Visar alla blogginlägg med kategorin:
Svenska som andraspråk

Gränslöst skapande, tredje workshop

Hej! Jag heter Hannah Wikforss-Green och jag har gästbloggat här på Kulan tidigare. Min styrelsemedlem Montadar har bloggat om våra första två workshops, och jag tänkte nu blogga om den tredje!

Vår tredje workshop var  7e februari, som vanligt på Södra Latins gymnasium. Tidigare har det varit extremt stressigt innan workshoparna. Det är jättemycket att förbereda och att göra iordning, t.ex. bära alla instrument, ställa iordning bord, städa salarna, ställa fram allt konstmaterial, göra iordning allt fika, osv. Men denna vecka gick det jättesmidigt! Vi fick hjälp från våra underbara funktionärer som har varit väldigt engagerade. Vi var till och med redo tjugo minuter innan allt skulle börja, vilket vi aldrig hunnit med innan. Själva workshopen var också den smidigaste av alla vi hållit i hittills!

Tredje workshopen

Vi började som vanligt med att alla deltagare samlades i en gemensam sal där vi introducerade dagens aktiviteter och våra gäster. I konstworkshopen så skulle vi hålla på med tryck, i musikworkshopen så skulle vi som vanligt spela instrument och sjunga. Men denna vecka var skrivarworkshopen extra rolig, för vi hade våra spännande gäster: Skrivgäris!

skrivgäris

Skrivgäris är en Facebookgrupp med 5000 medlemmar som fungerar som ett forum för inspiration för kvinnor och icke-binära som skriver. Från Skrivgäris  kom: Yrsa Keysendal, Nicole Nilofar Sepehri och Flora Wiström och höll en skrivarworkshop. Yrsa är en frilansande lektör för privatpersoner och för ett av Sveriges största barn-och-ungdomsförlag, Nicole pluggar psykologi och vann Göteborgs litteraturpris tre år på raken och Flora är bloggare och författare och kom 2016 ut med boken Stanna hos Bonnier Carlsen. Det var fantastiskt att de kom, och alla deltagare tyckte att det var så roligt! Vi har haft enorm tur med våra gäster.

27913204_564682833882051_74333131746572493_o

Skrivarworkshop

På workshopen ledde Skrivgäris flera olika övningar. Ett exempel var att de spelade en väldigt poppig låt som gjorde att man blev glad och taggad, och när man lyssnat klart skulle man skriva non-stop i tre minuter om hur låten fick en att känna. Samtidigt som man skulle skriva spelade de en annan, betydligt sorgligare låt i bakgrunden. Det var ganska roligt när de satt på den andra låten, och alla började fnittra åt kontrasten, men sedan återgick deltagarna till att koncentrerat skriva.

Exempel på skrivarövningar

Några av skrivövningarna vi arbetade med var:
Beskriv ett klädesplagg som du äger men aldrig har på dig.

Beskriv:
Vårens doft i en mening
Ljudet av vintern i ett ord
Känslan av höst i en kort dikt
Smaken av sommar i fem ord

Fyll i meningen och fortsätt: I mitt nästa liv vill jag vara ___

Tänk på din handstil, eller en karaktärs handstil. Vad säger den om vilken typ av person du eller din karaktär är?

Fyll i meningen och fortsätt: Du skulle aldrig tro mig om jag berättade att _____ men det är sant och jag kan bevisa det.”

27628694_564681090548892_4389006606931563352_o

27173547_561393874210947_7077921211833194099_o 11

Konstworkshop

I konstworkshopen fick alla antingen prova på tryck eller fortsätta med det som de arbetade med de tidigare workshoparna. Vi tryckte genom att rista mönster i cellpapp, ett slags material som är nästan frigolitaktigt som man lätt kan sätta spår i. Sedan täckte vi cellpappen med färg och tryckte på papper. Resultaten blev jättebra! Det var många som testade på denna metod, och resten fortsatte på deras tidigare verk eller påbörjade något nytt.

akvarell5

Musikworkshop

27907821_564681537215514_1329743669294202506_o

I musik fortsatte folk spela instrumenten– basarna, gitarrerna, keyboardsen och ukulelesarna. Deltagarna började till och med bilda band och började diskutera vad för låtar de ville framträda på Kulturhuset!

I helhet var denna workshop min favorit. Den var så smidig, och ganska lugn, trots att det var ca. 80 deltagare denna vecka. Alla var så trevliga och glada! För att detta projekt ska funka krävs det att deltagarna tar initiativ, både socialt och kreativt och det har de verkligen gjort. Det är konstigt att tänka att 3/5 av våra workshops redan har varit, och att allt snart är slut. Jag kan tänka att efter vårt event på Kulturhuset på den 23/2 att vi i styrelsen kommer känna en sötsur blandning nostalgi och lättnad. Jag har jobbat på det här sedan April, och de andra sedan i somras. Det kommer vara skönt att få lite tid till att putsa ut och fokusera på skolan, men jag kommer ändå känna enorm saknad när allt är över. Men man vet aldrig, vi kanske kör en till omgång nästa år!

27629039_564681617215506_7684391812183609232_o

Vernissage

foaje_3-8043

På fredagen den 23 februari 18-20 avrundar vi Gränslöst skapande med ett event på Hörsalen i Kulturhuset som är öppet för allmänheten. Där ska deltagare som vill ställa ut sin konst, de som vill uppträda sin musik och de som vill läsa upp det de skrivit! Vem som helst får komma, och om du är intresserad så hittar du all information på vårt Facebookevent

Som ett avslut vill jag tacka alla som läst våra inlägg och som följt vårt projekt hittills här på Kulan och varmt välkommen till fredagens vernissage!

Hannah Wikforss-Green

27356186_561393787544289_7145528164653276673_o

Ett ämnesövergripande integrationsprojekt i årskurs 9

Elever i S:t Eriks katolska skola har läst Per Anders Fogelströms roman, Mina drömmars stad.  SVA-gruppen lyssnade till några kapitel medan SV-gruppen försökte sig på hela romanen. Inte alla lyckades ta sig igenom boken men fick ändå en försmak av Fogelströms författarskap. Därefter Eleverna fick välja citat ur boken. De ombads reflektera och motivera sitt val samt koppla det till dåtid och nutid. Citat, egna betraktelser och bilder från Stockholmskällan blev sedan underlag för boken Mina drömmars stad. Stockholms stads bokprojekt under Fogelströmåret 2017. Boken, Elevernas bok kan du bläddra i här. Bilderna är hämtade från Stockholmskällan, ordentligt föresedda med källförteckning.

katolska7

Arbetet var ett ämnesövergripande projekt i SO och svenska. Eleverna blev tilldelade olika platser på Södermalm som de skulle utforska i Fogelströms anda; Slakthusområdet/Globen, Slussen, Hammarby sjöstad. Åsögatan, Medborgarplatsen, Fjällgatan och Södra stationsområdet. Varje elev fick skriva en faktatext om sin plats för att sedan förbereda en guidning på utvald plats. Publik var de andra eleverna i klassen samt klass 8. Dessa hade också en uppgift, den att berätta om sociala företeelser och på så sätt fick klass 9 en fördjupad bild. Väl hemma i klassrummet fick eleverna skriva respons på sin egen guidning och ge sig själva ris och ros.

katolskaskola1

katolska2

katolska3katolska4

Lärarna som arbetade med detta projekt är Kristina Klemt (lärare i sv) och Josefine Johnsson lärare i SVA) från S:t Eriks katolska skola. Undertecknad har tidigare skrivit om hur Kristina arbetar med källkritik och drama i en tidigare Kulanblogg  

/Elisabeth Söder
Ansvarig för Stockholms stads bokprojekt Mina drömmars stad under Fogelströmåret. Söker du på Fogelström2017 i Kulan bloggen får du upp alla inlägg som jag skrivit under Fogelströmåret.

