Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
diskriminering

Enda chansen att se föreställningen Flykten i Stockholm

Flykten är en normkritisk föreställning som använder estetiska uttryck för att lyfta kunskap kring rasismen i den svenska skolan. Hiphop, drama, poesi och suggestiva känslor. En 90 minuter lång föreställning i två akter för elever. För de lärare som vill och kan ingår ett seminarium efter lunch.

Första akten är en rapkonsert med interaktivitet och glädje med Houman Sebghati. Han har med sig musikerna Manfred Hulebo (piano och beats), Mathias Siroiney (sång) och Nadia Hamouchi (trumpet).

Andra akten är en audiovisuell dramatisk monolog som slutar i en frågeställning som på ett pedagogiskt och enkelt sätt särskiljer på individuell diskriminering och strukturell diskriminering. Denna frågeställning tar ungdomarna med sig hem. Föreställningen gästas av den 18-åriga och lovande poeten Elelta Sebhatu. Tillsammans skapar de på scenen en poetisk dialog om att växa upp, om att förstå sina känslor och om hur är det är att känna sig utanför. Dialogen lyfter ämnen som psykisk ohälsa, alkoholism och rasismens historia i Sverige. Ett möte mellan två olika världar där ett starkt Patos höjer känslorna och närvaron till max!

Den andra delen av dagen är ett seminarium för pedagoger, skolchefer, lärarstuderande och andra intresserade. Anordnas på eftermiddagen 12/11 kl 13-15 på Musikaliska. Handboken med material om interkulturell didaktik delas ut gratis till de lärare som anmäler sig till konsert och/eller seminarium. Handboken är framtagen i samarbete med Länsstyrelsen.

Bakgrund


Houman Sebghati är hjärnan och ansiktet bakom och framför
projektet. Med bakgrund som musiker, skådespelare och historielärare håller han med hjälp av musiker och forskare i föreställningen. Houman har varit aktiv rappare i 20 år och jobbat som lärare i fem år, med en examen från Stockholms Universitet.

I hiphop-Sverige är Houman Sebghati ett etablerat namn som musiker sedan 20 år tillbaka, men hans stora passion är också att undervisa, han är utbildad historielärare. Flykten ingår i en skolturné i 6 konserthus runtom i landet där han med hjälp av sin handbok med samma namn uppträder och undervisar om strukturell rasism.

Information

Datum: 12 november, konsert 10-12.00, seminarium 13.00-15.00
Pris: Kulanpris/biljett: 50 kr
Plats: Musikaliska, Nybrokajen 11
Boka

houman22

Eu-medborgare och antiziganism

Vill du prata om romernas situation har Kulan tips på föreställningar, film och böcker. Kultur är oslagbart då du vill rucka på invanda normer och värderingar. Bilden är från Pantomimteaterns föreställning Blanca & Bianca.      

Blanca & Bianca”Blanca & Bianca, ett trottoardrama”

Pantominteatern

Pantomimteatern har närmat sig detta ämne i föreställningen Blanca & Bianca- ett trottoardrama. ”Detta är historien om Bianca, hon som sitter utanför var och varannan mataffär med sin färgsprakande sjal och sin pappmugg. Vi känner alla igen henne. Vi har alla åsikter om henne. Men vi vet inte vem hon är. Vi önskar bara att hon vore osynlig (att hon inte var där).

Det är också berättelsen om en flicka som heter Blanca. Som har en varm säng att sova i, mat i magen och en skola att gå till. Hon firar födelsedagar och hon åker på semester. Men hennes klasskamrater ser henne inte, lärarna ser henne inte, hennes pappa verkar inte heller se henne… det är nästan som hon vore osynlig…”

Jag har skrivit om föreställningen i ett tidigare inlägg. Jag såg föreställningen med barn och fick därefter ta del av deras teckningar. Det är alltid intressant eftersom det säger så mycket om hur eleverna uppfattar pjäsen. Föreställningen har Kulanpremie och åldersrekommendationen är från 6 år och uppåt. Som alltid med Pantomimteaterns föreställningar fungerar de för alla åldrar. Vill du gå med äldre elever kan det vara bra att kontakta teatern innan du bokar datum så kan de berätta om vilka föreställningar som bokats för äldre elever.

bianca1

Det här inlägget blev jag inspirerad att skriva efter att ha varit på Pantomimteaterns lärarkväll. Vi fick se pjäsen Blanca & Bianca och höra Hans Caldaras berätta om sitt liv som rom i Sverige.

rom3

Det var ingen ny information som kom fram men jag behöver bli påmind om hur det var två till tre generationer bort. Det är också något helt annat att höra en person som levt i den värld som jag bara läst om i Katitzi böckerna.

