Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
drama

HOPPET – för jag dog inte

Pantominteatern bjöd in till en lärarkväll för att presentera föreställningen HOPPET- för jag dog inte och berättade om den verklighet föreställningen bygger på. I anslutning till pjäsen fick vi vara med på en workshop. Läraren Alexandra Ljungkvist Sjölin från Liljeholmens gymnasium och skådespelaren Hanna Roth från Cirkonova avslutade kvällen med att berätta hur de arbetar med nyanlända elever. En starkt berörande, rolig och innehållsrik kväll som jag vill förmedla till er i blogginlägget.  Jag börjar med föreställningen Hoppet – för jag dog inte. 

Föreställningens berättelser har ett gemensamt: Barn och unga som lämnat sitt hemland och flytt till Sverige. De frågade en av pojkarna: Vilket var det första svenska ordet du fick höra? Han svarade: Välkommen!

Vi möts på nyheterna, på bussen, i skolan. Och de ensamkommande flyktingbarnen har en historia att berätta: Om en barndom som inte fick fortsätta. Om krig och flykt. Nu är deras historier en del av vår gemensamma historia.

Pantomimteatern har lyssnat till några av berättelserna. De handlar om lyckan över ett par nya sneakers, om längtan efter familjen och kompisarna, om bottenlös rädsla och ensamhet. Men förunderligt nog också om ett hopp som vägrar dö. Pantomimteatern vill ge röst åt några av de här barnens erfarenheter .

Pantominteatern har satt samman en ambitiös och innehållsrik lärarhandledning som är fri för alla att ladda ned. Ett material ni har glädje av oavsett om ni har möjlighet att se föreställningen Hoppet-för jag dog inte eller ej. I lärarhandledningen får du fakta och uppslag om hur du kan undervisa om flyktingsituationen, tips på fördjupningslitteratur, länkar och många  övningar för klassrummet. Men har ni möjlighet. Se föreställningen! Jag rekommenderar den varmt. 

Pjäsen är en mim-föreställning och jag trodde att det skulle vara tråkigt med en föreställning utan ord. Innan jag sett Hoppet förknippade jag mim med svartklädda personer i kroppsstrumpor som försöker gå igenom en glasdörr… Men jag blev fångad direkt och tänkte inte ens på att de inte pratade förutom på slutet och då tänkte jag att föreställningen inte skulle vara lika stark med ord.  Nu gick pjäsen rätt in i hjärtat.

"HOPPET –för jag dog inte"  För alla från åk 4

Flykten till Sverige gestaltas av tre skådespelare med olika sceniska inriktningar, mim och akrobatik. Scenbilden är enkel och vackert ljussatt med  projektioner som förstärker det som sker. Rekvisitan är enkel: Tre bord som blir båtar, tåg och arbetsstationer på fabriken med blixtsnabba scenbyten. När jag tar med eleverna på en kulturupplevelse vill jag att de skall återskapa det de upplevt, de skall dansa ut från dansföreställningar och brinna för att gestalta en scen efter att ha varit på teater. HOPPET – för jag dog inte är en sådan föreställning. Föreställningens skenbart enkla rekvisita triggar fantasin hos åskådarna. Vad har vi som vi skulle kunna använda? Mim är också ett språk som inte automatiskt gynnar de som alltid är bäst på att tala och skriva i klassen.


HOPPET – för jag dog inte har Kulanpremie om du bokar via Kulan, 50 kronor i rabatt per elev. Föreställningens målgrupp är från 10 år och uppåt, och den passar definitivt också på gymnasiet.

pantomin bilder

Så här arbetar jag med nyanlända elever

I teaterns foajé finns bilder och texter från samtalen med flyktingar. Föreställningen bygger delvis på berättelser av elever från Liljeholmens gymnasium, Roohollah Yosefi, Ali Hasanzadeh, Mohammad Yousefi och Ahmad Afzali. Vi får höra deras lärare Alexandra Ljungkvist Sjölin berätta om hur hon har arbetat med klassen. Alexandra har valt att arbeta med elever som har knappt har fått någon skolgång i hemländer.