Ung i Stockholm, ett filmskapande projekt för Stockholms kommunala gymnasieskolor

Vi söker klasser från nationella program som vill arbeta med film tillsammans med klasser från språkintroduktion. Eleverna blir uppdelade i blandade grupper. Samarbetet underlättas om det är klasser från samma skola. Filmprojektet bygger på ämnesplaner i samhällskunskap, svenska, svenska som andra språk och bild. Ung i Stockholm passar bra för ett ämnesövergripande projekt, men det fungerar givetvis bra att enbart arbeta med det i exempelvis samhällskunskap och svenska som andra språk.

IMG_4571 2

Bakgrund till filmuppgift och val av tema 

Filmuppgiften ska skapa nya perspektiv och utmana elevernas tankesätt. Vi vill också utveckla elevernas förmåga att uttrycka åsikter och kunskaper med multimodal teknik. Årets tema för Ung i Stockholm är #trygghet. Temat skall vara en gemensam utgångspunkt för elevernas filmer. Trygghet förenar snarare än visar på olikheter mellan klasserna. Unga skall känna sig trygga och respekterade i klassrummet, skolan och staden.

Temat går bra att förena med lektioner i samhällskunskap och är ett av utbildningsnämnden uppdrag till skolan 2018. ”Utbildningsnämnden ska stärka stödet och förutsättningarna för att höja elevernas upplevda trygghet och möjlighet att arbeta i lugn och ro. Särskilt viktigt är detta i de högre årskurserna i grundskolan samt på gymnasiet, där elevernas upplevda trygghet och studiero är som lägst. Stockholms stads barnombudsman visar i Rapport 2017 att var femte flicka känner sig otrygg i skolan. För att höja elevernas upplevda trygghet och deras möjlighet att arbeta i lugn och ro ska utbildningsnämnden fortsätta och förstärka det våldsförebyggande arbetet samt arbetet mot mobbning, kränkande behandling, diskriminering och trakasserier i skolan……. ”Skolorna ska också arbeta normkritiskt och antirasistiskt och motverka stereotypa könsroller och diskriminering”

Temat kan också vara en ingång för att arbeta med värdegrund med anledning av #tystiklassen, #ickegodkänt och #räckupphanden.

Upplägg för filmprojektet

Projektet är upplagt på tolv träffar.  Utöver detta kan ungdomarna behöva lägga några träffar på sin fritid, beroende på hur grupparbetet fungerar. Vi är måna om att vara flexibla i upplägg och tid för att det skall gå att organisera i din skola.

Elisabet Jonsved, Mediotekets filmpedagog, håller genomgångar på skolan som varvas med workshops och handledning. Utöver detta får lärare stöd i att resonera kring multimodal bedömning av Katarina Lycken Rüter och gestaltning av Alexandra Ljungkvist Sjölin. Handledningen sker både på plats och via digitala kanaler.

Deltagande är gratis för skolan och iPads kan lånas utan kostnad.

Elevernas filmer visas på biografen Grand den 28 maj som en högtidlig final på projektet.

csm_Grand_c0524b3c88

Informations- och inspirationskväll om filmprojektet

Den 15 januari anordnar vi en träff på Medioteket, Trekantsvägen 3, 5 trappor , Liljeholmen för dig som vill veta mer om projektet.
Vi serverar lätt förtäring från 16.30. Programmet pågår mellan 17-19.00.

Medverkande  under kvällen:

  • Cecilia Rosengren och Kristina Ansaldo, samordnare för nyanländas lärare inleder med att berätta om ett av Utbildningsförvaltningens uppdrag, social delaktighet.
  • Alexandra Ljungkvist Sjölin från Liljeholmens gymnasium. Alexandra berättar varför och hur hon arbetar med estetiska uttrycksätt i svenska som andra språk. Alexandra har skrivit flera blogginlägg för Kulan, bland annat detta inlägg  Så här arbetar jag med nyanlända. Vi hoppas också på medverkan av några av Alexandra elever.

4cdcbf87-347f-4a61-a1b5-645b783338b3

  • Katarina Lycken Rüter, lärare i svenska och religion på Mediegymnasiet i Nacka. Katarina resonerar om den kluriga uppgiften vi ställs inför när det gäller bedömning av multimodala texter. Katarina har också skrivit lärarguider till Ett halvt ark papper och Alla tiders klassiker och driver den läsvärda sidan Ordfog. Lyssna gärna på ett sprillans nytt avsnitt av Didaktorn där Katarina berättar varför hon använder bilderböcker i gymnasiet. ” principen för textanalys är den samma oavsett längd på text. Det eleverna får med sig är verktyg och förmågor som de sedan kan använda när vi går vidare till andra böcker.” 

didaktorn

  • Elisabet Jonsved och Elisabeth Söder från Medioteket. Elisabet är filmpedagog och har det senaste året också skrivit lärarhandledningar för Statens medieråd. Elisabet ansvarar för genomgångar och handledning i filmprojektet. Under kvällen berättar hon om mer konkret om lektionsupplägg och vad eleverna få med sig för färdigheter och kunskaper. På bilden ser du Elisabet i färd med att göra en animerad film om Stockholm med bilder från Stockholmskällan.  Elisabeth Söder arbetar med Kulan, Stockholms stads mötesplats för samverkan mellan skola och kulturliv och ansvarar för nätverket kulturombud i Stockholms skolor. Elisabeth kommer framförallt att arbeta med dokumentation av projektet.

animering

 Ung i STHLM

Mina drömmars stad, våra elevers historia?

…eller, en Stockholmare för 100 år sedan. I blogginlägget berättar jag om hur läraren Annika Rosenius arbetade för att göra Stockholm för 100 år sedan, till en angelägenhet för sina elever, varav många har sina rötter i länder utanför Sverige. Bilden på IF Olympias badpojkar från 1914 är hämtad från Stockholmskällan, och Annika använde den för att få eleverna att reflektera om fritiden för 100 år sedan.

Stockholm uppmärksammar att Per Anders Fogelström skulle ha fyllt 100 år 2017. Utbildningsförvaltningen deltar i firandet genom ett digitalt galleri och ett erbjudande till 200 klasser om att få trycka en bok med temat mina drömmars stad utan kostnad. Inför det arbetet är det bra att fundera över hur det var att leva i huvudpersonen, Hennings stad. Här kan du läsa mer om utbildningsförvaltningens erbjudande.

IF Olympias badpojkar på klippa 1914 CC Stockholmkällan

Migration

Om eleverna inte upplever att det som skolan lär ut som historia är deras historia – var hamnar vi då? Annikas elever har läst om Dackefejden och Gustav Vasa men upplever elever från Eritrea, Libanon, Chile, Libanon, Polen och Indonesien att det också är deras historia? En fråga som läraren Annika Rosenius ställde sig när hon skulle arbeta med momentet migration i SO. I tidningen Alfa finns en artikel om Annikas migrationsprojekt där hon berättar att hon ville utgå från den lilla världen för att kunna göra en global utblick för att eleverna skall få syn på sig själva i historien.

