Visar alla blogginlägg med kategorin:
Språkutveckling

Drama underlättar språkinlärning

Arbetsprocess för att arbeta med drama

När jag började som lärare på Sturebyskolan och skulle hålla min första lektion var jag nervös. Hur skulle eleverna vara mot mig? Vad skulle de säga? Men när lektionen väl började märkte jag att väldigt få elever överhuvudtaget ville prata eller svara på frågor. Hur skulle de då lära sig ett nytt språk? Det var då jag förstod att jag måste hitta andra sätt att undervisa på, berättar Jordi Almeida, lärare i engelska på Sturebyskolan.

Jordi medverkar i Kulanträffen den 9 februari. Jordis elever kunde läsa och skriva engelska men ändå inte använda sig av språket. Han fick dem att pröva att jobba med kroppen; med rytm, rörelse och ord — och nu talar de ledigt. Han jobbar ämnesintegrerat med många ämnen.

jordi

Tips inför att skriva dramatik

Instruktioner som Jordi ger sina elever: Se till att göra förarbetet ordentligt! Det gör att det blir mycket lättare att jobba med scenen sedan. Beskriv så mycket ni kan.

  •  Kom ihåg att en scen inte behöver börja med, ” hej vad heter du?” Utan kan vara mellan människor som känt varandra i många år. Se till att din karaktärs intention är tydlig för dig själv. Då blir det lättare för er att skriva scenen samt för publiken att förstå vilka ni är och vad scenen handlar om. Bygg upp scenen i tre faser, en introduktion, en höjdpunkt och en vändpunkt/avslut. Scenen ska vara 4-7 minuter lång, varken mer eller mindre
  • Vad? Vad handlar er scen om ? Vad hände innan scenen börjar och vad händer efteråt?
  • Vem?  Vilka är karaktärerna? Vad har dom för intressen? Hur gamla är dom? Hur ser dom ut? Är de tjocka, smala? Har de mycket muskler? Är de svaga? Har de något handikapp? Är de sjuka, lyckliga, ständigt rädda, tuffa, har de långt/kort hår, tatueringar e.t.c.. Hur går din karaktär? Om din karaktär vore ett djur, vilket skulle han/hon vara? En elak person kan t.ex. liknas vid en orm eller ödla och kan till och med röra sig lite som en sådan. En rädd och stirrig person kanske liknar en ekorre i sitt sätt att vara. En person som både är elak och rädd och alltid vill komma undan, kanske bättre som råtta. Använd fantasin.
  • Vilken tid? Varför är ni där, vad har era karaktärer för intention/avsikt, vad vill de uppnå i scenen? Vill de såra, berätta något jobbigt, att se till att den andra karaktären inte lämnar rummet, att inte avslöja att din karaktär är kär i den andra karaktären, att stjäla något ur rummet utan att han/hon märker något?
  • Vad finns det för hinder för att kunna fullfölja karaktärens intention? Om en kamraten vill berätta för sin kamrat att han/hon är homosexuell, så kan ett hinder vara att kamraten har homofobi.
  • Vilken plats ? Är ni ute, inne, hos vem, hur ser platsen ut där ni är? Rita gärna!

Exempel på dramaövningar

följa john

De börjar alltid med olika uppvärmningsövningar för att skapa en förståelse för vad som krävs för att en scen skall bli bra.

1: övningen.  Syfte med övningen, nu har vi en scen, men vad vill karaktärerna? 

Eleverna i en ring och två frivilliga inne i ringen. Instruktioner: Person A skall jaga person B. A är handikappad och haltar och B har den egenheten att han spyr om han springer för fort. Uppgiften är löst när  A får fatt i B. Efter en stund så bryter Jordi och ställer frågan till gruppen, ”varför jagar A B” ? Olika förslag som ex.vis våldtäkt, ta pengar. Gruppen enas om att B tagit pengar eller sak från A. Jordi  pratar om hur man kan vända förloppet för att strama åt det dramaturgiskt , vad händer om A tappar något så man förstår att det är han som är skyldig till det han anklagar B för? Med övningen som utgångspunkt introducerar Jordi uppgiften att skriva för scenen. Han kopplar också jagad sekvensen till En midsommarnattsdröm med Helena och Demetrius  där Helena jagade Demetrius tills vändningen  kom med Pucks trolldryck. Om man har läst sig en scen utantill men glömmer bort texten kan man improvisera om man är kristallklar på vad karaktären vill.  Hur kan man driva scenen framåt genom en vändning /vändpunkt?

2:övningen. Syfte med övningen; bra att ha konkreta uppgifter

Tre personer inne  i ringen, två killar och en tjej. En av killarna bor ihop med tjejen. Flickvännen har gått till jobbet. Då passar pojkvännen på att bjuda hem sin kille, detta vet flickvännen inget om. (varken pojkvännen eller besöket) Nu börjar scenen med att flickvännen kommer tillbaka eftersom hon glömt sina nycklar i sovrummet. Jordi ställer följande frågor till aktörerna  ”Vad är din uppgift?” Publiken får svara på frågan: Kan vi ge han/hon en uppgift. Kan han/hon få en konkret uppgift? Publiken bestämmer att killen som gömmer sig i sovrummet är irriterad på sin pojkvän för att han inte berättat om deras relation för flickvännen och att han därför kommer att nysa oförsiktigt så att flickvännen hör att det är någon i sovrummet. Flickvännen försöker naturligtvis ta sig in i sovrummet men hindras av sin pojkvän som försöker med avledande manövrar, tills vändningen kommer, en nysning .

3: övningen. Syfte med övningen, vikten av att alla spelar med, att alla på scenen säger ja fysiskt och verbalt och bjuder in till samspel Jordi berättar att det är svårt att improvisera, om man ber några elever att improvisera så blir det lätt ”hej” , ”hej”, ”vad heter du?” De gör en övning där en kille är ute och går med en hund och vilken skillnad det blir när den som spelar hund spelar med och inte bara går med. Då får också hundägaren något att spela mot. Jordi är tydlig med att alla i gruppen skall säga ja till de omständigheter som skapas.

4.övningen. Syfte med övningen, det blir bättre och mer autentiskt ju mer specifik du är Viktigt att skapa sig en egen bild över scenen, fundera på hur man gör saker fysiskt , observera andra, exempelvis hur går olika personer ut med en hund. Att ha något att göra fysiskt på scenen så att man kopplar i autopiloten och bara är istället för att spela. En elev får komma fram i ringen och får till uppgift att diska. Först får hon bara stå en stund och diska och sedan kommer frågor duggande från Jordi. Var är kranen?, var är diskhon?, var är spisen? Etc, nästa fas är att han ger snabba instruktioner; plocka upp en tallrik, låt vattnet rinna av, skölj under kranen, lägg ned en svamp…………. Tredje fasen, han för in ett problem: i går åt du avokadomousse, en fläck från den finns kvar på tallriken, du har ont om tid, du tar kniven, du slinter, skär dig, tar en handduk, handduken tar eld på gasspisen……  

följa john 3

5:övningen. Alla förstod att syfte med övningen var att få alla att våga, släppa loss inför varandra . Utrymme skapas så att alla kan röra sig fritt i rummet, och därefter Jaleken. Eleverna delas in i grupper på två eller tre personer. Instruktioner: Ni får inte säga nej, en i gruppen skall hitta på rörelser, göra det fulaste, märkligaste den kan men alla måsta ha omdöme, inga trakasserier. Den som leder bestämmer själv när den skall byta det de gör. Jordi bestämmer när man skall byta ledare i gruppen. Eleverna fick därefter svara på frågan ” Varför gör vi det här?” och sedan Hur funkar  gruppen som grupp?  

följa john2

6:övningen. Syfte med övningen, 4 minuter är en lång tid på scenen om man inte fyller den och framförallt skillnaden mellan att spela att man letar och att leta.

Alla i en ring och så får en frivillig veta att hon skall låtsas leta efter en gömd 500 kronors sedel någonstans. Hon har 4 minuter på sig. Intresset från publiken svalnar ganska så snabbt och flickan drar pliktskyldigt ut alla lådor. Alla inser att 4 minuter är långt, det gäller att fylla scenen med något. Efter 4 minuter säger Jordi att det verkligen finns en 500 kronors sedel gömd i köket och att hon har 4 minuter på sig att hitta den Nu spelar hon inte att hon letar efter en 500 kronors sedel, hon letar efter en sedel och skillnaden är tydliga för oss alla som tittar. Under de 4 minuter om går så kommer Jordi också med inpass som ex.vis,  jag ser sedeln. Slutord Det vi gör här inne stannar mellan oss  

 Att läsa , tänka på till nästa gång gruppen träffas/läxa:

  • Läsa Skriva dramatik
  • Leta uppgifter i vardagen, om man ser någon elev tjafsa med en lärare, hur föräldrarna reagerar om man kommer upp tidigare än vanligt till frukost i skolveckan etc.
  • Fundera också på hur ni gör saker fysiskt allt fysisk kopplar bort det yttre. Hur diskar ni, tittar er i spegeln, sätter på ytterkläder?
  • Skrattar alla när de är glada?  De som är arga, ser de alltid arga ut? Robert de Niro har alltid ett litet leende i mungipan när han är elak.

Sturebyskolan spelar på stadens scener

Jordis dramaklass avslutar alltid läsåret genom att spela en föreställning utanför skolan och bjuder in kollegor, klasskamrater och vänner som publik. I maj har de flesta teatrar inte så många föreställningar, scenen står oanvänd och ljud- scen- och ljustekniker har inte mycket att göra. Det innebär att ni kan ha tur och få utnyttja teaterns scen utan att betala så mycket. De flesta teatrar och musikscener är också måna om att etablera goda kontakter med skolor i sitt närområde. Förra teateruppsättningen Signalfel spelades på Dansens hus. Bilden nedan är från Kulturhusetstadsteaterns stora scen. Scenframträdandet skedde inom ramen för Ta rummet i besittning, ett samarbetsprojekt mellan stadsteatern och Stockholms skolor.

???????????????????????????????

???????????????????????????????

