Visar alla blogginlägg med kategorin:
Svenska

Pedagogiska vinster med att arbeta med dockteater

I Stockholm har vi många teatrar och museer som arbetar med dockteater och erbjuder workshops i att tillverka och göra egna små föreställningar. I inlägget berättar jag om de pedagogiska vinsterna och tips på hur du och eleverna kan skapa eran egen dockteater.  

kasper_montage2 Pärm och titelsida ur Kasper-Teater, Stockholm 1866.

Det är bra att arbeta med dockteater i skolan

Läraren Lennart Wiechel  har två ord som han anser kännetecknar dockteater, medskapande och inlevelse.  ”Dockan är ett befriande instrument för både spelaren och åskådaren, ett instrument för skapande kommunikation”. I Tidskrift för scenkonst säger han att dockan kan vara ett uttryck för barnets självbild men också uttrycka något som barnet skulle vilja vara men kanske inte vågar.  Barnet kan på ett omedvetet plan berätta om  sina djupaste tankar, problem och konflikter. ”Dockorna blir ett medel varigenom barnen kan uttrycka sina egna känslor och stämningar. De behöver inte engagera hela sitt yttre i rollen såsom i den vanliga teatern”. Och det viktigaste argumentet, gör det med kroppen, så fastnar det i knoppen.

kvd1 https://puppet.ru/en/repertuar

Mirella Forsberg Ahlcrona har disputerat på Handdockors kommunikativa potential i förskolan. Mirella skriver bland annat ”Samspelet ger barnen möjlighet uttrycka sina erfarenheter, förklara abstrakta saker men också att reflektera över andras tankar och känslor”, att barnen samspelar om dockan.

gulvr1 Gullviers resa, https://puppet.ru/en/repertuar

Olika typer av dockteater

Det finns fyra olika kategorier av dockor, marionetteater, där dockans styrs med trådar, stavdockor som styrs med pinnar underifrån, handdockor och skuggspel/skuggteater. De flesta dockteatrar är inte specialiserade utan väljer tekniker och dockor utifrån handling och den karaktär som dockan ska gestalta.
 

IVSH6725b

Skuggspelsteater

Här visas dockorna bakom en genomskinlig skärm som belyses bakifrån. Dockföraren säger replikerna. Så här skriver Pygméteatern på sin webb ”Skuggspelets speciella förutsättning, där man står helt dold bakom en skärm, gör att vanligtvis blyga, tystlåtna eller språksvaga barn blommar upp och för första gången kan yttra sig offentligt i klassrummet. En annan positiv aspekt är den ”magiska” effekten. Man behöver ingen särskild konstnärlig talang, de enklaste former ger häpnadsväckande effekter på skuggspelsduken! Detta gör att alla får känna tillfredsställelsen av att ha skapat något av värde.” bild-3-508x381

Stavdockor

Stavdockor och hand och fingerdockor rör man nedifrån med hjälp av en stång eller en hand som täcks av dockans kläder.

Dansmuseet_stavteater_kina_press40 Dansmuseet, stavdocksteater från Kina 1900. Foto: Torsten Jurel

Utställning av dockteater

Dansmuseet

Dansmuseet erbjuder visningar för alla stadier på temat en Värld i rörelse . Masker, kostymer, dockor, konst och film. Visningen kan kombineras med dansworkshop i hiphop eller västafrikansk dans mot en extra kostnad. Dansmuseet har också en av världens främsta samlingar av kompletta afrikanska masker, det vill säga med tillhörande dräkt.

Marionetteatern

I Marionettteaterns pedagogiska föreställning Möt dockorna  visas handdockor, stavdockor, skuggspelsfigurer och marionetter  från Marionetteaterns föreställningar, samt spännande och unika dockor som samlats in under turnéer i Asien.


Möt_dockorna_lanseringsbild_liten

Göra dockor och dockteater

Pygméteaterns workshops

Pygméteatern erbjuder både föreställningar och workshops i skuggspel. I workshopen får eleverna en kort introduktion i skuggspelets tekniker och sedan får de hitta på sin egen historia. Därefter är det dags att skapa sina figurer. Figurerna görs i papp och färgat silkespapper. Efter repetitioner med handledaren som regissör, avslutas dagen med uppspel; alla grupper spelar upp sina pjäser för varandra. Pygméteatern finns på Kulan och har Kulanpremie. Kulan har skrivit ett blogginlägg från kulturombudsträff på teatern med mallar och tips på vad du ska tänka på.


Kulan_WSbild

Marionetteaterns workshops

I ett tidigare inlägg på Kulan om Alice i Underlandet tipsade jag om Marionettteatern som spelar och erbjuder workshops i dockteater och skuggspel workshops i skuggspel. Tillsammans med två pedagoger inom dockmakeri och dockspel arbetar eleverna med ljus, skugga och berättelse. Eleverna får möjlighet att bekanta sig med olika material, tillverka sina egna figurer och prova på att spela med dem. Marionetteatern står för allt material och alla verktyg som behövs under dagen! marionett 790

Färdig föreställning

marionettskapande

Teater Tittut bjuder på mallar

teaterns webbsida hittar du enkla mallar för dig som vill göra skuggspelsdockor, du får scrolla ned en bit på sidan. Här kommer du direkt till en dockteatermall . Filmtrailern är från föreställningen Busiga händer och finns på Kulan med Kulanpremie.

Scenkonstmuseets workshop

Skapa i Scenkonstmuseets ateljé. Museet erbjuder bygge av teaterdockor, skuggspelsfigurer och instrument. Nivån anpassas efter guppens ålder. Dockverkstad Omöjliga, fantastiska, fantasifulla och overkliga – teaterdockor kan göra nästan vad som helst. De dukar upp med allt i materialväg ni kan tänkas behöva och sedan är det bara att låta fantasin flöda fritt. (Passar från årskurs 1 till å.k. 6.) Skuggspelsbygge Är det ett skräckinjagande monster som tornar upp sig på väggen eller en gullig kanin? Du bestämmer! Museet dukar upp med mallar och material. (Passar från 5 år till gymnasiet.)

4eacabc4c6e40eed3914fc1901063cc3

Tips på nätet

Förskoleburken har mallar för att göra dockteater, handdockor och fingerdockor.  Tydliga bilder och bra instruktion. Dockteaterverkstaden har mallar för handdockor, skuggspel, marionetter och stavdockor

Hör av dig till Kulan om du arbetar med dockteater i klassen

10155406_301412560009659_1397385610_n Vi vill gärna sprida goda exempel och råd, både på vad en ska tänka på och hur man inte ska göra men framförallt hur det blev och vad eleverna tyckte om uppgiften. Följ oss på Kulan facebook så att du inte missar erbjudanden och information Prenumenera på Kulans veckobrev  Elisabeth Söder

Alice i underlandet för alla åldrar och ämnen

Tips på hur du kan arbeta med Alice i Underlandet i svenska, psykologi, filosofi och svenska. Uppläggen går att anpassa till alla årskurser. Tips på lärarguider, föreställningar, workshops och filmer.

alice-1-webbformat-2048x1280

Ända sedan jag läste Alice i Underlandet första gången har jag varit tagen av boken och letat efter olika utgåvor. Alice i underlandet väcker frågor om filosofiska spörsmål om tid, identitet och kärlek. Den har ett underbart fantasiväckande språk med klurigheter och ordvitsar. Min förstfödda döptes till Alice eftersom jag tyckte det var ett under att bli gravid och få barn. Därför blev jag extra glad när jag fick ett brev från skolbibliotekarien My Froster från Lillholmsskolan som berättade att några klasser skulle arbeta med Alice i Underlandet. My hade sett  Marionetteaterns föreställning Alice , med manus av Margareta Sörenson efter originalberättelse av Lewis Carrol. My förstod att föreställningen skulle intressera skolans elever och tipsade lärarna.

