Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Kulturombudsträff

Kulturombudsträff för ökad rörelseglädje i klassrum och på raster!

”Det finns studier som visar att elever som deltagit i fysisk aktivitet innan lektioner i språk och matematik fått 40 procent bättre skolresultat. Och att två extra idrottslektioner i veckan höjer elevernas resultat. Andra positiva effekter är att upplevelser av stress, depression och ångest minskar, säger Christer Oja som är projektledare för Spring i benen, ett projekt som erbjuds Stockholms skolor. Därför väljer vi/ Kulan att ha en kulturombudsträff på temat rörelseglädje med dans och akrobatik.
fou2

Program

Under kvällen får du ta del av:

  • En workshop i hur vi kan hitta ett lustfyllt och enkelt sätt att röra oss mer under skoldagen.
    Vi lär oss också grundläggande begrepp inom dans och koreografi. Workshopen leds av Maria Nordlöw,  danspedagog och dramapedagog, lärarutbildare, högskoleadjunkt på SMI-Stockholms Musikpedagogiska Institut.
  •  Hur jonglering, akrobatik och balans kan vara en paus i skolarbetet, Krisoffer Sylwan från Cirkus Le Fou håller i workshopen.
  • En dans och musikföreställning med Sadunära, en humoristisk och interaktiv föreställning som utforskar lusten till lek. Med dans och spegellek till levande musik, leder, följer och härmar vi varandra. En trygg och rolig stund tillsammans där vi förundras och ler – och rätt som det är kanske även publiken dansar! Sadunära har Kulanpremie
  • Sadunära visar också några rörelselekar som går att göra i klassrummet.
  • Dans i Stockholms stad och län, DIS berättar hur de kan stödja skolan med dans och rörelse
9f0a6357693eb0f08e8077347cac8344 foto Sadunära: Jonas Jörneberg

Kontakt och anmälan

Plats : Zebradans Renstiernas gata 48, buss 3 från Slussen eller Skanstull, hållplats Gotlandsgatan el. 10-15 min promenad från Skanstull.
Tid: 30 augusti klockan 16.30 – 20.00. Vi serverar lätt förtäring och delar ut kulturkort mellan 16.30-17.00
Målgrupp:  kulturombud, fritidspedagoger och intresserade lärare
Kostnad: bekostas av Kulan
 Anmäl dig här
Varmt välkommen!
Elisabeth och Christina

#Tystiklassen, så här jobbar vi

I det förra blogginlägget berättade jag om vår kulturombudsträff, Sätt normerna i rörelse. En kväll som tillägnades #tystiklassen.  Hur kan vi förebygga en kultur som sitter i skolans väggar? Där elever agerar i enlighet med de förväntningar de förknippar med sin roll. I inlägget gav jag teater-, film- och litteraturtips som alla var för sig är en bra ingång för att samtala om rätten att stå upp för sig själv och gå sin egen väg, om att inte vilja eller kunna motsvara andra förväntningar.

Forumspelsövningar

I det här inlägget berättar jag om några övningar vi gjorde på kulturombudsträffen med dramapedagogen Agneta Josephson för att arbeta med #tystiklassen. Övningarna gav oss en ökad medvetenhet av vikten av att träna på att hitta ord och bemöta verbala kränkningar. Vi fick instruktioner som var lätta att tillämpa och göra även tillbaka i skolmiljön. På bilden ser du Agneta i full färd att introducera en övning. Bilden gör inte Agneta rättvisa. Hon ser sträng ut och pekar med handen men hon var raka motsatsen. Oerhört lyhörd inför gruppen. Men också tydlig med sin roll som ledare och vad övningarna gick ut på vilket gjorde att vi alla som deltog  i övningarna kände oss trygga.   
  
Teater de vill 6
 

Hur hjälps vi åt för att stoppa kränkningar?

Vi utgick från det som stod i inbjudan ”: Hur medverkar vi till att utveckla vår beredskap, liksom deras beredskap, att förhindra den här sortens utsatthet. Hur hjälps vi åt att handla för att stoppa den här diskrimineringen, de här kränkningarna. Hur kan vi medverka till att elever förblir, eller blir, uppmärksamma och handlar i situationer som dessa?

Forumspel

Agneta Josephson började med att ge en kort bakgrund till Forumteater och Forumspel, två kunskapssökande metoder som syftar till att bryta handlingsmönster. Tänk en scen i tunnelbanan, vi ser att en person blir utsatt för oönskad närhet. Vi är många i tunnelbanevagnen. Kan vi dra nytta av att vi är många? Gör det att vi kan resa oss upp och säga till de andra ”kom med mig, vi sätter oss bredvid tjejen /killen”? Vad finns det för andra alternativ? I Forumspelet kan vi pröva och testa olika ideér som därefter sitter i ryggmärgen och gör att vi nästa gång vi ser någon blir utsatt för kränkningar har en handlingsberedskap med ett batteri med alternativ beroende på hur situation är.

Vill du veta med om forumspel rekommenderade Agneta böcker av Katrin Byréus. Söker du på nätet hittar du bland annat en PDF om forumspel som Katrin har skrivit. För dig som vill arbeta med normer och normkritik rekommenderade Agneta,  Normkritisk pedagogik. För att arbeta med härskartekniker och motstånd, Fem härskartekniker 

Teater de vill 5

Lärakännaövningar med dubbelt syfte

På Agnetas webbsida har hon skrivit:  ”hur vi rör oss spelar roll. Hur vi lyssnar spelar roll. Hur vi säger det vi vill säga har betydelse. Att säga ifrån, liksom att ta in varandras perspektiv, avgör framtida möjligheter” och det var något vi fick uppleva under kvällen .

