Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Karin Helander

Barn från förskolan Wollmar berättar om föreställningen Kurt och Kio

Efter det att barn i förskolan sett föreställningen Kurt och Kio på Teater Tre lät deras lärare dem berätta om teaterupplevelsen med penna och krita. I blogginlägget får du ta del av vad barnen tog med sig från föreställningen. Du som ser föreställningen med barn får som bonus säkert uppleva påhittiga lösningar på kojbyggen i förskolan.

KurtoKio8MINDRE

Kurt och Kio har tråkigt. Inte ens de utstuderade spottlekarna är roliga.

kurt 7

Kio tror att en koja kanske kan lösa problemet. Men var ska de hitta den? I jakten på den perfekta kojan ger de sig ut på ett oväntat äventyr i vardagsrummet. Scenrummet innehåller föremål som kommer väl till pass i kojbyggnadet. Så här berättar Karin Helander i SVD den 6 mars om föreställningen ”Lampor kan förvandlas till träd, några städgrejer, ett par pallar och skynken. Leken vandrar uppsluppet genom kortlivade sandkojor med havsutsikt, bilkoja med bilradiomusik, trappkoja, smarrig kioskkoja och danskoja”

KurtoKio_Press2MINDRE

kurt6

Kurt och Kio

Kurt och Kio är en föreställning om vänskap och lek. Med finurlighet och ett visst mått envishet lyckas de tillsammans skapa en egen magisk värld. Teater Tres Kurt och Kio är baserad på Lisen Adbåges bok Kurt och Kio vill ha koja, och är en föreställning fylld av rörelse, humor, påhittighet och fantasi.  Föreställningen har Kulanpremie

rio mindre

KurtoKio_Press1MINDRE

Kulan

Följ oss på Kulan facebook så att du inte missar erbjudanden och information.
Prenumerera på Kulans veckobrev
Elisabeth Söder

 

10155406_301412560009659_1397385610_n

Kulturupplevelse blir katastrof och sedan braksuccé

fluga 2Har du tagit med dina elever på en misslyckad kulturupplevelse som sedan  vände till en braksuccé? Om det besöket och hur vi kan förbereda och efterarbeta kulturupplevelser så att det blir meningsfullt handlar det här inlägget.

Jag och mina gymnasieelever hade tillsammans valt att gå på skolbioföreställningen En handfull flugor på biografen Zita. En film av Monica Pellizzari. Filmen utspelar sig i ett litet samhälle i Australien. Där bor familjen Lupi, en italienskättad och strikt katolsk familj. Vi får följa dotterns Marias tonårstid. Maria börjar på att upptäcka sin sexualitet  och det är en utmaning för föräldrarna som på alla sätt försöker kväsa sexualitetens olika uttryck.  

Hemsk paus
Vi hade bokat ett paket med filmpedagog och när vi efter filmen stod och väntade på pedagogen så pratade eleverna mycket upprört om filmen. Det var många scener som de upplevde som provokativa, exempelvis en scen när Maria onanerar under täcket och en annan där vi på långt håll ser mamman sitta och kissa på en väg. Elevernas frustration sköljde över mig, ”Elisabeth hur kan du ta med oss på en sån här trist och hemsk film!” Jag var ganska matt när jag bänkade mig i salongen igen tillsammans med klassen och filmpedagogen. Jag förstod att det skulle bli en fruktansvärd timme eftersom eleverna var så negativa till filmen.

En skicklig filmpedagog
Jag vet inte om vår filmpedagog Susanne Kocsis märkte elevernas inställning till filmen när hon började prata. Vi fick se olika filmklipp från filmen vi just sett och Susanne fick igång ett engagerat samtal där alla hade tolkningar och synpunkter på de bilder och scener vi pratade om. Vi upptäckta att när vi lyssnade på varandra växte en helt annan film fram. Och det bästa av allt, det var mina elever som såg olika symboler, tecken i filmen och kom med olika frågor och analyser. Så arbetar en skicklig filmpedagog.

När timmen med Suzanne var slut och vi stod utanför biosalongen var jag så nöjd med upplevelsen tills några av eleverna återigen kom fram till mig och var upprörda. Va nu då !? Men nu var de upprörda över att så få elever skulle se denna film eftersom filmen bara gick att se på Zita i Stockholm.

Många år har gått sedan den upplevelsen men det är en av mina starkaste upplevelser som pedagog. Hade vi inte fått chansen att prata om upplevelsen med en bra handledare hade de flesta elever gått hem med de  första orden som yttrades  vilket var ”vilken skitfilm” .

Med den upplevelsen i bagaget arbetar jag på Kulan för att alla elever skall få chansen att uppleva kultur som också utmanar, både i innehåll och form under skoltiden. Det får dem att växa och vidga sitt revir. Skolan har inte tid och råd att gå på föreställningar, film och utställningar som de ändå kommer att se under fritiden.

kärrtorp

Scenkonst som upprör och berör
Planerar du att ta med klassen på scenkonst som du tror  eleverna är ovana med eller har ett innehåll som väcker känslor som du vill ha hjälp att hantera?

Går ni på film så ger Svenska filminstitutet ut filmhandledningar  som går att ladda ner. Allra bäst är så klart att boka ett paket med filmpedagog, det blir också indirekt kompetensutveckling för dig som lärare. Här är biograf Zitas filmpedagoger och skolpaket. På Kulan hittar du många filmpaket och filmpedagoger.

De flesta teatrar erbjuder workshops i anslutning till föreställningen och har lärarguider att ladda ned. Regionteater Väst har tagit fram ett material som jag varmt rekommenderar för all scenkonst. De också tagit fram en handledning till en föreställning om sorg som går att applicera på många föreställningar med det temat. Suzanne Osten skrev ett viktigt inlägg om vikten att inte undvika kulturupplevelser som berör i Svenska dagbladet, Förändra inte verkligheten – censurera inte konsten ”Barn behöver starka berättelser om sanna saker, gjorda med kvalitet. Istället för att stoppa skolklasser från sådan teater, låt barnen tala, ta tid med dem, måla, prata om upplevelserna.”

Karin Helander har för Riksteatern skrivit broschyren Att öppna nya världar som går att ladda ned från webbplatsen. Att öppna nya värdar är mest en introduktion till teater och vänder sig främst till dig som arbetar med de yngre barnen.

Dans  som inte är streeetdance och Bounce kan många elever vara ovana att se. Hur fördjupar vi upplevelsen efter dansföreställningen?  Dans i Stockholms stad och län /DIS har gett ut en lärarhandledning om hur vi kan prata om en dansföreställning .

Lärare håller sokratiska samtal om kulturupplevelser
I ett tidigare blogginlägg har kulturombudet Lars Håkan Larsson berättat om hur han för och efterarbetar kulturupplevelser, alltifrån enkla frågor på väg hem som exempelvis ”vad var det du fastnade för i föreställningen” till sokratiska samtal och så klart vikten av att undvika  frågor som lockar fram svaren bra eller dåligt.  

/Elisabeth

Missa inte Kulan på facebook och twitter  tips om estetiskt lärande, kultur och kulturerbjudanden.