1627671836990d6313f4e8b24114f00a

Årskurs 1, 2 och förskoleklass nappade på att arbeta mer fördjupat med Alice och även använda Marionetteaterns Skapande skola paket. Inför ett Skapande skola projektet i åk 2 liksom inför föreställningar för åk F och årskurs 1 håller My boksamtal om boken Alice i Underlandet. My hoppas också att föreställningen kommer bearbetas på olika sätt efter besöken. Kanske blir det en utställning av elevernas bilder i skolbiblioteket. Förutom att My är skolbibliotekarie är hon också kulturombud och ansvarig för Skapande skola på Lillholmsskolan.

Alice som dockteater på Marionetteatern

Sagan om Alice som faller ner i ett kaninhål har många gånger tolkats som teater, dans och film i stora och påkostade uppsättningar. I Marionetteaterns version i regi av Helena Nilsson, är formatet litet, men fantasin stor. I deras specialskrivna version för dockteater växer en historia fram för vår tids barn. En rolig och tankfull berättelse om att bli stor. Det är en skildring av barnets växande, vikten att hävda sin identitet och om krockar med den vuxna världens regler.

Alice

Alice in underlandet som bok

Lärare i Stockholms kommunala skolor kan låna Alice i Underlandet i gruppuppsättning från Cirkulationsbiblioteket. Mediotekets bibliotekarie Sebastian Stålnacke har bloggat om Alice i underlandet på Cirkbloggen ”Alice i underlandet är en våldsam, galen och skrämmande historia i många stycken. Den ger ingen tröst. Den är amoralisk, den vill inte uppfostra, och i detta är Alice nästan ensam bland alla barnböcker.” Rekommenderar också Christina Björks bok Alice i verkligheten som berättar om den verkliga Alice och hennes systrar och författaren själv, Lewis Carrol synonym för Charles Dodgson. Boken är rikt illustrerad med fotografier. Läs mer om författaren, Lewis Carrol och den wictorianska tidsepoken som gällde när boken skrevs.

IMG_7058

Lärarguider till boken Alice i Underlandet

Författaren och psykologen Jenny Jägerfeldt har gjort en lärarguide till Alice i Underlandet i Alla tiders klassiker wikin. Lärarguiden tar bland annat upp bland annat upp:

  •  Viktiga teman, symboler:  Att gå från barn till vuxen, Livet en gåta, världen i Underlandet är inte rationell eller logisk, döden ett underliggande hot, galenskap och sunt förnuft.
  •  Kända citat: – Vem är du, frågade Kålmasken.Jag… jag vet det knappt själv, inte just nu … i morse när jag steg upp visste jag i varje fall vem jag var, men jag tror att jag måste ha förvandlats flera gånger sen dess. (s 64,i samtal med Kålmasken)
    Kan du vara snäll och tala om vilken väg jag ska gå härifrån?Det beror på vart du vill komma, sa katten.Det spelar inte så stor roll vart… sa AliceDå spelar det inte så stor roll vilket håll du går, sa katten.… bara jag kommer nånstans, förklarade Alice.Jamen, det gör du säkert, sa katten. Om du bara går tillräckligt långt. (I samtal med Solkatten, s 88)

Boken finns på många skolor i gruppuppsättning från Kulturrådets satsning Alla tiders klassiker och går att låna i gruppuppsättning från Cirkulationsbiblioteket.

Alice i underlandet på bild

Se Alice i Underlandet, som 24 gamla, vackra bilder för Laterna magica, en slags projektor från 1600-talet med vilken man genom att låte en ljusstråle belysa en målad glasskiva kunde projicera bilden på en vägg. Här hittar du gamla illustrationer till Alice i underlandet

alicelanterns_1

   alicelanterns_4

Alice i underlandet på film

Kommunala skolor i Stockholm kan se filmen Alice i Underlandet i regi av Nick Willing. Filmen bygger på Lewis Carrolls klassiska saga från slutet av 1800-talet. Alice följer efter en vit kanin ner i en håla och hamnar i Underlandet, en värld full av märkliga upplevelser, äventyr och magiska varelser. Där möter hon bland andra Triddeldi och Triddeldum, går på ett förvirrat teparty hos Hattmakaren och träffar den omtalade Hjärter Dam. I Underlandet är det mesta bakvänt. Ingenting är som man förväntar sig.

Medioteket har också Alice i Underlandet av Tim Burtonen djupdykning ner i drömmarnas rike. En film som har något att berätta om frigörelse från yttre krav och konventioner samt om fantasins kraft. Till filmen finns Svenska filminstitutets filmhandledning till Alice i Underlandet av Tim Burton

alice-in-wonderland-tim-burton

Tidiga filmer på Alice i Underlandet


En av de första filmerna som producerats i England är Alice i underlandet från 1903. Den ursprungliga filmen är 12 minuter och efter en ömsint renovering kan vi ta del av 8 minuter film.

En kärleksfull parodi på Alice i underlandet, filmen heter Alice i sifferlandet och handlar om en elev som inte förstår vitsen med matematik. Genom att följa kaninen ned i hålet tar hon del av ” the mysterious and mathemagical world of Numberland, There she has encounters with some very strange creatures and experiences a life-threatening interaction with the notorious Queen of Hearts, the Numberland monarch that the creatures there nick-name the Queen of Hard because of how difficult she makes even the most simple problems” All musik kommer från 1951 Alice in Wonderland Original Motion Picture Soundtrack Copyright Walt Disney Records. Filmen gjordes som ett skolprojekt av Escondido Charter High School.

Personlig film, bild, ljud och text illustration till Alice i underlandet, kanske en inspiration till en annorlunda bokredovisning? Filmen gjordes 2009.

Marionetteatern/Skärholmens Skapande skolapaket

 Ett upplägg på tre tillfällen, Möt dockorna, Teaterverkstad och se valfri föreställning för årskurs F-6. Eleverna ges möjlighet att utveckla sin berättarförmåga i kombination med visuella uttryck. Förutom att lära sig om dockteater och olika sorters speldockor, övar sig eleverna bland annat i samarbete, att omsätta idéer till handling och att känna tillit till sin egen förmåga.

 

Möt_dockorna_lanseringsbild_liten
Möt dockorna,  bland annat dockor från Marionetteaterns föreställningar, samt spännande och unika dockor som samlats in under turnéer i Asien.

I den dramatiserade dockvisningen Möt Dockorna! visar handdockor, stavdockor, skuggspelsfigurer och marionetter upp sig och sina konster. Föreställningen är en utmärkt introduktion till dockteaterns magiska värld! Passar alla åldrar.

 

skuggspel

Teaterverkstad – Skapa skuggor, i Kina har skuggspelsteatern flera tusen år gamla rötter, vilket gör den till en av de allra äldsta formerna för berättande. Marionetteatern erbjuder klasser att under en halv skoldag besöka teatern för att utforska alla de möjligheter som skuggspelsteatern har att erbjuda. Tillsammans med två pedagoger inom dockmakeri och dockspel arbetar eleverna med ljus, skugga och berättelse. Eleverna får möjlighet att bekanta sig med olika material, tillverka sina egna figurer och prova på att spela med dem. Marionetteatern står för allt material och alla verktyg som behövs under dagen!

