Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
genus

Könsnormer i bildspråket

Rapport från Kulans och Skolbio Stockholms gemensamma lärarkväll på Klarabiografen. Vi visade filmen Silvana och i anslutning till den ett samtal med en av filmens regissörer Olivia Kastebring och filmproducenten Anna Weitzi. Kvällen inleddes med Medierådets lärar- och elevguide, Könsnormer i bildspråket som Mediotekets filmpedagog Elisabet Jonsved visade. Alla bilder i inlägget kommer från Elisabets presentation och finns i lärar- och elevmaterialet. Nästa blogginlägg från kvällen kommer att handla om filmen Silvana med efterföljande samtal .

IMG_4696

Visuella mönster, könsnormer i bildspråket

Statens medieråds lärar- och lektionsupplägg är en bra ingång för att prata om normer kring manligt och kvinnligt. Lektionshandledningarna har ett generöst upplägg med bilder fritt att använda i klassrummet. Många elever tycker att en bild inte är så mycket att orda om när vi lärare uppmärksammar dem på en stereotyp bild. Då kan det vara intressant att visa flera bilder för att se om eleverna tycker att de kan skönja ett mönster. Be dem beskriva bilderna rätt upp och ned utan att värdera.

Finns det traditionellt kvinnliga och manliga poser?

Är kvinnan  eller mannen subjekt eller objekt på bilderna? Kameravinkel, fågel eller grodperspektiv? Bjuder de in eller tittar de bort? Är det någon som blir tittad på eller tittar på? Är det vanligt mönster att kvinnor håller om sin kropp och att män gärna visas i klassisk tänkarställning eller upptagen med någon aktivitet?

IMG_4699

Är bilderna annorlunda i TT:s bildarkiv?

Nu har vi sett några klassiska reklamposer men hur kan det se ut när politiker porträtteras? En fotograf som inte är så kunnig inom genus och könsstereotypa mönster faller lätt i fällan kring manliga och kvinnliga poseringar. Männen har männen bestämda tänkarpositioner, bortvända eller fångade i aktivitet? Tänk också på bakgrunden, alla män har en kall färg och en stram bakgrund. Kvinnorna tittar rätt in i kameran och ler. Många har blad och blommor som bakgrund. Är det en slump eller är det ett mönster vi ser? Är det svårt att lyckas som kvinnlig politiker om vi skulle agera som de manliga politikerna gör?

IMG_4703 IMG_4702

Är de här egenskaperna kopplade till kön?

IMG_4714

IMG_4712

Så här skulle det kunna se ut?

Vad hittar vi för bildspråk i genren spel? Vad kan vi avläsa utifrån kroppsposition, blick, ansiktsuttryck, kläder och färger? Anna Nilsson är en illustratör som tröttnade på att kvinnliga spelkaraktärer är så stereotypa. Hon bestämde sig för att ge ett  antal kända spelkaraktärer en makeover genom att förändra deras kläder och ge dem kroppspositioner som inte framhäver deras sexuella attribut.

IMG_4707
Eller de här spelkaraktärerna som Anna Nilsson skapat för att få in egenskaper som hon saknar i spelvärlden. Från vänster till höger Mrs Yamamoto, Shedevil och Eileen

IMG_4709
Ann Nilsson har också lekt med klassiska kvinnliga poser och kläder på manliga kroppar. Som Elisabet och Elin skriver i lärarhandledningen Könsnormer i bildspråket sid.5 ” ofta är det först när bildtraditioner bryts som de blir tydliga. Brott mot den ”manliga blicken” går att hitta t.ex. i den norska ungdomsserien SKAM där flera scener visar killar som blir objektifierade genom hur kameran avbildar dem. Hur ofta har ni sett killar bli avbildade på det här sättet?

IMG_4708

Hur kan vi arbeta för att de visuella normerna skall bli mer inkluderande?

Normer har inte alltid sett ut så här. De går att bryta. Vi får vässa blicken, göra genusspaning och anmäla till Allmänna reklamationsombudsmannen.

636465114822399869_79de6eb357d648c69b5e05429103ba4a

Tips på filmer och böcker på temat

Böcker och filmer för högstadiet och gymnasiet som handlar om att stå upp för sig själv och gå sin egen väg. Om att inte vilja eller kunna motsvara andras förväntningar och om hur vi ser på varandra.

