Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Filosofiska skolan

Morgonsamling med guldbaggegala och förintelsens minnesdag

Rektor Lisa Eklöv på Filosofiska reflekterar över förra veckans morgonsamling.

Alla elever från förskoleklass till och med årskurs 9 är med på morgonsamlingarna . Denna gång handlade det om Guldbaggegalan och Förintelsens Minnesdag.  Avståndet mellan dessa båda händelser kan verka långt, men när vi började tänka på kopplingar vecklade massor av samband ut sig och det kändes med ens helt logiskt att den glittrande galan går hand i hand med svåra och tunga ämnen.

lisa collage

Det är inte helt lätt att tala inför spannet förskoleklass-åk 9 och inför varje samling är det en utmaning att finna ämnen som känns meningsfulla för alla elever. Denna samling funkade ovanligt bra där det kändes som att var och en fick något på sin nivå. De yngsta var mest intresserade av Jättens ansikte, (Guldbaggevinnaren, Jätten 2016), de något äldre mindes hur de upplevde pjäsen Forever Alone (Unga Klara 2016) medan de äldsta som nyss läst om andra världskriget inom SO nog kände mer av allvaret i de djupare frågorna.

jatten

Priser och utmärkelser, viktigast är att få en bekräftelse

För just ett år sedan samlades också hela skolan när jag hade fått ett pris av Hédi Fried för mitt arbete med värdegrundsfrågor inom naturkunskap och filosofi på gymnasiet.  ”Fick du en pokal?”, var elevernas spontana fråga. Nej, jag fick ingen pokal, men har burit med mig en inre pokal och funderat mycket över vad ett pris innebär.

Är det betydelsefullt med priser? Ja, vare sig det gäller glamorösa guldbaggar eller utmärkelser till enskilda lärare för vardagligt arbete med värdegrundsfrågor, så är det viktigt att få erkännande och bekräftelse på att det jag gjort ingår i något större. Det är också som att när någon annan sett vad jag gjort och formulerat vad det handlar om framträder det tydligare. Samma är det nog med de flesta galor galor: i det stora flödet av allt som produceras behöver vi stanna till vid vissa verk och uppmärksamma lite extra. Vi behöver nog urskilja och särskilja och låta somligt framträda mer i relief, för att inte allt ska försvinna i flödet. Likväl finns det något obekvämt med konkurrens och tävling och uppmärksamheten är nog sällan helt rättvis. För min del har priset inneburit en bekräftelse som gett extra energi och säkerhet samt lett till nyfikna frågor.

Färre kulturupplevelser och mer tid för reflektion

Samtidigt som jag vill erbjuda elever och personal många olika upplevelser, landar jag ofta i slutsatsen att vi ändå ska våga hålla oss till färre händelser. Däremot tror jag på att vi om och om igen ska återkomma till något vi upplevt. Forever Alone är exempel på det: tre klasser såg pjäsen, men vid olika tillfällen. Den elev som råkat vara sjuk kunde då få gå med en annan klass. Att klasser går vid olika tillfällen gör att händelsen hänger kvar längre och blir mindre flyktig. Första omgången kom tillbaka med affisch och tatueringar och skapade förväntningar hos andra klasser.

lisa händer

Reflektion i klassrummet skedde direkt när eleverna sett Forever Alone och bilder på olika scener sattes upp i korridoren. Bilder nära kön i matsalen leder till naturligt pratande elever emellan.

Efter ett tag bearbetades pjäsen inom bild: var och en ritade med vit pastellkrita på vitt papper = osynlig teckning. Därefter skickades de osynliga teckningarna runt och varje elev var utrustad med en vattenfärg och målade ett fält. När pappret var täckt framträdde teckningen. Tack vare samarbetet med färgläggandet hade vars och ens teckning blivit synlig. Vi gör varandra synliga.

lisa osynligvägg

För varje gång som vi pedagoger aktivt ger kulturen uppmärksamhet ger vi den också status. Att något återkommer i olika former gör att det inte bara fastnar bättre i medvetandet, utan också växer.

Det är inte alls säkert att ettagluttarna förstod sambandskartan där Forever alone finns med bland guldbaggar, filmer och förintelsen… men de kanske i alla fall fick en känsla av att deras teaterupplevelse platsar bland andra betydelsefulla saker? Förhoppningsvis har varje elev känt att något den upplevt är en av alla trådar som vävs samman till en större väv, såväl vars och ens personliga väv, som den väv vi väver tillsammans över tid.  Både yngre och äldre elever har vid flera tillfällen stannat upp vid sambandskartan i korridoren, pekat och pratat och följt pilarna.

Varje gång något känns splittrat och otydligt – testa om det ändå går att länka ihop!

Lisa Eklöv, rektor på Filosofiska i Skarpnäck

Kulan i sociala media

Kulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

kulan_avatar