Visar alla blogginlägg med kategorin:
Sex och samlevnad

Med Skam har du en ingång till klassiker

Malin Appeltofft, lärare på Blommensbergsskolan visar några av de referenser till Shakespeare som Skam innehåller och tipsar om hur du med serien som ingång kan arbeta med Shakespeare och Romeo och Julia. Eller bara som inspiration för alla elever som inte tänker på kopplingar mellan olika verk och att Shakespeare fortfarande, 401 år efter sin död påverkar vår kultur.

Skam säsong tre = Romeo och Julia

En kärleksförklaring till Baz Luhrmanns filmatisering av Romeo & Julia. Jag vill börja med att varna, spoiler alert, om det är så att det är någon som har för avsikt att se Skam och inte vill få sin upplevelse förstörd. Ja, trots att jag är medelålders har även jag fallit för den norska tv-serien Skam som handlar om några ungdomars liv på en gymnasieskola i Oslo. Jag längtar absolut inte tillbaka till min egen gymnasietid men det är intressant och berörande att få följa unga människors jakt på sin identitet, strävan efter att höra till och den sköra första riktiga kärleken.

Dessutom är serien riktigt snyggt hantverk där allt från skådespeleri, regi , manus och musik samspelar. I Skam finns knappt några vuxna närvarande. I första säsongen är Evas mamma med några korta ögonblick. I säsong 2 skymtar en manlig lärare förbi då han uppmanar Noora att skriva en krönika och i säsong 3 får vi se en kvinnlig lärare genom elevernas ögon med resultatet att fokuset på läraren är konturerna av lärarens bröstvårtor genom tröjan. Förutom dessa finns det en skolsköterska på skolan som verkar vara den enda som lyssnar på och pratar med tonåringarna. Men hon är en högst nyckfull person som trots sin närvaro och engagemang knappast är en trygg vuxen utan som snarare fyller funktionen av en trickster, dvs den i ett drama som fungerar som en katalysator för händelseutvecklingen, som spär på eller hindrar huvudkaraktärens planer.

I Shakespeare’s pjäser är Puck och lago två exempel på tricksters. Frånvaron av vuxna i Skam belyser att vi i dagens västerländska samhälle, trots alla möjligheter till kommunikation fjärmar oss från varandra. Eller är det helt enkelt så det måste vara, att tonåringar måste få bli vuxna i fred? Är det just för att jag själv har egna tonåringar som gör att frånvaron av vuxna i serien berör mig så starkt? I vårt samhälle är det den smarta mobiltelefonen och datorer som istället för vuxna fått ta plats som guide i livet, i sökandet efter information och goda råd samt vägledning i alla svåra livsval. Det är individualism och frihet på gott och ont.

Shakespeare med högstadieelever

Som lärare har jag arbetat med Shakespeare några gånger med elever. Oftast har eleverna ingen aning om vem Shakespeare var och vilken betydelse och påverkan hans verk alltjämt har på den västerländska kulturen. Några gånger har jag låtit eleverna få se Baz Luhrmanns filmatisering av Romeo & Julia (filmen går att se via SLI, Medioteket). Om eleverna har fått förförståelse och är bekanta med pjäsen kan de uppskatta filmen och tillgodogöra sig innehållet men det är inte den lättaste filmen att ta till sig för dagens tonåringar. När jag nyligen plöjde säsong 3 av den norska serien Skam upptäckte jag ytterligare en ingång till att arbeta med Shakespeare och hans verk. I säsong 3 av Skam duggar nämligen Romeo & Julia –referenserna tätt. Eller rättare, referenserna till Baz Luhrmanns film från 1996.

Skam – en kärleksförklaring till Baz Luhrmanns filmatisering av Romeo & Julia

Romeo och Julia blir förälskade vid första ögonkastet på en maskerad hemma hos Julias familj. I Baz Luhrmanns filmatisering möts deras blickar genom ett akvarium till sångerskan Des’Rees låt I’m Kissing You. Julia, spelad av Claire Danes , är utklädd till en ängel i vit klänning och vita vingar medan Romeo som spelas av Leonardo di Caprio ser ut som en romersk soldat.