I nästa inlägg tipsar jag om fler aktörer på Kulan som arbetar med dockteater och skuggspel och både ger föreställningar och erbjuder workshops.

Följ gärna Kulan på facebook så missar du inga erbjudanden och information

10155406_301412560009659_1397385610_n

Förskoleklass ser Molièreklassiker och visar tummen upp

I Unga Dramatens nya serie Unga klassiker tolkas teaterns tyngsta klassiker för de yngsta. Först ut är Den lille girige om att vilja ha, men tvingas dela. Alla elever i förskoleklassen på Estniska skolan gav tummen upp efter att ha sett  föreställningen.

den_lille_girige_189

Elevernas kommentarer:

De bråkade med leksaker. Mamma var jättearg på dem.

Pojken fick inte alla saker. Han fick bara en sak.

De ville inte dela med.

Fast jag inte förstår nån svenska, fattade jag nästan allt!

De bråkade, alla ville ha samma sak. Jag tyckte mest om det stället som handlade om daggmask. Både ville ha den.

den_lille_girige_248

En ville ha en traktor, den andra ville också ha en traktor. Mamma sa att de måste dela med. Sen tog dem de och sprang och telefonen ramlade.

De tog lite saker från varandra. En grät. Men inte på riktigt – det såg jag!

De hade leksaker. Så köpte de. Tjejen ville ha också traktorer. De gedde den för att dela med den.

Jag tyckte om hur de bråkade. Jag försökte att lära mig svenska.

Jag tyckte om det med telefonen, det var jätteroligt! Jag skrattade när pojken tog alla saker i affären.

den_lille_girige_531De bråkade. När mamma hade ringt klart, tog hennes barn telefonen och kompisen.  De kastade ned telefonen. Bråk om masken var också bra.

Jag tyckte om när det ringde i telefonen och barnen tog telefonen.

Jag tyckte om allt!

De hade jättemånga leksaker. De fick ju inte bråka om en sak!

Vi gick över vägen för att komma till teater.

den_lille_girige_497

Så här tyckte lärarna:

Det var en kort, men jättebra pjäs. Idén bakom den var jättebra, passande för denna åldersgruppen.

/Janika Soovere-Sjöquist, lärare på Estniska skolan

Ett språk- och inkluderingsprojekt

Eugenia Hådén, lärare i SVA i förberedelseklass på Gärdesskolan berättar hur hon och Mia Asplund, lärare i drama arbetat med språk- och inkluderingsprojektet Ung i STHLM

eugenia 2b

Under höstterminen 2018 träffas 28 nyanlända och etablerade elever (svenskfödda elever eller elever som bott i Sverige en längre tid) på Gärdesskolan en gång i veckan tillsammans med två lärare i drama samt svenska som andraspråk. Gruppen har förutom våra lektioner även träffar med teaterlärare Alexandra Ljungkvist Sjölin från Ung i STHLM. Alexandra har försett oss med övningar vi kan göra med klassen när hon inte är med på lektionen.

eugenia1 b c

Syftet med projektet är att mötas samt utveckla språket på ett aktivt och kreativt sätt. Idag stod Ung i STHLM:s tema  kontakt på schemat.

Vi använde oss av ”Think, pair, share!” Think, pair, share är en bra metod för att få eleverna att prata och våga diskutera. På svenska kallar vi den EPA (enskild, par, alla). Vi började med att dela in eleverna i blandade grupper. Sen skrev vi gemensamt upp ordet ”kontakt” på tavlan på allas modersmål.

Sen fick eleverna starta med, enskild skrivning på en post-it lapp (steg 1). De skulle skriva ner precis vad de tänker kring frågorna ”Vad betyder kontakt och möten, vad betyder trygghet just för dig?

Nästa steg är att eleverna tillsammans, i par eller i grupp läser upp vad de skrivit och fortsätter diskutera (steg 2):
Kan du beskriva trygga/otrygga möten?

  • Finns det trygga/otrygga platser?
  • Trygga/otrygga personer?
  • Kan du ge exempel på trygga/otrygga situationer?

noter 2

Till sist sammanfattade grupperna sina tankar och idéer inför helklass (steg 3).

Så här tyckte eleverna:

  • Roligt att få nya kontakter och vänner
  • Kontakt skapar trygghet
  • Bra att vi fick använda valfritt språk
  • Det var bra att jag fick använda mobilen och förbereda mig genom att slå upp ord
  • Jag gillade att ta del av olika kulturer, vi kom varandra närmare, men en nackdel var att vi fick sitta stilla så mycket. Jag älskar drama och fysisk aktivitet!

7d6967_a2bf1fda946f4f3f9cfec7ba652be4f4

Vi ser nu fram emot fortsättningen på projektet och hur vi kan arbeta vidare med några av dagens formuleringar. Vidare kommer vi att med hjälp av dansare Emelie Enlund från dansgrupen JUCK gestalta temat Kontakt till scenframställningen den 26 november på Intiman. På bilderna ser du dansgruppen Juck och Alexandra från Ung i STHLM  som inspekterar Intimans scen.

IMG_5707

Elisabeth Söder för Kulan och Ung i STHLM Följ oss gärna på Kulans facebook

10155406_301412560009659_1397385610_n

Att skriva en berättelse

Tuvalisa Rangström föreläser för gymnasieelever om att skriva texter för opera och teater. I inlägget sammanfattar jag hennes metod. 

IMG_6477 BESKUREN

Tuvalisa Rangström har tidigare arbetat som skådespelare men insåg efter många år i yrket att hon framframförallt är intresserad av själva textbygget: Att få skapa en värld och befolka den – att få fundera över vad personerna i ”hennes värld” tänker och hur de lever. Så nu arbetar Tuvalisa mest med att skriva texter och manus. Hon är bland annat med i Drottningholms slottsteaters konstnärliga råd i egenskap av dramaturg och librettist.

En metod för kreativt skrivande

”Jag börjar nästan alltid med att googla.” Om jag skulle få i uppgift att skriva något om gränser skulle jag googla gränser för att få inspiration (Några elever i klassen arbetar med gränser). Då får jag bland annat upp landsgränser, gränsvärldar inom musik, personliga gränser, gränser för vad människor får göra. Sedan associerar jag kring alla sökningar som kommer upp och skriver ned det i en liten bok. Mycket som känns oväsentligt kan hjälpa mig att komma vidare längre fram i processen.

Nästa steg är att googla bilder på gränser. För varje uppdrag organiserar Tuvalisa en mapp på Pinterest med bilder. En del bilder skriver hon ut och har på skrivbordet. En bild på en tennisplan som kommer upp kan kännas ovidkommande, eller kan det vara intressant att utgå från de vita strecken i arbetet med gränser? Vems spelplan, på vilken sida om strecket befinner sig personerna?

h489309_10

Sedan är det dags att stryka under i texterna. Hon sorterar textfragment, och när anteckningsboken är fylld är det bara att plocka ut lappar fyllda med koncentrerad text som den på bilden.

Voilá: En två timmars opera!IMG_6481HALVERAD

IMG_6479 HALVERAD

Personbeskrivning

För varje karaktär i berättelsen har Tuvalisa hon ett ark där hon berättar om personen. Det underlättar när hon ska skriva repliker, då går hon till anteckningarna och får en känsla för vad personen skulle säga.

