Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Gärdesskolan

Fem exempel på lyckade Skapande skolaprojekt

I det här blogginlägget från Mötesplats Kultur Skola presenterar lärare och kulturaktörer fem lyckade Skapande skola-projekt inom teater, film, dans, musik och scenografi. Du kan läsa mer om projekten och få kontaktuppgifter från ett tidigare inlägg på Kulan där programmet presenterades. Kulturaktörerna går att boka på Kulan.

/Elisabeth

th gerhard

thDen 24 februari arrangerade Kulan i samarbete med Skapande skola en mötesplats för kulturaktörer, kulturombud och andra intresserade lärare från Stockholms skolor. I anrika Citykonditoriet, som också varit ett nöjespalats under den tidigare delen av 1900-talet, minglade lärare och kulturproffs under kristallkronorna. Musikern Matti Norlin bjöd på blues från den scen där även Ernst Rolf, Karl Gerhard och Duke Ellington uppträtt.

Kvällens tema var att utbyta erfarenheter kring lyckade skapande skola-projekt. Timmarna tickade snabbt förbi och vi fick ta del av en hel kavalkad av goda exempel.

Dans

Höglandsskolan inledde med att berätta om deras skapande skola-projekt som blev en dansföreställning. Dansaren och pedagogen Linnea Sundling skapade tillsammans med eleverna en föreställning som hade sorg som inspiration. Ursprunget kommer från Ester Erikssons seriealbum ”Dottertumören” och Linneas personliga erfarenhet av att förlora en förälder som ung.

Eleverna fick i workshop-form, oftast i grupper med max 15 elever, arbeta fram rörelser och skapa texter. Mycket kraft lades på att jobba med relationer och tillit till varandra. Eleverna funderade på frågor som: Vad innebär det att vara beroende av någon? Vad är det att förlora någon? Vad är minnet av någon? Vad är saknad? Vad är sorg?

Enligt Höglandsskolan är de viktigaste ingredienserna i ett lyckat skapande skola-projekt lyhördhet och att elever, lärare och föräldrar informeras om processen under vägen.

Teater

Catharina Drejman är svenska och so-lärare på Gärdesskolan. Hon berättade om hur det var när hon satte upp en pjäs med klass 4C. Från idé till färdigt resultat. Klass 4Ca hade haft det lite stökigt en tid och Catharina tänkte att det här projektet skulle kunna vara ett sätt att arbeta med sammanhållningen i klassen. Med stöd från Kulan och skapande-skola medel anlitades en professionell scenograf, Caroline Romare, som skulle hjälpa dem att sätta upp pjäsen ”Den övergivna dockan”, Brechts Kaukasiska kritcirkel.

Eleverna analyserade pjäsen. Beskrivningarna passade liksom inte ihop med hur eleverna upplevde sin värld. Idag. Så en spansk by blev ett kvarter vid Karlaplan, till exempel. Och ett nytt manus växte fram. Meningar som ”Det var en vacker vårdag på Valhallavägen, skapades. Helt och hållet av eleverna själva. Trygghetsövningar behövdes under projektets gång. Med hjälp av ramsor övades magstöd och artikulation.

Klassens scenografigrupp besökte Operan där de fick visa sina ritningar i smedjan och snickeriet och komma tillbaka till skolan med ny inspiration. En elev i klassen dansar balett och fick bli koreograf. Andra, som nytillkomna elever i klassen, eller de som inte ville vara med på scen agerade ljud- och ljustekniker.

Catharinas slutord var: Ni som brinner för teater i skolan: Kom fram! Tänk inte mer! Bara gör det! Följ vågorna! Och använd Kulan och Skapande Skola!

Musik

Sen var det dags för sång. Äppelviksskolan bjöd in Svenska Gospelverkstaden för att sjunga med eleverna i ett skapande skola-projekt. Rektorn hade en enda målsättning. Att varenda elev skulle vara med och tycka att det var roligt. Men. Hur skulle de lyckas? Motsättningar fanns. Hur skulle vi få tid till det här? Det löste sig. Projektet startade den 9 februari. Den 23 februari var det föreställning. Under dessa två veckor lyckades Svenska Gospelverkstaden med konststycket att få 100 elever att sjunga så taket lyfte. Hemligheten låg i att under processen fick varenda elev känna att ”min röst duger”. Att alla fick vara sig själva. Och att alla är med och skapar. Redskapet var berättandet. Med Afroamerikas historia som tråd och inspiration av medborgarrättsrörelsen och Martin Luther King. Eleverna fick formulera sina egna drömmar, reflektera kring den musik och de låtar som de lyssnar på idag och lära sig sånger och citat utantill. Tillsammans med professionella musiker från Gospelverkstaden.