När Hans föddes 1948 bodde de i tält året om. De fick ansöka om att slå upp sitt tält och vanligtvis tidsbegränsade kommunen tillståndet till tre veckor därefter var det dags att byta stad. Hans fick många gånger fått höra ”ni romer har vandringen i blodet”. Från 1958 fick romer tillstånd att gå i skolan vilket var rena lyftet för Hans. På vintern slapp han det fuktiga tältet och fick sitta i en varm lektionssal och maten som serverades i skolan var varm. Men han blev också retad i skolan, klasskamraterna kommenterade att han var smutsig och luktade. Inte konstigt med tanke på att vattnet i hinkarna som stod i tältet hade en tjock hinna av is på vintermorgnarna. Hans bror som var några år äldre fick aldrig möjlighet att gå i skolan. Men det fanns goda krafter som på sin semester undervisade romer. På bilden ser du Hans med sin bror Kennet i ett temporärt klassrum i Frihamnen.

rom10

EU-medborgare

Hans menar att många romer, födda i Sverige möter samma typ av diskriminering på arbets- och bostads marknaden som sina föräldrar tidigare. Hans använder ordet antiziganism och menar den enda skillnaden är att diskrimineringen nu är mer förtäckt. Därför har han  engagerat sig i EU-medborgarnas situation här i landet och runt om i Europa.

rom1

Levande historia

Utställningen  ”Vi är romer – möt människorna bakom myten berättar om romers vardag och historia. Om 500 år av utanförskap, tältliv, aktivism, glädje, traditioner, musik, och framtidshopp.”

Stockholmskällan

Förutom dokument, artiklar och fotografier om och av romer har Stockholmskällan ett tema om Katarina Taikon. Bilden med ett romsk läger från 1958 är hämtad från temaartikeln.

romskt-lager-1980x880

”Katarina föddes 1932 i ett romskt läger utanför Örebro. Under sin uppväxt flyttade hon ständigt med sin familj och varken hon eller hennes syskon hade möjlighet att gå i skolan. Ändå blev Katarina Taikon framgångsrik författare. Hon blev också en av sin tids stora rättighetskämpar. De första fem böckerna om Katitzi utspelar sig i olika delar av Sverige men i boken Katitzi i Stockholm har familjen flyttat till ett läger i Sköndal. Alla de följande åtta böckerna om Katitzi utspelar sig i och omkring Stockholm.”

Skolbio

Till drömmarnas land erbjuds som skolbio i Stockholm. Sabina och hennes romska bröder har rest från Rumänien till det lilla svenska samhället Holmsund. Bröderna arbetar i ett garage och Sabinas plan är att också hitta ett jobb. Elin, som är uppvuxen i Holmsund, har skolavslutning och hemma väntar pappa som är smått galen. Sommarlovet ska just börja och Sabina och Elin kommer att spendera de långa, ljusa dagarna tillsammans, men somliga på orten har inte lika lätt för att uppskatta sina nya grannar. Tjejerna kommer att revoltera mot det gamla och hitta något nytt i varandra.

Filmen har Kulansubvention.  En bra nyhet är att Medioteket och Film Stockholm erbjuder en filmad handledningen till elever, med klipp och frågeställningar utifrån Till drömmarnas land.

 

Cirkulationsbiblioteket

Från Cirkulationsbiblioteket kan lärare i kommunala skolor i Stockholm låna skönlitteratur i gruppuppsättning.  Det finns förnärvarande tre titlar om romer du kan låna.

ROM7B

Ramiz resa av författarna Gunilla Lundgren och Ramiz Ramadani. Ramiz är en ung romsk pojke, för författaren Gunilla Lundgren har han berättat om sin långa väg till Sverige. Från tyskt medelklassliv, förvisning till Kosovo mitt under inbördeskriget där de fick leva gömda i morföräldrarnas hus. Läs mer i Cirkbloggen

Katitzi och swing av Katarina Taikon. Katitzi återförenas efter några år på barnhem med sin pappa och sina syskon. Trots att det är både härligt och lite läskigt att återförenas med sin familj så blir livet inte riktigt som förväntat för Katitzi. Hon får arbeta för att hjälpa familjen och kan inte gå i skolan som andra barn i Sverige läs mer i Cirkbloggen.

