Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Lisa Eklöv

Tips från rektor, så här får kulturen plats i skolan

I rollen som kulturombud på gymnasiet har jag ofta skrivit och talat om hur vi ska få in kultur på olika sätt i skolan. Som rektor har jag därför känt att jag ju måste visa att det går och att det inte behöver handla om lärare som enskilda eldsjälar. Lite rädd var jag nog att jag skulle drunkna i alla rektorssysslor och nödgas prioritera bort kultur, och lite rädd var jag också att jag inte skulle hitta naturliga sätt att få in kultur när jag nu inte har någon undervisning att knyta kulturinslagen till. Men det visade sig inte vara så mycket svårare som rektor än som lärare att få in kulturupplevelser som lustfyllda inslag i det vi ändå gör. Jag utgår alltid ifrån att kulturevenemang inte får vara något utanpå allt annat, utan tvärtom ska ingå på ett naturligt sätt. Några konkreta exempel på kulturfrämjande som inte krävt några större insatser: prata-hogre-karin-049_platt_fri_press_gul

  •  Utse flera kulturombud. Ordinarie mötestid får bytas ut mot kulturombudsträff.
  • Afterwork” med personalen när vi gått på något tillsammans ex X på Unga Klara, Mad Men Band på Capitol, Prata Högre Karin!kretsteatern… Istället för julbord i december gick vi på Dramaten i januari och såg Tänker på dig! Liv Strömqvist.
  •  Auskultera: lektionsbesök genom att följa med klassen på teater. Det är inte mindre lektion för att det är utanför skolan och läraren är verkligen inte mindre in action. Tvärtom får jag en bra bild av hur klassen är och hur läraren organiserar.
  • Föräldrasamverkan: många föräldrar uppskattar erbjudande om att följa med klassen och det är en ytterst liten kostnad att boka några extra biljetter.
  • Kulturerbjudanden av olika slag skickas ut, med möjlighet att bli kompenserad tidsmässigt.

Viktigt att bearbeta kulturupplevelsen

Samtidigt som jag vill erbjuda elever och personal många olika upplevelser, landar jag ofta i slutsatsen att vi ändå ska våga hålla oss till färre händelser. Däremot tror jag på att vi om och om igen ska återkomma till något vi upplevt. Forever Alone är exempel på det: tre klasser såg pjäsen, men vid olika tillfällen. (Den elev som råkat vara sjuk kunde då få gå med en annan klass.) Att klasser går vid olika tillfällen gör att händelsen hänger kvar längre och blir mindre flyktig. Första omgången kom tillbaka med affisch och tatueringar och skapade förväntningar hos andra klasser.

Biljettforum_1280x720-NY

Lisa Eklöv har i ett tidigare blogginlägg berättat hur de för och efterarbetade kulturupplevelsen ”Reflektion i klassrummet skedde direkt när eleverna sett Forever Alone och bilder på olika scener sattes upp i korridoren. Bilder nära kön i matsalen leder till naturligt pratande elever emellan. Efter ett tag bearbetades pjäsen inom bild: var och en ritade med vit pastellkrita på vitt papper = osynlig teckning. Därefter skickades de osynliga teckningarna runt och varje elev var utrustad med en vattenfärg och målade ett fält. När pappret var täckt framträdde teckningen. Tack vare samarbetet med färgläggandet hade vars och ens teckning blivit synlig. Vi gör varandra synliga.

Fler inlägg av Lisa Eklöv

  • Lisa har också skrivit om möjligheten att maxa kultur till skolan utifrån lärarperspektivet  och uppdraget som kulturombud i inlägget IKT-K som i kultur.
  • Om du funderar på hur och varför du skall använda kultur i  ditt ämne har Lisa också skrivit om det i blogginlägg för Kulan

Så här arbetade jag med kulturombudsuppdraget

Lisa Eklöv, rektor på Filosofiska i Skarpnäck

Kulan i social media

kulan_avatar Kulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Morgonsamling med guldbaggegala och förintelsens minnesdag

Rektor Lisa Eklöv på Filosofiska reflekterar över förra veckans morgonsamling.

Alla elever från förskoleklass till och med årskurs 9 är med på morgonsamlingarna . Denna gång handlade det om Guldbaggegalan och Förintelsens Minnesdag.  Avståndet mellan dessa båda händelser kan verka långt, men när vi började tänka på kopplingar vecklade massor av samband ut sig och det kändes med ens helt logiskt att den glittrande galan går hand i hand med svåra och tunga ämnen.

lisa collage

Det är inte helt lätt att tala inför spannet förskoleklass-åk 9 och inför varje samling är det en utmaning att finna ämnen som känns meningsfulla för alla elever. Denna samling funkade ovanligt bra där det kändes som att var och en fick något på sin nivå. De yngsta var mest intresserade av Jättens ansikte, (Guldbaggevinnaren, Jätten 2016), de något äldre mindes hur de upplevde pjäsen Forever Alone (Unga Klara 2016) medan de äldsta som nyss läst om andra världskriget inom SO nog kände mer av allvaret i de djupare frågorna.

jatten

Priser och utmärkelser, viktigast är att få en bekräftelse

För just ett år sedan samlades också hela skolan när jag hade fått ett pris av Hédi Fried för mitt arbete med värdegrundsfrågor inom naturkunskap och filosofi på gymnasiet.  ”Fick du en pokal?”, var elevernas spontana fråga. Nej, jag fick ingen pokal, men har burit med mig en inre pokal och funderat mycket över vad ett pris innebär.

Är det betydelsefullt med priser? Ja, vare sig det gäller glamorösa guldbaggar eller utmärkelser till enskilda lärare för vardagligt arbete med värdegrundsfrågor, så är det viktigt att få erkännande och bekräftelse på att det jag gjort ingår i något större. Det är också som att när någon annan sett vad jag gjort och formulerat vad det handlar om framträder det tydligare. Samma är det nog med de flesta galor galor: i det stora flödet av allt som produceras behöver vi stanna till vid vissa verk och uppmärksamma lite extra. Vi behöver nog urskilja och särskilja och låta somligt framträda mer i relief, för att inte allt ska försvinna i flödet. Likväl finns det något obekvämt med konkurrens och tävling och uppmärksamheten är nog sällan helt rättvis. För min del har priset inneburit en bekräftelse som gett extra energi och säkerhet samt lett till nyfikna frågor.

Färre kulturupplevelser och mer tid för reflektion

Samtidigt som jag vill erbjuda elever och personal många olika upplevelser, landar jag ofta i slutsatsen att vi ändå ska våga hålla oss till färre händelser. Däremot tror jag på att vi om och om igen ska återkomma till något vi upplevt. Forever Alone är exempel på det: tre klasser såg pjäsen, men vid olika tillfällen. Den elev som råkat vara sjuk kunde då få gå med en annan klass. Att klasser går vid olika tillfällen gör att händelsen hänger kvar längre och blir mindre flyktig. Första omgången kom tillbaka med affisch och tatueringar och skapade förväntningar hos andra klasser.

lisa händer

Reflektion i klassrummet skedde direkt när eleverna sett Forever Alone och bilder på olika scener sattes upp i korridoren. Bilder nära kön i matsalen leder till naturligt pratande elever emellan.

Efter ett tag bearbetades pjäsen inom bild: var och en ritade med vit pastellkrita på vitt papper = osynlig teckning. Därefter skickades de osynliga teckningarna runt och varje elev var utrustad med en vattenfärg och målade ett fält. När pappret var täckt framträdde teckningen. Tack vare samarbetet med färgläggandet hade vars och ens teckning blivit synlig. Vi gör varandra synliga.

lisa osynligvägg

För varje gång som vi pedagoger aktivt ger kulturen uppmärksamhet ger vi den också status. Att något återkommer i olika former gör att det inte bara fastnar bättre i medvetandet, utan också växer.

Det är inte alls säkert att ettagluttarna förstod sambandskartan där Forever alone finns med bland guldbaggar, filmer och förintelsen… men de kanske i alla fall fick en känsla av att deras teaterupplevelse platsar bland andra betydelsefulla saker? Förhoppningsvis har varje elev känt att något den upplevt är en av alla trådar som vävs samman till en större väv, såväl vars och ens personliga väv, som den väv vi väver tillsammans över tid.  Både yngre och äldre elever har vid flera tillfällen stannat upp vid sambandskartan i korridoren, pekat och pratat och följt pilarna.

Varje gång något känns splittrat och otydligt – testa om det ändå går att länka ihop!

Lisa Eklöv, rektor på Filosofiska i Skarpnäck

Kulan i sociala media

Kulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

kulan_avatar

Kulturens väg in i klassrummen

folkoperanwebb

När Lisa Eklöv arbetade som lärare i naturkunskap på gymnasiet såg hon kulturinslag i undervisningen med samma ögon som andra läromedel. Att gå på en teater- eller dansföreställning var inte ”trevliga happenings” utan upplevelsen hade samma status som vilket annat läromedel. På kulturombudsträffen berättade Lisa hur hon arbetar för att sätta in kultur i ett lärandekontext.

Monica Eriksson berättar om kvällen och Lisas föreläsningen i blogginlägget.
/Elisabeth

Kulturombudsträff på Folkoperan

folkoperanfoaje

Skolverksamhet

Det har börjat bli sådär höstgrått ute. Kvällarna börjar mörkna allt tidigare och motståndet mot att gå ut ökar. Det tar emot att, istället för att ta tåget direkt hem från jobbet, ta tunnelbanan till Mariatorget och från uppgången gå i blåsten genom parken. Jag förbannar valet av alldeles för tunn jacka. Jag längtar efter en soffa, en kopp te, en filt och ett doftljus. Varför gör jag det här?