”I stället för statyer, kungar, medeltiden och Stockholms blodbad har Annika Rosenius valt att skildra människoöden och det som kan knytas till dem. Hon valde medvetet att tala om Stockholm och stockholmare, inte Sverige och svenskar.– Nationaliteter och vad man känner sig som är så laddat. Det är lättare att känna sig som stockholmare och känna sig hemma i Stockholm. ”

Momentet bröts ned till att handla om Stockholm: Hur globalt var Stockholm för 100 år sedan? Vilka var stockholmarna? Hur såg man på invandring för 100 år sedan? Vilka utvandrade från Stockholm och vilka kom till Stockholm?  Hur påverkades Stockholm av världskrigen? Vilka varor kom till Stockholm från andra länder? Hur roade sig Stockholmarna? Vilka idéer kom utifrån?

Rollspel

Hon bestämde att eleverna skulle få möta gårdagens ungdom för att minska avståndet till dem och mellan nu- och dåtid. För att göra upplägget levande lät Anna eleverna redovisa faktaunderlaget i små korta rollspel. I ett av spelen fick de följande instruktioner, de skulle föreställa sig ett möte mellan en infödd stockholmare, en från landsbygden inflyttad stockholmare och en italienare som sålde gipsfigurer. Källmaterial till persongalleriet finns i Stockholmskällan. Enligt instruktionerna skulle de mötas på en spårvagnsstation. Scenen som de skulle spela upp skulle vara kort, ha en enkel handling med dialog och ett tydligt slut. Hur de arbetade med rollspelet och övningen Tre personer på tre minuter går att ladda ned från Stockholmskällan . Tidningen Alfa har också haft en artikel med Annikas upplägg    

rollspel

Vad lärde vi oss? Reflektion

Eleverna tyckte att det var ett roligt sätt att arbeta med historia och att arbetssättet bidrog till att levandegöra historien för dem. Efter varje rollspel samtalade klassen om det som hände och Annika ställde de viktiga frågorna:  var ett sådant möte möjligt? Vilka likheter och skillnader finns mot idag? Avslutningsfråga blev, Vems historia har vi inte fått veta nu? Vad saknas i källorna? Tror vi att de tänkte på samma sätt som vi? Utifrån vad tror vi det?  Arbetet satte också sin prägel på andra ämnen, i träslöjd fick eleverna fundera över monument från sekelskiftet och skissa och tillverka statyer utifrån vad de tyckte borde finnas som statyer i staden. Istället för kungar och kända personer blev det exempelvis en person med en potatis i näven för att illustrera hungerkravaller, potatisköer och ransoneringskort.

Ransoneringskort från första världskriget. CC Stockholmskällan Ransoneringskort från första världskriget. CC Stockholmskällan

Det bästa med projektet

Annika upplevde att eleverna nu känner att Stockholm är deras stad och att vi lärare har allt att vinna på att låta källstudier kompletteras med inlevelseövningar.

Primärkällor och inspiration

Mycket av materialet som eleverna arbetade med kom från Stockholmskällan . En inspirationskälla till upplägget var forskningscirkeln Historieundervisningens processer i det mångkulturella samhället. Cirkeln tog fasta på att elever som inte har sina rötter i Stockholm ändå kan se mönster och identifiera sig genom att lära känna människorna som kom till och var i staden. Projektet utmynnade i tidningsartikeln En stockholmare för 100 år sedan som är med i  senaste numret av So-didaktik.  För dig som blir intresserad av detta sätt att arbeta rekommenderar rekommenderar jag varmt artikeln som har med  många konkreta råd men också vad Annika skall  göra annorlunda vid nästa projekt.  Du kan också höra Annika berätta om projektet i en POD.

Annika Rosenius arbetar på St Eriks katolska skola

Kulan i social media

kulan_avatarKulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

 

Översättning av text

Ett projekt som jag är enormt stolt över är webbplatsen Ett halvt ark papper där  August Strindbergs novell med samma namn finns översatt och inläst på närmare 40 språk. Jag tänkte att det var en bra ide att lyfta fram att det talas många språk i Stockholms skolor och novellen lätt skulle kunna översättas eftersom den är så kort. Eftersom vi inte hade budget för att anlita professionella översättare frågade jag våra modersmålslärare om de ville hjälpa till att översätta och läsa in novellen. Ett halvt ark papper 5

Översättningens svåra konst

Hade jag tänkt igenom alla svårigheter med att översätta texter, särskilt en så medvetet kort och koncis text som Ett halvt ark papper hade projektet aldrig blivit av. Men med facit i handen är jag glad att vi beslöt oss för att ge järnet och köra trots alla svårigheter som vi stötte på vartefter vi pratade om textens alla valmöjligheter: Skulle vi översätta så ordagrant det gick med risk att förminska texten? Om vi å andra sidan skulle försöka ligga så nära författarens språkval och stilistiska medel som möjligt för att återspegla den givna epoken, språkbruket och levnadssättet, skulle det bli för svårläst för eleverna? Vi funderade över:

  • Ålderdomliga former, exempelvis makarnes liv.
  • Begrepp som tuberkelfri mjöl, skall vi antyda vad som hänt? Att förr i tiden var tuberkolos en dödlig sjukdom. Det är det enda ordet som antyder orsaken till de tragiska händelserna, att frun och barnet dog. 
  • Metaforer som Ty det börjar skymma för hans ögon. Ville August Strindberg få oss att förstå att mannen gråtit och därför ser sämre?
  • Teknikförändringar, det framkommer i novellen att mannen satt vid en speciell plats i lägenheten och pratade. Huvudpersonen hade inte heller telefonnummer i telefonen, de få han hade satt uppe på ett papper vid telefonen.

Ett halvt ark papper 2 Har du synpunkter på översättning så hoppas vi att du hör av dig.  Senast förra veckan ändrade vi i en översättning efter synpunkter från läsare och tillika professionell översättare. Här kan du läsa novellen på svenska och övriga språk . Vi har även fått bidrag från personer som inte är modersmålslärare, exempelvis texten på latin som vi fick av Wolfgang Jenniges, översättare i EU. Texten på esparanto översattes av Sten Johansson och igbo bidrog min kollegas man med, Michael Chike Asiegbu.   rabeus På bilden ser du två av de medverkande modersmålslärarna, Jonny Ivanovitch som översatte och läste in novellen till romanska och Juliette Tabbakh till arabiska. De omfamnas av skådespelaren Johan Rabaeus som läste novellen på svenska, franska och engelska. ett halvt ark papper 1

Novellen är även teckentolkad

Det fick vi hjälp med av Tommy Krång som du kanske känner från otaliga teckentolkningar från Melodifestivalen. Även här agerade jag dock innan jag tänkt klart. Jag bokade Mediotekets filmare och ljudtekniker! Vår ljudtekniker Magnus Mählkvist fick mig att tänka till så ljudteknik avbokades så klart. När det var dags för inspelning frågade Tommy var prontern fanns. Ja hur hade jag tänkt här! Han kunde ju inte sitta och hålla i texten och samtidigt teckentolka. Men Tommy var generös och vi löste det genom att Tommy lärde sig stycken utantill som vi filmade vartefter. Förutom Tommy så blev det en till hjälte i detta drama, nämligen Mediotekets filmare Hasse Johansson som klippte ihop det till en hel film utan att kunna teckenspråk.