Det var en gång det som inte var, romska sagor återberättade av Bagir Kwiek och Monica Hirsch, illustration Jonas Rahm.
”Längst upp i bergen rinner mitt ursprung. Där mellan de förälskade bergen finns min källa med vattnet som kan bota din mor. Men jag varnar dig min son, de två bergen är mycket kära och kysser varandra hela tiden. De krossar allt som försöker komma emellan dem.” Berättelsen om de förälskade bergen är en romsk saga som ingår i en muntlig berättartradition. Den och sex andra färgstarka barnsagor återberättas i Det var en gång det som inte var.

Kontakt med Kulan

Följ oss på Kulan facebook så att du inte missar erbjudanden och information.
Prenumerera på Kulans veckobrev
Elisabeth Söder

10155406_301412560009659_1397385610_n

 

#Tystiklassen, så här jobbar vi

I det förra blogginlägget berättade jag om vår kulturombudsträff, Sätt normerna i rörelse. En kväll som tillägnades #tystiklassen.  Hur kan vi förebygga en kultur som sitter i skolans väggar? Där elever agerar i enlighet med de förväntningar de förknippar med sin roll. I inlägget gav jag teater-, film- och litteraturtips som alla var för sig är en bra ingång för att samtala om rätten att stå upp för sig själv och gå sin egen väg, om att inte vilja eller kunna motsvara andra förväntningar.

Forumspelsövningar

I det här inlägget berättar jag om några övningar vi gjorde på kulturombudsträffen med dramapedagogen Agneta Josephson för att arbeta med #tystiklassen. Övningarna gav oss en ökad medvetenhet av vikten av att träna på att hitta ord och bemöta verbala kränkningar. Vi fick instruktioner som var lätta att tillämpa och göra även tillbaka i skolmiljön. På bilden ser du Agneta i full färd att introducera en övning. Bilden gör inte Agneta rättvisa. Hon ser sträng ut och pekar med handen men hon var raka motsatsen. Oerhört lyhörd inför gruppen. Men också tydlig med sin roll som ledare och vad övningarna gick ut på vilket gjorde att vi alla som deltog  i övningarna kände oss trygga.   
  
Teater de vill 6
 

Hur hjälps vi åt för att stoppa kränkningar?

Vi utgick från det som stod i inbjudan ”: Hur medverkar vi till att utveckla vår beredskap, liksom deras beredskap, att förhindra den här sortens utsatthet. Hur hjälps vi åt att handla för att stoppa den här diskrimineringen, de här kränkningarna. Hur kan vi medverka till att elever förblir, eller blir, uppmärksamma och handlar i situationer som dessa?

Forumspel

Agneta Josephson började med att ge en kort bakgrund till Forumteater och Forumspel, två kunskapssökande metoder som syftar till att bryta handlingsmönster. Tänk en scen i tunnelbanan, vi ser att en person blir utsatt för oönskad närhet. Vi är många i tunnelbanevagnen. Kan vi dra nytta av att vi är många? Gör det att vi kan resa oss upp och säga till de andra ”kom med mig, vi sätter oss bredvid tjejen /killen”? Vad finns det för andra alternativ? I Forumspelet kan vi pröva och testa olika ideér som därefter sitter i ryggmärgen och gör att vi nästa gång vi ser någon blir utsatt för kränkningar har en handlingsberedskap med ett batteri med alternativ beroende på hur situation är.

Vill du veta med om forumspel rekommenderade Agneta böcker av Katrin Byréus. Söker du på nätet hittar du bland annat en PDF om forumspel som Katrin har skrivit. För dig som vill arbeta med normer och normkritik rekommenderade Agneta,  Normkritisk pedagogik. För att arbeta med härskartekniker och motstånd, Fem härskartekniker 

Teater de vill 5

Lärakännaövningar med dubbelt syfte

På Agnetas webbsida har hon skrivit:  ”hur vi rör oss spelar roll. Hur vi lyssnar spelar roll. Hur vi säger det vi vill säga har betydelse. Att säga ifrån, liksom att ta in varandras perspektiv, avgör framtida möjligheter” och det var något vi fick uppleva under kvällen .

Vi började med uppvärmning. Alla fick sätta på sig namnlappar och ställa sig i en ring. Därefter blev en av oss tillsagd att gå fram till en person och säga dennes namn. Paret bytte sedan plats. De som fått sitt namn uppläst satte handen på magen för att visa att de blivit omnämnda. En enkel namnövningen alltså. Men så viktigt det är att höra sitt namn! För mig var det en ny gest med att sätta handen på magen för att markera att jag hade hört mitt namn. Det gjorde att ingen i gruppen riskerade att bli bortglömd.