Film från Sturebyskolans framträdande på Kulturhusetstadsteaterns Stora scen

En amatörfilm från Sturebyskolans framträdande på stadsteaterns stora scen 205 med föreställningen Life, Death och Lousy dinner . Tre akter framfördes på engelska. Filmen inleds med att dåvarande utbildningsministern Ibrahim Baylan inviger språk- och teaterprojektet Ta rummet i besittning. Ibrahim säger att skriva för teatern är ett språkbad och att det är ett viktigt steg föra att göra skolan och kulturen mer levande. Sturebyskolan börjar en bit in i filmen, 10.17. Vill ni se en fäktningsscen skall ni titta 20.48. Att prata engelska när en springer hoppar och rör sig i grupp måste vara optimalt för språkinlärningen, alla sinnen medverkar.

Följ Kulan i sociala medier

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Med Skam har du en ingång till klassiker

Malin Appeltofft, lärare på Blommensbergsskolan visar några av de referenser till Shakespeare som Skam innehåller och tipsar om hur du med serien som ingång kan arbeta med Shakespeare och Romeo och Julia. Eller bara som inspiration för alla elever som inte tänker på kopplingar mellan olika verk och att Shakespeare fortfarande, 401 år efter sin död påverkar vår kultur.

Skam säsong tre = Romeo och Julia

En kärleksförklaring till Baz Luhrmanns filmatisering av Romeo & Julia. Jag vill börja med att varna, spoiler alert, om det är så att det är någon som har för avsikt att se Skam och inte vill få sin upplevelse förstörd. Ja, trots att jag är medelålders har även jag fallit för den norska tv-serien Skam som handlar om några ungdomars liv på en gymnasieskola i Oslo. Jag längtar absolut inte tillbaka till min egen gymnasietid men det är intressant och berörande att få följa unga människors jakt på sin identitet, strävan efter att höra till och den sköra första riktiga kärleken.

Dessutom är serien riktigt snyggt hantverk där allt från skådespeleri, regi , manus och musik samspelar. I Skam finns knappt några vuxna närvarande. I första säsongen är Evas mamma med några korta ögonblick. I säsong 2 skymtar en manlig lärare förbi då han uppmanar Noora att skriva en krönika och i säsong 3 får vi se en kvinnlig lärare genom elevernas ögon med resultatet att fokuset på läraren är konturerna av lärarens bröstvårtor genom tröjan. Förutom dessa finns det en skolsköterska på skolan som verkar vara den enda som lyssnar på och pratar med tonåringarna. Men hon är en högst nyckfull person som trots sin närvaro och engagemang knappast är en trygg vuxen utan som snarare fyller funktionen av en trickster, dvs den i ett drama som fungerar som en katalysator för händelseutvecklingen, som spär på eller hindrar huvudkaraktärens planer.

I Shakespeare’s pjäser är Puck och lago två exempel på tricksters. Frånvaron av vuxna i Skam belyser att vi i dagens västerländska samhälle, trots alla möjligheter till kommunikation fjärmar oss från varandra. Eller är det helt enkelt så det måste vara, att tonåringar måste få bli vuxna i fred? Är det just för att jag själv har egna tonåringar som gör att frånvaron av vuxna i serien berör mig så starkt? I vårt samhälle är det den smarta mobiltelefonen och datorer som istället för vuxna fått ta plats som guide i livet, i sökandet efter information och goda råd samt vägledning i alla svåra livsval. Det är individualism och frihet på gott och ont.

Shakespeare med högstadieelever

Som lärare har jag arbetat med Shakespeare några gånger med elever. Oftast har eleverna ingen aning om vem Shakespeare var och vilken betydelse och påverkan hans verk alltjämt har på den västerländska kulturen. Några gånger har jag låtit eleverna få se Baz Luhrmanns filmatisering av Romeo & Julia (filmen går att se via SLI, Medioteket). Om eleverna har fått förförståelse och är bekanta med pjäsen kan de uppskatta filmen och tillgodogöra sig innehållet men det är inte den lättaste filmen att ta till sig för dagens tonåringar. När jag nyligen plöjde säsong 3 av den norska serien Skam upptäckte jag ytterligare en ingång till att arbeta med Shakespeare och hans verk. I säsong 3 av Skam duggar nämligen Romeo & Julia –referenserna tätt. Eller rättare, referenserna till Baz Luhrmanns film från 1996.

Skam – en kärleksförklaring till Baz Luhrmanns filmatisering av Romeo & Julia

Romeo och Julia blir förälskade vid första ögonkastet på en maskerad hemma hos Julias familj. I Baz Luhrmanns filmatisering möts deras blickar genom ett akvarium till sångerskan Des’Rees låt I’m Kissing You. Julia, spelad av Claire Danes , är utklädd till en ängel i vit klänning och vita vingar medan Romeo som spelas av Leonardo di Caprio ser ut som en romersk soldat.

FullSizeRender (1) Den klassiska balkongscenen slutar med att Julia möter Romeo nere vid poolen och att de tillsammans gömmer sig för omvärlden och kysser varandra under vattnet. I Skam är det Nooras och Williams gryende förälskelse som tar form framför ett akvarium i säsong 2 men i säsong 3 är det förälskelsen mellan Isak och Even som skildras genom ett ohämmat flirtande med referenser från Baz Luhrmanns film. De blir också förälskade vid första ögonkastet även om det tar några avsnitt innan de verkligen står för det och erkänner det.

Isak, utklädd till Julius Caesar och Even utklädd till Gud kysser också varandra för första gången under vattnet i en pool. Som i ett eget universum skjutsar Even Isak på cykel från maskeraden och i sina maskeradkostymer lär de känna varandra på riktigt utan att spela roller. Till och med delar av soundtracket från Baz Luhrmanns film används i Skam och Even nämner också att Baz Luhrmanns Romeo & Julia är hans favoritfilm.

Shakespeare’s Romeo & Julia slutar som bekant i tragedi då de båda unga tu tar sina liv. Vilka vuxna kunde de tala med? Prästen Lorenzo försökte hjälpa dem och han var också den som sa åt Romeo att man måste kämpa för det man vill, vilket påminner om funktionen hos Eskild i Skam, en av ungdomarna som bor i kollektiv tillsammans med först Noora och sedan Isak, som är den i säsong 3 av Skam som konfronterar Isak och får honom att erkänna sina känslor och stå upp för sig själv. Vad ska då hända med Isak och Even? Måste de liksom Romeo & Julia också dö? Nej, men de måste handskas med och klara av psykisk ohälsa samt stå för sin homosexualitet.

Aldrig har väl ung kärlek skildrats så drabbande och vackert och gjort det så tydligt att temat i Shakespeares 400 år gamla pjäs är universellt och oberoende av tid och kön. Ingen ska behöva dö på grund av kärlek. Och psykisk ohälsa är inte skamligt! Det känns mycket hoppfullt att serien Skam gestaltar homosexualitet och psykisk ohälsa och därmed bidrar till att synliggöra och skapa förebilder som inte följer normen. Om någon händelsevis vill arbeta med Shakespeare med sina elever kan jag slutligen varmt rekommendera Othello som Mittiprickteatern spelar. Mittiprickteatern har tagit fasta på vad som händer om man litar på rykten utan att stanna upp och bilda sig en egen uppfattning och fungerar mycket väl som underlag för att arbeta vidare med sådana frågor. Dessutom bjuder den intensiva 50 minuter långa föreställningen på en Emilia som läser lusen av Othello efter att han har mördat sin Desdemona efter att Lago har satt igång ryktet att hon skulle ha varit otrogen. Se där, ytterligare en aktuell och angelägen ingång till Shakespeare.

Malin Appeltofft, malin.appeltofft@stockholm.se Blommensbergsskolan

Ytterligare resurser för att arbeta med Shakespeare

001acdf8-aa63-4bf5-aa0e-16dc5aa68f09

  • Filminstitutet har gjort en filmhandledning till Baz Luhrmanns Romeo & Julia 
  • Sonja Josefsson har inom Litteraturvetenskap skrivit en c-uppsats, Romeo och Julia som drama och film.  ”I bakgrunden för min undersökning ligger det vidgade textbegrepp som beskrivs i styrdokumenten om ämnets karaktär och uppbyggnad för svenska för gymnasiet och Olin – Schellers och Johanssons forskning.”  Sonja beskriver och problematiserar hur styrdokumenten för svenskundervisningen på gymnasiet preciserar användandet av det vidgade textbegreppet . I uppsatsen finns det också konkreta tips på hur lärare kan arbeta med det vidgade textbegreppet.
  • Kulan har i ett tidigare blogginlägg tipsat om resurser och pedagogiska handledningar för lärare som vill arbeta med Shakespeare i skolan
  • Klickar du på länken får du upp föreställningar på Kulan med Shakespeare som gemensam nämnare

header h

Blogginlägg om Skam blev en intervju i Svenska dagbladet

5c2acb99-0cf8-4e6f-ba94-1c7b3d51fe2b

Det är många som läst och uppskattat Malins blogginlägg och vi på Kulan är glada för att det också ledde till en intervju med Malin i SVD ” Har dina elever även fått ett ökat intresse för Shakespeare nu? – Inte bara i och med Skam. Sedan vi började jobba med Shakespeare har några sagt att de ser honom överallt, både i reklam, på bio och i bilder. Det refereras ofta till hans intriger och karaktärer i tv-serier, något de inte tänkt på innan. De övar helt enkelt upp att känna igen honom.” Läs hela intervjun här  SVD.

Vill du berätta om hur du arbetar med kultur i skola och förskola?