FullSizeRender (1) Den klassiska balkongscenen slutar med att Julia möter Romeo nere vid poolen och att de tillsammans gömmer sig för omvärlden och kysser varandra under vattnet. I Skam är det Nooras och Williams gryende förälskelse som tar form framför ett akvarium i säsong 2 men i säsong 3 är det förälskelsen mellan Isak och Even som skildras genom ett ohämmat flirtande med referenser från Baz Luhrmanns film. De blir också förälskade vid första ögonkastet även om det tar några avsnitt innan de verkligen står för det och erkänner det.

Isak, utklädd till Julius Caesar och Even utklädd till Gud kysser också varandra för första gången under vattnet i en pool. Som i ett eget universum skjutsar Even Isak på cykel från maskeraden och i sina maskeradkostymer lär de känna varandra på riktigt utan att spela roller. Till och med delar av soundtracket från Baz Luhrmanns film används i Skam och Even nämner också att Baz Luhrmanns Romeo & Julia är hans favoritfilm.

Shakespeare’s Romeo & Julia slutar som bekant i tragedi då de båda unga tu tar sina liv. Vilka vuxna kunde de tala med? Prästen Lorenzo försökte hjälpa dem och han var också den som sa åt Romeo att man måste kämpa för det man vill, vilket påminner om funktionen hos Eskild i Skam, en av ungdomarna som bor i kollektiv tillsammans med först Noora och sedan Isak, som är den i säsong 3 av Skam som konfronterar Isak och får honom att erkänna sina känslor och stå upp för sig själv. Vad ska då hända med Isak och Even? Måste de liksom Romeo & Julia också dö? Nej, men de måste handskas med och klara av psykisk ohälsa samt stå för sin homosexualitet.

Aldrig har väl ung kärlek skildrats så drabbande och vackert och gjort det så tydligt att temat i Shakespeares 400 år gamla pjäs är universellt och oberoende av tid och kön. Ingen ska behöva dö på grund av kärlek. Och psykisk ohälsa är inte skamligt! Det känns mycket hoppfullt att serien Skam gestaltar homosexualitet och psykisk ohälsa och därmed bidrar till att synliggöra och skapa förebilder som inte följer normen. Om någon händelsevis vill arbeta med Shakespeare med sina elever kan jag slutligen varmt rekommendera Othello som Mittiprickteatern spelar. Mittiprickteatern har tagit fasta på vad som händer om man litar på rykten utan att stanna upp och bilda sig en egen uppfattning och fungerar mycket väl som underlag för att arbeta vidare med sådana frågor. Dessutom bjuder den intensiva 50 minuter långa föreställningen på en Emilia som läser lusen av Othello efter att han har mördat sin Desdemona efter att Lago har satt igång ryktet att hon skulle ha varit otrogen. Se där, ytterligare en aktuell och angelägen ingång till Shakespeare.

Malin Appeltofft, malin.appeltofft@stockholm.se Blommensbergsskolan

Ytterligare resurser för att arbeta med Shakespeare

001acdf8-aa63-4bf5-aa0e-16dc5aa68f09

  • Filminstitutet har gjort en filmhandledning till Baz Luhrmanns Romeo & Julia 
  • Sonja Josefsson har inom Litteraturvetenskap skrivit en c-uppsats, Romeo och Julia som drama och film.  ”I bakgrunden för min undersökning ligger det vidgade textbegrepp som beskrivs i styrdokumenten om ämnets karaktär och uppbyggnad för svenska för gymnasiet och Olin – Schellers och Johanssons forskning.”  Sonja beskriver och problematiserar hur styrdokumenten för svenskundervisningen på gymnasiet preciserar användandet av det vidgade textbegreppet . I uppsatsen finns det också konkreta tips på hur lärare kan arbeta med det vidgade textbegreppet.
  • Kulan har i ett tidigare blogginlägg tipsat om resurser och pedagogiska handledningar för lärare som vill arbeta med Shakespeare i skolan
  • Klickar du på länken får du upp föreställningar på Kulan med Shakespeare som gemensam nämnare

header h

Blogginlägg om Skam blev en intervju i Svenska dagbladet

5c2acb99-0cf8-4e6f-ba94-1c7b3d51fe2b

Det är många som läst och uppskattat Malins blogginlägg och vi på Kulan är glada för att det också ledde till en intervju med Malin i SVD ” Har dina elever även fått ett ökat intresse för Shakespeare nu? – Inte bara i och med Skam. Sedan vi började jobba med Shakespeare har några sagt att de ser honom överallt, både i reklam, på bio och i bilder. Det refereras ofta till hans intriger och karaktärer i tv-serier, något de inte tänkt på innan. De övar helt enkelt upp att känna igen honom.” Läs hela intervjun här  SVD.

