Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Kulturombudsträff

Kulturombudsträff på Scenkonstmuseet

Scenkonstmuseet-huset

Vår kväll på Scenkonstmuseet

Vi börjar med en guidad visning av huvudutställningen På scen: På Scen utforskar dans, teater och musik ur ett både konstnärligt och praktiskt perspektiv. Vad behövs för att en teaterföreställning ska fungera? Hur mycket måste en professionell musiker öva och vilka slags kroppar får egentligen visas på en scen?

Mal i frackarna?

skarsgårds frac

Stellan Skarsgårds frackar som skulle gestalta karaktärens åldrande och förfall. Från Ett Drömspel 1986 på Dramaten i regi av Ingmar Bergman. Kostym Marika Voos

Interaktivitet på museet

scenkonst 1

Visningen ger en inblick i det professionella arbetet med dans, musik och teater samt låter oss vara skapande med olika interaktiviteter. Samtidigt finns ingångar till historia, språk, kommunikation och frågor om norm och demokrati.

Kvällen avslutas på ett hemligt café på museet som bara öppnas för oss. Där äter vi och fikar och har gott om tid att resonera om kulturombudsuppdraget.

 Var när och hur?

Målgrupp: kulturombud och intresserade lärare
Tid: 10 maj, kl 17.00-20.00.
Plats: Musik- och teatermuseet, Sibyllegatan 2
Pris: utan kostnad, bekostas av Kulan
Här anmäler du dig

Varmt välkomna!

Elisabeth och Christina

Kulan i social media

kulan_avatarKulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.

Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

 

Dramaövningar i klassrummet med Jordi Almeida

Du har börjat arbeta med en ny klass och märker att det är en trist stämning i gruppen. Det finns några självutnämnda ledare och en tyst majoritet. Hur skall du arbeta för att få gruppen trygg och att eleverna är schyssta mot varandra? Vi som var med på Kulanträffen med läraren Jordi Almeida har ett förslag. Pröva några enkla dramaövningar.

P1020750

Att drama påverkar klassrumsklimatet styrks också av internationell forskning. I en artikel i Sydsvenskan med rubriken, En satsning på drama ger mer rörelse under skoldagen plus lugnare och tryggare elever finns följande citat ”På en OECD-blogg beklagar forskare att drama och teater används i så liten utsträckning i skolan, trots de starka belägg som finns för att drama stärker elevers läsande, skrivande och textförståelse. Finland, som ju ofta betraktas som ett föregångsland i skolfrågor, har i sin senaste läroplan för grundskolan skrivit in drama som arbetsform inom i stort sett samtliga skolämnen. Att införa drama på schemat har alltså potential att bidra till ökad samarbetsförmåga och kreativitet, stärkt språkutveckling och fördjupat lärande inom olika ämnen – i kombination med mer rörelse under skoldagen.”

Jordi Almeida är lärare i engelska på Sturebyskolan men han är också utbildad skådespelare och det är kunskaper från den utbildningen han tagit med in i klassrummet. Inom teatervärlden vet alla även demonregissörer vikten av en trygg ensemble och många repetitionsveckor läggs på att bygga den kokongen.

Dramaövning 1

Efter en inledande uppvärmningsövning gjorde vi ”Ta och få ögonkontakt-övningen. En enkel övning som ledde till många leenden. Jordi betonade kvaliteten av att det är klassens lärare som leder övningarna. Vi kan göra något som en tillfällig lärare/kulturaktör inte kan göra genom att vi har en långsiktig relation och att vi känner eleverna.

Telefonkompis

När Jordi tar emot en sjua inleder han terminen med en telefonkompisövning.  Jordi och klassen mentor väljer ut två och två elever som under en veckas tid skall ringa till varandra. Tips på vad de kan prata med varandra om kan vara är : intressen utanför skolan, hemlis som ingen vet. Telefonkompisen skall vara någon som de inte umgås med varje dag. Eleverna skall hitta en tid som kommer att fungera under hela veckan. Det skall vara samtal så SMS är inte tillåtet. I slutet av veckan lämnar eleverna in en lapp till mentor där de berättar vad de fått för uppfattning av telefonkompisen under veckan som varit och berättar något bra med hen som de inte upptäckt tidigare. Det skall så klart bara vara positiva saker. I början av läsåret kan det räcka med att de kollar läget med den andra men längre fram på terminen går det att lägga till ämnespecifika uppgifter de också skall tala om.

För att övningen skall bli bra är det viktigt att lärarna signalerar att det är en viktig övning. Övningen går inte ut på att alla skall vara bästis med varandra men den och andra dramaövningar leder till större tolerans och trygghet i gruppen enligt Sturebyskolans lärare.

Röstövningar

Många av oss lärare och elever fastnar i ett för högt tonläge, Jordi visade en övning som vi kan göra själva för att hitta ett tonläge där rösten ligger bekvämt. Både för att spara på våra stämband och nå ut i klassrummet.  Jordi demonstrerade på sig själv med en glaskaraff för munnen. Ett annat tips var att pröva olika tonlägen i duschen. När rösten studsar tillbaka har vi hittat vår optimala tonläge. När du pratar i det tonläget blir du inte trött.

Vi vill använda drama i klassrummet för att:

P1020747

Förslag från deltagarna på vad sätt de ville använda drama i klassrummet.

  • För att skapa sammanhållning, när vi arbetar med drama i gruppen blir vi en del i ett sammanhang.
  • Arbeta med lyhördhet
  • Uppmuntra mod, våga följa en impuls, våga prova
  • Använda oss forumteater
  • Arbeta med processteater för att bearbeta det vi läser i dramaform, det går utmärkt att dansa dna-spiralen och när eleverna gör det har de verkligen förstått, inte bara lärt sig innantill.
  • Gestalta bilder och text, vilket leder till en förstärkt upplevelse. Utgå från Mona-Lisa och be eleverna gestalta vad som hände precis innan, sätta sig in i olika författare, vad säger August Strindberg i den här frågan?
  • Arbeta med konstnärliga kvaliteér, estetiskt lärande
  • Få in nyanlända i gemenskapen.

Ja det var många önskemål och alla han Jordi inte med att beröra. Vi behöver nog minst en till träff för att få höra hur vi kan få in nyanlända elever i klassgemenskapen. Något som Jordi arbetat mycket med de senaste åren. Förra våren utmynnade ett år med dramaövningar på Dansens hus, eleverna spelade upp föreställningen Signalfel . ”40 högstadieelever på Sturebyskolan, svenskfödda och ensamkommande, har jobbat med en teaterföreställning under våren. Ämnet för pjäsen är kommunikation och missförstånd – knäppa, vanliga, ovanliga och onödiga missförstånd.– Helt enkelt när kommunikationen havererar. Som den kan göra ibland” säger Jordi Almeida i en intervju med lokaltidningen

Nästa blogginlägg med drama i klassrummet

Det andra blogginlägget  från kulturombudsträffen med Jordi Skapa en tillåtande och kreativ stämning genom drama  tar vi med fler av övningarna vi gjorde som exempelvis , ja-leken och Följa John.

Kulan i social media

kulan_avatarKulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

 

Jonas Hassen Khemiri om livsviktiga texter

d20 Kulans julavslutning på Dansmuseet hade rubriken Låt musik och dans komma in i skolans textarbete Vi bjöd in författaren Jonas Hassen Khemiri samt läraren Rebecca Eriksson med några av hennes elever från Midsommarkransens gymnasium. Rebecka och eleverna berättade hur de arbetat med artikeln och boken Jag ringer mina bröder. Därefter berättade Jonas om livsviktiga texter. Kvällen avslutades med danceoke tillsammans med ÖFA-danskollektiv. En underbar kväll med ord, mod, blod, mingel, musik och dans P1020689

Så här arbetade vi med Khemiris text

Rebecca berättade hur hon arbetar med svenskämnet som demokratiämne, liksom utmaningen att kunna göra ämnet mer kreativt och lekfullt inom kursplanens ramar. Arbetet med Khemiris text Jag ringer mina bröder fungerade som en introduktion för olika texttyper,  genrekunskap . Artikeln är ett bra exempel på hur en kan hitta rytmen i språket genom att låta eleverna härma andras texter. Rebecca och eleverna samtalar om upplevelsen av textbearbetningen och skrivuppgiften. Momentet inleddes med två andra texter som också ville väcka opinion och påverka, kortfilmerna:  Kära pappa som är gjord av den norska hjälporganisationen Care samt kortfilm Svenne med avsändaren Svenska FN-förbundet. Kära pappa , hjälporganisationen Care Svenne av svenska FN-förbundet

Jag ringer mina bröder

Rebecka och eleverna har arbetat med Jonas artikel Jag ringer mina bröder som han skrev i samband med att en man sprängde sig själv och dog i en gränd i anslutning till Drottninggatan, mitt i julrushen, en dag i december 2010. Därefter fick de lyssna på Jonas uppläsning av sin artikel Jag ringer mina bröder . Artikeln närlästes gemensamt, Lässtrategier, textens innehåll, genre och språk. Meningar som ”Lämna Palestinasjalen hemma” analyserades. Vad betyder ”Palestinasjal”? Olika texttyper diskuterades. skärm rebecca 1 Därefter fick eleverna välja ett ämne som upprör dem i samhället och skriva en artikel om det och härma Jonas sätt att skriva.