Kulan efterlyser lärare, förskolelärare, skolbibliotekarier och fritidspedagoger. De blogginlägg som blir mest lästa är alltid de som ni skriver, så hör av dig till elisabeth.soder@stockholm.se

 

Följ Kulan i sociala medier

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Översättning av text

Ett projekt som jag är enormt stolt över är webbplatsen Ett halvt ark papper där  August Strindbergs novell med samma namn finns översatt och inläst på närmare 40 språk. Jag tänkte att det var en bra ide att lyfta fram att det talas många språk i Stockholms skolor och novellen lätt skulle kunna översättas eftersom den är så kort. Eftersom vi inte hade budget för att anlita professionella översättare frågade jag våra modersmålslärare om de ville hjälpa till att översätta och läsa in novellen. Ett halvt ark papper 5

Översättningens svåra konst

Hade jag tänkt igenom alla svårigheter med att översätta texter, särskilt en så medvetet kort och koncis text som Ett halvt ark papper hade projektet aldrig blivit av. Men med facit i handen är jag glad att vi beslöt oss för att ge järnet och köra trots alla svårigheter som vi stötte på vartefter vi pratade om textens alla valmöjligheter: Skulle vi översätta så ordagrant det gick med risk att förminska texten? Om vi å andra sidan skulle försöka ligga så nära författarens språkval och stilistiska medel som möjligt för att återspegla den givna epoken, språkbruket och levnadssättet, skulle det bli för svårläst för eleverna? Vi funderade över:

  • Ålderdomliga former, exempelvis makarnes liv.
  • Begrepp som tuberkelfri mjöl, skall vi antyda vad som hänt? Att förr i tiden var tuberkolos en dödlig sjukdom. Det är det enda ordet som antyder orsaken till de tragiska händelserna, att frun och barnet dog. 
  • Metaforer som Ty det börjar skymma för hans ögon. Ville August Strindberg få oss att förstå att mannen gråtit och därför ser sämre?
  • Teknikförändringar, det framkommer i novellen att mannen satt vid en speciell plats i lägenheten och pratade. Huvudpersonen hade inte heller telefonnummer i telefonen, de få han hade satt uppe på ett papper vid telefonen.

Ett halvt ark papper 2 Har du synpunkter på översättning så hoppas vi att du hör av dig.  Senast förra veckan ändrade vi i en översättning efter synpunkter från läsare och tillika professionell översättare. Här kan du läsa novellen på svenska och övriga språk . Vi har även fått bidrag från personer som inte är modersmålslärare, exempelvis texten på latin som vi fick av Wolfgang Jenniges, översättare i EU. Texten på esparanto översattes av Sten Johansson och igbo bidrog min kollegas man med, Michael Chike Asiegbu.   rabeus På bilden ser du två av de medverkande modersmålslärarna, Jonny Ivanovitch som översatte och läste in novellen till romanska och Juliette Tabbakh till arabiska. De omfamnas av skådespelaren Johan Rabaeus som läste novellen på svenska, franska och engelska. ett halvt ark papper 1

Novellen är även teckentolkad

Det fick vi hjälp med av Tommy Krång som du kanske känner från otaliga teckentolkningar från Melodifestivalen. Även här agerade jag dock innan jag tänkt klart. Jag bokade Mediotekets filmare och ljudtekniker! Vår ljudtekniker Magnus Mählkvist fick mig att tänka till så ljudteknik avbokades så klart. När det var dags för inspelning frågade Tommy var prontern fanns. Ja hur hade jag tänkt här! Han kunde ju inte sitta och hålla i texten och samtidigt teckentolka. Men Tommy var generös och vi löste det genom att Tommy lärde sig stycken utantill som vi filmade vartefter. Förutom Tommy så blev det en till hjälte i detta drama, nämligen Mediotekets filmare Hasse Johansson som klippte ihop det till en hel film utan att kunna teckenspråk.

Ett halvt ark papper i bild

Stockholmskällan arbetade också med August Strindberg och hjälpte oss bland annat med att bildsätta novellen så att ålderdomliga ord gestaltades. Klicka på de fetstilta orden så kommer det upp bilder från Stockholmskällans bildarkiv : Sista flyttningslasset hade gått; hyresgästen, en ung man med sorgflor på hatten, vandrade ännu en gång genom våningen för att se om han glömt något. – Nej, han hade icke glömt något, absolut ingenting; och så gick han ut, i tamburen, fast besluten att icke mer tänka på det han upplevat i denna våning. Men se, i tamburen, invid telefonen, satt ett halvt ark papper fastnubbat; och det var fullskrivet med flera stilar, somt redigt med bläck, annat klottrat med blyerts eller rödpenna. Där stod det, hela denna vackra historia, som avspelats på den korta tiden av två år; allt han ville glömma stod där; ett stycke mänskoliv på ett halvt ark papper.  Han tog ner arket; det var sådant där solgult konceptpapper, som det lyser av. Han lade det på salskakelugnens kappa, och lutad över detsamma läste han. Först stod hennes namn: Alice, det vackraste namn han då visste, därför att det var hans fästmös. Och numret – 1511. Det såg ut som ett psalmnummer i kyrkan. Därpå stod: Banken. Det var hans arbete, det heliga arbetet, som gav brödet, hemmet och makan, grunden till existensen. Men det var överstruket! Ty banken hade störtat, men han hade räddats över på en annan bank, dock efter en kort tid av mycken oro.  Så kom det. Blomsterhandeln och hyrkusken. Det var förlovningen, då han hade fickan full av pängar. Därpå: möbelhandlarn, tapetserarn: han sätter bo. Expressbyrån: de flytta in.   Operans biljettkontor: 50 50. De äro nygifta och gå på Operan om söndagarne. Deras bästa stunder då de själva sitta tysta, och råkas i skönhet och harmoni i sagolandet på andra sidan ridån.  Här följer ett mansnamn, som är överstruket. Det var en vän, som nått en viss höjd i samhället, men som icke kunde bära lyckan, utan föll, ohjälpligt, och måste resa långt bort. Så bräckligt är det!  Här synes något nytt ha inträtt i makarnes liv. Det står, med en fruntimmershand, och blyertspenna: »Frun». Vilken fru? – Jo, den med den stora kappan och det vänliga deltagande ansiktet, som kommer så tyst, och aldrig går genom salen, utan tar korridorvägen till sängkammaren. Under hennes namn står Doktor L. För första gången dyker här upp namnet på en släkting. Det står »Mamma». Det är svärmodren, som diskret hållit sig undan för att icke störa de nygifta, men nu påkallas i nödens stund, och kommer med glädje, efter som hon behövs.  Här börjar ett stort klotter med blått och rött. Kommissionskontoret: jungfrun har flyttat, eller skall en ny anställas. Apoteket. Hm! Det mörknar! Mejeribolaget. Här rekvireras mjölk, tuberkelfri. Kryddbon, slaktarn etc. Huset börjar skötas per telefon; då är husmodren icke på sin plats. Nej. Ty hon ligger till sängs.  Det som sedan följde kunde han icke läsa, ty det börjar skymma för hans ögon, som det måtte göra för den drunknande på havet, när han skall se igenom salt vatten. Men där stod: Begravningsbyrån. Det talar ju nog! – En större och en mindre, underförstått, kista. Och i parentes var skrivet: av stoft. Sedan stod där intet mer! Stoft slutade det med; och det gör det. Men han tog solpapperet, kysste det och lade det i sin bröstficka. På två minuter hade han genomlevat två år av sitt liv. Han var icke böjd, när han gick ut; han bar tvärtom sitt huvud högt, som en lycklig och stolt människa, ty han kände att han dock ägt det skönaste. Hur många arma, som aldrig fått det!

Elevers synpunkter på novellen

Om eleverna inte får hjälp med att läsa och samtala om novellen är den för svår och eleverna lägger undan den. Något som jag blev förvånad över var att den var nästan lika svår för elever med svenska som modersmål som för elever med andra modersmål genom ålderdomliga former och ord.  Något som kan vara positivt att tänka på vid läsningen, för en gångs skull börjar alla elever på ruta ett. Några av Lillholms skolans elever delar med sig av sina intryck av novellen: lillholmläser Raha Jafaar, Lillholmsskolan ”Jag tänkte, kanske är det inte jag som är så dålig. Hur skulle jag kunna klara av ett språk som man brukade tala för 100 år sen? Jag har bara varit här i några år. Språket förändras ju hela tiden. Vi i klassen började kämpa med texten och översätta den från den gamla orden till de nya och så småningom förstod vi det hela. Nu tycker jag att det var en bra novell och att det är också bra för oss elever att känna till lite av det gamla svenska språket. Nu förstår vi alla hela texten och kan lätt nu svara på vilken fråga som helst kring texten! ” I filmen nedan kan du se Samira Abdiraxman 8c läsa om arbetet med att ta sig an Ett halvt ark papper. Inspelningen kommer från finalen av Strindbergsåret på Kulturhuset. ” Först när jag läste texten förstod jag inte hela handlingen. Det var något helt nytt för mig, men jag lärde mig en hel del. För det första var strukturen på novellen helt ny för mig, de var två tidsperspektiv som var i en ramberättelse. I texten var det korta meningar och man fick läsa mellan raderna nästan hela tiden. Men det var de som jag tycker var bäst, att man fick tänka själv och få en egen uppfattning. Alla andra berättelser där saker och ting står rakt av är inte lika kul att läsa, för då får man ju hela handlingen rakt upp och ner och då blir det tråkigt. Jag tycker om att läsa mellan raderna. Det är mycket roligare och bättre för då får man en utmaning som gör läsningen roligare. Språket i berättelsen var nog det svåraste att förstå och hur meningarna var uppbyggda. Men som tur gick vi genom språket i texten steg för steg på ett väldigt enkelt sätt. Efteråt tyckte jag att berättelsen var en text som alla kan förstå bara man försöker. Samtidigt lärde jag mig fler saker som t.ex. att aldrig ge upp när jag läser en text för att jag tycker den är svår. Utan istället göra som vi gjorde i klassen, att gå in på djupet i texten. Vi fick också höra novellen på flera olika språk. Jag tror att det var det som gav mig hopp att fortsätta försöka. Om andra kan översätta texten till ett annat språk så kan jag lika gärna översätta den till vår svenska vi använder dagligen. Så, jag har gått från att inte ha förstått något av novellen, till att kunna läsa och förstå den utan problem, det var en underbar känsla för mig. Innan kände jag att det inte fanns en chans att förstå den, men det blev till en utmaning. Det var själva utmaningen som får mig att tänka tillbaka och känna ”Fy fan vad jag är duktig!”

