Den (o)jämställda döden

Erbjudande till lärare, gratis visning av Skogskyrkogården

img_5662 (002)

På många sätt speglar döden och hur vi hanterar våra döda ett samhälle väl. Vi undersöker vilka strukturer som rådde vid tiden då Skogskyrkogården uppfördes, och varför tankar om ökad jämställdhet och likhet inför döden växte fram just då. Hur har det egentligen blivit? Har synen på klass, religion och genus förändrats i begravningsritualer och minnesskapande?

Vi möter Märta Söderberg som blev omyndigförklarad av sin man Hjalmar, placerad på hospital och sedan begravd skild från sin familj. Greta Garbo levde sitt liv i självvald avskildhet. Här på Skogskyrkogården vilar hon i upphöjd solitär, i den enda grav som skiljer sig från mängden. 1980-talets aidsdöd drabbade homosexuella män. Män som levt sitt liv i kanske livslångt partnerskap, fick ändå inte stå med som närmast anhörig i dödsrunan eller fick sitta längst bak på begravningen.

12bdff10-60b4-4fd1-844e-9da6faef5880

Guide: Sara Danielsson, museipedagog. Begränsat antal platser.

Tisdag 29 maj 17.30 och måndag 11 juni 14.00

Anmäl intresse till: anna.seidevall-bystrom@stockholm.se

skogskyrkogarden1

Olika sätt att ta kontakt och hälsa

Ett viktigt syfte med integrationsprojektet Ung i STHLM  är att nyanlända elever ska lära känna etablerade elever på samma skola. I projektet träffas vi under flera lektioner och har film- och dramalektioner. En återkommande övning är hälsa och ta kontakt, att under skratt och rörelse se varandra i ögonen och säga varandras namn gör underverk för stämningen i alla grupper. I inlägget får du tips på två övningar du kan göra med dina klasser. Lärare är Alexandra Ljungkvist Sjölin.

/Elisabeth för Ung i STHLM

hälsa1

hälsa2

I övningen går de runt i rummet och när de får och /eller tar ögonkontakt fattar de varandras händer och drar sig framåt med hjälp av den andre.

Alla elever står i en ring, de skall hålla upp bägge handflatorna . Instruktionen är att 4 elever går in i ringen och utan att prata göra en blixtsnabb installation. När de går tillbaka så tar de ned händerna. Övningen fortsätter tills alla varit inne i ringen. Det är lätt att se när det är klart eftersom alla då har händerna nere.

Kommunikationsövningar i Ung i STHLM

Filmprojektet Ung i STHLM är ett kombinerat integrationsprojekt och kommunikationsprojekt. Nyanlända- och etablerade elever ska tillsammans lära känna varandra och göra korta filmer. För att eleverna ska känna sig trygga med varandra har vi sprängt in enkla drama- och teaterövningar mellan filmteknikpass. Kommunikationsövningar som du själv lätt kan göra med din grupp efter att sett filmerna i inlägget och hur teaterläraren Alexandra Ljungkvist Sjölin introducerar övningarna. Eleverna går på nationella program och språkintroduktion på Östra Reals gymnasium.

alex

Kommunikationsövningar

Övningarna bygger på att eleverna skall se varandra i ögonen och vara tydliga med sin kommunikation, både hur de kommunicerar och hur de tar emot kommunikationen. I kommande inlägg på Kulan får du tips på enkla ledarskaps- och teaterteknikövningar

Vi tar kontakt och hälsar på varandra

Skicka och ta emot energi

Dra varandra i ett osynligt rep

Ta ögonkontakt och hälsa

Ordlös kommunikation i gruppen
Gruppen känner av när den ska stanna och börja röra sig igen i rummet


/Elisabeth

Hur jag bedömer multimodala arbeten

Enligt forskaren Anna-Lena Godhe är vi lärare osäkra på hur vi skall bedöma andra uttryckssätt än talad och skriven text. I avhandlingen Creating and Assessing Multimodal Texts. Negations at the Boundry skriver Anna-Lena ”Bedömning hamnade i fokus när jag var ute och samlade in material till studien eftersom eleverna började fråga om hur de multimodala texterna skulle bedömas och hur de relaterade till den kurs de gick i svenska.

feedback-3240007_1920

I det här inlägget kan du läsa hur Anna Bergqvist, lärare på Blackbergs gymnasium resonerar om bedömning av filmer som eleverna gör i ämnet svenska.  Katarina Lycken Rüter, också lärare i svenska har i ett tidigare inlägg för Kulan skrivit om modalitetens betydelse.

bildmanusexempel

 

Hur bedömer jag multimodala texter?

Min uppfattning är att allt som jag kan titta på och lyssna efter i traditionellt skriven och talad text, kan jag också se och höra i multimodala texter. Jag kan, förstås titta på en elevs språk, retoriska färdigheter, analytiska förmåga, på begreppsanvändning och litteraturanalys även i en film, men jag kan också se och höra så mycket mer!

