Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Guldbagge

Olika sätt att arbeta med dokumentären Silvana i klassrummet

En text om filmen Silvana – väck mig när du vaknat. Filmen tar upp: feminism, social aktivism genom hiphop och rap, HBTQI, kändisskap och att vara en förebild. Genom efterföljande samtal med filmens regissör och producent har jag nedtecknat vad som kom fram om arbetsprocessen bakom dokumentärfilmen. Filmvisningen ingick i Kulans och Skolbio Stockholms temakväll om normer och normkritik.  Den andra programpunkten under kvällen Könsroller i bildspråket med filmpedagog Elisabeth Jonsved är publicerad i ett tidigare inlägg på Kulan.

Silvana -väck mig när ni vaknat

”Välkommen till den svenska rapparen Silvana Imams värld

Uppvuxen i Stockholmsförorten Jakobsberg med en mamma från Litauen och pappa från Syrien är Silvana en Third Culture Kid som skapat sin egen identitet. Hon är fast besluten att störta patriarkatet, bekämpa rasismen och vara en förebild för HBTQI-ungdomar – något hon själv saknade under sin uppväxt. Silvana Imam slog igenom under antirasistdemonstrationen i Kärrtorp i slutet av 2013 varpå hennes karriär, hela tiden präglad av politiska budskap, fick raketfart. Silvana har beskrivits som en orädd ledare för en hel generation, som med sylvass tunga fångar vår samtid. Men 2015 behövde artisten en timeout från rampljuset. När hon kom tillbaka igen var det med större kraft än någonsin och 2016 mottog hon Grammisen för årets artist.

Den kvinnliga trion Gustafson, Kastebring och Tsiobanelis har fått komma Silvana väldigt nära inpå livet och skapat en laddad film om kändisskap, kärlek och konstnärskap. Det är en historia om att brottas med rollen som förebild och samtidigt med sina egna och samhällets förväntningar. Publiken får möta personen Silvana, bakom den offentliga mediebilden. ” Texten är hämtad från Influence club film, en sida fylld med bonusmaterial kring filmen.

IMG_4718
Filmproducenten Anna Weitz och en av filmens tre regissörer  Mika Gustafson inledde samtalet med att knyta an till filmpedagogen Elisabet Jonsveds föreläsning Könsroller i bildspråket,  det är viktigt att tänka på normativa mönster i bild och film och välja med omsorg.

normbild

Mika som är en av filmens tre regissörer berättade om bakgrunden till filmen. Mika och de andra två i filmteamet, Olivia Kastebring och Christina Tsiobanelis började göra film ihop för att slippa vara ensamma som filmskapare. På samma sätt som de sett sina killkompisar göra saker i grupp som exempelvis starta band. De bestämde sig för att göra några kortfilmer på tema starka tjejer och hiphop. Kvinnor som inte är subjekt, kvinnor som gör något.  De valde Silvana för hennes vilja att berätta. Då var Silvana inte känd, hon slog igenom och vann en Grammis under filmarbetet vilket självklart ändrade filmteamets förutsättningar.
 De ville skapa bilder som de saknat när de växte upp, där vi och andra som inte så ofta får ta plats på film finns representerade och där kvinnor får vara subjekt. ”Vi ville göra den här filmen både för oss själva och andra.” Om den här filmen kan stärka andra betyder det väldigt mycket.

Filmerna tänkte de lägga upp på YouTube.  De tre regissörerna turades om att fota, ansvara för ljud och filma. Det blev ett bra sätt att komma nära Silvana, helt klart en bra metod eftersom filmen 2017 fick en Guldbagge för bästa dokumentär.

 

De började med filmen våren 2014, en politiskt laddad  tid med Kärrtorpskravaller och val till riksdagen på hösten. Filmteamet ville fånga den politiska tiden med en underground artist. De bestämde sig för att följa Silvana och tanken var först att släppa materialet på YouTube innan valet.