Bakgrund till att novellen blev en webbplats

2012 uppmärksammade Stockholms stad att det var 100 år sedan August Strindberg dog. Många av stadens institutioner var involverade och det var bestämt att alla elever skulle få novellen Ett halvt ark papper. Jag fick uppdraget och jag funderade länge över uppgiften. Skulle vi verkligen trycka upp en novell på två sidor och distribuera till alla elever? Det är en fantastisk novell som de flesta elever kommer i kontakt med under sin skoltid men kunde vi göra något som tillförde en extra läsupplevelse till novellen istället och underlättade för lärare att introducera novellen? Vi bestämde att istället satsa på en webbplats med lärarhandledningar och källmaterial om August Strindberg och novellen Ett halvt ark papper i synnerhet. 2017 kommer vi att uppmärksamma en annan författare, nämligen Per Anders Fogelström som föddes för 100 år sedan. Kulan kommer att informera om aktiviteter som är intressanta för skolan att ta del av. De äldre årskurserna kommer också att erbjudas ett bokprojekt likande det som erbjöds skolorna under kulturåret 2014-14. Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Jonas Hassen Khemiri om livsviktiga texter

d20 Kulans julavslutning på Dansmuseet hade rubriken Låt musik och dans komma in i skolans textarbete Vi bjöd in författaren Jonas Hassen Khemiri samt läraren Rebecca Eriksson med några av hennes elever från Midsommarkransens gymnasium. Rebecka och eleverna berättade hur de arbetat med artikeln och boken Jag ringer mina bröder. Därefter berättade Jonas om livsviktiga texter. Kvällen avslutades med danceoke tillsammans med ÖFA-danskollektiv. En underbar kväll med ord, mod, blod, mingel, musik och dans P1020689

Så här arbetade vi med Khemiris text

Rebecca berättade hur hon arbetar med svenskämnet som demokratiämne, liksom utmaningen att kunna göra ämnet mer kreativt och lekfullt inom kursplanens ramar. Arbetet med Khemiris text Jag ringer mina bröder fungerade som en introduktion för olika texttyper,  genrekunskap . Artikeln är ett bra exempel på hur en kan hitta rytmen i språket genom att låta eleverna härma andras texter. Rebecca och eleverna samtalar om upplevelsen av textbearbetningen och skrivuppgiften. Momentet inleddes med två andra texter som också ville väcka opinion och påverka, kortfilmerna:  Kära pappa som är gjord av den norska hjälporganisationen Care samt kortfilm Svenne med avsändaren Svenska FN-förbundet. Kära pappa , hjälporganisationen Care Svenne av svenska FN-förbundet

Jag ringer mina bröder

Rebecka och eleverna har arbetat med Jonas artikel Jag ringer mina bröder som han skrev i samband med att en man sprängde sig själv och dog i en gränd i anslutning till Drottninggatan, mitt i julrushen, en dag i december 2010. Därefter fick de lyssna på Jonas uppläsning av sin artikel Jag ringer mina bröder . Artikeln närlästes gemensamt, Lässtrategier, textens innehåll, genre och språk. Meningar som ”Lämna Palestinasjalen hemma” analyserades. Vad betyder ”Palestinasjal”? Olika texttyper diskuterades. skärm rebecca 1 Därefter fick eleverna välja ett ämne som upprör dem i samhället och skriva en artikel om det och härma Jonas sätt att skriva.

skärmklipp rebecca2

En av eleverna delar med sig av sin text: ”Jag ringer min syster och säger: samhället fungerar som en morgontrött tonåring. Varningsklockorna ringer men vi orkar inte ta tag i det. Det löser sig, tänker alla. P1020693

Jonas Hassen Khemiris om litteratur

Texterna som räddade mitt liv, är Jonas Hassen Khemiris samtalsämne för kvällen. Jonas började med att tacka eleverna för att de arbetat med just hans text. Att det känns fint att skrivande blir som en stafettpinne. Att ord är fantastiska för att de överlever oss människor. Jonas berättade om sin första läsupplevelse som han som liten fick via pixi-boken, ”Dun till lillans täcke” och vidare till upplevelsen av att läsa The Outsiders av Susan. E. Hinton som tonåring. (The Outsiders finns att låna i gruppuppsättning på Cirkulationsbiblioteket, läs mer om boken på Cirkbloggen) Upplevelser av ord och förmågan, mycket tack vare sin pappa, att vrida och vända på ords betydelser och innebörd. Han tog ett ord som exempel: Återvändsgränd. Det ordet tyckte hans pappa om. Hans pappa kunde ordet på flera andra språk. Men det var det svenska ordet som han tyckte bäst om. Återvändsgränd. Inte ”dead end street” som är så definitivt uttryckt på engelska. Och andra språk. Att inte komma längre. Död. Slut. Det svenska ordet är bättre. Det tar stopp här, men det finns möjlighet att vända tillbaka. Att återvända. Från gränden. Jonas berättade att alla texter som han har läst under sin uppväxt och som han har tyckt om är texter som möjliggör för läsaren att ”vara i texten”. Att det finns tillräcklig med rum. Att läsa mellan orden och raderna. d31

Texter går också att lyssna på

Jonas kan inte separera böcker från musik. En låt kan vara som en novell. Ett tips han vill ge till lärare är gå in på webbsidan Rap genius . Det är svårt för de flesta av oss att hinna med att lyssna på varje ord i en hiphoplåt men på Rap genius kan vi läsa texten och få en förklaring rad för rad. Där finns det mängder av inspiration kring poetiska grepp med exempelvis homonymer som ofta används inom samtidsmusik och Hip-Hop. Passa på att briljera inför era elever. Ni kommer ”äga” klassrummet. En musiker som är betydelsefull för Khemir är rapparen Nas och 2015 fick Khemri för DN:s räkning åka till Berlin för att intervjua NAS. Vi fick under kvällen lyssna på låten Nas One Love - en låt i form av ett brev till en kompis som sitter i fängelse.

För det är såväl rappare, stå-uppkomiker som dramatiker som ger Jonas inspiration till sitt författarskap. Mod och blod är också viktiga ingredienser. Att på samma sätt som eleverna från Midsommarkransens gymnasieskola få skriva om det som engagerar. Och att få skriva fritt, på det sätt och med den stil som passar en själv.
d3

Får man skriva som man pratar?

En sak som eleverna reflekterade över när Rebecca frågade dem om hur det var att jobba med Jonas text var att de tyckte att det var skönt att få läsa något som är skrivet på samma sätt som man pratar. Och att de sedan fick skriva på ett sätt som de inte brukar få göra i skolan. Jonas mormor var lärare i svenska och han förstod precis vad de menade. Hans mormor hade ofta haft åsikter om hur hans böcker var skrivna. Att det inte var skrivna på ett korrekt sätt. Men Jonas är, liksom sin mormor, envis. Och fortsätter att skriva som han vill. Hans mormor blev mot slutet av sitt liv allt mer glömsk. Men bevisade gång på gång att ord och siffror kan hjälpa oss människor att skapa trygghet och stabilitet i livet. Ett ordspråk som Jonas mormor ofta återkom till, in i det sista, var: ”Jag är inte envis. Men jag ger mig aldrig.” Samtalet avslutades med att vi lyssnade på en rap-version av In the Cemetery Where Al Jolson is Buried av Amy Hempel. Därefter blev det dans. ÖFA danskollektiv bjöd in oss till danceoke. Kulan 2016 avslutades därmed med lite mod, lite blod. Och ganska mycket svett. P1020735

Varför Kulan behövs

Kulan finns för att Stockholms stad vill att alla barn och unga ska få uppleva kultur. Att alla stadens yngre medborgare ska få komma i kontakt med kulturaktiviteter som är för-, med och av barn och unga. Styr- och inspirationsdokument som finns till hjälp i detta arbete är läroplan och programmet Kultur i ögonhöjd. Kulan är ett verktyg som alla i stadens förskolor och skolor kan använda sig av. Läs allt om Kulan på pedagogstockholm.se/kulan. Kulan är inte bara en virtuell plats på webb- och i sociala medier. Kulan ordar också fysiska mötesplatser, där elever, lärare och aktörer från Stockholms fria kulturliv kan mötas för att dela med sig av tankar och idéer kring hur alla barn och unga ska få uppleva konst- och kultur. Vi ses 2017! För Kulan – Monica Eriksson. För att barn och unga växer av kultur. d306 dec 12   d11d10

Inbjudan till Kulans julfest, låt musik och dans komma in i textarbetet

Kulan arbetar för mångfald inom alla områden och vi är glada att ha med läraren Rebecca Eriksson som tillsammans med några elever berättar hur de arbetat med Jonas Hassen Khemiris angelägna artikel ”Jag ringer mina bröder”. Därefter ett samtal med Jonas om viktiga texter och att hitta rytmen i språket. Vi avslutar med en dansfest som gör oss glada och starka.

khemiri 8

Läraren Rebecca Eriksson samtalar med Jonas Hassen Khemri och oss om viktiga tex­ter och att hitta rytmen i språket. Vi får också lyssna på några av de hiphoplåtar som förändrat Jonas liv.

rebecca

På bilden ser du Rebecca och eleverna som håller fram texter de skrivit inspirerade av Khemiris text Jag ringer mina bröder :Jalal Revend Jag ringer samhället ,Linn Aastrup, Jag ringer mina systrar, Tim Gisseman Jag ringer den som vet bäst, Emily Yenidogan, Jag ringer mina systrar, Sara Leijonancker Jag ringer min syster ( Sara är inte med på bild) .