Jag arbetar mycket med filmen som underlag för såväl lärande som bedömning i mina huvudämnen svenska och religion. Min erfarenhet är att eleverna gillar att arbeta med film och lusten till lärande är en framgångsfaktor som jag tror inte nog kan understrykas när det gäller undervisning. En annan erfarenhet jag har är att elever ofta är väldigt skickliga på filmarbete, inte bara tekniskt utan kanske främst i bildanalys och förmågan att tänka i och analysera ett ”filmiskt språk”. Detta gör filmen, menar jag, till en ypperlig ingång till att arbeta med många andra och kanske svårare färdigheter, som eleverna inte alls kanske har lika lätt för initialt. Svårigheten blir förstås att känna sig säker på bedömning av film och att få eleverna att förstå vad som faktiskt bedöms och vad som inte gör det.

Jag tänkte i min text dela in mina tankar kring bedömning av multimodala elevarbeten – i den här texten fokuserar jag helt på elevproducerade filmer, men tankarna torde gälla även för andra former av multimodala texter, såsom t ex poddar, radioprogram och bildspel – i tre delar:

  • Film för att öka elevernas lust att lära
  • Film som examination av filmkunskap
  • Filmen som presentationsmodell för litterär analys

Jag utgår ifrån hur jag använder den elevproducerade filmen som redovisningsmaterial utifrån tre olika grundprinciper, där grunderna för bedömning kanske kan komma att skilja sig åt beroende på vilket huvudsyftet med filmproduktionen är. Jag försöker i texten att på vart och ett av exemplen ge ett autentiskt exempel från min egen undervisning och kommentera hur jag tänkte vid utformandet av uppgiften och varför jag valde att gå till väga på det sätt som jag gjorde. Efter de tre exemplen lyfter jag några generella tankar kring bedömning av film i, främst, svenskämnet.

IMG_5314 Blackan

Film för att öka elevernas lust att lära

Jag kan inte nog understryka hur viktig jag tycker att lusten är för elevernas inlärning. Att vilja lära sig är ofta detsamma som att faktiskt göra det. Film är ett utmärkt medel, anser jag, för att öka elevernas lust att lära. Många elever gillar helt enkelt att arbeta med film i klassrummet. Mitt andra bedömningsexempel är således av filmer vars mål egentligen är att öka elevernas lust för att lära sig något annat. Huvudsyftet här är alltså inte filmproduktionen i sig, utan något annat. Filmen blir det medel som används för att få eleverna att nå ett annat mål.

IMG_5296, blackan

Ett exempel här är mina elevers deltagande i UNG i Stockholm. Huvudsyftet i det projektet är ju integration: att elever från de nationella programmen (min klass är en årskurs 2 på samhällsprogrammet som deltar inom ramen för svenska 2) ska samarbeta under en längre tid med en klass från språkintroduktion. Eftersom huvudsyftet här är något annat än att undervisa eleverna i det filmiska språket, så kommer ju också bedömningen av de färdiga filmerna att bli lite annorlunda än i det första exemplet, men trots det måste jag ha tydliga exempel på vad som ska bedömas och hur. Det är viktigt både för mitt bedömningsarbete och för att eleverna ska kunna genomföra projektet på bästa sätt.

UNG i Stockholm har tydliga kriterier som inför projektet delades ut och gicks igenom med klassen. Dessa handlar dels om loggboksskrivande, dels om vad som ska finnas med i den färdiga filmen. Kriterierna tydliggör alltså förväntningarna som finns på arbetet. På det sättet liknar det min bedömning i det första exemplet. Dock har jag brottats lite med tankar om att filmen kan bli sämre (eller bättre?) på grund av faktorer utanför min kontroll, till exempel gruppsammansättning och språkförbistringar. Min lösning på detta problem har varit att lyfta blicken lite från projektbeskrivningen och också involverat svenska 2 i arbetet. Jag har alltså valt att komplettera filmarbetet med vanligt textarbete och mycket samtal, för att eleverna aldrig ska förlora kopplingen till svenska. Återigen tror jag alltså att tydlighet på vad som bedöms är A och O för ett lyckat arbete – för elever såväl som för mig som lärare och bedömare.

IMG_5312 Blackan

Film som examination för ”filmkunskap”

Mitt första exempel gäller den för en filmkunskapslärare kanske mest  självklara formen av filmredovisning, det vill säga den där den elevproducerade filmen används som examinationsform när något filmiskt, t ex dramaturgimodellen eller filmens språk, studerats. Jag brukar låta eleverna, som ett moment i t ex svenska, studera hur filmer är uppbyggda, hur den traditionella berättarstrukturen ser ut, samt vilka karaktärer som oftast finns med i västerländskt berättande. Kanske har man i klassrummet läst texter om detta, lyssnat på lärarens presentation, tittat på några filmexempel och sedan mynnar arbetet ut i produktionen av en egen, någon minut lång, film där de inlärda färdigheterna konkret ska visas.  Enligt min erfarenhet är detta inte bara en rimlig arbetsmodell för filmarbete , det är också  den tydligaste för bedömning, kanske pga av att lärare och elev oftast här är väldigt överens om vad som ska bedömas och  hur detta konkret ska gå till. Kort sagt finns det en samsyn mellan elevernas förväntningar och lärarens arbete.