Vi började med uppvärmning. Alla fick sätta på sig namnlappar och ställa sig i en ring. Därefter blev en av oss tillsagd att gå fram till en person och säga dennes namn. Paret bytte sedan plats. De som fått sitt namn uppläst satte handen på magen för att visa att de blivit omnämnda. En enkel namnövningen alltså. Men så viktigt det är att höra sitt namn! För mig var det en ny gest med att sätta handen på magen för att markera att jag hade hört mitt namn. Det gjorde att ingen i gruppen riskerade att bli bortglömd.

Sedan utvecklade vi övningen med att gå fram till varandra men med olika instruktioner: som att gå med långa steg, korta steg, med axlarna bakåt, titta ned på något. Dessa instruktioner var det enda som Agneta sa. Det blev mycket tydligt för oss när vi därefter samtalade om övningen i par att röstläget hade förändrats när vi rörde oss på  olika sätt. När vi gick med axlarna bakåt talade vi myndigt och när vi tittade i golvet viskade de flesta av oss. Så stor förändring i en liten förändring i kroppshållningen. Värt att fundera på, får vi för mycket träning på vissa kroppsbeteenden? En ishockeyspelare exempelvis , tar hen med sig kroppsspråket utanför rinken och därmed också röstläget? Hur påverkas vi när vi möter hen i skolkorridoren? Övningen blev en snabb isbrytare för oss.

Det blev också tydligt att vi så snabbt anpassade oss till de andra och att det var den som började som satte tonen för gruppen.

IMG_4744

#MeToo repliker

Därefter fick vi bilda ett par med den som stod närmast. Eftersom vi rört om i grytan rejält i övningen tidigare var det ingen som kom att stå bredvid en vän. Ett smidigt sätt för en ledare att uppnå detta utan att komma med instruktionen ”Ställ dig bredvid någon du inte känner”.

Par om par fick vi samtala om #MeToo repliker. En replik som göra att någon blir utsatt, som är kränkade, går över gränsen. Några axplock från vår övningen: Visa pattarna, jag vet att du vill, håll käften din hora, du stinker billigt, kom igen, jag vet att du vill, lilla gumman det var väl inte så farligt, du har väl inte varit med om mycket du, tyst med dig, tänker du springa undan på toa nu? kom igen nu, jag veta att du vill, ryck upp dig för fan, skall du fega ut igen?  Vi fick därefter räkna till tre och tillsammans säga varandras repliker, först i vårt normala tonläge, därefter högt, viskande och sist med stark attityd.

Hur kan vi säga emot? Vi utforskar

Vi gör en ny parkonstellation och funderar på hur vi kan säga emot? Hur kan vi säga ifall vi hör någon säga så till en arbetskamrat? Hur kan vi säga ifall vi hör någon säga så till en elev? Vi fick säga varandras taskighetsrepliker och den som uttalat den i ringen fick fundera och ge svar på tal.  Därefter tillbaks till ringformationen och vem som helst i ringen fick svara på taskighetsrepliken. Vi ger tillbaka ansvaret till den som  handlar eller säger repliken.

När vi sa våra kränkande repliker kände vi verkligen det massiva motståndet från gruppen. Men som Agneta sa, ”Det finns ett värde i att utsätta sig för obehagligheter när det är en trygg miljö. Få känna hur det känns att få mothugg. Vi  behöver träna på det”.

Efter övningen pratade vi om risken med utnötning. Faran med att vänja sig, är det någon ideé att jag säger till? I vissa skolor finns en tuff attityd och språkbruk. Vi kände att vi måste vara alerta och hålla ut och hela tiden markera, det är inte okey!

Vad händer om jag svarar med samma mynt och kränker den som kränker mig? Eskalerar det? Är det synd om hen? En av våra deltagare tog också upp det vanligt förekommande ”kvinnliga ansvaret” att vi kvinnor måste sluta att både ta ansvar för sig själv och den som kränker.

Det kan också vara tryggt för den som kränker att någon ställer krav, att skolkulturen har tydliga gränser. Kan det vara skillnaden mellan skolor där taskiga repliker och beteenden är starkt förankrat?

Vi i gruppen pratade också mycket om vikten av att kännas sig trygg i rummet. Något som vi gjorde i alla övningar och som vi måste uppleva när vi agerar i skolan. Många av oss tänker därför träna på övningarna från kvällen med kollegor under trygga förhållanden.

Kvällen avslutades med att alla med en mening fick säga en tanke som vi tar med från kvällen, en efter en.

Tack Agneta för en viktig och rolig kväll!

Elisabeth

Teater de vill 2

10155406_301412560009659_1397385610_n

Elisabeth Söder för Kulan. En digital och fysisk mötesplats för inspiration och guide till aktuellt kulturutbud för förskola och skola.
Följ Kulan på 
facebook

Hur kan vi stoppa kränkningar i skolan?