Andra blogginlägg på tema stereotypier och normer

10155406_301412560009659_1397385610_n

Elisabeth Söder, Kulan, inspiration och guide till aktuellt kulturutbud för förskola och skola.
Följ Kulan på facebook

#MeToo, sätt normer i rörelse

Lärare inbjuds till en kväll där vi genom teater och dramapedagogiska övningar reflekterar i förhållande till #MeToo.  Hur gör vi nu? Hur hjälps vi åt att handla för att stoppa den här diskrimineringen, de här kränkningarna? Hur kan vi medverka till att elever förblir, eller blir, uppmärksamma och handlar i situationer som dessa? Hur medverkar vi till att utveckla vår beredskap, liksom deras beredskap att förhindra att den här sortens utsatthet? Hur kan vi agera som individer, i grupp och påverka strukturer?  

Pressbild_SH2

 

Välkommen till en kväll där vi genom dramapedagogiska övningar och teaterupplevelse reflekterar i förhållande till #MeToo.

Teater De Vill spelar Seek &Hide. Ett drama om att söka sig själv och hitta sig själv bakom alla lager av masker. Teatern har samlat berättelser från elever som bearbetats till en stark föreställning. Teater blandas med parcour, musik och dans. Föreställningen subventioneras av Kulan med 50 kronor per elev när du bokar via Kulan.

23734589_1559863234097232_5495310698458120192_n

Hur gör vi nu? Hur hjälps vi åt för att stoppa den här diskrimineringen, de här kränkningarna?  Hur kan vi medverka till att elever förblir, eller blir uppmärksamma och handlar i situationer som dessa? Hur kan vi agera som individer, i grupp och påverka strukturer? Dramapedagog Agneta Josephson från Dramapedagogbyrån leder övningar som får oss att reflektera i förhållande till #MeToo och makt.

Pressbild_SH3

Information och anmälan

  • Målgrupp: Pedagoger från skolor i Stockholms stad
  • Tid: 20 februari, förtäring från 16.15. Programmet pågår mellan 16.45-20.00
  • Plats: Scenen Pipersgatan 4, nära Hantverkargatan på Kungsholmen
  • Kostnadsfritt förskolor i Stockholm. Bekostas av Kulan
  •  Här anmäler du dig

Varmt välkommen! Christina och Elisabeth

Teater och genus i förskolan

Som litet barn och ännu omedveten om de begränsningar och outtalade normer som finns i ett samhälle blir man ändå tidigt ”utsatt” utför genustänkande, utan att själv kunna sätta ordet på det. T.ex att rosa färg är förknippat med flickor och blå färg med pojkar, men varför?

barbara

En teaterföreställning kan vara en rolig start till att prata om ett allvarligt samtalsämne för mindre barn; genusvetenskap och barns syn på sina egna rättigheter och vad barn egentligen funderar på när det kommer till genus.

I teater Barbaras pjäs Barbie Nils och Pistolproblemet  fyller pojken Nils 5 år och ska få välja vad han vill i leksaksaffären.
– ”Wow, vad jag vill”?!
Han väljer en Barbiedocka i rosa balklänning.

En docka är dock inte riktigt vad pappan hade tänkt sig, och han försöker med alla medel få honom att välja en pistol istället.

– ”Men du Nils! Om du har en pistol måste folk göra som du vill!”, säger pappa och Nils får en idé…

Barn känner igen känslan av förväntan och magi på födelsedagen, men också känslan av att få konstiga reaktioner från vuxna och en förälder som sviker fast den egentligen menar väl. På slutet försonas pappan och Nils och pappan ber om ursäkt. Men Nils har blivit lite mer luttrad och fått en glimt av den värld han kommer att möta mer i framtiden.

Det härliga med barnteater är att barnen leker med i föreställningen, de pratar och kommenterar, lever sig in och kommer fram och frågar efteråt. Reaktioner vi har fått från vår provpublik har innefattat allt från spontana tips på vad Nils kan göra och säga när han blir orättvist behandlad av pappan och pojken Bosse i leksaksaffären, filosofiska funderingar som att ”Bosse är snäll egentligen, bara lite retig” till frågor och funderingar kring ”om en kille kan ha kjol”? En var väldigt bestämd vad gäller att ”det spelar faktiskt ingen roll, tjejer kan leka med pistol och killar kan leka med Barbie”!

förslag på samtal efter föreställningen:
Varför tycker pappan i pjäsen att hans son Nils inte kan leka med en Barbie?
Vad kan man som barn säga om man märker att ens förälder säger en sak, men sedan beter sig tvärtom?
Vad har barn för rättigheter när det kommer till att uttrycka sig?
Hur skulle pappan i pjäsen kunnat agera annorlunda från början?

 Inbjudan till förhandsvisning och panelsamtal

Fredagen den 6 feb kl 13.00 bjuder vi in till förhandsvisning och panelsamtal om Barbie-Nils! I det efterföljande panelsamtalet diskuterar vi bland annat genus, mod och de rättigheter barn har att vara sig själva och söka sin egen identitet.