Det är dock, anser jag, av yttersta vikt att ändå sätta dessa förväntningar på pränt och att ge eleverna, i god tid innan arbetet börjar, tydliga skriftliga instruktioner på vad de förväntas göra, vad de inte förväntas göra (jag brukar t ex vara tydlig med att eleverna inte ska skådespela eller ha dialog med i sina filmer, då detta är svårt att få bra och därigenom svårt att bedöma på ett objektivt sätt) och på vad bedömningen kommer att fokuseras. Jag brukar välja ut ett antal färdigheter som jag vill att eleverna ska visa att de behärskar (t ex etablerande anslag, vändpunkter, planteringar och avtoning) – de behöver, och ska inte, visa allt de lärt sig i denna enda film. Bättre för en vettig bedömning är att istället komplettera filmen med någon annan presentationsform om behov finns att kontrollera alla delar i det filmiska språket. Att ge eleverna dessa tydliga instruktioner gör filmen mer lättbedömd, det smalnar av det jag ska titta på och det gör det tydligare för eleverna hur de ska göra filmen bra. De kan fokusera på att finslipa detaljerna istället för att försöka visa allt.

Om filmen, vilket förstås kan ses som en självklarhet, görs som ett grupparbete brukar jag komplettera filmarbetet med en arbetslogg för att fånga in elever som arbetat bra i det tysta, men också för att kunna följa det arbete som eleverna gör när de tänker och planerar och som annars inte kommer mig som lärare till del. En arbetslogg är också ovärderlig att ha om det för någon elevgrupp, trots hårt arbete och rätt tänkande, av olika anledningar inte blir en bra slutprodukt eller ingen slutprodukt alls. Med en bra arbetslogg brukar arbetet ändå kunna användas som bedömningsunderlag.

IMG_5315 Blackan

Filmen som presentationsmodell för litterär analys

I svenska 3 ingår litterär analys som ett kunskapskrav och ett centralt innehåll. En sådan kan förstås med fördel skrivas på traditionellt sätt och jag propagerar ingalunda för att hoppa över en sådan. Däremot tycker jag att en skriven litteraturanalys med fördel kan kompletteras med en multimodal sådan. Min uppfattning är att eleverna, med rätt stöttning, har lättare att sätta multimodala ”ord” på sin analys än de kanske har att skriva den som traditionell text. En filmad ”analys” ger alltså fler elever möjligheter att visa sin allra bästa analytiska förmåga!

I år lät jag mina svenska 3-elever sätta tänderna i Majakovskijs ”Ett moln i byxor”. Det är en svår dikt på många sätt: svår att läsa och för en artonåring idag svår att analysera och förstå. Jag valde att låta eleverna arbeta med den i grupp och gemensamt välja ut strofer ur dikten som de analyserade, tolkade och konkretiserade genom att visualisera dem på film. Resultatet blev fantastiskt!  På intet sätt blev det heller svårbedömt. Jag hade sett eleverna arbeta i klassrummet och följt deras tankar och deras analys. Jag hade hjälpt dem att bena ut svåra textpartier. Jag hade hört dem diskutera texten och använda litteraturvetenskapliga begrepp. Vi hade parallellt med arbetet läst om modernismen och skrivit ett traditionellt prov och en litterär essä, så kunskapsmässigt var eleverna så förberedda som de kunde vara.

De fick inför det praktiska momentet mycket tydliga instruktioner på vad som skulle bedömas i filmerna. Här kunde det ju inte bli tal om att bedöma filmerna på samma traditionella sätt som i mitt första exempel, eftersom en modernistisk dikt ju saknar all logik och all ”dramaturgi”. Istället var jag tydlig med att jag i dessa filmer skulle titta på det analytiska, på det modernistiska språket och på vad de förstått och kunde tillämpa av modernismen som litterär epok. Min bedömning av deras filmer kom här alltså att i mycket likna den bedömning jag skulle ha gjort av traditionella skriftliga prov på samma tema. Eleverna fick även här skriftliga instruktioner och grund för bedömning. Då instruktionerna var tydliga med vilka färdigheter som faktiskt skulle bedömas i projektet, så hade eleverna också jobbat hårt med att visa just dessa färdigheter, varför filmskapandet som lärandesituation också blev mycket lyckat.

Eftersom filmarbetet i detta fall var ett grupparbete, kompletterades arbetet även här med en individuell arbetslogg.

 IMG_5307 Blackan

Sammanfattande tankar

Allt som jag kan bedöma i traditionella skrivna eller talade texter, kan jag förstås också bedöma i en multimodal text, till exempel en film. Film är en texttyp bland andra, och inte alltid ett självändamål. Att arbeta med elevfilm ger dock eleverna ofta känsla av variation och bidrar, enligt min erfarenhet, till en lustfylld lärandeprocess för många av dem.