Hon  berättade om vilken stor skillnad det var att arbeta med nyanlända under våren 2017 jämfört med våren 2016. För ett år sedan när Sverige tog emot många fler flyktingar än nu, fanns det hopp och framtidstro bland eleverna. I år vet eleverna och lärarna att åtta av tio elever kommer att utvisas. Den senaste tiden har också flera unga från Afghanistan försökt ta sina liv, vilket förstärker oron i klassen. Hur kan en undervisa en grupp där 20% är mycket motiverade och angelägna att lära sig svenska och 80% av eleverna lever med ett utvisningshot? Hur skall en lärare motivera de som skall utvisas att det är viktigt att lära sig svenska? Eleverna är frustrerade, men hur mycket frustration kan en ta in i klassen?  Alexandra menar att det är viktigt att ge alla en strimma hopp.

sprint 1

Förutom att arbeta med svenska har Alexandra sett till att alla elever fått lära sig att simma, en färdighet de kan ta med sig oavsett vilket land de hamnar i. Titta på den här  filmen, Våra drömmar på 10 minuter  som Polisen IF simhopp lagt upp. Där berättar några av Alexandras elever berättar om sin flykt. Filmen börjar med en filmsekvens som en av eleverna filmat från sitt gömställe under tåget på flykten till Sverige. Eleven låg gömd under tåget tre dagar. Men i  filmen får vi  också se några härliga stunder i Eriksdalshallens bassäng. De flesta av våra flyktingar som gjorde den farliga resan med båt till Grekland och Italien var inte simkunniga. Så förutom att besöken i simhallen blir välbehövliga avbrott med skratt och motion, så ger det ett nytt perspektiv på något farligt och skrämmande de tagit sig igenom.

En paradox: Nästan alla eleverna vågar hoppa från simhallens hopptorn, några från tian. Tanken svindlar, inte sant?

båten4

Dramalektionerna

Lärarna arbetar mycket med drama och rörelse under lektionerna. Flera i publiken frågade om alla starka känslor som kommer fram under lektionerna. Alexandra menade att det är viktigt att inte vara rädd för känslorna, hon tar ansvar för att skydda eleverna i känslorna men inte från känslorna. När de arbetar med teater väljer de ofta att använda sig av fysisk teater, commedia dell arte. I början när eleverna har kommit till Alexandra klass kan många inte ens säga ” Hej jag heter” på svenska men med kropp och mim kan de berätta och vara delaktiga i gruppen. När eleverna känner att andra förstår och är intresserade av vad de har att säga blir de också intresserade av att också ta del av vad andra har att berätta. En bra grund för att arbeta språkutvecklande.

Eleverna använder sin fantasi och bestämmer själva vad de vill berätta om. Alla är starka karaktärer och Alexandra ser till att höja konflikten i dramaturgin. Trots att Alexandra ibland har stöd av en skådespelare, Hanna Roth från Cirkonova, är de noga med att det är elevernas konstnärliga slott som skall byggas. De hjälper ungdomarna med att forma sina berättelser. Att som lärare ibland få vara två i klassrummet och dessutom med två olika yrkeskompetenser är en framgångsfaktor enligt Alexandra och Hanna.

När Alexandra lämnar klassrummet för ta med eleverna på scenkonst i staden prioriterar hon dans och mim, ett kulturuttryck som alla kan ta del av oavsett språklig nivå.

VERKET

Att uttrycka sig är livsviktigt!

På fritiden arbetar läraren Alexandra och skådespelaren Hanna med en dramaklass. Verket, som gruppen kallas, ser sig som motpol till Migrationsverket.

Ett verk som ständigt är i elevernas tankar… Dramakursen är frivillig och elever kommer varje torsdag från hela Storstockholm. Man arbetar med olika tekniker blandat med lek och fantasi. Kontinuitet och tydliga ramar, exempelvis inga mobiltelefoner under lektionen, ger fokus och trygghet.