Ett halvt ark papper i bild

Stockholmskällan arbetade också med August Strindberg och hjälpte oss bland annat med att bildsätta novellen så att ålderdomliga ord gestaltades. Klicka på de fetstilta orden så kommer det upp bilder från Stockholmskällans bildarkiv :

Sista flyttningslasset hade gått; hyresgästen, en ung man med sorgflor på hatten, vandrade ännu en gång genom våningen för att se om han glömt något. – Nej, han hade icke glömt något, absolut ingenting; och så gick han ut, i tamburen, fast besluten att icke mer tänka på det han upplevat i denna våning. Men se, i tamburen, invid telefonen, satt ett halvt ark papper fastnubbat; och det var fullskrivet med flera stilar, somt redigt med bläck, annat klottrat med blyerts eller rödpenna. Där stod det, hela denna vackra historia, som avspelats på den korta tiden av två år; allt han ville glömma stod där; ett stycke mänskoliv på ett halvt ark papper.  Han tog ner arket; det var sådant där solgult konceptpapper, som det lyser av. Han lade det på salskakelugnens kappa, och lutad över detsamma läste han. Först stod hennes namn: Alice, det vackraste namn han då visste, därför att det var hans fästmös. Och numret – 1511. Det såg ut som ett psalmnummer i kyrkan. Därpå stod: Banken. Det var hans arbete, det heliga arbetet, som gav brödet, hemmet och makan, grunden till existensen. Men det var överstruket! Ty banken hade störtat, men han hade räddats över på en annan bank, dock efter en kort tid av mycken oro.  Så kom det. Blomsterhandeln och hyrkusken. Det var förlovningen, då han hade fickan full av pängar. Därpå: möbelhandlarn, tapetserarn: han sätter bo. Expressbyrån: de flytta in.   Operans biljettkontor: 50 50. De äro nygifta och gå på Operan om söndagarne. Deras bästa stunder då de själva sitta tysta, och råkas i skönhet och harmoni i sagolandet på andra sidan ridån.  Här följer ett mansnamn, som är överstruket. Det var en vän, som nått en viss höjd i samhället, men som icke kunde bära lyckan, utan föll, ohjälpligt, och måste resa långt bort. Så bräckligt är det!  Här synes något nytt ha inträtt i makarnes liv. Det står, med en fruntimmershand, och blyertspenna: »Frun». Vilken fru? – Jo, den med den stora kappan och det vänliga deltagande ansiktet, som kommer så tyst, och aldrig går genom salen, utan tar korridorvägen till sängkammaren. Under hennes namn står Doktor L. För första gången dyker här upp namnet på en släkting. Det står »Mamma». Det är svärmodren, som diskret hållit sig undan för att icke störa de nygifta, men nu påkallas i nödens stund, och kommer med glädje, efter som hon behövs.  Här börjar ett stort klotter med blått och rött. Kommissionskontoret: jungfrun har flyttat, eller skall en ny anställas. Apoteket. Hm! Det mörknar! Mejeribolaget. Här rekvireras mjölk, tuberkelfri. Kryddbon, slaktarn etc. Huset börjar skötas per telefon; då är husmodren icke på sin plats. Nej. Ty hon ligger till sängs.  Det som sedan följde kunde han icke läsa, ty det börjar skymma för hans ögon, som det måtte göra för den drunknande på havet, när han skall se igenom salt vatten. Men där stod: Begravningsbyrån. Det talar ju nog! – En större och en mindre, underförstått, kista. Och i parentes var skrivet: av stoft. Sedan stod där intet mer! Stoft slutade det med; och det gör det. Men han tog solpapperet, kysste det och lade det i sin bröstficka. På två minuter hade han genomlevat två år av sitt liv. Han var icke böjd, när han gick ut; han bar tvärtom sitt huvud högt, som en lycklig och stolt människa, ty han kände att han dock ägt det skönaste. Hur många arma, som aldrig fått det!

Elevers synpunkter på novellen

Om eleverna inte får hjälp med att läsa och samtala om novellen är den för svår och eleverna lägger undan den. Något som jag blev förvånad över var att den var nästan lika svår för elever med svenska som modersmål som för elever med andra modersmål genom ålderdomliga former och ord.  Något som kan vara positivt att tänka på vid läsningen, för en gångs skull börjar alla elever på ruta ett. Några av Lillholms skolans elever delar med sig av sina intryck av novellen: lillholmläser Raha Jafaar, Lillholmsskolan ”Jag tänkte, kanske är det inte jag som är så dålig. Hur skulle jag kunna klara av ett språk som man brukade tala för 100 år sen? Jag har bara varit här i några år. Språket förändras ju hela tiden. Vi i klassen började kämpa med texten och översätta den från den gamla orden till de nya och så småningom förstod vi det hela. Nu tycker jag att det var en bra novell och att det är också bra för oss elever att känna till lite av det gamla svenska språket. Nu förstår vi alla hela texten och kan lätt nu svara på vilken fråga som helst kring texten! ”

I filmen nedan kan du se Samira Abdiraxman 8c läsa om arbetet med att ta sig an Ett halvt ark papper. Inspelningen kommer från finalen av Strindbergsåret på Kulturhuset. ” Först när jag läste texten förstod jag inte hela handlingen. Det var något helt nytt för mig, men jag lärde mig en hel del. För det första var strukturen på novellen helt ny för mig, de var två tidsperspektiv som var i en ramberättelse. I texten var det korta meningar och man fick läsa mellan raderna nästan hela tiden. Men det var de som jag tycker var bäst, att man fick tänka själv och få en egen uppfattning. Alla andra berättelser där saker och ting står rakt av är inte lika kul att läsa, för då får man ju hela handlingen rakt upp och ner och då blir det tråkigt. Jag tycker om att läsa mellan raderna. Det är mycket roligare och bättre för då får man en utmaning som gör läsningen roligare.

Språket i berättelsen var nog det svåraste att förstå och hur meningarna var uppbyggda. Men som tur gick vi genom språket i texten steg för steg på ett väldigt enkelt sätt. Efteråt tyckte jag att berättelsen var en text som alla kan förstå bara man försöker. Samtidigt lärde jag mig fler saker som t.ex. att aldrig ge upp när jag läser en text för att jag tycker den är svår. Utan istället göra som vi gjorde i klassen, att gå in på djupet i texten. Vi fick också höra novellen på flera olika språk. Jag tror att det var det som gav mig hopp att fortsätta försöka. Om andra kan översätta texten till ett annat språk så kan jag lika gärna översätta den till vår svenska vi använder dagligen. Så, jag har gått från att inte ha förstått något av novellen, till att kunna läsa och förstå den utan problem, det var en underbar känsla för mig. Innan kände jag att det inte fanns en chans att förstå den, men det blev till en utmaning. Det var själva utmaningen som får mig att tänka tillbaka och känna ”Fy fan vad jag är duktig!”

Bakgrund till att novellen blev en webbplats

2012 uppmärksammade Stockholms stad att det var 100 år sedan August Strindberg dog. Många av stadens institutioner var involverade och det var bestämt att alla elever skulle få novellen Ett halvt ark papper. Jag fick uppdraget och jag funderade länge över uppgiften. Skulle vi verkligen trycka upp en novell på två sidor och distribuera till alla elever? Det är en fantastisk novell som de flesta elever kommer i kontakt med under sin skoltid men kunde vi göra något som tillförde en extra läsupplevelse till novellen istället och underlättade för lärare att introducera novellen?

Vi bestämde att istället satsa på en webbplats med lärarhandledningar och källmaterial om August Strindberg och novellen Ett halvt ark papper i synnerhet. 2017 kommer vi att uppmärksamma en annan författare, nämligen Per Anders Fogelström som föddes för 100 år sedan. Kulan kommer att informera om aktiviteter som är intressanta för skolan att ta del av. De äldre årskurserna kommer också att erbjudas ett bokprojekt liknande det som erbjöds skolorna under kulturåret 2014-14. Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.

Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Drama med unga män

Vad får elever att varje torsdag kväll åka från Gustavsberg, Huddinge, Nynäshamn och Bromma till en skola i Skarpnäck? På dagarna går eleverna på Globala gymnasiet, Kärrtorps gymnasium och Thorildsplans gymnasium. VERKET

Teaterlektion

Jag hade förmånen att träffa eleverna tillsammans med lärarna Alexandra Ljungkvist Sjölin och Veronica Ekeroth från Liljeholmens gymnasium och skådespelaren Hanna Roth från Circonova. Eleverna kommer från Afghanistan och Colombia:  Mahdi Rahimi, Ahmad Afzali, Mohammad Rezai , Zaid Mohammad Mosavi, Alireza Hosseini, Saro Zani, Ali Husseini, Nicolas och Seyed. Vi som satt med på åhörarbänkarna fick vara med om en öppen klass i teaterimprovisation och teaterteknik med teaterföreningen, VERKET. Namnidén kommer från Migrationsverket, ett verk som är mycket påtagligt i killarnas liv.

Teaterlektionen är en språklektion, såväl i ordlös- som verbal kommunikation även om eleverna betonar att de har en teaterlektion. Det är imponerande att se hur trygg gruppen är med varandra och i sina improvisationer trots att de denna kväll har publik. Det hade kanske varit annorlunda om de vetat att i publiken satt en person från ett filmbolag som på stående fot erbjöd två av killarna roller i en kommande Beckfilm.

Alexandra har tidigare berättat hur hon arbetar med drama som språkutvecklande arbete i  blogginlägget Våra drömmar – Så här arbetar jag med nyanlända. I det här blogginlägget ger jag en glimt av hur en lektion i drama kan gå till. Det senaste året är det fler och fler lärare som upptäcker vinsten med att arbeta med drama med nyanlända elever som en språkutvecklande metod, exempelvis Danderyds gymnasium

Teaterpass, uppvärmning

I filmen visar jag ett axplock från kvällens uppvärmning. Uppvärmningsövningarna kräver, samarbete, lyhördhet och koncentration.

Teaterpass, teaterteknik

I teknikpasset kan ni se känslostegringsövningar från 1 till 8 och vad som händer i bilen med förare och passagerare när de tar upp en liftare.

 Pimpa texten

Martin Göthbergs skriver i sin licentiatuppsats Pimpa texten om vikten av att skolan tar till sig de estetiska ämnenas potential, vi måste sluta att dela upp kropp och tanke, intellekt och känsla. ”– Läsförståelse sker också i ett socialt möte. Det är då texten får betydelse och blir meningsfull. Det sker mycket när eleverna får gestalta en text med ord, röstläge, kostymer och kanske musik, säger Martin Göthberg, tjänstledig gymnasielektor i svenska och teater vid Mora gymnasium. Han fördjupar nu sin forskning vid Göteborgs universitet.” Drama i skolan utvecklar läsförståelsen, från Skolvärlden 23 november 2016

Pimpa lönen

Alla vuxna som är med och leder tetergruppen VERKET gör det på sin fritid och utan ersättning. Jag som var med en kväll förstår att några av orsakerna till att de väljer att undervisa trots att det inte är arvoderat är stämningen i teatergruppen och att eleverna upplever lektionerna som meningsfulla. Men det vore skönt om  Alexandra, Veronica och Hanna också märkte det i lönekuvertet. En början till det är kanske att fler och fler uppmärksammar vikten av estetiskt lärande i skolan.

Alexandra Ljungkvist tilldelades priset Årets lärare 2016 i Stockholm med motiveringen ” Alexandra arbetar med nyanlända elever som saknar såväl skriftspråk som skolbakgrund på Liljeholmens gymnasium. Alexandra har med stor kunskap, kreativitet och betydande engagemang utarbetat ett effektivt arbetssätt för att eleverna ska kunna göra framsteg. Alexandras kunskap kring estetiska lärprocesser bidrar till att eleverna gör framsteg och utvecklar sina färdigheter även i situationer där deras kunskaper i svenska språket är låga. Exempel på detta är att Alexandra i sin undervisning möjliggör för eleverna att prova på allt från simhopp till att arbeta med skådespelare på ”Unga Klara”.

Alexandra dokumenterar sin undervisning, bland annat genom filmer på Youtube och föreläser också regelbundet för lärargrupper.

Alexandra samarbetar med forskare från Göteborgs universitet och de har tillsammans tagit fram innehållet i läslyftsmodulen om grundläggande litteracitet. I samarbete med forskare från Malmö Högskola har Alexandra skrivit en artikel om hur man arbetar med nyanlända.

Alexandras arbete med nyanlända har bidragit till att andra lärare, på den egna skolan och på andra skolor, vågat pröva olika arbetssätt med nyanlända elever.”

/Elisabeth

Dans och musik inspirerar till dialog, väcker känslor och knyter band

Zebradagen har blivit en återkommande tradition för oss som vill uppleva dans och få tips på hur vi kan använda det i undervisningen.  Denna dag var det fokus på hur vi kan använda scenkonst för asylsökande och ensamkommande barn och ungdomar som ett redskap för integration. odissity

Eftermiddagen på Zebra dans  började med att vi såg föreställningen Vi är grannar nu för barn mellan 6-9 år. Med utgångspunkt i indisk klassisk dans, flamenco och västafrikansk dans gestaltade dansgruppen Odissi grannliv, frivilliga och ofrivilliga möten i trånga hissar, vindlande vindstrappor och ute på gården. Att det kan vara både lätt och svårt att lära känna varandra och det finns oändligt många sätt att hoppa hage och att säga hej på. Inför framtagande av föreställningen bjöd Odissi in klasser i Handen och Västerhaninge med många nyanlända elever. Klasserna fick brevväxla med varandra innan de tillsammans såg en provföreställning av Vi är grannar.

Zebradagen 5zebradagen8Efter föreställningen fick barnen fundera på den första känslan när de tänkte på ett hem, eller att flytta och gestalta det i en känslolåda. Som dansarna sa: ”Det händer något när man kommer utanför ett A:4 papper”.

Barnen fick också göra en dansworkshop där de fick prova på att dansa indiskt, flamenco och västafrikanskt. Föreställningen avslutas med en kort dansverkstad vilket vi också fick prova på. Gruppen Odissi finns att boka på Kulan.


Vi ser filmen Väntan av koreografen Benno Voorham som bygger på ett projekt med asylsökande barn mellan 11-16 år. Barnen får delta i olika workshops som blandar dans, improvisation och arkitekturpedagogik. Dansare och konstpedagoger arbetar med grupperna under några helger. På ArkDes  /Arkitektur och designmuseet arbetar barn och pedagoger med att bygga, rita och reflektera på olika teman som drömmar, känslor, minnen och väntan. De får arbeta med improvisation och dansövningar. Missa inte att titta på filmen som verkligen tar fasta på temat för eftermiddagen: dans kan inspirera till dialog, väcka känslor och knyta band.

Katarina Rodopoulos från Clowner utan gränser berättar om möten med barn i flyktingläger på Lesbos. I början funderade clowngruppen mycket på om det var okey att skämta när det största problemet var att barn och vuxna frös och saknade mat. Skulle det väcka jobbiga känslor om de hade med resväskor i föreställningen etc med tanke på att de kanske inte ens fått med en resväska i flykten etc. Men alla analyser i gruppen bottnade till slut i att det viktiga var att låta barn få vara barn en stund, ge barn och vuxna lite andrum, sluta tänka på vardagen en stund och sprida skratt och hopp. Det enda de var tvungna att ändra på i föreställningen i flyktinglägret på Lesbos var att trummorna måste bort och ersättas med gitarrer. Flyktingarna var så ljudkänsliga.