skärmklipp rebecca2

En av eleverna delar med sig av sin text: ”Jag ringer min syster och säger: samhället fungerar som en morgontrött tonåring. Varningsklockorna ringer men vi orkar inte ta tag i det. Det löser sig, tänker alla. P1020693

Jonas Hassen Khemiris om litteratur

Texterna som räddade mitt liv, är Jonas Hassen Khemiris samtalsämne för kvällen. Jonas började med att tacka eleverna för att de arbetat med just hans text. Att det känns fint att skrivande blir som en stafettpinne. Att ord är fantastiska för att de överlever oss människor. Jonas berättade om sin första läsupplevelse som han som liten fick via pixi-boken, ”Dun till lillans täcke” och vidare till upplevelsen av att läsa The Outsiders av Susan. E. Hinton som tonåring. (The Outsiders finns att låna i gruppuppsättning på Cirkulationsbiblioteket, läs mer om boken på Cirkbloggen) Upplevelser av ord och förmågan, mycket tack vare sin pappa, att vrida och vända på ords betydelser och innebörd. Han tog ett ord som exempel: Återvändsgränd. Det ordet tyckte hans pappa om. Hans pappa kunde ordet på flera andra språk. Men det var det svenska ordet som han tyckte bäst om. Återvändsgränd. Inte ”dead end street” som är så definitivt uttryckt på engelska. Och andra språk. Att inte komma längre. Död. Slut. Det svenska ordet är bättre. Det tar stopp här, men det finns möjlighet att vända tillbaka. Att återvända. Från gränden. Jonas berättade att alla texter som han har läst under sin uppväxt och som han har tyckt om är texter som möjliggör för läsaren att ”vara i texten”. Att det finns tillräcklig med rum. Att läsa mellan orden och raderna. d31

Texter går också att lyssna på

Jonas kan inte separera böcker från musik. En låt kan vara som en novell. Ett tips han vill ge till lärare är gå in på webbsidan Rap genius . Det är svårt för de flesta av oss att hinna med att lyssna på varje ord i en hiphoplåt men på Rap genius kan vi läsa texten och få en förklaring rad för rad. Där finns det mängder av inspiration kring poetiska grepp med exempelvis homonymer som ofta används inom samtidsmusik och Hip-Hop. Passa på att briljera inför era elever. Ni kommer ”äga” klassrummet. En musiker som är betydelsefull för Khemir är rapparen Nas och 2015 fick Khemri för DN:s räkning åka till Berlin för att intervjua NAS. Vi fick under kvällen lyssna på låten Nas One Love - en låt i form av ett brev till en kompis som sitter i fängelse.

För det är såväl rappare, stå-uppkomiker som dramatiker som ger Jonas inspiration till sitt författarskap. Mod och blod är också viktiga ingredienser. Att på samma sätt som eleverna från Midsommarkransens gymnasieskola få skriva om det som engagerar. Och att få skriva fritt, på det sätt och med den stil som passar en själv.
d3

Får man skriva som man pratar?

En sak som eleverna reflekterade över när Rebecca frågade dem om hur det var att jobba med Jonas text var att de tyckte att det var skönt att få läsa något som är skrivet på samma sätt som man pratar. Och att de sedan fick skriva på ett sätt som de inte brukar få göra i skolan. Jonas mormor var lärare i svenska och han förstod precis vad de menade. Hans mormor hade ofta haft åsikter om hur hans böcker var skrivna. Att det inte var skrivna på ett korrekt sätt. Men Jonas är, liksom sin mormor, envis. Och fortsätter att skriva som han vill. Hans mormor blev mot slutet av sitt liv allt mer glömsk. Men bevisade gång på gång att ord och siffror kan hjälpa oss människor att skapa trygghet och stabilitet i livet. Ett ordspråk som Jonas mormor ofta återkom till, in i det sista, var: ”Jag är inte envis. Men jag ger mig aldrig.” Samtalet avslutades med att vi lyssnade på en rap-version av In the Cemetery Where Al Jolson is Buried av Amy Hempel. Därefter blev det dans. ÖFA danskollektiv bjöd in oss till danceoke. Kulan 2016 avslutades därmed med lite mod, lite blod. Och ganska mycket svett. P1020735

Varför Kulan behövs

Kulan finns för att Stockholms stad vill att alla barn och unga ska få uppleva kultur. Att alla stadens yngre medborgare ska få komma i kontakt med kulturaktiviteter som är för-, med och av barn och unga. Styr- och inspirationsdokument som finns till hjälp i detta arbete är läroplan och programmet Kultur i ögonhöjd. Kulan är ett verktyg som alla i stadens förskolor och skolor kan använda sig av. Läs allt om Kulan på pedagogstockholm.se/kulan. Kulan är inte bara en virtuell plats på webb- och i sociala medier. Kulan ordar också fysiska mötesplatser, där elever, lärare och aktörer från Stockholms fria kulturliv kan mötas för att dela med sig av tankar och idéer kring hur alla barn och unga ska få uppleva konst- och kultur. Vi ses 2017! För Kulan – Monica Eriksson. För att barn och unga växer av kultur. d306 dec 12   d11d10

Inbjudan till Kulans julfest, låt musik och dans komma in i textarbetet

Kulan arbetar för mångfald inom alla områden och vi är glada att ha med läraren Rebecca Eriksson som tillsammans med några elever berättar hur de arbetat med Jonas Hassen Khemiris angelägna artikel ”Jag ringer mina bröder”. Därefter ett samtal med Jonas om viktiga texter och att hitta rytmen i språket. Vi avslutar med en dansfest som gör oss glada och starka.

khemiri 8

Läraren Rebecca Eriksson samtalar med Jonas Hassen Khemri och oss om viktiga tex­ter och att hitta rytmen i språket. Vi får också lyssna på några av de hiphoplåtar som förändrat Jonas liv.

rebecca

På bilden ser du Rebecca och eleverna som håller fram texter de skrivit inspirerade av Khemiris text Jag ringer mina bröder :Jalal Revend Jag ringer samhället ,Linn Aastrup, Jag ringer mina systrar, Tim Gisseman Jag ringer den som vet bäst, Emily Yenidogan, Jag ringer mina systrar, Sara Leijonancker Jag ringer min syster ( Sara är inte med på bild) .

Utdrag från Khemiris text i DN

Jag ringer mina bröder och säger: Det hände en så sjuk sak i går. Har ni hört? En man, en bil, två explosioner, mitt i city.
Jag ringer mina bröder och säger: Nej ingen dog. Eller. En dog. Han dog. Han som inte är vår bror. Men visst. Vissa kommer försöka sammankoppla honom med oss. Hans namn, hans ursprung, hans hårfärg. Tillräckligt likt (eller inte likt alls).
Jag ringer mina bröder och säger: Akta er. Ligg lågt i några dagar. Lås dörren. Dra för gardinerna. Om ni måste gå ut: Lämna Palestinasjalen hemma. Bär inte på någon misstänkt väska. Höj volymen i lurarna så att ni inte blir berörda av folks kommentarer. Blunda för att slippa folks blickar. Viska på tunnelbanor, skratta lågt på biografer. Smält in, gör er osynliga, förvandla er till gasform. Väck ingens och jag menar ingens uppmärksamhet.
Jag ringer mina bröder och säger: Glöm det jag sa. Fuck tystnad. Fuck osynlighet. Gå ut på stan endast iklädda julgransljus. Ta på er neonfärgade overaller, orangea bastkjolar. Vissla i visselpipor. Vråla hål i megafoner (…)
Jag ringer mina bröder och säger: Det hände en så sjuk sak ikväll. Jag kom på tunnelbanan och fick syn på en väldigt misstänkt individ. Han hade svart hår och en ovanligt stor ryggsäck och hans ansikte var täckt av en Palestinasjal.
Jag ringer mina bröder och säger: Det tog bråkdelen av en sekund innan jag insåg att det var min spegelbild.”

danceoke

Kvällen avslutas med  en variant av ”jul-ringdans” danceoke under ledning av ÖFA-kollektivet, en dans som garanterat får med alla upp på dansgolvet. ”att vara alternativt, normbrytande och folkligt på samma gång är ÖFA-kollektivets stora styrka. Vi arbetar alltid normkritiskt och vi är övertygade om att vi måste frångå minoritetstänkandet och istället belysa och ifrågasätta den gällande normen inom en grupp, skola, organisation eller i hela samhället. Som ett konstnärskollektiv med bara kvinnor tar vi oss friheten att utmana det bipolära könstänkandet, vi framträder okommenterat och skapar plats för genusfria upplevelser”.
ÖFA-kollektivet går att boka med Kulanpremie på Kulan.

Välkommen till en kväll där vi vidgar textbegreppet!