Teater – nyanlända

Kvällen fortsatte med att Sprint-gymnasiet berättade om sitt arbete med nyanlända elever. Gymnasieskolor kan ju tyvärr inte få pengar från Skapande skola, men istället så används bidrag från Konstnärsnämnden som går att söka.

Sprint-gymnasiet har bara nyanlända elever. Vissa har aldrig gått i skolan och kan inte läsa eller skriva. Men de kan tala. De kan uttrycka sig på sitt modersmål. Och det går att använda och förstärka genom estetiska uttryckssätt. Sprintgymnasiet har arbetat i projekt tillsammans med teatergruppen Unga Klara. De nyanlända eleverna fick skapa en väska. Ett minne, där de berättar hur det var, när de mötte Stockholm med sin väska. Med berättelserna som underlag improviserade Teater Klara, tillsammans med eleverna, fram en film som blev slutprodukten av projektet.

Några erfarenheter som läraren Alexandra Ljungkvist Sjölin har från projektet är att eleverna är väldigt beroende av läraren. Läraren är deras trygghet i livet. Är läraren med i projektet så vill eleven också vara med. Därför måste lärare, elever, regissör och skådespelare samarbeta. Nära. Det handlar om pedagogik och teater. I samklang. Alla måste ha lika stor del i processen. Sen är det viktigt att eleverna blir medvetna om att teater är ett jobb. De måste fokusera och vara med hela tiden. Teater är som att lära sig ett nytt språk. Det är ett hårt jobb, men vi gör det tillsammans. Under arbetets gång måste alla också vara beredda på att det kan bli rörigt. Man måste orka med det. Att känna att det är ok med kaos.

Sammanlagt så spenderar eleverna tre heldagar på teatern. Innan så har teatern växt fram under svenskundervisningen i skolan. Studiehandledning på modersmålet kan vara nödvändigt att ta till under tiden. Det är ett hårt jobb. Att genomföra detta. Men belöningen är effekten för eleverna. Att eleverna inte alltid känner sig begränsade av att inte kunna svenska, känslan av att inte kunna uttrycka sig och bli ansedda som dumma. Att de kan få känna. Att de kan få briljera på åtminstone en arena i samhället. Delar av föreställningen Drömmar  filmades:

Bild och film

Kvällen avslutades med att filmpedagogen Helen Berg och Cecilia Askesjö, lärare på Högalidskolan berättade om sitt filmprojekt med elever från årskurs 7. Temat var identitet i en ämnesövergripande mix av svenska, so och bild. Helen och Cecilia sammanfattade med att berätta om vilka faktorer som bidrog till att projektet blev lyckat:

  • Skolledningen stod bakom projektet.
  • Alla lärarlag var informerade.
  • Tid för stormöten med hela skolan.
  • Alla elever var informerade.
  • Eleverna fick se exempel på filmer som kunde skapas.
  • Tydliga förväntningar.
  • ALLA TYCKTE DET VAR KUL!

Kultur är kul. /För Kulan: Monica Eriksson

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

/Elisabeth

Nu är klass 4 i Gärdesskolan dramaturger

Drama- och språkprojektet Den övergivna dockan med inspiration av Brechts Kaukasiska kritcirkeln. Följ läraren Catharina Dreiman och klass 4 c i arbetet med att sätta upp Den övergivna dockan för Gärdesskolans scen.  I Första inlägget berättade Catharina om hur hon introducerade pjäsen för klassen. Andra inlägget innehåller många praktiska övningar, både gruppstärkande- och röstövningar för att eleverna skall nå utanför scenrampen. I det  tredje  inlägget tar sig eleverna an dramaturgens, scenografens och rekvisitörens uppgifter.

thMX50NFDH

Eleverna ändrar tid och rum

Strax efter juluppehållet satte jag och eleverna i 4 C på Gärdesskolan igång att leka dramaturger, ändra vårt manus från förgången tid till modern tid. Jag delade in klassen i fyra grupper på cirka fyra, fem elever i varje grupp. Eleverna fick tre sidor var ur manuset och sedan bar det av. Endast en lektion tog det att föda pjäsen ur den kokande gamla spanska byn till att landa en het vårdag på Valhallavägen vid Karlaplan. Exempel på förvandlingen: En peseta-en femtiolapp Kokerskans dotter-lokalvårdarens son Bröd och vatten-hamburgare på Donken Många tjänare-senaste elektroniken Trashank-slashas Moderskapsmål-faderskapsmål Portvakt på godset-ordningsvakt på Fältöversten.