Väl inne på Folkoperan möts jag av ett sorl. Det är ett femtiotal lärare och kulturombud från Stockholms skolor som samlats i foajen. Jonas Palerius, producent på Folkoperan, tar till orda och berättar om Folkoperans skolverksamhet. Han berättar att de kan utföra operaattacker. Under en lektion dyker de upp i klassrummet. Helt oförberett för eleverna. Under devisen ”Gör din unga röst hörd – använd magstödet” uppmanas eleverna att träna sina röster. Genom att sjunga opera. Efter denna upplevelse, får eleverna se en föreställning på Folkoperan. Där kan de i sin tur studera aktörerna, se hur de gör sina röster hörda. Och vad de säger. Med magstöd, ljud, ljus, kostymer, peruker och rekvisita.

Ordet ”Operaattack” får mig att haja till. Det är ett sådant lysande ord att använda i dagar som dessa, tycker jag. Attack andas krig, våld och hetsiga presidentkandidatdebatter. Clowner härjar på gatorna och får oss att längta efter att Batman ska komma och rädda oss. Världen tycks vara upp- och nedvänd. Som en konstig, skrämmande serievärld fylld av märkliga karaktärer.

En operaattack, kan kanske vara något som världen behöver just nu? Särskilt en attack som är uppfyllt av det budskap som Philip Glass opera, Satyagraha, vill få fram. Satyagraha, sanningens väg, berättar om den unge Mahatma Gandhis tid i Sydafrika. En tid som skulle bli början på det vi kallar civilt motstånd och att göra sin röst hörd, med fredliga metoder. Den operan ska alla kulturombud från Stockholms skolor få uppleva ikväll. Men först får vi lyssna till Lisa Eklövs inspirerande föreläsning om hur hon använder konst- och kulturupplevelser i sin undervisning.

Folkoperanlisa

Kulturombud, lärare och numera även rektor, Lisa Eklöv

När Lisa Eklöv arbetade som lärare i naturkunskap på gymnasiet såg hon kulturinslag i undervisningen med samma ögon som andra läromedel. Att gå på en teater- eller dansföreställning var inte ”trevliga happenings” utan upplevelsen hade för henne precis samma status som vilket annat läromedel som helst. Lisa citerade ur läroplanen, Gy 11, att det är skolans ansvar att varje elev kan söka sig till saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till kunskap, självinsikt och glädje. Att eleverna ska kunna hämta stimulans ur kulturella upplevelser och att eleverna har förmåga att kritiskt granska och bedöma det han eller hon ser, hör och läser för att kunna diskutera och ta ställning i olika livsfrågor och värderingsfrågor.

Lisa citerade även Ellen Key: ”Bildning är det man har kvar när man glömt allt man lärt sig”, och berättade att en elev hon haft uttryckt sig på följande sätt efter att ha tagit del av några teaterpjäser: ”Jag minns inget av någon av pjäserna vi såg, men den där med rullstolen sitter kvar här inne i bröstet”. Trots motståndet från eleven, och konstaterandet att han inte mindes, eller hade lärt sig något av teaterpjäserna. Så fanns något kvar. Inom honom.

För visst är det så att elever och andra lärare kan känna motstånd till att använda sig av kulturinslag i undervisningen. Eleverna kan komma med invändningar och ifrågasättanden som att:
Varför måste vi gå på teater”?
”Ska vi inte ha någon uppgift- det blir så flummigt annars?”
”Ska jag anteckna under pjäsen, för att vara förberedd inför provet?


Andra lärare kan komma med invändningar och ifrågasättanden som att:
”Hur ska jag hinna få in det i en redan pressad kursplan?”,
 ”För krångligt att styra om schemat”,
”Jag är ingen kulturtyp, gillar inte teater och sånt”
 ”Jag vet inte vad som är bra, eller hur jag ska följa upp
det, än mindre använda i bedömning…?”

Ja visst är det så, kommenterade Lisa kring det motstånd som kan komma från elever och andra lärare. Det kan vara svårt och krångligt att få till en kulturupplevelse i undervisningen. Det krävs praktisk planering, ekonomiska förutsättningar, tid, samarbete med andra lärare, logistik och så ska eleverna ha lunch. Det krävs didaktisk planering. Hur ska det följas upp? Hur ska kunskaperna examineras? Det krävs mental förberedelse, självförtroende och omdöme. Vi lärare måste fråga oss själva vad som krävs för att jag ska finna något meningsfullt med att använda mig av kulturupplevelser i min undervisning. Elever förväntas ta till sig allt. Är vi själva beredda att ta till oss allt? Vilka invändningar kommer jag med? Varför gör jag det?

”Man kan inte leda någon dit man själv inte vill gå”.

En elev i årskurs 2 på gymnasiet som Lisa undervisat, berättade, efter att ha deltagit i kulturupplevelser med klassen:

Innan jag gick på Författarna så hade jag aldrig tänkt tanken på att gå på en teater självmant men nu så skulle jag nog kunna gå på en pjäs på min fritid förutsatt att den handlar om något som jag är väldigt intresserad av. Resten av besöken var bara flummiga enligt mig och det ledde till att jag inte var lika fokuserad så jag har inte så mycket att säga om dem. Det rörde mig inte alltför djupt med det öppnade definitivt mina ögon för kultur vilket jag aldrig riktigt varit i kontakt med.”

En elev i årskurs 1 på gymnasiet konstaterade:

Till en början förstod jag inte varför vi gick och såg dessa teatrar. Men efter alla händelser som pågått i Kärrtorp under hösten och vintern så har jag börjat förstå. Jag kan se att behovet av att se och höra om dessa pjäser är viktiga för att förstå att ideologier som t ex nazismen bygger på falska grunder och hur dessa kan påverka människor som inte kan tänka kritiskt och våga ifrågasätta”.

Lisa gav flera exempel på vilka slags reflekterande frågeställningar som eleverna fått arbeta med som uppföljning och examination efter att ha studerat kulturläromedlet.

  • Vad har filosofen Platon, konstnären Hilma af Klint och filmen the Matrix gemensamt? Förklara med filosofisk terminologi.
  • Vilken/vilka punkt(er) i centralt innehåll för kursen Nk1 berörs i denna pjäs? Motivera!
  • Vågen, Vårt förakt för svaghet, Dr. Glas, A Clockwork Orange – Vilken passar minst in? Motivera!

Efter Lisas föreläsning gick vi sedan in i Cirkus Cirkörs- Folkoperans, Philip Glass opera, Satyagraha, Mahatma Gandhis värld. Några av de texter, citat som projiceras på väggen under föreställningen hittar du längst ned i blogginlägget.

gungbräda

När jag steg ut i höstmörkret igen efter föreställningen var jag uppfylld av musik, visdomsord, balansakter på brinnande linor och jättegarnnystan. Jag hade fått förnyad energi. Jag kände glädje. Och jag kunde svara på frågan. ”Varför gör jag det här?”

Hur skulle du som lärare vilja använda operan Satyagraha i din undervisning?

Berätta för oss i Kulan. Vi och dina lärarkollegor vill veta.  Gör din röst hörd! Med eller utan magstöd men fredligt. Tack.

På Folkoperan har ungdom till och med 26 år  50 % rabatt på föreställningar. Bokar du i sista minuten betalar du 50 kr på utvalda platser i salongen.

För Kulan /Monica Eriksson

Citat och text i Satyagraha

Akt 1

Scen 1 Kuru Field

s 1 – 16

Jag ser dem samlade här
inför striden.
Sålunda talar Arjuna till Krishna
som placerar sin vagn mellan arméerna.
Arjuna sade:
Hela mitt vara är besegrat
av försvagande medlidande
Vilket är det rätta,
undrar jag förvirrad.

s 23

Krishna sade:
Se till att likställa
njutning och plåga,
vinst och förlust,
seger och nederlag.

Scen 2 Tolstoy Farm

s 42

Vis är den som har uteslutit
begär och syfte från sina handlingar,
och som har låtit sitt arbete
uppgå i kunskapens eld.

s 46 – 53

Teori och praktik
är två skilda ting
säger de enfaldiga.
Men utför det ena
och skörda samtidigt frukten
av det andra.
Gör ditt arbete
ty handling är bättre än icke-handling,

Scen 3 The Vow

s 74 – 79

Den som avstår från en handling
för att den är svår
eller medför fysisk smärta,
avstår av egennytta och
skördar aldrig någon frukt
genom detta offer.
Men om en handling görs
för att den måste göras,
och överger all tanke på frukterna,
skall detta ses som gott och sant.

 

s 84 – 87

Liv av föda, föda av regn,
regn av offer, offer av handling.
Den som på jorden
inte håller hjulet i rörelse
lever för njutningar, meningslöst.

Akt 2

Scen 1 Confrontation

s 128 – 148

”Uppfyll mitt begär!”
”Döda fienden!”
”Ge mig makt!”
”Gör mig lycklig!”

s 149 – 153

Så tänker de,
dessa förlorade själar
Besatta av ouppnåeliga begär,
fyllda av hyckleri, arrogans och stolthet
får de världen att gå under.

Scen 2 Indian Opinion 

s 174

De mindre kloka handlar
med en bindning till handlingen,
medan de kloka handlar
utan bindningar
och gör de handlingar som måste göras.
Så uppnår människan det högsta.

s 208

Om jag inte utförde mina handlingar
kommer dessa världar att gå under.