Praktisk information och anmälningslänk

Målgrupp: kulturombud, intresserade pedagoger och skolbibliotekarier
Plats : Dansmuseet , Drottninggatan 17
Datum: 6 december klockan 17.00– 20.00. Från klockan 17.00 står en buffé framdukat på Dansmuseet i Bistro Rolf De Maré.
Kostnad: Kostnadsfritt för pedagoger i Stockholm. Finansieras av Kulan.
Information: Elisabeth Söder ,telefon: 08–508 33 822 E-post: elisabeth.soder@stockholm.se
Anmälan: https://websurvey.textalk.se/start.php?ID=101447  Begränsat antal platser, först till kvarn  

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.

Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Kulturens väg in i klassrummen

folkoperanwebb

När Lisa Eklöv arbetade som lärare i naturkunskap på gymnasiet såg hon kulturinslag i undervisningen med samma ögon som andra läromedel. Att gå på en teater- eller dansföreställning var inte ”trevliga happenings” utan upplevelsen hade samma status som vilket annat läromedel. På kulturombudsträffen berättade Lisa hur hon arbetar för att sätta in kultur i ett lärandekontext.

Monica Eriksson berättar om kvällen och Lisas föreläsningen i blogginlägget.
/Elisabeth

Kulturombudsträff på Folkoperan

folkoperanfoaje

Skolverksamhet

Det har börjat bli sådär höstgrått ute. Kvällarna börjar mörkna allt tidigare och motståndet mot att gå ut ökar. Det tar emot att, istället för att ta tåget direkt hem från jobbet, ta tunnelbanan till Mariatorget och från uppgången gå i blåsten genom parken. Jag förbannar valet av alldeles för tunn jacka. Jag längtar efter en soffa, en kopp te, en filt och ett doftljus. Varför gör jag det här?

Väl inne på Folkoperan möts jag av ett sorl. Det är ett femtiotal lärare och kulturombud från Stockholms skolor som samlats i foajen. Jonas Palerius, producent på Folkoperan, tar till orda och berättar om Folkoperans skolverksamhet. Han berättar att de kan utföra operaattacker. Under en lektion dyker de upp i klassrummet. Helt oförberett för eleverna. Under devisen ”Gör din unga röst hörd – använd magstödet” uppmanas eleverna att träna sina röster. Genom att sjunga opera. Efter denna upplevelse, får eleverna se en föreställning på Folkoperan. Där kan de i sin tur studera aktörerna, se hur de gör sina röster hörda. Och vad de säger. Med magstöd, ljud, ljus, kostymer, peruker och rekvisita.

Ordet ”Operaattack” får mig att haja till. Det är ett sådant lysande ord att använda i dagar som dessa, tycker jag. Attack andas krig, våld och hetsiga presidentkandidatdebatter. Clowner härjar på gatorna och får oss att längta efter att Batman ska komma och rädda oss. Världen tycks vara upp- och nedvänd. Som en konstig, skrämmande serievärld fylld av märkliga karaktärer.

En operaattack, kan kanske vara något som världen behöver just nu? Särskilt en attack som är uppfyllt av det budskap som Philip Glass opera, Satyagraha, vill få fram. Satyagraha, sanningens väg, berättar om den unge Mahatma Gandhis tid i Sydafrika. En tid som skulle bli början på det vi kallar civilt motstånd och att göra sin röst hörd, med fredliga metoder. Den operan ska alla kulturombud från Stockholms skolor få uppleva ikväll. Men först får vi lyssna till Lisa Eklövs inspirerande föreläsning om hur hon använder konst- och kulturupplevelser i sin undervisning.

Folkoperanlisa

Kulturombud, lärare och numera även rektor, Lisa Eklöv

När Lisa Eklöv arbetade som lärare i naturkunskap på gymnasiet såg hon kulturinslag i undervisningen med samma ögon som andra läromedel. Att gå på en teater- eller dansföreställning var inte ”trevliga happenings” utan upplevelsen hade för henne precis samma status som vilket annat läromedel som helst. Lisa citerade ur läroplanen, Gy 11, att det är skolans ansvar att varje elev kan söka sig till saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till kunskap, självinsikt och glädje. Att eleverna ska kunna hämta stimulans ur kulturella upplevelser och att eleverna har förmåga att kritiskt granska och bedöma det han eller hon ser, hör och läser för att kunna diskutera och ta ställning i olika livsfrågor och värderingsfrågor.

Lisa citerade även Ellen Key: ”Bildning är det man har kvar när man glömt allt man lärt sig”, och berättade att en elev hon haft uttryckt sig på följande sätt efter att ha tagit del av några teaterpjäser: ”Jag minns inget av någon av pjäserna vi såg, men den där med rullstolen sitter kvar här inne i bröstet”. Trots motståndet från eleven, och konstaterandet att han inte mindes, eller hade lärt sig något av teaterpjäserna. Så fanns något kvar. Inom honom.

För visst är det så att elever och andra lärare kan känna motstånd till att använda sig av kulturinslag i undervisningen. Eleverna kan komma med invändningar och ifrågasättanden som att:
Varför måste vi gå på teater”?
”Ska vi inte ha någon uppgift- det blir så flummigt annars?”
”Ska jag anteckna under pjäsen, för att vara förberedd inför provet?


Andra lärare kan komma med invändningar och ifrågasättanden som att:
”Hur ska jag hinna få in det i en redan pressad kursplan?”,
 ”För krångligt att styra om schemat”,
”Jag är ingen kulturtyp, gillar inte teater och sånt”
 ”Jag vet inte vad som är bra, eller hur jag ska följa upp
det, än mindre använda i bedömning…?”

Ja visst är det så, kommenterade Lisa kring det motstånd som kan komma från elever och andra lärare. Det kan vara svårt och krångligt att få till en kulturupplevelse i undervisningen. Det krävs praktisk planering, ekonomiska förutsättningar, tid, samarbete med andra lärare, logistik och så ska eleverna ha lunch. Det krävs didaktisk planering. Hur ska det följas upp? Hur ska kunskaperna examineras? Det krävs mental förberedelse, självförtroende och omdöme. Vi lärare måste fråga oss själva vad som krävs för att jag ska finna något meningsfullt med att använda mig av kulturupplevelser i min undervisning. Elever förväntas ta till sig allt. Är vi själva beredda att ta till oss allt? Vilka invändningar kommer jag med? Varför gör jag det?

”Man kan inte leda någon dit man själv inte vill gå”.

En elev i årskurs 2 på gymnasiet som Lisa undervisat, berättade, efter att ha deltagit i kulturupplevelser med klassen:

Innan jag gick på Författarna så hade jag aldrig tänkt tanken på att gå på en teater självmant men nu så skulle jag nog kunna gå på en pjäs på min fritid förutsatt att den handlar om något som jag är väldigt intresserad av. Resten av besöken var bara flummiga enligt mig och det ledde till att jag inte var lika fokuserad så jag har inte så mycket att säga om dem. Det rörde mig inte alltför djupt med det öppnade definitivt mina ögon för kultur vilket jag aldrig riktigt varit i kontakt med.”

En elev i årskurs 1 på gymnasiet konstaterade:

Till en början förstod jag inte varför vi gick och såg dessa teatrar. Men efter alla händelser som pågått i Kärrtorp under hösten och vintern så har jag börjat förstå. Jag kan se att behovet av att se och höra om dessa pjäser är viktiga för att förstå att ideologier som t ex nazismen bygger på falska grunder och hur dessa kan påverka människor som inte kan tänka kritiskt och våga ifrågasätta”.

Lisa gav flera exempel på vilka slags reflekterande frågeställningar som eleverna fått arbeta med som uppföljning och examination efter att ha studerat kulturläromedlet.

  • Vad har filosofen Platon, konstnären Hilma af Klint och filmen the Matrix gemensamt? Förklara med filosofisk terminologi.
  • Vilken/vilka punkt(er) i centralt innehåll för kursen Nk1 berörs i denna pjäs? Motivera!
  • Vågen, Vårt förakt för svaghet, Dr. Glas, A Clockwork Orange – Vilken passar minst in? Motivera!

Efter Lisas föreläsning gick vi sedan in i Cirkus Cirkörs- Folkoperans, Philip Glass opera, Satyagraha, Mahatma Gandhis värld. Några av de texter, citat som projiceras på väggen under föreställningen hittar du längst ned i blogginlägget.

gungbräda

När jag steg ut i höstmörkret igen efter föreställningen var jag uppfylld av musik, visdomsord, balansakter på brinnande linor och jättegarnnystan. Jag hade fått förnyad energi. Jag kände glädje. Och jag kunde svara på frågan. ”Varför gör jag det här?”

Hur skulle du som lärare vilja använda operan Satyagraha i din undervisning?

Berätta för oss i Kulan. Vi och dina lärarkollegor vill veta.  Gör din röst hörd! Med eller utan magstöd men fredligt. Tack.

På Folkoperan har ungdom till och med 26 år  50 % rabatt på föreställningar. Bokar du i sista minuten betalar du 50 kr på utvalda platser i salongen.