Dessa manusförändringar innebar så klart att jag åter fick kopiera upp nya dubbla exemplar av det nu nya manuset så kallad: ”Version 2″ (Vi har strukit i orginalmanuset och ändrat så tydligt vi kunnat. Alla elever fick ett nytt manus med sig hem och ett att använda i skolan.

Släppa manus och tänka på timing

Med ny iver och kraft tog repetitionerna fart. Efter cirka tre repetitioner börjar nu en del av eleverna släppa pappersmanuset på scengolvet, replikerna börjar så smått att sitta och är under utveckling, eleverna har också börjat mötas på riktigt på scenen och vi tänker en hel del på timingen.

läser från manus

läsa

Rekvisita

Eftersom jag tidigare för några år sedan satt upp pjäsen med originaltexten och då också som en spansk gammal by, har jag dockan vi använde kvar, en docka lite gammaldags till utseendet och hon är i porslin. Än så länge använder vi den då vi repar eftersom den nya dockan i denna nya pjäsen ej är färdig, tankarna och ritningarna på den nya dockan är inte klara, tanken är att vi ska låta en riktig teaterverkstad få tillverka henne så att hon kan fungera som vi önskar. Till exempel bör hon ha en trasig arm och rygg, risigt hår, smutsig och till och med ett hjärta som håller på att trilla ut (står så i manus). Hos hantverkarna på Valhallavägen kommer dockan successivt med hantverkarnas professionella behandlingar bli hel igen och självklart också med hjälp av sin ömme far.

 

Ljus och ljud

Efter jul fick våran klass två nya pojkar i klassen, den ena pojken Simon frågade redan under sitt besök i klassen före jul om han kunde få stå för ljudet, bli vår ljudtekniker då han fått höra om vårt projekt. Japp! Sa 4C överlyckligt för ljudet hade vi knappt hunnit tänka på.

När den andre nya pojken dök upp frågade vi om han ville bli vår ljussättare eftersom han helst inte ville stå på scen och rollerna var ju också redan satta. Japp! Sa August och ljus blev till!

Efter lite om och men fick vi lov att använda både ljusbord, tillhörande strålkastarna i aulan och ljudskåpet. Hörni! Vi är igång!

Vår fina lilla berätterska i pjäsen, Charlie och hennes vackra berättarröst gör succe tycker vi, under detta nya strålande ljus på scenen. Åh! Vad roligt vi har! Funderar ni på att göra teater med er klass, tänk inte mer! Bara gör det och följ vågorna! Hjälp! Strömmar! Ja, det finns strömmar, vad kan det vara för motstridiga strömmar? Panik? Hur ska vi hinna? Fastslaget datum för premiär, 27 maj! Det blir uppspel för några av skolans klasser denna dag och föräldrar, familjer och vänner till eleverna på kvällen. Veckan efter kommer vi troligen ha fler uppspel för klasser och eventuellt en kväll för allmänheten om vi känner oss trygga.

Lugn, lugn, bara lugn, det finns bot för panik, punkta upp i kalendern med repetitioner, alla besök på kostymateljeé  inlämningar av elevernas ritningar för rekvisita, så klart tillsammans med eleverna, fler dagar för extrarepetitioner sista två månaderna. Följer man de extra planeringspunkterna så bra som möjligt, håller sig själv och eleverna vid gott mod och önskar, hoppas att inget sjukdomsfall under viktiga repetitionstillfällen inträffar eller vid självaste speldagar.

Nåväl, under en vanlig repetition med 4C har jag turen och möjligheten att dela upp klassen i två delar, de som är med första halvan av pjäsen startar med mig på scenen, Anna som är resurs i vår klass några tillfällen i veckan har det andra gänget i klassrummet tills vi hämtar dem. Det blir mindre rörigt såhär, det kan vara svårt att som 10, 11-åring ha endast några minuters repliker under cirka två timmars repetition. När vi gör såhär att vi delar upp eleverna har vi märkt att det som sagt blir mer fokuserat. Anna gör dramalekar och improvisationer med andra halvan i klassrummet och håller dem varma tills jag tar emot dem i scenrummet, där jag just regisserat och övat med första gänget.