Teaterlektionerna är ett avbrott i den vanliga kvällstristessens oroliga tankar på Migrationsverket, utvisningar och kamrater som avslutat sina liv. Scenerna de spelar utgår från elevernas egna berättelser. I arbetet med teater kan de hitta en vila eller konfrontera sin oro genom att gå in i tankarna och bearbeta dem.

Alexandra och Hanna har ett tydligt mål med dramalektionerna. Eleverna skall bli bättre på teater och gruppkänslan skall stärkas. Varje kväll avslutas med en reflektionsrunda och eleverna ser själva hur de utvecklas.

I höstas hade jag förmånen att vara med på en öppen repetition med Verket. Jag filmade och skrev ett blogginlägg för Kulan, i blogginlägget ser du några av dramaövningarna Verket gjorde.

Alexandra har i tidigare blogginlägg När vi dansar talar vi samma språk berättat om varför dans är språkutvecklande och blogginlägget: Våra drömmar, så här arbetar jag med nyanlända Elever som kommer til klassen utan att kunna mer än några ord svenska, men de kan tala. De kan uttrycka sig på sitt modersmål. Och det går att använda och förstärka genom estetiska uttryckssätt.

Alexandra och Hanna avslutade föreläsningen för oss med orden: Uppgivenhet är vår största fiende!

amarioneltt

Tack Pantominteatern för en hoppingivande kväll!

Här finns blogginlägget Samarbetsövningar för att skapa tillit. Jag berättar hur du kan göra några av de vänskapsworkshops vi i publiken fick vara  med och göra. Så mycket skratt! Pantominteatern erbjuder alltid klasser workshops  i mim i anslutning till föreställningar.

marionettscenworkhsop

 

Kulan i social media

Elisabeth Söder

kulan_avatar

Drama underlättar språkinlärning

Arbetsprocess för att arbeta med drama

När jag började som lärare på Sturebyskolan och skulle hålla min första lektion var jag nervös. Hur skulle eleverna vara mot mig? Vad skulle de säga? Men när lektionen väl började märkte jag att väldigt få elever överhuvudtaget ville prata eller svara på frågor. Hur skulle de då lära sig ett nytt språk? Det var då jag förstod att jag måste hitta andra sätt att undervisa på, berättar Jordi Almeida, lärare i engelska på Sturebyskolan.

Jordi medverkar i Kulanträffen den 9 februari. Jordis elever kunde läsa och skriva engelska men ändå inte använda sig av språket. Han fick dem att pröva att jobba med kroppen; med rytm, rörelse och ord — och nu talar de ledigt. Han jobbar ämnesintegrerat med många ämnen.

jordi

Tips inför att skriva dramatik

Instruktioner som Jordi ger sina elever: Se till att göra förarbetet ordentligt! Det gör att det blir mycket lättare att jobba med scenen sedan. Beskriv så mycket ni kan.

  •  Kom ihåg att en scen inte behöver börja med, ” hej vad heter du?” Utan kan vara mellan människor som känt varandra i många år. Se till att din karaktärs intention är tydlig för dig själv. Då blir det lättare för er att skriva scenen samt för publiken att förstå vilka ni är och vad scenen handlar om. Bygg upp scenen i tre faser, en introduktion, en höjdpunkt och en vändpunkt/avslut. Scenen ska vara 4-7 minuter lång, varken mer eller mindre
  • Vad? Vad handlar er scen om ? Vad hände innan scenen börjar och vad händer efteråt?
  • Vem?  Vilka är karaktärerna? Vad har dom för intressen? Hur gamla är dom? Hur ser dom ut? Är de tjocka, smala? Har de mycket muskler? Är de svaga? Har de något handikapp? Är de sjuka, lyckliga, ständigt rädda, tuffa, har de långt/kort hår, tatueringar e.t.c.. Hur går din karaktär? Om din karaktär vore ett djur, vilket skulle han/hon vara? En elak person kan t.ex. liknas vid en orm eller ödla och kan till och med röra sig lite som en sådan. En rädd och stirrig person kanske liknar en ekorre i sitt sätt att vara. En person som både är elak och rädd och alltid vill komma undan, kanske bättre som råtta. Använd fantasin.
  • Vilken tid? Varför är ni där, vad har era karaktärer för intention/avsikt, vad vill de uppnå i scenen? Vill de såra, berätta något jobbigt, att se till att den andra karaktären inte lämnar rummet, att inte avslöja att din karaktär är kär i den andra karaktären, att stjäla något ur rummet utan att han/hon märker något?
  • Vad finns det för hinder för att kunna fullfölja karaktärens intention? Om en kamraten vill berätta för sin kamrat att han/hon är homosexuell, så kan ett hinder vara att kamraten har homofobi.
  • Vilken plats ? Är ni ute, inne, hos vem, hur ser platsen ut där ni är? Rita gärna!