Mika berättade att de satt långa tider vid klippbordet och vände och vred på filmmaterialet. De ville att filmen skulle vara mångfacetterad och funderade mycket på, ”vad är nya bilder?” Räcker det med att vi slänger in en stark tjej? De ville att Silvana skulle framstå som självklar samtidigt som det fanns vissa bitar av rasism och homofobi i hennes liv.  Vi som såg filmen kände alla empati för Silvana när hon dolde sin homosexualitet för en släkting i Litauen. Hur stor plats får problemen ta i filmen? I klassisk dramaturgi måste det finnas en konflikt. I Silvanafilmen fick samhället stå för den dramaturgin. Varje bildruta vägdes på guldvåg samtidigt som det var viktigt att energi och pepp skulle få ta plats. De ställde sig så klart frågan Vem gör vi filmen för? Målet med filmen var att stärka personer i sin identitet, speciellt HBTQI personer som inte förekommer så  ofta i media och känner ett utanförskap.

636465114822399869_79de6eb357d648c69b5e05429103ba4a

Producenten för MANTARAY FILM, Anna Weitzi berättade att alla på produktionsbolaget läste många manus och fick göra avvägningar där de funderade på möjlig finansiering och publikframgång men till Silvana sa de ja på ren magkänsla. De har också fått många bevis på att det var rätt satsat. Förutom Guldbagge och stor publikframgång har de fått brev från unga människor som är tacksamma att de har fått en film att spegla sig i, en film där huvudpersonerna är lesbiska på ett självklart sätt utan att det hör till filmens drivande dramaturgi. En brevskrivare skrev till Silvana ” förlåt att du behövt vara den här förebilden” För det är klart att det i filmen blir tydligt att det kostar på att vara i det främsta ledet för feminism, homosexualitet, antirasism. Det visar sig också i filmen och Silvana tar ett en paus från allt under några månader.

Hur kan jag se filmen med mina elever?

Silvana – väck mig när ni vaknat går som Skolbio under våren. Biljetter för unga kostar 25 kronor. Läs mer om hur du bokar och skolbio Stockholm. Om du arbetar med filmen i klassen blir vi på Kulan glada om du vill berätta om hur du lägger upp arbetet. Har du elever som vill skriva en några rader om filmen blir vi också glada. Som ett ringa tack skickar vi filmcheckar. Hör av dig till elisabeth.soder@stockholm.se

Prata om filmen med elever

Förslag från Anna och Oliva: Sätt på musik av Silvana och tala om att vi lyssnar 10 minuter och under tiden kan ni fundera på vilka scener ni särskilt  kommer ihåg. Här är filmens soundtrack. Vad fick filmen dig att känna? Blev du provocerad av någon scen? Mer om filmen och filmskaparna kan du på influencefilmclub . På samma sida hittar du också en lärarhandledning. Kan vara vara intressant att jämföra Influence clubs handledning med Svenska filminstitutets filmhandledning, Silvana

Filmens producenter vill veta lite om er filmupplevelse! Om det finns tid och möjlighet får ni som har sett filmen gärna fylla i nedanstående enkäter.
Enkät för elever/de som sett filmen: http://bit.ly/2xLfKNz
Enkät för lärare/dig som visat filmen: http://bit.ly/2y681xn

Medioteket_SkolbioStockholm_VT18_Silvana

Andra blogginlägg på tema stereotypier och normer

10155406_301412560009659_1397385610_n Elisabeth Söder för Kulan en digital och fysisk mötesplats för inspiration och guide till aktuellt kulturutbud för förskola och skola. Följ Kulan på facebook

Morgonsamling med guldbaggegala och förintelsens minnesdag

Rektor Lisa Eklöv på Filosofiska reflekterar över förra veckans morgonsamling.