När jag tänker efter i vilka situationer jag sett elever kränka varandra ser jag framför mig alla gånger jag sett killar hålla fast tjejer mot väggen. När jag stannat och sagt till så har nästan undantagslöst alla tjejer svarat att det bara är på skoj. Jag svarar då att jag inte tycker att det är ett roligt skämt men i de fall jag inte har eleverna i någon klass har jag låtit det stanna vid det.

Nu efter #MeToo har vi alla läst om betydligt värre kränkningar i #Tystiklassen. Jag har också lärt mig ett annat förhållningssätt genom Kulans kulturombudsträff som jag skall berätta om i inlägget.

Skärmklipp

#MeToo, sätt normer i rörelse

Jag minns också många samtal med elever, både killar och tjejer som menade att det var så befriande att börja i gymnasiet och slippa alla påklistrade masker och stereotypa krav på hur killar respektive tjejer skall vara. Med det i bakhuvudet planerade jag kulturombudsträffen #MeToo, sätt normer i rörelse.

Jag var tidigt på det klara med att jag ville ha med en dramapedagog som kunde leda forumspel relaterat till temat. Vill vi öka vår beredskap och handlingsbenägenhet räcker det inte med information. Jag kontaktade Agneta Josephson från Dramapedagogbyrån. Agnetas metod utgår från ett ett samtalande och gestaltande arbetssätt och det hade räckt väl för att fylla kvällen men eftersom det var en kulturombudsträff kändes det också viktigt att få med en kulturupplevelse. En föreställning som har #Metoo som tema och finns subventionerad på Kulan är Längtan som spelas på Play house teater. Ett gripande och hoppfullt drama om ömhet, sexuella övergrepp, rädsla för närhet och ungdomar i desperat behov av kärlek.

Men jag vill att kvällen skulle fokusera på något vi alla känner igen från vår skolmiljö. Där vi uttrycker oss och agerar  som vi tror förväntas av vår stereotypa könsroll.  Jag hade nyligen sett Seek & hide med #metoo som tema av Teater De Vill och den kändes klockren för kvällen. Seek & hide handlar om att sätta gränser och om vad man får och inte får göra mot någon annan. Om att hitta sig själv bakom alla lager av masker, uttryck och förväntningar. En pjäs som är baserad på ungdomars egna tankar och frågor kring inre och yttre krav. Till pjäsen finns en Lärarhandledning SeekHide  Efter varje föreställning stannar skådespelarna kvar för samtal med eleverna. Föreställningen är subventionerad med 50 kronor om du anmäler intresse på Kulanwebben.

Uppnåddes syftet med kvällen?

Några kommentarer från Kulans utvärdering av kvällen:

Ideer till undervisning styrka, skratt
Hur viktigt det är att arbeta med #MeToo med ungdomar
Teatern och dramaövningarna !
Ideer till undervisning, styrka och skratt.
Bra att få se och diskutera innehållet i pjäser som vi är intresserade av att boka för våra elever.
Vikten av att bearbeta stora tunga frågor genom upplevelser och övningar. Att bara prata räcker inte. Detta verkar jag för i kollegiet.
En betydligt större medvetenhet om hur kränkningar drabbar individen  och vikten av att träna på att hitta ord att bemöta verbala kränkningar.
Nya möjligheter vid hantering av kränkande språk.
Hur oerhört viktigt det är att vi reagerar och agerar när kränkningar förekommer.
En bra föreställning som vi förhoppningsvis kan arbeta utifrån i vårt värdegrundsarbete.
Dramapedagogen Agnetas övningar och instruktioner som verkar lätta att tillämpa, både med kollegor och elever.
Egen utveckling utifrån alla tankar och funderingar samt deltagarnas egna erfarenheter som vi delade med oss av

Filmer på tema #MeToo

Lärare i Stockholms kommunala skolor kan kostnadsfritt låna eller se strömmande filmer på temat
Kulturombudsträff med tema metoo feb 2018filmer

Skönlitteratur på tema #Metoo

Mediotekets Cirkulationsbibliotek tipsar om böcker som handlar om att stå upp för sig själv och gå sin egen väg, om att inte vilja eller kunna motsvara andra förväntningar. Lärare i Stockholms kommunala skolor får fritt låna gruppuppsättningar exempelvis följande böcker på temat:

Abdel -Fattah, Randa: Ser mitt huvud tjockt ut i det här?
Alexie, Sherman: Den absoluta sanna historien om mitt liv som halvtidsindian
Hassen Khemiri, Jonas : Jag ringer mina bröder
Herrström, Christina: Tusen gånger starkare, boken finns att låna på Cirkeln och som film på SLI
Kadefors, Sara: Lex bok
Kinkaid, Jamacia: Lucy
Levithan, David: Ibland bara måste man
Lövenstam, Sara: Som eld
Niemi, Mikael: Skjut apelsinen
Olsson , Hans: Spelar roll

Nästa inlägg på #MeToo tema

Då berättar jag om några av de övningar vi gjorde med dramapedagogen, Agneta Josephson och som förhoppningsvis alla oavsett om ni var med på träffen kan göra i skolan.