Exempel på dramaövningar

följa john

De börjar alltid med olika uppvärmningsövningar för att skapa en förståelse för vad som krävs för att en scen skall bli bra.

1: övningen.  Syfte med övningen, nu har vi en scen, men vad vill karaktärerna? 

Eleverna i en ring och två frivilliga inne i ringen. Instruktioner: Person A skall jaga person B. A är handikappad och haltar och B har den egenheten att han spyr om han springer för fort. Uppgiften är löst när  A får fatt i B. Efter en stund så bryter Jordi och ställer frågan till gruppen, ”varför jagar A B” ? Olika förslag som ex.vis våldtäkt, ta pengar. Gruppen enas om att B tagit pengar eller sak från A. Jordi  pratar om hur man kan vända förloppet för att strama åt det dramaturgiskt , vad händer om A tappar något så man förstår att det är han som är skyldig till det han anklagar B för? Med övningen som utgångspunkt introducerar Jordi uppgiften att skriva för scenen. Han kopplar också jagad sekvensen till En midsommarnattsdröm med Helena och Demetrius  där Helena jagade Demetrius tills vändningen  kom med Pucks trolldryck. Om man har läst sig en scen utantill men glömmer bort texten kan man improvisera om man är kristallklar på vad karaktären vill.  Hur kan man driva scenen framåt genom en vändning /vändpunkt?

2:övningen. Syfte med övningen; bra att ha konkreta uppgifter

Tre personer inne  i ringen, två killar och en tjej. En av killarna bor ihop med tjejen. Flickvännen har gått till jobbet. Då passar pojkvännen på att bjuda hem sin kille, detta vet flickvännen inget om. (varken pojkvännen eller besöket) Nu börjar scenen med att flickvännen kommer tillbaka eftersom hon glömt sina nycklar i sovrummet. Jordi ställer följande frågor till aktörerna  ”Vad är din uppgift?” Publiken får svara på frågan: Kan vi ge han/hon en uppgift. Kan han/hon få en konkret uppgift? Publiken bestämmer att killen som gömmer sig i sovrummet är irriterad på sin pojkvän för att han inte berättat om deras relation för flickvännen och att han därför kommer att nysa oförsiktigt så att flickvännen hör att det är någon i sovrummet. Flickvännen försöker naturligtvis ta sig in i sovrummet men hindras av sin pojkvän som försöker med avledande manövrar, tills vändningen kommer, en nysning .

3: övningen. Syfte med övningen, vikten av att alla spelar med, att alla på scenen säger ja fysiskt och verbalt och bjuder in till samspel Jordi berättar att det är svårt att improvisera, om man ber några elever att improvisera så blir det lätt ”hej” , ”hej”, ”vad heter du?” De gör en övning där en kille är ute och går med en hund och vilken skillnad det blir när den som spelar hund spelar med och inte bara går med. Då får också hundägaren något att spela mot. Jordi är tydlig med att alla i gruppen skall säga ja till de omständigheter som skapas.

