Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Karin Westholm

Hjärnan i klassrummet, teater och föreläsning

Flera teatrar för barn och unga arrangerar lärarträffar inför nya föreställningar. Förutom att du får se hela eller delar av aktuell produktion bjuds du på en fördjupning av innehållet som gör att du kan förbereda och efterarbeta föreställningen i klassrummet. Fördjupningen tar fasta på teateruttrycket eller innehållet och kan vara allt ifrån en workshop i rörelse, göra skuggspelsdockor till en föreläsning från någon forskare som teatern har inspirerats av när de arbetat med sin föreställning. En teater som ofta bjuder in forskare eller författare till sina lärarträffar är Teater Pero.

Lärarträffen jag ska berätta om i det här inlägget handlade om hjärnan i klassrummet. Vad krävs för att omvandla information till kunskap? Hur kan vi bäst skapa förutsättningar för att detta ska ske? Vi fick en föreläsning av Sissela Nutley, doktor i kognitiv neurovetenskap och se föreställningen Vad vet man? En evidensbaserad pjäs om den forskning som är sann just nu. Eftersom alla teatrar vet att lärare kommer direkt från skolan bjuds det alltid på lätt förtäring i pausen.

Skallen stående

 Hjärnan i klassrummet

Skådespelarna Pernilla Göst, Peter Åström och regissören Peter Engkvist har intresserat sig extra mycket för den senaste hjärnforskningen. De tyckte att det saknades en pjäs som på ett lättfattligt sätt kunde inspirera lärare och elever att fundera på hur vi lär oss bäst. Genom att vi lär oss hur vår hjärna funkar kan vi träna oss i att bättre utnyttja vår egen kapacitet och överlista hjärnan när den lägger krokben för oss.

Under ett år hämtade skådespelarna och regissören inspiration från följande personer: James Doty, Emma Frans, Anders Ericsson, Ayako Sakakibara, Torkel Klingberg, Albert Einstein, John O Keefe, May-Britt Moser, Edvard Moser, Ludwig van Beethoven, Carl Wieman, Carol Dweck, Don Airely, Daniel Siegel, Oliver Sachs, Paul Gilbert, Brené Brown, Ron Evas, V.S Ramachandran m.fl. Resultatet blev klassrumsföreställningen Vad vet man? på Teater Pero.

Föreställningen har Kulanpremie när du går via Kulan. Du som bokar föreställningen har också möjlighet att arbeta vidare med klassen i en workshop som teaterns dramapedagog leder. På Teaterns webbplats finns en lärarhandledning med tips på övningar för att träna arbetsminnet och studieteknik.

Vill du som lärare se föreställningen i sin helhet innan du bokar? Ta kontakt med Teater Peros producent Karin Westholm, karin@pero.se  på telefon  08-458 94 10 så skickar hon en länk till en film som visar hela föreställningen.

Vad vet man?

Sissela Nutley föreläser om hjärnan och lärandet

Sissela började med att visa en bild på våra 100 miljarder nervceller som bygger upp våra hjärnor. När vi föds är de flesta hjärnceller separerade från varandra på grund av brist på stimulans. Men som du ser på bilden nedan blir det en snabb förändring när barnet blir äldre och redan vid sex år görs en miljon nya kopplingar per sekund och det blir allt mer komplexa nätverk. Hur komplexa nätverken blir hänger samman med att och hur hur vi stimulerar hjärnan. Får vi möjlighet att använda alla sinnen och blir vi utmanade att pröva på och tänka nytt, desto fler kopplingar.

sisslea nervceller

Hur omvandlar vi information till kunskap?

Sissela ägnade en stor del av föreläsningen till att prata om arbetsminnet, lärandets flaskhals innan information flyttas över till långtidsminnet.  Arbetsminnet kan beskrivas som en liten hall där informationen hanteras. I arbetsminnet regleras medveten uppmärksamhet och framkoppling ut långtidsminnet. Framkopplingen från långtidsminnet underlättas om det är information där vi har förkunskaper så att den kan krokas fast på en gren där vi redan byggt en trädkrona. Arbetsminnet hjälper oss att hålla igång mer än en tanke åt gången och har en avgörande betydelse för förmågan att lösa mer komplexa tankeuppgifter. Ingen av oss har plats för många enheter information i arbetsminnets hall. Vi klarar inte att minnas ett tiosiffrigt telefonnummer om vi inte systematiserar numret .