Scen 3 Protest

 s 216 – 217 

Krishna sade:
Människan skall inte hata någon,
vara fri från tankar om ”jag” och ”mitt”,
oberörd av njutning eller plåga.
Lyckliga de som kämpar
och befinner sig i en sådan strid.

Akt 3

 Newcastle March

s 267 – 268
Den vise som nöjer sig
med kunskap och insikt,
som står stadig och behärskad,
för vilken lera, sten och guld
är ett och samma
skall kallas upplyst och närvarande.

 

s 277

Eld, ljus, dag, månen blir allt större,
Jag har många födslar bakom mig,
Jag är ofödd och mitt jag
är oföränderligt,
men trots att jag är herre över allt levande
styr jag min egen natur
och skapar mig själv.

s 315

Närhelst orättvisan reser sig,
då framträder jag.
För att skydda det goda,
för att lägga grunden för rättvisa,
uppstår jag i varje tid.

Scener

Akt I Tolstoj 

Kuru – Rättvisans fält
Ett stort slag förestår. Guden Krishna samtalar med prins Arunja (eller är det Gandhi).

 

Tolstoj-farmen – Sydafrika (1910)
Gandhi organiserar motståndet mot Sydafrikas rasistiska förtryck av de indiska immigranterna.En kooperativ arbetsgemenskap upprättas.

Svärandet av eden (1906)

Samtliga indier i Sydafrika ska registrera sig, alltid medföra uppehållstillstånd och lämna fingeravtryck. Det beslutas att göra motstånd mot lagförslaget – intill döden.

 

Akt II Tagore

Konfrontation och räddning (1896)

Gandhi har utomlands rapporterat om de indiska immigranternas situation i Sydafrika. När han återvänder förföljs han av en uppretad folkmassa. Polischefens hustru ingriper och sluter upp vid hans sida.

Indian Opinion (1906)

Proteströrelsens egen tidning Indian Opinion blir ett viktigt internationellt vapen i kampen för rättvisa och spridandet av Satyagraha – Fasthållandet-vid-sanningen.

Protest (1908)

Gandhis anhängare provocerar fram arresteringar och fyller fängelserna. Om inte regeringen drar tillbaka lagen, kommer de att samla in alla indiska pass och bränna dem. Regeringen vägrar. Gandhi håller ett bönemöte innan samtliga pass läggs på bålet.

 

Akt III – King

 Newcastle-marschen (1913)

Gandhi samlar femtusen arbetare vid gruvorna i Newcastle. De ska marschera de fyra milen till Transvaals gräns. Antingen kommer de att arresteras vid passkontrollen, och skapa ett administrativt kaos. Eller så tillåts de fortsätta till Tolstoj-farmen och kan där utöka strejken. I bägge fallen kommer regeringen att pressas att dra tillbaka de rasistiska lagarna – allt enligt de regler som föreskrivs av Satyagraha.

Kulturombud, dansa på borden!

kia4 Clarisa och Kia från Cirkulationsbiblioteket

Ställ dig på bordet och sjung”,  Var inte blyg, ”fake it til you make it”. Citatet gäller skolbibliotekarien men stämmer i hög grad också in på kulturombud. Vilka kanaler har du för att nå ut och få in synpunkter från kollegor och elever?  Citatet är från en föreläsning med Edward Jensinger, rektor och områdeschef i Malmö. Som kulturombud förväntas du vara insatt i Stockholms kulturutbud och ge tips, både för kulturupplevelser och för större ämnesövergripande projekt med kreativa inslag. I det här blogginlägget berättar jag om stöd för ditt uppdrag. Hör gärna av dig och berätta om hur du arbetar med ditt uppdrag.

Stöd i ditt uppdrag som kulturombud

Nationella styrdokument

Kultur har fått mer tyngd i våra kurs- och ämnesplaner. Ulla Wiklund har gjort en sammanställning av vad som står om estetiskt lärande under respektive ämne. Lisa Eklöv har också skrivit flera inlägg för Kulan  exempelvis inlägget Utveckla variationerna av undervisningsformer ”i  läroplanen för gymnasieskolan uttrycks följande: det är skolans ansvar att varje elev … kan söka sig till saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till kunskap, självinsikt och glädje; kan hämta stimulans ur kulturella upplevelser och utveckla känsla för estetiska värden”.

Stadens styrdokument för kultur

I Stockholm är Kultur i ögonhöjd det barn- och ungdomskulturprogram som kommunfullmäktige beslutat om. Alla barn och unga som växer upp i Stockholm skall ha god och likvärdig tillgång till professionell kultur och till eget skapande. Styrdokumentet finns att ladda ned för förskola, grundskola och gymnasium. Handboken är varvad med styrdokument och konkreta tips. I häftet får du information om Skapande skola, lyckade kulturmöten, kulturprojekt, litteraturtips, bedömning och ”läsameratips”. Omslag huvudfolderOmslag Grundskolan Omslag Gymnasiet Omslag förskolanFörskola Grundskola Gymnasium Kulturombudsuppdraget Det finns inget krav på att varje skola skall skriva en kulturplan men det är ett sätt att synliggöra uppdraget som kulturombud. Det ger också överblick så att skolan snabbt kan kontrollera att alla klasser fått sina två obligatoriska kulturupplevelser per läsår. I Stockholm har alla skolor ansökt om Skapande skola bidrag och i verksamhetsplanen för att få bidraget finns redan ett embryo till kulturplan. Så här arbetar några av våra kulturombud med sitt uppdrag. Lars Håkan Larsson, på Höglandsskolan har i flera blogginlägg för Kulan berättat om hur han för och efterarbetar kulturprojekt. I filmen från Mötesplats Kultur Skola berättar Lisa Eklöv berättar om sitt kulturuppdrag under ett läsår  

Estetik, kultur och skapande i undervisningen

Skolans uppdrag att arbeta med estetik, kultur och skapande handlar både om att se till att alla elever får kännedom om samhällets kulturutbud och om att använda estetiska uttryckssätt och skapande arbetssätt som en del av undervisningen. Satsningen Skapande skola ska medverka till att kulturella och konstnärliga uttryck långsiktigt integreras i grundskolan, med utgångspunkt i skolans kulturuppdrag enligt gällande läroplan” Skolverket Som stöd i vårt arbete med  har Skolverket tagit fram häften, fritt nedladdningsbara: webb_skapandeskola_del2-6 skapandeskola3-1webb_skapandeskola_del1-6 Med fokus på språk, lärande och identitet

Med fokus på digitala verktyg, lärande och kommunikation

Med fokus på upplevelser, känslor och stämningar

Med fokus på demokrati, normer och värden. 

Pengar till kultur

Skapandeskola medel är ett komplement till skolans kulturverksamhet för att skolan ska kunna göra extra kultursatsningar. Det utgör inte skolans enda ”kulturpeng”. I skolpengen som baseras på antalet elever som skolan har ingår pengar för kultur. Men pengarna är inte öronmärkta och vad som avsätts för kultur varierar mellan skolor. I ett tidigare blogginlägg på Kulan berättar jag om kulturpeng och skolpeng. Varför vi skall använda pengar från ämnet till kultur skriver Lisa Ekdahl från Kärrtorps gymnasium om i en blogg på Kulan. För att ge kultursatsningar extra tyngd kan det vara bra att bygga vidare på redan existerande  projekt som exempel subventionerade författarbesök i klassummet genom  Läsning pågår och Skapande skola. Då blir ett + ett mer än två .

Boka föreställningar på Kulan

Som kulturombud behöver du inte vara ansvarig för att boka föreställningar Alla som vill och  har skaffat en bokningskod hos KulturDirekt support@kulturdirekt.se kan boka föreställningar. För att få Kulanpremien som är 50 kronor i rabatt per föreställning och elev är det viktigt att du bokar  via Kulanpremien på Kulanwebben.

Omvärldsbevakning

Genom Kulans kulturkort har du i hos de flesta kulturaktörer möjlighet att besöka utställningar, föreställningar utan att betala om syftet är att undersöka om aktiviteten passar din skola. Men ring gärna innan så de vet att du kommer. Det är kulturaktören själv som bestämmer vad som ingår i kortet. Ta hjälp av Kulans kulturrådgivare som har överblick och är väl förtrogna med aktuella uppsättningar. Vi har dans-, cirkus och filmkonsulenter. Dessutom finns Teatercentrum, Författarcentrum, Centrum för dramatik, Länsmusiken, Konstnärscentrum Öst. Kulans veckobrev , Kulan på facebook  och Kulans  blogg. Lärarkvällar, nästan alla kulturaktörer anordnar egna lärarkvällar, vi skriver om dem i Kulans veckobrev men utbudet är gigantiskt. Vill du inte missa din favorit är det säkrast att gilla deras facebooksida. Utöver detta så går många aktörer samman och ordnar lärarkvällar. Vi har skola+ Museum=Sant som alternerar på olika museer och ligger i januari. Närmare 50 av Stockholms museer och kulturinstitutioner samlas och lärare kan träffa utställare, mingla och  lyssna till föredrag . Stjärnkalaset, chans att ära känna teatrarna, vilka scener de spelar på och vilken omfattande verksamhet de genomför samt som en liten ”belöning” också bli bjudna på hela föreställningar. Allt detta under en och samma eftermiddag och kväll. Skolbiodagen, oftast heldagsseminarium som avlutas med visning av hel film på kvällen.  På  Mediotekets SLI sida  finns omvärldsbevakning in om filmområdet. Likaså på Filmdagar FilmcentrumDansmässa som anordnas av DIS , Dans i Stockholms län och stad.