Vill du berätta om hur du arbetar med kultur i skola och förskola?

Kulan efterlyser lärare, förskolelärare, skolbibliotekarier och fritidspedagoger. De blogginlägg som blir mest lästa är alltid de som ni skriver, så hör av dig till elisabeth.soder@stockholm.se

 

Följ Kulan i sociala medier

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Hur tar du upp HBTQ i klassrummet ?

komma ut 4

2016, året då vi får älska den vi vill och bli accepterad för den vi är? Knappast!
 
De senaste dagarna har jag läst artikel efter artikel från olika personer, framför allt representanter från kristet håll, som spyr ut sin galla om HBTQ-personer. ”Homosexualitet är en trend” säger en i Växjö, ”En skymf mot alla vanliga, samkönade Svenssonpar” säger en annan i Bräkne-Hoby och en tredje i Alvesta jämför Pride-flaggan med IS-flaggan. Är det här verkligen den typen av nyheter, som vi vill att dagens ungdomar ska ta del av och formas efter? 
 
För mig är svaret självklart: NEJ! Jag vill att alla ska behandlas lika och att vi alla ska bemötas med respekt, oavsett om vi gillar han, hon eller hen. När jag växte upp talade vi aldrig öppet om homosexualitet i skolan, men det är något som verkligen har förändrats bara de senaste åren. Jag jobbar väldigt mycket ute på skolorna och ser hela tiden hur attityden förändras och hur människor blir mer öppna och accepterade. Det gör mig oerhört glad och stolt över att hela tiden se lärarnas ständiga engagemang i den här viktiga värdegrundsfrågan. 
 
Jag känner verkligen att jag som skådespelare har ett ansvar att kunna sprida min kunskap och min förmåga att trollbinda publiken, dels genom att använda min kompetens, dels för att visa att jag även är ”en person”. Min HBTQ-monolog ”Komma ut” är väldigt stark i sig, men knorren på slutet (OBS! Spoleralert!) att det är jag själv, som jag har refererat till under hela föreställningen, gör upplevelsen ännu mer chockerande och viktig. Barnen kommer ha tusen frågor efter det att sista repliken är sagd; Är det verkligen Oskars historia? Är han bög? Är han så här öppen med det att han säger det inför en hel klass? Kan han hjälpa mig att komma ut? Är det inte svårare än så här att våga ta steget och kliva ut ur garderoben?
 
Det här kanske bara är önsketänkande när det kommer till frågorna, som jag tror att ungdomarna hade velat ställa, eller i alla fall tänker på efteråt. Jag tror definitivt att jag hade ställt exakt samma frågor (i alla fall i mitt huvud) om jag hade fått en sådan teaterupplevelse när jag växte ut. Det blir på detta sätt så avdramatiserat. Så vardagligt. Det blir en människa framför dem. Inte en bög. Nu är jag visserligen bisexuell, eller som jag föredrar att kalla mig – Oskar. Jag är Oskar. En människa. Bisexuell. En person. En skådespelare.
 
Stay Proud!
Oskar Sternulf
skådespelare, musikalartist och bisexuell 

Boka föreställningen på Kulan

En föreställning som skapar nytänkande och medkänsla hos publiken

eng skola

Fyra elever delar med sig av upplevelsen av att vara med på genrepet av föreställningen Hedwig and the Angry Inch :  Hanna och Fedelia, från Internationella Engelska Gymnasiet och Ella och Julius  från Södermalmsskolan.