10155406_301412560009659_1397385610_n

Elisabeth Söder för Kulan. En digital och fysisk mötesplats för inspiration och guide till aktuellt kulturutbud för förskola och skola. Följ Kulan på facebook

Olika sätt att arbeta med dokumentären Silvana i klassrummet

En text om filmen Silvana – väck mig när du vaknat. Filmen tar upp: feminism, social aktivism genom hiphop och rap, HBTQI, kändisskap och att vara en förebild. Genom efterföljande samtal med filmens regissör och producent har jag nedtecknat vad som kom fram om arbetsprocessen bakom dokumentärfilmen. Filmvisningen ingick i Kulans och Skolbio Stockholms temakväll om normer och normkritik.  Den andra programpunkten under kvällen Könsroller i bildspråket med filmpedagog Elisabeth Jonsved är publicerad i ett tidigare inlägg på Kulan.

Silvana -väck mig när ni vaknat

”Välkommen till den svenska rapparen Silvana Imams värld

Uppvuxen i Stockholmsförorten Jakobsberg med en mamma från Litauen och pappa från Syrien är Silvana en Third Culture Kid som skapat sin egen identitet. Hon är fast besluten att störta patriarkatet, bekämpa rasismen och vara en förebild för HBTQI-ungdomar – något hon själv saknade under sin uppväxt. Silvana Imam slog igenom under antirasistdemonstrationen i Kärrtorp i slutet av 2013 varpå hennes karriär, hela tiden präglad av politiska budskap, fick raketfart. Silvana har beskrivits som en orädd ledare för en hel generation, som med sylvass tunga fångar vår samtid. Men 2015 behövde artisten en timeout från rampljuset. När hon kom tillbaka igen var det med större kraft än någonsin och 2016 mottog hon Grammisen för årets artist.

Den kvinnliga trion Gustafson, Kastebring och Tsiobanelis har fått komma Silvana väldigt nära inpå livet och skapat en laddad film om kändisskap, kärlek och konstnärskap. Det är en historia om att brottas med rollen som förebild och samtidigt med sina egna och samhällets förväntningar. Publiken får möta personen Silvana, bakom den offentliga mediebilden. ” Texten är hämtad från Influence club film, en sida fylld med bonusmaterial kring filmen.

IMG_4718
Filmproducenten Anna Weitz och en av filmens tre regissörer  Mika Gustafson inledde samtalet med att knyta an till filmpedagogen Elisabet Jonsveds föreläsning Könsroller i bildspråket,  det är viktigt att tänka på normativa mönster i bild och film och välja med omsorg.

normbild

Mika som är en av filmens tre regissörer berättade om bakgrunden till filmen. Mika och de andra två i filmteamet, Olivia Kastebring och Christina Tsiobanelis började göra film ihop för att slippa vara ensamma som filmskapare. På samma sätt som de sett sina killkompisar göra saker i grupp som exempelvis starta band. De bestämde sig för att göra några kortfilmer på tema starka tjejer och hiphop. Kvinnor som inte är subjekt, kvinnor som gör något.  De valde Silvana för hennes vilja att berätta. Då var Silvana inte känd, hon slog igenom och vann en Grammis under filmarbetet vilket självklart ändrade filmteamets förutsättningar.
 De ville skapa bilder som de saknat när de växte upp, där vi och andra som inte så ofta får ta plats på film finns representerade och där kvinnor får vara subjekt. ”Vi ville göra den här filmen både för oss själva och andra.” Om den här filmen kan stärka andra betyder det väldigt mycket.

Filmerna tänkte de lägga upp på YouTube.  De tre regissörerna turades om att fota, ansvara för ljud och filma. Det blev ett bra sätt att komma nära Silvana, helt klart en bra metod eftersom filmen 2017 fick en Guldbagge för bästa dokumentär.

sz802cfd

De började med filmen våren 2014, en politiskt laddad  tid med Kärrtorpskravaller och val till riksdagen på hösten. Filmteamet ville fånga den politiska tiden med en underground artist. De bestämde sig för att följa Silvana och tanken var först att släppa materialet på YouTube innan valet.

Mika berättade att de satt långa tider vid klippbordet och vände och vred på filmmaterialet. De ville att filmen skulle vara mångfacetterad och funderade mycket på, ”vad är nya bilder?” Räcker det med att vi slänger in en stark tjej? De ville att Silvana skulle framstå som självklar samtidigt som det fanns vissa bitar av rasism och homofobi i hennes liv.  Vi som såg filmen kände alla empati för Silvana när hon dolde sin homosexualitet för en släkting i Litauen. Hur stor plats får problemen ta i filmen? I klassisk dramaturgi måste det finnas en konflikt. I Silvanafilmen fick samhället stå för den dramaturgin. Varje bildruta vägdes på guldvåg samtidigt som det var viktigt att energi och pepp skulle få ta plats. De ställde sig så klart frågan Vem gör vi filmen för? Målet med filmen var att stärka personer i sin identitet, speciellt HBTQI personer som inte förekommer så  ofta i media och känner ett utanförskap.

636465114822399869_79de6eb357d648c69b5e05429103ba4a

Producenten för MANTARAY FILM, Anna Weitzi berättade att alla på produktionsbolaget läste många manus och fick göra avvägningar där de funderade på möjlig finansiering och publikframgång men till Silvana sa de ja på ren magkänsla. De har också fått många bevis på att det var rätt satsat. Förutom Guldbagge och stor publikframgång har de fått brev från unga människor som är tacksamma att de har fått en film att spegla sig i, en film där huvudpersonerna är lesbiska på ett självklart sätt utan att det hör till filmens drivande dramaturgi. En brevskrivare skrev till Silvana ” förlåt att du behövt vara den här förebilden” För det är klart att det i filmen blir tydligt att det kostar på att vara i det främsta ledet för feminism, homosexualitet, antirasism. Det visar sig också i filmen och Silvana tar ett en paus från allt under några månader.