Författaren Magnus Ljunggren har i ett äldre Kulaninlägg tipsat om två övningar vi kan göra för att hjälpa eleverna med personbeskrivning i en berättelse:
Tips 1, Börja med att dela ut tidningar och sax.  Elevernas uppgift är att klippa ut en okänd person i tidningen och fylla i: namn, ålder, familj, intressen, tycker illa om, tycker om, längtar efter, orolig för, pinsamt minne, den lyckligaste stunden i livet, hemlighet. Därefter sitta två och två och besvara frågorna: Nu är det ett möte, var någonstans är det möjligt att de träffats? När var och hur? Varför blir de osams? Vill eleverna fortsätta med uppgiften kan de sitta var och en, därefter två och två och skriva dagbok som de tänker att deras karaktär skriver.

Tips 2, Gör en berättelsemaskin, görs i helklass på whiteboard eller liknande. Alla i klassen ger förslag på varför, händelse, sen, verkan. 10 gånger 5 spalter blir 500 berättelser. Bestämmer man att det skall vara en kyss så kan man hitta på 10 olika orsaker och 10 effekter. 10 saker man är irriterad på. Samma upplägg. Mycket går att göra en berättelse 

varför händelse händer   sen effekt/verkan
kär kyss örfil emigrerar
spelar   fotboll krossar   fot böter pank
hoppa fallskärm bryter   benet förlorar   jobbet måste   flytta
Och   så vidare      


Precis som i böcker behöver teatern en dramaturgisk uppbyggnad med scener som bygger upp föreställningen innan konflikten tornar upp sig. Här återknöt Tuvalisa till tennisbanan och berättade att när hon googlade på gränser och fick upp tennisbana läste hon också att tennisbollens kärna är fylld med luft eller kväve. Hon tog upp det som en ovidkommande detalj som kunde vara intressant att inleda en scen med.

tennis-ball-1162640_960_720

Tuvalisa besökte en gymnasieklass som är med i språk- och inkluderingsprojektet Ung i STHLM. Klassen som Tuvalisa mötte har tidigare sett Drottningholms slottsteaters uppsättning Syskonen i Mantua.

Tuvalisa gick runt och pratade med grupperna som arbetade med skriva manus på temat kontakt.  De arbetar med Magnus Florins libretto till Syskonen i Mantua, Örat och tonerna når längre än vi anarEleverna är indelade i grupper och varje grupp har fått en mening att utgå från i sin gestaltning ; Det finns gränser, Andra broar och torg där du kan röra vid mig utan sorg, Jag är en kropp med fötterna på jorden, En dans utan vila, som aldrig tar slut, Nu finns jag som ett eko av ett eko och Det finns gränser. Den 26 november visar eleverna delar av arbetsprocessen på Intimans scen. Du är välkommen att se hur ”Det finns gränser” och andra meningar från librettot kan gestaltas på en scen.

örat45

örat 3 beskuren75

Tidigare inlägg om kreativt skrivande

Kulan har haft flera dramaturger och författare som hållit workshops i kreativt skrivande för lärare: Vi lär oss skriva dramatik med Elisabeth Cronoberg. Författarskola ett och två med Magnus Ljungmark. Mats Wahl har en bra sida för gymnasiet, Så här fungerar dramatik 

Lita på publiken

Tuvalisa avslutade med säga att vi ska lita på publiken och inte skriva allt för övertydligt, det som inte står i texten kan vara minst lika viktigt och förmedla en fråga och känsla som publiken tar med sig hem.

 

10155406_301412560009659_1397385610_n

Elisabeth Söder för Kulan och Ung i STHLM

Följ oss gärna på Kulans facebook

Vi lär oss skriva dramatik

En berättelse ska ha en spetsig inledning, fylligt mittparti och ett snärtigt slut.

dramafisk

Fiskmodellscitatet tillskrivs Astrid Lindgren, modellen  stämmer också in på den dramaturgiska modellen. Något som vår kväll med dramatikern Elisabeth Croneberg handlade om.

Elisabeth pratade om vad som kännetecknar de tre akterna ( början, mitt och slut, tes, antites och syntes) i den dramaturgiska modellen och hur vi skulle tänka för att få en berättelse att bli spännande.

Den dramaturgiska modellen

På webben finns det många definitioner och modeller på den dramaturgiska modellen så i det här här inlägget fokuserar jag på de övningarna vi fick göra som utgår från modellen. Övningar där vi arbetade med personbeskrivningar och vändpunkter, övningar som passar bra att göra i klassrummet. I slutet på inlägget tipsar jag också om litteratur för dig som vill läsa mer.

Övningar inför manusskrivande

Elisabeth försöker tänka rytmiskt när hon skapar en berättelse, en teknik som inte är så lätt att förmedla till eleverna. Men vi fick pröva på några konkreta korta övningar som främst aktiverar den delen av hjärnan som triggar i gång känslor och rytm.

  • Uppgift 1: Flödesskriv på temat gräv där du står under tre minuter. Skriv det du känner, tänk inte och formulera inte om.  Kommer du inte på något att skriva så skriv ”jag kommer inte på något att skriva”.
  • Uppgift 2: Rita en bild på det första du tänker på . Låt kritan flöda, det behöver inte föreställa något. Övningen är på tre minuter. Rita på blanka papper en poäng är att det ska gå fort , då blir det inga prestationskrav .
  • Uppgift 3: Studera bilden från uppgift 2 och skriv en text. Vad ser du? Vad känner du?

drama flöd

Mellan övning tre och fem

Berättade Elisabeth hur en berättelse är uppbyggd, med karaktärer, konflikter, motstånd, katalysator, vändpunkter klimax. Vikten att ha tydliga karaktärer i dramat, en huvudkaraktär, protagonist. Den som vill något, har behov och har ett mål. Huvudkaraktären kan ha den minsta rollen på scenen men ändå vara den som bär dramat. Det måste finnas en konflikt för karaktären att nå sitt mål. Konflikten kan var mellan andra personer (antagonist),  samhället eller inom sig själv. Karaktären ska också skapa identifikation med läsaren, den ska väcka känslor vilka inte behöver vara sympatiska. Vet jag vad karaktären vill så har jag berättelsen. Elisabeths råd är att låta eleverna arbeta mycket med karaktärerna innan eleverna börjar skriva manus och tänka handling. I karaktärsbeskrivningarna ska det vara både inre och yttre egenskaper, bra och dåliga egenskaper, manifesta och latenta , exempelvis, ålder, yrke, hemlighet, udda egenskaper, rädslor, drömmar …..

Uppgift 4: Skapa en karaktär. Vi fick sitta tre och tre och rita en vikmänniska. Alla fick börja med att rita huvud och hals, därefter bytte vi ark och ritade bålen och sedan byte av ark igen för att rita ben. Även denna uppgift ska utföras på kort tid. Därefter valde gruppen en karaktär de skulle berätta mer om utifrån en eller alla tre arken. Med hjälp av texten och bilden från övning 2 och 3 beskrev vi karaktärsdragen och viljan på vikmänniskan. Vi skulle ha både bra och dålig egenskaper. Fundera på om det finns något av det vi skrivit om som ger mig information om en persons vilja, egenskaper och huvudproblem. Har jag skrivit att en person är rädd för vatten, en stressad lärare,  passar det in på någon av bilderna? Härbärgerar den här personen allt vad vi vill med berättelsen? Vi presenterade personerna för varandra i gruppen och berättade hur vi tänkt.

drama trer

Andra sätt för att beskriva karaktärer

Ge eleverna bilder på människor och be dem berätta om personen, här är förslag på bilder varav en kan upplevas som provocerande. Elisabeth pratade mycket om vikten av att inte censurera och moralisera i skapelseprocessen. Om skillnaden mellan att skildra våld och förespråka våld.

drama vykort

Uppgift 5

Sista övningen var att skriva ett brev till sig själv. Brevet ska börja med Kära dramaturg och sluta med kära hälsningar.  Det ska vara ett uppmuntrande brev.