4.övningen. Syfte med övningen, det blir bättre och mer autentiskt ju mer specifik du är Viktigt att skapa sig en egen bild över scenen, fundera på hur man gör saker fysiskt , observera andra, exempelvis hur går olika personer ut med en hund. Att ha något att göra fysiskt på scenen så att man kopplar i autopiloten och bara är istället för att spela. En elev får komma fram i ringen och får till uppgift att diska. Först får hon bara stå en stund och diska och sedan kommer frågor duggande från Jordi. Var är kranen?, var är diskhon?, var är spisen? Etc, nästa fas är att han ger snabba instruktioner; plocka upp en tallrik, låt vattnet rinna av, skölj under kranen, lägg ned en svamp…………. Tredje fasen, han för in ett problem: i går åt du avokadomousse, en fläck från den finns kvar på tallriken, du har ont om tid, du tar kniven, du slinter, skär dig, tar en handduk, handduken tar eld på gasspisen……  

följa john 3

5:övningen. Alla förstod att syfte med övningen var att få alla att våga, släppa loss inför varandra . Utrymme skapas så att alla kan röra sig fritt i rummet, och därefter Jaleken. Eleverna delas in i grupper på två eller tre personer. Instruktioner: Ni får inte säga nej, en i gruppen skall hitta på rörelser, göra det fulaste, märkligaste den kan men alla måsta ha omdöme, inga trakasserier. Den som leder bestämmer själv när den skall byta det de gör. Jordi bestämmer när man skall byta ledare i gruppen. Eleverna fick därefter svara på frågan ” Varför gör vi det här?” och sedan Hur funkar  gruppen som grupp?  

följa john2

6:övningen. Syfte med övningen, 4 minuter är en lång tid på scenen om man inte fyller den och framförallt skillnaden mellan att spela att man letar och att leta.

Alla i en ring och så får en frivillig veta att hon skall låtsas leta efter en gömd 500 kronors sedel någonstans. Hon har 4 minuter på sig. Intresset från publiken svalnar ganska så snabbt och flickan drar pliktskyldigt ut alla lådor. Alla inser att 4 minuter är långt, det gäller att fylla scenen med något. Efter 4 minuter säger Jordi att det verkligen finns en 500 kronors sedel gömd i köket och att hon har 4 minuter på sig att hitta den Nu spelar hon inte att hon letar efter en 500 kronors sedel, hon letar efter en sedel och skillnaden är tydliga för oss alla som tittar. Under de 4 minuter om går så kommer Jordi också med inpass som ex.vis,  jag ser sedeln. Slutord Det vi gör här inne stannar mellan oss  

 Att läsa , tänka på till nästa gång gruppen träffas/läxa:

  • Läsa Skriva dramatik
  • Leta uppgifter i vardagen, om man ser någon elev tjafsa med en lärare, hur föräldrarna reagerar om man kommer upp tidigare än vanligt till frukost i skolveckan etc.
  • Fundera också på hur ni gör saker fysiskt allt fysisk kopplar bort det yttre. Hur diskar ni, tittar er i spegeln, sätter på ytterkläder?
  • Skrattar alla när de är glada?  De som är arga, ser de alltid arga ut? Robert de Niro har alltid ett litet leende i mungipan när han är elak.

Sturebyskolan spelar på stadens scener

Jordis dramaklass avslutar alltid läsåret genom att spela en föreställning utanför skolan och bjuder in kollegor, klasskamrater och vänner som publik. I maj har de flesta teatrar inte så många föreställningar, scenen står oanvänd och ljud- scen- och ljustekniker har inte mycket att göra. Det innebär att ni kan ha tur och få utnyttja teaterns scen utan att betala så mycket. De flesta teatrar och musikscener är också måna om att etablera goda kontakter med skolor i sitt närområde. Förra teateruppsättningen Signalfel spelades på Dansens hus. Bilden nedan är från Kulturhusetstadsteaterns stora scen. Scenframträdandet skedde inom ramen för Ta rummet i besittning, ett samarbetsprojekt mellan stadsteatern och Stockholms skolor.

???????????????????????????????

???????????????????????????????