Zebradagen2Eftermiddagen avslutades med Ulrika Törnqvist, teaterpedagog. Om Ulrika fick bestämma skulle vi börja med dans och drama som språkintroduktion. Istället för att läsa om hur det går till hos tandläkaren, hur vi beter oss i tunnelbanan, på restaurangen kan vi leka situationerna. Vad finns i ett väntrum? Hur beställer jag mat på restaurangen? Små lätta övningar som snabbt bygger upp en gemenskap med mycket skratt alla kan vara med trots att en del är analfabeter. Ulrika menade också att vi inte skulle fundera så mycket på vad eleverna hade med sig, barnen har sina trauman men det är hjälper inte eleverna att vi tycker synd om dem, att vi gråter framför dem. Vi får inte glömma att Sverige står för hopp och förtröstan så på med den glada minen i bemötandet, visa på de goda krafterna i samhället och få eleverna att fortsätta kämpa genom de frön du sår.

/Elisabeth Söder

Kulturombud, dansa på borden!

kia4 Clarisa och Kia från Cirkulationsbiblioteket

Ställ dig på bordet och sjung”,  Var inte blyg, ”fake it til you make it”. Citatet gäller skolbibliotekarien men stämmer i hög grad också in på kulturombud. Vilka kanaler har du för att nå ut och få in synpunkter från kollegor och elever?  Citatet är från en föreläsning med Edward Jensinger, rektor och områdeschef i Malmö. Som kulturombud förväntas du vara insatt i Stockholms kulturutbud och ge tips, både för kulturupplevelser och för större ämnesövergripande projekt med kreativa inslag. I det här blogginlägget berättar jag om stöd för ditt uppdrag. Hör gärna av dig och berätta om hur du arbetar med ditt uppdrag.

Stöd i ditt uppdrag som kulturombud

Nationella styrdokument

Kultur har fått mer tyngd i våra kurs- och ämnesplaner. Ulla Wiklund har gjort en sammanställning av vad som står om estetiskt lärande under respektive ämne. Lisa Eklöv har också skrivit flera inlägg för Kulan  exempelvis inlägget Utveckla variationerna av undervisningsformer ”i  läroplanen för gymnasieskolan uttrycks följande: det är skolans ansvar att varje elev … kan söka sig till saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till kunskap, självinsikt och glädje; kan hämta stimulans ur kulturella upplevelser och utveckla känsla för estetiska värden”.

Stadens styrdokument för kultur

I Stockholm är Kultur i ögonhöjd det barn- och ungdomskulturprogram som kommunfullmäktige beslutat om. Alla barn och unga som växer upp i Stockholm skall ha god och likvärdig tillgång till professionell kultur och till eget skapande. Styrdokumentet finns att ladda ned för förskola, grundskola och gymnasium. Handboken är varvad med styrdokument och konkreta tips. I häftet får du information om Skapande skola, lyckade kulturmöten, kulturprojekt, litteraturtips, bedömning och ”läsameratips”. Omslag huvudfolderOmslag Grundskolan Omslag Gymnasiet Omslag förskolanFörskola Grundskola Gymnasium Kulturombudsuppdraget Det finns inget krav på att varje skola skall skriva en kulturplan men det är ett sätt att synliggöra uppdraget som kulturombud. Det ger också överblick så att skolan snabbt kan kontrollera att alla klasser fått sina två obligatoriska kulturupplevelser per läsår. I Stockholm har alla skolor ansökt om Skapande skola bidrag och i verksamhetsplanen för att få bidraget finns redan ett embryo till kulturplan. Så här arbetar några av våra kulturombud med sitt uppdrag. Lars Håkan Larsson, på Höglandsskolan har i flera blogginlägg för Kulan berättat om hur han för och efterarbetar kulturprojekt. I filmen från Mötesplats Kultur Skola berättar Lisa Eklöv berättar om sitt kulturuppdrag under ett läsår  

Estetik, kultur och skapande i undervisningen

Skolans uppdrag att arbeta med estetik, kultur och skapande handlar både om att se till att alla elever får kännedom om samhällets kulturutbud och om att använda estetiska uttryckssätt och skapande arbetssätt som en del av undervisningen. Satsningen Skapande skola ska medverka till att kulturella och konstnärliga uttryck långsiktigt integreras i grundskolan, med utgångspunkt i skolans kulturuppdrag enligt gällande läroplan” Skolverket Som stöd i vårt arbete med  har Skolverket tagit fram häften, fritt nedladdningsbara: webb_skapandeskola_del2-6 skapandeskola3-1webb_skapandeskola_del1-6 Med fokus på språk, lärande och identitet

Med fokus på digitala verktyg, lärande och kommunikation

Med fokus på upplevelser, känslor och stämningar

Med fokus på demokrati, normer och värden. 

Pengar till kultur

Skapandeskola medel är ett komplement till skolans kulturverksamhet för att skolan ska kunna göra extra kultursatsningar. Det utgör inte skolans enda ”kulturpeng”. I skolpengen som baseras på antalet elever som skolan har ingår pengar för kultur. Men pengarna är inte öronmärkta och vad som avsätts för kultur varierar mellan skolor. I ett tidigare blogginlägg på Kulan berättar jag om kulturpeng och skolpeng. Varför vi skall använda pengar från ämnet till kultur skriver Lisa Ekdahl från Kärrtorps gymnasium om i en blogg på Kulan. För att ge kultursatsningar extra tyngd kan det vara bra att bygga vidare på redan existerande  projekt som exempel subventionerade författarbesök i klassummet genom  Läsning pågår och Skapande skola. Då blir ett + ett mer än två .

Boka föreställningar på Kulan

Som kulturombud behöver du inte vara ansvarig för att boka föreställningar Alla som vill och  har skaffat en bokningskod hos KulturDirekt support@kulturdirekt.se kan boka föreställningar. För att få Kulanpremien som är 50 kronor i rabatt per föreställning och elev är det viktigt att du bokar  via Kulanpremien på Kulanwebben.

Omvärldsbevakning

Genom Kulans kulturkort har du i hos de flesta kulturaktörer möjlighet att besöka utställningar, föreställningar utan att betala om syftet är att undersöka om aktiviteten passar din skola. Men ring gärna innan så de vet att du kommer. Det är kulturaktören själv som bestämmer vad som ingår i kortet. Ta hjälp av Kulans kulturrådgivare som har överblick och är väl förtrogna med aktuella uppsättningar. Vi har dans-, cirkus och filmkonsulenter. Dessutom finns Teatercentrum, Författarcentrum, Centrum för dramatik, Länsmusiken, Konstnärscentrum Öst. Kulans veckobrev , Kulan på facebook  och Kulans  blogg. Lärarkvällar, nästan alla kulturaktörer anordnar egna lärarkvällar, vi skriver om dem i Kulans veckobrev men utbudet är gigantiskt. Vill du inte missa din favorit är det säkrast att gilla deras facebooksida. Utöver detta så går många aktörer samman och ordnar lärarkvällar. Vi har skola+ Museum=Sant som alternerar på olika museer och ligger i januari. Närmare 50 av Stockholms museer och kulturinstitutioner samlas och lärare kan träffa utställare, mingla och  lyssna till föredrag . Stjärnkalaset, chans att ära känna teatrarna, vilka scener de spelar på och vilken omfattande verksamhet de genomför samt som en liten ”belöning” också bli bjudna på hela föreställningar. Allt detta under en och samma eftermiddag och kväll. Skolbiodagen, oftast heldagsseminarium som avlutas med visning av hel film på kvällen.  På  Mediotekets SLI sida  finns omvärldsbevakning in om filmområdet. Likaså på Filmdagar FilmcentrumDansmässa som anordnas av DIS , Dans i Stockholms län och stad.

