, musik. historia, drama, psykologi och samhällskunskap.

Biograf Zita erbjuder ett filmpaket, Vi och dom: Vilken bild förmedlar medierna av de andra, de som inte inkluderas i samhällets normer? Hur påverkas vi av dessa bilder? Biografens filmpedagoger erbjuder filmföreläsningar där filmexempel som belyser föreläsningens ämne varvas med diskussion och analys. Stor vikt läggs vid elevernas egen medverkan i diskussion och analys av ämnet. Olika etniska tillhörigheter markerar ofta skillnaden mellan goda och onda i populärfilmen. Vilka stereotyper och fördomar finns i medier? Vilken bild får vi av de andra, det främmande och det avvikande, i populärfilm och nyhetssändningar? Vi ser på populärfilm, realityserier och tv-nyheter och diskuterar. Har alla människor lika värde i medierna? Film och workshop passar bra i ämnet svenska, samhällskunskap och bild och riktar sig till elever i årskurs 7-9 och gymnasiet.

19873ed18ace46f0302da5db297546c7
Biograf Zita, filmen Vi och dom

 


Årskurs  F-3, 13 aktiviteter
Årskurs 3-6, 13 aktiviteter
Årskurs 7-9, 14 aktiviteter
Gymnasiet,  11 aktiviteter  
Särskola, 6 aktiviteter

Vill du begränsa sökningen till rasism hittar du en relevant träff på Kulan 1 aktivitet . Ras som sökord däremot ger närmare 80 träffar .
men som jag bedömer är det bara en handfull aktiviteter som verklingen är en ingång för att samtala om rasism. Här gäller det att sålla.

 

Alla föreställningarna har Kulanpremien, 50 kr i rabatt per barn och tillfälle

Boka alla dina kulturaktiviteter på Kulans webbplats. Ha gärna kontakt med kulturproducenten som vanligt med frågor om föreställningen, tillgänglighet och liknande. För att boka behöver du en bokningskod. Saknar du kod? Mejla till support@​kulturdirekt.se  . Skriv vad du heter, ditt mobilnummer, e-post, skolans namn och  organisationsnummer. När du registrerat dig finns alla uppgifter i Kulan och du behöver inte göra det flera gånger. Koden används för alla dina bokningar.

När du fått din kod , gå  in på Sök & boka och boka din kulturaktivitet.

Varför nytt bokningssystem?

  • Lättare att se vilka barn som deltar och inte deltar i stadens kulturliv
  • Lättare att nå målen i Kultur i ögonhöjd
  • Minskad administration
  • Förskolan och skolan upptäcker Kulans hela utbud

kulan_avatar

Missa inte:Kulan på sociala medier

Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden. På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande. KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temat, envishet och mod, långt borta och nära och gränser

Elisabeth Söder

Information du inte kan läsa dig till, en fördel med lärarträffar

JOH_press_06_1920x0

Lärarkvällar på kulturinstitutioner är guld värt, att få höra regissörer, scenografer, filmare, koreografer och musiker berätta om varför de valt att arbeta med med ett projekt, varför de valde det perspektivet, den lösningen  … det är information som förhöjer värdet  av kulturbesöket för klassen och  vidgar samtalet i klassrummet. Dramaten bjöd in till en lärarkväll om föreställningen Johanna.  

Johanna är inte producerad för att vara en skolföreställningen men Dramaten erbjuder alla ungdomar under 26 år att köpa biljetter  för 100 kr oavsett pjäs och scen.  Den här kvällen fick vi bland annat veta att den unika scenlösningen med flera roterande spelplatser hade tagit fyra månader att färdigställa. Väl så intressant information för vissa elever som regissörens tolkning och val av perspektiv. Kulan bad en av de närvarande lärarna Eva Winiarski, från Södra Latins gymnasium att skriva ett blogginlägg och berätta om träffen och föreställningen. Vi lägger upp alla liknande evenemang på Kulan facebook gå in och gilla oss så missar du inga erbjudanden och information.

/Elisabeth

 Vad är en god människa och vad är egentligen en god gärning?