Film från Sturebyskolans framträdande på Kulturhusetstadsteaterns Stora scen

En amatörfilm från Sturebyskolans framträdande på stadsteaterns stora scen 205 med föreställningen Life, Death och Lousy dinner . Tre akter framfördes på engelska. Filmen inleds med att dåvarande utbildningsministern Ibrahim Baylan inviger språk- och teaterprojektet Ta rummet i besittning. Ibrahim säger att skriva för teatern är ett språkbad och att det är ett viktigt steg föra att göra skolan och kulturen mer levande. Sturebyskolan börjar en bit in i filmen, 10.17. Vill ni se en fäktningsscen skall ni titta 20.48. Att prata engelska när en springer hoppar och rör sig i grupp måste vara optimalt för språkinlärningen, alla sinnen medverkar.

Följ Kulan i sociala medier

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Att sätta ihop en pjäs med en klass, från idé till färdigt resultat!

Det här blogginlägget är det första i en rad planerade inlägg som från ax till limpa låter oss ta del av ett Skapande skola projekt med drama och bild. Skapande skola projektet är ämnesövergripande, främst i svenska och samhällskunskap.

Catharina Dreiman,  lärare i klasss 4 på Gärdesskolan delar med sig av stort och smått, problem och glädjeämnen. Följ inläggen för inspiration och tips på hur du själv kan tänka när du planerar ett kulturprojekt/Skapande skolaprojekt. I vår kan vi se det färdiga resultatet i Gärdesskolans aula.

/Elisabeth

Att sätta ihop en pjäs från idé till scen, pricken över i:et i undervisningen
Jo, jag hade en idé om att eventuellt sätt ihop en pjäs tillsammans med min nya klass 4C på Gärdesskolan redan i början på terminen. Mina tidigare erfarenheter av att sätta upp teater med barn och ungdomar i skolan har alltid varit så oerhört roliga, givande och värt varenda slittag. Du får minst tio dubbelt igen i glädje, samstämmighet och inre tillfredsställelse. Till råga på allt utvecklar man sig själv och sina elever ytterligare i tålamod, samarbete, i fantasi, i användandet av sin föreställnings- och improvisations förmåga och man får uppleva kraften i sina tankar, känslor och erfarenheter.

Att jobba med gestalten av en roll och med allt annat som ingår kring att sätta upp en pjäs innefattar så mycket, inte minst är det pricken över i:et i undervisningen i svenska med analys av text och ord, röst övningar, övning i att stå inför publik och försöka beröra.

Nåväl, vi är i startgroparna, det började med att jag några veckor in på denna hösttermin 2015 bestämde mig för att föreslå en pjäs för klassen som jag tyckte skulle passa denna klass och tid. Det finns en poäng med pjäsen också med tanke på många stora frågor som vårat samhälle idag kretsar kring.

catharina

Den övergivna dockan med inspiration av Brechts Kaukasiska kritcirkeln

Jag presenterade pjäsen Den övergivna dockan för klassen lite kortfattat och berättade om rollerna och hörde mig för vad olika elever i klassen direkt lockades av angående pjäsen och rollerna.

Mycket kortfattat handlar pjäsen om en flicka vid namn Rosita som har “allt” och en annan flicka vid namn Paca som har “inget”, särskilt inte materiellt. Flickan som har allt får en fin docka av sin far men är inte intresserad utan  har sönder den och slänger den, Paca hittar den en dag och den blir hennes allt. Hon gör en lång resa bland stadens alla hantverkare och hennes älskade barn, docka blir helt som ny igen. Rosita, den första ägaren möter en dag Paca med dockan och hävdar att det är hennes. En stor konfrontation uppstår där många ögonvittnen i staden vittnar och ett dramatiskt utspel av en lump samlare, flickorna och en “kritcirkel” på gatan får avgöra tvisten.

Jag har satt upp pjäsen för några år sedan med elever som var cirka ett till två år yngre, de var alltså 8-9 år, mina nuvarande elever är 10-11 år, föreställningen då blev ett underbart minne som eleverna och jag inte glömmer och förhoppningsvis inte heller publiken. Alfonso Sastre heter dramaturgen som skrivit Den övergivna dockan .