Syftet med själva uppgiften måste få vara avgörande för hur en elevfilm bedöms och på vilka grunder bedömningen görs. Jag tror dock att grundtankarna måste vara desamma. Jag tror på tydliga instruktioner för hur arbetet ska gå till och vad som ska bedömas.

 

Jag tror att det är viktigt att vid bedömning av elevfilm ha lyhördhet för det som är bra. Låt lusten flöda och tillåt dig att blunda för missar som kanske bara är resultatet av elevernas kreativa glädje. Med tydliga bedömningsinstruktioner brukar det gå lätt att hitta det eleverna har lärt och förstått, även om det annars drunknat i ett kreativt ”potpurri”.

Loggbok är ofta bra för att följa arbetets gång, tydliggöra tankar och garantera ett bedömningsunderlag även om slutprodukten saknas. En arbetslogg brukar också dämpa eventuellt missnöje med en haltande grupprocess, eftersom elever kan skriva av sig och lyfta sina egna tankar och sin egen insats.

Skriftliga instruktioner om uppgiftens syfte är en självklarhet, men konkretisera – och minska gärna ned – vad som faktiskt ska visas upp denna gång. Det underlättar såväl elevernas arbete som din egen bedömning. Eleverna behöver inte alltid visa allting! Att skriftligt konkretisera vad som är underlag för bedömning denna gång brukar också hjälpa mig att bedöma slutresultatet på ett rättvist sätt – och med att hålla mig till kunskapskraven vid bedömning.

Slutligen: friskt vågat är hälften vunnet. Vi är ålagda att arbeta med multimodala texter och då dagens verklighets textvärld är multimodal, måste också skolans textvärld vara det. Det bästa med ett sådant arbetssätt är, tycker jag, att det är också är ett roligt och stimulerande sätt att låta eleverna lära. När de har roligt lär de, och när de lär har jag roligt! Mer film åt folket!

IMG_4911

Anna Bergqvist, lärare på Blackbergs gymnasium

Inlägg för Ung i STHLM-film

Högstadieklasser bjuds på teater- och mediefestival

Festivalen på Unga StDH, Stockholms dramatiska högskola pågår den 18–22 maj.  Fri entré!
Boka din klass och/eller ställ frågor till ungastdh@uniarts.se.

 

Kulan_Unga StDH 2018 (002)

Det här är ett erbjudande till dig som är högstadielärare: anmäl dig och din klass till Unga StDH, en festival som skapas av ca 90 studenter vid Stockholms dramatiska högskola. Studenterna utbildar sig inom områdena film- och media, scenkonst och skådespeleri.

Hur är det att vara 13–15-åring idag?

Den frågan har studenterna stött och blött under sina arbeten med att forma festivalens sju olika föreställningar. De har besökt, intervjuat och umgåtts med högstadieelever från olika skolor runtom i Stockholm.

Hur ser deras vardag ut? Vilka är deras drömmar och rädslor? På vilka sätt umgås de med sina vänner? Det är några av frågorna som tonåringarna har fått svara på. Utifrån det har sedan manus vuxit fram som våra studenter har bollat fram och tillbaka med eleverna. Några av våra skådespelarstudenter har också fått följa med i en högstadieskola under en dag.

Genom denna gedigna research som grund och utgångspunkt för festivalens tillblivelse, hoppas vi kunna erbjuda högstadieeleverna en spännande festival där de får uppleva, känna, reflektera och engageras av föreställningarna och allt som händer däremellan.

Du anmäler din klass till ett förmiddags- eller eftermiddagspass. De får då se två produktioner à 40 minuter.

NÄR:

  • fredag 18 maj för skolklasser under skoltid
  • (lördag 19 maj för allmänheten)
  • måndag 21 maj och tisdag 22 maj för skolklasser under skoltid

Du väljer mellan dessa pass:

    • Förmiddagspasset kl. 10.00–12.00 med paus kl. 10.45–11.15.
    • Eftermiddagspasset kl. 13.00–15.00 med paus kl. 13.45–14.15.

VAR:

  • Stockholms dramatiska högskola (StDH) på Valhallavägen 189, Gärdet i Stockholm

Boka din klass och/eller ställ frågor till ungastdh@uniarts.se.

Läs mer på vår hemsida

Kort info om varje föreställning:

Blodmåne -97 (Scenkonstteam 1)
En fysisk och bultande skräckföreställning om förvandlingens ambivalens – sex, våld och undertryckta begär.

Fyra ungdomar möts i en lekpark på natten och genomför en ritual – de ska aldrig bli vuxna. Något går fel och istället börjar de, en efter en, förvandlas. Hemligheter kommer fram, skam bearbetas, begär utforskas. Vem skickade egentligen ut inbjudningarna till ritualen och varför just till dem? Vad är farligast: hotet utifrån eller det som pressar på djupt inifrån? Vad händer om du släpper kontrollen och vågar kasta dig ut?
Canis Lupus (Scenkonstteam 2)
Ett verk om frigörelse.