Nätverka med andra kulturombud

Varje termin anordnar vi kulturombudsträffar och Mötesplats Kultur skola där du också träffar kulturaktörer En film från kulturombudsträffen på Zebradans med målgrupp F-3 och danstema.  När det är möjligt filmar vi träffarna för att underlätta för kulturombudet att sprida inspirationen vidare till skolan.   En film från Danscentrum med Cirkustema Film från Mötesplats på Kulturfyren Film från Mötesplats med tema Skapande skola . Hoppas att du tycker att du har skolans bästa uppdrag som kulturombud !

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Här finns pengarna till skolans kulturuppdrag

Alla elever i stadens förskolor och skolor ska få minst två professionella kulturupplevelse per läsår. Kultur och eget skapande är en integrerad del i lärandet. Citat från  från Kultur i ögonhöjd för grundskola och gymnasium. Antalet kulturupplevelser bestämdes i utbildningsnämnden 2016.

1418359_orig

Hur får jag pengar till kulturupplevelser och skapande?

Kulturpeng och skolpeng

Det råder viss förvirring om kulturpengen. Tidigare var den öronmärkt i skolornas budget, men sedan länge ingår den i Stockholms skolors skolpeng. Hur mycket kultur det blir per elev bestäms av rektor och är en prioriteringsfråga som varierar från skola till skola. Men det har skett en tydlig förändring i synen på kultur. De flesta av stadens skolor har en medveten satsning för att integrera kultur i skolans alla ämnen och sätter in kulturupplevelsen i ett lärandekontext. Elevernas kulturupplevelser och skapande finns också med i skolornas verksamhetsplan.

I läroplanen framgår tydligt att besök på museer och kulturupplevelser ingår i skolans uppdrag, finns att läsa i  Övergripande mål och riktlinjer. Skolans mål är att varje elev har inblick i närsamhället och dess arbets-, förenings- och kulturliv. kapitel 2.6 i Skolan och omvärlden. Skolan ska även ansvara att varje elev efter genomgången grundskola kan använda och ta del av många olika uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans samt har utvecklat kännedom om samhällets kulturutbud. Det återkommer även i vissa kursplaner, exempelvis historia där hemortens historia finns med i det centrala innehållet. Ulla Wiklund har gjort en sammanställning av estetiska perspektiv i Lgr 11 .

Varför vi skall använda pengar från vår ämnesbudget till kultur skriver Lisa Eklöv , fd.lärare på Kärrtorps gymnasium om i en blogg på Kulan.

Rabatt på stadens scener

562806_10151126539816826_1237805332_n

På Kulan har vi en mängd utvalda kvalitetssäkrade  föreställningar inom teater, dans, musik, cirkus och berättande som ger  50 kronor i rabatt per elev,  Kulanpremien. Kulanpremien kan utnyttjas hur många gånger som helst per elev. För att få Kulanpremien  måste ni boka kulturaktiviteter på webbplatsen Kulan . Antalet kulturaktiviteter som går att boka med Kulanpremie varierar, gå till Kulans sök och bokasida och klicka på Kulanpremie i högerspalten.

På Kulan hittar du även Kulturhuset Stadsteatern Stockholm, Skärholmen och Vällingby, Dramaten, Kungliga operan. Aktörer som inte har Kulanpremie eftersom de redan är subventionerade av stat och stad. På Dramaten kostar ingen biljett över 100 kronor om du är under 26 år (vissa undantag kan förekomma).  En timme före föreställning rabatterar Dramaten  kvarvarande biljetter med halva priset. På Stadsteaterns scener för barn och unga kostar biljetter sällan mer än 50 kronor per elev, samma pris gäller för Unga Dramaten. På Folkoperan har ungdom till och med 26 år  50 % rabatt på föreställningar. Bokar du i sista minuten betalar du 50 kr på utvalda platser i salongen.

Subventionerade författarbesök

khemiri 2

Staden erbjuder stadens skolor subventionerade författarbesök i årskurserna 5, 8 och gymnasiet genom Läsning pågår. Ett klassrumsbesök som kostar över 3000 kronor kostar cirka 800 kr när det går via Läsning pågår. På Författarcentrum Öst kan du läsa mer om projektet och deltagande författare. Kommunala grundskolor och gymnasieskolor som har avtal med Cirkulationsbiblioteket får dessutom låna böcker i gruppuppsättning av författaren inför besöket.

Skolbio och film på nätet

publik a

De flesta skolor i Stockholm har avtal med Medioteket vilket innebär att du kan visa hur mycket film som helst utan att det kostar extra. Strömmande film innebär också att elever och pedagoger kan se utanför skolnätet. Medioteket arrangerar skolbio för skolklasser på biografer runtom i Stockholm och visar aktuella och angelägna filmer handplockade för elever i olika åldrar,subventionerade föreställningar till kraftigt reducerade priser.

Under Stockholms filmfestival Junior filmfestivalvecka visas film från hela världen för grundskolor och gymnasier med fri entré. Boka in den 3 -8 april 2017

Tillfälliga erbjudanden från stadens scener

header h

Ibland har Kulan möjlighet att via facebook erbjuda extra rabatterade föreställningar inför genrep, när teatern behöver provpublik eller i riktade kampanjer. Det  innebär att du får pengar över för att ta del av fler föreställningar med eleverna.

De gånger jag tagit med mina elever på öppna repetitioner eller när de fått vara provpublik har oftast blivit enormt uppskattat av eleverna. Det är spännande att få vara med och ibland även delaktiga i processen bakom en föreställning. Det är också det säkraste sättet att få elever att vilja följa med på en kulturupplevelse. Har de fått vara med i början av en repetitionsperiod och se en scens tillblivelse väcker det nyfikenhet av att se hur det färdiga resultatet blir. Allra bäst har det varit när mina elever också fått tycka till och regissör och skådespelare spelat efter elevernas anvisningar. Så intressant att se vilken betydelse små förändringar i tonläge, plats på scenen etc. kan ha.

Skapande skola

P1020207 (1024x683)

Inför läsåret 2016-17 har alla kommunala grundskolor i Stockholm ansökt om bidrag från Skapande skola . Syftet med statsbidraget är att långsiktigt integrera kulturella och konstnärliga uttryck i skolan, med utgångspunkt i skolans läroplan. Bidraget till Skapande skola är ett komplement till bidragsmottagarens befintliga kulturverksamhet.
Målen för Skapande skola för Stockholm stads kommunala skolor:

  • Alla elever ska få del av insatser som har till syfte att främja utvecklingen av estetiska lärprocesser.
  • Kultur och estetik ska vara en integrerad del i lärandet.
  • Alla elever ska få professionella konst- och kulturupplevelser.
  • Alla elever får möjligheter till eget kreativt skapande inom så många uttrycksformer som möjligt.

Eftersom alla kommunala skolor i Stockholm har ansökt om bidrag blir det inte så mycket per elev trots att Stockholms utbildningsförvaltning fått  11 miljoner kronor av Statens Kulturråd att fördela enligt stadens handlingsplan för Skapande skola och Statens Kulturråds riktlinjer. Kulturrådet rekommenderar varmt att skolan skall se till  helheten under året. Även om skolan ansökt om bidrag för alla skolans elever behöver inte alla årskurser få lika mycket. Hellre att skolan bestämmer sig för att satsa på några rejäla kulturprojekt , exempelvis i årskurs 5 och 8. Ett projekt som sätter avtryck både i klassen och i skolan. Övriga årskurser kan få del av bidraget genom en kulturaktivitet som inbegriper alla, exempelvis en scenkonsthappening på skolgården.

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.
Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Att använda kulturupplevelser i undervisningen; varför och hur

image9-457x686

Nyttan

Kulturen må ha ett egenvärde, men i min yrkesroll som pedagog är den ett instrument – ett medel för att förverkliga läroplan och kursmål. Allt vi gör i skolan sker med ”nyttans” förtecken och kultur är ofta ett effektivt sätt att öka meningen och angelägenheten i lärandet. Vi kallar det dock sällan nytta utan givande, lärorikt, utvecklande, danande, stärkande… Politiker räknar kanske på den samhällsekonomiska nyttan, medan vi som lärare ser till kunskapsmässig och demokratisk utveckling som får elever att växa som människor. Under växandets gång repeterar, utvecklar och examinerar vi och fullgör så även uppgiften att bedöma elevers kunskapsutveckling.

Relevansen

Allt inom skolan ska ha ett tydligt syfte och vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Mitt sätt att arbeta med kulturupplevelser kombinerar olika fält inom didaktisk forskning men bör i första hand ses som ett försök att systematiskt göra erfarenheten mer beprövad.

”Varför ska vi på teater?” – Elevens enkla fråga är lika naturlig som befogad, men kan ändå kännas nedslående om den har en negativ ton. Förutom styrdokumenten som mer eller mindre visionärt reglerar vad vi skall ägna oss åt måste vi vara realistiska och få eleverna med oss. Det kan vara tröttsamt att alltid motivera allt för elever men i grunden är det nog en sund önskan om sammanhang, att förstå vad olika aktiviteter syftar till. Det är så mycket som pockar på uppmärksamhet och elever vill ha hjälp att navigera. Varför ägna tid åt det man inte upplever som givande?