Arbetsminnets kapacitet har stor betydelse för hur våra elever klarar skolan. Redan vid tre år ålder kan forskare förutspå vilka som kommer att hoppa av gymnasiet. I årskurs två kan skillnaden vara 8 år mellan de som har det lägsta arbetsminnet. Sissela gav ett exempel på hur många elever i klass som vanligtvis kan hänga med i en lång muntlig instruktion:

I denna centrala del regleras medveten uppmärksamhet och framplockning ur långtidsminnet.

1. Då tar vi upp matteboken
2. …slår upp den på sidan 153 ….                                 här försvinner tre elever
3. …och för dem som blev klara med avsnitt 4 ..      här försvinner 5 elever
4. …kan ni hoppa över avsnitt 5 …                               här försvinner 5 elever
5. …och börja på avsnitt 6 …                                         här försvinner 5 elever
6. .. som börjar högst upp på sidan 155.                     här försvinner 3 elever
7. …Gör gärna 5 uppgifter …
8. … och räck upp handen när ni är klara

I exemplet har alltså 3 elever tappat bort sig redan innan uppgiften börjat.

sissela2

Hur kan det se ut när en elev har lågt arbetsminne?

Påbörjar uppgiften men byter spår eller gör något helt annat
Distraherad, stör i klassrummet
Knäckt läskoden men problem med läsförståelse
Förstår matteuppgiften men får ofta fel summa
Sen med att släppa fingerräkning
Tar inte anteckningar
Klagar när det ska göras uppgifter som kräver koncentration
Stör i klassrummet
Svårt att hänga med i långa instruktioner

Vi kan underlätta för arbetsminnet

Sissela 6

Viktiga faktorer för inlärning

I skolan kan vi arbeta med :
Elevers förväntningar på deras egen prestation är en av de viktigaste faktorerna för inlärning
Bygg upplevelser, det vi upplevt är mycket bättre än passiv inlärning, uttrycket learning by doing är ingen slump
Öva på framkoppling av inlärt material
För långvarigt lärande, utspridd repetition av material på mer än 30 dagar
Bra konstruktiv återkoppling
Belysa nya koncept och problem från olika vinklar
Motivation och emotionell koppling till materialet
Ju fler sinnen desto mer minnen
Använda tekniska verktyg som fasciliterar lärande
Lära ut och öva på strategier
Bygga vidare på förförståelse och elevens erfarenhet
Rörelse och fysisk aktivitet både i klassrummet och på skolgården. I klassrummet kan 5 minuters jonglering göra underverk
Skratt
Upplevelser som berör
Ha en strategi för mobiltelefoner i klassrummet.

I hemmet:
Sömn, även vakenvila, mindfulness
Begränsa tid med sociala media, digital teknik och TV
Fysisk aktivitet, tre gånger i veckan minst 20 minuter
Sociala relationer, skratt, meningsfullhet och närhet
Vid råplugg hinner hippocampus inte med, den har inte fått tillräckligt med sömn och repetition.
Mat är bränsle för hjärnan. Är det en slump att mat som ser ut som en hjärna är särskilt bra som exempelvis valnötter och broccoli?

hjärnan

Vad har hänt i samhället som kan påverka inlärningen?

Sissela avslutade sin föreläsning med att prata om de farhågor hon som forskare såg med överanvändning av smartphonen. Elever kollar mobilen 150 ggr per dag i snitt. Det är det första de tittar på när de vaknar och det sista det gör innan de somnar. Några har också telefonen vid kudden vilket innebär att hjärnan registrerar varje klick från telefonen. Vi vet att det påverkar möjligheten att komma ned i den djupa drömsömnen som är viktig för god psykisk hälsa.