Utdrag från Khemiris text i DN

Jag ringer mina bröder och säger: Det hände en så sjuk sak i går. Har ni hört? En man, en bil, två explosioner, mitt i city.
Jag ringer mina bröder och säger: Nej ingen dog. Eller. En dog. Han dog. Han som inte är vår bror. Men visst. Vissa kommer försöka sammankoppla honom med oss. Hans namn, hans ursprung, hans hårfärg. Tillräckligt likt (eller inte likt alls).
Jag ringer mina bröder och säger: Akta er. Ligg lågt i några dagar. Lås dörren. Dra för gardinerna. Om ni måste gå ut: Lämna Palestinasjalen hemma. Bär inte på någon misstänkt väska. Höj volymen i lurarna så att ni inte blir berörda av folks kommentarer. Blunda för att slippa folks blickar. Viska på tunnelbanor, skratta lågt på biografer. Smält in, gör er osynliga, förvandla er till gasform. Väck ingens och jag menar ingens uppmärksamhet.
Jag ringer mina bröder och säger: Glöm det jag sa. Fuck tystnad. Fuck osynlighet. Gå ut på stan endast iklädda julgransljus. Ta på er neonfärgade overaller, orangea bastkjolar. Vissla i visselpipor. Vråla hål i megafoner (…)
Jag ringer mina bröder och säger: Det hände en så sjuk sak ikväll. Jag kom på tunnelbanan och fick syn på en väldigt misstänkt individ. Han hade svart hår och en ovanligt stor ryggsäck och hans ansikte var täckt av en Palestinasjal.
Jag ringer mina bröder och säger: Det tog bråkdelen av en sekund innan jag insåg att det var min spegelbild.”

danceoke

Kvällen avslutas med  en variant av ”jul-ringdans” danceoke under ledning av ÖFA-kollektivet, en dans som garanterat får med alla upp på dansgolvet. ”att vara alternativt, normbrytande och folkligt på samma gång är ÖFA-kollektivets stora styrka. Vi arbetar alltid normkritiskt och vi är övertygade om att vi måste frångå minoritetstänkandet och istället belysa och ifrågasätta den gällande normen inom en grupp, skola, organisation eller i hela samhället. Som ett konstnärskollektiv med bara kvinnor tar vi oss friheten att utmana det bipolära könstänkandet, vi framträder okommenterat och skapar plats för genusfria upplevelser”.
ÖFA-kollektivet går att boka med Kulanpremie på Kulan.

Välkommen till en kväll där vi vidgar textbegreppet!

Praktisk information och anmälningslänk

Målgrupp: kulturombud, intresserade pedagoger och skolbibliotekarier
Plats : Dansmuseet , Drottninggatan 17
Datum: 6 december klockan 17.00– 20.00. Från klockan 17.00 står en buffé framdukat på Dansmuseet i Bistro Rolf De Maré.
Kostnad: Kostnadsfritt för pedagoger i Stockholm. Finansieras av Kulan.
Information: Elisabeth Söder ,telefon: 08–508 33 822 E-post: elisabeth.soder@stockholm.se
Anmälan: https://websurvey.textalk.se/start.php?ID=101447  Begränsat antal platser, först till kvarn  

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.

Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Skapande skola för nyanlända elever

Författaren och läraren Annelie Drewsen reflekterar över vad som krävs för ett lyckat Skapande skola projekt med nyanlända elever. Annelie utgår från sina erfarenheter av författarbesök.

annelie3
Nyanlända elever i skolan har samma rättigheter som alla andra elever. De har också specifika behov som skolan ibland behöver ta särskild hänsyn till i undervisningen och i hela sin organisation. Det är glädjande att skolledare, huvudmän och politiker alltmer inser detta. Samtidigt är det inte ovanligt att de nyanlända eleverna enkelt glöms bort i olika sammanhang. Deltagande i kulturella aktiviteter är ett sådant. I värsta fall får inte ta del av samma aktiviteter som sina skolkamrater. Det händer också att de får följa med på en redan planerad aktivitet, utan att någon särskild hänsyn tas till deras behov och förutsättningar.

Det bästa är förstås om skolan inkluderar de nyanlända eleverna från början och ser till att de får den stöttning som behövs för att delta i och ta del av kulturella uttryck. Endast då kan skolan leva upp till sitt ansvar att alla elever efter grundskolan ”kan använda och ta del av många olika uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans samt har utvecklat kännedom om samhällets kulturutbud”.

Det borde vara självklart att de nyanlända elever får gå på teater, ta emot författarbesök, möta professionella musiker och uttrycka sig i dans i samma utsträckning som andra elever. Men då krävs att alla som är involverade, från lärare och skolledare till kultursamordnare och kultutövare, synar sin egen inställning till och verksamhet för till nyanlända barn och ungdomar och gör de anpassningar som behövs.

anneli 1

Sex  förutsättningar för ett lyckat författarsamarbete

Som författare av lättlästa böcker med erfarenhet av att undervisa nyanlända elever i svenska som andraspråk har jag varit inbjuden till ett antal författarbesök och Skapande skola-projekt med nyanlända elever i olika åldrar. I exemplet utgår jag från ett samarbete med en förberedelseklass på Hjulsta grundskola och läraren Viveka Bergh vårterminen 2016. Jag besökte gruppen vid tre tillfällen och eleverna skrev berättelser som sedan sammanställdes i en bok, inom ramen för Skapande skola.

1. En engagerad lärare och goda förberedelser

Det här är inget specifikt för nyanlända elever, utan gäller alla författarbesök. Det är fantastiskt att kliva in i ett klassrum där eleverna har förberett sig genom att läsa någon av ens böcker, kanske funderat ut frågor och dessutom är förväntansfulla på vad som ska hända. Varje gång det sker är förklaringen en engagerad lärare.

En stor del av förberedelserna har skett i klassrummet, men en del handlar om att kommunicera med författaren. Det är särskilt viktigt när det handlar om nyanlända elever. För att mitt besök ska bli så givande som möjligt vill jag veta vilka elever jag kommer att träffa. Hur gamla är det? Hur länge har de varit i Sverige? Vilka språk talar de? Vad har de läst? Vad vill de skriva? Finns det några särskilda behov? Hur lång är lektionen? Skriver de på dator eller papper? Utifrån den informationen planerar jag mitt arbete och försöker anpassa upplägget efter elevernas behov och lärarens önskemål. Jag brukar till exempel alltid ha en powerpointpresentation med bilder som stöd för det jag säger, och försöker repetera några fraser på elevernas språk inför besöket.

Viveka och jag hade haft kontakt via mejl för att resonera kring hur vi skulle lägga upp projektet och jag visste ganska mycket om eleverna här jag kom dit. De flesta var från Afghanistan, men där fanns även elever från Syrien, Bulgarien och Marocko. Nästan alla var ensamkommande och det fanns ett par elever som inte kunde läsa och skriva. När jag kom till klassrummet kunde jag se att Viveka hade förberett besöket genom att läsa en av mina böcker och skicka hem information om besöket till vårdnadshavarna.

annelie5

2. Rätt kompetens och verktyg på plats utifrån elevernas behov

Nyanlända elever har rätt till studiehandledning på modersmålet. På många skolor finns studiehandledarna på plats under lektionerna och bör givetvis vara med även under författarbesök och Skapande skola-projekt, om möjligheten finns. Det kan även handla om att eleverna har tillgång till rätt verktyg, som datorer, surfplattor, lexikon eller annat material. Informera även författaren om detta in förväg.

När jag kom till Vivekas klass fanns studiehandledaren Shideh Hadjithomas där. Hon talade persiska och kunde tala med de daritalande pojkarna från Afghanistan. Eftersom Viveka talade arabiska kunde hon själva översätta till de syriska eleverna och jag själv fick nytta av mina kunskaper i både spanska och engelska. Att Shidhe fanns med under alla besöken var en förutsättning för att vi skulle kunna få alla elever att skriva något.

3. En bra start och fokus på här och nu

Att första intrycket är viktigt vet alla. Det gäller både det intryck författaren får av skolan och det intryck eleverna får av författaren. Att bli mött i entrén, erbjuden att hänga av sig kläder och en kopp kaffe är trevligt. Jag vet att det kan vara ont om tid att ta emot besökare i skolan, men se till att någon tar emot och visar författaren rätt.

Samma sak gäller när lektionen ska börja. Jag föredrar att läraren hälsar mig välkommen och lämnar över ordet, och sedan går och sätter sig bland eleverna. Sedan vill jag att både elever och lärare är fokuserade på den tid vi tillbringar tillsammans. Ibland har jag faktiskt fått säga till lärare att sätta sig ner och lyssna. En lärares oro eller nervositet sprider sig omedelbart till eleverna. Kliv in endast om författaren ber om det eller om det är uppenbart att hen behöver hjälp med ordning eller att genomföra en aktivitet.

Jag inleder alltid mina författarbesök med att be alla i rummet att presentera sig. När det är nyanlända elever brukar jag be dem att säga sitt namn, vilka språk de talar om vilken idrott de gillar. Jag presenterar mig själv först för att visa vad jag menar, sedan får eleverna göra samma sak. Även om det tar en stund är det värdefullt att höra alla elever prata. Dels får jag en kontakt med alla, dels får jag en känsla för hur mycket svenska de kan. Läraren och andra vuxna i rummet får presentera sig på samma sätt som eleverna.

I Vivekas klass var det under presentationen som jag förstod att hon talade arabiska. Det blev också tydligt vilka som knappt förstod någon svenska och vilka som hade mycket att säga. Det är bra att ha koll på det när man ska jobba med en grupp vid flera tillfällen.

4. Rimliga mål utifrån elevernas förutsättningar

Ska alla skriva en berättelse eller en dikt? Vad ska den handla om? Vad händer om någon inte vill eller kan skriva? Det är frågor som man måste ställa sig inför varje samarbete mellan lärare och författare. Just när det gäller nyanlända elever finns ytterligare en fråga som i alla fall jag ställer mig: Ska de skriva självbiografiskt eller inte?

Min fasta övertygelse är att jag aldrig kan tvinga någon att skriva om sitt eget liv. Det måste vara ett eget val. Samtidigt vet jag att många elever inget hellre vill än att berätta. De har hur mycket som helst inom sig och behöver få uttrycka det, och kanske även få en läsare eller lyssnare. Därför tycker jag ofta att den bästa varianten är att låta eleverna själva välja. Jag kan ge dem verktyg att skriva texter som är spännande och berör, sedan kan jag överlåta åt eleverna att välja vad den texten ska handla om.

För somliga kommer en mening att vara ett stort steg framåt, medan andra snabbt fyller fyra sidor med text. Som författare lägger jag ingen värdering i hur mycket eleverna skriver, utan att de kan uttrycka sig i någon form.