Året är 1786. Två systrar bär på en hemlighet som blir allt svårare att dölja när en ny elev börjar på deras skola. Runtomkring dem ruvar en skog som lockar ut någonting förbjudet. Korsetterna måste sprängas och något nytt födas. Revolutionen ligger i luften.
Falla (Scenkonstteam 3)
Vem måste jag vara för att bli älskad?

Det är måndagsmorgon. Sara förmår inte att ta sig upp ur sängen. Innan hon kliver upp måste hon bearbeta helgens händelser. Vad var det egentligen som gick fel? Risken med att att försöka vara någon annan än den vi är, är att vi förlorar oss själva. Frågan är vad som är viktigast, att bli älskad för bilden av den jag är eller för den jag faktiskt är?
Fem fåglar (Scenkonstteam 4)
Fem ungdomar blir inlåsta tillsammans i ett kvarsittningsrum och där kommer deras förflutna ikapp dem. En händelse från deras barndom, som ingen av dem har kunnat glömma, kräver nu sin upplösning.

Fem fåglar är en pjäs om ensamhet, vänskap, rädsla för döden och om känslan av att ingen annan kan förstå det man själv går igenom.
Gömmaren (Medieteam 1)
Sju ungdomar är spårlöst försvunna. Är du den nästa?

Helikoptrar surrar i luften och skallgångskedjornas ficklampor jagar genom skogen. I Gömmaren ikläder sig publiken äventyrets olika roller medan de vandrar genom föreställningen. Rösten i dina hörlurar för dig framåt och du blir en del av mysteriet som nystas upp.
Måltiden (Medieteam 2)
En restaurangupplevelse att ta med sig i graven.

När Måltiden öppnade revolutionerade restaurangen bilden av fine dining. Stockholms alla finsmakare flockades och väntelistan tyckes oändlig. Trots att både klimat- och hälsoexperter hyllat restaurangens koncept skapade den samtidigt snabbt en internationell debatt. Måltiden fick överge sina lokaler och tvingades gå under jord. Men till vår stora glädje kan vi nu meddela att Måltiden återuppstått på hemlig ort. Du har fått en exklusiv inbjudan, men frågan kvarstår om du är tillräckligt god för att förtjäna denna upplevelse?
Institut Salus (Medieteam 3)
I den här uppdragsbaserade audiowalken sövs du ner och förstår att du blivit lurad in i ett experiment. Ett institut som skulle rädda mänskligheten kommer istället utföra fruktansvärda experiment på din kropp. MEN. Du kommer ges en möjlighet att ta dig ur tillståndet och tillbaka till verkligheten. På 30 minuter kommer du rymma genom fasansfulla rum och tvingas lösa uppdrag för att låsa upp dörrarna ut ur det fruktansvärda Institut Salus.

Modalitetens betydelse

Jag bad gymnasieläraren Katarina Lycken Rüter vara med på ett seminarium om multimodal bedömning för lärare som deltar i filmprojektet Ung i STHLM   Efter det att Katarina tackat ja bad jag också om en text om bedömning av multimodala texter till lärare.

IMG_4879

I brevet från Katarina tar hon upp hur lite stöd det finns för bedömning av ett breddat meningsskapande i kunskapskraven i svenska på gymnasiet. Brevet är riktat till lärare som är med i filmprojektet UNG I STHLM men jag tycker att det är så viktigt resonemang att jag bad om lov att få dela med fler på Kulanbloggen. Vill du höra hur Katarina och andra resonerar  i bedömning av multimodala texter är du varmt välkommen till ett seminarium på Medioteket den 7 maj, Multimodal bedömning, så här tänker vi. Det är gratis att delta men anmälan är obligatorisk eftersom vi bjuder på filmisk förtäring.

feedback-3240007_1920

Katarina har tidigare skrivit ett inlägg om varför det är bra att arbeta med film inom ramen för svenskämnet på gymnasiet 

Modalitetens betydelse…

ett brev till svensklärarna som deltar i Stockholms stads filmprojekt Ung i STHLM

Jag vill inte skriva den här texten! Tanken var – och är fortfarande – att vi skulle ha ett samtal, kanske att jag skulle föreläsa lite eller hålla en längre inledning till ett samtal om bedömning av multimodala texter… inte att jag skulle leverera en skriven text. När uppdraget omvandlas till en skriven text förändras så mycket av förutsättningarna. Ord och tankar sätts i en helt annan kontext. Möjligheten att genom röst och gester tona ner, lägga in tvekan, öppna för ifrågasättanden… det blir något helt annat med bokstäver på skärm eller papper. Modaliteten har betydelse.

Just därför, just för att modalitet har betydelse, tror jag att vi gymnasielärare i svenska verkligen behöver diskutera och utveckla vår gemensamma förståelse av hur vi lär elever att förstå och använda multimodala uttryck, och hur vi bedömer deras kunskapsutveckling. Ett samtal om detta, kopplat till projektet Ung i STHLM, kommer vi att ha den 7 maj. Se alltså denna text som en start på det samtalet, som de utgångspunkter jag vill bidra med i vårt gemensamma tankearbete framåt.