Mätningar visar att den psykiska ohälsan har ökat bland unga från år 2002. Det finns forskning som visar på ett samband mellan ohälsa och överanvändande av mobiler, detta oberoende av utbildningsnivå, samhällsklass, kön och ålder. Men det är givetvis en hönan och ägget-samband. Personer som överutnyttjar sin telefon har inte lika mycket tid åt att röra sig, umgås och sova. Faktorer som påverkar hälsan.

Något som kan upplevas som positivt är att sexdebuten sker senare än för 20 år sedan men det kan också vara en indikation på att vi umgås på ett annat sätt med färre fysiska mötesplatser. Vi träffas digitalt. Vi har också krav på oss att motsvara idealbilder som sprids i sociala medier vilket gör oss osäkra och inte så benägna att inleda relationer

Aldrig tidigare har vi haft så mycket lättillgänglig och riktad underhållning som Netflix, Youtube och instagram. Vi blir i mycket större omfattning underhållna istället för att själva vara aktiva.  Det kräver en stark impulskontroll för elever att efter skolan sätta sig med arbetsuppgifter istället för att med ett enkelt tryck klicka fram underhållning. I klassrummet har forskning visat att närvaron av mobiltelefoner påverkar eleven. Det dras kognitiva resurser bara genom att låta bli att titta på telefonen.

Allt detta kommer det att finnas spår av i hjärnan, hjärnan svarar på sin miljö, den kommer att ändras. Hur ska vi skolan arbeta för att ta upp kampen?

Sissela0

Kom i kontakt med Sissela Nutley

Undertecknad rekommenderar varmt Sissela som föreläsare. Sissela är forskningschef på Pearson Assessment och brinner för att sprida kunskap om hjärnan och psykisk ohälsa. Du når henne på sisselanutley@gmail.com

Tips på forskningsrapporter:

  •  https://www.mrc-cbu.cam.ac.uk/wp-content/uploads/2013/01/WM-classroomguide.
    pdf
  • Mindset interventions in Academic Settings (Miller, Rudman, Högman & Gustavsson, 2016).
  •  The Far-Reaching Effects of Believing People Can Change: Implicit Theories of Personality Shape Stress, Health, and Achievement During Adolescence (Yeager
    et al 2014. )

10155406_301412560009659_1397385610_n

Elisabeth Söder för Kulan och Ung i STHLM

Följ oss gärna på Kulans facebook

Teater för alla. På riktigt!

Barn och unga med neuropsyktatriska funktionsnedsättningar, NPF, kan ibland ha svårt att uppleva teater. Det vill Teater Pero ändra på. I höst skräddarsyr teatern några av sina föreställningar för barn med NPF. De kallar dem Funkisföreställningar.

Karin Westholm, producent på Teater Pero berättar om vad som utmärker en funkisföreställning. Vi på Kulan är glada över teaterns initiativ och tänker att det som är bra för barn med neuropsykisk funktionsnedsättning är bra för alla.
/Elisabeth

Teater Peros funkisföreställningar

pero

Vid dessa tillfällen kommer vi att anpassa mötet med vår publik efter dessa barns behov. För oss är det viktigt att barnen får samma konstnärliga upplevelse som vår övriga publik, så själva föreställningarna spelar vi precis som vanligt. Däremot anpassar vi teaterbesöket på andra sätt.

Det här innebär på intet vis att barn med diagnos inte är välkomna på våra övriga föreställningar! Tvärtom! Dessa barn är alltid välkomna men här försöker vi anpassa oss för att bättre möta upp barn som vanligtvis väljer bort scenkonst.

Det handlar mycket om att skapa trygghet för både barnen och pedagogerna. Den här tryggheten uppnås om publiken är väl förberedd på vad som ska hända under dagen. Ett teaterbesök är ju så mycket mer än själva föreställningen. Intrycken börjar ju redan på vägen till teatern, i teaterfoajén och biljettkassan o.s.v.