För Kulan /Monica Eriksson

Citat och text i Satyagraha

Akt 1

Scen 1 Kuru Field

s 1 – 16

Jag ser dem samlade här
inför striden.
Sålunda talar Arjuna till Krishna
som placerar sin vagn mellan arméerna.
Arjuna sade:
Hela mitt vara är besegrat
av försvagande medlidande
Vilket är det rätta,
undrar jag förvirrad.

s 23

Krishna sade:
Se till att likställa
njutning och plåga,
vinst och förlust,
seger och nederlag.

Scen 2 Tolstoy Farm

s 42

Vis är den som har uteslutit
begär och syfte från sina handlingar,
och som har låtit sitt arbete
uppgå i kunskapens eld.

s 46 – 53

Teori och praktik
är två skilda ting
säger de enfaldiga.
Men utför det ena
och skörda samtidigt frukten
av det andra.
Gör ditt arbete
ty handling är bättre än icke-handling,

Scen 3 The Vow

s 74 – 79

Den som avstår från en handling
för att den är svår
eller medför fysisk smärta,
avstår av egennytta och
skördar aldrig någon frukt
genom detta offer.
Men om en handling görs
för att den måste göras,
och överger all tanke på frukterna,
skall detta ses som gott och sant.

 

s 84 – 87

Liv av föda, föda av regn,
regn av offer, offer av handling.
Den som på jorden
inte håller hjulet i rörelse
lever för njutningar, meningslöst.

Akt 2

Scen 1 Confrontation

s 128 – 148

”Uppfyll mitt begär!”
”Döda fienden!”
”Ge mig makt!”
”Gör mig lycklig!”

s 149 – 153

Så tänker de,
dessa förlorade själar
Besatta av ouppnåeliga begär,
fyllda av hyckleri, arrogans och stolthet
får de världen att gå under.

Scen 2 Indian Opinion 

s 174

De mindre kloka handlar
med en bindning till handlingen,
medan de kloka handlar
utan bindningar
och gör de handlingar som måste göras.
Så uppnår människan det högsta.

s 208

Om jag inte utförde mina handlingar
kommer dessa världar att gå under.

Scen 3 Protest

 s 216 – 217 

Krishna sade:
Människan skall inte hata någon,
vara fri från tankar om ”jag” och ”mitt”,
oberörd av njutning eller plåga.
Lyckliga de som kämpar
och befinner sig i en sådan strid.

Akt 3

 Newcastle March

s 267 – 268
Den vise som nöjer sig
med kunskap och insikt,
som står stadig och behärskad,
för vilken lera, sten och guld
är ett och samma
skall kallas upplyst och närvarande.

 

s 277

Eld, ljus, dag, månen blir allt större,
Jag har många födslar bakom mig,
Jag är ofödd och mitt jag
är oföränderligt,
men trots att jag är herre över allt levande
styr jag min egen natur
och skapar mig själv.

s 315

Närhelst orättvisan reser sig,
då framträder jag.
För att skydda det goda,
för att lägga grunden för rättvisa,
uppstår jag i varje tid.

Scener

Akt I Tolstoj 

Kuru – Rättvisans fält
Ett stort slag förestår. Guden Krishna samtalar med prins Arunja (eller är det Gandhi).

 

Tolstoj-farmen – Sydafrika (1910)
Gandhi organiserar motståndet mot Sydafrikas rasistiska förtryck av de indiska immigranterna.En kooperativ arbetsgemenskap upprättas.

Svärandet av eden (1906)

Samtliga indier i Sydafrika ska registrera sig, alltid medföra uppehållstillstånd och lämna fingeravtryck. Det beslutas att göra motstånd mot lagförslaget – intill döden.

 

Akt II Tagore

Konfrontation och räddning (1896)

Gandhi har utomlands rapporterat om de indiska immigranternas situation i Sydafrika. När han återvänder förföljs han av en uppretad folkmassa. Polischefens hustru ingriper och sluter upp vid hans sida.

Indian Opinion (1906)

Proteströrelsens egen tidning Indian Opinion blir ett viktigt internationellt vapen i kampen för rättvisa och spridandet av Satyagraha – Fasthållandet-vid-sanningen.

Protest (1908)

Gandhis anhängare provocerar fram arresteringar och fyller fängelserna. Om inte regeringen drar tillbaka lagen, kommer de att samla in alla indiska pass och bränna dem. Regeringen vägrar. Gandhi håller ett bönemöte innan samtliga pass läggs på bålet.

 

Akt III – King

 Newcastle-marschen (1913)

Gandhi samlar femtusen arbetare vid gruvorna i Newcastle. De ska marschera de fyra milen till Transvaals gräns. Antingen kommer de att arresteras vid passkontrollen, och skapa ett administrativt kaos. Eller så tillåts de fortsätta till Tolstoj-farmen och kan där utöka strejken. I bägge fallen kommer regeringen att pressas att dra tillbaka de rasistiska lagarna – allt enligt de regler som föreskrivs av Satyagraha.

Rörelse, balans och koncentration i klassrummet

Tips på övningar, rörelseprojekt och artister för klassrummet och skolan. Övningar som leder till skratt, rörelse, bättre balans  och koncentration. Blogginlägget är från en kulturombudsträff med cirkustema och artisterna som nämns kan du boka via Kulan.  

atrunk a trunk 2Först ut på programmet är Trupp Trunk; Camilla Rud, Petter Wadsten och Karin Svensson. Tillsammans ska  akrobaterna spela en cirkusföreställning, men allt går inte riktigt som de tänkt sig. Fantasi och magi blandas med förstklassiga cirkustricks och fysisk komedi.

acecilia

aemiliaDärefter berättade och visade Pär Söderlund hur jonglering i klassrummet kan vara ett stöd för att öka elevers inlärningsförmåga. På Pärs webbsida Jongleringslektioner finns e-kurser i jonglering att använda sig av. På bilderna ser ni läraren Cecilia Askesjö från Högalidsskolan öva med tunna dukar och läraren Emilia Romans från Martinskolan som är duktig på att hålla många bollar i luften samtidigt.

Ett tips är att börja jonglera med tunna dukar. Som lärare kan du lätt ta med dem till olika klassrum . De väger inte mycket och tar inte lika mycket plats som om du släpar med dig 90 jongleringsbollar. För många elever är det viktigt med rörelse i inlärningen,  som Aryilette, 8 år säger  ”Talen kommer lättare till mig när jag står upp”. Pär  tog också upp en sekundärvinst  vi kanske inte tänker på med jonglering. Oavsett om eleven är proffs eller amatör på att jonglera kommer hen att tappa bollar på golvet vilket leder till en extra rörelse och knäböj är bra för kropp och knopp.

Nina Hamann, lärare på Tyska skolan, och danspedagogerna Franziska Kusebauch och Pelle Tillö, gruppen Franzelle berättade om hur de arbetat med 24 elever från årskurs 4. Tio st 40- minuterslektioner slogs ihop till tre 80-minuters lektioner och en 60-minuters lektion. På denna tid arbetades en föreställning fram. Lokalerna som användes var ett klassrum och skolans aula. Utrustningen som behövdes var en projektor, en musikanläggning och stolar. Temat var genus och identitet och i projektet användes cirkus som en scenisk konstform där eleverna fick skapa och visa själva. Allt grundat från barnkonventionen artikel 31 och med anknytning till grundskolans läroplan. Nina, Franzi och Pelle sammanfattade sina erfarenheter från projektet med att cirkus är en tillgänglig och tillåtande konstform. Den skapar samarbete, rörelse och kreativitet. Eleverna får en känsla av: -Jag är stark! Jag klarar det! och att alla är konstnärer från dag ett. Vi fick också delta i en workshop med Franzelle.

workshop

franzelle 2

Claire Parsons presenterade föreställningen ”And Then…Och sen” och vad det är som hon gillar med cirkus. Claire använder sig av cirkus i sina dansföreställningar och det är användande av saker i förhållande till kroppen som inspirerar henne särskilt. Här hittar du Claire på Kulan

David Eriksson är ”Pink on the inside”. Davids föreställning kan du läsa mer om och boka på Kulan. d  I artikeln  ”För att bli populär måste man vara bad boy” av Ulrika Bye i DN pratar några unga killar om mansrollen i anslutning till att de sett Davids förställning Pink on The inside.  David har aldrig varit bra på att berätta med ord. Men han är bra på att berätta med kroppen! I sin enmansföreställning, som först gjordes för en vuxenpublik i Polen, funderar han över de normer som killar har att förhålla sig till. En föreställning om förutfattade meningar och rädslor. För killar. På insidan. En rolig, tankeväckande och intensiv hårdrocksshow där publiken får huka sig för att inte få en pingisboll i plytet.

APatrik&Wes2(EinarKlingOdencrants) ettt

Patrik&Wes4(EinarKlingOdencrants)Kvällen avslutades med ett 17 minuters inslag från föreställningen ”Between Someonesons” med Wes Peden och Patrik Elmnert. Patrik och Wes kan du läsa mer om och boka på Kulan.