Vi brukar hinna igenom pjäsen under ett reptillfälle, det tar än så länge nästan hela våra två lektionstimmar, pjäsen i sig själv kommer så småningom ta kanske 50 minuter att spela.

Än så länge har vi endast en dubbellektion på onsdagseftermiddagen då vi övar. I onsdags var det ett sjukdomsbortfall på sex av arton elever, vi sådana tillfällen får man fokusera på sådant där de närvarandes uppgifter överväger.

Besök av scenograf

Vi har haft vår scenograf Caroline Romare som vi anlitat via Kulan hos oss. Caroline samtalade mycket med dekor, rekvisita/kostymgruppen i klassen som också hade gjort sina ”läxor” Caroline givit dem strax innan jul. Dekor, rekvisita/ kostymgänget hade fått i uppgift att tänka ut varje scen i pjäsen, rita upp i häften vilka som deltar i varje scen, vad de ska ha på sig, vilken rekvisita som behövs, vilken dekor osv. Ett stort arbete kan tyckas men de har faktiskt kommit en bit på väg.

Vid en lektion utanför vår onsdagseftermiddag fick dekor, rekvisita/ kostymgruppen redogöra inför klassen vad de kommit fram till. I många av förslagen instämde de flesta, kanske la till något men i bland blev det så klart tungt motstånd när det gällde kostymer för några av rollkaraktärerna. Våran ballongförsäljare (en roll) vägrade till exempel ha rödvitrutiga byxor, de förvandlades snabbt till mer yllegrå, något mer åt gubb- byxor. Vita tajts blev svarta tajts för Rosti, en av huvudrollerna och hans far. Rosti och fadern kommer under en scen öva balett. Tja, ganska lindriga kontroverser så att säga.

När Caroline var hos oss talade vi lite om att ideen som föddes tidigare, att hantverkarna i pjäsen ska sitta på någon slags hög stol, är bra, att ideen håller. Hantverkarna kommer att dingla lite med benen men sitta högt. Rollkaraktärerna är ju höga i sig själva men på något sätt också lite utsatta allihopa i vår pjäs.

Dagen efter Carolines besök hos oss på skolan bläddrade jag i ett reklamblad från ÖoB (Överskottsbolaget) och finner plötsligt att ”Nytt för veckan” är en hög pall i metall och en lägre pall, mer liknande en stubbe med ull på…

ullpall

plåtpallGenom överläggning tillsammans med dekor, rekvisita/ kostymgruppen var vi överrens om att dessa två pallar passar till hantverkarnas scen och till en av huvudpersonernas långa monologscen. Efter ett samtal med Caroline och efter att jag sms:at henne bilderna på pallarna bestämde vi oss för dem och jag och min make släpade kommande helg dessa två pallar via tunnelbanan från ÖoB till Gärdesskolan, där pryder de nu mellanstadiets lärares arbetsrum.

-Så vi håller på med våra projekt! Som en kollega uttryckte det, men det är det värt, tänkte jag gnolandes och 4C och jag gnolar och knogar verkligen vidare…..

Gnola med oss i våran nästa blogg och må så gott! Bästa hälsningar Catharina Dreiman och 4C på Gärdesskolan i Stockholm.

kulan_avatar

Kulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

/Elisabeth

Att sätta ihop en pjäs med en klass, från idé till färdigt resultat!

Det här blogginlägget är det första i en rad planerade inlägg som från ax till limpa låter oss ta del av ett Skapande skola projekt med drama och bild. Skapande skola projektet är ämnesövergripande, främst i svenska och samhällskunskap.

Catharina Dreiman,  lärare i klasss 4 på Gärdesskolan delar med sig av stort och smått, problem och glädjeämnen. Följ inläggen för inspiration och tips på hur du själv kan tänka när du planerar ett kulturprojekt/Skapande skolaprojekt. I vår kan vi se det färdiga resultatet i Gärdesskolans aula.