Nätverka med andra kulturombud

Varje termin anordnar vi kulturombudsträffar och Mötesplats Kultur skola där du också träffar kulturaktörer En film från kulturombudsträffen på Zebradans med målgrupp F-3 och danstema.  När det är möjligt filmar vi träffarna för att underlätta för kulturombudet att sprida inspirationen vidare till skolan.   En film från Danscentrum med Cirkustema Film från Mötesplats på Kulturfyren Film från Mötesplats med tema Skapande skola . Hoppas att du tycker att du har skolans bästa uppdrag som kulturombud !

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Vi har tvåspråkig barn- och ungdomsteater i Stockholm

Hur är det att vara en tvåspråkig teater? Att göra barnteater på finska här i Sverige är en viktig del av minoritetsarbetet eftersom finländare och finskspråkiga är Sveriges största minoritet.

nagonstans_03_KaiKangassalo (2)

Att skapa en tvåspråkig föreställning och att arbeta med fler än ett språk är alltid en spännande process. Att repetera en föreställning två gånger med två olika språk sätter en del krav på skådespelare och det är inte alltid den lättaste uppgiften att hitta helt tvåspråkiga skådespelare i Stockholm. 

UusiTeatteri  är Sveriges enda professionella sverigefinska teater och startades 2002. De spelar på sin hemmascen på Aliasteatern, Hälsingegatan 3, vid Vasaparken i Stockholm samt turnerar runtom i länet och i landet. Nästan alla föreställningar är specialskrivna för dem och spelas både på svenska och finska. Varje spelperiod har de ett visst antal föreställningar på finska. Till helgerna kommer många första generationens sverigefinnar med sina barnbarn! 

Det som publiken ibland inte vet är att de flesta av  föreställningar, särskilt på Hälsingegatan, spelas på svenska. Dessutom är det inte alltid språket som står i fokus, många av föreställningar har baserat sig på mimik och dans så då får även de barn som varken förstår svenska eller finska möjlighet att njuta av utbudet.

0411afe8db808f71f869454d70c69cae

I våras hade deras nyaste föreställning ”Någonstans finns en värld som vuxna inte vet någonting om” av Jani Lohikari sin premiär. Denna pjäs handlar om lek, vänskap och fantasi och vänder sig till barn från 6 till 10 år.

finks

Vill du veta mer om oss? Besök oss gärna på Kulan

Skapande skola för nyanlända elever

Författaren och läraren Annelie Drewsen reflekterar över vad som krävs för ett lyckat Skapande skola projekt med nyanlända elever. Annelie utgår från sina erfarenheter av författarbesök.

annelie3
Nyanlända elever i skolan har samma rättigheter som alla andra elever. De har också specifika behov som skolan ibland behöver ta särskild hänsyn till i undervisningen och i hela sin organisation. Det är glädjande att skolledare, huvudmän och politiker alltmer inser detta. Samtidigt är det inte ovanligt att de nyanlända eleverna enkelt glöms bort i olika sammanhang. Deltagande i kulturella aktiviteter är ett sådant. I värsta fall får inte ta del av samma aktiviteter som sina skolkamrater. Det händer också att de får följa med på en redan planerad aktivitet, utan att någon särskild hänsyn tas till deras behov och förutsättningar.

Det bästa är förstås om skolan inkluderar de nyanlända eleverna från början och ser till att de får den stöttning som behövs för att delta i och ta del av kulturella uttryck. Endast då kan skolan leva upp till sitt ansvar att alla elever efter grundskolan ”kan använda och ta del av många olika uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans samt har utvecklat kännedom om samhällets kulturutbud”.

Det borde vara självklart att de nyanlända elever får gå på teater, ta emot författarbesök, möta professionella musiker och uttrycka sig i dans i samma utsträckning som andra elever. Men då krävs att alla som är involverade, från lärare och skolledare till kultursamordnare och kultutövare, synar sin egen inställning till och verksamhet för till nyanlända barn och ungdomar och gör de anpassningar som behövs.

anneli 1

Sex  förutsättningar för ett lyckat författarsamarbete

Som författare av lättlästa böcker med erfarenhet av att undervisa nyanlända elever i svenska som andraspråk har jag varit inbjuden till ett antal författarbesök och Skapande skola-projekt med nyanlända elever i olika åldrar. I exemplet utgår jag från ett samarbete med en förberedelseklass på Hjulsta grundskola och läraren Viveka Bergh vårterminen 2016. Jag besökte gruppen vid tre tillfällen och eleverna skrev berättelser som sedan sammanställdes i en bok, inom ramen för Skapande skola.

1. En engagerad lärare och goda förberedelser

Det här är inget specifikt för nyanlända elever, utan gäller alla författarbesök. Det är fantastiskt att kliva in i ett klassrum där eleverna har förberett sig genom att läsa någon av ens böcker, kanske funderat ut frågor och dessutom är förväntansfulla på vad som ska hända. Varje gång det sker är förklaringen en engagerad lärare.

En stor del av förberedelserna har skett i klassrummet, men en del handlar om att kommunicera med författaren. Det är särskilt viktigt när det handlar om nyanlända elever. För att mitt besök ska bli så givande som möjligt vill jag veta vilka elever jag kommer att träffa. Hur gamla är det? Hur länge har de varit i Sverige? Vilka språk talar de? Vad har de läst? Vad vill de skriva? Finns det några särskilda behov? Hur lång är lektionen? Skriver de på dator eller papper? Utifrån den informationen planerar jag mitt arbete och försöker anpassa upplägget efter elevernas behov och lärarens önskemål. Jag brukar till exempel alltid ha en powerpointpresentation med bilder som stöd för det jag säger, och försöker repetera några fraser på elevernas språk inför besöket.

Viveka och jag hade haft kontakt via mejl för att resonera kring hur vi skulle lägga upp projektet och jag visste ganska mycket om eleverna här jag kom dit. De flesta var från Afghanistan, men där fanns även elever från Syrien, Bulgarien och Marocko. Nästan alla var ensamkommande och det fanns ett par elever som inte kunde läsa och skriva. När jag kom till klassrummet kunde jag se att Viveka hade förberett besöket genom att läsa en av mina böcker och skicka hem information om besöket till vårdnadshavarna.

annelie5

2. Rätt kompetens och verktyg på plats utifrån elevernas behov

Nyanlända elever har rätt till studiehandledning på modersmålet. På många skolor finns studiehandledarna på plats under lektionerna och bör givetvis vara med även under författarbesök och Skapande skola-projekt, om möjligheten finns. Det kan även handla om att eleverna har tillgång till rätt verktyg, som datorer, surfplattor, lexikon eller annat material. Informera även författaren om detta in förväg.

När jag kom till Vivekas klass fanns studiehandledaren Shideh Hadjithomas där. Hon talade persiska och kunde tala med de daritalande pojkarna från Afghanistan. Eftersom Viveka talade arabiska kunde hon själva översätta till de syriska eleverna och jag själv fick nytta av mina kunskaper i både spanska och engelska. Att Shidhe fanns med under alla besöken var en förutsättning för att vi skulle kunna få alla elever att skriva något.

3. En bra start och fokus på här och nu

Att första intrycket är viktigt vet alla. Det gäller både det intryck författaren får av skolan och det intryck eleverna får av författaren. Att bli mött i entrén, erbjuden att hänga av sig kläder och en kopp kaffe är trevligt. Jag vet att det kan vara ont om tid att ta emot besökare i skolan, men se till att någon tar emot och visar författaren rätt.