Biljettkassanm pero 2

Vi mailar ut ett förberedande dokument där vi med text och bild presenterar teaterns lokaler och den personal och de skådespelare de kommer att få möta. Pedagogerna kan även välja att berätta vad som kommer att hända i själva föreställningen eftersom vi skickar med ett synopsis med både texter, bilder och tydliga symboler som markerar t.ex. när det är musik och om det är några höga ljud. Vi skapar lugna, trygga platser i anslutning till scenen dit barnen kan gå undan om det är nödvändigt och vi spelar med öppna foajédörrar och lätt tända taklampor.

Vi spelar ofta våra föreställningar utomlands och på våra resor har vi vid några tillfällen spelat den här typen av specialanpassade föreställningar i andra delar av världen. I många länder är denna typ av anpassning en självklarhet och vi är väldigt glada över att ha fått chansen att spela våra föreställningar med denna inramning. Vi har slagits av att det borde finnas ett liknande koncept i Stockholm och är nu jätteglada över att kunna sjösätta funkisföreställningar här.

När vi har spelat dessa s.k. Relaxed performances eller Autism friendly performances som de har benämnts där vi har spelat i utlandet, har vi slagits av vilken kunskap och respekt barnen har mötts av. Alla inblandade i mötet, t.ex. biljettkassepersonal, tekniker, skådespelare m.m. är väl införstådda med dessa barns behov och bemöter dem därefter. Det är en tillåtande atmosfär där ingen behöver hyssjas eller tillrättavisas. Stämningen blir väldigt avspänd.

Under vårterminen har vi förberett oss så att vi alla ska kunna möta barn med samma respekt och kunskap som vi stött på utomlands. Vi har bjudit in föreläsare från föreningen Attention som berättat om vad diagnosen NPF innebär och vilka olika behov som finns hos barnen. Tillsammans har vi utformat det förberedande materialet samt sett över teaterns utrymmen och förbättrat miljön för barnen. Under våren har vi haft några föreställningar på prov där vi bjudit in några grupper för att testa oss själva och vi har fått väldigt fin respons från såväl barn som pedagoger! Efter dessa provföreställningar känner vi oss stärkta och övertygade om att detta är ett jättebra och välbehövt upplägg! Både barn och vuxna slukade föreställningarna med vidöppna sinnen.

Höstens funkisföreställningar

I höst hoppas vi möta fler barn på våra föreställningar. Vi kommer att spela föreställningen Kommissarie Gordon  (har Kulanpremie) fredagen 29 september kl. 10.00 för barn med ADHD/Tourette

28075211d6824084961c071e8b76c06b_L

Föreställningen Räven i den kolsvarta natten  ( har Kulanpremie) fredagen 27 oktober kl. 10.00 för barn med högfungerande autism.

Affischbild liggande hög kvalitet mindre

Håll utkik efter NPF-symbolen i vårt kalendarium och hör gärna av er ifall ni har några frågor.

symbolen%20för%20kognitiv%20tillgänglighet%20stor

Välkomna!

Karin Westholm, producent på Teater Pero

Vad kan skolan göra för att bryta uppgången av psykisk ohälsa hos barn och unga?

Bris årsrapport är viktig läsning för oss som arbetar med barn och unga i skolan.  Nästan hälften av alla samtal till barnrättsorganisationen under 2016 handlade om depression, ångest och självmordstankar.  Bris årsrapport bekräftar att psykisk ohälsa ökar bland barn. Ökningen av psykisk ohälsa bland barn och unga skiljer ut Sverige, med en klart sämre utveckling än många andra länder. Därför lanserar Bris nu  #psykbryt – ett upprop för att stoppa den ökande psykiska ohälsan hos barn och unga. Läs mer på psykbryt.nu.

psykbryt

Vi har tidigare i Kulan haft flera inlägg om hur drama i klassrummet kan vara förebyggande och stärka klassens gemenskap. Ett av de mest lästa är läraren Jordi Almeidas tips. Många av Stockholms teatrar spelar pjäser som handlar om elevers utsatthet i klassrummet och erbjuder ofta workshops i anslutning till föreställningen. Söker du på värdegrund i Kulan får du upp 21 förslag.  