Vi är ett 30-tal lärare från Stockholm som en kväll i december bjudits in att se föreställningen om Johanna. Vi samlas i Målarsalens foajé för en introduktion av regissören Jenny Andreasson. Hon berättar att hon sedan tidig ungdom varit fascinerad av Jeanne d´Arc och att hon länge velat göra en pjäs om henne. När Jenny Andreasson presenterade sina tankar för författaren Mirja Unge nappade Unge på idén men ville förlägga den unga stridbara kvinnans kamp i nutiden

Vad är det alltså som gör en människa god och vad kännetecknar en god gärning? Det är frågor som författaren Mirja Unge tillsammans med regissören Jenny Andreasson ställer i Dramatens föreställning om Johanna – en ung hyperkänslig kvinna som hör naturens röst. Skogen, vattnet, fåglarna vädjar till Johanna om att hon ska rädda dem från att skövlas och förgiftas. Moder Jord skriker ut sin förtvivlan och hennes kanal är en ung kvinna.

Mirja Unge reste till Norrland och då hon där upplevde skogsskövling på nära håll fick hon idén till den högst moderna Jeanne d ´Arc som just nu gestaltas på Dramatens stora scen.  Det har blivit en pjäs med andliga förtecken om en besjälad jord i nöd.  

Johanna föds på trettondagen – Kristus uppenbarelsedag – i ett sagolikt vackert hus omgivet av skog. Hon märker tidigt att hon hör skogens röst och har en stark känsla av att hon är född för att rädda jorden.  Hon känner orden inom sig.

JOH_press_09_1920x0

 Med hjälp av naturens röster blir hon en miljöaktivist som med överjordiskt mod och envishet för en kompromisslös kamp för naturen. Johanna har dessutom en mirakulöst helande kraft som drar till sig människor som vill bli botade. Då hon så småningom blir politiker och hamnar i riksdagen bjuder hon hem gatans flyktingar och hemlösa att bo i tjänstebostaden och så småningom får hon knappt plats själv.  

JOH_press_19_1920x0

 JOH_press_13_1920x0

 

Johanna är en poetisk och vacker föreställning som utan att förenkla ställer vår tids stora existentiella frågor. Precis som verklighetens Jeanne d ´Arc får Johanna betala ett högt pris för sin idealism. Hon tas till fånga som miljöterrorist och hennes kamp slutar till sist i fängelse.  Liksom i inledningen leder tankarna i slutscenen till Jesus. Johanna är oskadliggjord och fångad i handfängsel. Till de människor som samlats för att ta avsked ropar hon ”Gråt inte över mig, gråt över er själva.” Inga tårar över Johanna kan rädda världen däremot engagemang och handling i Johannas efterföljd. På Dramatens webbplats finns en trailer om föreställningen

 

För mig som gymnasielärare var det en inspirerande helkväll Dramaten bjöd på. Jag vet att den här pjäsen talar till de ungdomar jag undervisar på Södra Latin. Där finns det många Johannor. I min morgonlektion denna måndag fanns hon med. Klassen redovisade nyskrivna dikter och plötsligt hör jag Dramatens Johanna i en av mina elever:

 

 ”Jag är jag och jag är ingen. Det gör ont att skrika och det gör ont att låta bli. Jag är mina känslor, men mina känslor är så mycket mer än jag. De slukar mig. Jag är ingen. Jag är besatt av att känna”

 /Eva WiniarskiLärare i svenska och religion på Södra Latins gymnasium

Andra föreställningar, och workshops med miljötema på Kulan

  • Den som har flest saker när den dör vinner, en workshop om konsumtion, hållbarhet och lycka. Tage Granit
  •  Ekoreko? I denna återbruksworkshop berör vi frågor som masskonsumtion, materialism och hållbarhet. Moderna Museet
  • Göra världen bättre – workshop.Delta i klimatworkshop där du själv får uppfinna klimatsmarta lösningar. Kan beställas fristående eller kopplas till vår föreställning Frossa
    Teater Barbara
  • Hållbar utveckling, – reportage om miljö och klimat. FilmCentrum Riks
  • Tango på en soptipp,Vi leker med den galna tanken att jorden är en soptipp. Vad gör vi med vår tid här? Skaffar saker, slänger saker? Hoppas hitta meningen med livet. Avart dans och rörelse  

 

UR-serie, Rädda jorden

Maria Edgren är högstadielärare i svenska och författare. Med utgångspunkt i sin bok Projekt Rädda Jorden: ett flaskpostäventyr reser hon runt till skolor i landet och talar om vad som händer med planeten om vi inte slutar smutsa ner den. Finns i lärarummet/ UR, En sagostund för jorden 

 

Missa inte:

Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden.
På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande.
KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temat, envishet och mod, långt borta och nära och gränser

Elisabeth Söder

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen, KUL1415 i skolan

aserie1

Hur upplever eleverna sitt Stockholm?