Samma sak gäller när lektionen ska börja. Jag föredrar att läraren hälsar mig välkommen och lämnar över ordet, och sedan går och sätter sig bland eleverna. Sedan vill jag att både elever och lärare är fokuserade på den tid vi tillbringar tillsammans. Ibland har jag faktiskt fått säga till lärare att sätta sig ner och lyssna. En lärares oro eller nervositet sprider sig omedelbart till eleverna. Kliv in endast om författaren ber om det eller om det är uppenbart att hen behöver hjälp med ordning eller att genomföra en aktivitet.

Jag inleder alltid mina författarbesök med att be alla i rummet att presentera sig. När det är nyanlända elever brukar jag be dem att säga sitt namn, vilka språk de talar om vilken idrott de gillar. Jag presenterar mig själv först för att visa vad jag menar, sedan får eleverna göra samma sak. Även om det tar en stund är det värdefullt att höra alla elever prata. Dels får jag en kontakt med alla, dels får jag en känsla för hur mycket svenska de kan. Läraren och andra vuxna i rummet får presentera sig på samma sätt som eleverna.

I Vivekas klass var det under presentationen som jag förstod att hon talade arabiska. Det blev också tydligt vilka som knappt förstod någon svenska och vilka som hade mycket att säga. Det är bra att ha koll på det när man ska jobba med en grupp vid flera tillfällen.

4. Rimliga mål utifrån elevernas förutsättningar

Ska alla skriva en berättelse eller en dikt? Vad ska den handla om? Vad händer om någon inte vill eller kan skriva? Det är frågor som man måste ställa sig inför varje samarbete mellan lärare och författare. Just när det gäller nyanlända elever finns ytterligare en fråga som i alla fall jag ställer mig: Ska de skriva självbiografiskt eller inte?

Min fasta övertygelse är att jag aldrig kan tvinga någon att skriva om sitt eget liv. Det måste vara ett eget val. Samtidigt vet jag att många elever inget hellre vill än att berätta. De har hur mycket som helst inom sig och behöver få uttrycka det, och kanske även få en läsare eller lyssnare. Därför tycker jag ofta att den bästa varianten är att låta eleverna själva välja. Jag kan ge dem verktyg att skriva texter som är spännande och berör, sedan kan jag överlåta åt eleverna att välja vad den texten ska handla om.

För somliga kommer en mening att vara ett stort steg framåt, medan andra snabbt fyller fyra sidor med text. Som författare lägger jag ingen värdering i hur mycket eleverna skriver, utan att de kan uttrycka sig i någon form.

I Vivekas grupp fanns elever som inte kunde skriva, men också elever som hade ett enormt driv att uttrycka sig i text. Några ville skriva om sina egna erfarenheter medan andra inte ens ville tänka på vad de hade varit med om. Vi bestämde oss för att låta skrivuppgiften vara öppen och att fokusera på berättande snarare än skrivande, för att alla skulle kunna delta.

5. Lyhördhet för elevernas behov och uttryck

När skrivandet väl är igång är min främsta målsättning att alla ska skriva något. Ofta kommer de flesta igång på egen hand, men det finns alltid några som behöver lite extra stöd. Här är det utmärkt om det finns flera vuxna på plats som kan hjälpas åt. En elev kanske bara behöver hjälp att finna rätt ord på svenska. Då kan studiehandledaren hjälpa till. En annan har inte riktigt förstått vad man ska göra. Då kan läraren förklara. En tredje kanske sitter och är helt nollställd inför alltsammans. Då kan författaren hjälpa till att hitta något att skriva om. Jag brukar börja med att prata lite med eleven om något helt annat än det vi skriver om. Ofta dyker någon liten detalj upp, som kan vara utgångpunkt för skrivandet.

I Vivekas klass såg jag en pojke som ställde sig med sitt papper mot världskartan på väggen. Han skrev och skrev. Jag betraktade honom. Det visade sig att han skrev om sin flykt från Syrien, och behövde kontrollera namnen på alla länder han hade passerat.

annelie 4

När jag gick till nästa elev, som inte kunde skriva och därför hade ett blankt papper framför sig, frågade jag varifrån han kom.
– Marocko, svarade han.
– Kom, sa jag och gick till världskartan. Jag tog med hans tomma papper och vi började prata om platserna och personerna. Han kunde ytterst lite svenska, men det visade sig att han hade varit en längre period i Spanien. Eftersom jag kan spanska hade vi plötsligt ett gemensamt språk. Han berättade om familjen och bästa kompisen som var kvar i Marocko, om tiden på centret för ungdomar i Spanien och om hur han kom till Sverige. Jag skrev det han sa, fast på svenska. Efter en liten stund vid kartan hade pappret fyllts med pojkens ord, utan att han hade använd pennan. Men han hade berättat. Därefter bad jag honom rita sin vän, och han tog upp blyertspennan och började rita.

6. En gemensam slutprodukt och en uppmuntrande publik

När man arbetar men skrivande i skolan är det ofta läraren som är mottagare, även om bloggar och andra typer av publicering naturligtvis också förekommer. I samband med Skapande skola-projekt kan det vara roligt att skapa en mer bestående produkt av texterna. Att låta trycka upp en bok med elevernas texter vara ett sätt att bekräfta att deras uttryck har ett värde även utanför klassrummet. Flera gånger har jag varit inbjuden till bokrelease i klassrummet. Salta pinnar, saft och musik skapar feststämning och alla elever får ta emot var sitt exemplar av klassens bok under högtidliga former. Om rektor, bibliotekarie, föräldrar och andra intresserade kan vara med blir det extra festligt. Kanske håller någon ett tal?

I Hjulsta hade Viveka sammanställt elevernas texter och bilder i en bok. Texterna handlade om allt från flykten och huset hemma i Afghanistan till en utflykt med klassen och en läskig historia om en mörk skog. Jag bidrog med ett förord.

På releasen fick alla elever varsitt exemplar och jag välkomnade dem som författarkollegor. Eftersom det var eid blev det inte snacks, men väl en afghansk sång framförd av en elev. Självklart hamnade ett par exemplar av boken i skolbiblioteket. Jag såg till att få mitt eget exemplar signerat av alla författare.

 

De nyanlända elevernas röster behövs

När jag gick hem från bokreleasen bar jag med mig berättelserna från var och en av eleverna i Vivekas klass. Jag hade också en märklig känsla av att ha klivit rakt in i en av mina egna böcker. Då hade jag precis skrivit klart manuset till ”Dagboken”. Den handlar om Tarek, som är ensam i Sverige och brottas med det svenska språket. Hans lärare tjatar om att verbet ska vara på andra plats medan hans huvud är fullt av minnesbilder från kriget han flytt från. Men så kommer en vikarie som kan hans språk, arabiska. Det blir en öppning mellan dem som gör att han till sist känner sig sedd. Försiktigt provar han att skriva på svenska.

Viveka var precis som den läraren och tillsammans fick vi alla hennes elever att uttrycka något på svenska. När jag arbetade som lärare fick jag varje dag vara med när unga människor fann sin röst på svenska. Som författare får jag då och då kliva in i klassrummet och se när det sker. Det är fortfarande lika stort varje gång.

Jag hoppas att fler som arbetar med kultur i olika former inser det, och söker nya former för att samarbete med nyanlända barn, ungdomar och vuxna. Lika självklart som det är med lättläst litteratur borde det vara med teater, utställningar, film och musik på lätt svenska. Genom att bjuda in fler till kulturens rum kan vi på sikt bredda de konstnärliga uttrycken – och det kan mycket väl ta sin början i skolan.

annelie 2

Annelie Drewsen, författare

 

 Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.
Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se