Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Centrum för barnkulturforskning

Vid vägs ände, rapport om barns rätt till kultur

Sista blogginlägget om barn och ungas syn och upplevelse av kultur från Centrum för barnkulturforskning. Tidigare inlägg finns publicerade här

 

Syftet med rapporten
Det har varit intensivt de senaste veckorna sedan alla fokusgruppssamtal avslutats.
Vi har transkriberat, sammanställt, läst, diskuterat, läst igen, diskuterat och
läst. Och skrivit, skrivit och skrivit. Funderat, resonerat och skrivit igen.
Nu är rapporten sammanställd  Barn kultur och kulturutbud – förutsättningar och förväntningar och vi kan konstatera att fokusgrupperna givit
mycket intressanta inblickar för arbetet med att tillgodose barnets rätt till
kultur. Syftet med rapporten var att illustrera, för Kulturförvaltningens räkning,
hur arbetet med att lyssna till barns och ungas röster om upplevelser av
kulturevenemang och utbud kan gå till och vilken slags kunskap som kan komma
berörda parter till gagn genom arbetet.

 

Fokusgrupper med barn i åldrarna 4-18 år
Sammanlagt ingår 108 barn i åldrarna 4-18 år. Kort om rapportens resultat kan nämnas att barn och unga främst talar om kultur i termer av estetiska uttryck men de också vidgar begreppet till att innefatta antropologiska aspekter. För många barn och
unga är skolan den huvudsakliga kulturförmedlaren och de upplever mycket
begränsat inflytande över det professionella kulturutbud de möter där. Barnen
och ungdomarna uttrycker också oro inför större medbestämmande, särskilt inför
risken att välja fel, något som framstår bero på svårigheten att hitta något
som passar alla barn såväl som själva skolkontexten. Däremot efterfrågar de
större variation och valfrihet i relation till det utbud de möter. Någonting
som framstår påverka barns upplevelser av kulturevenemang är tidigare
erfarenheter samt den information de fått inför ett besök. Barnen anser att
denna ofta är bristfällig. Barnen diskuterar kulturens egenvärde i termer av
lust, inspiration och utmaning för tanken, men också hur dessa aspekter
tillintetgörs av den nyttopräglade användningen av kultur de möter i skolan.

 

Hur skiljer sig barn och vuxnas kulturbegrepp åt?
För arbetet med att tillgodose barnets rätt till kultur är det viktigt att föra med
sig vetskapen om hur barns, ungas och vuxnas kulturbegrepp kan skilja sig åt,
något som framstår komplicera arbetet, för vems definition ska ges företräde?
Enligt Kultur i ögonhöjd, ska barnets perspektiv och det ”kulturliv barnen och
ungdomarna verkligen lever i” utgås ifrån. Vad betyder det egentligen? Och hur
kan detta realiseras i relation till skolans kontext, kunskapsmål och
kunskapssyn?

 

Vi kan konstatera att många tankar väckts under det här arbetet. Vi hoppas att vi
lyckats förmedla det i rapporten (länk) och att vi med denna kan bidra
till att väcka fler – hos fler! Arbetet med barns  och ungas rätt till kultur går vidare!

 

Moa Wester, Manilla Ernst och Ylva Lorentzon
Centrum för barnkulturforskning

 

Vi på Kulan skall göra allt vi kan för att sprida denna rapport  Barn kultur och kulturutbud – förutsättningar och förväntningar och hoppas att den blir ett stöd i att involvera fler barn och unga. /Elisabeth

 

 

 

Tankar från barn och unga om Stockholms kulturutbud

Utforskandet av barns och ungas upplevelser och tankar om kulturutbudet i Stockholm fortsätter!

Nu har vi träffat 45 förskolebarn och kan konstatera att föreställningen Spåras  icke-linjära handling återspeglas i barnens sätt att berätta. Somliga moment i föreställningen har satt djupa spår och minnesbilder återges in i minsta detalj, ofta med hela kroppen till hjälp. Andra delar är mer diffusa, barnen är inte alltid överens om vad som utspelats och de olika scenerna återberättas som fragment, ibland utan inbördes relation och ibland med. Men det är påtagligt att känslan av att vara en del i föreställningen verkligen gjort intryck! Det är också tydligt att tidigare kulturupplevelser påverkar barnens förväntningar på föreställningen, och att det i varje upplevelse skapas nya, inför kommande kulturevenemang.