Hur kan jag se filmen med mina elever?

Silvana – väck mig när ni vaknat går som Skolbio under våren. Biljetter för unga kostar 25 kronor. Läs mer om hur du bokar och skolbio Stockholm. Om du arbetar med filmen i klassen blir vi på Kulan glada om du vill berätta om hur du lägger upp arbetet. Har du elever som vill skriva en några rader om filmen blir vi också glada. Som ett ringa tack skickar vi filmcheckar. Hör av dig till elisabeth.soder@stockholm.se

Prata om filmen med elever

Förslag från Anna och Oliva: Sätt på musik av Silvana och tala om att vi lyssnar 10 minuter och under tiden kan ni fundera på vilka scener ni särskilt  kommer ihåg. Här är filmens soundtrack. Vad fick filmen dig att känna? Blev du provocerad av någon scen? Mer om filmen och filmskaparna kan du på influencefilmclub . På samma sida hittar du också en lärarhandledning. Kan vara vara intressant att jämföra Influence clubs handledning med Svenska filminstitutets filmhandledning, Silvana

Filmens producenter vill veta lite om er filmupplevelse! Om det finns tid och möjlighet får ni som har sett filmen gärna fylla i nedanstående enkäter.
Enkät för elever/de som sett filmen: http://bit.ly/2xLfKNz
Enkät för lärare/dig som visat filmen: http://bit.ly/2y681xn

Medioteket_SkolbioStockholm_VT18_Silvana

Andra blogginlägg på tema stereotypier och normer

10155406_301412560009659_1397385610_n Elisabeth Söder för Kulan en digital och fysisk mötesplats för inspiration och guide till aktuellt kulturutbud för förskola och skola. Följ Kulan på facebook

Könsnormer i bildspråket

Rapport från Kulans och Skolbio Stockholms gemensamma lärarkväll på Klarabiografen. Vi visade filmen Silvana och i anslutning till den ett samtal med en av filmens regissörer Olivia Kastebring och filmproducenten Anna Weitzi. Kvällen inleddes med Medierådets lärar- och elevguide, Könsnormer i bildspråket som Mediotekets filmpedagog Elisabet Jonsved visade. Alla bilder i inlägget kommer från Elisabets presentation och finns i lärar- och elevmaterialet. Nästa blogginlägg från kvällen kommer att handla om filmen Silvana med efterföljande samtal .

IMG_4696

Visuella mönster, könsnormer i bildspråket

Statens medieråds lärar- och lektionsupplägg är en bra ingång för att prata om normer kring manligt och kvinnligt. Lektionshandledningarna har ett generöst upplägg med bilder fritt att använda i klassrummet. Många elever tycker att en bild inte är så mycket att orda om när vi lärare uppmärksammar dem på en stereotyp bild. Då kan det vara intressant att visa flera bilder för att se om eleverna tycker att de kan skönja ett mönster. Be dem beskriva bilderna rätt upp och ned utan att värdera.

Finns det traditionellt kvinnliga och manliga poser?

Är kvinnan  eller mannen subjekt eller objekt på bilderna? Kameravinkel, fågel eller grodperspektiv? Bjuder de in eller tittar de bort? Är det någon som blir tittad på eller tittar på? Är det vanligt mönster att kvinnor håller om sin kropp och att män gärna visas i klassisk tänkarställning eller upptagen med någon aktivitet?

IMG_4699

Är bilderna annorlunda i TT:s bildarkiv?

Nu har vi sett några klassiska reklamposer men hur kan det se ut när politiker porträtteras? En fotograf som inte är så kunnig inom genus och könsstereotypa mönster faller lätt i fällan kring manliga och kvinnliga poseringar. Männen har männen bestämda tänkarpositioner, bortvända eller fångade i aktivitet? Tänk också på bakgrunden, alla män har en kall färg och en stram bakgrund. Kvinnorna tittar rätt in i kameran och ler. Många har blad och blommor som bakgrund. Är det en slump eller är det ett mönster vi ser? Är det svårt att lyckas som kvinnlig politiker om vi skulle agera som de manliga politikerna gör?

IMG_4703 IMG_4702

Är de här egenskaperna kopplade till kön?

IMG_4714

IMG_4712

Så här skulle det kunna se ut?

Vad hittar vi för bildspråk i genren spel? Vad kan vi avläsa utifrån kroppsposition, blick, ansiktsuttryck, kläder och färger? Anna Nilsson är en illustratör som tröttnade på att kvinnliga spelkaraktärer är så stereotypa. Hon bestämde sig för att ge ett  antal kända spelkaraktärer en makeover genom att förändra deras kläder och ge dem kroppspositioner som inte framhäver deras sexuella attribut.