Låt eleverna berätta om sitt Stockholm! Använd film, bilder, berättelser eller skapa en föreställning. Allt på elevernas eget språk. Och dela berättelserna med världen på KUL1415.se!

Uppdraget att berätta om Mitt Stockholm kan ske på många sätt beroende på årskurs, ämne och pågående skolprojekt. Texter kan skrivas som: krönikor, brev, prosa (deckare, fantasy…), faktatexter, insändare, labbrapporter, debattartiklar, reportage, dikt, filmmanus, serier, guideböcker, sångtexter… Utgå från Stockholm eller låt klassen dela med sig av den egna staden inuti staden. Blir infallsvinkeln det historiska, nutida eller framtida Stockholm?

Mitt Stockholm kan också ta fasta på något av följande underteman:

  • Envishet och mod, kan handla om: människor från Stockholms historia, litteratur eller människor i ens omgivning.
  • Långt borta och nära, kan handla om: kärlek, närhet, ömhet, längtan, vänskap, avståndstagande, saknad, fiendskap och försoning.
  • Gränser, kan handla om: kulturella, psykologiska, historiska, rumsliga och sociala barriärer, men också om brobyggande och gränsöverskridanden.

Vi hoppas få in texter på alla de språk som talas i Stockholms skolor, närmare 100 stycken. Men eftersom vi är måna om att få ta del av alla skildringar som tillsammans ger en bild av Stockholm vädjar vi till alla att även skriva texten på svenska eller engelska.

 Texten på webben och publicerad i en bok

På KUL1415.se/skola skapar vi en plattform för att arbeta med kultur i skolan. Här finns inspiration, tips och lärarguider, och möjlighet för eleverna att dela med sig av det material de arbetar fram. Tanken är att portalen KUL1415.se/skola ska ha ett konstant flöde av målningar, bilder, texter, filmer och annat som eleverna arbetar med.

De som vill kan helt utan kostnad trycka en bok från det material de skapat. Så här går det till.

Lyskraft

Behöver ditt kulturprojekt extra lyskraft?  Behöver klassen mer inspiration eller ny kunskap? Berätta om ditt projekt och vad din klass vill ha hjälp med. Du kan inte söka pengar men vi kan  hjälpa till praktiskt  med exempelvis  ljud och ljus, kostym. Eller erbjuda inspirerande besök av en författare, skådespelare eller liknande.

Facebookgruppen KUL1415 i skolan

KUL1415 i skolan, en plats för att diskutera, inspireras och tipsa varandra om kultur i skolan. Lägg upp dina ideer för hur du och eleverna tar er an temat så att andra kan inspireras, ställ frågor, vi är många som kan svara. När vi funderar på vilka grupper/klasser som behöver extra lyskraft tittar vi på det ni publicerat på facebookgruppen KUL1415 i skolan.

Gestaltning av temat

Alla vill väl göra en bok? Men på webben har ni också möjlighet att uttrycka temat med film, bild och ljud.  Kanske teater, skulpturer, spel, stadsplaner, film, spoken world, debatter, guidade turer, eller konstutställning. Mycket av det som läggs upp på webben vill vi även visa i finalen  i mitten av maj. Där bygger vi upp scener för att låta elevernas texter nå ut över rampen, och gallerier allt beroende på vad eleverna berättar och gestaltar om.

Vilka får vara med i KUL1415?

Alla klasser i Stockholms kommun, både kommunala och fristående skolor från F-9 och gymnasiet är välkomna.  Alla klasser som vill får vara med. Det innebär att en klass kan vara med och göra en bok i flera olika ämnen.

 

Tidsramar

Det går att lämna in texter för boktryck fram till vecka 11. Att vi valt det datumet hänger ihop med att vi vill vara säkra på att hinna leverera alla böcker till skolan till mitten av maj. Vi vill också kunna använda texterna när vi planerar finalen i Kungsträdgården.