Utgå gärna från en folksaga

drama hans o gret

När du arbetar med dramatik kan det vara bra att utgå från folksagor som oftast uppfyller beståndsdelarna i den dramaturgiska modellen, folksagor är korta och eleverna hinner både läsa och arbeta med övningen under en lektion. Elisabeth Croneborg rekommenderade sagan Hans och Greta av bröderna Grimm. Här en kort variant av  Hans o Greta. 

Låt eleverna ta ut akterna i sagan,  början, mitt och slut Låt eleverna sätta ut VP 1 (vändpunkt), VP2 och VP-klimax. Därefter kan de  fundera över vilka av karaktärerna som för berättelsen framåt och viktiga vändpunkter i sagan.  När eleverna börjat på att fundera kan de få ta del av ett aktindelat synopsis för Hans och Greta. Hämta Hans och Greta i punktform . I aktindelningen är det tydligt att varje scen har en början, slut, maktbalans och en framåtrörelse. Låt därefter eleverna skriva en scen med Hans, Greta och pappan tio år efter händelsen. Vem väljer de som huvudperson i scenen? Var utspelar sig berättelsen? Skiftar maktbalansen?  Vad vill huvudpersonen just nu i den situationen? Vad vill pappan, barnen? Kanske är hos familjeterapeuten, polisen eller på dagis?

Vill eleverna arbeta med världsdramatik?

ingmarbergman.se/verk/froken-julie/media/ ingmarbergman.se/verk/froken-julie/media/

Då rekommenderar jag August Strindbergs Fröken Julie som också går att läsa och börja arbeta med på en lektion. Använd med fördel samma upplägg som för Hans och Greta. Du kan också hämta pjäsen från Dramawebben, då får du även med författarens förord och miljöbeskrivningar. Pjäsen finns filmad i många versioner och tillgänglig via SLI Medioteket . Helena Bergström har gjort en variant på Fröken Julie, Julie  som du kan låna/streama från Medioteket och till den har Filminstutet gjort en filmhandledning . Här en filmad intervju med Helena och skådespelarna.

Författaren och dramatikern Mats Wahl har skrivit Så fungerar dramatik, handledningen finns fritt tillgänglig att ladda ned på Mats webbplats Storyland.  En stor del av innehållet i Så fungerar Dramatik utgår från Fröken Julie. Pjäsvalet gör det lätt för oss  att anpassa till vår verklighet eftersom kammarspelet bara är på några sidor. Eleverna hinner läsa och börja samtala om pjäsen  på en och samma lektion. Vill klassen spela upp pjäsen är det också enkelt eftersom dramat behöver få personer på scenen. Pjäsen är ett bra exempel för att illustrera tidens, handlingens och rummets enhet. Några råd från Mats Wahl som elever kan ställa på det drama de skriver eller analyserar är:

  • Vem eller vilka förändras medan dramat spelas upp?
  • Vilka konflikter finns det? Är konflikterna någorlunda tydliga?
  • Hur går informerandet om pjäsens förutsättningar till? Allt sägs väl inte genast?
  • Vilka vändpunkter finns i pjäsen? Var tar pjäsen en ny riktning?
  • Finns det vansinne i karaktärerna och logik i dramats konstruktion?
  • Vilka karaktärer talar sanning och vilka ljuger?
  • Hur börjar dramat och hur slutar det? Hur ser vägen från start till mål ut?
  • Har alla förekommande karaktärer en funktion?
  • Hur är dialogen skriven? Talar alla på samma sätt? Är dialogen snabb eller trög?

Råd inför manuskrivande

drama manus

Spåna fritt och censurera dig inte, tänk en tratt som smalnar av vartefter du börjar välja bort. Skriv synopsis, kort beskrivning av berättelsens början, mitt och slut. Har ni tid så låt eleverna växla mellan att tänka på struktur och spåna fritt. Eleverna kommer ofta snabbt på en spännande eller överraskande vändpunkt men lägger ingen tid på inledningen vilket innebär att spänningen går förlorad.

Väljer eleverna att ha en huvudperson som inte vet vad den vill så gör de det svårt för sig. Det är i glappet mellan det huvudkaraktären vill och inte får som är intressant i dramat. Hur agerar huvudkaraktären i glappet, när den stöter på motstånd? Det berättar något om hur personen är. När brister det för oss, när kan vi tänkas ta till våld, agera mot våra ideal? Karaktären har en inre och yttre resa i berättelsen, jag vill något men måste lära mig något annat. Efter att eleverna tänkt ut vilka karaktärer som finns i dramat kan de bygga historien baklänges, skriva sista meningen i dramat först av allt. Att börja med slutet gör det enklare att hålla tråden och inte spåra ut. Viktigt att eleven har koll på huvudkonflikten. När ni byter scen, byt miljö så blir det tydligt för läsaren eller publiken.

Läs mer om att skriva dramatik

Elisabeth rekommenderade varmt författarna Julia Cameron, Det finns mycket av Julia fritt på nätet att läsa om du inte vill köpa boken lust att skriva.

dram boktips

Ett slumpvis valt uppslag från Bodil Malmstens bok som ger en rättvisande bild av en av de bästa böcker jag läst om skrivande, boken är också fylld med Bodils  foton och bilder.

malmsten

Inför teaterbesök

Ska klassen se en föreställning kan det var intressant att i förväg få läsa delar av manus, det brukar inte vara några svårigheter att få det av teatern. Det räcker gott med några sidor som ni läsa i förväg och fundera på hur orden kommer att gestaltas på scenen.  Det är ett förarbete innan teaterbesöket som brukar rendera mycket större nyfikenhet på själva föreställningen. Många teatrar lägger också upp texter på webbsidan från regissörer, scenografer och andra involverade som bidrar till en fördjupad teaterupplevelse.

Stöd från Kulan

Förutom att ta del av staden subventionerade teaterföreställningar( Kulanpremien)  hittar du författare som håller skrivarkurser på Kulan, på Kulan finns också rådgivare inom film, teater etc.

10155406_301412560009659_1397385610_n

Kulan i sociala media

Kulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.
Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Workshop i kreativt skrivande för lärare och skolbibliotekarier

Ungdomar har berättandet i blodet, mer än kanske någon generation tidigare. De kan sin dramaturgi utan att veta vad ordet betyder. Vi pedagoger kan hjälpa dem  att  lära känna olika former av dramatiskt berättande. Att hitta verktygen till både idé, skapandet av struktur/synopsis och till manus och dialog.

company

Därför erbjuder Kulan en workshop med manusförfattaren Elisabeth Croneborg. Under kvällen berättar Elisabeth om övningar för igångsättning av kreativitet och  hur dramaturger för film tänker. Du får du tips på lekfulla och handfasta skrivövningar som går tillämpa i klassrummet, övningar som gynnar berättande och förhindrar skrivkramp.