IMG_4707
Eller de här spelkaraktärerna som Anna Nilsson skapat för att få in egenskaper som hon saknar i spelvärlden. Från vänster till höger Mrs Yamamoto, Shedevil och Eileen

IMG_4709
Ann Nilsson har också lekt med klassiska kvinnliga poser och kläder på manliga kroppar. Som Elisabet och Elin skriver i lärarhandledningen Könsnormer i bildspråket sid.5 ” ofta är det först när bildtraditioner bryts som de blir tydliga. Brott mot den ”manliga blicken” går att hitta t.ex. i den norska ungdomsserien SKAM där flera scener visar killar som blir objektifierade genom hur kameran avbildar dem. Hur ofta har ni sett killar bli avbildade på det här sättet?

IMG_4708

Hur kan vi arbeta för att de visuella normerna skall bli mer inkluderande?

Normer har inte alltid sett ut så här. De går att bryta. Vi får vässa blicken, göra genusspaning och anmäla till Allmänna reklamationsombudsmannen.

636465114822399869_79de6eb357d648c69b5e05429103ba4a

Tips på filmer och böcker på temat

Böcker och filmer för högstadiet och gymnasiet som handlar om att stå upp för sig själv och gå sin egen väg. Om att inte vilja eller kunna motsvara andras förväntningar och om hur vi ser på varandra.

Andra blogginlägg på tema stereotypier och normer

10155406_301412560009659_1397385610_n

Elisabeth Söder, Kulan, inspiration och guide till aktuellt kulturutbud för förskola och skola.
Följ Kulan på facebook

#MeToo, sätt normer i rörelse

Lärare inbjuds till en kväll där vi genom teater och dramapedagogiska övningar reflekterar i förhållande till #MeToo.  Hur gör vi nu? Hur hjälps vi åt att handla för att stoppa den här diskrimineringen, de här kränkningarna? Hur kan vi medverka till att elever förblir, eller blir, uppmärksamma och handlar i situationer som dessa? Hur medverkar vi till att utveckla vår beredskap, liksom deras beredskap att förhindra att den här sortens utsatthet? Hur kan vi agera som individer, i grupp och påverka strukturer?  

Pressbild_SH2

 

Välkommen till en kväll där vi genom dramapedagogiska övningar och teaterupplevelse reflekterar i förhållande till #MeToo.

Teater De Vill spelar Seek &Hide. Ett drama om att söka sig själv och hitta sig själv bakom alla lager av masker. Teatern har samlat berättelser från elever som bearbetats till en stark föreställning. Teater blandas med parcour, musik och dans. Föreställningen subventioneras av Kulan med 50 kronor per elev när du bokar via Kulan.

23734589_1559863234097232_5495310698458120192_n

Hur gör vi nu? Hur hjälps vi åt för att stoppa den här diskrimineringen, de här kränkningarna?  Hur kan vi medverka till att elever förblir, eller blir uppmärksamma och handlar i situationer som dessa? Hur kan vi agera som individer, i grupp och påverka strukturer? Dramapedagog Agneta Josephson från Dramapedagogbyrån leder övningar som får oss att reflektera i förhållande till #MeToo och makt.

Pressbild_SH3

Information och anmälan

  • Målgrupp: Pedagoger från skolor i Stockholms stad
  • Tid: 20 februari, förtäring från 16.15. Programmet pågår mellan 16.45-20.00
  • Plats: Scenen Pipersgatan 4, nära Hantverkargatan på Kungsholmen
  • Kostnadsfritt förskolor i Stockholm. Bekostas av Kulan
  •  Här anmäler du dig

Varmt välkommen! Christina och Elisabeth

Inbjudan, filmvisning med samtal

636465114822399869_79de6eb357d648c69b5e05429103ba4a

Välkommen till kväll med tema normer och normkritik. Vi visar Guldbaggevinnaren, Silvana – väck mig när ni vaknat. ”På några få år har rapparen och aktivisten Silvana Imam blivit en tongivande person på den svenska hiphopscenen, och en förebild för unga människor i marginalen. Men det är en roll som har kostat på.

I dokumentären Silvana – väck mig när ni vaknat har tre kvinnliga regissörer fångat hennes uppgång, kollaps och återkomst – och ljuva små ögonblick från den spirande romansen med popstjärnan Beatrice Eli. Filmen ger ingångar till samtal om representation, mediebilder och vad som händer när både de som är framför och bakom kameran är kvinnor.” citat från Svenska filminstitutets filmhandledning.

Silvana erbjuds som skolbio under våren, läs mer om våren skolbio här

garfell

Producenterna Stina Gardell och Anna Weitz följer upp Silvana med ett samtal. Stina har i en artikel i Svd svarat på frågan om det krävs mycket mod för att göra dokumentärfilm ”– Det är inte vi som gör dokumentärer som är modiga utan dom som är med! Vilket extremt mod att våga visa sina dåliga sidor, sina rädda sidor, sina övergivna sidor. Det är så modigt att våga visa sig svag och jag tror att det är det som förändrar världen.”

normbild
Filmpedagogen Elisabet Jonsved har varit med och arbetat fram materialet Visuella mönster – om könsnormer i bildspråket till Statens Medieråd som presenteras under kvällen. ”Könsnormer i bildspråket är ett pedagogiskt material som visar hur vi ständigt kommunicerar med bilder och hur vi behöver analysförmåga för att kunna demaskera och förstå bilders budskap. Tränar vi på att läsa bilder blir vi bättre på att analysera, förstå och problematisera det vi ser.”

10155406_301412560009659_1397385610_n

Under tiden vi serverar matigt tilltugg har du möjlighet att hämta ditt kulturkort och prata med oss från Kulan och med Carina Häll, skolbioansvarig.