Hanna och Fedelia 

Utan förkunskaper om vad vi snart skulle se, satte vi oss förväntansfulla i Göta Lejons teatersalong. Pjäsen introducerades med en snabb förklaring om var vi befann oss och vilket årtal det skulle föreställa. Efter det gör Hedwig en storslagen entré och lyser upp scenen med ett coolt musiknummer.

Genom föreställningens gång får vi följa kampen och se det svåra i att hitta sig själv och sin sexualitet. Som en liten pojke, utan den moderliga kärleken som ett barn behöver, dras Hedwig, då kallad Hansel, in i något han inte kan kontrollera eller förstå sig på. Han upptäcker kärlek och sex, vilket förändrar honom och hans syn på livet. Denna nya insikt fyller honom med glädje, den får honom att känna känslor han aldrig känt förut och får honom att ändra hela sin identitet. Men han upptäcker snabbt att även kärleken har sina baksidor. Han blir besviken, utnyttjad och ensam genom historien. Vi tror att när Hedwig träffar sin första stora kärlek eller som hon uttrycker det, sin andra halva får hon för första gången bekräftelse och uppfylls av en kortvarig kärlek. Det leder till att hon “hoppar på tåget” för att fly från sitt förflutna, och hon gör det utan att tänka efter. Med Hedwig’s syn på livet blir denna tragiska historia skildrad med komiska monologer och storslagna musikframträdanden. Allt detta leder fram till Hedwig and the Angry Inch’s fascinerande berättelse.

Berättelsen visar en kamp som på senare tid har växt fram i samhället. Det gör Hedwig and the Angry Inch till en väldigt aktuell pjäs för flera generationer att se. Berättelsen är inte baserad på en sann historia, men man ser tydligt att pjäsen är byggd på flera iaktagelser av Östberlin under 80-talet. Det som gör pjäsen relevant än idag är att normerna som var som starkast då, fortfarande lever kvar och påverkar oss idag. Normen har alltid inkluderat attraktionen till det motsatta könet och relationen mellan den hetrosexuella cis mannen och kvinnan. Transsexualitet står utanför allt vad normen säger är rätt, vilket bygger upp en skam och en osäkerhet om förhållandet till omvärlden. Hedwig bryter alla normens “lagar” vilket skapar nytänkande och medkänsla hos publiken.

Att som en ungdom idag, få bevittna Hedwig’s svåra livsresa gör att vi kan jämföra samhället nu och då. I Sverige kan vi se märkbara skillnader. Till exempel så är samkönade äktenskap en självklarhet idag, ingen av parterna behöver genomgå identitetsavgörande förändringar för att det ska vara lagligt. Vi har inte samma ramar att anpassa oss efter och vi ställer inte samma krav. Det går dock inte att undgå det faktum att utvecklingen har en lång väg kvar tills vi kan nå ett ultimatum där alla är jämlika. Därför tror vi att många kan känna igen sig i pjäsen.

Sammanfattningsvis tycker vi att förställningen var en cool och annorlunda upplevelse med Ola Salo hårt inlindad i Hedwigs galna karaktär och framförde den på ett underbart och konstnärligt sätt.

Ella och Julius

Jag tycker först och främst att musikalen var jätte bra och att man fick känslan direkt efter musikalen att man ville se den igen. Det som gjorde pjäsen så bra var först och främst att skådespelarna var väldigt bra och dom hade bra kontakt med publiken (speciellt Ola Salo). Pjäsen kändes väldigt levande då man blev en del av den. Jag skrattade mycket och blev väldigt tagen av allt som hände! Det var en bra handling och lätt att hänga med i fast ibland svårt att höra vissa meningar eller ord då det ibland gick fort så man fick lyssna med stort öra så att man inte missade något! Jag tycker att det var väldigt bra uppbyggt på scen med rekvisita som passade bra ihop med historien.
Ella

Ola Salos insats som den alltmer slitne Hedwig ger karaktären en tidigare outforskad vinkel, en attityd och en apati gentemot de många tragedier är en fräsch och underhållande Hedwig. Med nytt material och mindre skådespelare än vad som är väntat ger denna saga en ny intimitet, en värme när man sitter i salongen och hör Hedwig snubbla runt på scenen och återberättar hela hennes liv.
Julius

 

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

Elisabeth Söder
elisabeth.soder@stockholm.se