/Elisabeth

Att sätta ihop en pjäs från idé till scen, pricken över i:et i undervisningen
Jo, jag hade en idé om att eventuellt sätt ihop en pjäs tillsammans med min nya klass 4C på Gärdesskolan redan i början på terminen. Mina tidigare erfarenheter av att sätta upp teater med barn och ungdomar i skolan har alltid varit så oerhört roliga, givande och värt varenda slittag. Du får minst tio dubbelt igen i glädje, samstämmighet och inre tillfredsställelse. Till råga på allt utvecklar man sig själv och sina elever ytterligare i tålamod, samarbete, i fantasi, i användandet av sin föreställnings- och improvisations förmåga och man får uppleva kraften i sina tankar, känslor och erfarenheter.

Att jobba med gestalten av en roll och med allt annat som ingår kring att sätta upp en pjäs innefattar så mycket, inte minst är det pricken över i:et i undervisningen i svenska med analys av text och ord, röst övningar, övning i att stå inför publik och försöka beröra.

Nåväl, vi är i startgroparna, det började med att jag några veckor in på denna hösttermin 2015 bestämde mig för att föreslå en pjäs för klassen som jag tyckte skulle passa denna klass och tid. Det finns en poäng med pjäsen också med tanke på många stora frågor som vårat samhälle idag kretsar kring.

catharina

Den övergivna dockan med inspiration av Brechts Kaukasiska kritcirkeln

Jag presenterade pjäsen Den övergivna dockan för klassen lite kortfattat och berättade om rollerna och hörde mig för vad olika elever i klassen direkt lockades av angående pjäsen och rollerna.

Mycket kortfattat handlar pjäsen om en flicka vid namn Rosita som har “allt” och en annan flicka vid namn Paca som har “inget”, särskilt inte materiellt. Flickan som har allt får en fin docka av sin far men är inte intresserad utan  har sönder den och slänger den, Paca hittar den en dag och den blir hennes allt. Hon gör en lång resa bland stadens alla hantverkare och hennes älskade barn, docka blir helt som ny igen. Rosita, den första ägaren möter en dag Paca med dockan och hävdar att det är hennes. En stor konfrontation uppstår där många ögonvittnen i staden vittnar och ett dramatiskt utspel av en lump samlare, flickorna och en “kritcirkel” på gatan får avgöra tvisten.

Jag har satt upp pjäsen för några år sedan med elever som var cirka ett till två år yngre, de var alltså 8-9 år, mina nuvarande elever är 10-11 år, föreställningen då blev ett underbart minne som eleverna och jag inte glömmer och förhoppningsvis inte heller publiken. Alfonso Sastre heter dramaturgen som skrivit Den övergivna dockan .

Vad händer om Paca blir Paco?
Tillbaka till första dramalektionen med nuvarande klass. Redan under första tillfället hörde jag noggrant på vad de olika barnen sa om pjäsen och dess roller och det roliga var att en pojke utbrast med en upprörd och känslig röst: “men jag vill spela Paca!” “Jaha, vill du?” svarade jag i ackompanjemanget av några retsamma kamraters försiktiga buande. Vi pratade om hans önskan och jag lade det på  minnet. Kommande helg cirkulerade pojkens vision i mig och efter överläggning under helgen var jag så övertygad att jag på måndagen sa till klassen: “ det är klart vi kan ha två pojkar i huvudrollerna istället, ja, visst Patrik, visst kan du få spela Paca, kanske Paco?” efter en viss förtjusning hos klassen och när vi började se pjäsen lite med andra ögon blev den än mer intressantare och vi började redan efter att jag läst hela pjäsen för dem (cirka 50 min lång pjäs) med alla roll karaktärernas olika utspel denna lektion, dök vi ned i den första utmaningen vi plötsligt stod inför, att ändra något i vissa av Rositas och Pacas repliker som vi var överens om faktiskt inte fungerade och frågor varför  de inte fungerade dök upp.

Vi var mitt inne i analysen redan andra lektionen
Hör på det här alla läsare! “Pappa säger att jag är hans lilla ros”, nä det går inte, Nicholas som ska spela Rosita eller en så länge bara, Rosti, kan inte säga så, det blir helt enkelt fjolligt”, men vad ska han säga? Ja, denna lektion kom vi inte på något bättre, något senare kläckte vi “Pappa säger att jag är hans lilla prins” men vi vet inte om vi är riktigt nöjda med det, herregud vad säger pappor till sina söner nu förtiden? Vi har i varje fall bestämt att det inte ska vara en spansk gammal by som det står i manus utan utspela sig i modern tid (gjorde en spansk gammal by förra gången). Ja, det är väl där vi är någonstans, förutom att alla arton elever också fått två manus var, i plastmappar med etikett, namn och klass, en att lägga under huvudkudden tills det är premiär och en som jag tar hand om, som vi plockar fram när vi varje onsdagseftermiddag arbetar med pjäsen.