En av dessa kulturaktörer är Teater Pero som i blogginlägget berättar om en lärarkväll med tema värdegrund. Lärare fick se föreställningen Ensamma Krigare och lyssna på  en föreläsning med Niklas Odén. En av Sveriges mest  efterfrågade föreläsare när det gäller värdegrunds och hälsofrämjande arbete i skolor och andra ungdomsmiljöer. Föreställningen Ensamma Krigare har Kulanpremie vilket innebär 50 kronor i rabatt per biljett när du bokar via Kulan. Tack Karin Westholm för ett värdefullt blogginlägg

/Elisabeth

eec96bbbd8f0ab375f432451edac7c87

Trygghet i skolan – en kväll på Teater Pero med föreställning och föreläsning

På måndagskvällen anordnade vi på Teater Pero en inspirationsträff för lärare och kulturombud där vi fördjupade oss i temat Mobbning och Trygghet i skolan och jag tänkte i detta blogginlägg beskriva kvällen i korthet.

I samband med alla våra premiärer här på teatern har vi för vana att bjuda in er som jobbar i skolan till en exklusiv VIP-kväll där vi visar vår nya föreställning, bjuder på något gott att äta och dricka samt bjuder på en spännande föreläsning med en expert som utvecklar ämnen som berörs i pjäsen.

Ensamma krigare

Den 10 februari hade vi nypremiär på klassrumsföreställningen Ensamma Krigare som vänder sig, i huvudsak, till mellanstadiet. Föreställningen bygger på böckerna Ensam Krigare och Ensam med hajar som är skrivna av Eva Wikander. Den handlar om Johan och Peter som berättar om hur det var när de var 10 år och gick i 4:an. Båda hade det tufft på olika sätt.

Peter berättar om hur han och hans familj under denna tid lever under ständigt hot om våld från Peters pappa. Peter flyr in i sin fantasi om att en dag bli en dykare. Peters otrygghet gör honom arg. Ilskan måste ut.

Johan, i sin tur, berättar om hur han dag efter dag utsätts för kränkningar och mobbning från Peter. Även han har en fantasi att fly till när det blir svårt. Han blir Tappra Björnen, en indian, som står emot de grova kränkningarna. Tillsammans beskriver de ett händelseförlopp som eskalerar tills de båda tappar kontrollen. Vuxna i deras närhet orkar varken se eller agera när våldet trappas upp. Och hur skulle de annat kunna göra när Johan och Peter, och alla barn runtomkring, är mästare på att dölja vad som pågår?

Föreställningen spelades mycket under åren 2008-2010 och den har sedan dess legat vilande. Vi har saknat den sedan dess eftersom vi tycker att det är en så fruktansvärt bra historia och eftersom vi såg att berättelsen gjorde skillnad. Vi märkte att föreställningen gav lärarna en bra startpunkt att prata med eleverna om värdegrund. Det kan vara svårt att komma till kärnan i diskussioner om mobbning när elevernas egen verklighet är utgångspunkten eftersom någon lätt kan känna sig utpekad. Historien om Johan och Peter blir en bra och neutral plattform för fortsatta diskussioner i klassrummet. Därför tar vi nu upp föreställningen igen. Den är fortfarande lika angelägen. Tyvärr.

Ensamma krigare TEATER PERO 3

Niklas Odén om sitt skoluppdrag

Efter pausen samlades vi igen på stora scenen och lyssnade på Niklas Odén som är en av Sveriges mest erfarna, kunniga och efterfrågade föreläsare, metod- och materialutvecklare samt projekt- och handledare när det gäller värdegrunds-, förebyggande och hälsofrämjande arbete i skolor och andra ungdomsmiljöer. Niklas driver hemsidan Skoluppdraget.se. På webbsidan finns PDF.er att ladda ned: Konsten att vara snäll och bli klok i skolan, Att skapa en röd tråd i det förebyggande arbetet och Konsten att kommunicera och göra suceé på föräldramöten. Niklas har i över tjugo års tid anlitats av myndigheter, organisationer och skolor. Han höll en spännande föreläsning med fokus på vad det är som skapar trygghet hos unga och hur vi vuxna kan eliminera riskfaktorerna och förstärka skyddsfaktorerna i ungas vardag.