I Vivekas grupp fanns elever som inte kunde skriva, men också elever som hade ett enormt driv att uttrycka sig i text. Några ville skriva om sina egna erfarenheter medan andra inte ens ville tänka på vad de hade varit med om. Vi bestämde oss för att låta skrivuppgiften vara öppen och att fokusera på berättande snarare än skrivande, för att alla skulle kunna delta.

5. Lyhördhet för elevernas behov och uttryck

När skrivandet väl är igång är min främsta målsättning att alla ska skriva något. Ofta kommer de flesta igång på egen hand, men det finns alltid några som behöver lite extra stöd. Här är det utmärkt om det finns flera vuxna på plats som kan hjälpas åt. En elev kanske bara behöver hjälp att finna rätt ord på svenska. Då kan studiehandledaren hjälpa till. En annan har inte riktigt förstått vad man ska göra. Då kan läraren förklara. En tredje kanske sitter och är helt nollställd inför alltsammans. Då kan författaren hjälpa till att hitta något att skriva om. Jag brukar börja med att prata lite med eleven om något helt annat än det vi skriver om. Ofta dyker någon liten detalj upp, som kan vara utgångpunkt för skrivandet.

I Vivekas klass såg jag en pojke som ställde sig med sitt papper mot världskartan på väggen. Han skrev och skrev. Jag betraktade honom. Det visade sig att han skrev om sin flykt från Syrien, och behövde kontrollera namnen på alla länder han hade passerat.

annelie 4

När jag gick till nästa elev, som inte kunde skriva och därför hade ett blankt papper framför sig, frågade jag varifrån han kom.
– Marocko, svarade han.
– Kom, sa jag och gick till världskartan. Jag tog med hans tomma papper och vi började prata om platserna och personerna. Han kunde ytterst lite svenska, men det visade sig att han hade varit en längre period i Spanien. Eftersom jag kan spanska hade vi plötsligt ett gemensamt språk. Han berättade om familjen och bästa kompisen som var kvar i Marocko, om tiden på centret för ungdomar i Spanien och om hur han kom till Sverige. Jag skrev det han sa, fast på svenska. Efter en liten stund vid kartan hade pappret fyllts med pojkens ord, utan att han hade använd pennan. Men han hade berättat. Därefter bad jag honom rita sin vän, och han tog upp blyertspennan och började rita.

6. En gemensam slutprodukt och en uppmuntrande publik

När man arbetar men skrivande i skolan är det ofta läraren som är mottagare, även om bloggar och andra typer av publicering naturligtvis också förekommer. I samband med Skapande skola-projekt kan det vara roligt att skapa en mer bestående produkt av texterna. Att låta trycka upp en bok med elevernas texter vara ett sätt att bekräfta att deras uttryck har ett värde även utanför klassrummet. Flera gånger har jag varit inbjuden till bokrelease i klassrummet. Salta pinnar, saft och musik skapar feststämning och alla elever får ta emot var sitt exemplar av klassens bok under högtidliga former. Om rektor, bibliotekarie, föräldrar och andra intresserade kan vara med blir det extra festligt. Kanske håller någon ett tal?

I Hjulsta hade Viveka sammanställt elevernas texter och bilder i en bok. Texterna handlade om allt från flykten och huset hemma i Afghanistan till en utflykt med klassen och en läskig historia om en mörk skog. Jag bidrog med ett förord.

På releasen fick alla elever varsitt exemplar och jag välkomnade dem som författarkollegor. Eftersom det var eid blev det inte snacks, men väl en afghansk sång framförd av en elev. Självklart hamnade ett par exemplar av boken i skolbiblioteket. Jag såg till att få mitt eget exemplar signerat av alla författare.

 

De nyanlända elevernas röster behövs

När jag gick hem från bokreleasen bar jag med mig berättelserna från var och en av eleverna i Vivekas klass. Jag hade också en märklig känsla av att ha klivit rakt in i en av mina egna böcker. Då hade jag precis skrivit klart manuset till ”Dagboken”. Den handlar om Tarek, som är ensam i Sverige och brottas med det svenska språket. Hans lärare tjatar om att verbet ska vara på andra plats medan hans huvud är fullt av minnesbilder från kriget han flytt från. Men så kommer en vikarie som kan hans språk, arabiska. Det blir en öppning mellan dem som gör att han till sist känner sig sedd. Försiktigt provar han att skriva på svenska.

Viveka var precis som den läraren och tillsammans fick vi alla hennes elever att uttrycka något på svenska. När jag arbetade som lärare fick jag varje dag vara med när unga människor fann sin röst på svenska. Som författare får jag då och då kliva in i klassrummet och se när det sker. Det är fortfarande lika stort varje gång.

Jag hoppas att fler som arbetar med kultur i olika former inser det, och söker nya former för att samarbete med nyanlända barn, ungdomar och vuxna. Lika självklart som det är med lättläst litteratur borde det vara med teater, utställningar, film och musik på lätt svenska. Genom att bjuda in fler till kulturens rum kan vi på sikt bredda de konstnärliga uttrycken – och det kan mycket väl ta sin början i skolan.

annelie 2

Annelie Drewsen, författare

 

 Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.
Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Färdigheter och kunskaper som elever lär sig i Skapande skola

P1020207 (1024x683)

Catharina Dreiman har skrivit på  Kulan  om arbetsprocessen och finalen med teaterprojektet Den övergivna dockan. I det här inlägget berättar Catharina om vilka färdigheter och kunskaper elever erövrade under arbetet.

Teaterprojekt för att bygga en stabil grund för inlärning

Ni som följt mina blogginlägg på Kulan minns kanske varför jag drog igång detta teaterprojekt. Jag hade på hösten 2015 tagit emot  klass 4C och var införstådd med att det var en klass med en hel del problematik, problem med elever med negativa jargonger och maktspel. Jag tänkte att om klassen var intresserad av att jobba med en teater för att kunna nå ett bättre samarbete i klassen var jag beredd att göra det för att klassen skulle få en bättre tid tillsammans framöver. Klassen nappade direkt och ett viktigt samarbete påbörjades. 

Tar det tid från de ”viktiga” kunskaperna undrar föräldrar?

Eftersom pjäsen tagit en del tid har några få föräldrar varit oroliga att eleverna inte skulle hinna lära sig allt i svenskaundervisningen i klass fyra, mitt svar till dem har hela tiden varit att jag tror de lär sig minst dubbelt i stället. Så här i efterhand kan jag intyga att arbetet med pjäsen varit pricken över i:et i svenska undervisningen.

P1020208 (800x534)

Elevernas läs- och språkutveckling märks i test

Jag  fick också det bekräftat när vår speciallärare på skolan berättade att efter ett lästest hon gjort med klassen nyligen visat att snittet nu ligger enormt högt på läsningen, att en stor del av eleverna läser som elever i år nio fast de ännu går i klass fyra. Arbetet med teatern i klassen har fungerat som en stark motor för att få igång ett gediget intresse för språket, det kan 4C och jag bevisa.

Vi har haft roligt och lärt oss detta

Pjäsen tar tag i existentiella frågor och jag har sett att varje barn, var och en för sig har genomgått en personlig utveckling som bringar och bådar gott för deras utveckling och för undervisningen framöver.

På grund av pjäsens handling har också en fördjupning i ämnet samhällskunskap skett. Djupare identitetsfrågor har tagits upp, vi har vädrat olika värderingar och åsikter, även miljötänk, vårda i kontrast till slit och släng så kallad ”Hållbar utveckling” är beståndsdelar i pjäsen.

  •  Memorerande av repliker, analys, dramaturgi
  • Samspel på hög nivå, framföra inför publik
  •  Artikulation, inlevelse, konsten att beröra en publik
  •  Tålamod, mod, självförtroende, självkänsla och mognad

P1020214 (1024x683) (2)

Tack till alla som följt vårt arbete

4C och jag hoppas att vi inspirerat fler till att våga sig på att sätta upp en teater i skolan. Vi har delat med oss av smått och gott under teaterprojektets gång, se gärna tidigare bloggar! Nu kommer en välförtjänt vila och vi vaggar oss i bruset av vad vi åstadkommit.

Se gärna vår pjäs på Kulan Sthlm Youtube ” Sagan om den övergivna dockan”

Stor kram till er alla! Catharina Dreiman, mentor Gärdesskolan och klass 4C

dreiman

 Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.

Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Fem exempel på lyckade Skapande skolaprojekt

I det här blogginlägget från Mötesplats Kultur Skola presenterar lärare och kulturaktörer fem lyckade Skapande skola-projekt inom teater, film, dans, musik och scenografi. Du kan läsa mer om projekten och få kontaktuppgifter från ett tidigare inlägg på Kulan där programmet presenterades. Kulturaktörerna går att boka på Kulan.

/Elisabeth

th gerhard

thDen 24 februari arrangerade Kulan i samarbete med Skapande skola en mötesplats för kulturaktörer, kulturombud och andra intresserade lärare från Stockholms skolor. I anrika Citykonditoriet, som också varit ett nöjespalats under den tidigare delen av 1900-talet, minglade lärare och kulturproffs under kristallkronorna. Musikern Matti Norlin bjöd på blues från den scen där även Ernst Rolf, Karl Gerhard och Duke Ellington uppträtt.

Kvällens tema var att utbyta erfarenheter kring lyckade skapande skola-projekt. Timmarna tickade snabbt förbi och vi fick ta del av en hel kavalkad av goda exempel.

Dans

Höglandsskolan inledde med att berätta om deras skapande skola-projekt som blev en dansföreställning. Dansaren och pedagogen Linnea Sundling skapade tillsammans med eleverna en föreställning som hade sorg som inspiration. Ursprunget kommer från Ester Erikssons seriealbum ”Dottertumören” och Linneas personliga erfarenhet av att förlora en förälder som ung.

Eleverna fick i workshop-form, oftast i grupper med max 15 elever, arbeta fram rörelser och skapa texter. Mycket kraft lades på att jobba med relationer och tillit till varandra. Eleverna funderade på frågor som: Vad innebär det att vara beroende av någon? Vad är det att förlora någon? Vad är minnet av någon? Vad är saknad? Vad är sorg?