Vi fick  17 magiska minuter med Patrik och Wes. Jag har, i likhet med David Eriksson, svårt att beskriva just det här numret med ord. Att dricka en flaska vatten kan vara konst. Varför göra allt lätt för sig här i livet? När man kan jonglera? Jag är hypnotiserad. Och gråter. Cirkus och dans gör något med en. Prova.

Kulturombudsträff med cirkustema

Kulturombudsträff med cirkustema på Danscentrum, cirkus och dans, hör ihop, liksom. Platsen har kunglig anknytning. Scenen var en gång i tiden Gustav V privata tennishall. Det kan du se spår av om du tittar upp och ser det bågformade taket. Genom åren har väggarna fått bevittna såväl bollspel som balett och kinesisk svärdsdans. Kulturombudsträffen anordnas i samarbete med  DIS, Dans i Stockholms stad och län. Kulturombud och intresserade lärare får se en del av Kulans utbud av cirkus, varieté och akrobatisk dans.

För Kulan /Monica Eriksson

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

/Elisabeth

Vi mår bättre av musik

Vi kan också lära oss mer med musikens hjälp. Därför har Kulans träff för våren musik som röd tråd. Vi vänder oss till kulturombud och intresserade lärare: Till alla som vill använda musik som ett redskap i undervisningen och få en glimt av musikutbudet på Kulan under 2016.

Program på Musikaliska

Läraren Annelie Drewsen och organisten Mats Stenlund berättar om ett text- och musikprojekt med somaliska ungdomar som skall framföras i S:t Tomas kyrka i Vällingby. Verket Stabat mater av Karl Jenkins  skall framföras med delar av ungdomarnas texter insprängda. I texterna har flyktingbarn skrivit om sin längtan efter mamma. Stabat Mater, som vanligtvis spelas i kyrkan till påsk, handlar om moder Marias smärta inför sonens lidande. Ett sätt att få detta verk att landa i vår tid är att låta flyktingbarn berätta om sina erfarenheter, att skiljas från sina nära och kära. Ungdomarnas berättelser ger en stark koppling till vår tid och kommer att ge en otrolig nerv till konserten, säger organisten Mats Stenlund.”    ”Målet är att vi ska få en berättelse där alla ungdomarnas röster finns. Texterna ska läsas upp till musiken, och kanske tryckas, men inte tonsättas, säger Annelie Drewsen. Citat kommer från DN Prio 4 mars 2016. Här kan du läsa artikeln i sin helhet, text- och musikprojektet .

drewsson

Gästspel från Kuba, Barrida Quinteto, fem musiker som spelar bolero, cha cha cha, rumba, reggaeton. Rytmsektionen ångar av energi, nytänkande och afrokubansk puls! Vi får inblickar i både vardag och fest på Kuba. Sångernas innehåll är skiftande, jag hoppas att vi får höra  ”dra ut den värkande kindtanden” i  cha cha chan Sácate la muela och kärleksdramat De mal en peor. En salsa  som handlar om hur vi ibland vandrar ur askan in i elden. Innan kvällen är till ända hinner du  också fått pröva på grundstegen i salsa. Rytmsektionen ångar av energi, nytänkande och afrokubansk puls!

Elisabeth Berg, lärare på Eriksdalsskolan berättar om hur hon använder sig av  Länsmusiken för att få tips på intressant musik för skolan. Vi kommer att få höra om en  vecka för högstadiet med operatema. Under veckan fick alla elever  lyssna och vara delaktiga i Operaimprovisatörernas konsert. Elisabeth kommer också att ge tips på hur du kan använda musik för att konkretisera ämnet matematik.

Våga Mozart

Våga Mozart med Operaimprovisatörerna. Vi får vara med om en improviserad operaföreställning inspirerad av Mozarts musik där vi i publiken är med och bestämmer plats och handling, ja i stort sett det mesta. Efteråt blir det ett samtal med gruppen som berättar om sin metod som är en korsbefruktning mellan opera och improvisationsteater och hur vi kan arbeta med metoden i skolan.

Framtidskören av och med vanliga skolbarn i åk 3-5. Körpedagogerna Charlotte Rider Norlander och Marie Bejstam berättar och visar film om kultur- och konsertprojektet där barn får chansen att skapa och framföra en körkonsert på en riktig konsertscen tillsammans med professionella musiker och som stärker barnens känsla av delaktighet i Stockholms mångkulturella kulturliv.

Varmt välkomna! Kvällen arrangeras i samarbete med Länsmusiken i Stockholm.
Elisabeth Söder, ansvarig för kulturombudsnätverket

Plats , tid och anmälan

Framsida-WEBB1-1024x703

Plats: Musikaliska¸ Nybrokajen 11
Tid: 11 april. Lätt förtäring serveras från 16.30 Programmet pågår mellan 17.00-20.00 med paus för kaffe och sötsak
Pris. Utan kostnad för pedagoger i Stockholm, bekostas av Kulan
Klicka här för att anmäla dig.

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

/Elisabeth

Använd dig av Playbackteater i klassrummet

JPG  playback

Om du frågar en amerikan, en australiensare eller en holländare så kommer du utan tvekan få ett svar. I dessa länder utgör teaterformen är en naturlig del av samhälleliga institutioner och kulturlivet i allmänhet. Om du frågar mannen på gatan i Stockholm kanske du får en gissning om att mima till sång. Men det är långt ifrån det.

Playbackteater är interaktiv teaterform där berättelser från publiken spelas tillbaka i konstnärlig form i ett här-och-nu. Föreställ dig en urban lägereld där berättelser i stort och smått på ett givet tema får gestalt genom sång, musik, dialog, poesi och dans. I playbackteater ryms både det komiska, det allvarsamma, det vackra och det dråpliga.

Men det behövs ingen ensemble utifrån till klassrummet för att märkvärdiggöra den skatt vi alla bär på. En lärare kan använda playbackteaterns grundkoncept av spegling för att skapa rum för muntligt berättande i vardagen. Någon berättar, någon annan tar in och visar sin tolkning (med kropp, bild, röst, klang, fingerspel, tyger, dikt…) och den som berättat får sista ordet. Grunden är att någon delger en egenupplevd berättelse och någon annan lyssnar och gör en konstnärlig tolkning i stunden. Berättelsens är i fokus. Inte personen. Varje berättelse har en egen integritet (början och slut) och utgör en katalysator för nästa berättelse och nästa. Men det kan också vara en ögonblicksbild, en känsla eller en tanke som speglas.

En gemensam läsupplevelse, ett studiebesök, en händelse i samtiden kan vara den gnista som öppnar berättandet. För att intensifiera lyssnandet vilket är en viktig del i playback spelas det hörda tillbaka av någon annan. Och det finns många sätt. Någon berättar och andra lyssnar för att i nästa stund omsätta det hörda till (varför inte?) en haikudikt. Någon berättar och andra lyssnar för att sedan omsätta det hörda till (varför inte?) en gestaltad stillbild eller en sekvens tablåer under lärarens ledning. Här finns oändliga varianter. Allt beroende på vad som är möjligt med aktuell grupp.

Bara detta att någon får komma fram och sitta i en berättarstol med läraren (eller elev) bredvid som vägleder med de dramaturgiska frågorna: När…? Var…? Vem? Vad…? Hur..? och därmed ramar in historien.  Det allmänskliga i varje enskild erfarenhet blir tydlig. Min erfarenhet är att när en berättarstol laddas med mening förändrar det rummet. Det skapar en förväntan. En kreativ laddning i ett här-och-nu.

Jag arbetar både i klassrum som lärare och på playbackteaterscenen.  I allt jag gör ser jag till att aktivera egna och andras spegelneuroner. Behovet av att bli hörd, få syn på andra och få kontakt med egen kreativ potential tillsammans kring ett ämnesområde finns oavsett. Arbetet med playbackteater har gjort mig till en väldigt strukturerad lärare med stora öron och skarp blick för situationers pedagogiska potential. Det är en metod för att arbeta med en grupp; både för att steg för steg öka kontakt och tillit men också för att legitimera olikhet. På så sätt omsätts värdegrundsarbetet till handling.

Maria Danielsson

Playbackteater i samarbete med Unga Klara och andra aktörer

Den 13 mars kl 15.00 står de på scen på Unga Klara med föreställningen Att mötas eller inte mötas – det är frågan i samarbete med Initiativ Samutveckling och stiftelsen Ekskäret. Den 21 maj ger de föreställningen Mångfald eller enfald  på FN’s världsdag för kulturell mångfald för dialog och utveckling, på Improvisation & Co

 

Lärarguider i drama, berättande och kreativt skrivande

Maria Danielsson har skrivit flera lärarguider, med förslag och tips hur du kan arbeta med drama, berättande och kreativt skrivande på KUL1415.se/skola. Maria är lärare i svenska och drama bland mycket annat och som sagt engagerad i playbackteater inom Teater x

Playbackteater i praktiken

På vårens kulturombudsträff  får du träffa Maria som med några från Teater X som tillsammans ansvarar för kvällens upplägg.  Under kvällen den 26 mars blir vi medskapare till en föreställning som tar gestalt genom improviserad teater.  Maria Damielsson leder  föreställningen och några aktörer och en musiker från teater X står för den konstnärliga tolkningen. Vi kommer att få ta del av föreställningen Livet som kulturombud. Under kvällen informeras också om vad som är på gång inom kultur och skola. Metoden är ett effektivt sätt för skolan att arbeta med värdegrundsfrågor och liknande teman.