Min första utgångspunkt:

Vi som lärare har ett professionellt ansvar att läsa styrdokumenten med all den kunskap om världen vi besitter. I grundskolans svenskämnesbeskrivning kan texter vara “texter där ord, bild och ljud samspelar”, och där talas också dessa kombinats “dramaturgiska komponenter”, beskrivningar som betonar att mening skapas med olika modalitet. Grundskoleelever ska alltså kunna arbeta med att skapa mening i olika modaliteter. Vad säger det oss på gymnasiet?

I syftestexten för svenskämnet på gymnasiet står att vi ska ge eleverna “förutsättningar att utveckla sin förmåga i att orientera sig i, läsa sovra och kommunicera i en vidgad digital textvärld med interaktiva och föränderliga texter”. Vi som arbetar på gymnasiet behöver därmed ta ställning till vad en “textvärld” är. Innefattar den ljud, bild, rörlig bild? Mitt eget svar är ja. Det vill jag diskutera med er.

Min andra utgångspunkt
Vi har mycket lite stöd för vår bedömning av ett breddat meningsskapande i kunskapskraven. Svenskkurserna på gymnasiet har snarast snävats in till att verkligen fokusera på enbart det verbala, och i första hand skriftspråkliga, meningsskapandet. Nu vet vi att det är både nödvändigt och nyttigt att ha ett starkt fokus på skrivande – men utifrån förståelsen att textvärldarna våra elever (och vi) har att förhålla oss till är multimodala med betoning på multi, kan vi inte släppa att det utöver verbalspråket finns andra modaliteter som används och behöver värderas. Elever ska kunna producera “texter, som är sammanhängande och begripliga samt anpassade till syfte, mottagare och kommunikations­situation” (Sv1) – och då måste vi resonera, både med varandra och med våra elever, om vad som kännetecknar en sammanhängande, begriplig och mottagaranpassad multimodal text. Det vill jag diskutera med er.

Min tredje utgångspunkt
Det finns lärande där processen skapar större insikt och mer kunskap än slutresultatet alltid visar. Det är inte säkert att det behöver bli “en bra film” trots att elever lärt sig mycket om dramaturgi, rytm, berättarperspektiv, textens tomrum och annat i filmskapandet. Kanske har elever utvecklat ett nytt ämnesspråk, internaliserat begrepp och fått verktyg för fortsatt analys av multimodala texter – även om den film de producerat är ganska kass, eller kanske inte ens blev klar? Jag tror att det finns en poäng att i projekt som Ung i STHLM naturligtvis ha siktet mot en färdig produktion, men att kanske ha bedömningsfokus snarare i processen och de begreppsliga redskap som eleverna får använda där. Det vill jag diskutera med er.

Jag ville inte skriva den här texten – men nu är den här, bokstäver mot vitt. Den 7 maj ses vi, med andra förutsättningar. Jag ser fram mot det! Katarina Lycken Rüter

katarina

Modell för teatersamtal

Känner du dig osäker på hur du ska inleda efterarbetet med din klass efter en föreställning? Du är inte ensam. I en enkät av Regional Väst uppger majoriteten av de tillfrågade att det är svårt att hålla i ett samtal som inte utmynnar i åsikter som hämmar fördjupad diskussion som , ” föreställningen var bra/ dålig. Det finns modeller för att undvika att hamna i denna fälla. Anna Berg, dramaturg på Unga Dramaten berättar om sin modell Prata scenkonst i blogginlägget.

dbpm_170111_ct0077

 Föreställningsanalys

Teatersamtal är spännande att leda och att lyssna på. Känner eleven sig trygg med att upplevelsen ligger i betraktarens öga blir det garanterat många olika berättelser och reflektioner och när alla fått komma till tals har berättelsen vuxit och teaterupplevelsen fördjupats.

Metoden bygger på tre regler;

  •  Värdera inte
  • Allt kan tolkas
  • Utgå från dig själv

brattom_1504

Beskriva tecken i föreställningen

Om alla i gruppen börjar med en minnesrunda och berättar vilka tecken de upplevde kommer det med säkerhet fram många iakttagelser som tillsammans bidrar till en fördjupad upplevelse. Som lärare kan du hjälpa eleverna att komma igång genom en förberedd text med. Låt var och en tänka igenom tyst en stund och be sedan klassen försöka hitta så många svar på frågan som möjligt.

När började och slutade föreställningen, tyckte du?
Vilka var beståndsdelarna? skådespelare, musiker, dansare, rörelse, röst, ljud, ljus, mask, kostym, scenografi, rekvisita, koreografi m.m.

Olika aspekter av tid? Tidsepok, kronologi, tidshopp? Temp och rytm?