Enligt Höglandsskolan är de viktigaste ingredienserna i ett lyckat skapande skola-projekt lyhördhet och att elever, lärare och föräldrar informeras om processen under vägen.

Teater

Catharina Drejman är svenska och so-lärare på Gärdesskolan. Hon berättade om hur det var när hon satte upp en pjäs med klass 4C. Från idé till färdigt resultat. Klass 4Ca hade haft det lite stökigt en tid och Catharina tänkte att det här projektet skulle kunna vara ett sätt att arbeta med sammanhållningen i klassen. Med stöd från Kulan och skapande-skola medel anlitades en professionell scenograf, Caroline Romare, som skulle hjälpa dem att sätta upp pjäsen ”Den övergivna dockan”, Brechts Kaukasiska kritcirkel.

Eleverna analyserade pjäsen. Beskrivningarna passade liksom inte ihop med hur eleverna upplevde sin värld. Idag. Så en spansk by blev ett kvarter vid Karlaplan, till exempel. Och ett nytt manus växte fram. Meningar som ”Det var en vacker vårdag på Valhallavägen, skapades. Helt och hållet av eleverna själva. Trygghetsövningar behövdes under projektets gång. Med hjälp av ramsor övades magstöd och artikulation.

Klassens scenografigrupp besökte Operan där de fick visa sina ritningar i smedjan och snickeriet och komma tillbaka till skolan med ny inspiration. En elev i klassen dansar balett och fick bli koreograf. Andra, som nytillkomna elever i klassen, eller de som inte ville vara med på scen agerade ljud- och ljustekniker.

Catharinas slutord var: Ni som brinner för teater i skolan: Kom fram! Tänk inte mer! Bara gör det! Följ vågorna! Och använd Kulan och Skapande Skola!

Musik

Sen var det dags för sång. Äppelviksskolan bjöd in Svenska Gospelverkstaden för att sjunga med eleverna i ett skapande skola-projekt. Rektorn hade en enda målsättning. Att varenda elev skulle vara med och tycka att det var roligt. Men. Hur skulle de lyckas? Motsättningar fanns. Hur skulle vi få tid till det här? Det löste sig. Projektet startade den 9 februari. Den 23 februari var det föreställning. Under dessa två veckor lyckades Svenska Gospelverkstaden med konststycket att få 100 elever att sjunga så taket lyfte. Hemligheten låg i att under processen fick varenda elev känna att ”min röst duger”. Att alla fick vara sig själva. Och att alla är med och skapar. Redskapet var berättandet. Med Afroamerikas historia som tråd och inspiration av medborgarrättsrörelsen och Martin Luther King. Eleverna fick formulera sina egna drömmar, reflektera kring den musik och de låtar som de lyssnar på idag och lära sig sånger och citat utantill. Tillsammans med professionella musiker från Gospelverkstaden.

Teater – nyanlända

Kvällen fortsatte med att Sprint-gymnasiet berättade om sitt arbete med nyanlända elever. Gymnasieskolor kan ju tyvärr inte få pengar från Skapande skola, men istället så används bidrag från Konstnärsnämnden som går att söka.

Sprint-gymnasiet har bara nyanlända elever. Vissa har aldrig gått i skolan och kan inte läsa eller skriva. Men de kan tala. De kan uttrycka sig på sitt modersmål. Och det går att använda och förstärka genom estetiska uttryckssätt. Sprintgymnasiet har arbetat i projekt tillsammans med teatergruppen Unga Klara. De nyanlända eleverna fick skapa en väska. Ett minne, där de berättar hur det var, när de mötte Stockholm med sin väska. Med berättelserna som underlag improviserade Teater Klara, tillsammans med eleverna, fram en film som blev slutprodukten av projektet.

Några erfarenheter som läraren Alexandra Ljungkvist Sjölin har från projektet är att eleverna är väldigt beroende av läraren. Läraren är deras trygghet i livet. Är läraren med i projektet så vill eleven också vara med. Därför måste lärare, elever, regissör och skådespelare samarbeta. Nära. Det handlar om pedagogik och teater. I samklang. Alla måste ha lika stor del i processen. Sen är det viktigt att eleverna blir medvetna om att teater är ett jobb. De måste fokusera och vara med hela tiden. Teater är som att lära sig ett nytt språk. Det är ett hårt jobb, men vi gör det tillsammans. Under arbetets gång måste alla också vara beredda på att det kan bli rörigt. Man måste orka med det. Att känna att det är ok med kaos.

Sammanlagt så spenderar eleverna tre heldagar på teatern. Innan så har teatern växt fram under svenskundervisningen i skolan. Studiehandledning på modersmålet kan vara nödvändigt att ta till under tiden. Det är ett hårt jobb. Att genomföra detta. Men belöningen är effekten för eleverna. Att eleverna inte alltid känner sig begränsade av att inte kunna svenska, känslan av att inte kunna uttrycka sig och bli ansedda som dumma. Att de kan få känna. Att de kan få briljera på åtminstone en arena i samhället. Delar av föreställningen Drömmar  filmades:

Bild och film

Kvällen avslutades med att filmpedagogen Helen Berg och Cecilia Askesjö, lärare på Högalidskolan berättade om sitt filmprojekt med elever från årskurs 7. Temat var identitet i en ämnesövergripande mix av svenska, so och bild. Helen och Cecilia sammanfattade med att berätta om vilka faktorer som bidrog till att projektet blev lyckat:

  • Skolledningen stod bakom projektet.
  • Alla lärarlag var informerade.
  • Tid för stormöten med hela skolan.
  • Alla elever var informerade.
  • Eleverna fick se exempel på filmer som kunde skapas.
  • Tydliga förväntningar.
  • ALLA TYCKTE DET VAR KUL!

Kultur är kul. /För Kulan: Monica Eriksson

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

/Elisabeth

SKRIVPROJEKTET SOM ÖPPNADE MÅNGA DÖRRAR

FB_IMG_14534590976851080

Att kliva in som lärare i ett klassrum med sjuåringar framkallade en känsla av mild nervositet, färggrant glädje och glimmande framtidshopp. Jag har alltid jobbat med äldre barn. Hur ska det gå?

I augusti bytte jag skola och stadiet. Med mig tog jag alla idéer som fanns i huvudet redan och envishet i beslutet att lyckas. Jag tog med mig även erfarenheten att ämnesintegrering är det ultimata arbetssättet som jag måste behålla eftersom jag inget annat kan.

Vad betyder lyckas behöver jag filosofera ett tag till för att formulera några rader med någorlunda ödmjukhet.

Dagarna tillbringar jag på Björkhagens skola med en klass som jag beundrar och bär högt.

Ungarna har otroliga föräldrar som engagerar sig, byter skift för att kunna följa med på utflykt, ordnar kulturaktiviteter, hjälper till med praktiska trådar i mitt evinnerliga försök att bedriva en hållbar undervisning som består även av återanvändning av olika material som blir skräp där hemma men användbara delar av ett bygge eller pyssel här på skolan. De flesta hinner prata med barnen om skoldagen och läsa dagsrapporter på klassens Facebookssida. Att som förälder ha förväntningar på skolan är självklart, att som förälder kunna visa att man är nöjd är mindre självklart och något som jag upplever varje dag.

FB_IMG_14470731738151242

Tidigt såg jag mina elevers kreativitet genom muntliga redovisningar om saker de gjort, om känslor och händelser. Genom egna teckningar skapade de berättelser om livsviktiga saker som lek, skola, jämlikhet, mat, hem, kompisar, konflikter, nyfikenhet, fantasi, känslan att vara behövd och fika.

20151105_122233

SKAPANDE OCH ELEVINFLYTANDE

En elev ritade och tecknade i mängder från första skoldagen. Filmer och serier han sett hemma var stor inspiration. Papper översvämmade både hans bord och min kateder. Det upptog nästan all hans tid vissa dagar. Teckningarna bar på en berättelse som han och fyra kompisar till hittade på medan de lekte med lego.

En dag sa eleven: ”Jag vill göra en bok och den ska vara på biblioteket. På stora biblioteket. Borta i Björkhagen, du vet där vid kiosken! Inte kiosken i T-banan utan vid affären. Jag vill vara känd och rik. Folk ska köpa mina böcker. Du kan få rabatt Lili om du hjälper mig skriva!”

Vad gör man inte för lite rabatt när man uppbringar en lärarlön?

Vi bestämde att få ordning både på teckningar och berättelsen. Han berättade, jag skrev. Vi ändrade, han ritade mer. Vi berättade för klassen vad vi gör.

Alla skrek: Vi vill också skriva böcker!

Sagt och gjort. Hela november var en tecknar- och skrivarverkstad. Boksläppet med alla föräldrar ägde rum i samband med Luciafirandet. Under denna månad hände något med mig som lärare för yngre barn. Det uppstod en trygghet och erkännande att jag alltid vill vara där.

KREATIVA PROJEKT- TILLFÄLLE FÖR BEDÖMNING AV OLIKA FÖRMÅGOR

Jag fick lära känna mina elever på ett sätt som förde oss närmare, gav mig en riktig bild hur de tänker, hur de förstår en fråga, hur mycket de kan skriva, vilken hjälp de behöver i sin utveckling som berättare, vilka strukturer jag behöver skapa för att leda framåt.

Biblioteket i Björkhagen tog emot oss med öppna armar.

Hur gör jag för att eleven ska börja sitt kändisskap som han förknippar med författarjobbet? Den lokala tidningen Hammarby Skarpnäck var snabbt på plats när vi tågade till biblioteket i början av december. Utställningen varade i över en månad; klassen fick många fina skriftliga hälsningar av unga och äldre besökare.

20151221_100034

ELEVERS ALSTER MÅSTE UPPMÄRKSAMMAS

I mitten av januari flyttade utställningen till skolbiblioteket. På Björkhagens skola går 860 elever. En central plats vid ingången är tydlig uppmuntran till elevernas skrivande och bekräftelse att olika rum tillhör dem också. Att elever kan skapa kultur och dela med sig!

