Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
elitstyre

Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig?

I inlägget berättar dramatikern och samhällsdebattören Stina Oscarson varför det är viktigare än på många år att vi inte tar demokratin för given. Inlägget utmynnar i en handbok i demokrati för skolan./Elisabeth

Jag var för ett tag sedan på en högstadieskola i en av de mer välbärgade stadsdelarna i Stockholm. Vi hade spelat en föreställning och skulle därefter ha ett samtal med eleverna om makt och demokrati.

En kille räcker upp handen och ber att få en penna. Han går fram till whiteboarden och ritar en kurva. ”Det här” säger han ”är en normalfördelningskurva som visar intelligensen hos en befolkning. Och vi som går här, tillhör den här delen.” Han pekar på den smala spetsen längst ut till höger. ”Vi tillhör eliten och det är ändå vi som kommer att styra det här landet framöver. Så kom inte och tala om med oss om demokrati.” Ingen av eleverna säger emot. Inte heller någon av lärarna. Normalfördelningskurvan är hämtad från socialpolitik.com/wp-content/uploads/2014/05

crowds2

Startpunkt för arbete med demokrati

Jag har länge tänkt att jag ville skriva något om demokrati och försökt hitta en startpunkt. Och det har egentligen funnits många. Men här kom den.

Jag blir både förvånad över påståendets direkthet, men är samtidigt väl förberedd. Har ägnat sommaren åt att läsa Jason Brennans bok Agaginst democracy, på svenska försiktigt översatt till Efter demokratin och denna har ännu inte kunnat släppa sitt grepp om mig. Inte för att det är bra litteratur. Inte för att Brennan är så välrenommerad att hans tankar är sådana man måste ta hänsyn till dem. Men för att det är så få böcker som har den kvaliteten att man håller med om hela analysen, men där slutsatserna skaver så mycket att det i hela min kropp därefter bara funnits en enda tanke: Det måste finnas ett annat svar!

Brennan frågar sig hur människor som lever i filterbubblor och inte har lust att krypa ur dessa och sätta sig in i politiken ska kunna göra val som är bra både för dem själva och för samhället? Han menar att de allra flesta inte har den politiska kompetens som krävs för att fatta beslut om världens framtid. Och inte heller har lust eller skulle bli lyckligare av att skaffa sig sådan. Och han argumenterar sig sedan med forskning och en pragmatisk slutledningsförmåga skickligt fram till att någon form av elitstyre vore bättre. För människan och planeten. För att de utmaningar vi står inför är så stora. Liknande tankegångar hörs faktiskt också allt oftare hos den radikala miljörörelsen. ”De här är för stora, för viktiga frågor för att överlämnas till folket. Som inte är insatta.”

51E7YMOyugL__SX322_BO1,204,203,200_

Att den här typen av röster fått ytterligare vind i seglen just nu är kanske inte så konstigt med tanke på de så kallade  demokratiska val vi sett där många tyckare anser att folket valt fel. Inte förmått se sitt eget och världens bästa.

Brennans slutsatser må lämna mycket att önska, men han ställer flera av de grundläggande frågor som demokratins främsta försvarare oftast inte ens anser sig behöva svara på. Där den kanske mest centrala är frågan om demokratin är ett mål eller ett medel.

Det är för övrigt också en fråga jag får i högstadieklassen jag inledde med att berätta om, när samtalet så småningom kommer igång. Jag bollar frågan tillbaka. Vad tänker du?

”Jag tänker att det viktigaste är att människor är lyckliga och att vi möjliggör en framtid även för kommande generationer. Och då borde allt annat vara medel för att uppnå det.

Och om vi människor nu är så dumma eller oengagerade att vi röstar fram politiker som är rasister, startar krig och förstör miljön då kanske vore smartare att göra på nåt annat sätt.”

 

 varjekrig

17- årligen är som ett eko av Brennan.

”Ditt resonemang är helt logiskt” säger jag ”och jag håller med om analysen.”

”Yes!” säger han

”men inte om slutsatserna. Och jag ska försöka förklara varför.”

Demokrati betyder i grunden folkstyre.

Men frågan som ännu ligger ouppklarad, 100 år efter det att den allmänna rösträtten infördes är; vilka är folket?

Om vi använder den definition av demokrati som kommit att gälla här, nämligen att demokrati är rätten att gå och rösta vart fjärde år, ja då är folket medborgarna i nationalstaten.

Men demokrati kan ju utövas inom både mindre och större geografiska områden än nationalstaten.

Första steget mot demokrati bör alltså vara att tydligt definiera inom vilket område demokratin ska gälla och vilka som omfattas av denna.

För det är ju uppenbart att det är många människor som befinner sig i landet men ändå inte omfattas av demokratin, när den är knuten till medborgarskapet.