Vad händer om Paca blir Paco?
Tillbaka till första dramalektionen med nuvarande klass. Redan under första tillfället hörde jag noggrant på vad de olika barnen sa om pjäsen och dess roller och det roliga var att en pojke utbrast med en upprörd och känslig röst: “men jag vill spela Paca!” “Jaha, vill du?” svarade jag i ackompanjemanget av några retsamma kamraters försiktiga buande. Vi pratade om hans önskan och jag lade det på  minnet. Kommande helg cirkulerade pojkens vision i mig och efter överläggning under helgen var jag så övertygad att jag på måndagen sa till klassen: “ det är klart vi kan ha två pojkar i huvudrollerna istället, ja, visst Patrik, visst kan du få spela Paca, kanske Paco?” efter en viss förtjusning hos klassen och när vi började se pjäsen lite med andra ögon blev den än mer intressantare och vi började redan efter att jag läst hela pjäsen för dem (cirka 50 min lång pjäs) med alla roll karaktärernas olika utspel denna lektion, dök vi ned i den första utmaningen vi plötsligt stod inför, att ändra något i vissa av Rositas och Pacas repliker som vi var överens om faktiskt inte fungerade och frågor varför  de inte fungerade dök upp.

Vi var mitt inne i analysen redan andra lektionen
Hör på det här alla läsare! “Pappa säger att jag är hans lilla ros”, nä det går inte, Nicholas som ska spela Rosita eller en så länge bara, Rosti, kan inte säga så, det blir helt enkelt fjolligt”, men vad ska han säga? Ja, denna lektion kom vi inte på något bättre, något senare kläckte vi “Pappa säger att jag är hans lilla prins” men vi vet inte om vi är riktigt nöjda med det, herregud vad säger pappor till sina söner nu förtiden? Vi har i varje fall bestämt att det inte ska vara en spansk gammal by som det står i manus utan utspela sig i modern tid (gjorde en spansk gammal by förra gången). Ja, det är väl där vi är någonstans, förutom att alla arton elever också fått två manus var, i plastmappar med etikett, namn och klass, en att lägga under huvudkudden tills det är premiär och en som jag tar hand om, som vi plockar fram när vi varje onsdagseftermiddag arbetar med pjäsen.

Stöd av Kulan och Skapande skola
Vi har glädjande nog tilldelas via Skapande skola en välsignad peng så vi har råd att anlita en professionell scenograf som kommer arbeta med barnen och mig under den här resan under ett antal tillfällen ända fram till en beräknad premiär i maj, pengen önskar vi också ska räcka till vissa materialkostnader.

Det känns fantastiskt att inte stå helt själv med projektet och eleverna, det är jag annars van vid att göra, utan denna gång får jag dela det med någon som arbetar med teater dagligen och brinner för det lika mycket.

Ni som brinner för teater,  kom fram!
Det finns faktiskt eldsjälar inom teater också i skolvärlden, fram med er nu! Våga! Jag tror inte ni kommer ångra er om ni drar igång ett teaterprojekt. Har man dragit ihop säcken en gång till föreställning, vill man göra det fler gånger. Med Kulan och Skapande skola kommer ni lättare kunna ta er igenom projektet, läraren behöver inte då stå helt själv med regi, scenografi, dekor, kostym, ljus, ljud, osv.

Nästa blogginlägg 
Jag ser fram emot detta och längtar som barnen till våra onsdagseftermiddagar. kommer kontinuerligt skriva, fota, filma och dela med mig till er som vill veta vad som går bra och om  svårigheterna och motståndet vi också kommer möta i vårt arbete. Har så mycket mer att  berätta, gissar att jag skriver om cirka två veckor igen,  välkomna då att kika in i klass 4 C:s bubbla igen. Kramar från oss!