20151214_101407 (800x600)

VAD HÄNDER SEDAN?

I februari implementerar vi elevernas böcker i värdegrundsprojektet Alla är viktiga. Vi läser en bok per dag. Jag har redan innan ordnat diskussionsfrågor, diagram och stödet för kamratbedömning.  Eleverna ska få möjlighet att ge respons till sina kamrater och ur diskussioner få ännu bredare verktyg för framtida skrivande. Jag kommer att luta mig bakåt med ett leende och konstatera att nervositeten som jag nämnde i rad ett är helt borta. Kvar är känslan att allt går. Det gäller att lyssna, höra, uppmuntra,slita av allt arbete och pröva. Se ingångar som väntar på att överträdas.

FB_IMG_14533679653423825

Innan böckerna tar plats i var och ens hem bygger eleverna bokens landskap i lera och placerar den på en kakelbit.

Det ligger kakelbitar i många källare. Ta vara på det.

Det finns författare i varje klassrum. Låt de ta plats i det offentliga rummet.

20151214_101429

Lili Kapper, lärare i 1c, Björkhagens skola, Johanneshov

Lili Kapper var med i bokprojektet KUL1415 med sin klass och boken Mystiska ungar på Kungsholmen. På Kul1415.se/skola finns den och alla andra böcker tillgängliga.

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

/Elisabeth

Nu är klass 4 i Gärdesskolan dramaturger

Drama- och språkprojektet Den övergivna dockan med inspiration av Brechts Kaukasiska kritcirkeln. Följ läraren Catharina Dreiman och klass 4 c i arbetet med att sätta upp Den övergivna dockan för Gärdesskolans scen.  I Första inlägget berättade Catharina om hur hon introducerade pjäsen för klassen. Andra inlägget innehåller många praktiska övningar, både gruppstärkande- och röstövningar för att eleverna skall nå utanför scenrampen. I det  tredje  inlägget tar sig eleverna an dramaturgens, scenografens och rekvisitörens uppgifter.

thMX50NFDH

Eleverna ändrar tid och rum

Strax efter juluppehållet satte jag och eleverna i 4 C på Gärdesskolan igång att leka dramaturger, ändra vårt manus från förgången tid till modern tid. Jag delade in klassen i fyra grupper på cirka fyra, fem elever i varje grupp. Eleverna fick tre sidor var ur manuset och sedan bar det av. Endast en lektion tog det att föda pjäsen ur den kokande gamla spanska byn till att landa en het vårdag på Valhallavägen vid Karlaplan. Exempel på förvandlingen: En peseta-en femtiolapp Kokerskans dotter-lokalvårdarens son Bröd och vatten-hamburgare på Donken Många tjänare-senaste elektroniken Trashank-slashas Moderskapsmål-faderskapsmål Portvakt på godset-ordningsvakt på Fältöversten.

Dessa manusförändringar innebar så klart att jag åter fick kopiera upp nya dubbla exemplar av det nu nya manuset så kallad: ”Version 2″ (Vi har strukit i orginalmanuset och ändrat så tydligt vi kunnat. Alla elever fick ett nytt manus med sig hem och ett att använda i skolan.

Släppa manus och tänka på timing

Med ny iver och kraft tog repetitionerna fart. Efter cirka tre repetitioner börjar nu en del av eleverna släppa pappersmanuset på scengolvet, replikerna börjar så smått att sitta och är under utveckling, eleverna har också börjat mötas på riktigt på scenen och vi tänker en hel del på timingen.

läser från manus

läsa

Rekvisita

Eftersom jag tidigare för några år sedan satt upp pjäsen med originaltexten och då också som en spansk gammal by, har jag dockan vi använde kvar, en docka lite gammaldags till utseendet och hon är i porslin. Än så länge använder vi den då vi repar eftersom den nya dockan i denna nya pjäsen ej är färdig, tankarna och ritningarna på den nya dockan är inte klara, tanken är att vi ska låta en riktig teaterverkstad få tillverka henne så att hon kan fungera som vi önskar. Till exempel bör hon ha en trasig arm och rygg, risigt hår, smutsig och till och med ett hjärta som håller på att trilla ut (står så i manus). Hos hantverkarna på Valhallavägen kommer dockan successivt med hantverkarnas professionella behandlingar bli hel igen och självklart också med hjälp av sin ömme far.

 

Ljus och ljud

Efter jul fick våran klass två nya pojkar i klassen, den ena pojken Simon frågade redan under sitt besök i klassen före jul om han kunde få stå för ljudet, bli vår ljudtekniker då han fått höra om vårt projekt. Japp! Sa 4C överlyckligt för ljudet hade vi knappt hunnit tänka på.

När den andre nya pojken dök upp frågade vi om han ville bli vår ljussättare eftersom han helst inte ville stå på scen och rollerna var ju också redan satta. Japp! Sa August och ljus blev till!

Efter lite om och men fick vi lov att använda både ljusbord, tillhörande strålkastarna i aulan och ljudskåpet. Hörni! Vi är igång!

Vår fina lilla berätterska i pjäsen, Charlie och hennes vackra berättarröst gör succe tycker vi, under detta nya strålande ljus på scenen. Åh! Vad roligt vi har! Funderar ni på att göra teater med er klass, tänk inte mer! Bara gör det och följ vågorna! Hjälp! Strömmar! Ja, det finns strömmar, vad kan det vara för motstridiga strömmar? Panik? Hur ska vi hinna? Fastslaget datum för premiär, 27 maj! Det blir uppspel för några av skolans klasser denna dag och föräldrar, familjer och vänner till eleverna på kvällen. Veckan efter kommer vi troligen ha fler uppspel för klasser och eventuellt en kväll för allmänheten om vi känner oss trygga.

Lugn, lugn, bara lugn, det finns bot för panik, punkta upp i kalendern med repetitioner, alla besök på kostymateljeé  inlämningar av elevernas ritningar för rekvisita, så klart tillsammans med eleverna, fler dagar för extrarepetitioner sista två månaderna. Följer man de extra planeringspunkterna så bra som möjligt, håller sig själv och eleverna vid gott mod och önskar, hoppas att inget sjukdomsfall under viktiga repetitionstillfällen inträffar eller vid självaste speldagar.

Nåväl, under en vanlig repetition med 4C har jag turen och möjligheten att dela upp klassen i två delar, de som är med första halvan av pjäsen startar med mig på scenen, Anna som är resurs i vår klass några tillfällen i veckan har det andra gänget i klassrummet tills vi hämtar dem. Det blir mindre rörigt såhär, det kan vara svårt att som 10, 11-åring ha endast några minuters repliker under cirka två timmars repetition. När vi gör såhär att vi delar upp eleverna har vi märkt att det som sagt blir mer fokuserat. Anna gör dramalekar och improvisationer med andra halvan i klassrummet och håller dem varma tills jag tar emot dem i scenrummet, där jag just regisserat och övat med första gänget.

Vi brukar hinna igenom pjäsen under ett reptillfälle, det tar än så länge nästan hela våra två lektionstimmar, pjäsen i sig själv kommer så småningom ta kanske 50 minuter att spela.

Än så länge har vi endast en dubbellektion på onsdagseftermiddagen då vi övar. I onsdags var det ett sjukdomsbortfall på sex av arton elever, vi sådana tillfällen får man fokusera på sådant där de närvarandes uppgifter överväger.

Besök av scenograf

Vi har haft vår scenograf Caroline Romare som vi anlitat via Kulan hos oss. Caroline samtalade mycket med dekor, rekvisita/kostymgruppen i klassen som också hade gjort sina ”läxor” Caroline givit dem strax innan jul. Dekor, rekvisita/ kostymgänget hade fått i uppgift att tänka ut varje scen i pjäsen, rita upp i häften vilka som deltar i varje scen, vad de ska ha på sig, vilken rekvisita som behövs, vilken dekor osv. Ett stort arbete kan tyckas men de har faktiskt kommit en bit på väg.

Vid en lektion utanför vår onsdagseftermiddag fick dekor, rekvisita/ kostymgruppen redogöra inför klassen vad de kommit fram till. I många av förslagen instämde de flesta, kanske la till något men i bland blev det så klart tungt motstånd när det gällde kostymer för några av rollkaraktärerna. Våran ballongförsäljare (en roll) vägrade till exempel ha rödvitrutiga byxor, de förvandlades snabbt till mer yllegrå, något mer åt gubb- byxor. Vita tajts blev svarta tajts för Rosti, en av huvudrollerna och hans far. Rosti och fadern kommer under en scen öva balett. Tja, ganska lindriga kontroverser så att säga.

När Caroline var hos oss talade vi lite om att ideen som föddes tidigare, att hantverkarna i pjäsen ska sitta på någon slags hög stol, är bra, att ideen håller. Hantverkarna kommer att dingla lite med benen men sitta högt. Rollkaraktärerna är ju höga i sig själva men på något sätt också lite utsatta allihopa i vår pjäs.

Dagen efter Carolines besök hos oss på skolan bläddrade jag i ett reklamblad från ÖoB (Överskottsbolaget) och finner plötsligt att ”Nytt för veckan” är en hög pall i metall och en lägre pall, mer liknande en stubbe med ull på…

ullpall

plåtpallGenom överläggning tillsammans med dekor, rekvisita/ kostymgruppen var vi överrens om att dessa två pallar passar till hantverkarnas scen och till en av huvudpersonernas långa monologscen. Efter ett samtal med Caroline och efter att jag sms:at henne bilderna på pallarna bestämde vi oss för dem och jag och min make släpade kommande helg dessa två pallar via tunnelbanan från ÖoB till Gärdesskolan, där pryder de nu mellanstadiets lärares arbetsrum.

-Så vi håller på med våra projekt! Som en kollega uttryckte det, men det är det värt, tänkte jag gnolandes och 4C och jag gnolar och knogar verkligen vidare…..

Gnola med oss i våran nästa blogg och må så gott! Bästa hälsningar Catharina Dreiman och 4C på Gärdesskolan i Stockholm.

kulan_avatar

Kulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

/Elisabeth