Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
kultur

Uppsats efter uppsats skall skrivas

I styrdokument på nationell- och kommunal nivå betonas att elever skall likvärdig tillgång till professionella kulturupplevelser och likvärdiga möjligheter till eget skapande.

Hur värderar vi olika uttryckssätt? Om eleverna får välja fritt bland olika  redovisningssätt; film, teater, dans, salsskrivning eller uppsats? Hur kan man då resonera vid bedömning? Hör gärna av er till oss.

Tora Enkvist, elev på Globala gymnasiet som i sitt förra blogginlägg klagade på att staten missat gymnasierna när de delar ut bidraget  Skapande skola  fortsätter här med en önskan om fler valmöjligheter och fler kreativa examinationer:

” Uppsats efter uppsats ska skrivas. Fokus ligger på korrekta källhänvisningar, vetenskapligt språk och objektivitet. Av vilken anledning? Förklaringen blir uteslutande att vi ska förberedas för vidare studier, någonting som vi elever allt som oftast känner oss färdiga med efter ett par, tre formella uppsatser. Finns det någon annan förklaring så har denna undanhållits från oss elever.

Att underbetalda och överbelastade lärare inte har orken att planera nya och kreativa uppgifter eller examinationer är ingenting konstigt. Kanske är det här problemet ligger. Men om lärare tipsar och samarbetar borde det gå att finna de där nya, kreativa uppgifterna. Detta för att stimulera oss skoltrötta sistaårselever som i princip har skrivit samma uppsats om och om igen under hela vår skolgång. Skoltröttheten är ett genomgående problem på gymnasiet. Att de skoltrötta eleverna då blir satta på sin sjuttionde salsskrivning med Harvardsystem och argumentationsmodeller minskar nog inte direkt risken för dåligt engagemang eller avhopp.

Exempel? Min senaste uppsats i kursen Psykologi A var det meningen att jag skulle skriva på det gamla, vanliga sättet. Jag skrev den istället som ett teatermanus där en psykoanalytiker, en kognitivist och en behaviorist fick hålla en hätsk debatt i någon form av amerikansk talkshow. I samma kurs har vi fått gestalta försvarsmekanismer i små sketcher. I svenskan har vi någon gång fått spela in små filmer, många positiva exempel finns i fler ämnen. Men dessa uppgifter räknas sällan som ”på riktigt”. Den faktiska slutexaminationen är fortfarande den där salsskrivningen med Harvardsystem och argumentationsmodeller som vi redan gjort sextionio gånger. Vilket är syftet? I en examination är poängen att vi ska visa upp våra kunskaper. Det finns roligare sätt att göra detta på!

Vi vet att alla lär sig olika, och skolväsendet arbetar aktivt med att tillgodose alla sorters lärostilar. Men på vägen har de flesta glömt bort att alla även har olika lätt för att formulera sina kunskaper genom olika uttrycksmedel. Många elever trivs säkert bra med sina vetenskapligt strikta salsskrivningar. Men för oss andra, som lider av provångest, koncentrationssvårigheter eller helt enkelt har svårt för att uttrycka oss i skriven text, skulle resultaten bli mycket bättre om vi fick möjligheten att rappa uppsatsen istället.”

bild  Scenarmen repeterar, Globala gymnasiet

Tora Enkvist, elev på Globala gymnasiet, läs mer av Tora på bloggen:

Staten, glömde ni inte bort gymnasieskolorna?

Skapande Skola-satsningar: mycket bra initiativ, Staten! Men glömde ni inte bort gymnasieskolorna nu? Jag finner inga konkreta siffror på ungdomars kulturella engagemang. Däremot kan jag med säkerhet säga att en ordentlig majoritet av mina klasskamrater har intressen och fritidsaktiviteter som sträcker sig över flera konstnärliga dimensioner: Vi älskar att läsa, skriva, lyssna på musik, dansa, spela teater, se på eller producera film, rita, måla, teckna och så vidare i en oändlighet. Jag tror mig även se sambandet att de elever som är skoltröttast även är de elever som har stora, tidskrävande intressen utanför skolundervisningen. Kort sagt, ge oss elever möjligheten att möta skolämnena halvvägs till våra egna intressen så kommer vårt engagemang garanterat att stiga.

Vi vet att alla lär sig olika, och skolväsendet arbetar aktivt med att tillgodose alla sorters lärostilar. Men på vägen har de flesta glömt bort att alla även har olika lätt för att formulera sina kunskaper genom olika uttrycksmedel. Många elever trivs säkert bra med sina vetenskapligt strikta salskrivningar. Men för oss andra, som lider av provångest, koncentrationssvårigheter eller helt enkelt har svårt för att uttrycka oss i skriven text, skulle resultaten bli mycket bättre om vi fick möjligheten att rappa uppsatsen istället.

Varför arbeta med  klassiska kulturella verk i sammanhang där verkets ålder är irrelevant? Självklart är det viktigt att vi läser klassisk litteratur och lär oss om denna, men det är väl ändå bara viktigt när vi arbetar med just den biten av kursplanen? När syftet med läsningen är att utveckla sitt språkanvändande, kunskapen om olika genrer eller liknande, så skulle det väl egentligen fungera lika bra med samtida litteratur?

Alla elevers intressen är olika, varför ges vi inte större möjligheter att integrera våra egna intressen i skolundervisningen? Är syftet att studera poesins upplägg, versmått och uttryckssätt? Låt eleven läsa sin favoritartists låttexter istället för Fröding, många av oss skulle garanterat lägga ned mer läroglädje i en sådan uppgift!

På Kultur-Skola bloggen välkomnar vi kulturombud, lärare, skolbibliotekarier, elever och kulturaktörer. Först ut är Tora Enkvist, elev på Globala gymnasiet. Tora är också producent och regissör i teaterföreningen Scenarmén http://www.facebook.com/globala.scenarmen.

Nästa blogginlägg från Tora kommer att handla om bedömning. Matilda Lövgren har tagit bilden på Tora, Matilda är också elev på Globala gymnasiet och medlem i  Scenarmén.