Tolka föreställningen

Vad får det för betydelse här? stämning, situation, betydelse, berättelse, tema, avsikt och intention. Varför ser rummet ut just så där? Varför rörde sig skådespelarna med det kroppsspråket/tempot?  Vad betydde färgen, musiken, scenografin?  Såg ni några tecken som hänger ihop, några som gjorde er förvirrade? Hängde skådespelarnas kläder ihop med hur de uttryckte sig…… Om inte vad fick det för konsekvenser?

dsc_3694

Reflektera

Som avslutning på teatersamtalet fria associationer och reflektioner. Vad betyder det för just mig? Igenkänning, ställningstagande, associationer, minnen, känslor och åsikter. Med vilken känsla lämnade ni föreställningen? Om ni var regissör, scenograf, koreograf, skulle ni ha ändrat på något? Finns det någon moral, filosofisk fråga som genomsyrar föreställningen. Kan det finnas något bakomliggande syfte med att sätta upp föreställningen?  Glöm inte följdfrågorna som: hur menar du då? Kan du ge exempel?

Prata scenkonst

Här kan du hämta Anna Bergs PDF, Prata scenkonst .Bilder i inlägget är från Unga Dramatens föreställningar

prata scenkonst

/Elisabeth Söder för Kulan. En digital och fysisk mötesplats för inspiration och guide till aktuellt kulturutbud för förskola och skola. Följ Kulan på facebook

10155406_301412560009659_1397385610_n

Inbjudan: Multimodal bedömning, så här tänker vi

Vi lärare behöver diskutera och utveckla vår gemensamma förståelse av hur vi lär elever att förstå och använda multimodala uttryck, och hur vi bedömer deras kunskapsutveckling.

feedback-3240007_1920

Kvällen har tillkommit för att vara ett stöd för de lärare på gymnasiet som tillsammans med sina klasser är med i film- och scenkonstprojektet Ung i Stockholm.  Men vi har vidgat målgruppen till alla lärare som är intresserade eftersom vi vet att det finns en osäkerhet bland lärare om hur multimodala texter skall bedömas. Vi hoppas även att du som redan känner dig trygg i att bedöma multimodala texter anmäler dig och deltar med dina erfarenheter och tips. Vi utlovar en biobiljett per tips.smiley-163510_960_720

Program

Upplägg för seminariet – vi varvar föreläsningar  och praktiska workshops med resonemang om multimodal bedömning. Medverkande under kvällen är Mediotekets filmpedagog, Elin Jönsson, lärarna Katarina Lycken Rüter och Anna Bergkvist.

  • Elin Jönsson, filmpedagog, pratar grundläggande om kamerans alfabet och grammatik. Elin visar exempel på hur hon planerar en filmuppgift för att underlätta bedömning och delar med sig av sina erfarenheter. Passet avslutas med en praktisk övning.
  • Anna Bergqvist talar om sina elevers deltagande i filmprojektet Ung i STHLM och vilken betydelse det haft för deltagande klasser. Anna kommer dessutom att berätta hur hon använder film – och bedömer densamma – i svenskundervisningen. Vi får se några elevexempel från litteraturundervisningen i svenska 3 och höra hur Anna tänker vid bedömning av dessa. Anna är lärare på Blackebergs gymnasium.
  • Katarina Lycken Rüter för ett resonemang om lärande, det finns lärande där processen skapar större insikt och mer kunskap än slutresultatet alltid visar. Det är inte säkert att det behöver bli “en bra film” trots att elever lärt sig mycket om dramaturgi, rytm, berättarperspektiv, textens tomrum och annat i filmskapandet. Kanske har elever utvecklat ett nytt ämnesspråk, internaliserat begrepp och fått verktyg för fortsatt analys av multimodala texter – även om den film de producerat är ganska kass, eller kanske inte ens blev klar?

bildmanus panorering_tiltKLAR

Kontakt och anmälan

Målgrupp: lärare på högstadium och gymnasium
Plats: Medioteket, Trekantsvägen 3, 5 trappor, Liljeholmen.
Tid: 7 maj, 17.00-20.00. I pausen serveras filmisk förtäring.
Kostnad: gratis för lärare i Stockholms kommun.
Ung i STHLM bekostar arrangemanget.
Anmälan Ung i STHLM

Kulankampanj för angelägna kulturupplevelser på tema #metoo, jämställdhet och trygghet

Erbjudande gäller föreställningarna Min trygga plats och Seek & Hide  och möjlighet ges att de tal av dessa viktiga föreställningar helt kostnadsfritt! Boka senast den 30 april. Utvalda datum i maj och september. Begränsat antal platser. Välj en av de erbjudna föreställningarna och kontakta kulturproducenten för att komma överens om datum, tid och antal platser.

Gå in på Kulan och klicka på Boka med Kulanpremien för att ta del av erbjudandet. Fyll i och skicka bokningsformuläret. Kulturproducenten bekräftar sedan bokningen. OBS: bortse från prisuppgift i det automatiska bekräftelsemejl som du får från Kulan. Högstadie- och gymnasieelever i Stockholms stad går kostnadsfritt på en av dessa föreställningar så långt platserna räcker.

Min trygga plats

 

  Min trygga plats av Carl Olof Berg och Co är en klassrumsföreställning med berättelser om kropp, sexualitet och trygga platser. Föreställningen kommer till skolan och kan spela för 30 elever åt gången.