Information och anmälan

Målgrupp: Kulturombud, lärare och skolbliotekarier årskurs 7–gymnasiet
Datum:  12 februari klockan 17.00–20.00. Lätt förtäring serveras från klockan 16.30
Plats:  Klarabiografen i Kulturhuset.

Anmäl dig här

Välkommen skeptiker

Pantomimteatern bjuder pedagoger på föreställningen Hoppet och workshop i samarbete och kommunikation torsdagen den 21 september. Kvällen inleds med lätt förtäring 16.30,  föreställningen börjar prick 17.00. Inget insläpp efter att Hoppet börjat. Kvällen är utan kostnad men du måste anmäla dig 

/Elisabeth

 

Pantomimteatern lärarkväll sept 2017-3

Jobba som Fogelström i Stockholmskällan

Har dina elever också reagerat på alla ovanliga ord och yrkesbenämningar i Mina Drömmars stad? På träffen som Kulan anordnade på Medeltidsmuseet berättade Stockholmskällans redaktör, Martin Nyblom att när han gick i årskurs 8 i Petrus Magni skola i Vadstena ägnades en hel lektion åt att samtala om ordet sumprunkare.

Sumprunkare är ett yrke som förekommer i Mina Drömmars stad. Henning får arbete som sumprunkare vid Fiskarhamnen intill Slussen. ”De tog sig ombord på en ålandsskuta som kommit med fisk i skymningen. Fisken skulle inte auktioneras bort förrän nästa morgon. Det var sumprunkarens uppgift att hålla den vid liv genom att hela natten ha båten i rörelse så att vattnet cirkulerade.” Sumprunkarna räknades till gruppen sjåare och hade lågt anseende.

5942a54e-16ed-4ef5-8de7-8e3fcacfdd1a

Arbetet inför stadsserien

Per Anders Fogelström samlade på sig enormt mycket material inför arbetet med Stockholmsserien. Alla böcker och arkivmaterial är donerat till Stockholms stadsmuseum som bland därigenom bland annat fick 80 hyllmeter litteratur om och av Stockholm och stockholmare med tyngdpunkt på 1800 – 1900-talet. Bland materialet finns ett fotografi på en man som matar en ekorre, sittande på en bänk på Skansen. Kanske gav den bilden upphov till kapitlet Vårens vandrare i En förvandlad stad? ”Och nu hade han väl kysst henne ändå – om inte en gammal farbror kommit stultande och slagit sig ner på deras bänk. Gubben hade nötter med sig och några ekorrar kom kilande, Henning och Barbro satt kvar och såg på. Men de satt mycket närmare varandra nu och det var kanske inte bara för att ge plats år bänkgrannen.”

62601329-1428-4bd5-9482-2b3b62ec9cb0

Hennings första intryck av Stockholm

Många av de lärare som arbetar med nyanlända elever i bokprojektet Mina drömmars stad har tagit fasta på Hennings första intryck av Stockholm där han kom och gick över Liljeholmsbron mot Hornstull ”Först var staden en besvikelse: staden fanns där inte! En lång och skranglig flottbro av trä ledde över vattnet mot några låga hus som skymtade intill träden på andra sidan. Mellan husen med sina svarta tak och skorstenar fanns en glugg, tullporten. Men bortom tullhusen inte någon stad utan bara nya tobaksland och grå berg. Och moln av svartvita skator över flacka fält.

Fast bakom mälarsidans berg steg några skorstenars arbetsrök. Och på andra sidan hade han nya järnvägsbanken över Årstaviken. Henning blev ivrig, halvsprang nedför sluttningen mot bron. Per Anders Fogelström, Mina drömmars stad, citat hämtat från kapitel Bron till verkligheten.”

Stockholmskällans kartor

Eleverna får berätta om sitt första intryck av Stockholm. Oavsett bakgrund är alla elever förvånade över att Hornstull på den tiden var landsbygd med stora odlingar. Du kan använda Stockholmskällans kartfunktion och söka fram kartor från 1733 till nutid.

karta

502575d9-961e-4281-9212-263256037e99

6574b876-da2e-4087-8441-a70a8c06bd89

Vi behöver inte gå tillbaka till sekelskiftet för att påminnas om att många stockholmare har levt som jordbrukare i staden. Kvinnan på bilden som står vid spisen i sitt kök i Tensta är fotograferad 1966,  sista hyresgästen i Tensta.

e96aacce-dadf-4874-a395-f88aa7426e54

Söka efter Per Anders Fogelström i Stockholmskällan

Använder du fritextfunktionen i Stockholmskällan får du 133 träffar . Du kan begränsa antalet träffar genom att filtrera på källor. Söker du på bilder begränsas antalet till 51 träffar, bilder både på Per Anders Fogelström och bilder kopplade till Fogelströms böcker. Litteraturtips ger 72 träffar och det finns 48 texter  .

e252e82d-d78b-42ec-82eb-fc1aaad3ba15

Det finns tre filmer på temat, bland annat ett elevarbete, Mina drömmar stad och filmen Stora Badstugatan förr och nu.  Filmklippet som saknar ljud är hämtat från Svenska Biografteaterns veckorevy 1915. Stora Badstugatan fick sitt nuvarande namn, Sveavägen 1885. I Per Anders Fogelströms roman, Barn av sin tid beskrivs gatan som dofternas gata, en gata fylld av lukt från avloppsdiken, garverier och benmjölsfabriker. Tur för alla som gick på gatan att de kunde fortsätta till Brunnsviken och ta ett dopp.

per anders fogelström

 

Men varför krångla till det?