Här anmäler du dig till KUL1415

Anmäl din klass till KUL1415 i skolan och låta eleverna berätta om sitt Stockholm. Du kommer att få ett bekräftelsemail med instruktioner. Kontakta Elisabeth Söder vid eventuella frågor.

När ni är färdiga och vill beställa tryckning av boken

När ni har valt ut de texter och illustrationer ni vill ha med går ni till Skapa en bok på webbplatsen. Elever och lärare formger boken, omslag och inlaga med utgångspunkt från enkla mallar i PowerPoint på webbplatsen. På sidan finns tips och instruktionsfilmer för hur ni går tillväga.

Final för KUL1415 skola

Vi har bokat Kungsträdgården i mitten av maj. Håll veckan fri. Vi återkommer snarast med mer information ,  dagarna kommer att vara fyllda med elevernas bild av Sitt Stockholm gestaltat av elever eller av kulturaktörer. Till vår hjälp för att skapa en magisk stämmning i Kungsträdgården har vi produktionsbolaget Amusement.

 

kulan_avatar

 

 

 

Göm inte KULAN,  där bokar du  kulturaktörer och kulturupplevelser, på skolan och ute i staden. Läs om kulturkonsulenter, nätverk, kulturkort, mötesplatser och Kulanpremien. Gilla Kulan facebook för att få tips på tillfälliga kampanjer och omvärdsbevakning inom kultur och estetiskt lärande.

 

koffert med saker

Vi ses på Kulan och KUL1415/skola

Elisabeth

Miljonstories, vi vill ge plats för de berättelser som gömmer sig likt glömda skatter i betongen

miljonstoris 4

 

Nittonhundrafemtiofyra. Då flyttade Sven till Bagis. Han bor fortfarande kvar i samma lägenhet. Med samma fru.

Nittonhundrafemtioåtta. Då flyttade Karin och Arne till Bagis. De träffades som nioåringar och har hållit ihop sedan dess.

Nittonhundrasjuttioåtta. Då gick älgen på gångvägen vid Byälvsvägen 20.

Femhundraåttiosex. Är summan år som de 12 medlemmarna i studiecirkeln för ”Bagis – min hembygd” huserat i Bagis.

 Samhällskonstprojektet Miljonstories

Häromveckan besökte ett gäng från PRO Bagarmossen Bagishuset för att som första seniorgrupp någonsin delta i samhällskonstprojektet Miljonstories. Mats Aronsson, konstnärlig ledare för Miljonstories, vill lyfta de röster som ofta inte hörs och ge plats för de berättelser som gömmer sig likt glömda skatter i betongen. Man vill samla in berättelser från både seniorer och juniorer för att sedan låta dessa – berättelser och berättare – mötas och tillsammans skapa en mångfald av bilder av Bagis. Därav ovan talrika fragment av berättelser.

miljonstori 2

Låt kulturen besöka folket, majoriteten står inte i Dramatens foaje

För två veckor sedan stod jag som ofta i den gröna dörren till Bagishuset och välkomnade besökare. Skillnaden denna gång var att somliga av mina gäster kom med rullator istället för med sparkcykel. Stämningen var nyfiken och lite nervös. Glada hälsningar och välkomnande omfamningar, sedan gick vi alla in i biosalongen för presentation av Miljonstories och dagens workshop. Samhällskonst, berättade Mats, är att låta kulturen besöka folket istället för tvärt om. Majoriteten står inte i Dramatens foajéer, konstaterade Mats ackompanjerad av leende nickar. Genom Miljonstories vill man ge plats åt röster från Orten för att komplimentera det större antalet röster om densamma.

miljon stories 5

Jag minglade runt bland mina seniora vänner när de sedan satt i vårt café och skrev ned sina minnen från Bagis och markerade favoritplatser på en medhavd karta. På borden stod vackra chokladbakelser som Paulus och Linus, solid kärna i Bagishusets cafégrupp, bakat dagen innan. Sven berättade varför han trivs så bra i Bagis, ”Vi har så många goda vänner. Många av dem sitter här”. Medan Arne konstaterade att ”Det bästa med Bagarmossen är Karin. Hon är en jädra bra tant”. Arne har varit turnerande simhoppsartist i alla år. Han och Karin har bott i England där Arne bjöd på hisnande uppvisningar. Jag tycker väldigt mycket om Arne som själv benämner sig som ”en gnällig gubbe”. Han har glimten i ögat, Arne.