Meningen

Ett snabbt och ”effektivt” svar på ”varför ska vi på teater?” är: ”det kommer på provet”. Eleven nöjer sig ofta med det då prov är en naturaliserad komponent inom skolan. (Med prov avses här även andra slags examinationer.) Med en mer ifrågasättande elev kanske jag som svar diskuterar bildning och holistisk kunskapssyn med koppling till personlig utveckling. Men oavsett kort eller långt svar är det nödvändigt att visa det meningsfulla för kursen och/eller för livet.

Lärarens arbete handlar mycket om att visa elever sådant de inte skulle ha funnit på egen hand och erbjuda kopplingar mellan deras egen värld och andra världar. För att kunna visa dem måste vi få dem med oss (om de inte råkar vara plikttrogna eller specialintresserade). Ytterligt sällan är det fråga om faktisk frivillighet. Vi vet sällan något om den inre drivkraften, men anar att det är en mix av olika faktorer där huvudfrågan är: kommer det att ge utdelning på något plan? Elever uteblir om det känns socialt/personligt/betygsmässigt/tidsmässigt ovärt. Läraren har inte utrymme (tid/ork) för något som inte ger utdelning i kursen, eller har ett annat mervärde för klassen.

©marguerite_se_X-föreställning_7-457x686

Lärandet

Även om eleven bör ges möjlighet att upptäcka själv är det pedagogens plikt att tillhandahålla struktur och redskap för förståelse. Min erfarenhet är att ju bättre läraren lyckas rama in en upplevelse, desto mer givande blir den för varje elev. Med rama in menar jag förbereda och efterarbeta exempelvis en teaterpjäs, så att eleven ser hur pjäsen ingår i (skolans) lärandekontext. Som Ulla Wiklund uttrycker måste händelser kombineras med reflektion för att bli till lärdom, annars blir de bara händelser. För att reflektionen ska omfatta alla bör den struktureras som uppgifter och examinationer.

Fokuset

Skolans myndighetsutövning att bedöma elevers kunskap formar vad som värdesätts: mest fokus hamnar på sådant som bedöms. Endast det viktigaste tas med på provet – sålunda även kulturupplevelsen! Man måste inte ha prov på allt, men om vi gör olika inslag med kvalitet men sedan låter provet utgå från läroboken signalerar vi att det till syvende och sist är läroboken som räknas, och ”det andra är lite trevliga kringaktivteter”. (Just scenkonst ges ofta rollen att berika lite när väl det viktiga är avklarat.)

Kanske bottnar lärares textbundenhet i en osäkerhet huruvida en teaterpjäs verkligen ingår i ett vetenskapligt paradigm? Likaså finns ofta en osäkerhet kring hur elevers personliga upplevelser ska ligga till grund för rättssäker och likvärdig betygsättning. Men utöver den rent personliga upplevelsen finns generella kvaliteter som kan göras till lärande och ingå i bedömning. Dock bör vi samtidigt värna den personliga upplevelsen och låta den vara prestationsfri. Att vi senare återkommer till den och låter den utgöra stoff vid sidan av annat material förtar inte dess värde.

©marguerite_se_X-föreställning_4-457x686

Bedömandet

När eleven själv utövar kultur och skapar finns en process och en produkt att bedöma. När eleven inte själv producerar, utan konsumerar, är kultur mer att betrakta som ett ”vanligt” läromedel, om än lite mer tolkningsbart och intressant!

Jag försöker göra bearbetning och bedömning i flera steg för att det ska hinna bli reflektionstid emellan och mer av process där varje elev ges möjligheter att formulera sina tankar flera gånger innan det eventuellt är dags för slutlig examination.

Förberedelsen

Efter praktisk information börjar en pedagogisk förberedelse där syftet med exempelvis en pjäs förklaras i grova drag och eleverna får ta ställning till om de vill komma ”blanka” eller ha förförståelse, samt motivera detta val. Recensioner och liknande erbjuds dem som vill läsa på. Eventuellt går vi igenom bakgrundsfakta och särskilda begrepp som kan berika upplevelsen.

När jag själv sett pjäsen märker jag om jag främst ska fokusera på fakta och storyn i den, på tolkningar och känslor eller om vi ska dryfta den ur mer metakognitivt perspektiv.

Bearbetningen

Som direkt uppföljning använder jag gärna något digitalt verktyg (ex. mentometer, voto, socrative) för att individuellt och anonymt ta ställning till olika aspekter av pjäsen och samtidigt få koll på hela klassens uppfattning. Det är spännande att se vad resten av klassen tycker, och fler vågar uttrycka sig i vidare samtal om de redan sett att deras uppfattning finns hos fler i klassen.

(Ofta finns bra lärarhandledning från kulturaktörerna, men sällan är den tidsmässigt anpassad för helklass med en lärare, eller knyter an till det stoff som vi just bearbetar, eller ger bedömningsunderlag.)

När var och en så väckt minnet av pjäsen till liv gör jag gärna några värderingsövningar (4-hörn, barometer) om olika aspekter av pjäsen för att tvingas tänka efter och formulera det man tänker, samt se bredden i uppfattningar.

Vidare fortsätter bearbetningen gärna gruppvis där eleverna resonerar om några frågor eller utför några uppgifter kopplade till pjäsen och för anteckningar som lämnas in. Genom att lyssna på gruppsamtalen och läsa anteckningarna hör och ser jag olika nivåer i hur elever formulerar, analyserar, associerar, jämför med annat vi arbetat med, samt upptäcker nya frågor. Att exempelvis kunna använda ämnestermer istället för vardagsspråk i sin tolkning visar på begreppsförtrogenhet. Ofta i gruppsamtalet märker elever att de sett mycket olika saker under föreställningen och när de formulerar tillsammans kommer de in på komplexa och nyanserade resonemang. När de anger varför de uppfattat något på ett visst sätt är de automatiskt inne på välgrundade resonemang.

Sammanfattning i helklass är därefter givande för att se att samtalen kanske utvecklats mycket olika i olika grupper och att det ofta finns så många skikt i en pjäs. Varje grupp får redovisa sin uppgift eller någon fråga och lyssnande grupper får komplettera med sina tankar.

Sammantaget handlar det muntliga resonerandet om att träna tolkning, analys och kommunikation. Det finns inget facit utan individen/gruppen måste tänka självständigt. Det är omöjligt att avlyssna alla gruppsamtal och anteckningarna är sällan utförliga och inte heller på individnivå, varför jag inte kallar detta examination. Det är mer att betrakta som den informella bedömning som ständigt sker i sokratiska och deliberativa samtal. Givetvis kan man formalisera även det muntliga, men det kräver i allmänhet seminarieform och därmed mer tidsåtgång.

©marguerite_se_X-föreställning_9-457x305

Bilder i blogginlägget

Bilderna kommer från Unga Klaras föreställning X  En föreställning som Lisa sett med elever som läser naturkunskap.

Nästa blogginlägg av Lisa Eklöv kommer att handla om examinering 

Lisa är förstelärare i naturkunskap och filosofi på Kärrtorps gymnasium, Vi har en film med Lisa från Mötesplats Kultur – Skola där Lisa pratade om kulturupplevelser,  mätbarhet och scenkonst. Lisa höll ett bejublat inlägg med många konkreta upplägg på hur vi kan förverkliga kulturombudsuppdraget och Kultur i ögonhöjd. Filmen är lite över 10 minuter. Se den!  Filmen är rolig, klargörande, stärkande och fylld med konkreta tips.

Efter Mötesplats Kultur -Skola skrev Lisa också blogginlägget IKT-K som i kultur    där finns bland annat hennes PP från kvällen.   IKT, vad är det? Jo enligt Lisa ”IT  finns ju redan på gymnasiet så K måste väl syfta på kultur? ”Varför ? ”Jo, för att IKT, där Kultur är centralt, är en grundbult för att skolan ska få elever att växa.”

Missa inte:Kulan på sociala medier

Kulan på facebook och twitter : tips om estetiskt lärande, kultur och kulturerbjudanden.
På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande. KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm

Elisabeth Söder

IKT – K som i kultur

Varje läsår arrangerar Kulan Mötesplats Kultur- Skola, ett samarbete mellan Utbildningsförvaltningen och Kulturförvaltningen för Skapande skola. Syftet med mötesplatsen är att kulturlivet och skolan skall lära känna varandra och dra nytta av varandras olikheter för att stärka kulturens roll i skolan. En av våra föreläsare var läraren Lisa Eklöv från Kärrtorps gymnasium. Lisa höll ett bejublat inlägg med många konkreta upplägg på hur vi kan förverkliga kulturombudsuppdraget och Kultur i ögonhöjd. I blogginlägget ser du en del av Lisas presentation  från kvällen. Här finns Lisa Eklöv ppt Mötesplats

lisa bildredigerad

Var finns kulturstrategerna?

IKT – k som i kultur. IT fanns ju redan så K:et måste väl syfta på Kultur? Jag väljer att läsa det så, att någon med insikt smugit in kulturen på samma villkor som IT. Varje skola måste ha IKT-strategi, varje lärare måste ha IKT-förtrogenhet, stadens generella lönekriterier påbjuder IKT, IKT får kosta (både generellt och individuellt), alla elever ska ges tillgång till och grundläggande färdigheter i IKT, kompetensutvecklingsdagar har fokus på IKT… - Varför? Jo, för att IKT, där Kultur är centralt, är en grundbult för att skolan ska få elever att växa.

Nej, jag fantiserar, men försöker arbeta aktivt för kulturen i denna riktning. Kulturupplevelser ser jag som ett av de mer kraftfulla instrumenten för att kunna förverkliga Läroplanens mål, såväl de kunskapsmässiga som de demokratiska.