Skolans riskfaktorer

Vi fick bl.a. lära oss att skolan är den miljö där det är vanligast att unga utsätts för brott, kränkningar, hot och våld. Dessa tendenser frodas i de fall där skolan har en passiv hållning. Det gäller att se skolan som möjligheternas arena där vi faktiskt, genom en medveten hållning och genom att låta värdegrundsarbetet genomsyra allt på skolan, kan utveckla en god miljö och få trygga elever som i förlängningen blir trygga samhällsmedborgare.

Niklas pratar om riskfaktorer och skyddsfaktorer i barnens omgivning. Man kan säga att dessa faktorer finns på individnivå, familjenivå, skolnivå, fritid/vänner och samhällsnivå. Det är viktigt att vara i balans här. Man kan ha riskfaktorer på några av dessa punkter men man kan balansera upp detta med att ha skyddsfaktorer på andra av dessa punkter. På så vis blir skolan väldigt viktig eftersom den kan skapa balans i tillvaron även om t.ex. en elevs familjeförhållanden är svåra.

Skolans skyddsfaktorer

Goda och tillitsfulla relationer; Trivsel, Trygghet, Att bli sedd (få uppmärksamhet och förväntningar), Att bli inkluderad och Att få lyckas (skolframgång).

Man kan arbeta med skyddsfaktorerna i skolan och komma långt genom enkla åtgärder. Till exempel kan man öka tryggheten genom att fråga eleverna var på skolan de känner sig otrygga och sedan använda denna information som ett underlag för att bygga bort otrygga platser. Det är viktigt att ställa denna fråga återkommande genom nya mätningar eftersom det snabbt kan förändras på en skola.

Det som kanske förvånar är att man i undersökningar har kunna konstatera att den allra starkaste skyddsfaktorn är; ”Att få lyckas – (skolframgång)”. När man t.ex. tittar på vad som är den största gemensamma nämnaren hos personer dömda till fängelse visar det sig att de flesta har det gemensamt att de inte gick ut nian.

Det fiffiga med oss människor är att vi njuter av att vara snälla. Det har gjorts en mängd undersökningar som alla pekar på samma sak. När vi behandlas väl och bemöts av snällhet så bemöter vi själva andra på ett bättre sätt.

De skolor som lyckas bäst med resultat i skolan är de skolor som lägger ner mycket kraft på det sociala.

Niklas ger oss några handfasta tips till oss, till exempel: Var generös och uppmärksamma goda idéer. Tänk på att bestraffningar skapar avstånd mellan lärare och elever så välj dina strider. Var ett gott föredöme för dina elever. Tänk på att vi lär oss genom härmning.

Han avslutar med att summera det hela; Kan vi få till en majoritet av alla de möten som sker dagligen på en skola så att de blir positiva möten, då har vi kommit en bra bit på vägen till en bättre skola och, i förlängningen, ett bättre samhälle.

Boka Ensamma krigare

Det var en mycket fin kväll här på teater Pero som inspirerade till spännande samtal i pauserna. Mitt intryck är att de lärare som var här denna kväll sög i sig kunskapen och informationen och att de kommer att sprida den vidare på sina skolor. Vi har redan, sedan kvällen gick av stapeln, spelat föreställningen Ensamma krigare för en del elever vars lärare var här och fått ett fint bemötande. Föreställningen spelas på Teater Pero 22, 24 mars kl. 9.30 + 10.45 och är berättigad till Kulanpremie. Vi spelar den på skolorna under mars och april och föreställningen spelas även nästa läsår. Niklas föreläser gärna på skolor och nås på hemsidan skoluppdraget.se.

Välkomna att höra av er till mig på tel. 08-458 94 10 för mer information.

Karin Westholm; producent på Teater Pero

Kulan i social media

kulan_avatarKulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.

Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

 

Mayday Mayday Estonia

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Minns du vad du gjorde när du fick höra om Estoniakatastrofen 1994? För mig är det ögonblicket för evigt förknippat med ett dåligt beslut i klassrummet som jag än idag får skamrysningar av.

På morgonen den 28 september kom en elev med andan i halsen och bad mig sätta på TV:n i klassrummet. Vi tittar kanske en kvart. Sedan rundade jag av och vi fortsatte med dagens lektioner. Vi fortsatte som inget hade hänt!  Jag tänkte inte ens tanken att här i klassrumme sitter elever som säkert  kommer att bli närmare berörda av katastrofen, elever som varit med om andra traumatiska händelser och nu får allt upp till ytan igen. Men jag, jag fortsatte att prata om politiska ideologier!

Därför är jag glad att Teater Pero anordnar lärarkvällar och spelar pjäsen Efter vågen som kan ge oss bättre beredskap för hur vi agerar när det obegripliga händer. Efter vågen handlar om några ödesdigra dagar då vi blev bekanta med begreppet tsunami. Producent Karin Westholm berättar om pjäsen och det stöd som finns framtaget kring pjäsen i det här inlägget.

/Elisabeth

 efter vågen

I Nacka kommun utanför Stockholm har producent Katarina Weidhagen tagit ett lite större grepp på en teaterupplevelse för högstadieelever. Den här artikeln kanske kan inspirera andra att göra liknande upplägg? Katarina bjöd, inför att vi på Teater Pero skulle spela föreställningen Efter vågen i kommunen, in skolpersonal till en förberedande inspirationsträff där man bl.a. träffade några som är inblandade i projektet. Detta i syfte att få lärare, rektorer, kuratorer och annan personal att bli taggade, inspirerade och engagerade i den föreställning de ska få se tillsammans med sina elever. Det känns viktigt att vuxna på skolan, inför sina elever, signalerar att en kulturupplevelse är viktig. Tanken var att om man redan innan har fått sätta sig in i projektet är det lättare att sprida entusiasm.

Teater Peros föreställning Efter vågen är en alldeles sann berättelse som bygger på boken ”För då minns jag kärleken” av Charlotte Alfvin. Vi får här följa Charlottes kamp under och efter Tsunamikatastrofen i Thailand 2004. Föreställningen beskriver dels Charlotte kamp under de ödesdigra dagarna i Thailand men även hemkomsten och den långa vägen tillbaka till ett fullvärdigt liv. Föreställningen fördjupar sig i det mänskliga psyket och i vad som händer i hjärnan när den utsätts för en krissituation. Det är en lärorik, hoppfull och spännande historia. Förhoppningen är att den här föreställningen ska fylla publiken med livslust och hopp samt ge lite mer kunskap kring hur en kris påverkar oss människor fysiskt och psykiskt.

Historien beskriver Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, och ger även insikt i hur och var man kan få hjälp att komma ur detta tillstånd. Vi på Teater Pero tror att människor generellt behöver bli bättre på att förstå och kunna hjälpa människor som drabbats av kris.

Vi som träffades på Dieselverkstaden i Nacka var, förutom skolpersonal i Nacka kommun, skådespelarna Kalle Nilsson och Malin Güettler som spelar föreställningen ”Efter vågen”, jag själv som är producent på Teater Pero, Charlotte Alfvin vars historia vi berättar och som har skrivit boken ”För då minns jag kärleken” samt traumaterapeuten Guhn Godani från Kris och traumacenter som har stor erfarenhet av barn i kris och som var en av de första på plats i Thailand för att hjälpa drabbade 2004.

ocean-waves-tsunami

Det blev ett spännande samtal som bl.a. kretsade kring Tsunamikatastrofen, hur kris påverkar oss människor, hur skolpersonal på ett effektivt sätt kan hjälpa barn i kris genom att skapa en trygg plats i klassrummet, samt hur de olika skolorna i Nacka hanterar ensamkommande flyktingbarn som kanske bär på traumatiska upplevelser.