Sedan utvecklade vi övningen med att gå fram till varandra men med olika instruktioner: som att gå med långa steg, korta steg, med axlarna bakåt, titta ned på något. Dessa instruktioner var det enda som Agneta sa. Det blev mycket tydligt för oss när vi därefter samtalade om övningen i par att röstläget hade förändrats när vi rörde oss på  olika sätt. När vi gick med axlarna bakåt talade vi myndigt och när vi tittade i golvet viskade de flesta av oss. Så stor förändring i en liten förändring i kroppshållningen. Värt att fundera på, får vi för mycket träning på vissa kroppsbeteenden? En ishockeyspelare exempelvis , tar hen med sig kroppsspråket utanför rinken och därmed också röstläget? Hur påverkas vi när vi möter hen i skolkorridoren? Övningen blev en snabb isbrytare för oss.

Det blev också tydligt att vi så snabbt anpassade oss till de andra och att det var den som började som satte tonen för gruppen.

IMG_4744

#MeToo repliker

Därefter fick vi bilda ett par med den som stod närmast. Eftersom vi rört om i grytan rejält i övningen tidigare var det ingen som kom att stå bredvid en vän. Ett smidigt sätt för en ledare att uppnå detta utan att komma med instruktionen ”Ställ dig bredvid någon du inte känner”.

Par om par fick vi samtala om #MeToo repliker. En replik som göra att någon blir utsatt, som är kränkade, går över gränsen. Några axplock från vår övningen: Visa pattarna, jag vet att du vill, håll käften din hora, du stinker billigt, kom igen, jag vet att du vill, lilla gumman det var väl inte så farligt, du har väl inte varit med om mycket du, tyst med dig, tänker du springa undan på toa nu? kom igen nu, jag veta att du vill, ryck upp dig för fan, skall du fega ut igen?  Vi fick därefter räkna till tre och tillsammans säga varandras repliker, först i vårt normala tonläge, därefter högt, viskande och sist med stark attityd.

Hur kan vi säga emot? Vi utforskar

Vi gör en ny parkonstellation och funderar på hur vi kan säga emot? Hur kan vi säga ifall vi hör någon säga så till en arbetskamrat? Hur kan vi säga ifall vi hör någon säga så till en elev? Vi fick säga varandras taskighetsrepliker och den som uttalat den i ringen fick fundera och ge svar på tal.  Därefter tillbaks till ringformationen och vem som helst i ringen fick svara på taskighetsrepliken. Vi ger tillbaka ansvaret till den som  handlar eller säger repliken.

När vi sa våra kränkande repliker kände vi verkligen det massiva motståndet från gruppen. Men som Agneta sa, ”Det finns ett värde i att utsätta sig för obehagligheter när det är en trygg miljö. Få känna hur det känns att få mothugg. Vi  behöver träna på det”.

Efter övningen pratade vi om risken med utnötning. Faran med att vänja sig, är det någon ideé att jag säger till? I vissa skolor finns en tuff attityd och språkbruk. Vi kände att vi måste vara alerta och hålla ut och hela tiden markera, det är inte okey!

Vad händer om jag svarar med samma mynt och kränker den som kränker mig? Eskalerar det? Är det synd om hen? En av våra deltagare tog också upp det vanligt förekommande ”kvinnliga ansvaret” att vi kvinnor måste sluta att både ta ansvar för sig själv och den som kränker.

Det kan också vara tryggt för den som kränker att någon ställer krav, att skolkulturen har tydliga gränser. Kan det vara skillnaden mellan skolor där taskiga repliker och beteenden är starkt förankrat?

Vi i gruppen pratade också mycket om vikten av att kännas sig trygg i rummet. Något som vi gjorde i alla övningar och som vi måste uppleva när vi agerar i skolan. Många av oss tänker därför träna på övningarna från kvällen med kollegor under trygga förhållanden.

Kvällen avslutades med att alla med en mening fick säga en tanke som vi tar med från kvällen, en efter en.

Tack Agneta för en viktig och rolig kväll!

Elisabeth

Teater de vill 2

10155406_301412560009659_1397385610_n

Elisabeth Söder för Kulan. En digital och fysisk mötesplats för inspiration och guide till aktuellt kulturutbud för förskola och skola.
Följ Kulan på 
facebook