Paneldeltagare är: Jenny Jägerfeld, psykolog och författare (samtalsledare) Carina Jingrot, regissör Johan Ehn, manusförfattare, skådespelare Anders Jansson, skådespelare Elis Storesund, genuspedagog i förskolan. Kari Tinnen, författare till ”Barbie-Nils og Pistolproblemet”

Hållpunkter: 13.00 Föreställningen Barbie-Nils och Pistolproblemet 13.30 Kort paus för att hämta kaffe och smörgås 13.45 Panelsamtal 14.15 Avslut Alla intresserade är välkomna! Boka plats via info@barbara.nu Plats: Pipersgatan 4, Kungsholmen

Dansworkshop om genus för förskolan på Kulan

Utmana 3fd5c364d19837ac26c0cd95dcb4e32f

Framsteg, Ett nyskapande jämställdhetsarbete med dans och rörelse. I Framsteg omsätts likabehandlingsarbete till praktik genom dans.
Danspedagoger kommer till er skola och möter eleverna i lustfyllda dansworkshops. I rörelsebaserade övningar får eleverna prova på att ge och ta plats, leda och följa och lära sig att kommunicera med kroppen.

Bonusmaterial, forskning och film

Missa inte Nationella sekretariatet för genusforskning som har ett digert material om genus och skola

HanHonHen

Filmen Han, hon, hen – ett genusmedvetet synsätt. Finns det könsroller och varför lever de vidare, i så fall? På förskolan Egalia vill man motverka stereotypa könsroller. Utgångspunkten är att män och kvinnor inte föds med olika egenskaper, utan uppfostras till kvinnor och män. Barnen ska få utveckla sin egen person, utan att begränsas av sitt kön. Bakgrunden är att den svenska regeringen 1998 inledde ett program för att uppnå bättre jämställdhet på alla sociala områden. 15 år senare är Lotta Rajalin och hennes kollegor på två förskolor pionjärer. De låter en genusmedveten pedagogik genomsyra förhållningssättet i vardagen. Det innebär att de uppmärksammar föreställningar om kön och könstillhörighet, och försöker bryta rådande könsnormer med pedagogik.
Filmen finns att låna och se strömmande på Mediotekte SLI: DVD 2668

 

Missa inte:

Viktig information till dig som vill boka på Kulan, använda Kulanpremien

För att kunna boka behöver du nu en kod. Mejla till support@​kulturdirekt.se och berätta vad du heter, ditt mobilnummer, e-post, skolans namn, organisationsnummer och faktureringsadress.

När du fått din kod kan du gå in och söka och boka .

 Kulan på sociala medier 

Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden. På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande. KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temat, envishet och mod, långt borta och nära och gränser

Elisabeth Söder

 

 

Skapande skola i praktiken

Fruängens skola arbetar med identitet, genus och självbild 

ur filmen Tomboy

Filmpaketet “Identitet, genus & självbild” är ett av de paket som FilmCentrum erbjuder, som kan finansieras med Kulturrådets stöd för Skapande skola. Just det här paketet syftar till att få elever i högstadiet att reflektera kring hur genus skapas
och återskapas i samhället. Med film som verktyg får eleverna fördjupa sig i
ämnet, träna sin analytiska förmåga och synliggöra normer och föreställningar
som omger oss. En av de lärare som fastnat för upplägget är bildläraren
Katarina Zaguri Trancher som nu har bokat och genomfört projektet för en andra
gång, med årskurs 8 på Fruängens skola.

Projektets tema är kopplat till skolans likabehandlingsplan – som Fruängens skola jobbar med konstant – och själva uppgiften, att använda film som verktyg, är direkt kopplat till kursplanen i bild. Katarina förklarar:  “Högstadiet är en väldigt identitetssökande period, och då är det extra viktigt att prata om olika roller, som ofta är kopplade till kön. Vi måste prata om att det är okej att vara precis som man vill, även om det är utan- för normen och om hur man ‘ska’

vara. I längden tror jag verkligen att alla skolor skulle tjäna på att jobba
intensivt med detta tema, det är otroligt viktigt.”

I framtiden planerar Katarina att ta in fler ämnen, och på så sätt göra projektet ännu större. –Kanske man kan koppla in svenskan också? Då kan de få förbereda sina manus ännu mer…, resonerar Katarina.