Nu är vi ute och träffar mellanstadiebarn. Under höstlovsveckan spelades Dotterbolagets föreställning Håll mitt hjärta på ungdomsgårdarna i Husby, Rinkeby och Kista. Håll mitt hjärta är en clownföreställning om kärlek och vänskap och barnen tycker också att den handlar om händer, arghet, dans, döden och stress. De uttrycker vidare att teaterföreställningen även handlar om att ha tålamod och att våga säga det man egentligen känner. Hittills har vi samtalat med ett trettiotal barn. Majoriteten av dem har flera positiva erfarenheter av tidigare kulturevenemangen som de mött, både på sin fritid och under skoltid. De har många tankar om kulturens betydelse och varför man ska ta del av exempelvis teater. Intressanta diskussioner har förts mellan barnen både om hur utbudet väljs och hur det skulle kunna väljas. Under samtalen har barnen därtill berättat om hur evenemang, som de ska få ta del av, presenterade för dem och barnen uttrycker tydliga önskemål och funderingar om vad mer de skulle önska angående detta. Snart börjar sammanställnings- och analysarbetet. Det ska bli spännande – vi har fått så mycket klok input från barnen!

/Manilla Ernst, Moa Wester och Ylva Lorentzon – Centrum för barnkulturforskning

 

Här kan du läsa Manillas , Moas och Ylvas  tidigare  blogginlägg om barn och ungas tankar om kultur.   De har fått i uppdrag av Kulan  att genomföra en studie för att få en bild av barns och ungas upplevelser och tankar om kulturutbudet i Stockholm. Projektet görs i samarbete med Centrum för barnkulturforskning (CBK), Stockholms universitet.

Dotterbolaget har också skrivit ett intressant blogginlägg  på Kulan om en resa till Burma för att tillsammans med Clowner utan gränser  spela föreställningar på ett barnhem. Hur kommunicerar man när man inte har något gemensamt språk med publiken?

/Elisabeth

Vad tänker barn och unga om Stockholms kulturutbud?

 

Alla barn och unga som växer upp i Stockholm ska ha likvärdig tillgång till professionell kultur. Barn och unga ska också kunna vara delaktiga och påverka det kulturutbud de får ta del av. Detta uttrycks i strategin Kultur i ögonhöjd som har antagits av Stockholms stad. Utgångspunkterna för strategin är hämtade från FN:s barnkonvention, de nationella kulturpolitiska och ungdomspolitiska målen, läroplanerna samt Stockholms förskole- och skolplaner.

Under hösten 2013 vill Kulturförvaltningen inom ramen för Kulan, stadens mötesplats för skola och kulturliv, genomföra en studie för att få en bild av barns och ungas upplevelser och tankar om kulturutbudet i Stockholm. Projektet görs i samarbete med Centrum för barnkulturforskning (CBK), Stockholms universitet, och det är vi, Manilla Ernst, Moa Wester och Ylva Lorentzon, barnkulturvetare på CBK, som fått äran att genomföra studien. Fantastiskt roligt tycker vi! 

Studien genomförs i stadsdelen Rinkeby – Kista. Vi kommer möta barn och unga i förskolan, mellanstadiet och gymnasiet i samband med att de tagit del av olika scenkonstföreställningar. Urvalet har gjorts i samråd med kulturförvaltningen och kommer inte på något sätt avspegla hela Stockholms unga befolkning på ett representativt sätt. Istället får studien ses som ett första led i att få ökad kunskap om barns och ungas upplevelser av professionell kultur och är därigenom ett sätt att undersöka hur den unga publiken i förlängningen skulle kunna engageras i arbetet med Kulans kulturutbud.

 I skrivande stund har vi just genomfört våra första intervjuer med förskolebarn! Vi samtalar med 5 åringarna i anslutning till att de ser dansföreställningen Spåra av Livekonstkollektivet Melo. Spåra är en interaktiv föreställning där barnen bitvis betraktar föreställningen genom att samtidigt befinna sig mitt i verket. De bidrar på så vis till föreställningens helhet och performance. Och det märks i intervjuerna! Spåra har gjort intryck! Flera av barnen dansar oss igenom scen efter scen, energin smittar mellan barnen och intervjuerna blir ofta ett återupplevande av föreställningen i sig.

Initialt handlar denna slags intervjuer ofta om den specifika föreställning barnen sett. Vartefter samtalen utvecklas försöker vi bredda diskussionerna till att omfatta även andra kulturupplevelser som barnen tagit del av. Den aktuella föreställningen blir en gemensam referenspunkt att utgå ifrån, vilket är särskilt relevant i mötet med de mindre barnen.

Om ett par veckor möter vi mellanstadiebarn och gymnasieungdomar! Formerna för dessa möten planeras i skrivande stund. Vilka upplevelser och funderingar väntar då?! Vi väntar med spänning – det är alltid lika spännande att tala med barn och unga om kultur. För en sak är säker, när man talar med barn om hur de ser på världen blir man alltid förvånad. Det kommer alltid nya funderingar och nya sätt att se på saker.

Vid månadsskiftet november – december kommer resultaten av studien presenteras i en rapport. Dessförinnan kommer vi uppdatera hur arbetet fortlider här i bloggen. På återhörande! 

 

/Manilla Ernst, Moa Wester, Ylva Lorentzon från Centrum för barnkulturforskning