Stöd av Kulan och Skapande skola
Vi har glädjande nog tilldelas via Skapande skola en välsignad peng så vi har råd att anlita en professionell scenograf som kommer arbeta med barnen och mig under den här resan under ett antal tillfällen ända fram till en beräknad premiär i maj, pengen önskar vi också ska räcka till vissa materialkostnader.

Det känns fantastiskt att inte stå helt själv med projektet och eleverna, det är jag annars van vid att göra, utan denna gång får jag dela det med någon som arbetar med teater dagligen och brinner för det lika mycket.

Ni som brinner för teater,  kom fram!
Det finns faktiskt eldsjälar inom teater också i skolvärlden, fram med er nu! Våga! Jag tror inte ni kommer ångra er om ni drar igång ett teaterprojekt. Har man dragit ihop säcken en gång till föreställning, vill man göra det fler gånger. Med Kulan och Skapande skola kommer ni lättare kunna ta er igenom projektet, läraren behöver inte då stå helt själv med regi, scenografi, dekor, kostym, ljus, ljud, osv.

Nästa blogginlägg 
Jag ser fram emot detta och längtar som barnen till våra onsdagseftermiddagar. kommer kontinuerligt skriva, fota, filma och dela med mig till er som vill veta vad som går bra och om  svårigheterna och motståndet vi också kommer möta i vårt arbete. Har så mycket mer att  berätta, gissar att jag skriver om cirka två veckor igen,  välkomna då att kika in i klass 4 C:s bubbla igen. Kramar från oss!

Catharina Dreiman
Gärdesskolan

cathartina

Språka

I  kursplanen för svenskämnet står det, ”eleverna skall stimuleras till att uttrycka sig genom olika estetiska uttrycksformer”.

Så här kan det se ut, ett axplock från elever och lärare som arbetat med Strindberg och novellen Ett halvt ark papper:

 

Musik: Elever från Södra Latins gymnasium tog hjälp av Stockholms saxofonkvartett när de  läste novellen. (tonsatt av Lise-Lotte Norelius) . Musik blev det också med elever från Östra reals gymnasium när de arbetade med datorprogrammet audacity för att tolka novellen på sitt sätt. Elever från Bagarmossens skola årskurs 9 har skrivit och tonsatt novellen Full inkorg. 

Bild och film: Två klasser från årskurs 9 i  Gärdesskola har bidragit med:, stillbildsfilm, radioteater,  skräcklista och  bildberättelser. Många av bidragen har använt bilder från Stockholmskällan som exempelvis: Ett halvt ark papper baklänges .  Vi får också ta del av en pinfärsk radiointervju med August Strindberg. Eftersom det var adventstid gjorde elever från Östra reals gymnasium en filmkalender,  för övrigt deras bidrag i tävlingen Webbstjärnan. Många skolor gestaltade novellen i olja och acryl bland andra elever i årskurs 7  Bagarmossens skola.

Text: Elever från Bagarmossens skola årskurs 9 har skrivit och tonsatt novellen Full inkorg. Tre klasser från Kungsholmens grundskola arbetade med att skriva noveller, en novell dramatiserades och framfördes på Kulturhuset. Här berättar lärarna om upplägget . Många klasser arbetade med poesi, six world stories och  parafraser, bland andra klass 9 i Matteusskolan.  Rågsvedsskolan inspirerades också att skriva parafraser. De gav också en djupare beskrivning av författaren bakom Ett halvt ark papper. Många klasser hade inspirerats av metoden att göra en återblick av sitt/ett liv, bland annat klass 9 från Södermalmsskolan  och Vinstagårdssskolan årskurs 8, Inkorg

Mer inspiration och lärargudier
På sida Dela på webbplatsen Ett halvt ark papper finns mycket att hämta även för dig som inte skall arbetat med novellen och Strindberg. Bland annat på sidan ”För lärare” där Katarina Lycken från Östra Reals gymnasium skrivit förslag för svenskämnets alla moment.