Med hjälp utav två filmpedagoger får eleverna i årskurs 8 under tre dagar arbeta med projektet. Under den första dagen får eleverna se den hyllade franska filmen Tomboy

(Céline Sciamma, Frankrike 2011). Filmen är som en modern Dårfinkar och dönickar (Rumle Ham- merich, Sverige 1989) och handlar om en tjej som flyttar till en ny stad där hon av en slump utger sig för att vara “Michael”, vilket snart får en rad konsekvenser. Redan under filmens första scen hör man hur eleverna viskar till varandra är det en tjej eller kille?. – Där ser man hur man fungerar, att samhället är så beroende av att definiera personer utifrån kön,  säger filmpedagogen Annika Karlsson och fortsätter; om uppdelningen rubbas så uppstår det någon form av förvirring.

Under diskussionen efter filmvisningen har eleverna svårt att bestämma sig för om de ska kalla huvudkaraktären för “hon”, “han” eller kanske “hen”? Diskussionen innehåller både skratt och allvar. Eleverna är engagerade.

Därefter får eleverna titta på utvalda filmklipp, bland annat på reklamfilmer. Hur återskapar de stereotypa könsroller? Eleverna reagerar starkt på en reklamfilm om leksaker, och en elev konstaterar: “alltså egentligen är reklamfilmerna som är riktade till tjejer bara en övning inför ett vuxenliv, de stryker ju med leksaksstrykjärn, lagar låtsasmat, vårdar dockor, och leker med en låtsasdammsugare. Killarna i reklamfilmen leker med helt andra leksaker som tillhör en roligare fantasivärld, varför ska det vara så?”.

När diskussionen är över får eleverna, i grupper, skriva ett manus som berör ämnet identitet/genus/självbild. Det kan bli allt från reklamfilm till reportage, men de flesta grupperna väljer att göra spelfilm, ofta baserade på självupplevda händelser. En elev som åker skateboard vill göra en film om en tjej som skatar. Hon blir hela tiden ifrågasatt och måste “bevisa” någonting i skateparken. En annan grupp väljer att göra en film om en kille som kommer till den nya skolan iklädd en klänning. ”Det är

lättare att komma på ett manus när vi jobbar med ett specifikt tema” säger
Julia Elebrandt som är fotograf i den sistnämnda filmens team. Filmen vill de
döpa till ”Jag är Simon”.

Andra dagen, då alla grupper är färdiga med sina bild manus, går de ut och filmar. ”Det krävdes mycket planeringen för en sådan kort film”, säger Kristoffer Lindbom som spelar huvudrollen i filmen ”Jag är Simon”. ”Det svåraste var att rodda ihop alla statister, och att komma ihåg 180 graders regeln”, fortsätter Kristoffer.

Under dag tre så redigerar varje grupp sin film, och vid dagens slut är det dags för världspremiär!

Karaktären Simon i filmen blir utskrattad av sina klasskamrater, och han slänger tillslut klänningen i papperskorgen. I slutscenen står han och tittar på sig själv i spegeln. Han säger “Jag vill ju bara vara mig själv”. Eleverna jublar när eftertexterna rullar, och när skrattet har lagt sig ekar kanske filmkaraktärens önskan kvar. ”Det var så kul att se klasskompisarnas reaktioner”, säger fotografen Julia.

Förhoppningsvis behåller eleverna genusglasögonen på och vidhåller sitt normkritiska förhållningssätt när de möter andra filmer och bilder framöver!

Författare till inlägget är:

Annika Karlsson är filmutbildad på Fridhems filmlinje och sysslar
främst med dokumentärfilm. Annika har erfarenheter av att filma och arbeta
utomlands och har förutom projekt i bland annat Argentina, även bott och
pluggat i Dublin. Annika är även utbildad projektledare och har ett föredömligt
strukturerat tillvägagångssätt i sina elevprojekt.

Jessica Karlsson är filmpedagog, filmvetare och regissör. Hon har läst
filmveten- skap och studerat praktisk film på Malmö Högskola. I samarbete med
FilmCentrum har Jessica arbetat med ett flertal filmpedagogiska projekt i
skolan. Hon är specialiserad inom genustematik och problematiserar gärna, med
filmens hjälp, föreställningar om kön och identitet.

 

VAD ÄR SKAPANDE SKOLA?

Skapande skola syftar till att stärka arbetet med kultur i skolan. Satsningen avser såväl kommunala som fristående skolor, för åk f-9. Stockholms kommunala skolor har ett särskilt ansökningsförfarande. Information finns på Intranätet. För övriga  söker skolans huvudman hos Kulturrådet.  Målet med Skapande skola är att skolor och kommuner ska få möjlighet att arbeta mer med kultur, ge elever möjlighet att få ta del av olika  kulturformer, möta professionella kulturutövare och själva få ägna sig åt
kreativt skapande. Mer information om Skapande skola och hur man söker stöd
finns på Kulturrådets hemsida

 

 

/Elisabeth