Och inte bara människor. Det är också allt fler områden som idag undanhålls demokratin i takt med utförsäljningar av det som vi tidigare ägt tillsammans och att allt mer makt flyttas till företag.

Och för varje krona som går från det gemensamma till det privata minskar omfattningen av demokratin. Och ju färre människor och områden som omfattas av demokratin desto mindre blir dess legitimitet.

Och det är delvis det vi ser resultatet av idag.

bananerna

”Men om det är effektivare att driva ett företag utan demokrati ska man då inte göra det?”

Att man väljer att organisera sitt företag som ett aktiebolag är för att det ger mest vinst till ägarna. Och det är ett aktiebolags mål enligt aktiebolagslagen.

”Exakt. Och om vårt mål är att skapa ett gott liv för så många som möjligt ska vi då inte försöka hitta det mest effektiva sättet att göra det på. Är inte det vår skyldighet?” För mig är det självklart att demokratin bara är ett medel.”

Det låter bra säger jag men det finns ändå som jag ser det, ett grundläggande problem med att betrakta demokratin som ett medel. Och det är målet.

”Att skapa ett gott liv för så många som möjligt. Det borde väl alla kunna skriva under på.”

Det är möjligt. Men vem ska definiera vad som är ett gott liv?

Och det är här jag tror att vi går vilse.

För om vi inte låter alla.

Alla.

Vara med och definiera det då har vi förlorat.

Det handlar om värdighet.

Det må vara hur ineffektivt det vill.

De må leda oss på helt vansinniga omvägar.

Men rätten att definiera vad som är ett gott liv måste alltid tillhöra var och en av oss.

Oavsett förmåga.

Tidigare gärningar.

Framtidsutsikter.

Som jag ser det måste demokratin på samma gång vara ett mål och ett medel. Och det leder oss till den fråga som jag ser som mer intressant: Vad kräver då demokratin för att upprätthållas?

brottet_var_hunger

Det är en fråga som sysselsatt mig de senaste åren och var också den fråga som ledde till den bok jag nu i februari ger ut tillsammans med illustratören Sara Granér: Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig? Man skulle kunna säga att det är en handbok i just detta: hur vi ska upprätthålla demokratin. Och den är riktad inte minst mot unga människor. Det är den bok jag själv velat läsa när jag var i tonåren för att få inspiration till vad det innebär att vara medborgare! Ett resonemang om konst och motstånd, samtal, frihet och demokrati. Och utgångspunkten är Gene Sharps 198 metoder att förändra världen utan våld

Gene Sharp, 198 metoder för att förändra världen utan våld

Gene Sharps metoder för samhällsförändring genom ickevåld fick 2012 pris av Right Livelihood för sin kamp. Sharp kallas ibland för “Ickevåldets Machiavelli” och har inspirerat demokratikämpar över hela världen, bland annat i Baltikum, Burma och Egypten. “I would rather have this book than the nuclear bomb” sade Litauens försvarsminister om Sharps mästerverk Civilian-Based Defense.

tror du att

Välkommen på bokrelase av Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig?

Releasen blir den 13/2 på Södra teatern i Stockholm och kommer vara i form av en manifestation där artister, aktivister, journalister, politiker, arbetare, arbetssökande och andra vanliga människor läser exempel ur boken. Ett kraftfullt ställningstagande för att svaret på den urholkning av demokratin vi nu ser måste vara mer demokrati. Inte mindre.

På scenen bl.a  Stina Wollter, Lena Endre, Pia Sundhage, Rolf Lassgård, Suzanne Osten, Arne Ruth och Tove Folkesson.

Jag vill på detta sätt hälsa alla som bor i eller i närheten av Stockholm välkomna dit! Biljetter till releasen:

Och för alla er andra kommer kvällen att filmas och läggas ut här på bloggen så snart som möjligt efter evenemanget.

Jag kommer också gärna ut och talar om boken i skolor och för lärare i hela landet då jag själv ser detta som det viktigaste arbete jag gjort på många många år.

Och givetvis finns bok inkl. lärarmaterial att beställa till ett specialpris för lärare och skolor.

Beställning av bok och författarbesök

Beställning av boken för lärare / skolor: madeleine.Persson@leopardforlag.se eller 0723-28 42 18

Kontakt med Stina Oscarson för att boka eller få mer info om författarbesök: stina.oscarson@gmail.com eller 076-3084682

Stina Oscarson, regissör och författare

26904640_10156648978239879_2589135851708703826_n

Pedagogiskt café , tema demokrati

Onsdagen den 21 mars har vi tema demokrati på Pedagogiskt cafe. Vi tipsar om hur du kan förbereda dig inför arbetet med höstens val. Vi är mycket glada att en av våra föresläsare är Stina Oscarsson som kommer att berätta om boken Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig. Här anmäler du dig till cafekvällen.