Om Elisabeth Croneborg

Elisabeth Croneborg är manusförfattare och dramaturg och har lång erfarenhet av både scen- och filmprojekt med unga och undervisar i skrivande. Elisabeth har arbetat för tv-serier som till exempel Rederiet och Kvarteret Skatan. Elisabeth har bland annat undervisat  studenter på Stockholms Filmskola och  dramatikutbildningen på Biskops Arnö Nordens Folkhögskola.

Anmälan och kontakt

Här anmäler du dig
Tid: 8 oktober, vi serverar lätt förtäring mellan 17.00-17.30. Workshopen pågår mellan17.30-19.30
Plats : Medioteket, Trekantsvägen 3, 5 trappor. T bana Liljeholmen
Pris: utan kostnad för skolan, workshop bekostas av Centrum för dramatik
Ansvarig för workshop: Elisabeth Söder, elisabeth.soder@Stockholm.se

Tips inför arbetet att arbeta med dramatik

Ordbok för dramatik, Centrum för dramatik

Så fungerar dramatik , Mats Wahl

Kreativt skrivande Michaela Forseén

Drama underlättar språkinlärning, Jordi Almeida, lärare på Stuurebyskolan

Inbjudan till informationsträff om Ung i STHLM

I höst erbjuder Stockholms utbildningsförvaltning ett projekt för klasser på gymnasiet och högstadiet som jag aldrig i min vildaste fantasi trodde skulle bli av.

IMG_0362

Under våren har vi genomfört Ung i STHLM- film och nu känner vi oss redo för att arbeta med sceniska uttryck. Vi vet av erfarenhet vilken betydelse det kan ha för klassens sammanhållning och enskilda elever. Antalet klasser som kan delta i projektet är begränsat till 20.

Ung i STHLM-scen är ett språk- och integrationsprojekt som vi skrivit om i ett tidigare inlägg på Kulan. Eftersom det är ett projekt som sticker ut och ni har säkert många frågor så anordnar vi en informationsträff på Medioteket den 23 augusti.

Program

  • Lätt förtäring mellan 16.30-17.00
  • Medlemmar från teaterföreningen Verket framför en scen från Hoppet
  • Lärarna Marianne Lindblad och Anna Bergqvist från Blackebergs gymnasium som var med i Ung i STHLM-film berättar hur de organiserade arbetet i skolan och vilka lärdomar från våren de tar med sig till höstens Ung i STHLM-scen. Anna är lärare i svenska och religion och Marianne är lärare i svenska som andra språk på språkintroduktion.
  • Alexandra Ljungkvist Sjölin och Elisabeth Söder informerar om hur höstens scenprojekt är upplagt och svarar på frågor.

Anmälan till informationskväll

Plats: Medioteket, Trekantsvägen 3, 5 trappor
Datum: torsdagen den 23 augusti, program mellan 17.00-19.00. Lätt förtäring serveras från 16.30
Målgrupp: intresserade lärare och skolbibliotekarier från högstadiet och gymnasiet från Stockholms kommunala skolor.
Kostnad: Ung i STHLM är utan kostnad för Stockholms skolor

Medioteket genomför Ung i STHLM på uppdrag av grund- och gymnasieavdelningen, Kristina Ansaldo och Cecilia Rosengren.

Ung i STHLM  genomförs under i hösten i samarbete med Rädda Barnen

Vi som arbetar med projektet på Medioteket är: Alexandra Ljungkvist Sjölin lärare i svenska som andra språk och teaterlärare, kulturombudssamordnare Elisabeth Söder, Elin Jönsson, filmpedagog, Annika Lagerkvist pedagogisk konsult och ansvarig för de flesta blogginlägg för Ung i STHLM-film.

Det här ska bli så kul tycker vi! Vi ser framemot att träffa dig och berätta mer.

avatar (1)

logotype

 

Hur jag bedömer multimodala arbeten

Enligt forskaren Anna-Lena Godhe är vi lärare osäkra på hur vi skall bedöma andra uttryckssätt än talad och skriven text. I avhandlingen Creating and Assessing Multimodal Texts. Negations at the Boundry skriver Anna-Lena ”Bedömning hamnade i fokus när jag var ute och samlade in material till studien eftersom eleverna började fråga om hur de multimodala texterna skulle bedömas och hur de relaterade till den kurs de gick i svenska.

feedback-3240007_1920

I det här inlägget kan du läsa hur Anna Bergqvist, lärare på Blackbergs gymnasium resonerar om bedömning av filmer som eleverna gör i ämnet svenska.  Katarina Lycken Rüter, också lärare i svenska har i ett tidigare inlägg för Kulan skrivit om modalitetens betydelse.

bildmanusexempel

 

Hur bedömer jag multimodala texter?

Min uppfattning är att allt som jag kan titta på och lyssna efter i traditionellt skriven och talad text, kan jag också se och höra i multimodala texter. Jag kan, förstås titta på en elevs språk, retoriska färdigheter, analytiska förmåga, på begreppsanvändning och litteraturanalys även i en film, men jag kan också se och höra så mycket mer!

Jag arbetar mycket med filmen som underlag för såväl lärande som bedömning i mina huvudämnen svenska och religion. Min erfarenhet är att eleverna gillar att arbeta med film och lusten till lärande är en framgångsfaktor som jag tror inte nog kan understrykas när det gäller undervisning. En annan erfarenhet jag har är att elever ofta är väldigt skickliga på filmarbete, inte bara tekniskt utan kanske främst i bildanalys och förmågan att tänka i och analysera ett ”filmiskt språk”. Detta gör filmen, menar jag, till en ypperlig ingång till att arbeta med många andra och kanske svårare färdigheter, som eleverna inte alls kanske har lika lätt för initialt. Svårigheten blir förstås att känna sig säker på bedömning av film och att få eleverna att förstå vad som faktiskt bedöms och vad som inte gör det.

Jag tänkte i min text dela in mina tankar kring bedömning av multimodala elevarbeten – i den här texten fokuserar jag helt på elevproducerade filmer, men tankarna torde gälla även för andra former av multimodala texter, såsom t ex poddar, radioprogram och bildspel – i tre delar:

  • Film för att öka elevernas lust att lära
  • Film som examination av filmkunskap
  • Filmen som presentationsmodell för litterär analys

Jag utgår ifrån hur jag använder den elevproducerade filmen som redovisningsmaterial utifrån tre olika grundprinciper, där grunderna för bedömning kanske kan komma att skilja sig åt beroende på vilket huvudsyftet med filmproduktionen är. Jag försöker i texten att på vart och ett av exemplen ge ett autentiskt exempel från min egen undervisning och kommentera hur jag tänkte vid utformandet av uppgiften och varför jag valde att gå till väga på det sätt som jag gjorde. Efter de tre exemplen lyfter jag några generella tankar kring bedömning av film i, främst, svenskämnet.

IMG_5314 Blackan

Film för att öka elevernas lust att lära

Jag kan inte nog understryka hur viktig jag tycker att lusten är för elevernas inlärning. Att vilja lära sig är ofta detsamma som att faktiskt göra det. Film är ett utmärkt medel, anser jag, för att öka elevernas lust att lära. Många elever gillar helt enkelt att arbeta med film i klassrummet. Mitt andra bedömningsexempel är således av filmer vars mål egentligen är att öka elevernas lust för att lära sig något annat. Huvudsyftet här är alltså inte filmproduktionen i sig, utan något annat. Filmen blir det medel som används för att få eleverna att nå ett annat mål.