Vem skall förverkliga Kultur i ögonhöjd?

Omslag huvudfolderKommunfullmäktiges fokus på kultur med direktiv om en kulturupplevelse per elev och termin är enastående ( från Kultur i ögonhöjd)! Som ofta finns dock ett glapp mellan teoretisk vision och praktisk politik och vi är nog många som undrar hur verksamhetsplanens utsagor ska implementeras i verksamheten. Vem ska fixa kulturen, på vilken tid, och med vilken ekonomi? Skolledare, lärare och kulturaktörer har inte i ett trollslag fått mer resurser eller mer fantasi. Men låt oss se det som en chans att vara med och utforma kulturpraktiken inom skolvärlden. Kanske huret ska komma nedifrån, på pedagogikens villkor?

Så här kan kultur i ögonhöjd förverkligas

Att vi inom skolan inte lyckas utnyttja alla fantastiska kulturerbjudanden vi får beror nog på lika delar fantasilöshet och praktiska villkor. Lärare har möjligtvis en smula mer fantasi (eller förväntas ha?) än folk i allmänhet, men få av oss kan trolla. Om skolans kulturarbete ges organisatoriska förutsättningar kan vi pedagoger parallellt jobba på med den mentala trögheten. Omställningsarbete kräver sitt och vi har svårt att hinna fixa ny ”infrastruktur” samtidigt som vi ska få elever och kollegor med oss in i pedagogiska utmaningar. Några idéer för hur kultur-infrastrukturen i skolan kan faciliteras presenteras därför här:

  • en förstelärtjänst per skola inriktas på generell kulturdidaktik
  • kulturombudet kallas hellre kulturpedagog och ges 10% i sin tjänst för att underlätta bokningar och didaktisk inramning (de forna kultursekreterarna var säkert bra, men de kunde knappast vara insatta i skolans schema och andra inifrån styrande faktorer)
  • kulturombudsmöten och liknande förläggs dagtid för att minska den ideella eldsjälsfaktorn, samt för att locka fler kollegor. (Många, riktigt kloka kollegor, vill inte arbeta gratis på kvällstid, men vill ändå utvecklas!)
  • varje kompetensutvecklingsdag innehåller minst ett kulturinslag där professionella kulturaktörer deltar
  • likt kulanpremien inrättas en subventionering för all kompetensutveckling som syftar till ökat kulturengagemang
  • arbetslagsmöten omvandlas till kulturupplevelser och ses som kompetensutveckling
  • kulturaktiviteter erbjuds personalen och ses som friskvård
  • lärare som inte har nationellt prov i sina kurser ges motsvarande tid för att utverka kulturinslag inom sina kurser.
  • auskultation hos kollega sker när klassen genomför kulturaktivitet.
  • ”tur att ha kul – kultur” blir schemalagda pass. Förr såg man fram emot roliga timmen, nu ser man fram emot månadens ”tur att ha kul”

”Kulturen är jästen som får degen att växa”, sa skolborgarrådet Olle Burell på senaste kulturmötesplatsen. Jag håller med! Men får jästen inte rätt temperatur blir det ingen jäsning, oavsett andra ingredienser.

Bilder från Lisas Presentation

Lisa eklv 4

lisa Eklöv bild3

lisa elköv 2

Lisa Eklv 6

lisa eklöv 9

Artiklar och blogginlägg som Lisa skrivit

Missa inte:Kulan på sociala medier

Kulan på facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur och kulturerbjudanden. På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande. KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temat, envishet och mod, långt borta och nära och gränser

Elisabeth Söder

Utveckla variationen av undervisningsformer

vart-forakt-for-svaghet-foto-martin-brunn

Ingen demokratisk tillväxt utan fri kultur. Så skriver Nöjesguiden i en artikel. Journalisten Maina Arvas har sökt upp kulturombudet och läraren Lisa Eklöv. I Kärrtorps gymnasium har  nästan alla klasser i Kärrtorps gymnasium sett föreställningen Vårt förakt för svaghet, en pjäs om nazismens förakt för svaghet som också kan spåras i dagens samhälle.
Lisa menar att kulturupplevelser och skapande är kraftfulla verktyg för att resonera kring svåra frågor och påverka attityder i demokratiarbetet. Kultur är i det sammanhanget det ultimata läromedlet. Lisas och Kärrtorps gymnasiums  arbete med kultur och värdegrundsfrågor har också uppmärksammats i SVD, Teatern tacklar svåra frågor.

 

kärrtorp 1

Kulan har tidigare skrivit om Lisa och hennes arbete som kulturombud i inlägget Kulturombud kan inte ensamma dra hela lasset. Där finns bland annat Lisas presentation från en kulturombudsträff där hon berättar om hur hon arbetar med uppdraget som kulturombud. Vi var många som ville veta mer om hur Lisa arbetar med kulturuppdraget. Vi bad därför Lisa skriva en utförligare text som vi publicerar i det här blogginlägget. Lisa avslutar med att ge oss tips på hur hon tänker och agerar för att arbeta med kultur i skolans alla ämnen.

lisa

Uppdrag att didaktiskt utveckla variationen av undervisningsformer.

”Ty de diktare som är gripna av en känsla är de mest övertygande, ty de talar till samma tendenser i vår egen natur, och det är den karaktär vilken på det mest övertygande sättet speglar själens stormar och vrede som uppväcker motsvarande känslor hos oss.”

Så skriver Aristoteles i Om diktkonsten. Det är enkelt och komplext på samma gång, och kanske är det just detta som ofta gör kulturupplevelser fruktbara för lärandet?

Som kulturombud och förstelärare med uppdrag att didaktiskt utveckla variationen av undervisningsformer, har jag senaste året fokuserat på kulturupplevelser, framförallt scenkonst. Läroplanens övergripande kulturmål kombinerat med personligt intresse utgör stommen i ett undersökande av hur kulturupplevelser kan främja skolans hela uppdrag, det vill säga både kunskap och demokrati, där kultur ses som ett bland andra läromedel. I denna text beskrivs några erfarenheter och tankar kring hur kulturinslag på gymnasiet låter sig göras.

I rollen som kulturombud har jag kartlagt vilka kulturinslag som görs på skolan samt försökt få igång ett större intresse för kultur. Exempelvis har kollegor tillsammans tagit del av några föreställningar som vi sedan följt upp med workshops om hur man kan bearbeta scenkonst med elever. En utgångspunkt har varit att man inte kan leda någon dit man själv inte vill gå. Vi förutsätter att elever i alla sina olika ämnen ska gå på allt möjligt – men vill vi själva gå på sådant som i förstone kanske inte ens intresserar oss?

 

magasin 13

Kultur 

Kulturbegreppet är brett och delikat att avgränsa. Jag har främst fokuserat på scenkonstupplevelser där eleven kan ses som konsument. Eleven tar del av estetiska uttryck som framställs av professionella kulturutövare. Det handlar alltså inte om estetiska lärprocesser där eleven mer är producent av egna estetiska uttryck. Just scenkonst ser jag som en betydelsefull kontrast till elevens ordinära vardag: den konsumeras inte digitalt och inte individuellt utan alltid tillsammans som publik. Den är kroppslig och involverar olika sinnen. Den kan inte spolas fram och tillbaka utan är en autentisk situation av närvaro.  Denna skärmfria, kollektiva, omedelbara och sinnliga upplevelse försätter eleverna i en annan stämning än vanlig skola. Aktörerna, skolade i en annan tradition än vi lärare, erbjuder något utöver den ordinära skolsituationen, något som utmanar på gott och ont. Likaväl som vissa elever tycker det är underbart att komma utanför klassrummet och lära på annat sätt, tycker andra att det är flum, och därmed inte riktig skola.

 

- i läroplanen

I läroplanen för gymnasieskolanuttrycks följande:det är skolans ansvar att varje elev … kan söka sig till saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till kunskap, självinsikt och glädje; kan hämta stimulans ur kulturella upplevelser och utveckla känsla för estetiska värden; har kunskaper om och insikt i centrala delar av det svenska, nordiska och västerländska kulturarvet; har förmåga att kritiskt granska och bedöma det han eller hon ser, hör och läser för att kunna diskutera och ta ställning i olika livsfrågor och värderingsfrågor.

Kultur påbjuds alltså tydligt i läroplanen, liksom i FNs barnkonvention, men varför vi ska ägna oss åt kultur uttrycks egentligen inte. Även i specifika kurser, exempelvis Naturkunskap 2 finns estetiska upplevelser med som centralt innehåll, men inte heller här uttrycks varför. Kultur och estetik verkar ha ett naturaliserat egenvärde. Likväl råder osäkerhet kring att och hur det ska ingå. Resonemangen handlar oftast om förlusten när estetisk verksamhet som eget ämne tas bort, men sällan om de grundläggande villkoren för kulturen.  Utöver kulturens eventuella egenvärde, som skolan skall överföra i form av kulturarv och traditioner, finns mer instrumentella värden: kulturen utgör ett kitt i samhället, ger oss gemensam referensram, stödjer demokratin, skänker individuell och gemensam mening, är trevligt och  stämningsskapande vilket främjar hälsa o.s.v… Men  förutom dessa generella aspekter vill jag framhålla den pedagogiska vinsten med kultur – kulturupplevelsens didaktiska värde som läromedel.