Stockholmskällan har inför satt samman ett temapaket med bilder, texter och filmer för alla som vill arbeta med stadsserien. ”Henning och Lotten och många av de andra figurerna i Fogelströms stadserie är påhittade, men den miljö de rör sig i har skapats utifrån det historiska källmaterial som Fogelström samlade på sig. Resultatet blev en fiktion på verklighetens villkor. Strejkerna, demonstrationerna, upploppen och andra händelser som påverkar figurerna är historiskt belagda och har inträffat på riktigt.”

82d205cf-3412-4ca4-9b64-be18e95d9d05 (1) (2)

Tidigare inlägg på tema Fogelström och Mina Drömmars stad

På KULSTHLM är vi alla redaktörer

På facebookgruppen KULSTHLM är vi alla redaktörer och  kan lägga upp tips om evenemang och likande som andra har glädje av inför arbetet med Mina drömmars stad. Berätta gärna hur du arbetar och glöm inte att lägga upp bilder från böckerna och eventuella bokfester. Tipsa också om ni har vernissage någonstans utanför skolan , om press har skrivit om er eller om klassen bloggar om Fogelström

Bilder från Stockholmskällan

Vägvisare till Henning och Lottens söder, 1860-1843
Hamnen vid Slussen Sumpprunkare:
Äldre man matar en ekorre, fotograf Lennart af Petersens(1913-2004) skapad 1945, Fotonummer F 35523
Kök i Tensta, fotograf Fredriksson, Göran H, Bildnummer SSMFb001653
Stora Badstugatan, Ateljé Larsson Fotonummer Fa 49540 ; Fotonummer POSC 427 ; Fotonummer C 13

/Elisabeth Söder

Vill du vara med eller har frågor om bokprojektet så kontakta mig, elisabeth.soder@stockholm.se

Hoppingivande föreställning och workshop i samarbete och kommunikation

Välkommen till en kväll som utmanar de förutfattade meningar som de flesta av oss har om pantomim och mim som konstform. Jag har i varje fall tyckt att mim och pantomim är långtråkigt, föråldrat och att det inte lämpar sig för att berätta en historia. Jag har förknippat mim med personer klädda i svarta kroppstrumpor och vita handskar som bär på fönster och klättrar på väggar.

Men i våras fick jag uppleva Pantomimteaterns föreställning Hoppet- För jag dog inte och blev helt betagen. Både av konstformen såväl som av det starka innehållet. Tre skådespelare och en sinnrik scenbild med mycket musik som gestaltade en berättelse om krig, flykt och det nya landet. Berättelsen bygger på insamlat material av barn och unga från Stockholms skolor. Några av de ungdomarna som varit med och berättat om sin resa  för Pantomimteatern har också gjort en film, Våra drömmar. Filmen inleds med en riktig sekvens från deras resa på flykt till Sverige. Pojkarna har filmat underifrån tåget med mobiltelefonen. En resa som tog flera dagar. 

Föreställningen är ordlös men jag tänkte inte på det förrän på slutet och då var det med känslan att den här historien hade inte gått att gestalta med ord, det hade förminskat upplevelsen.

Lärarmaterial

I anslutning till föreställningen har Pantomimteatern gjort en ett digert och omväxlande lärarmaterial för att prata om ämnet med elever. Jag har också tidigare skrivit om föreställningen och framförallt om läraren Alexandra Ljungkvist med elever som bidragit med sina erfarenheter av flykt.  Här kan du se en trailer för föreställningen:

HOPPET – för jag dog inte Trailer from Pantomimteatern on Vimeo.

Kulturombudsträff den 21 september på Teater Påfågeln

Som du förstår är jag enormt glad att Kulan i samarbete med Pantomimteatern kan erbjuda er att under en kulturombudsträff få se hela föreställningen.
web-9616
Under kvällen får du också chans att pröva på kroppsspråkets betydelse, olika sociala koder och hur vi förhåller oss gentemot varandra. Vi undersöker olika teman på ett konkret sätt, t.ex. samarbete och kommunikation i enkla workshops som Pantomimteatern håller i. Workshops som passar mycket bra att göra i klassrummet. När människor möts i ordlös verksamhet, blir språk, social status och bakgrund sekundära. Det viktiga blir leken och mötet här och nu. Det blir förståeligt varför vissa saker är okej och andra inte. Exempel på olika workshops att göra i klassrummet hämtade från Kulanbloggen.

Marinonett workshop lutning

Anmäl dig här: Anmälan

  • Målgrupp: kulturombud och intresserade lärare F-åk. 9
  • Datum: 21 september 16.30-20.00. Lätt förtäring serveras från 16.30. Föreställningen börjar 17.00. Inget insläpp efter start.
  • Kostnad: Utan kostnad för pedagoger i Stockholm, evenemanget bekostas av Kulan och Pantomimteatern
  • Plats: Påfågeln, S:T Eriksgatan 84, T-bana S.t Eriksplan

Varmt välkomna!

Elisabeth och Christina