 Historiska är också ett museum för historier

Med oss var även Anna och Susanna som till vardags arbetar på Historiska Museet. Vi är inte bara ett museum för historia, menar Susanna, utan även ett museum för historier. De insamlade berättelserna kommer att visas som lokalt komplement till vandringsutställningen ”Hembygd – Någonstans i Sverige” som invigs den 4:e oktober på Historiska Museet. I sex veckor kommer röster från Bagis höras i den pampiga orangea byggnaden på Linnévägen. Sedan är det dags för nya Stockholmsområden att ta plats. Först är inte alltid störst, men vi är ändå stolta att vara konstprojektets ”pilot”-samarbetspartners.

miljonstor 3

Veckan därpå stod jag återigen i min gröna dörr och hälsade välkommen. Nu var Mats, Susanna och Anna åter på besök men denna gång på jakt efter ungdomarnas berättelser. Nakita, Sara, Gabriella, Zamer, Natnael, Lamis, Estelle och Nahom slog sig ned i sofforna och började berätta om minnen och ritade om kartorna i Skarpnäck och Bagis med nya, kreativa namn på gator och torg som berättade om gemensamma minnen från dessa platser. Estelle berättar att hennes favoritplats är mammas kök, Nahom att han minns hur han och en kompis åkte månbil och ramlade för länge sedan – ”det måste vara ett bra minne eftersom jag kommer ihåg det” resonerar han, skrapsår till trots. Naktita berättar om sitt bästa minne ”när jag fick spela DJ” och Lamis berättar att det bästa med Bagisbarnen är att ”de är sig själva, de försöker inte spela någon annan”. Mats tar roliga porträttbilder och några sitter kvar länge och filosoferar kring plats och minne.

 Vi tror på människor och möten

På vikten av att mötas och tala med varandra, inte om varandra. Vi tror också att det är genom att samarbeta som vi skapar nya möjligheter till förändring och gemensam utveckling. Vi brinner därför extra mycket för detta unika konstprojekt som vill skapa en mötesplats för två grupper som ofta står långt ifrån varandra, seniorer och juniorer, genom att lyfta fram det gemensamma – Orten och minnena som där bebor. Våra unga växer i workshops som denna med Historiska/Miljonstories där de får tid och plats att fundera kring sin hemort, kring sina minnen och den kultur som vi alla är med och skapar och omskapar.

 

Jag fascineras av de slående likheterna mellan dessa två grupper som vid första anblick tycks så olika: de har alla egna inofficiella namn på gator, torg och minnesvärda platser; de konstaterar alla att hemma är där hjärtat – vänner och familj – finns; att mötesplatser som vävstugor, kaffestugor och ungdomsgårdar inte nog kan understrykas när det kommer till att lära känna ett område och göra det till sitt. Jag ler när jag hör en äldre kvinna berätta om en för henne viktig plats: ”Min gård. Alla är väldigt aktiva. Man umgås mycket på gården. Det är bra sammanhållning och vi hjälper alla varandra”.  Gården. Vare sig prefixet är ungdoms- eller inner- så är funktionen densamma. En mötesplats för kulturskapande och tillhörighet.

 

 Vernissage

Varmt välkomna till Historiska Museet den 4:e oktober för vernissage. Välkomna även till Bagarmossen den 11:e oktober för vernissage av lokal utställning med insamlade berättelser. Vi kommer då finnas i Kulturskolans lokaler där Miljonstories samlar in fler berättelser samtidigt som vi finns på plats för samtal och gott fika bakat av ovan nämnda cafégrupp (nu utökad till fem medlemmar).

 

Moa Lindunger-Andersson, ungdomsledare Bagishuset
Telefon: 08-508 17 310/076-8250031
E-post: moa.lindunger-andersson@stockholm.se
/Elisabeth

Missa inte Kulan på  facebook och twitter där lägger vi upp tips och kulturerbjudanden

/Elisabeth