Kulturombud, intresserade lärare och skolbibliotekarier är varmt välkomna . Deltagande är utan kostnad men anmälan är obligatorisk
Här  kan du läsa mer om kvällen 
Här anmäler du dig

Boka dina kulturaktiviteter på Kulans webbplats Alla föreställningarna har Kulanpremien, 50 kr i rabatt per barn och tillfälle

Boka alla dina kulturaktiviteter på Kulans webbplats. Många föreställningar har Kulanpremie vilket innebär 50 kronor i rabatt per elev och tillfälle oavsett om ni bokar föreställningen till skolan eller ser den på en scen. Ha gärna kontakt med kulturproducenten som vanligt med frågor om föreställningen, tillgänglighet och liknande. För att boka behöver du en bokningskod. Saknar du kod? Mejla till support@​kulturdirekt.se  . Skriv vad du heter, ditt mobilnummer, e-post, skolans namn och  organisationsnummer. När du registrerat dig finns alla uppgifter i Kulan och du behöver inte göra det flera gånger. Koden används för alla dina bokningar.

När du fått din kod , gå  in på Sök & boka och boka din kulturaktivitet.

kulan_avatar

Missa inte:Kulan på sociala medier

Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden. På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande. KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temat, envishet och mod, långt borta och nära och gränser

Elisabeth Söder

 

Kulturombud mer än ett uppdrag

lars kulturombud

Lyckad kombination att vara skolbibliotekarie och ansvarig för skolans elevråd

Vid två tillfällen denna höst, år 2014 har jag fått möjligheten att berätta om mitt uppdrag som kulturombud för andra med samma eller liknande uppgift. Erfarenheten visar att förutsättningarna och tillgång till tid skiljer sig markant mellan skolorna och att kulturuppdraget allt som oftast ligger utöver ordinarie arbetsuppgifter. För egen del kombinerar jag mitt kulturombudsuppdrag med arbetet i skolbiblioteket och som ansvarig för skolans elevråd. En lyckad kombination helt klart och arbetet med elevrådet gör att jag kan få in kulturfrågan på dagordningen både vad det gäller planering liksom utvärderingen.

Höglandsskolan går elever från förskoleklass till åk 9, tvåparallelligt, och vi har en estetisk profil som innebär att eleverna har bild, musik och drama i halvklasser. Dramalektionerna kommer till uttryck att varje klass en gång per läsår sätter upp en föreställning som spelas upp för resten av skolan. Eleverna får scenvana och samtidigt erfarenhet att vara publik.

Omslag GymnasietOmslag GrundskolanOmslag huvudfolderOmslag fritiden

 

 

 

 

Riktlinjer i arbetet

Det blir lättare att utföra kulturombudsuppdraget om det finns ett uttalat mål. Jag utgår från riktlinjerna i Stockholms stads kulturplan Kultur i ögonhöjd. Det finns tre ledord; AV, MED och FÖR. Kan jag få med något av dessa ord när vi planerar aktiviteter så vet jag att jag är på rätt spår: Är det något för eleverna, t ex en föreställning eller är det en utställning med besök i verkstan där eleverna skapar något (av) eller kommer eleverna arbeta med något som de ska visa upp för andra? Det är frågor som bör få svar i planeringsstadiet. På Höglandsskolan vill vi också att eleverna när de slutar nian ska ha fått möjlighet att möta olika konstformer. Eleverna ska också få möjlighet att reflektera över det upplevda, sitt kunskapande och sin erfarenhet samt göra utvärderingar, både enskilt och i grupp. För lärarna är det också viktigt att aktiviteterna har stöd i Lgr 11.

Det gäller att inte drunkna

I början av mitt uppdrag som kulturombud handlade det mesta om att skicka vidare brev och utskick från olika kulturgrupper och institutioner men så jobbar jag inte alls idag. Istället gör jag mer aktiva val bland all inkommande post och telefonsamtal. Det gäller att vara lyhörd. Både för vad som erbjuds och för vilka behov som finns i klasserna. Det jag väljer sätter jag ihop som ett paket. Paketet består av information om föreställningen/utställningen samt en resplan som talar om hur lång tid alltihop tar från start från skolan tills det vi är hemma igen. Det kan låta enkelt men det är viktigt att skapa paketet som talar om tema eller handling samt hur mycket tid som kommer att gå åt till aktiviteten. Då blir det mycket lättare för läraren att bestämma om klassen ska gå eller inte. Min erfarenhet visar att det allt som oftast handlar om tid; Hinner vi tillbaka så att vi kan ha lektioner efter lunch? Hur långt bort är det? Behöver eleverna ha med sig egen lunch? Det gäller här att vara lyhörd och veta vad som är på gång i klasserna och det vet jag eftersom vi integrerar bibliotekets verksamhet i undervisningen och eftersom eleverna ofta kommer till skolbiblioteket och arbetar.

Förutom lyhördheten och att stå för en viss del av organiseringen är det bra att bereda sig för att ta i själv. Att vara den extra personal som följer med på aktiviteten gör det lättare för klasslärarna att komma till ett snabbt beslut. Jag brukar också se till att utflyktsblanketter och riskbedömningen blir gjord, om jag inte gör det själv ser jag till att påminna om att det måste göras.

En annan sida av all inkommande post är att det ofta föds nya idéer eller sätt att kombinera upplevelser och verkstäder med varandra. Just nu arbetar vi på ett projekt som består av författarträffar och dansverkstäder på temat berättande. Jag har redan varit i kontakt med DIS, Danskonsulenterna i Stockholms län. Att rådfråga någon av våra film-, dans- teater-eller musikkonsulenter gör att blir än mer genomförbart.

Jag har med åren även lärt mig att fråga om det går bra att ändra tid och speldatum. Om man vill komma med två klasser brukar det på de mindre teatrarna vara tillräckligt med publikplatser. Funkar det så får man ett ok annars är det bara till att hitta ett annat tillfälle. Det är alltid värt att fråga!

Bland det roligaste jag vet är när kulturen kommer till skolan. Att se lektionssalar förvandlas till ett scenrum där någonting magsikt utspelar sig stannar kvar i väggarna och eleverna kommer ofta ihåg denna förvandling. Men att ta emot besök innebär ofta mer arbete, både före, efter och under. Glöm inte bort att du som värd ibland behöver hjälpa till att bära tunga grejer, bjuda på kaffe eller lunch. Förarbetet kan också ta sin tid om man måste mörklägga lokalen och att se till att det finns rätt förutsättning för elkontakter och liknande.

lisa2

Tid för reflektion och utvärdering

Att låta eleverna fundera, enskilt och/eller tillsammans, över upplevelsen är viktigt ur två perspektiv. Det handlar om att ge eleverna utrymme att pröva sina tankar och funderingar med varandra och att man som kulturombud och projektplanerare vet vad eleverna tycker om aktiviteten, vad som funkat bra och vad som funkat mindre bra inför planering av kommande aktiviteter.

Det finns förstås många ingångar till hur man pratar om det upplevda. På väg hem från föreställningen brukar jag ofta sätta igång de spontana smågrupper som blir när man åker tunnelbana med frågan ”vad var det du fastnade för i föreställningen”. Ställ inga frågor om bra eller dåligt eller frågor som leder till allmänt tyckande utan eleverna måste kunna motivera sina svar. Väl hemma genomför vi enkäter som besvaras både enskilt eller i grupper. Jag har med framgång genomfört gruppenkäter i s.k. kafésittning. Eleverna paras ihop i grupper om fyra till sex personer. Varje bord har sin speciella fråga och när eleverna svarat på en fråga går de vidare till nästa. Jag måste erkänna att en del av framgången helt enkelt ligger i att ordna med något att äta och dricka. Vi ett par tillfällen har jag även hållit i ett filosofiskt samtal för att låta eleverna fördjupa sig i bara en fråga med utgångspunkt från det upplevda.  Det handlar om att gemensamt undersöka en fråga och se vad man kommer fram till. Alla behöver inte vara överrens men alla ska få möjlighet att säga sitt. Samtalet genomförs i flera steg där gruppmedlemmarna bland annat uppmuntras till ta tankepaus och att hjälpa varandra att prata och resonera med ord som har samma betydelse. Att reda ut vad begreppen står för och att de betyder samma sak för alla är en stor del av samtalet. I senaste numret av Lära #4/2014, sid 10, kan man läsa mer att samtala filosofiskt, Våga utmana elevernas tankar.