Alla elever från förskoleklass till och med årskurs 9 är med på morgonsamlingarna . Denna gång handlade det om Guldbaggegalan och Förintelsens Minnesdag.  Avståndet mellan dessa båda händelser kan verka långt, men när vi började tänka på kopplingar vecklade massor av samband ut sig och det kändes med ens helt logiskt att den glittrande galan går hand i hand med svåra och tunga ämnen.

lisa collage

Det är inte helt lätt att tala inför spannet förskoleklass-åk 9 och inför varje samling är det en utmaning att finna ämnen som känns meningsfulla för alla elever. Denna samling funkade ovanligt bra där det kändes som att var och en fick något på sin nivå. De yngsta var mest intresserade av Jättens ansikte, (Guldbaggevinnaren, Jätten 2016), de något äldre mindes hur de upplevde pjäsen Forever Alone (Unga Klara 2016) medan de äldsta som nyss läst om andra världskriget inom SO nog kände mer av allvaret i de djupare frågorna.

jatten

Priser och utmärkelser, viktigast är att få en bekräftelse

För just ett år sedan samlades också hela skolan när jag hade fått ett pris av Hédi Fried för mitt arbete med värdegrundsfrågor inom naturkunskap och filosofi på gymnasiet.  ”Fick du en pokal?”, var elevernas spontana fråga. Nej, jag fick ingen pokal, men har burit med mig en inre pokal och funderat mycket över vad ett pris innebär.

Är det betydelsefullt med priser? Ja, vare sig det gäller glamorösa guldbaggar eller utmärkelser till enskilda lärare för vardagligt arbete med värdegrundsfrågor, så är det viktigt att få erkännande och bekräftelse på att det jag gjort ingår i något större. Det är också som att när någon annan sett vad jag gjort och formulerat vad det handlar om framträder det tydligare. Samma är det nog med de flesta galor galor: i det stora flödet av allt som produceras behöver vi stanna till vid vissa verk och uppmärksamma lite extra. Vi behöver nog urskilja och särskilja och låta somligt framträda mer i relief, för att inte allt ska försvinna i flödet. Likväl finns det något obekvämt med konkurrens och tävling och uppmärksamheten är nog sällan helt rättvis. För min del har priset inneburit en bekräftelse som gett extra energi och säkerhet samt lett till nyfikna frågor.

Färre kulturupplevelser och mer tid för reflektion

Samtidigt som jag vill erbjuda elever och personal många olika upplevelser, landar jag ofta i slutsatsen att vi ändå ska våga hålla oss till färre händelser. Däremot tror jag på att vi om och om igen ska återkomma till något vi upplevt. Forever Alone är exempel på det: tre klasser såg pjäsen, men vid olika tillfällen. Den elev som råkat vara sjuk kunde då få gå med en annan klass. Att klasser går vid olika tillfällen gör att händelsen hänger kvar längre och blir mindre flyktig. Första omgången kom tillbaka med affisch och tatueringar och skapade förväntningar hos andra klasser.

lisa händer

Reflektion i klassrummet skedde direkt när eleverna sett Forever Alone och bilder på olika scener sattes upp i korridoren. Bilder nära kön i matsalen leder till naturligt pratande elever emellan.

Efter ett tag bearbetades pjäsen inom bild: var och en ritade med vit pastellkrita på vitt papper = osynlig teckning. Därefter skickades de osynliga teckningarna runt och varje elev var utrustad med en vattenfärg och målade ett fält. När pappret var täckt framträdde teckningen. Tack vare samarbetet med färgläggandet hade vars och ens teckning blivit synlig. Vi gör varandra synliga.

lisa osynligvägg

För varje gång som vi pedagoger aktivt ger kulturen uppmärksamhet ger vi den också status. Att något återkommer i olika former gör att det inte bara fastnar bättre i medvetandet, utan också växer.

Det är inte alls säkert att ettagluttarna förstod sambandskartan där Forever alone finns med bland guldbaggar, filmer och förintelsen… men de kanske i alla fall fick en känsla av att deras teaterupplevelse platsar bland andra betydelsefulla saker? Förhoppningsvis har varje elev känt att något den upplevt är en av alla trådar som vävs samman till en större väv, såväl vars och ens personliga väv, som den väv vi väver tillsammans över tid.  Både yngre och äldre elever har vid flera tillfällen stannat upp vid sambandskartan i korridoren, pekat och pratat och följt pilarna.

Varje gång något känns splittrat och otydligt – testa om det ändå går att länka ihop!

Lisa Eklöv, rektor på Filosofiska i Skarpnäck

Kulan i sociala media

Kulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

kulan_avatar