Catharina Dreiman
Gärdesskolan

cathartina

Out beyond ideas of wrongdoing and rightdoing there is a field. I’ll meet you there. (Rumi)

Vad är kunskapstörst och vad blir konsekvensen om den som törstar inte finner möjlighet till mättnad? Om vi gör antagandet att kunskapande är ett medfött mänskligt behov, blir frågan; erbjuder vi en skola formad att möta detta behov?

 Varje barn som börjar skolan är kunskapande varelser; hen äger sin egen lärprocess. Steg för steg har barnet, med omgivningen som språngbräda, erövrat förmågor som att krypa, gå, springa, klättra och cykla, Hen behärskar redan vid sju års ålder omkring 6000 ord. Varje dag suger barnets sinnesorgan och hjärna upp ytterligare ett tiotal ord med tillfredsställelsen i att växa som aktiva aktörer i kommunikation med andra som enda belöning.  Varje barn ställer dessutom kontinuerligt frågor, villiga att ompröva tidigare hypoteser om världen.

 I skolans formella undervisning blir barnet tilldelad den roll som kallas ”elev”; den som inte vet. Iklädd denna roll möter man läraren; den som vet. Ofta förlöper denna relation väl. Åtminstone till en början. Många älskar sin första fröken eller magister. Deras nyfikenhet på världen blir mött och respekterad. Medan andra kan känna sig snuvade på sig själva och sin känsla av kompetens. Dessa svarar an på lärarens krav med leda och strategier som att inte leverera. Läraren svarar i sin tur med att skriva åtgärdsprogram.

 Jag har skrivit åtskilliga åtgärdsprogram under min tid som högstadielärare. Jag tror – så här i efterhand – inte att ett enda av dessa dokument varit till nytta för eleven. Kanske ligger orsaken till att elever underpresterar (eller för den delen, över–presterar) på ett annat plan; i att vi – när skolor, på det stora hela, fortfarande har industrin som förlaga – inte i tillräcklig grad förmår möta upp grundläggande behov och kommunicera om dessa?  

I min magisteruppsats i Praktisk kunskap reflekterar jag kring några valda situationer från denna tid som högstadielärare; kring frågan om vilka maktförhållanden som konstituerar elevrollen och lärarrollen och vilket handlingsutrymme jag som lärare har. Ytterst handlar uppsatsen om; vad är en människa och vad är kunskap och vad ska vi ha en skola till?

Maria Danielsson, Maria Danielsson, lärarutbildare, Södertörns Högskola
bild, 
Malek Mokdad 

 

 Jag har bett Maria skriva detta blogginlägg som en introduktion till hennes magisteruppsats, Makt och vanmakt, skolan som skådeplats. En angelägen essä med exempel från hennes tid som lärare på en högstadieskola i Södertälje. En skola där glaskross hörde till vardagen.  Maria fick möjlighet att vid två tillfällen erbjuda en dramainriktad svenskundervisning för skolans niondeklassare under deras avslutande termin. Eleverna som deltog hade själva valt att delta. Upplägget handlade framför allt om skrivande, gestaltande och teaterbesök. För de som ville fanns möjlighet att spela upp en scen på Stockholms stadsteaters stora scen genom projektet Ta rummet i besittning. 

Maria har  i  andra sammanhang berättat att teaterprojektet gjorde att närvarofrekvensen i gruppen ökade markant,  dramagruppen uppnådde betyget godkänd och högre i svenska. Framförallt upplevde Maria att  eleverna  fått ett levande språk. Här är en artikel om Marias klass och projektet  Ta rummet I besittning från Lärarnas tidning . Lilla löpsedeln  följde också upp elevernas framträdande på Stockholms stadsteaters stora scen .

 Maria  medverkar  på kulturombudsträffen med film- och dramatema den 17 september på TeaterPero

  

 

Bilder från föreställningen Okända bröder på Stockholms stadsteater, Maria Danielsson klass från Wasaskolan.
Fotograf Christer Holmqvist

 

Elisabeth Söder/Kulan

Kulan, barn och unga växer med kultur. Kulan finns numera
facebook och twitter,   Gå in och gilla vet ja