Nedan följer ett antal länkar till det jag tagit upp som är till hjälp i mitt uppdrag:

 

Lars Håkan Larsson
skolbibliotekarie och kulturombud på Höglandsskolan

Vill du läsa mer om hur Lars arbetar med kulturombudsuppdraget  kan du läsa blogginlägget Mitt liv som kulturombud . Där finns bland annat Lars PP-presentation och elevers utvärderingar av kulturevenemang/projekt.

 

Missa inte:

Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden.

På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande.

KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temat, envishet och mod, långt borta och nära och gränser

Elisabeth Söder

Utveckla variationen av undervisningsformer

vart-forakt-for-svaghet-foto-martin-brunn

Ingen demokratisk tillväxt utan fri kultur. Så skriver Nöjesguiden i en artikel. Journalisten Maina Arvas har sökt upp kulturombudet och läraren Lisa Eklöv. I Kärrtorps gymnasium har  nästan alla klasser i Kärrtorps gymnasium sett föreställningen Vårt förakt för svaghet, en pjäs om nazismens förakt för svaghet som också kan spåras i dagens samhälle.
Lisa menar att kulturupplevelser och skapande är kraftfulla verktyg för att resonera kring svåra frågor och påverka attityder i demokratiarbetet. Kultur är i det sammanhanget det ultimata läromedlet. Lisas och Kärrtorps gymnasiums  arbete med kultur och värdegrundsfrågor har också uppmärksammats i SVD, Teatern tacklar svåra frågor.

 

kärrtorp 1

Kulan har tidigare skrivit om Lisa och hennes arbete som kulturombud i inlägget Kulturombud kan inte ensamma dra hela lasset. Där finns bland annat Lisas presentation från en kulturombudsträff där hon berättar om hur hon arbetar med uppdraget som kulturombud. Vi var många som ville veta mer om hur Lisa arbetar med kulturuppdraget. Vi bad därför Lisa skriva en utförligare text som vi publicerar i det här blogginlägget. Lisa avslutar med att ge oss tips på hur hon tänker och agerar för att arbeta med kultur i skolans alla ämnen.

lisa

Uppdrag att didaktiskt utveckla variationen av undervisningsformer.

”Ty de diktare som är gripna av en känsla är de mest övertygande, ty de talar till samma tendenser i vår egen natur, och det är den karaktär vilken på det mest övertygande sättet speglar själens stormar och vrede som uppväcker motsvarande känslor hos oss.”

Så skriver Aristoteles i Om diktkonsten. Det är enkelt och komplext på samma gång, och kanske är det just detta som ofta gör kulturupplevelser fruktbara för lärandet?

Som kulturombud och förstelärare med uppdrag att didaktiskt utveckla variationen av undervisningsformer, har jag senaste året fokuserat på kulturupplevelser, framförallt scenkonst. Läroplanens övergripande kulturmål kombinerat med personligt intresse utgör stommen i ett undersökande av hur kulturupplevelser kan främja skolans hela uppdrag, det vill säga både kunskap och demokrati, där kultur ses som ett bland andra läromedel. I denna text beskrivs några erfarenheter och tankar kring hur kulturinslag på gymnasiet låter sig göras.

I rollen som kulturombud har jag kartlagt vilka kulturinslag som görs på skolan samt försökt få igång ett större intresse för kultur. Exempelvis har kollegor tillsammans tagit del av några föreställningar som vi sedan följt upp med workshops om hur man kan bearbeta scenkonst med elever. En utgångspunkt har varit att man inte kan leda någon dit man själv inte vill gå. Vi förutsätter att elever i alla sina olika ämnen ska gå på allt möjligt – men vill vi själva gå på sådant som i förstone kanske inte ens intresserar oss?

 

magasin 13

Kultur 

Kulturbegreppet är brett och delikat att avgränsa. Jag har främst fokuserat på scenkonstupplevelser där eleven kan ses som konsument. Eleven tar del av estetiska uttryck som framställs av professionella kulturutövare. Det handlar alltså inte om estetiska lärprocesser där eleven mer är producent av egna estetiska uttryck. Just scenkonst ser jag som en betydelsefull kontrast till elevens ordinära vardag: den konsumeras inte digitalt och inte individuellt utan alltid tillsammans som publik. Den är kroppslig och involverar olika sinnen. Den kan inte spolas fram och tillbaka utan är en autentisk situation av närvaro.  Denna skärmfria, kollektiva, omedelbara och sinnliga upplevelse försätter eleverna i en annan stämning än vanlig skola. Aktörerna, skolade i en annan tradition än vi lärare, erbjuder något utöver den ordinära skolsituationen, något som utmanar på gott och ont. Likaväl som vissa elever tycker det är underbart att komma utanför klassrummet och lära på annat sätt, tycker andra att det är flum, och därmed inte riktig skola.

 

- i läroplanen

I läroplanen för gymnasieskolanuttrycks följande:det är skolans ansvar att varje elev … kan söka sig till saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till kunskap, självinsikt och glädje; kan hämta stimulans ur kulturella upplevelser och utveckla känsla för estetiska värden; har kunskaper om och insikt i centrala delar av det svenska, nordiska och västerländska kulturarvet; har förmåga att kritiskt granska och bedöma det han eller hon ser, hör och läser för att kunna diskutera och ta ställning i olika livsfrågor och värderingsfrågor.

Kultur påbjuds alltså tydligt i läroplanen, liksom i FNs barnkonvention, men varför vi ska ägna oss åt kultur uttrycks egentligen inte. Även i specifika kurser, exempelvis Naturkunskap 2 finns estetiska upplevelser med som centralt innehåll, men inte heller här uttrycks varför. Kultur och estetik verkar ha ett naturaliserat egenvärde. Likväl råder osäkerhet kring att och hur det ska ingå. Resonemangen handlar oftast om förlusten när estetisk verksamhet som eget ämne tas bort, men sällan om de grundläggande villkoren för kulturen.  Utöver kulturens eventuella egenvärde, som skolan skall överföra i form av kulturarv och traditioner, finns mer instrumentella värden: kulturen utgör ett kitt i samhället, ger oss gemensam referensram, stödjer demokratin, skänker individuell och gemensam mening, är trevligt och  stämningsskapande vilket främjar hälsa o.s.v… Men  förutom dessa generella aspekter vill jag framhålla den pedagogiska vinsten med kultur – kulturupplevelsens didaktiska värde som läromedel.

- visar kunskapssyn

Kulturupplevelser ger ofta möjlighet att praktisera en holistisk och pluralistisk kunskapssyn. Fakta och värderingar integreras där sinnlig upplevelse och teoretiskt innehåll blandas. Som lärare utmanas jag i  min kreativitet och eleven får tillfälle till metakognitivt tänkande. Om jag på allvar vill förmedla en holistisk kunskapssyn kan jag inte dela upp lärandet i först lite riktiga skolfärdigheter och sedan lite trevlig  teater. Inom skolan strävar vi efter att elever ska känna sammanhang, såväl gällande kunskapsuppdraget som demokratiuppdraget. Tidsramar och styrdokument begränsar och vi måste hitta kreativa lösningar för att maximera effekten av undervisningen, om vi ska få elever att känna meningsfullhet som resultat av ett integrerat lärande.

 

-  som läromedel

Trots resonemanget nedan om kulturens givna koppling till värdegrundsarbete, är min utgångspunkt främst att kulturinslag ska ses som ett bland andra läromedel. När jag planerar en kurs och plockar fram material går jag först igenom scenkonstrepertoaren för aktuell period. Förhoppningsvis finns någon föreställning som kan knytas till centralt innehåll, och först därefter söker jag lämpliga filmer, artiklar och avsnitt i läroboken. Traditionellt gör vi ofta tvärtom:  först ”skola” och sen blir kulturen lite trevlig illustration av det man lärt. Jag ser hellre att vi utgår från en gemensam kulturupplevelse – sen gör vi skola av det. Precis som Aristoteles redan under antiken hade insett fastnar det som berörts av känslorna. När en klass fått en känslomässig ingång till ett avsnitt kan resten  av undervisningen förankras till den. Det behöver inte alls vara fel att som final på ett tema sammanfatta med en föreställning, men jag tycker mig ha märkt att jag får med mig fler elever från början när de lockades in i ämnet med en känslomässig upplevelse som inte är ”vanlig skola”.

Men till skillnad från ”vanliga” läromedel är för- och efterarbetet än mer avgörande om kulturupplevelsen ska leda till lärande. Många elever har en förutfattad mening om kultur och blockerar sig själva. Inte sällan är det en fråga om identitet, då man anses vara en viss typ om man gillar ”teater o sånt”. Den problematiken finns inte på samma sätt när det gäller andra former av läromedel.

som betygsunderlag

Att betrakta kulturinslag som läromedel innebär för mig också att de utgör stoff vid examinationen.  Att göra skola av exempelvis en teaterpjäs innebär att vi använder pjäsen på många olika sätt och ett teaterbesök degraderas inte av att ingå i en examination – tvärtom! Bedömning av en elevs upplevelse kan inte göras, men att en pjäs blir föremål för analys i ett prov, är inte konstigare än att filmer och artiklar används i provfrågor.