- visar kunskapssyn

Kulturupplevelser ger ofta möjlighet att praktisera en holistisk och pluralistisk kunskapssyn. Fakta och värderingar integreras där sinnlig upplevelse och teoretiskt innehåll blandas. Som lärare utmanas jag i  min kreativitet och eleven får tillfälle till metakognitivt tänkande. Om jag på allvar vill förmedla en holistisk kunskapssyn kan jag inte dela upp lärandet i först lite riktiga skolfärdigheter och sedan lite trevlig  teater. Inom skolan strävar vi efter att elever ska känna sammanhang, såväl gällande kunskapsuppdraget som demokratiuppdraget. Tidsramar och styrdokument begränsar och vi måste hitta kreativa lösningar för att maximera effekten av undervisningen, om vi ska få elever att känna meningsfullhet som resultat av ett integrerat lärande.

 

-  som läromedel

Trots resonemanget nedan om kulturens givna koppling till värdegrundsarbete, är min utgångspunkt främst att kulturinslag ska ses som ett bland andra läromedel. När jag planerar en kurs och plockar fram material går jag först igenom scenkonstrepertoaren för aktuell period. Förhoppningsvis finns någon föreställning som kan knytas till centralt innehåll, och först därefter söker jag lämpliga filmer, artiklar och avsnitt i läroboken. Traditionellt gör vi ofta tvärtom:  först ”skola” och sen blir kulturen lite trevlig illustration av det man lärt. Jag ser hellre att vi utgår från en gemensam kulturupplevelse – sen gör vi skola av det. Precis som Aristoteles redan under antiken hade insett fastnar det som berörts av känslorna. När en klass fått en känslomässig ingång till ett avsnitt kan resten  av undervisningen förankras till den. Det behöver inte alls vara fel att som final på ett tema sammanfatta med en föreställning, men jag tycker mig ha märkt att jag får med mig fler elever från början när de lockades in i ämnet med en känslomässig upplevelse som inte är ”vanlig skola”.

Men till skillnad från ”vanliga” läromedel är för- och efterarbetet än mer avgörande om kulturupplevelsen ska leda till lärande. Många elever har en förutfattad mening om kultur och blockerar sig själva. Inte sällan är det en fråga om identitet, då man anses vara en viss typ om man gillar ”teater o sånt”. Den problematiken finns inte på samma sätt när det gäller andra former av läromedel.

som betygsunderlag

Att betrakta kulturinslag som läromedel innebär för mig också att de utgör stoff vid examinationen.  Att göra skola av exempelvis en teaterpjäs innebär att vi använder pjäsen på många olika sätt och ett teaterbesök degraderas inte av att ingå i en examination – tvärtom! Bedömning av en elevs upplevelse kan inte göras, men att en pjäs blir föremål för analys i ett prov, är inte konstigare än att filmer och artiklar används i provfrågor.

Man kan tycka vad man vill om betyg överhuvudtaget och mätandet som princip. Men inom det system jag nu verkar ser jag inget problem med detta element av instrumentell syn på kulturen.

Gymnasieelever är rationella och prioriterar, vilket ingen kan klandra dem för. Jag måste möta dem där de är och inte utgå från mina egna intressen. Vi kan inte gå på en livsviktig pjäs, men sedan handlar provet om den vanliga lärobokstexten. Jag visar på kulturens värde genom att jämställa en scenkonstupplevelse med andra läromedel, låta den utgöra ett självklart stoff för undervisningen. ”Kommer det på provet?” är nog en fråga de flesta lärare känner igen. Vi kan fnysa åt att elever inte lär för livet utan för provet, men jag ser snarare provet som ett medel att visa på vikt. Prov bör alltid handla om det läraren anser vara viktigt och vara ett medel att nå djupare lärdom. Eftersom det kommer på provet måste det vara viktigt och förtjänar att repeteras.

Men måste allt bedömas? Nej, men det blir konstigt om vi gör en massa olika saker i skolan, och kultur alltid är det som undantas från bedömning.

- som del av skolans kompensatoriska uppdrag

Som pedagog ska jag leda eleven till en större värld än den kunde ha erfarit på egen hand. Det är min uppgift att varsamt leda eleven till nya rum. Men det räcker inte att bara leda eleven någonstans, då kommer kanske bara de redan kulturvana att känna sig hemma och kunna uppleva. Att avhända mig mitt pedagogiska uppdrag leder lätt till snobbism. Jag bör inte utgå från att alla kan uppleva på egen hand (men heller förstås inte underskatta eleverna!) Det finns så mycket i mångas bagage som kan blockera en upplevelse. De som känner sig alienerade eller obekanta har också rätt till en upplevelse.

Vägen till upplevelsen kan gå via uppgifter där jag med en sokratisk ansats ställer frågor som tvingar eleven att bearbeta. Det kan tyckas typiskt läraraktigt att elever alltid ska komma utrustade med en mängd frågor så fort de ska uppleva något, men det är just uppgifterna och frågorna som är nycklarna till de nya rummen. (vad som är bra uppgifter och frågor är dock en annan sak.) Om gängse ”skolform” fungerar kan det vara en väg till innehållet.

Vad gäller skolans kompensatoriska uppdrag och strävan efter likvärdighet bör kulturinslag inte göras frivilliga eller vara förlagda utanför skoltid. Kvällsföreställningar, (där elever ibland även förväntas betala en del själv) främjar inte synen på kultur som ett bland andra läromedel. Elever har tillräckligt svårt ändå att stå emot fotbollstränaren, arbetsgivaren, familjen… Visst kan det ha ett särskilt värde att besöka en teater kvällstid för att få en mer autentisk situation, och det kan dessutom vara mycket praktiskt fixande i det vanliga schemat, men frågan om hur alla, ska få del av kulturupplevelser är överordnad.

Sammanfattande tips

Som lärare letar jag oftast efter något som direkt knyter an till ett avsnitt i kursen, och som kulturombud söker jag ta vara på allt som verkar intressant. I båda fallen krävs ett visst arbete, både attitydmässigt och praktiskt, för att rama in kulturupplevelsen. Efter en del trevande och famlande tycker jag mig ha kommit fram till några principer (förmodligen självklara för många):

– Upplevelser i sig räcker inte! De måste ingå i övrig lärandekontext. Kulturupplevelser av vilket slag det än är, får inte hanteras slarvigt och bli sammanhangslösa händelser. Hur bra ett erbjudande än är, blir det inte bra om vi inte hinner för/efterbearbeta. Det riskerar då att bli just en sammanhangslös händelse.

– Informera och förankra! Skriv in i provkalender, kursplanering, övriga informationskanaler för att öka allmän kännedom. Schematekniskt blir det ofta krockar där man kan behöva avlastas och ju fler som vet om ett upplägg, desto lättare är det att involvera fler kollegor, ex mentorer, EHT, rektorer…

– Undanröj källor till grinighet! Omgivande faktorer kan vara skillnaden mellan flopp och succé. Kolla att lunchen inte drabbas, att det inte ligger prov lektionen/dagen efter. Ge kompledigt vid annat tillfälle om aktiviteten inkräktar på fritid.

– Släpp kontrollbehov! Man kan inte  själv hinna se allt i förväg, utan måste våga gå på saker osedda. Använd den tillgängliga information som finns, ex recensioner, och erkänn för eleverna att det finns  ingen garanti  att det blir superspännande. Diskutera istället frågor i förväg om vems ansvar det är att få ut något av något.

– Återanvänd! Återkom till kulturinslag om och om igen. Även ett år efteråt kan en pjäs förtjäna att refereras till. Förutom att pjäsen eventuellt växer och dess liv förlängs, skapas sammanhang för elever när samma inslag behandlas ur flera olika aspekter.

– Skapa masseffekt! Boka många klasser till samma aktivitet, det blir ett allmänt samtalsämne och skapar vi-känsla när flera klasser upplever samma sak. Kringmaterial känns roligare att sammanställa om fler klasser/fler kollegor ska nyttja det.

– Öka kulturens status! Hävda ofta relevansen för värdegrundsarbete då många anser att resurser till värdegrundsarbete oftast kan försvaras. Jämför med annat: naturvetenskapliga ämnen har både halvklasstimmar och laborationsmaterial. Ska inte humaniora få några exklusiva bitar? Föreläsare för personalen eller teambuilding med elever – en teaterpjäs kan mycket väl fylla den sortens syften.

– Bjud med kollegor! Många har erfarenhet av att kultur ofta hamnar på humaniorans  planhalva och att det alltid är samma lärare som drar iväg med elever. Inte lika givet är det exempelvis för ma/fy/ke-lärare varför och hur de ska involvera kultur. ”Klassen behöver gå tidigare från mattelektionen för att hinna till teatern, men du kan väl följa med?”, kan vara en replik som ger en öppning.

Beaktande av kritiska aspekter

Även om många i skolan är positivt inställda råder en ständig tidsbrist som gör att kulturinslag prioriteras lågt. Trots läroplanens tydliga direktiv riskerar övergripande mål som inte direkt återfinns i olika kursplaner att hamna i skymundan. Varken elever eller lärare har tid att lägga in något utöver det centrala innehållet. Det måste kännas relevant för eleven såväl ur personlig livssynpunkt som ur konkret betygssynpunkt. Och det måste vara praktiskt möjligt för läraren, sett till arbetsbelastning. Det är inte givet att jag som lärare för egen del tar del av kultur. Och om jag själv går på exempelvis teater i underhållande syfte, är det inte alls självklart att fundera på hur teater kan främja kursinnehållet, än mindre hur det ska kunna utgöra betygsunderlag.