  • Datum: 23-25 maj, 3-7 september samt 10-14 september (max 30 elever per föreställning)
  • Bokning: post@carlolofberg.com eller 070-720 02 00.
  • Två föreställningar kan bokas samma dag på samma skola.

Min trygga plats ställer frågan: Vilka berättelser om sexualitet och överlevnad göms bakom våra manliga och kvinnliga kroppar? Koreografen Carl Olof Berg har intervjuat elever på sin gamla högstadieskola om kropp, sexualitet och trygga platser.
Elevernas röster och Karin Boyes dikt ”Jag vill möta …”  varvas med berättelser av bl.a. Saga Becker, Olof Palme och Beatrice Eli. Hur ska vi förhålla oss till ord som hora, bög, lesbisk och trans?

8de26da5e5a51c294221f151a8e33789

Min trygga plats ger dig några förslag att fundera kring, själv eller tillsammans med andra. Planera gärna in en timmes samtal med klassen i anslutning till föreställningen. Samtalet arrangeras av skolan. Handledningsmaterial kan fås i samband med bokning av föreställningen.  Länk till information och Boka med Kulanpremien:

Seek & Hide

Seek & Hide har #metoo som tema och handlar om att sätta gränser och om vad man får och inte får göra mot någon annan. En kurragömmalek, en fysisk labyrint om att hitta sig själv bakom alla lager av masker, uttryck och förväntningar. En pjäs som är baserad på ungdomars egna tankar och frågor kring inre och yttre krav. Vem är jag? Och vem bestämmer det? Teater blandas med parcour, akrobatik, musik, dans och mim. Det är lekfullt och humoristiskt men också på blodigaste allvar där smärtpunkterna rymmer hög igenkänningsfaktor och autenticitet.  Länk till information och Boka med Kulanpremien

Den spelar både på Scenen Pipersgatan 4 på Kungsholmen och uppsökande, dvs. den kan även komma till skolan.

Pressbild_SH3

Seek & Hide av Teater De Vill handlar om att sätta gränser och om vad man får och inte får göra mot någon annan. Den spelar både på Scenen Pipersgatan 4 på Kungsholmen och uppsökande, dvs. den kan även komma till skolan.  

Kulan anordnade en kulturombudsträff på Teater de Vill där vi såg föreställningen och arbetade med dramapedagogik tema #Metoo

  • Datum scen: 16-18 maj på Scenen Pipersgatan 4, Kungsholmen
  • Datum turné: 15 maj, 21 maj, 24-25 maj samt 3-7 september på skolan (max 100 elever per föreställning).
  • Bokning: info@teaterdevill.com eller 08-652 08 01

Kulturombudsträff för ökad rörelseglädje i klassrum och på raster!

”Det finns studier som visar att elever som deltagit i fysisk aktivitet innan lektioner i språk och matematik fått 40 procent bättre skolresultat. Och att två extra idrottslektioner i veckan höjer elevernas resultat. Andra positiva effekter är att upplevelser av stress, depression och ångest minskar, säger Christer Oja som är projektledare för Spring i benen, ett projekt som erbjuds Stockholms skolor. Därför väljer vi/ Kulan att ha en kulturombudsträff på temat rörelseglädje med dans och akrobatik.
fou2

Program

Under kvällen får du ta del av:

  • En workshop i hur vi kan hitta ett lustfyllt och enkelt sätt att röra oss mer under skoldagen.
    Vi lär oss också grundläggande begrepp inom dans och koreografi. Workshopen leds av Maria Nordlöw,  danspedagog och dramapedagog, lärarutbildare, högskoleadjunkt på SMI-Stockholms Musikpedagogiska Institut.
  •  Hur jonglering, akrobatik och balans kan vara en paus i skolarbetet, Krisoffer Sylwan från Cirkus Le Fou håller i workshopen.
  • En dans och musikföreställning med Sadunära, en humoristisk och interaktiv föreställning som utforskar lusten till lek. Med dans och spegellek till levande musik, leder, följer och härmar vi varandra. En trygg och rolig stund tillsammans där vi förundras och ler – och rätt som det är kanske även publiken dansar! Sadunära har Kulanpremie
  • Sadunära visar också några rörelselekar som går att göra i klassrummet.
  • Dans i Stockholms stad och län, DIS berättar hur de kan stödja skolan med dans och rörelse
9f0a6357693eb0f08e8077347cac8344 foto Sadunära: Jonas Jörneberg

Kontakt och anmälan

Plats : Zebradans Renstiernas gata 48, buss 3 från Slussen eller Skanstull, hållplats Gotlandsgatan el. 10-15 min promenad från Skanstull.
Tid: 30 augusti klockan 16.30 – 20.00. Vi serverar lätt förtäring och delar ut kulturkort mellan 16.30-17.00
Målgrupp:  kulturombud, fritidspedagoger och intresserade lärare
Kostnad: bekostas av Kulan
 Anmäl dig här
Varmt välkommen!
Elisabeth och Christina