Man kan tycka vad man vill om betyg överhuvudtaget och mätandet som princip. Men inom det system jag nu verkar ser jag inget problem med detta element av instrumentell syn på kulturen.

Gymnasieelever är rationella och prioriterar, vilket ingen kan klandra dem för. Jag måste möta dem där de är och inte utgå från mina egna intressen. Vi kan inte gå på en livsviktig pjäs, men sedan handlar provet om den vanliga lärobokstexten. Jag visar på kulturens värde genom att jämställa en scenkonstupplevelse med andra läromedel, låta den utgöra ett självklart stoff för undervisningen. ”Kommer det på provet?” är nog en fråga de flesta lärare känner igen. Vi kan fnysa åt att elever inte lär för livet utan för provet, men jag ser snarare provet som ett medel att visa på vikt. Prov bör alltid handla om det läraren anser vara viktigt och vara ett medel att nå djupare lärdom. Eftersom det kommer på provet måste det vara viktigt och förtjänar att repeteras.

Men måste allt bedömas? Nej, men det blir konstigt om vi gör en massa olika saker i skolan, och kultur alltid är det som undantas från bedömning.

- som del av skolans kompensatoriska uppdrag

Som pedagog ska jag leda eleven till en större värld än den kunde ha erfarit på egen hand. Det är min uppgift att varsamt leda eleven till nya rum. Men det räcker inte att bara leda eleven någonstans, då kommer kanske bara de redan kulturvana att känna sig hemma och kunna uppleva. Att avhända mig mitt pedagogiska uppdrag leder lätt till snobbism. Jag bör inte utgå från att alla kan uppleva på egen hand (men heller förstås inte underskatta eleverna!) Det finns så mycket i mångas bagage som kan blockera en upplevelse. De som känner sig alienerade eller obekanta har också rätt till en upplevelse.

Vägen till upplevelsen kan gå via uppgifter där jag med en sokratisk ansats ställer frågor som tvingar eleven att bearbeta. Det kan tyckas typiskt läraraktigt att elever alltid ska komma utrustade med en mängd frågor så fort de ska uppleva något, men det är just uppgifterna och frågorna som är nycklarna till de nya rummen. (vad som är bra uppgifter och frågor är dock en annan sak.) Om gängse ”skolform” fungerar kan det vara en väg till innehållet.

Vad gäller skolans kompensatoriska uppdrag och strävan efter likvärdighet bör kulturinslag inte göras frivilliga eller vara förlagda utanför skoltid. Kvällsföreställningar, (där elever ibland även förväntas betala en del själv) främjar inte synen på kultur som ett bland andra läromedel. Elever har tillräckligt svårt ändå att stå emot fotbollstränaren, arbetsgivaren, familjen… Visst kan det ha ett särskilt värde att besöka en teater kvällstid för att få en mer autentisk situation, och det kan dessutom vara mycket praktiskt fixande i det vanliga schemat, men frågan om hur alla, ska få del av kulturupplevelser är överordnad.

Sammanfattande tips

Som lärare letar jag oftast efter något som direkt knyter an till ett avsnitt i kursen, och som kulturombud söker jag ta vara på allt som verkar intressant. I båda fallen krävs ett visst arbete, både attitydmässigt och praktiskt, för att rama in kulturupplevelsen. Efter en del trevande och famlande tycker jag mig ha kommit fram till några principer (förmodligen självklara för många):

– Upplevelser i sig räcker inte! De måste ingå i övrig lärandekontext. Kulturupplevelser av vilket slag det än är, får inte hanteras slarvigt och bli sammanhangslösa händelser. Hur bra ett erbjudande än är, blir det inte bra om vi inte hinner för/efterbearbeta. Det riskerar då att bli just en sammanhangslös händelse.

– Informera och förankra! Skriv in i provkalender, kursplanering, övriga informationskanaler för att öka allmän kännedom. Schematekniskt blir det ofta krockar där man kan behöva avlastas och ju fler som vet om ett upplägg, desto lättare är det att involvera fler kollegor, ex mentorer, EHT, rektorer…

– Undanröj källor till grinighet! Omgivande faktorer kan vara skillnaden mellan flopp och succé. Kolla att lunchen inte drabbas, att det inte ligger prov lektionen/dagen efter. Ge kompledigt vid annat tillfälle om aktiviteten inkräktar på fritid.

– Släpp kontrollbehov! Man kan inte  själv hinna se allt i förväg, utan måste våga gå på saker osedda. Använd den tillgängliga information som finns, ex recensioner, och erkänn för eleverna att det finns  ingen garanti  att det blir superspännande. Diskutera istället frågor i förväg om vems ansvar det är att få ut något av något.

– Återanvänd! Återkom till kulturinslag om och om igen. Även ett år efteråt kan en pjäs förtjäna att refereras till. Förutom att pjäsen eventuellt växer och dess liv förlängs, skapas sammanhang för elever när samma inslag behandlas ur flera olika aspekter.

– Skapa masseffekt! Boka många klasser till samma aktivitet, det blir ett allmänt samtalsämne och skapar vi-känsla när flera klasser upplever samma sak. Kringmaterial känns roligare att sammanställa om fler klasser/fler kollegor ska nyttja det.

– Öka kulturens status! Hävda ofta relevansen för värdegrundsarbete då många anser att resurser till värdegrundsarbete oftast kan försvaras. Jämför med annat: naturvetenskapliga ämnen har både halvklasstimmar och laborationsmaterial. Ska inte humaniora få några exklusiva bitar? Föreläsare för personalen eller teambuilding med elever – en teaterpjäs kan mycket väl fylla den sortens syften.

– Bjud med kollegor! Många har erfarenhet av att kultur ofta hamnar på humaniorans  planhalva och att det alltid är samma lärare som drar iväg med elever. Inte lika givet är det exempelvis för ma/fy/ke-lärare varför och hur de ska involvera kultur. ”Klassen behöver gå tidigare från mattelektionen för att hinna till teatern, men du kan väl följa med?”, kan vara en replik som ger en öppning.

Beaktande av kritiska aspekter

Även om många i skolan är positivt inställda råder en ständig tidsbrist som gör att kulturinslag prioriteras lågt. Trots läroplanens tydliga direktiv riskerar övergripande mål som inte direkt återfinns i olika kursplaner att hamna i skymundan. Varken elever eller lärare har tid att lägga in något utöver det centrala innehållet. Det måste kännas relevant för eleven såväl ur personlig livssynpunkt som ur konkret betygssynpunkt. Och det måste vara praktiskt möjligt för läraren, sett till arbetsbelastning. Det är inte givet att jag som lärare för egen del tar del av kultur. Och om jag själv går på exempelvis teater i underhållande syfte, är det inte alls självklart att fundera på hur teater kan främja kursinnehållet, än mindre hur det ska kunna utgöra betygsunderlag.

”Det var fett ovärt.” är en typisk elevkommentar som sällan förekommer efter vanliga lektioner, men inte sällan sägs efter ett teaterbesök. Inte nog med att det krävs såväl ekonomi som tid till praktiskt organiserande, för- och efterarbete – det är också en mental press att legitimera aktiviteten. Som lärare måste jag vara trygg i min uppfattning och syftet med aktiviteten för att orka med både det praktiska fixandet och det mentala ansvaret. Även om jag inser att jag inte kan ansvara för vad alla får ut, tar jag ändå åt mig om jag märker att kulturupplevelsen inte föll i god jord.

Kultur har ingen gräddfil utan måste tåla samma kritiska förhållningssätt som skolans övriga verksamhet. Skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, vilket automatiskt ger exempelvis naturvetenskapliga ämnen en fördel. Det är svårare att visa hur en surrealistisk performance-föreställning platsar i en sådan kontext. Samtidigt förväntas skolan ligga i tiden och hantera allt. Visserligen ska jag utveckla individens egenart, men jag ska också skola henne i akademisk form, en form som ibland är motsatt kulturens ”flummiga” karaktär. Flumstämpeln är för mig inget negativt, men det finns ingen riktigt bra term för den omätbara, icke-kvantitativa estetiken som rymmer subjektivitet och känslor. Gymnasieskolan, som på de flesta håll är strikt kursutformad, har av naturliga skäl olika läger i fråga om kultur. Men även lärare respektive kulturutövare är skolade inom olika traditioner och det är långtifrån självklart att vi förstår varandras villkor och utgångspunkter. För att nå varandra, vare sig det gäller inom skolan eller gentemot externa aktörer, tror jag en del av lösningen är att våga ifrågasätta kulturens egenvärde och mer krasst se vad kulturen tillför lärandet och hela skolans uppdrag.

 

Lisa Eklöv, kulturombud,  förste lärare i filosofi och naturkunskap på Kärrtorps gymnasium

Missa inte:

Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden.

På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande.

KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temat, envishet och mod, långt borta och nära och gränser

Elisabeth Söder