Charlotte Alfvin berättade med egna ord hur hon bemöttes av sin omgivning när hon kom tillbaka till Sverige men också om hur hon idag kan identifiera människor i kris tack vare sina egna upplevelser. Hon kom med några handfasta tips på hur man kan stötta någon som är i kris. T.ex. så ska man inte vara rädd för att verka påflugen utan hellre ringa och hälsa på en gång för mycket. När man befinner sig i kris orkar man inte be om hjälp eller sällskap, men man orkar vara tydlig med när man inte vill ha sällskap. Förvänta dig inte tacksamhet på en gång. Den kan komma långt senare. Det är inte säkert att de människor som står den krisdrabbade närmast blir de som bäst stöttar i krisen. Ibland kan någon helt oväntad visa sig bli viktig just under själva krisen.

Guhn Godani har bl.a. skrivit boken ”Till en pedagog från en psykolog” och har arbetat mycket med att sprida kunskap hos just skolpersonal om hur de kan stötta barn i kris. Hon beskrev hur hon ofta bemöts av orolig skolpersonal som menar att de inte är terapeuter och inte har kunskap att stötta elever som befinner sig i kris. Hon menade att skolan kan stötta mycket genom att skapa en trygg arbetsmiljö. Det är t.ex. viktigt att eleven får ha samma lärare och att undervisningen i största möjliga mån bedrivs i samma klassrum. På så sätt skapas en trygg plats. Det räcker bra. Hon kan identifiera kris hos barn genom att se om de leker. Är barnen apatiska och låter bli att delta i lek och undervisning tyder detta på kris. Hon tycker att det är friskhetstecken när barnen beskriver att de har fått kompisar och deltar i lekarna.

Nu kretsade ju samtalet delvis kring tsunamin och kris i samband med krig och flykt men Guhn påpekade att man inte ska förringa andra utlösande faktorer när det gäller PTSD, t.ex. olyckor, allvarliga skador, övergrepp och mobbning.

Det är viktigt att sprida information. Guhn sa att om alla vet lite kan det hjälpa mycket.

Vi fick veta mer om hur trauma fungerar och Guhn berättade att barn även drabbas om en förälder lider av PTSD eftersom det är svårt att vara en fungerande förälder när man befinner sig i kris. Traumat står i vägen.

Guhn sa även att man inte ska vara rädd för att en föreställning som beskriver trauma ska traumatisera någon i publiken. Teatern lämnar ju mycket åt publikens fantasi och låter publiken skapa sina egna bilder i huvudet. Hjärnan fungerar så att den skapar de bilder den är mogen för och förmår hantera. Det är värre med dataspel och filmer som ger färdiga bilder. Där är det svårare för hjärnan att värja sig.

Vi på Teater Pero kunde bidra till samtalet genom att beskriva hur föreställningen tas emot av vår publik och hur det är att möta ungdomarna. Det är en ovanlig föreställning på det viset att publiken ofta inte vill resa sig och gå efter applådtacket utan gärna vill sitta kvar och samla tankarna. Vi känner att vi gör något viktigt med denna föreställning och får väldigt positivt bemötande. Det är härligt att se att ungdomarna vågar visa sina känslor.

Det var ett mycket givande samtal som förhoppningsvis fortsätter i klassrummen när lärarna tillsammans med sina elever har sett föreställningen. Det finns även en lärarhandledning att hålla sig till i efterarbetet.

När artikeln skrivs har vi redan spelat de flesta av föreställningarna i Nacka och vi har redan fått mycket positiva reaktioner mailade till teatern. Vi märker att publiken har ett behov av att berätta för oss att de har blivit berörda. Senast idag fick vi ett mail från en lärare som haft långa, givande samtal med sina elever efteråt. Kanske den här lärarträffen bidragit till fler samtal i klassrummen?

Det finns även lärarhandledning att ladda ner på teaterns hemsida som stöd för lärare att arbeta vidare med föreställningen. Föreställningen Efter Vågen är en klassrumsföreställning och går att boka med Kulanpremie.

Teater_Pero2

För mer frågor om projektet kontakta mig, Karin Westholm producent på Teater Pero

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se