”Det var fett ovärt.” är en typisk elevkommentar som sällan förekommer efter vanliga lektioner, men inte sällan sägs efter ett teaterbesök. Inte nog med att det krävs såväl ekonomi som tid till praktiskt organiserande, för- och efterarbete – det är också en mental press att legitimera aktiviteten. Som lärare måste jag vara trygg i min uppfattning och syftet med aktiviteten för att orka med både det praktiska fixandet och det mentala ansvaret. Även om jag inser att jag inte kan ansvara för vad alla får ut, tar jag ändå åt mig om jag märker att kulturupplevelsen inte föll i god jord.

Kultur har ingen gräddfil utan måste tåla samma kritiska förhållningssätt som skolans övriga verksamhet. Skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, vilket automatiskt ger exempelvis naturvetenskapliga ämnen en fördel. Det är svårare att visa hur en surrealistisk performance-föreställning platsar i en sådan kontext. Samtidigt förväntas skolan ligga i tiden och hantera allt. Visserligen ska jag utveckla individens egenart, men jag ska också skola henne i akademisk form, en form som ibland är motsatt kulturens ”flummiga” karaktär. Flumstämpeln är för mig inget negativt, men det finns ingen riktigt bra term för den omätbara, icke-kvantitativa estetiken som rymmer subjektivitet och känslor. Gymnasieskolan, som på de flesta håll är strikt kursutformad, har av naturliga skäl olika läger i fråga om kultur. Men även lärare respektive kulturutövare är skolade inom olika traditioner och det är långtifrån självklart att vi förstår varandras villkor och utgångspunkter. För att nå varandra, vare sig det gäller inom skolan eller gentemot externa aktörer, tror jag en del av lösningen är att våga ifrågasätta kulturens egenvärde och mer krasst se vad kulturen tillför lärandet och hela skolans uppdrag.

 

Lisa Eklöv, kulturombud,  förste lärare i filosofi och naturkunskap på Kärrtorps gymnasium

Missa inte:

Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden.

På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande.

KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temat, envishet och mod, långt borta och nära och gränser

Elisabeth Söder

 

Kulturombud kan inte ensamma dra hela lasset.

imagesCARPZDYX

Hur skall kultur- och estetiskt lärande bli en anglägenhet för hela skolan?  Varför har det inte samma ställning som digital teknik i skolan, på mässor som SETT, BETT och Framtidens lärande, varför inga tävlingar som Guldäpplet och kollegiala nätverk som Teach Meet och Edcamp?

Det är inte it eller kultur, det är både och

Vi kan använda Sound Cloud,  Music player, Moviemaker, Photy Story, Music player, Imovie, Book Creator, Garageband, filma med iPad och  animera digitalt för att nämna några digitala och kreativa redskap som kan användas för att redovisa kunskaper och färdigheter. Men hur många av oss får stöd i att arbeta med drama, rytmik, dans, musicerande och dans i ämnesövergripande projekt?

Alla lärare som varit involverade i  kulturprojekt vet att det det leder till ett större engagemang och ökad motivation för lärandet. Tora Enkvist som tidigare var elev på Globala gymnasiet säger att för henne är kulturen livsviktig, kulturprojekt på skolan  ”ger tillhörighet, trygghet, stresshantering, kreativt tänkande, ledarskap, samarbetsförmåga, förmåga att tänka utanför lådan och våga testa sina gränser.” citat från Kultur i ögonhöjd .

Finns det kreativa datorer?

Förmågor som stämmer väl överens med vad professor Andrew McAfee förespår kommer att krävas i framtiden. Andrew menar att utbildningsväsendet måste fundera över vilka jobb som inte kan konkurreras ut av datorer och anpassa undervisningen därefter.  ”Ännu har jag aldrig sett en kreativ dator. Jag har aldrig sett en dator som är innovativ. Jag har aldrig sett en dator med smak, eller en som själv vet vilket problem den ska ta itu med härnäst. Fortfarande är människor bättre på empati och medkänsla, och på förhandling och ledarskap.

 

Alla skolor har kulturombud

Det finns få kulturpedagoger på skolorna och få kulturstrateger på förvaltningarna Men det kommer kanske,  kommunfullmäktige har beslutat om ett gemensamt barn- och ungdomskulturprogram, Kultur i ögonhöjd. ”Alla barn och unga som växer  upp i Stockholm skall ha god och likvärdig tillgång till professionell kultur och till eget skapande , i hela staden, oavsett förutsättningar eller bakgrund.”

 

Kulturombudsträff, 54 gånger har klasser erhållit kultur till en kostnad av 26 720 kronor

Skolornas kulturombud har olika förutsättningar att sköta sitt uppdrag. Lisa Eklöv, lärare i naturkunskap och filosofi och kulturombud från Kärrtorps gymnasium har egen budget och ett starkt mandat från rektor. Det underlättar när men vill låta elever ta del av kultur. Bilden är en del i den PP-presentation, KULTUR  Vad, Hur, Varför? som Lisa höll i på Magsin 3 för gymnasiets kulturombud.  Att det stora antalet kulturupplevelser inte kostade så mycket hänger också ihop med att Lisa utnyttjade Kulans värdegrundskampanj. Föreställningar med värdegrundstema rabatterades med dubbel Kulanpremie.

 

magsin 11

För snart ett år sedan klottrades det nazistiska och rasistiska symboler i Kärrtorps gymnasium  och teater blev ett redskap för att lyfta de svåra frågorna. SVD samtalade med några av de elever som sett föreställningar på temat och hur de hade resonerat efter föreställningen vilket resulterade i artikeln Teater tacklar svåra frågor.

kärrtrop2

KUL1415 , ett bok-webb och scenerbjudande

Undertecknad berättade om KUL1415  skola, ett kostnadsfritt  erbjudande som  skolorna endast har under detta läsår, så passa på.

Låt eleverna berätta om sitt Stockholm! Använd film, bilder, berättelser eller skapa en föreställning. Allt på elevernas eget språk. Och dela berättelserna med världen på KUL1415.se!Uppdraget att berätta om Mitt Stockholm kan ske på många sätt beroende på årskurs, ämne och pågående skolprojekt. Texter kan skrivas som: krönikor, brev, prosa (deckare, fantasy…), faktatexter, insändare, labbrapporter, debattartiklar, reportage, dikt, filmmanus, serier, guideböcker, sångtexter… Utgå från Stockholm eller låt klassen dela med sig av den egna staden inuti staden. Blir infallsvinkeln det historiska, nutida eller framtida Stockholm? Vi trycker och distribuerar utan kostnad för skolan.

 

Kulturombudsträff utan kulturinslag går inte

Vi inledde kulturombudsträffen med en visning av utställningen  I’m Still Here . För många av oss var Magasin 3 en ny upplevelse. Den ligger lite off, vid Frihamnen och de har själva haft som slogan svårt att hitta , lätt att älska.  En kaxig slogan som sticker ut men kanske också avskräcker några, som undertecknad exempelvis. Tyvärr, för det var bara att ta bussen från Gärdet till Frihamnen. Spännande omgivningar som kan bli en del i konstuppelevelsen. Museet rekommenderas varmt till alla som är intresserade av samtidskonst.

De har också  bra inspirationsmaterial för lärare på webben  på webben . Ett nyhetsbrev som kommer ut tre gånger per säsong.

 

Bild från utställningen

Tyngdkraft var min vän av Pipilotti Rist blev det verk som vi avslutade visningen med. Vi tog av oss skorna och lade oss de mjuka upphöjningarna och tog in tyngdkaraften visuellt genom bilder som projicerades i taket, ett riktigt upplevelserum.

Pipilotti-Rist

 

Missa inte

Missa inte Kulan på  facebook och twitter där finns tips om estetiskt lärande, kultur  och kulturerbjudanden.

På KUL1415 skola finns information om bok- webb och scenprojektet, Mitt Stockholm, där finns också lärarguider och filmer om estetiskt lärande. KUL1415 i skolan är en öppen facebookgrupp där vi delar med oss av hur vi arbetar med Mitt Stockholm och temat, envishet och mod, långt borta och nära och gränser

Elisabeth Söder

 

Hur skall vi få in kultur ovanpå allt annat?

Pipilotti-Rist

På Kärrtorps gymnasium var det nazistklottret som drev på kulturarbetet. På höstens ombudsträff för gymnasiet berättar  Lisa Eklöv, kulturombud och lärare i filosofi och naturkunskap om hur kulturen användas som för få igång ett samtal om nazism och rasism. Lisa delar med sig av konkreta tips och erfarenheter från sitt arbete med kultur kulturarbetet under kvällen.

Vi inleder träffen med en visning av utställningen I´m Still Here. Därefter serveras lätt förtäring och ett glas vin. Under tiden vi äter informerar Elisabeth Söder om viktiga kulturhändelser under läsåret 2014-2015 med betoning på skolornas deltagande i kulturfestivalen för barn och unga, möjlig-heten att trycka upp böcker gratis samt andra höjdpunkter och erbjudanden.

Kvällen avslutas med att Lisa pratar om KULTUR på gymnasiet– vad, hur, varför?

Målgrupp: kulturombud på gymnasiet och intresserade pedagoger
Datum: 7 oktober kl. 17.00-20.00
Kostnad: Kostnadsfritt, finansieras av Kulan. Vid uteblivet deltagande debiteras skolan 330 kr.
Plats: Magasin 3 Stockholm Konsthall, www.magasin3.com
Information: elisabeth.soder@stockholm.se
Anmälan