IMG_5296, blackan

Ett exempel här är mina elevers deltagande i UNG i Stockholm. Huvudsyftet i det projektet är ju integration: att elever från de nationella programmen (min klass är en årskurs 2 på samhällsprogrammet som deltar inom ramen för svenska 2) ska samarbeta under en längre tid med en klass från språkintroduktion. Eftersom huvudsyftet här är något annat än att undervisa eleverna i det filmiska språket, så kommer ju också bedömningen av de färdiga filmerna att bli lite annorlunda än i det första exemplet, men trots det måste jag ha tydliga exempel på vad som ska bedömas och hur. Det är viktigt både för mitt bedömningsarbete och för att eleverna ska kunna genomföra projektet på bästa sätt.

UNG i Stockholm har tydliga kriterier som inför projektet delades ut och gicks igenom med klassen. Dessa handlar dels om loggboksskrivande, dels om vad som ska finnas med i den färdiga filmen. Kriterierna tydliggör alltså förväntningarna som finns på arbetet. På det sättet liknar det min bedömning i det första exemplet. Dock har jag brottats lite med tankar om att filmen kan bli sämre (eller bättre?) på grund av faktorer utanför min kontroll, till exempel gruppsammansättning och språkförbistringar. Min lösning på detta problem har varit att lyfta blicken lite från projektbeskrivningen och också involverat svenska 2 i arbetet. Jag har alltså valt att komplettera filmarbetet med vanligt textarbete och mycket samtal, för att eleverna aldrig ska förlora kopplingen till svenska. Återigen tror jag alltså att tydlighet på vad som bedöms är A och O för ett lyckat arbete – för elever såväl som för mig som lärare och bedömare.

IMG_5312 Blackan

Film som examination för ”filmkunskap”

Mitt första exempel gäller den för en filmkunskapslärare kanske mest  självklara formen av filmredovisning, det vill säga den där den elevproducerade filmen används som examinationsform när något filmiskt, t ex dramaturgimodellen eller filmens språk, studerats. Jag brukar låta eleverna, som ett moment i t ex svenska, studera hur filmer är uppbyggda, hur den traditionella berättarstrukturen ser ut, samt vilka karaktärer som oftast finns med i västerländskt berättande. Kanske har man i klassrummet läst texter om detta, lyssnat på lärarens presentation, tittat på några filmexempel och sedan mynnar arbetet ut i produktionen av en egen, någon minut lång, film där de inlärda färdigheterna konkret ska visas.  Enligt min erfarenhet är detta inte bara en rimlig arbetsmodell för filmarbete , det är också  den tydligaste för bedömning, kanske pga av att lärare och elev oftast här är väldigt överens om vad som ska bedömas och  hur detta konkret ska gå till. Kort sagt finns det en samsyn mellan elevernas förväntningar och lärarens arbete.

Det är dock, anser jag, av yttersta vikt att ändå sätta dessa förväntningar på pränt och att ge eleverna, i god tid innan arbetet börjar, tydliga skriftliga instruktioner på vad de förväntas göra, vad de inte förväntas göra (jag brukar t ex vara tydlig med att eleverna inte ska skådespela eller ha dialog med i sina filmer, då detta är svårt att få bra och därigenom svårt att bedöma på ett objektivt sätt) och på vad bedömningen kommer att fokuseras. Jag brukar välja ut ett antal färdigheter som jag vill att eleverna ska visa att de behärskar (t ex etablerande anslag, vändpunkter, planteringar och avtoning) – de behöver, och ska inte, visa allt de lärt sig i denna enda film. Bättre för en vettig bedömning är att istället komplettera filmen med någon annan presentationsform om behov finns att kontrollera alla delar i det filmiska språket. Att ge eleverna dessa tydliga instruktioner gör filmen mer lättbedömd, det smalnar av det jag ska titta på och det gör det tydligare för eleverna hur de ska göra filmen bra. De kan fokusera på att finslipa detaljerna istället för att försöka visa allt.

Om filmen, vilket förstås kan ses som en självklarhet, görs som ett grupparbete brukar jag komplettera filmarbetet med en arbetslogg för att fånga in elever som arbetat bra i det tysta, men också för att kunna följa det arbete som eleverna gör när de tänker och planerar och som annars inte kommer mig som lärare till del. En arbetslogg är också ovärderlig att ha om det för någon elevgrupp, trots hårt arbete och rätt tänkande, av olika anledningar inte blir en bra slutprodukt eller ingen slutprodukt alls. Med en bra arbetslogg brukar arbetet ändå kunna användas som bedömningsunderlag.

IMG_5315 Blackan

Filmen som presentationsmodell för litterär analys

I svenska 3 ingår litterär analys som ett kunskapskrav och ett centralt innehåll. En sådan kan förstås med fördel skrivas på traditionellt sätt och jag propagerar ingalunda för att hoppa över en sådan. Däremot tycker jag att en skriven litteraturanalys med fördel kan kompletteras med en multimodal sådan. Min uppfattning är att eleverna, med rätt stöttning, har lättare att sätta multimodala ”ord” på sin analys än de kanske har att skriva den som traditionell text. En filmad ”analys” ger alltså fler elever möjligheter att visa sin allra bästa analytiska förmåga!

I år lät jag mina svenska 3-elever sätta tänderna i Majakovskijs ”Ett moln i byxor”. Det är en svår dikt på många sätt: svår att läsa och för en artonåring idag svår att analysera och förstå. Jag valde att låta eleverna arbeta med den i grupp och gemensamt välja ut strofer ur dikten som de analyserade, tolkade och konkretiserade genom att visualisera dem på film. Resultatet blev fantastiskt!  På intet sätt blev det heller svårbedömt. Jag hade sett eleverna arbeta i klassrummet och följt deras tankar och deras analys. Jag hade hjälpt dem att bena ut svåra textpartier. Jag hade hört dem diskutera texten och använda litteraturvetenskapliga begrepp. Vi hade parallellt med arbetet läst om modernismen och skrivit ett traditionellt prov och en litterär essä, så kunskapsmässigt var eleverna så förberedda som de kunde vara.

De fick inför det praktiska momentet mycket tydliga instruktioner på vad som skulle bedömas i filmerna. Här kunde det ju inte bli tal om att bedöma filmerna på samma traditionella sätt som i mitt första exempel, eftersom en modernistisk dikt ju saknar all logik och all ”dramaturgi”. Istället var jag tydlig med att jag i dessa filmer skulle titta på det analytiska, på det modernistiska språket och på vad de förstått och kunde tillämpa av modernismen som litterär epok. Min bedömning av deras filmer kom här alltså att i mycket likna den bedömning jag skulle ha gjort av traditionella skriftliga prov på samma tema. Eleverna fick även här skriftliga instruktioner och grund för bedömning. Då instruktionerna var tydliga med vilka färdigheter som faktiskt skulle bedömas i projektet, så hade eleverna också jobbat hårt med att visa just dessa färdigheter, varför filmskapandet som lärandesituation också blev mycket lyckat.

Eftersom filmarbetet i detta fall var ett grupparbete, kompletterades arbetet även här med en individuell arbetslogg.

 IMG_5307 Blackan

Sammanfattande tankar

Allt som jag kan bedöma i traditionella skrivna eller talade texter, kan jag förstås också bedöma i en multimodal text, till exempel en film. Film är en texttyp bland andra, och inte alltid ett självändamål. Att arbeta med elevfilm ger dock eleverna ofta känsla av variation och bidrar, enligt min erfarenhet, till en lustfylld lärandeprocess för många av dem.

Syftet med själva uppgiften måste få vara avgörande för hur en elevfilm bedöms och på vilka grunder bedömningen görs. Jag tror dock att grundtankarna måste vara desamma. Jag tror på tydliga instruktioner för hur arbetet ska gå till och vad som ska bedömas.

 

Jag tror att det är viktigt att vid bedömning av elevfilm ha lyhördhet för det som är bra. Låt lusten flöda och tillåt dig att blunda för missar som kanske bara är resultatet av elevernas kreativa glädje. Med tydliga bedömningsinstruktioner brukar det gå lätt att hitta det eleverna har lärt och förstått, även om det annars drunknat i ett kreativt ”potpurri”.

Loggbok är ofta bra för att följa arbetets gång, tydliggöra tankar och garantera ett bedömningsunderlag även om slutprodukten saknas. En arbetslogg brukar också dämpa eventuellt missnöje med en haltande grupprocess, eftersom elever kan skriva av sig och lyfta sina egna tankar och sin egen insats.

Skriftliga instruktioner om uppgiftens syfte är en självklarhet, men konkretisera – och minska gärna ned – vad som faktiskt ska visas upp denna gång. Det underlättar såväl elevernas arbete som din egen bedömning. Eleverna behöver inte alltid visa allting! Att skriftligt konkretisera vad som är underlag för bedömning denna gång brukar också hjälpa mig att bedöma slutresultatet på ett rättvist sätt – och med att hålla mig till kunskapskraven vid bedömning.

Slutligen: friskt vågat är hälften vunnet. Vi är ålagda att arbeta med multimodala texter och då dagens verklighets textvärld är multimodal, måste också skolans textvärld vara det. Det bästa med ett sådant arbetssätt är, tycker jag, att det är också är ett roligt och stimulerande sätt att låta eleverna lära. När de har roligt lär de, och när de lär har jag roligt! Mer film åt folket!

IMG_4911

Anna Bergqvist, lärare på Blackbergs gymnasium

Inlägg för Ung i STHLM-film

Hundraåttio berättelser med utgångspunkt i personliga föremål

”Mamma, hoppas vi träffas en gång till”. Det är Ashos hjärtskärande ord och de går inte värja sig mot. Hon flydde ensam från Somalia till Sverige endast 13 år gammal. Hennes mamma är kvar i hemlandet och sålde sitt hus för att Asho skulle kunna fly till ett drägligare liv i Sverige, till sin syster som redan bodde där. När Asho kom till Märsta kunde hon inte läsa eller skriva och det var där jag träffade henne.

EPSON MFP image

Jag är scenberättare och dramapedagog och ledde ett projekt med målet att få nyanlända barn och ungdomar att skapa berättelser med utgångspunkt i personliga föremål. Ett språk- och identitetsprojekt.Första gången jag träffade Asho hade hon med sig ett papper där en berättelse om hennes mamma var nedskriven. Asho hade berättat, systern hade skrivit då Asho var analfabet. Men längst ner hade hon ritat två gråtande kvinnor. Den ena var Asho, den andra hennes mamma.

Du får bara ta med ett föresmål , vad skulle du välja?

Hundraåttio berättelser med utgångspunkt i personliga föremål

Bloggbild1b

På bilden ser du Asho, Bushra, och Bayan. Asho  var ett av 180 barn som var delaktiga i berättarprojektet som gjordes i två omgångar i Märsta och Sigtuna. Det skapades 180 unika berättelser om föremål som en minion från Mc Donalds eller om ett halsband med hajtänder från Syrien. En pojke valde att skriva om sin färgglada, hemsydda groda, en flicka om en pingisboll hon fått av sin kusin som flytt till Finland. Det var sedlar från hemlandet, spelkort, klänningar, fotbollar, mobiltelefoner. Ja, allt ni kan tänka er som är viktigt för barn i mellan- och högstadieåldern. Men berättelserna handlade inte bara föremålen. De innehöll saknad av en moster i Afghanistan, längtan efter fotbollsplanen i ett sönderbombat Mogadishu. Ett par rödvitrandiga kalsonger blev en berättelse om flykten från hemlandet. I kalsongerna hade Muhammeds mamma sytt in två fickor där han skulle ha sina pengar, närmast kroppen. Många berättelser handlade om sorg och saknad av vänner men även om drömmar om en framtid i Sverige.

Enbitavmig4c

Berättarprojekt blev ett scenprojekt

Barnens och ungdomarnas berättelser blev starkare ju mer tid de fick arbeta med sitt material. Deras kreativitet sprutade ut berättelser fulla av liv, så viktiga. Till sist skapade det sådana känslor i mig att jag var tvungen att fråga om barnen ville framföra sina berättelser på en scen. Det skulle bli som ett levande brev från dem till publiken. Alla ville vara med och i ett tredje projekt i Märsta fick jag möjligheten att jobba med en hel klass under några månader. Det blev en föreställning med personliga berättelser blandat med folksagor från deras hemländer. Men det blev endast ett tillfälle och det här behövde ju framföras i hela Sverige. Det var 2016 och Sverige hade tagit emot rekordmånga flyktingar. Jag visade berättelserna för min kollega, musikern Anders Peev, och vi insåg det enorma värdet i berättelserna. Skulle det vara möjligt att vi gjorde en föreställning med barnen på scen tillsammans med oss? Några enstaka föreställningar kanske skulle fungera men tyvärr inte en hel turné eftersom barnen går i skolan.

Bloggbild3b Riad är från Marocko och Aisha kommer från Uganda

Tretton starka berättelser

Men vi ville att barnen skulle vara på scenen tillsammans med oss, det är ju deras ord, deras berättelser som ska framföras under föreställningen. Hur skulle vi lösa det? Jo, självklart skulle vi filma dem och spela in deras röster, då kan vi vara på scen samtidigt. Jag framför deras berättelser live och Anders skapar magi med sin nyckelharpa i samspel med filmer på barnen. Vi valde ut 13 starka berättelser av 180, många fler ville vara med, och det blev ett unikt samarbete mellan Musikteater Unna och 13 nyanlända barn och ungdomar. Filmerna skapades av filmkonstnären Ida Lindgren. Vi lanserade idén för Kulturbryggan som nappade och tillsammans har vi skapat en stark och empatisk föreställning om saknad och framtidstro. En bit av mig är ett samarbete mellan generationer, mellan barn och konstnärer.

Bloggbild4 Zarif var analfabet när han kom till Sverige från Afghanistan. Nu är han en av 13 ungdomar som skrivit berättelser till föreställningen

Upplev föreställningen på Teater Tre

Nu har du möjlighet se hur det unika samarbetet blev på Teater Tre den 24 och 25/4. Musikteater Unna spelar endast fyra föreställningar i Stockholm. Är du intresserad så hör av dig till Anna Holmlin Nilsson som är teaterns producent. anna@musikteaterunna.se eller 070-7526445. Läs mer på www.musikteaterunna.se.

Bloggbild5 Anders Peev och Johan Theodorsson under en föreställning av En bit av mig

 

Blogginlägg av Johan Theodorsson, dramapedagog i de tre berättarprojekten i Märsta/Sigtuna och scenberättare i Musikteater Unna som har producerat föreställningen En bit av mig.